Förslag till etappmål. Textil och textilavfall

Transkript

1 NV Förslag till etappmål Textil och textilavfall NATURVÅRDSVERKET

2 Förord Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för 2013 i uppdrag att ta fram förslag till nya etappmål inom flera områden. I den här rapporten presenterar Naturvårdsverket förslag till etappmål för textil och textilavfall. Arbetet har genomförts efter samråd med Kemikalieinspektionen. Arbetet med deluppdraget har genomförts mellan januari 2013 och november Uppdraget i sin helhet slutredovisas till Regeringskansliet den 18 december Inom Naturvårdsverket har en projektgrupp bestående av Sanna Due Sjöström, Yvonne Augustsson, Emelie Aurell, Staffan Ågren, Maria Sjö, Helen Lager och Kerstin Åstrand arbetat med regeringsuppdraget. 1 Anne-Marie Johansson vid Kemikalieinspektionen har bidragit med innehåll om farliga ämnen i textil. Ett särskilt tack riktas till Elisabeth Österwall, Linn Åkesson, Larsolov Olsson och Maria Ujfalusi för värdefulla bidrag samt till Britta Wedin för hjälp med korrekturläsning. Vi vill rikta ett stort tack till de personer på olika kommuner, intresseorganisationer, företag, universitet och forskningsinstitut som bidragit till arbetet på olika sätt. Vi vill rikta ett särskilt tack till vår referensgrupp och vår samrådsmyndighet Kemikalieinspektionen för värdefulla synpunkter och bidrag till arbetet. Vi vill även rikta ett stor tack till David Palm, Haben Tekie, Tomas Ekvall samt Steve Harris på IVL Svenska Miljöinstutet och Patrik Söderholm på Luleå Tekniska Universitet för arbetet med den samhällsekonomiska analysen och livscykelanalysen. Slutsatserna är Naturvårdsverkets egna. 1 Maria Sjö har fungerat som projektledare till och med mars Helen Lager har varit projektledare mellan mars och augusti och Kerstin Åstrand från och med september

3 Innehåll FÖRORD 1 SAMMANFATTNING 4 1 INLEDNING Etappmål i miljömålssystemet Uppdraget 7 2 GENOMFÖRANDE Projektarbetet Tillvägagångssätt 10 Avgränsningar 11 Definitioner och begrepp 12 3 PROBLEMBESKRIVNING Textilkonsumtion och -produktion stor miljöpåverkan Textil flöden och avfall 15 Innehåll av farliga ämnen 17 Hinder för en mer hållbar textilhantering 17 4 FÖRSLAG TILL ETAPPMÅL Skäl till förslaget Miljökvalitetsmål och delar av generationsmålet som etappmålet bidrar till 24 Strategi som etappmålet kan komma att hänföras till 26 Koppling till andra nationella aktiviteter på textilområdet 26 EU-initiativ och internationella överenskommelser 28 Varför ska regeringen och inte riksdagen fatta beslut? 29 5 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER Möjliga åtgärder för ökad återanvändning och materialåtervinning Presentation av föreslagna åtgärder 35 Åtgärder på längre sikt 39 6 FÖRSLAG TILL STYRMEDEL Befintliga styrmedel Analys av möjliga styrmedel 42 Föreslag till styrmedelspaket producentansvar och information 43 7 FÖRSLAG TILL UPPFÖLJNING 48 2

4 7.1 Metoder för uppföljning Rapporterande aktörer och system Tidpunkt Kostnader för uppföljning Ansvar för uppföljning 51 8 SAMHÄLLSEKONOMISKA KONSEKVENSER Identifierade konsekvenser av producentansvar och information Fördelningseffekter 61 Osäkerheter 63 REFERENSER 64 BILAGA 1. SAMHÄLLSEKONOMISK ANALYS 67 BILAGA 2. AVFALLSSTATISTIK OCH UPPFÖLJNING 68 3

5 Sammanfattning Inledning I den här skrivelsen presenterar Naturvårdsverkets ett förslag till etappmål för textil och textilavfall, förslag till styrmedel och åtgärder för att nå målet, förslag till uppföljning av målet samt en samhällsekonomisk konsekvensanalys. Förslagen har tagits fram efter samråd med Kemikalieinspektionen. Uppdraget I regleringsbrevet för 2013 fick Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram förslag till nya etappmål inom flera områden. På avfallsområdet var uppdraget att föreslå minst två etappmål, eller fler om Naturvårdsverket ansåg att det finns skäl för det. Naturvårdsverket anser att det finns starka skäl att införa ett etappmål för textilier och textilavfall. Skälen till att det finns anledning att införa det föreslagna etappmålet är i korthet att konsumtionen av textilier har ökat med 40 procent under det senaste decenniet i Sverige, vilket medför miljöproblem både i Sverige och i de länder där textilierna tillverkas. Produktion av textilier är resurskrävande, både vad gäller vatten och energi. Dessutom används stora mängder farliga ämnen i textiltillverkningen som kan skada både människor och miljö i tillverkningslandet. Textilproduktion ger också upphov till utsläpp. Flera farliga ämnen kan finnas kvar i produkterna när de satts på den svenska marknaden. Idag förbränns största delen av det textilavfall som genereras i Sverige. Endast 20 % återanvänds och en försvinnande liten andel går till materialåtervinning. Detta trots att textilier är en värdefull resurs och miljövinsten vid återanvändning och återvinning är stor jämfört med förbränning. Förslagen Förslag till etappmål Naturvårdsverket föreslår följande etappmål för textil och textilavfall: År 2020 är kretsloppen för textilier så långt som möjligt resurseffektiva och fria från farliga ämnen. Senast år 2018 finns lättillgängliga insamlingssystem som säkrar att textilier i första hand återanvänds. År 2020 återanvänds 40 % av de textilier som satts på marknaden. År 2020 materialåtervinns 25 % av de textilier som satts på marknaden, i första hand till nya textilier. Senast 2020 underlättas kretsloppet för textilier av att särskilt farliga ämnen och andra ämnen med oönskade egenskaper inte förekommer i nyproducerade textilier. 4

