Torgny Jönssons sakframställning i tryckfrihetsmålet mot Wierup och Larsson i Stockholms tingsrätts målnr B den 26 februari 2013

Transkript

1 Torgny Jönssons sakframställning i tryckfrihetsmålet mot Wierup och Larsson i Stockholms tingsrätts målnr B den 26 februari 2013 Yrkande Jag yrkar att Lasse Wierup och Matti Larsson fälls till ansvar för grovt förtal enligt 7 kap 4 14 p tryckfrihetsförordningen avseende de brott som Lasse Wierup och Matti Larsson har gjort sig skyldiga till enligt följande gärningsbeskrivning; Gärningsbeskrivning Tilltalade Lasse Wierup och Matti Larsson är författare till boken Svensk Maffia -fortsättningen som den 1 november 2010 utgavs av förlaget Reporto Publishing AB. De tilltalade är i egenskap av författare tryckfrihetsrättsligt ansvariga enligt 8 kap 5 tryckfrihetsförordningen. I boken Svensk Maffia fortsättningen lämnas på sidan 358 sista stycket och sidan 359 första stycket de uppgifter som ligger till grund för åtalets första punkt, och som har satts inom hakparentes i aktbilaga 9 jag citerar: 1988 blev Jönsson bankens viktigaste kund och fick låna sammanlagt 78,5 miljoner kronor. För pengarna köpte han i rask takt ett hundratal skalbolag med mer än 100 miljoner kronor i obeskattade tillgångar och vidare på sidan 359 tredje stycket Allt slutade i en jättekrasch. Tomelilla Sparbank förlorade större delen av det utlånade kapitalet och måste räddas av Sparbanken Sverige. I boken Svensk Maffia fortsättningen lämnas på sidan 362 tredje stycket och sidan 363 andra stycket de uppgifter som ligger till grund för åtalets andra punkt, och som har satts inom hakparentes i aktbilaga 9 jag citerar: En av dem han knöt till sig var entreprenören och affärsmannen Lasse Göransson i Malmö, idag sextiotvå år gammal. Göransson hade byggt upp flera stora butikskedjor - bland annat Skopunkten och HK Factory som han sålt i rätt tid. På banken hade han stora tillgångar. Där gjorde de ingen nytta i hans ögon, och en tid senare kom Jönsson tillbaka och förklarade att det behövdes ännu lite mer pengar. Mönstret upprepades. Några hundratusen här, en miljon där. Uttrycket att kasta bra pengar efter dåliga har sällan varit så passande. 1

2 Vidare lämnas på sidan 366 sista stycket och 367 första stycket uppgiften Någonstans mellan tio och tolv miljoner. Den sista miljonen betalade jag ut efter att min fru sagt att hon lämnade mig ifall jag gav Torgny en enda krona till. Det säger en hel del om hans övertalningsförmåga. Förlusterna följdes av spritproblem, sömnsvårigheter och självmordstankar. Uppgifterna inom hakparentes som nu föredragits avseende båda åtalspunkterna skall ses mot bakgrund av de uppgifter som förekommer i hela de stycken som satts inom parentes i tingsrättens aktbilaga 9. Uppgifterna är av allvarlig art och ägnade att utsätta mig, Torgny Jönsson, för omgivningens missaktning och det har inte heller varit försvarligt att lämna uppgifterna i sak. Vid sidan av dessa omständigheter är de uppgifter som ligger till grund för åtalet osanna och det föreligger inte heller skälig grund för dem. Då det dels rör sig om upprepade allvarligt kränkande och förtalsgrundande påståenden, dels har publicering av uppgifterna gett uppgifterna mycket omfattande spridning vilket medför att brotten skall bedömas såsom grovt förtal enligt 7 kap 4 14 p tryckfrihetsförordningen. Brotten skall även bedömas som grova med hänvisning till den kontext i vilken de förtalsgrundande uppgifterna har lämnats då de förekommer i en publikation som sägs kartlägga maffian. De tilltalade skall ådömas ett kännbart frihetsberövande straff. Framställan Jag tänkte inleda med att teckna bakgrunden och berätta något om mina bevekelsegrunder och utgångspunkter för varför jag beslöt att driva det här åtalet, för att därefter konkret utveckla grunderna för mina gärningspåståenden. Min utgångspunkt är att några av rättens ledamöter förmodligen besitter någon slags förförståelse för och på något sätt har kommit i kontakt med Wierup/Larsson. Antingen genom att ha tagit del av hela eller delar av deras böcker eller sett hela eller delar av TV-serien Svensk Maffia. Jag förstår också att det kan uppfattas som stötande hos den allmänt rättsmedvetna att en dömd brottsling skall tillåtas rikta anklagelser mot journalister som på ett tydligt sätt som Wierup och Larsson har valt att ställa sig på rättsväsendets sida. 2