6 Förslag till åtgärder För att uppnå specificeringarna av målet om ökad återanvändning och återvinning föreslås en kombination av åtgärderna lättillgängliga insamlingssystem och utbildning och information för att ändra konsumentbeteende. För att uppnå målet för särskilt farliga ämnen föreslår vi åtgärderna ökad kunskap och kontroll över farliga ämnen vid materialåtervinning och utfasning av särskilt farliga ämnen i nyproducerade textilier. Åtgärderna som föreslås ska ses som möjliga åtgärder, inte tvingande. Vilka åtgärder som slutligen genomförs beror på vilka styrmedel som väljs. Vi har likväl valt att betona vikten av lättillgängliga insamlingssystem genom att specificera att sådana skall finnas senast Förslag till styrmedel Naturvårdsverket föreslår ett styrmedelspaket bestående av ett producentansvar och information för att ändra konsumentbeteenden. Ett producentansvar tillsammans med information är de styrmedel som bedömts ha säkrast måluppfyllelse. De är även de mest kostnadseffektiva alternativen som analyserats inom ramen för uppdraget. Ett producentansvar innebär att producenter får ta ett större ansvar för att ta fram resurseffektiva textilier, utan farliga ämnen, som går att återanvända och återvinna på ett enkelt sätt. På så sätt kommer ett producentansvar att påverka textiliernas hela livscykel. Eftersom producenterna är de som har bäst möjlighet att ändra produktens design och hela 80 % av produkternas totala miljöpåverkan avgörs i designfasen, kan de på sikt reducera miljöpåverkan till lägre kostnad. Producentansvaret tillhör även de styrmedel som har bäst förutsättningar för en kostnadseffektiv allokering. Givet att beslut fattas om att införa de förslagna styrmedlen behöver utformningen av dem utredas närmare. För att ett producentansvar ska få önskad effekt kommer hushållen och andra berörda aktörer att behöva kunskap och information om möjliga åtgärder och de effekter som eftersträvas. Förslag till uppföljning Naturvårdsverket föreslår att uppföljning av etappmålet för textil och textilavfall följs upp årligen, givet att ett producentansvar införs. Utan ett producentansvar rekommenderas minst två uppföljningar, inklusive målåret Ansvaret för uppföljning föreslås hamna hos Naturvårdsverket. Uppföljningen av etappmålets specificering om särskilt farliga ämnen föreslås ske i samråd med Kemikalie-inspektionen. För att följa den del av etappmålet som handlar om lättillgänglighet föreslår Naturvårdsverket en indikator uttryckt som andelen kommuner som uppfyller uppsatta minimikrav för lättillgänglighet av det totala antalet kommuner i Sverige. För att följa upp etappmålets specificeringar om återvinning och återanvändning föreslår Naturvårdsverket indikatorer uttryckta som total vikt för återanvända respektive återvunna textilier i procent av totala vikten för den mängd textilier som satts på marknaden under ett år. För uppföljning av specificeringen om särskilt farliga och andra oönskade 5

7 ämnen i textilier föreslås att indikatorer utvecklas i samråd med Kemikalieinspektionen. Målkonflikt och synergier Under en övergångsperiod kommer det att finnas textilier som innehåller farliga ämnen i omlopp på marknaden. Detta kan innebära att det uppstår en målkonflikt mellan miljökvalitetsmålen Giftfri Miljö, Begränsad Klimatpåverkan och God bebyggd miljö. Men det finns också viktiga synergier mellan dessa miljökvalitetsmål. När ökad materialåtervinning ersätter nytillverkat material av jungfrulig råvara, minskar behovet av energi och kemikalier vid framställning av råvaror. Om energianvändningen minskar innebär det i många fall att utsläpp från användning av fossila bränslen minskar. Minskad användning av fossila råvaror reducerar spridningen av toxiska ämnen från fossila material, exempelvis kvicksilver som frigörs vid kolförbränning. Naturvårdsverket bedömer att etappmålets specificering om materialåtervinning av textil kan nås, samtidigt som riskerna med att farliga ämnen recirkuleras i kretsloppen minimeras. Till exempel genom selektiv utsortering av regnplagg och andra textilier som kan innehålla farliga ämnen. 6

8 1 Inledning 1.1 Etappmål i miljömålssystemet Riksdagen beslutade våren 2010 om en ny målstruktur för miljöarbetet med ett generationsmål, miljökvalitetsmål och etappmål. Generationsmålet anger inriktningen av den samhällsomställning som behöver ske för att miljökvalitetsmålen ska nås och syftar till att vara vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. Miljökvalitetsmålen med preciseringar anger det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. För att underlätta möjligheterna att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen kan etappmål fastställas av regeringen inom prioriterade områden. Etappmålen ska styra och ange tydliga steg på vägen mot de samhällsförändringar som behövs för att miljökvalitetsmålen och generationsmålet ska kunna nås. Etappmålen bör vidare vara ambitiösa men möjliga att nå, de ska även vara tidsatta och uppföljningsbara så att det går att mäta hur miljöarbetet fortskrider. 1.2 Uppdraget I regleringsbrevet för 2013 fick Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram förslag till nya etappmål inom flera områden. På avfallsområdet var uppdraget att föreslå minst två etappmål, eller fler om Naturvårdsverket fann skäl för det: Ett etappmål för ökad förberedelse för återanvändning och återvinning av avfallsmaterial bestående av åtminstone papper, metall, plast och glas, enligt vad som anges i artikel 11.2 a) i ramdirektivet för avfall. Etappmålet ska ange en fortsatt utveckling av omhändertagande av avfall i enlighet med avfallshierarkin. Ett etappmål för minskad mängd matavfall samt vad etappmålet i sådant fall ska omfatta och vilken ambitionsnivå som är nödvändig. I det fall Naturvårdsverket anser att det finns skäl att införa ytterligare etappmål på avfallsområdet, exempelvis för textilier och textilavfall, ska även dessa förslag till etappmål redovisas. Naturvårdsverket ska även föreslå åtgärder som bedöms som nödvändiga för att nå etappmålen. Förslagen till etappmål på avfallsområdet ska tas fram efter samråd med Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk och Livsmedelsverket. Naturvårdsverket anser att det finns starka skäl att införa ett etappmål för textilier och textilavfall. Skälen till det redogör vi för i kapitel 3 och 4. Förslagen till etappmål för textilier och textilavfall ska tas fram efter samråd med Kemikalieinspektionen. Naturvårdverket ska till förslagen om etappmål redovisa en konsekvensanalys och en analys av förslagens kostnadseffektivitet. Relevanta delar av de strecksatser som 7