3 Det är fullt förståeligt att ett påstående om att det finns en svensk maffia genast väcker ett enormt intresse och lockar till läsning. Inte minst om man betraktar begreppet maffia ur ett internationellt perspektiv och tittar närmre på begreppet maffias betydelse. För den bokstavstrogne är maffian en hemlig kriminell organisation och en sluten maktgrupp. Maffian knyter till sig korrupta politiker, mutar statstjänstemän och dödar urskillningslöst de som på något sätt inkräktar territoriellt eller försöker konkurrera på marknadsmässiga villkor. När man inför begreppet maffia i en titel till en dokumentärskildring påstår jag att man samtidigt riktar oerhört allvarliga anklagelser mot de som utpekas och som kan identifieras i boken. Då gäller det verkligen att som författare eller ansvarig utgivare se till så att man har täckning för samtliga sina påståenden. De uppgifter man lämnar skall vara sanna eller så krävs att man har skälig grund för uppgifterna. Jag tänker att i min plädering återkomma till var jag anser att gränsen för skälighet bör dras när man påstår att någon tillhör maffian. Min avsikt är att visa att Wierup och Larsson, för egen hand, har placerat ribban på en höjd som ur ett publicistiskt ansvarsperspektiv måste anses vara världsrekord, och därefter rivit. Då inte enbart ribban utan hela ställningen. Definitionen av begreppet maffia är universell. Definition påstår jag är den som jag föredragit - en hemlig kriminell organisation och en sluten maktgrupp. Maffian knyter till sig korrupta politiker, mutar statstjänstemän och dödar urskillningslöst de som på något sätt inkräktar territoriellt eller försöker konkurrera på marknadsmässiga villkor. Wierup och Larsson har fört in mig i det som jag väljer att kalla deras maffiakatalog och påstår därmed att jag är en del av maffian. Min avsikt är att visa att deras val bygger på förtalsgrundande påståenden som jag avser visa att de inte haft grund för och som dessutom är osanna. När man beslutar sig för att ge ut ett litterärt verk under en titel som anger att det är en beskrivning av landets inhemska maffia då påstår jag att kraven är skyhöga på att det som sägs i boken verkligen är välgrundat och sant. Så nära den absoluta sanningen som man överhuvudtaget kan komma. Jag påstår även att om det förekommer ens minsta tvivel, rörande sanningen i en specifik uppgift i en bok som genom titeln påstås vara ett galleri över maffian, då ska man avstå från att lämna uppgiften. Jag har i samband med den muntliga förberedelsen inför huvudförhandlingen angett inställningen att jag menade att det skulle varit försvarligt att lämna de förtalsgrundande uppgifterna i det fall 3

4 uppgifterna varit sanna. Jag har i det avseendet ändrat inställning, därför att jag är av åsikten att det var oförsvarligt att publicera de i åtalet angivna uppgifterna i en bok som gör anspråk på att vara en kartläggning över och en beskrivning av maffian, också om uppgifterna varit sanna. Jag avser visa er att jag inte försökt knyta till mig korrupta politiker, mutat statstjänstemän eller har dödat någon som på något sätt inkräktat territoriellt eller försökt konkurrera på marknadsmässiga villkor. Kort sagt avser jag visa er att jag inte är en del av maffian. Men framförallt avser jag visa att de specifika avsnitt, som ligger till grund för åtalet, är