9 framgår i direktivet till Miljömålsberedningen (Dir 2010:74) ska också redovisas, vilka är att: ange vilka miljökvalitetsmål eller delar av generationsmålet som etappmålet bidrar till, ge förslag på styrmedel och åtgärder som kan krävas för att kostnadseffektivitet, ange om det finns skäl för riksdagen att besluta om etappmålet, ange den inriktning för en strategi som etappmålet kan komma att hänföras till, ange om och på vilka grunder det finns behov av regional anpassning av etappmålet, ange om etappmålet är relevant för internationella överenskommelser eller ingår i gemenskapsinitiativ inom EU, ange vilken miljöinformation eller annan information (statistik) som kan krävas för att följa upp etappmålet, ange vilken myndighet som bör ansvara för att etappmålet följs upp. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Miljödepartementet) senast den 6 januari

10 2 Genomförande 2.1 Projektarbetet Uppdraget har genomförts i projektform. Naturvårdsverket har tillsatt en projektarbetsgrupp som utvecklat förslag till etappmål, åtgärder, styrmedel och uppföljning. Ett gemensamt arbetssätt för alla etappmålsuppdrag har följts med gemensam styrgrupp. Vidare har en samhällsekonomisk analys av tagits fram av IVL Svenska Miljöinstitutet (här refererad till som IVL) på uppdrag av Naturvårdsverket. Inom ramen för den samhällsekonomiska analysen har åtgärder och styrmedel analyserats, se nedan Samråd Arbetet har genomförts efter samråd med Kemikalieinspektionen Förankring Förslaget till etappmål för textilier och textilavfall, inklusive förslag till åtgärder och styrmedel, har stämts av med olika aktörer under arbetets gång. En referensgrupp har följt arbetet och haft möjlighet att lämna synpunkter vid flera tillfällen. Referensgruppen har bestått av företrädare för kommuner, ideella second hand-aktörer, forskare, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Avfall Sverige, Återvinningsindustrierna, insamlingsentreprenörer och textilbranschen. 2 Två referensgruppsmöten har hållits, ett i juni och ett i september Gruppen har även beretts tillfälle att lämna skriftliga kommentarer på ett utkast till rapport i slutskedet av arbetet. Nätverket för ökad återvinning och återanvändning av textilier (NÅÅ) har löpande informerats om arbetet och förslagen till mål, åtgärder och styrmedel vid de två möten som hållits i april respektive oktober NÅÅ har även beretts möjlighet att lämna skriftliga synpunkter på förslaget till etappmål. Uppdraget har presenterats vid två tillfällen för Avfallsrådet, som också getts tillfälle att komma in med synpunkter. 4 2 I referensgruppen har följande aktörer varit representerade: Ideell second hand, Svensk handel, Teko och Teknikföretagen, Ragnsells, IVL, Sustainable Fashion Academy, Avfall Sverige, ReNew Cell, Borås Energi och Miljö, Filippa K, Kemikalieinspektionen, Houdini, Textilhögskolan i Borås, Konsumentföreningen Stockholm, H & M, Stockholms stad, Kungliga Tekniska Högskolan, IKEA, Stockholms Läns landsting, Haglöfs, Klättermusen, Malmö Högskola, SKL och Återvinningsindustrierna. 3 NÅÅ är ett nätverk som består av ett trettiotal aktörer från konsumentorganisationer, textilbranschen, insamlingsentreprenörer, forskare, Naturvårdsverket, Avfall Sverige, Återvinningsindustrierna och förträdare för vissa kommuner. Det leds för närvarande av Textilhögskolan i Borås. Nätverket skall skapa förutsättningar för en samsyn på vad som är den mest resurseffektiva hanteringen av textilier och hur vi når dit. 4 Det nationella avfallsrådet inrättades 2004 i samband med att Naturvårdsverket fick ett bredare ansvar inom avfallsområdet att se till att avfallshanteringen är miljömässigt godtagbar samt effektiv för samhället och enkel för konsumenterna. Rådet fungerar som stöd för Naturvårdsverket i avfallsarbetet. 9

11 Vidare har förslaget till etappmål stämts av med SKL, Avfall Sverige och företrädare för några kommuner som redan börjat samla in textilier för återvinning. Förslaget har även stämts av med Stockholms stad, som har drivit en försöksverksamhet med insamling av textilavfall. Projektarbetsgruppen har även tagit del av remissynpunkter som lämnats på förslaget till det avfallsförebyggande programmet. 2.2 Tillvägagångssätt Förslagen till etappmål, åtgärder och styrmedel är i huvudsak baserat på två studier som tagits fram av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av Naturvårdsverket: En samhällsekonomisk analys Samhällsekonomisk analys av etappmål för textil och textilavfall och en livcykelanalys Livscykelanalys av svensk textilkonsumtion. Även andra källor har använts, se referenslistan Samhällsekonomisk analys Den samhällsekonomiska analysen ligger till grund för både det etappmål och de åtgärder och styrmedel som föreslås. Syftet med analysen är att identifiera kostnadseffektiva åtgärder och styrmedel. För varje åtgärd har kostnad, kapacitet och effekt identifierats. Ett antal styrmedel har analyserats och styrmedel som bedöms styra mot relevanta åtgärder föreslås. Därefter har en samhällsekonomisk konsekvensanalys genomförts. Analys av åtgärder och styrmedel för att nå specificeringen av målet om särskilt farliga ämnen och andra ämnen med oönskade egenskaper har inte genomförts inom ramen för det uppdrag Naturvårdsverket gav till IVL. Anledningen till det är att Kemikalieinspektionen har ett långt framskridet arbete på kemikalieområdet som också har bäring på denna del av etappmålet. I dialog med Kemikalieinspektionen har vi valt att istället utgå från deras pågående arbete på området. Dessa åtgärder är med andra ord inte utredda utifrån kostnader och effekter. Arbetsprocessen har varit iterativ. Syftet med den iterativa processen var att kunna förändra målformuleringen om analyserna av åtgärder och styrmedel till exempel visade att etappmålet inte kunde nås på ett kostnadseffektivt sätt. Problemformulering, etappmålsformulering samt en bruttolista på åtgärder togs fram av Naturvårdsverket i dialog med berörda aktörer. Det efterföljande analysarbetet har genomförts av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket och i dialog med Naturvårdsverket, se bilaga 1. IVL står för innehåll och slutsatser i underlagsrapporten. Naturvårdsverket har gjort ett urval och vissa bearbetningar av de förslag som presenteras där. De slutgiltiga förslagen till etappmål, åtgärder och styrmedel som presenteras i den här rapporten är Naturvårdsverkets. 10

12 2.2.2 Livscykelanalys I uppdraget till IVL Svenska Miljöinstitutet ingick att genomföra en konsekvensinriktad livscykelanalys (LCA) Livscykelanalys av svensk textilkonsumtion, för att utvärdera och jämföra miljöeffekterna av återanvändning, materialåtervinning och energiåtervinning av textiler. Det huvudsakliga syftet med LCA-studien har varit att säkerställa att miljöeffekterna av föreslaget till etappmål driver på utvecklingen mot ökad resurseffektivitet. LCA-studiens fokus är textil som konsumeras inom Sverige. Produktion, materialåtervinning och återanvändning sker till stor del utomlands och miljöeffekterna sker också i hög grad utanför Sveriges gränser. Systemgränserna har satts för att täcka in alla relevanta processer som rör den svenska textilkonsumtionen. Studien täcker hela livscykeln från odling/utvinning av material till avfallshantering och återanvändning med undantag för användarfasen som inte påverkas av de undersökta styrmedlen och därför exkluderas. 5 Studien inkluderar bomull, polyester och viskos uppräknat till den totala textilkonsumtionen i Sverige. Det är endast produktionen i de största exportländerna av textil som studerats, uppräknat för de totala mängderna som konsumeras i Sverige med och utan styrmedel. Miljöpåverkan av systemet har beräknats för växthuseffekt, försurning, övergödning och marknära ozon. Miljöpåverkan vid energiutvinning, återanvändning samt återvinning genom upplösning med kemikalier och återvinning till isolering har också ingått. 2.3 Avgränsningar Enligt uppdraget ska Naturvårdsverket redovisa relevanta delar av strecksatserna i direktivet till Miljömålsberedningen (Dir 2010:74). Här redogör vi för samtliga strecksatser med undantag för regional anpassning av etappmålet. Eftersom vi inte har funnit att det finns behov av regional anpassning redogör vi inte för den punkten. Vad gäller strecksatsen om relevans för EU initiativ och internationella överenskommelser redogör vi för kopplingar till det föreslagna etappmålet vi funnit relevanta, se kapitel 4. Vi tar inte upp hur Sverige kan verka inom EU eller internationellt för att uppnå målet. Däremot pågår arbete inom EU och internationellt för att begränsa farliga ämnen i textilier, se kapitel 4. Vidare kan etappmålet ha koppling till andra samhällsmål än de miljöpolitiska, som till exempel energi och transportpolitiska mål. Påverkan på andra samhällsmål än målen som ryms inom miljömålssystemet har dock inte studerats inom ramen för detta uppdrag. 5 Användarfasen har dock inkluderats av Naturvårdsverket i både den föreslagna åtgärden utbildning och information för att ändra konsumentbeteende, se kapitel 5, och det föreslagna styrmedlet information. 11

13 2.4 Definitioner och begrepp Textil och textilavfall Förslaget till etappmål omfattar kläder, arbetskläder, handdukar, gardiner, lakan och filtar. Förslaget omfattar inte skor, geotextil, väskor, säckar, tält, luftmadrasser, möbeltyg, segel och presenningar eller andra tekniska textilier. Att vi valt att exkluderar nämnda kategorier beror på att dessa textilier produceras främst med tanke på funktion, vilket gör att de många gånger har tillverkats och/eller genomgått vissa behandling- och beredningsprocesser för att uppnå den eftersträvade funktionsegenskapen. Dessa behandlingar och beredningar kan innehålla stora mängder farliga ämnen som inte bör recirkulera i kretsloppen Särskilt farliga ämnen och ämnen med oönskade egenskaper Förslaget till etappmål omfattar en specificering om särskilt farliga ämnen och andra ämnen med oönskade egenskaper. Med särskilt farliga ämnen avses de ämnen som har de mest problematiska egenskaperna. Till dessa räknas ämnen som är cancer-framkallande, mutagena eller reproduktionsstörande (CMR), persistenta, bio-ackumulerande och giftiga ämnen (PBT) och mycket persistenta och mycket bioackumulerande substanser (vpvb) samt ämnen som inger motsvarande grad av farhågor, t.ex. hormonstörande ämnen. 7 Andra ämnen med oönskade egenskaper är sådana som kan utgöra problem särskilt inom textilområdet. Det kan till exempel vara både hud- och luftvägsallergener. Oönskade ämnen kan även vara sådana som på ett märkbart sätt försvårar textilåtervinningen, utan att nödvändigtvis vara klassade som hälso- eller miljöfarliga, som till exempel tekniskt svårhanterliga tillsatsfärger. 6 Vissa uteslutna produkterna kan dock förekomma i uppföljningsstatistiken i dagsläget beroende på bristande uppdelning i avfallskoder från second hand-aktörer. 7 Vad som är särskilt farliga ämnen framgår också av Reach-förordningens artikel 57 och kriterierna i dess bilaga XIII. I Sveriges miljömål innefattas likaså kraftigt allergiframkallande och hormonstörande ämnen och därutöver tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly (Ds 2012:23). 12

14 2.4.3 Avfallshierarkin Figur 1. EU:s avfallshierarki visar att det mest resurseffektiva är att förbygga avfall. Bortskaffande, t.ex. deponering I EU:s avfallsdirektiv 2008/98/EG finns en avfallshierarki som innebär att den svenska politiken och lagstiftningen ska utformas så att avfall förebyggs i första hand, se figur 1. Det avfall som trots allt uppstår ska behandlas så resurseffektivt som möjligt. Helst ska det förberedas för återanvändning, men går inte det ska det materialåtervinnas istället. Om det inte heller är möjligt ska energin i materialet tas tillvara genom exempelvis förbränning och i sista hand kan avfallet läggas på deponi. Ordningen gäller under förutsättning att det är miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt. Enligt avfallsdirektivet är förbyggande åtgärder som vidtas innan ett ämne, ett material eller en produkt som blivit avfall och innebär en minskning av: mängden avfall, den negativa påverkan av miljön och människors hälsa som avfallet orsakar, eller innehållet av skadliga ämnen i material och produkter Återanvändning Enligt EU:s avfallsdirektiv är återanvändning ett förfarande som innebär att en produkt eller komponent som inte är avfall används igen för att fylla samma funktion som den ursprungligen var avsedd för. Återanvändning är en avfallsförebyggande åtgärd och ingår i det översta trappsteget i avfallshierarkin Materialåtervinning Materialåtervinning är enligt EU:s avfallsdirektiv varje form av återvinningsförfarande genom vilket avfallsmaterial upparbetas till produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål. Det omfattar upparbetning av organiskt material men inte energiåtervinning och inte heller upparbetning till material som ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial. 8 I miljömålssystemet används begreppet farliga ämnen. Därför används detta begrepp i fortsättningen även om skadliga och farliga ämnen kan ha något olika innebörd. 13