osanna och att det inte heller har förlegat skälig grund för uppgifterna som Wierup/Larsson lämnat. Jag vill även inledningsvis och redan i förväg, be om ursäkt för eventuella fel från min sida och ber rätten och alla jurymedlemmar om ett visst mått av överseende. Jag saknar de kunskaper och den utbildning som krävs för att på ett fläckfritt sätt klara hålla sakframställan, utfråga vittnen och plädera. De klavertramp som jag kan komma att göra mig skyldig till i det här målet är i högsta grad ofrivilliga. Naturligtvis hade jag önskat att jag haft ett lika skickligt ombud som de tilltalade har. Det är ju så att juridiken kring förtalsbrott är komplex, och om jag hamnar fel i något avseende så utgår jag ifrån att rätten hjälper mig tillrätta. Jag vill också redan nu be om ursäkt för att jag kanske kommer att upplevas som petig och noggrann i överkant. Men jag påstår att det krävs extra noggrannhet, och att man inte kan vara nog försiktig, när man ger sig in på området som beskriver landets maffia. En noggrannhet som jag avser visa har saknats i Wierups och Larssons arbete. Jag tänkte börja med att kort presentera mig själv, även om de tilltalade genom sin maffiabok och på andra sätt redan har tecknat sin version av min bakgrund. Mitt namn är Torgny Jönsson och jag är 49 år, pappa till två söner som är 8 och 12 år gamla. Jag är uppvuxen i ett litet samhälle utanför Trelleborg, har gått nio år i grundskola och tre år på samhällsvetenskaplig linje. Jag var tidigt politiskt engagerad, satt som 16-åring i förbundsstyrelsen för en av landets största barn och ungdomsorganisationer och senare bland annat i fritidsnämnden i Trelleborg. Det fanns ingenting då, påstår jag, som ens antydde att jag senare skulle försätta mig i den situation som jag sitter i idag. 4

5 1987, 24 år gammal, träffade jag en 35 år äldre advokat som förklarade fördelarna med att finansiera fastighetsköp och rörelser med hjälp av obeskattade reserver i vinstbolag jag såg möjligheterna utan att riktigt förstå och själv sätta mig in i eventuellt negativa konsekvenser. Det var samtidigt vid en tidpunkt då det inte ännu sågs som brottsligt att ägna sig åt vinstbolagsaffärer. Karusellen kring de här vinstbolagen slutade i en rättegång där jag 1993 dömdes till 3 ½ års fängelse något som innebar att jag stämplades som kriminell och var därmed brännmärkt. Jag hade hunnit bli 30 år gammal och det var första gången som jag blev lagförd för någon form av brottslig förseelse. Åklagaren i det målet hette Gösta Ivarsson och jag ber rätten att särskilt lägga hans namn på minnet. Gösta Ivarsson kommer att spela en central roll i det här målet. När man en gång dömts och hängts ut i media uppstår någonting som skulle kunna liknas vid en dumpningseffekt. I klartext innebär det att, som dömd, kan du förvänta dig och nödgas acceptera att det skrivs och görs påståenden som inte alltid är särskilt väl underbyggda och ofta helt osanna. Surrad vid skampålen blir du snabbt en syndabock för allt även sådant som du inte har minsta del i. För att därefter många gånger stillatigande tvingas åse det som sker därför som en gång dömd har du också mist all din tillförlitlighet. Det krävs betydande resurser för att få rätt även när man har rätt efter det att man en gång blivit dömd det krävs uthållighet, ekonomi och tid. Vetskapen om att det bara kommer skrivas än mer om man drar i gång en process är det som under decennier fått mig att låta bli ju mindre det skrivs desto större är chansen att mina barn och föräldrar skonas. År 2003 dömdes jag av Malmö tingsrätt till 1 ½ års fängelse och den domen kommer jag att återkomma till närmre i samband med åtalspunkt två som rör mina affärer med Lars-Göran Göransson. År 2009 dömdes jag av Malmö tingsrätt till 6 års fängelse vilket senare skärptes av hovrätten till 7 år. Jag avtjänar för närvarande de sista 8 månaderna av det straffet. För min del innebar det här straffet, framförallt, en social katastrof där många av de som hade litat på mig förlorade ofantligt mycket pengar och där jag genom mitt handlande samtidigt övergav mina små söner. Ett absolut bottenläge. 5