15 2.4.6 Producent Med producent avses den som yrkesmässigt tillverkar, säljer eller till Sverige för in en vara eller en förpackning (15 kap. 4 1 Miljöbalken) Åtgärd och styrmedel Styrmedel definieras av Naturvårdsverket som: Statens verktyg för att skapa incitament som leder till att aktörer genomför åtgärder d.v.s. ger incitament till att begränsa eller öka användningen av en vara eller tjänst. Exempel är lagar, regler, information, skatter, avgifter, pantsystem eller bidrag och stöd. En åtgärd är den handling som en aktör, till exempel ett företag eller en individ, genomför till följd av ett styrmedel. En åtgärd definieras som en fysisk eller beteendemässig förändring som genomförs av privatpersoner, företag eller offentlig sektor med syfte att nå ett mål inom miljöområdet till följd av ett styrmedel (Naturvårdsverket, 2012). 14

16 3 Problembeskrivning 3.1 Textilkonsumtion och -produktion stor miljöpåverkan Konsumtion och produktion av textilier medför stor påverkan på miljön. Konsumtionen av textilier har ökat med 40 % under det senaste decenniet i Sverige och uppgår idag till cirka ton per år (SMED, 2011). Den ökande efterfrågan medför miljöproblem både i Sverige och i de länder där den textil vi förbrukar tillverkas. Till exempel ger produktionen av 1 kg textil upphov till utsläpp av cirka 15 kg koldioxidekvivalenter. Utsläppen från produktionen av Sveriges totala textil-konsumtion motsvarar årligen cirka bilars koldioxidutsläpp (Palm, 2011). Produktion av textilier kräver stora resurser i form av vatten och energi. Vid produktion av bomull, som är den vanligaste textilfibern, kan vattenförbrukningen uppgå till 29 m 3 / kg bomull, vilket är ett stort problem då bomullsproduktionen oftast sker i länder där vatten är en bristvara (DEPA, 1997). Den tilltagande vattenbristen i världen gör att man nu befarar att vi inte är långt ifrån en peak cotton (Ahlfort, 2012). Bomullsproduktionen kräver dessutom stora mängder bekämpningsmedel. Cirka 11 % av världens bekämpningsmedel används vid odling av bomull, vilket ska sättas i relation till att endast 2,4 % av odlade områden används för bomullsodling (Kooistra et al., 2006). Därutöver tar bomullsproduktionen upp mark som skulle kunna användas till matproduktion. Polyester, som är den näst vanligaste textilfibern, är tillverkad av råolja och kräver stora mängder energi vid produktionen nästan tre gånger så stor mängd primärenergi krävs i jämförelse med framställning av bomullstyg (Westerdahl, 2013). Förutom att produktionen är resursintensiv sker den också ofta i länder med bristfällig miljölagstiftning och otillräcklig vatten- och luftrening vilket kan leda till allvarliga utsläpp. Dessutom påverkar textilier även miljön genom utsläpp vid transport, försäljning och användning. Användningen av kemikalier är också omfattande i alla delar av produktionen av textil, vilket kan utgöra en risk för människors hälsa och miljön, se avsnitt Textil flöden och avfall Textilflöden i Sverige Textilavfallsflödena är relativt sett små, om man ser till vikten, men flödets miljöpåverkan är stor eftersom produktionen av textiler är resursintensiv och ger upphov till utsläpp och avfall (SOU 2012:56). Dessutom leder den ökade konsumtionen av textilier till allt större mängder avfall inom Sverige. Mycket tyder på att textilavfallet kommer att öka. I en prognos beräknas att textilavfallet öka från ton idag till ton år 2030 om inte åtgärder sätts in (Sundqvist, 2012). I figur 2 illustreras textilflödena i Sverige. 15

17 Figur 2. Schematisk beskrivning av textilflödena i Sverige, per person och år. (Källa Tojo et al., 2012 & Carlsson et al, 2011) Textilavfall I genomsnitt konsumerar varje svensk 15 kg textilier per år varav 8 kg så småningom hamnar i soppåsen och går direkt till förbränning. Endast 3 kg av textilierna lämnas till återanvändning, medan resterande 4 kg lagras i hemmen, skänks bort eller säljs på till exempel Blocket. Även det som säljs på Blocket är ett slags återanvändning, förutsatt att det används för samma ändamål. Ungefär 0,3 kg av de 3 kg textilier som samlas in för återanvändning säljs inom Sverige, resten exporteras eller skänks till välgörenhet utanför landet (SMED, 2011). De ideella second hand-aktörerna har idag ett insamlingssystem som samlar in ton textilier samt ett butiksnät på ca 500 butiker. De absolut största mängderna textilavfall i Sverige uppkommer hos hushållen. De stora klädbolagens egna verksamhet står för en mindre del av det totala textilavfallet (SMED, 2011). Butikerna har oftast inga stora lager och bolagen arbetar med att få så lite överskott som möjligt. Däremot uppkommer stora mängder spill och avfall, cirka % av ursprungsmaterialet, vid produktionen av textilierna (Tapio, 2013). Produktionen sker oftast utanför Europas gränser. Inom sjukvården hanteras en relativt stor mängd textilier, som till exempel sängtextilier, handdukar och personal-, operations- och patientkläder. Dessa tas oftast om hand av tvätterier. Huvuddelen av textilavfallet från tvätterierna skickas till förbränning och endast en liten del skänks till välgörenhetsorganisationer. Idag är det få kommuner som samlar in textilavfall för materialåtervinning, vilket innebär att textilavfall från hushåll oftast går direkt till förbränning. Det beror delvis på att det saknats tekniska lösningar för återvinning och en fungerande logistik. Däremot samlar både Röda Korset och Human Bridge in textilier som inte kan säljas i de egna butikerna i Sverige och skickar dem till materialåtervinnig i Nederländerna och Belgien (Röda Korset, 2013; (Sundin & Personne, 2013). Därutöver erbjuder ett antal privata företag sina kunder att lämna utslitna produkter till återvinning, men det är 16