6 Just känslan av att ha förlorat precis allt fick mig att fatta beslutet och att en gång för alla låta pröva om rättvisan fungerar i mer än en riktning. Om det är möjligt för en person som jag, trots allt det jag dömts för och alla fel som jag faktiskt gjort, att också få rätt de gånger jag har rätt. I detta beslut låg framförallt att ta tag i alla de förtalsgrundande påståenden och osanningar som florerat. Visst har jag betett mig fruktansvärt illa men innebär det att jag samtidigt är ett så fritt villebråd att det är tillåtet att skriva och säga precis vad som helst om mig?? Högst troligt kommer Wierup och Larssons försvarare i sin sakframställan och i kommande förhör göra sitt yttersta för att teckna en så svart bild av mig som det överhuvudtaget är möjligt. Det är i varje fall den strategi som i förväg har aviserats från försvarets sida och då inte minst i aktbilagorna 161 och 210. Advokat Bratt inkom den 28 december i fjol med skrivelsen i aktbilaga 210. På sista sidan, sista stycket avslutar advokat Bratt med, Utöver den bevisning som åberopats kommer jag sakframställningsvis att hänföra mig till de domar där Torgny Jönsson dömts för bland annat bedrägeri och radar därefter upp de tre domar 1994, 2003 och 2009 då jag dömts. När jag tog del av stycket som jag precis citerat frågade jag mig samtidigt vad de här domsluten hade gemensamt och som är av intresse för just de två frågor som ni i juryn har att besvara med antingen ja eller nej. Det vill säga frågorna; - om det jag påstår under åtalspunkt ett utgör förtal och - om det jag påstår under åtalspunkt två utgör förtal. Ja- den första av de två minsta gemensamma nämnarna, för alla tre domsluten är, att jag i ingen av domarna har åtalats eller fällts för att ha lånat pengar av Tomelilla Sparbank vilka använts i olagliga skalbolagsaffärer. I ingen av domarna har jag åtalats eller fällts för att ha förorsakat kraschen i Tomelilla Sparbank och ingenstans i domarna finns det stöd för den osanna och uppdiktade uppgiften om att jag lånat 78,5 miljoner kronor av banken. Den andra gemensamma nämnaren för domsluten är att i ingen av domarna har jag dömts för att ha bedragit Lars-Göran Göransson, förorsakat honom självmordstankar och spritproblem. Ingenstans har jag fällts eller dömts för att ha förorsakat kollapsen i hans företag 2002 och

7 Den tredje gemensamma nämnaren, och som jag antar är den för försvaret mest intressanta, är att jag genom domarna utpekas som en storsvindlare som lurat såväl företag som privatpersoner på mångmiljonbelopp och som säkert i allmänhetens ögon förtjänar varje straff jag kan få. Jag vill genom att nämna det här höja ett varningens finger inför varje försök från försvarets sida att flytta fokus från de två frågor som ni har att ta ställning till. Just det förhållandet, att ett åtal om förtal ofelbart medför att man utsätter sig själv för risken att ytterligare smutskastas när försvaret ska visa att du genom din antecedentia är immun mot förtal, är den främsta anledningen till att jag inte drev den här processen mot Wierup Anledningen till varför jag väljer att själv berätta om min kriminella bakgrund är för att försvaret ska slippa ödsla energi på just detta och i istället koncentrera sig på att förklara hur de som jag påstår osanna uppgifterna ska kunna anses vara skäligt grundade. Jag är förvisso dömd för att ha bedragit privatpersoner och företag på mångmiljonbelopp men jag påstår att det fortfarande inte ger någon rätten att skriva min livshistoria byggd på rena påhitt, osanningar och lögner. Jag vill samtidigt understryka att jag