18 oklart i vilken omfattning konsumenterna verkligen utnyttjar möjligheten. De insamlade kläder går sedan till återanvändning och materialåtervinning. Textilavfall från hushåll klassas som hushållsavfall. Även jämförligt avfall från industrier, affärer och annan liknande verksamhet klassas som hushållsavfall, om avfallet uppkommer som en direkt följd av att människor vistas där. Det innebär att kommunerna har ansvar för och ensamrätt till hanteringen. Övrigt textilavfall från verksamheter klassas som verksamhetsavfall och det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att avfallet samlas in och att det behandlas i enlighet med avfallshierarkin. 3.3 Innehåll av farliga ämnen Farliga ämnen tillförs i flera led i textiliernas livscykel: bekämpningsmedel vid produktionen av fiberråvara, kemikalietillsatser vid framställningen av garn och tyg och vid förbehandling, färgning, slutberedning, konfektionering, packning och transport. I princip alla de kemikalier (som ingår i den totala åtgången av kemikalier) uppvisar olika former av mer eller mindre allvarlig miljö- och hälsopåverkan som kan skada både människor och miljö i tillverkningslandet (Olsson et al., 2009). Vid en kartläggning gjord av Kemikalieinspektionen konstaterades att över 1900 kemiska ämnen används i textilproduktionen varav 165 antingen har fått en gemensam EU-klassning som särskilt farliga ämnen (inkluderat kraftigt allergiframkallande ämnen). Ytterligare 24 ämnen som saknar den EU-klassningen är uppförda på kandidatförteckningen i Reach-förordningen som reglerar kemikalier (Kemikalieinspektionen, 2013). Användningen av kemikalier varierar mellan 2 till 7 kg per kilo tyg, beräknat för de vanligaste klädesplaggen. Det går uppskattningsvis åt över ton kemikalier per år vid produktionen av de klädesplagg som konsumeras i Sverige varje år. Det specifika kemikalieinnehållet varierar från produkt till produkt beroende på material och egenskaper. Viskos har den största kemikalieåtgången per kg tyg under livscykeln och jeanstyg den minsta. Jeans har å andra sidan den största kemikalieåtgången per plagg genom att de väger fyra gånger mer än en ordinär viskoströja (Olsson et al., 2009). Många av de kemikalier som används i textilier tvättas ur innan de satts på den svenska marknaden. Andra ämnen avlägsnas under användningsfasen vid tvätt och riskerar därmed att spridas vidare till sjöar och vattendrag. 3.4 Hinder för en mer hållbar textilhantering Det finns en rad hinder för att uppnå en mer hållbar textilhantering. Att så stor andel textilier går till förbränning beror bland annat på att de insamlingsmöjligheter som erbjuds hushållen idag oftast är att lägga textilavfallet i den brännbara fraktionen, antingen i soppåsen hemma eller på återvinningscentralen. Ytterligare ett hinder är att kunskapen om miljönyttan av att återanvända och återvinna textilier hos allmänheten ofta är bristfällig. Många konsumenter är till exempel varken medvetna om den stora 17

19 miljöpåverkan textilier har i produktionsledet, eller miljövinsterna med att återanvända textil jämfört med att utvinna energi av materialet. Detta bidrar sannolikt till att pris och modegrad prioriteras framför kvalité och lång livslängd vid köp av till exempel kläder. Textilier är idag oftast inte anpassade för att kunna användas under lång tid och det är få producenter som redan i designstadiet tänker på hur textilierna enkelt ska kunna återanvändas och återvinnas när de är utslitna. Arbetet med återvinning och återanvändning av textilier är ett ännu relativt outforskat område. Frivilliga initiativ finns men bygger helt på respektive aktörs egna intresse av att driva frågan framåt. Någon särskild styrning eller lagstiftning på området för just textilier finns inte. Den lagstiftning som går att tillämpa är de allmänna hänsynsreglerna i andra kapitlet i Miljöbalken om att hushålla med naturresurser och att substituera farliga ämnen. I EU:s kemikalielagstiftning finns begränsningar av några enstaka farliga ämnen och krav på att kunder ska informeras om textilierna innehåller särskilt farliga ämnen. För några varu- och produktgrupper finns särskild lagstiftning exempelvis för förpackningsindustrin och elektronikbranschen som har ett producentansvar och återvinningssystem uppbyggda för att komma för att komma högre upp i avfallshierarkin (EU, 2011). Dessutom finns särskilda regelverk som begränsar vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter 9 och i leksaker. 10 Ett annat hinder har att göra med de jämförelsevis låga kostnaderna för jungfrulig textil som produceras i låglöneländer utanför Europa. Eftersom de faktiska miljökostnaderna inte är internaliserade i nyproducerad textil ökar tillgången på billiga textilier i Sverige, med ökad konsumtion som följd. Den innebär också en utmaning för möjligheterna att samla in och återanvända eller materialåtervinna textilier eftersom kostnaderna för återanvändning och materialåtervinning kan bli relativt höga i jämförelse med kostnaderna för import av ny textil. Främst beror detta på att insamling än så länge är en relativ arbetsintensiv aktivitet, vilket innebär att det är en ekonomisk utmaning att utföra och öka återanvändning i stor skala i Sverige (Tekie et al., 2013). Farliga ämnen i textilier kan också utgöra ett hinder vid materialåtervinning i större skala. Några exempel är ämnen som är tänkta att underlätta skötseln av textilierna eller ge specifika funktionsegenskaper, som till exempel bromerade flamskyddsmedel i uniformer och vissa inredningstyger samt vatten-, olje- och smutsavvisande behandlingar. Sådana ämnen stannar kvar i produkterna under lång tid och kommer därmed 9 RoHS-direktivet (2011/65/EU) syftar till att minska riskerna för människors hälsa och för miljön genom att ersätta kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom och flamskyddsmedlen PBB och PBDE i elektrisk och elektronisk utrustning med mindre farliga alternativ eller alternativ teknik. 10 Det nya leksaksdirektivet (2009/48/EG) trädde i kraft den 20 juli Kemikaliekraven behöver dock inte tillämpas förrän den 20 juli Enligt direktivet får leksakers innehåll av kemiska ämnen inte innebära någon risk för människors hälsa. Därför finns skärpta detaljerade kemikaliekrav, som ger ett ökat konsumentskydd framförallt för barn. 18

20 troligen att finnas kvar i produkten även vid materialåtervinning. Det innebär att långlivade, bioackumulerande och giftiga kemikalier (PBT), som tungmetaller och perfluorerade ämnen (exempelvis PFOS och PFOA), kan komma att utgöra ett problem i ett system med ökad återvinning, då de har potential att förekomma även i nya produkter av återvunnet material. Parallellt med att systemen för ökad materialåtervinning utvecklas är det därför viktigt att säkerställa god kunskap och kontroll över förekomsten av farliga ämnen i återvunna textilier. 19

21 4 Förslag till etappmål Naturvårdsverket föreslår följande etappmål för textil och textilavfall: År 2020 är kretsloppen för textilier så långt som möjligt resurseffektiva och fria från farliga ämnen. Senast år 2018 finns lättillgängliga insamlingssystem som säkrar att textilier i första hand återanvänds. År 2020 återanvänds 40 % av de textilier som satts på marknaden. 1 År 2020 materialåtervinns 25 % av de textilier som satts på marknaden 1, i första hand till nya textilier. Senast 2020 underlättas kretsloppet för textilier av att särskilt farliga ämnen och andra ämnen med oönskade egenskaper inte förekommer i nyproducerade textilier. 2 1) Det vill säga den totala mängd textilier som utgör nettot av import, export och produktion i Sverige (SMED, 2011) och antas motsvara totalt förbrukad mängd år ) I begreppet nyproducerade textilier inkluderas produkter tillverkade av jungfrulig råvara likväl som av återvunnet material. Etappmålen ska styra mot att nå högre upp i avfallshierarkin genom ökad återanvändning och materialåtervinning av de textilier som idag slängs i den brännbara fraktionen, samt mot giftfria kretslopp. På kort sikt är syftet att minska mängden uppkommet avfall och minimera förekomsten av särskilt farliga ämnen och andra ämnen med oönskade egenskaper i nyproducerade textilier. På längre sikt är avsikten att etappmålet ska skapa förutsättningar för minskad konsumtion av nytillverkade textila produkter av jungfruliga råvaror samt att nyproducerade och materialåtervunna textilier är fria från farliga ämnen. Etappmålet för textil omfattar kläder, arbetskläder, handdukar, gardiner, lakan, filtar och trasor. Etappmålet omfattar inte skor, geotextil, väskor, säckar, tält, luftmadrasser, segel och presenningar eller möbeltyg. 4.1 Skäl till förslaget Ökad återanvändning ger stor miljönytta Att återanvända och underhålla kläder och andra textilier och på så sätt förlänga livslängden ger en stor miljövinst jämfört med att köpa nyproducerade textilier. Bland annat leder det till minskade utsläpp av växthusgaser, mindre övergödning samt mindre försurning och marknära ozon, förutsatt att den återanvända textilen ersätter nyinköp och därmed minskar konsumtionen av nytillverkade textilier. Återanvänd textil antas kunna ersätta 60 % nyproducerad textil, även om osäkerheterna är stora (Farrant, 2008 & Fisher et al., 2011). För att stimulera den samhällsförändring som behövs för att minska mängden uppkommet textilavfall föreslår Naturvårdsverket att 40 % av de textilier som satts på 20

22 marknaden ska återanvändas. Ett mål satt till 40 % kan tyckas vara lågt med tanke på att ideella second hand-aktörer idag samlar in 20 % av de textilier som satts på marknaden i Sverige till återanvändning. Dessutom kan målet jämföras med att Danmark samlar in 46 % textilier för återanvändning varje år (Watson et al., 2013), och Tyskland som samlar in 75 %. Av de textilier som samlas in i Tysklanduppskattas 65 % gå till återanvändning (Tekie et al., 2013). Vår bedömning är att det trots allt kommer att ta tid att nå målet. Dels på grund av implementeringsprocessen, dels på grund av anpassningsprocessen för konsumenter. Som jämförelse kan nämnas att det tog flera år innan förpackningsåtervinningen fick stor effekt och uppfyllde önskade mål. För att nå målet kommer det dessutom vara viktigt att stärka marknaden för återanvändning. Fler konsumenter behöver efterfråga och konsumera återanvända textilier. Om den inhemska efterfrågan på second hand ökar blir miljövinsten större än om textilierna exporteras utomlands för återanvändning Lättillgängliga insamlingssystem Den främsta anledningen till att inte mer textil återanvänds är troligtvis bristen på lättillgängliga insamlingssystem för återanvändning. För att målet om 40 % återanvändning ska uppnås är det en förutsättning att sådana finns på plats. Därför har vi föreslagit att den här åtgärden ska finnas etablerad redan år 2018, se mer om detta i kapitel 5. Dessutom krävs både kunskap och motivation hos konsumenter och andra aktörer för att de skall lämna in sina avlagda textilier Stor potential i ökad materialåtervinning Idag är materialåtervinnigen av textilavfall i Sverige näst intill obefintlig. Detta trots att tillgängliga tekniker finns. Livcykelanalysen som genomförts av IVL visar också att materialåtervinning är en mer resurseffektiv behandlingsmetod och har mindre miljöpåverkan än förbränning med energiutvinning och därmed bör ses som ett bättre alternativ (Palm et al., 2013). Textilavfall lämpar sig heller inte speciellt bra att förbränna i avfallsförbränningsanläggningar då materialet inte är homogent vare sig i storlek eller i innehåll. Dessutom genererar förbränningen stora mängder rökgasreningsrester och slagg (Youhanan, 2013). Den specificering av målet som föreslås innebär att av de textilier som satts på marknaden i Sverige ska 25 % materialåtervinnas år Målet om materialåtervinning syftar till att öka incitamenten till att producera textiler som är lättare att materialåtervinna. Till exempel genom att minska användningen av blandade material och innehållet av farliga ämnen. Vidare kan konventionella material bytas ut mot mer hållbara material, till exempel kan den resurskrävande bomullen ersättas av material som hampa, bambu, lyocell, cellulosabaserade material, etc (Fletcher, 2008). Naturvårdsverket anser att målet är möjligt att nå, särskilt om man jämför med materialåtervinningen i Tyskland och Frankrike. I Tyskland samlas 75 % av alla textilier satta på marknaden in redan idag, varav 25 % uppskattas gå till materialåtervinning. I 21