inte sitter här med några missriktade förhoppningar om att varken vinna juryns eller rättens sympati det har jag absolut inte gjort mig förtjänt av. Jag är istället förberedd på en längre beskrivning från försvarets sida, över allt förfärligt som jag har dömts för. Samtidigt som jag påstår att en sådan beskrivning saknar all relevans för de två gärningspåståenden som ni har att ta ställning till. Vad har jag då gjort för att angripa förtal och felaktigheter? Det idag aktuella målet är inte det enda som jag driver. I Linköpings tingsrätts mål B väckte jag enskilt åtal, om just förtal, mot två kvinnliga studenter som skrivit en uppsats om mig. Något som slutade med att de dömdes för förtal av normalgrad. Wierup och Larsson har genom sitt ombud i skrivelse av den 1 september 2011, aktbilaga 23, försvarat sig med att deras skildring är högst angelägen och legitim. Min avsikt är att visa att det här påstående är gripet ur luften och att det bygger på Wierup och Larssons egna och subjektiva värderingar av betydelsen av de maffiaböcker som de satt samman. 7

8 För alla eventualiteters skull vill jag också redan nu berätta att jag är förtalsbar. Det slog Göta hovrätt fast i mål B när man beslöt att inte meddela prövningstillstånd avseende överklagan av den fällande domen mot de två kvinnliga studenterna vid Linköpings universitet. Det rörde sig om ett mål som i flera avseenden påminner om det här och som jag lovar att återkomma till i min plädering. Jag ser det också som nödvändigt att i sakframställan nämna någonting om förutsättningarna inför den här rättegången. Vid den muntliga förberedelsen inför dagens huvudförhandling påmindes jag av rätten om min ställning i målet - som likställd med åklagarens. Rätten till en rättvis rättegång regleras i bland annat artikel 6 i Europakonventionen och till skydd för anklagade har införts bestämmelser som avser värna parternas likställdhet i processen. Jag är inte anklagad i det här målet, men jag för min egen talan över omständigheter där jag anser mig ha blivit utsatt för brott av Wierup och Larsson. Inför dagens huvudförhandling har jag inte fått möjlighet att förbereda mig på det sätt som jag påstår är rimligt främst därför att Kriminalvården har nekat mig möjlighet att i förväg förhöra vittnen. Såväl de vittnen som jag har kallat som de som de tilltalade har åberopat. Det här är naturligtvis problematiskt för min del eftersom det inte kan uteslutas att eventuella förhör skulle kunna ha lett till att jag även behövt lägga fram annan bevisning utöver den som redan finns i bevisuppgiften. Jag skulle faktiskt vilja se den åklagare som skulle finna sig i att föra talan i ett mål under samma omständigheter och med samma förberedelsemöjligheter som jag har fått. Med detta sagt vill jag understryka att jag inte anser att det föreligger något hinder för huvudförhandling. I samband med ett så kallat behandlingskollegium på Kumlaanstalten frågade jag chefen på säkerhetsavdelning om varför jag inte tilläts att ringa och höra de vittnen som förkommer i det här målet. Hon besvarade min fråga med att förklara att Det räcker med att läsa det som skrivits om dig i media för att förstå varför fängelseregimen var så sträng. En av mina avsikter är att i det här målet visa hur produktion och konsumtion av så kallad kriminaljournalistik reproduceras i praktiken och vilka följder det sedan får för den omskrivne. En konsekvens är att kriminalvården bildat sin uppfattning om mig utifrån det som skrivits i media 8

9 och att jag därigenom, absolut inte har beretts samma möjlighet som försvaret att förbereda mig inför den här förhandlingen. Jag avser visa att det är någonting som helt eller delvis beror på de brott som jag påstår att de tilltalade har utsatt mig för. I boken Svensk Maffia - fortsättningen hänvisas i en fotnot på sidan 358, apropå produktion och reproduktion av texter, till en artikel skriven av en Kristoffer Törnemalm på Trelleborgs Allehanda den 28 december Vad som märkligt nog inte framgår i boken är att nämnda Törnemalms artikel, påstår jag, var en karbonkopia av de artiklar som Lasse Wierup skrev 1996 tretton år tidigare. Vi bestämmer inte alltid själva över hur vår historia skall skrivas eller vem som skall skriva den. Jag avser att i det här målet visa att Lasse Wierup, den här gången tillsammans med Matti Larsson, gjort anspråk på min historia och sedan skrivit den genom att begagna sig av osanningar, rena påhitt och medvetna lögner. Redan 1996 beslöt Lasse Wierup att han ägde mitt förflutna. Jag har här avsikten att återta makten över min egen antecedentia. År 2007 släppte Wierup och Larsson boken Svensk Maffia. Boken som gavs ut på Norstedts förlag hyllades på omslagssidan av Per Wirtén som vid det tillfället var kollega med Wierup på tidningen DN. Boken Svensk Maffia fortsättningen, om vars innehåll det nu aktuella åtalet handlar, har skrivits av Matti Larsson och Lasse Wierup som en slags fortsättning på succéboken Svensk Maffia. Den är utgiven på Reporto förlag. Jag påstår att Lasse Wierups journalistiska bana först tog rejäl fart i och med publiceringen av hans artikelserie Malmös undre värld 1996, i tidningen Sydsvenskan. Wierup förärades journalistpriset Silverspaden för artikelserien som han författade tillsammans med journalistkollegan Anna Lindnér. Artikelserien, vars namn antydde en omfattande kartläggning av brottsligheten i Malmö, kom att nästan uteslutande handla om mig. Det var åtskilliga som gjorde sig lustiga över radarparet Lasse Wierup och hans dåvarande chef på Sydsvenskan, Jan Wifstrands, något begränsade perspektiv på vad som försiggick i Malmös undre värld, som enligt deras synsätt inskränkte sig till en persons handlande mitt. Den prisbelönta artikelserien, påstår jag, var fylld med faktafel och förtalsgrundande anklagelser och jag förstår idag, att jag redan då borde stämt i bäcken och väckt det åtal som jag nu driver. 9

10 Istället har jag genom min tystnad gett Lasse Wierup utrymme att skriva samma historia, om och om igen. Apropå om och om igen kanske det är på sin plats att nämna att det som står att läsa om mig i Svensk Maffia fortsättningen är en nästan identisk kopia av en artikel som Wierup lyckades få publicerad i tidningen Misstänkt Om och om igen med, som jag påstår det, enda syftet att göra sig ett namn i journalistkretsar och inte minst för att tjäna pengar. Men det var en annan händelse som fick mig att fatta beslutet att om möjligt sätta stopp för Lasse Wierup och Matti Larssons fortgående förtal och kränkningar. En vänlig själ försåg mig med boken Svensk maffia - fortsättningen, samtidigt som den kom ut Jag läste och konstaterade, på samma sätt som jag gjort varje gång jag omskrivits av Lasse Wierup, att osanningar och överdrifter staplats på varann. Till skillnad från den första boken i serien, Svensk maffia som utgavs 2007, uppfattade jag den här boken som ett slarvigt hopkok utgiven med den enda tanken att profitera på den tidigare succéboken. Min första tanke var att den här boken är så undermålig att ingen kommer att bry sig och ingen kommer att läsa den. Författarna hade haft bråttom, fruktansvärt bråttom, eftersom den första succéboken om den svenska maffian var på väg att falla i glömska. Jag behövde inte leta särskilt länge för att hitta kapitlet där jag utmålades som en guldkalv. Jag bläddrade runt en stund och fastnade vid bilden på sidan 368, av en man som av Wierup och Larsson utpekades som en av Storbritanniens mest ökända bedragare - James Lord Fraud McGeough. Det här är en kopia av bilden, som Wierup och Larsson sannolikt har hämtat från förundersökningen mot mig. Det är bara ett mindre problem med just den bilden och det är att den är av en man vid namn Alan Cockburn Smith. I ivern att snabbt slå samman uppföljaren utpekades han av Wierup och Larsson istället som James Lord Fraud McGeough som ser ut såhär och vars bild har förekommit i mängder av tidningar och på internet. Jag kommer ihåg att jag skrattade åt förväxlingen som jag menar visar på den bristande noggrannhet och exakthet som Wierup och Larsson har haft när de riktat de allvarligaste av anklagelser. Jag läste några sidor i boken och la den därefter ifrån mig. Där blev den liggande ända fram till den 10