23 Frankrike ligger insamlingsnivån på cirka 50 %, varav 25 % materialåtervinns (Tekie et al., 2013). För att 25 procentsmålet om materialåtervinning ska kunna uppfyllas till 2020 är vår bedömning att teknik som underlättar och effektiviserar återvinningsprocessen behöver utvecklas liksom informationsinsatser. Idag resulterar de flesta tillgängliga återvinningstekniker i någon form av så kallad downcycling där det återvunna materialet blir till trasor, isoleringsmaterial eller används som inredning i bilar och liknande. Vidare behöver hushåll och andra aktörer information kring miljövinsten med insamling och varför man inte ska slänga textilier i den brännbara fraktionen. Eftersom en så stor andel, mer än hälften, av alla textilier förbränns kan information behövas som förklarar att även trasiga och slitna kläder har ett värde och inte bör slängas. Eftersom etappmålet syftar till att sluta kretsloppen för textilier är materialåtervinning där textilavfall ersätter ny textil det mest önskvärda. Anledningen till att vi inte har kvantifierat hur mycket textil som bör återvinnas till textil är att det tar tid att etablera processen från producerad textil till att den använts, lämnats in och återigen kan användas i produktion och få den att fungera storskaligt. Tekniken för materialåtervinning till ny textil är fortfarande mycket begränsad och behöver utvecklas och förbättras. Dessutom behöver materialåtervunna textilier också utvecklas då de idag ofta håller en lägre kvalitet och därmed är mindre hållbara jämfört med textil producerad av jungfrulig råvara (Palm et al., 2013b & Fletcher, 2008) Minskat innehåll av farliga ämnen i textilier En viktig förutsättning vid ökad återanvändning och materialåtervinning är att säkerställa att farliga ämnen och i synnerhet inte särskilt farliga ämnen recirkuleras i kretsloppet. Idag används stora mängder kemikalier i alla steg av textilproduktion från råvara till färdig textilprodukt. Speciellt kemikalieintensiva faser är förbehandling, färgning, tryckning och slutberedning, se avsnitt 3.3. Den här specificeringen av etappmålet syftar till att så långt som möjligt säkerställa att särskilt farliga ämnen inte ska förekomma i nyproducerade textilier, då detta är en förutsättning för att kunna öka återanvändning och återvinning. 11 Genom minskad användning av farliga, till exempel allergiframkallande, ämnen i textilier och framförallt i kläder som ska bäras nära huden kommer riskerna att minska vid direkt användning men också vid tillverkning och hantering i butik. Ökad återanvändning och återvinning av textil i stället för att tillverka nytt kan också innebära stora hälso- och miljövinster i länder med textilproduktion, bland annat genom minskad användning av vatten, bekämpningsmedel och gödningsmedel vid bomullsodling, samt minskade utsläpp av till exempel färg- och tvättkemikalier och förorenat vatten från textilfabriker. 11 Omfattning och innehåll har tagits fram efter samråd med Kemikalieinspektionen. 22

24 Att målet fokuserar på nyproducerade textiler beror på att den mest effektiva åtgärden är att förebygga att farliga ämnen används i textilier från början. På det sättet undviks problem med hälso- och miljöfarliga ämnen under textiliernas tillverknings- och användningsfas, samtidigt som återanvändning och materialåtervinning av textilier underlättas. Textilproducenterna är också de som har störst möjlighet att påverka vilka ämnen som används i nyproducerade textilier, oavsett om textilierna är producerade av jungfrulig eller återvunnen råvara. Även om textilproducenterna i sin tur är beroende av att kemikalietillverkarna tillhandahåller funktionella och säkra alternativ. Det finns idag osäkerheter i data om innehållet av farliga och oönskade ämnen i de textilier som skickas till materialåtervinning. För att öka kunskapen om omfattningen av problemet och identifiera produktgrupper som kan utgöra en risk behövs vidare studier på området. I dagsläget pågår flera initiativ inom textilbranschen för att minska användningen av farliga ämnen, vilket talar för att specificeringen av etappmålet om farliga ämnen kan nås till Medvetenheten om nödvändigheten av att kontrollera särskilt farliga ämnen i material och produktionsprocesser ökar snabbt bland producenterna. Många företag har redan idag så kallade restriktionslistor som begränsar användningen av farliga ämnen i produktionen. Flera branschorganisationer som exempelvis Textilimportörerna och Swerea IVF har tagit fram guider för att begränsa farliga ämnen. Swerea IVF har också under flera år anordnat utbildningar på området och Kemikalieinspektionen håller regelbundna branschdialogmöten med producenterna. 12 Dessutom finns idag ett stort antal frivilliga miljömärkningar med olika kriterier som inkluderar och begränsar användningen av vissa farliga och särskilt farliga ämnen i produktion och behandlingar av textilier, till exempel Bra Miljöval, Svanen och EU Eco Label. En viktig förutsättning för att målet ska nås är att riktlinjer utvecklas med tydliga krav på vilka ämnen och grupper av ämnen som inte ska förekomma i textilier. Flera producenter uppger i en förstudie gjord av Sustainable Fashion Academy att de idag saknar verktyg och tydliga riktlinjer hur de ska arbeta vidare med kemikaliefrågorna (Follér & Paulander, 2012). För att nå målet behöver också kunskap om vilka ämnen och grupper av ämnen som inte ska förekomma i textilier öka hos producenterna. Det behövs också funktionella alternativ och bra informationssystem i leverantörsledet 12 Ytterligare exempel på frivilliga initiativ är SFA (Sustainable Fashion Academy) som under hösten 2012 kartlade behovet av utbildning hos producenter. De arbetar nu vidare med att ta fram ett webbaserat utbildningsprogram riktat till textilproducenter om hur de kan arbeta med kemikaliefrågorna, inom sin egen organisation och gentemot sina leverantörer. Dessutom pågår flera internationella branschinitiativ såsom (Youhanan, 2013). Joint Roadmap towards Zero discharge of hazardous chemicals (ZDHC) som 2011 publicerade ett gemensamt åtagande inklusive en färdplan som ett första steg mot att uppnå noll-utsläpp av farliga ämnen till 2020 under produktens hela livscykel. Medlemmar är företag i textil och skobranschen (ZDHC, 2013). AFIRM group (Apparel & Footwear International RSL Management Group) arbetar för att minska användningen av farliga kemikalier i kläder och skor bland annat genom seminarier för producenter och andra hjälpmedel såsom Toolkit (AFIRM, 2013) och The American Apparel and footwear Association (AAFA). 23