11 24 februari 2011, när jag den kvällen slog på TV:n och såg ett avsnitt ur TV 4:s filmatisering av Svensk maffia - fortsättningen som till stora delar var en enda lång svartmålning av mig. Jag såg Lars-Göran Göransson veckla ut sig skylla alla sina misstag och dåliga affärer på mig i en historia som jag påstår var fylld med lögner. Redan när avsnittets eftertext börjat rulla hade jag hunnit sätta mig vid skrivbordet och var i full fart med att skriva den JK-anmälan mot Wierup och Larsson som slutligen lett fram till dagens åtal. Om jag inte redan 1996 underlåtit att väcka det nu aktuella åtalet kunde jag kanske ha förhindrat en mycket ung man från att lämna jordelivet. Jag tänker här på den unga killen Victor Luciano som tillsammans med sina anhöriga bad om att Victor inte skulle hängas ut i TV 4 - serien Svensk Maffia. Serien byggde huvudsakligen på Wierup och Larssons maffiaböcker och intervjun i serien med Victor Luciano genomfördes av Lasse Wierup som idag är stjärnreporter och maffiaspecialist hos just TV 4. Dagar efter det att inslaget sänts fanns inte längre Victor Luciano ibland oss. Jag lovar att återkomma till Victor Lucianos öde i min plädering och dess inverkan på hur de tilltalades gärningar ska bedömas. Dessvärre ser ju preskriptionsreglerna ut så att det som skänkte Wierup ära, framgång och pengar för snart 16 år sedan inte längre är åtalbart men i det som han och Matti Larsson nu skrivit återfinns fragment av det han skrev då, och som jag påstår är lika osant och förtalsgrundande nu som det var då. I målet förelade tingsrätten mig tidigare att precisera i vilka delar jag menar att Wierup och Larsson gjort sig skyldiga till straffbara förtalsbrott. Jag besvarade tingsrättens föreläggande i brev av den 12 september och angav då de punkter där jag menade att uppgifterna var av sådant innehåll att de utgjorde ett tjänligt medel om man vill utsätta mig för andras missaktning. Uppgifterna var av allvarligare beskaffenhet och var varken sanna eller att det förelåg skälig grund för dem. Jag valde ut uppgifter där jag ansåg att det gick att föra bevisning om sanningen och att det var möjligt att göra det för mig - även med de begränsningar som fängelsestraffet innebär. Jag påstår att om åtalet istället väckts från min sida utan utredningsbegränsningar skulle det ha omfattat betydligt fler uppgifter. Jag vill samtidigt passa på att påpeka att samtliga handlingar i min bevisning är offentliga handlingar som funnits tillgängliga för Wierup och Larsson under hela deras research och 11

12 skrivarbete. Tomelilla sparbank Åtalets första punkt rör delar av det som sägs skildra mina affärer med Tomelilla Sparbank och jag ska därför börja med att föredra det som står inom parentes och hakparentes på sidorna 358 och 359 i aktbilaga blev Jönsson bankens viktigaste kund och fick låna sammanlagt 78,5 miljoner kronor. För pengarna köpte han i rask takt ett hundratal skalbolag med mer än 100 miljoner kronor i obeskattade tillgångar och vidare två stycken ner; Torgny Jönssons plan var att skalbolagens skatteskulder skulle kvittas mot filmrättigheter, som han hade köpt upp. Allt slutade i en jättekrasch. Tomelilla Sparbank förlorade större delen av det utlånade kapitalet och måste räddas av Sparbanken Sverige. Staten gick miste om tiotals miljoner i skatteintäkter. Och Torgny Jönsson dömdes till fängelse i tre och ett halvt år och fem års förbud mot att driva näringsverksamhet. Uppgifterna som rör Tomelilla Sparbank är av allvarlig beskaffenhet eftersom jag påstår att Wierup och Larsson skildrar hur en bank, Tomelilla Sparbank, skall ha kommit på obestånd och kraschat på grund av bankens affärer med mig. Tomelilla är en grannkommun till Ystad där jag var hemmahörande när jag greps och där mina barn fortfarande bor. I regionen finns det ytterst få händelser som är lika välkända och omskrivna som den då Tomelilla Sparbank gick omkull. En lång rad personer miste sina anställningar och betydande värden gick förlorade i samband med Tomelilla Sparbanks tvångsfusion med Sparbanken Sverige. Jag har aldrig kunnat ta ett steg i stan där mina barn bor utan att ha identifierats som mannen som förorsakade sparbankshaveriet. Uteslutande tack vare det som Wierup skrev 1996 och som han nu tillsammans med Larsson delvis har upprepat i sin senaste maffiabok. Uppgifterna i Wierup och Larssons maffiakatalog har dessutom felaktigt uppfattats av flera som jag varit i kontakt med på ett annat sätt de har vilseletts att tro att jag dessutom dömts till fängelsestraff för att ha förorsakat bankkraschen. Genom den oriktiga bild som de tilltalade har gett av både mina affärer med och den upplåning som skedde vid Tomelilla Sparbank, har de tilltalade utsatt mig för omgivningens missaktning. Tomelilla Sparbanks krasch 1991 blev en nationellt mycket uppmärksammad händelse, som satte 12

13 Tomelilla på kartan efter det att banken sammanlagt förlorat nästan 500 miljoner vilket, om jag inte missminner mig, var ungefär två tredjedelar av bankens egna kapital. I något som jag påstår är ett försöka att blanda bort korten har försvaret överöst rätten med handlingar med den enda avsikten att skapa oreda. För att istället ge rätten en rimlig chans att förstå har jag valt att dela in händelserna som rör Tomelilla Sparbank i fyra steg för att visa att Wierup och Larsson verkligen har lämnat förtalsgrundande uppgifter på sidorna 358 och 359 i sin maffiabok vilka jag påstår varit osanna och som de under inga omständigheter kan anses ha haft skälig grund för. [Lämna över eget PM ang bankens kreditgivning] Jag avser visa att sanningen när det gäller Tomelilla Sparbank och mina affärer med banken har varit synnerligen lättillgänglig för var och en som verkligen sökt sanningen. Jag påstår mig därför även kunna visa att Wierup och Larsson har varit intresserade av allt annat än det som har rört sanningen. Tomelilla Sparbank, steg ett Under det som jag valt att beskriva som det första steget i min relation till Tomelilla sparbank kan jag berätta att denna relation knappast inleddes under de lyckligaste av omständigheter. Jag beskriver den mycket ingående i mitt edsvurna vittnesmål i den dom som försvaret har gett in i aktbilaga 52 som är en femton år gammal dom från 1997 i Malmö tingsrätts mål B Allting tog sin början med att ett nystartat belysningsföretaget, Swed-Intra AB, beslöt att etablera sig i Tomelilla. Företaget flyttade dit och blev då hyresgäster i en industrifastighet som mitt fastighetsbolag Regementet ägde. Året var 1988 och jag var 24 år gammal. Jag hade inget som helst samröre med belysningsföretaget Swed-Intra annat än att det var min hyresgäst. Belysningsföretagets etablering och expansion skedde därefter i raketfart genom Tomelilla Sparbanks ivriga utlåning. Ingen, och allra minst bankens styrelse, hann att uppfatta vad som egentligen hände och varken kunde eller hann att vidta åtgärder för att minimera förlusterna av bankledningens optimistiska utlåning till företaget Swed-Intra. Först efter ett halvår hade bankstyrelsen och bankens revisorer kommit i kapp och på allvar tvingats inse vad man egentligen gett sig in i. Mångmiljonkrediterna om drygt 16 miljoner kronor till 13