Karlshamn 2030! Bilaga 3. Bevarande- och utvecklingsplan för Karlshamns innerstad. Tematiskt tillägg till översiktsplanen

Transkript

1 Karlshamn 2030! Översiktsplan för Karlshamns kommun Bilaga 3. Bevarande- och utvecklingsplan för Karlshamns innerstad Tematiskt tillägg till översiktsplanen Samrådshandling, april 2013

2 Denna Bevarande- och utvecklingsplan har utarbetats av Nyréns Arkitektkontor i samarbete med Karlshamns kommun. Medverkande Karlshamns kommun: Emina Kovacic Jonas Ronsby Adam Laurin Kerstin Olsson Stadsarkitekt Arkitekt Bygglovarkitekt Byggnadsnämndens sekreterare Medverkande Nyréns Arkitektkontor: Anna Birath Susanna Juhlin Glembrandt Ola Nilsson Mats Jakobsson Maria Nordqvist Nina Rydén Susanna Findahl Byggnadsantikvarie Arkitekt Arkitekt Planeringsarkitekt Planeringsarkitekt Landskapsarkitekt Arkitektpraktikant Oberoende granskning: Lina Campbell, f.d. kommunantikvarie

3 Innehåll Förord... 5 Bakgrund och inledning... 6 Syftet med dokumentet... 6 Avgränsning... 6 Riksintresset Karlshamn... 6 Karlshamns framväxt... 8 Stadens historia... 8 Handels- och hantverkarstaden (fram till 1870)...10 Industrialismens stad ( )...12 Den moderna staden ( )...14 Den postmoderna staden (1985 fram till idag)...16 Dagens och framtidens Karlshamn...18 Planförhållanden...18 Stadens offentliga rum Den befintliga bebyggelsen Att värdera bebyggelse Riktlinjer för bevarande och utveckling Klassificering av innerstadens bebyggelse Innerstadens kvarter Kv. Räkan Kv. Triangeln Kv. Örebro Kv. Gränna Kv. Norrköping Kv. Landskrona Kv. Sölvesborg Kv. Trädgården Kv. Äpplet Kv. Gävle Kv. Malmö Kv. Borås Kv. Växjö Kv. Kungsör

4 Kv. Göteborg Kv. Skänninge Kv. Linköping Kv. Norrtälje Kv. Uppsala...74 Kv. Lund Kv. Riga Kv. Jönköping Kv. Stockholm Stortorget Kv. Karlskrona Kv. Helsingborg Kv. Södertälje Kv. Nyköping Kv. Kalmar Kv. Reval Kv. Halmstad Kv. Vaxholm Kv. Varvet Kv. Västerås Kv. Viborg Kv. Kristianstad Kv. Varberg Kv. Båstad Kv. Arboga Kv. Alingsås, Nybro och Trosa Kv. Marstrand Kv. Åhus Kv. Hamnkontoret Kv. Kristianopel Kv. Trelleborg Kv. Visby Kv. Lärkan Kv. Ronneby Kv. Simrishamn Kv. Ystad Kv. Göken Kv. Hanö

5 Förord Miljökvalitetsmålet god bebyggd miljö innebär bla att städer, tätorter och övrig bebyggd miljö ska skapa en god och hälsosam livsmiljö i vilken natur- och kulturvärden tas tillvara och utvecklas. Ett sätt att komma närmare målet är att skapa planeringsunderlag som beskriver hur kulturhistoriska och estetiska värden ska tas till vara och utvecklas över tiden. I Karlshamns översiktsplan anges bla att vi har ett ansvar att på bästa möjliga sätt förvalta och föra vidare värdefulla kulturmiljöer till kommande generationer. Det är ett ansvar som delas av alla såväl enskilda som myndigheter och en stor del av ansvaret ligger i hur vi gestaltar våra yttre miljöer. Byggnadsnämnden är en myndighet vars beslut gör starka avtryck i den fysiska miljön. För att kunna leva upp till det ansvar man har är det därför viktigt att skapa besluts- och kunskapsunderlag som stödjer välgenomtänkt utveckling och bevarande av stadsmiljön utifrån ett helhetsperspektiv. Vår förhoppning är att vi, genom att aktivt ta ställning till våra kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer väcker stolthet och intresse hos våra medborgare, fastighetsägare och olika myndigheter vars små och stora beslut dagligen påverkar vår fysiska miljö. Vi tror att den kulturhistoriska miljön bevaras allra bäst när varje enskild fastighetsägare själv inser värdet av sin fastighet och agerar därefter. I Karlshamns kommun ska inte bevarandeaspekter upplevas som ett hinder utan snarare som utgångspunkt för utveckling av fastigheter och stadsmiljöer i önskad kulturhistorisk riktning. En välbevarad stad med tydlig identitet och genomtänkt utvecklingsriktning är rustad för förändringar i den fysiska miljön utan att riskera att viktiga värden går förlorade. Den nyskapande arkitekturens roll är att spegla aktuella samhällsstrukturer. Byggnadsnämndens ansvar är, förutom bevarande av befintliga värden att skapa nya referensramar som kommande generationer kan känna tillhörighet till. Det är därför viktigt att inte främja pastischartad arkitektur som hellre tolkar en svunnen tid än aktivt bidrar till bildande av nya arkitekturhistoriska årsringar, som är så viktigt i ett större tidsperspektiv. Kommande bebyggelsetillägg inom rutnätsstaden bör således sträva efter att prägla sin egen tid, med respekt för kulturhistoria genom bla placering, god volym- och materialverkan mm. Genom denna medvetna strategi för utveckling och bevarande är vår förhoppning att kunna behålla och vidareutveckla en levande och hållbar stad som alla generationer kan identifiera sig med. De nya inslagen i stadsbilden ska ha en så medveten utformning att de stärker Karlshamns kulturhistoriskt värdefulla särdrag utan att för den skull ge avkall på att vara ett utslag av vår tid eller att underordna sig den befintliga arkitekturen. En viktig vägledning för en sådan inriktning är en god kunskap om samt förståelse och respekt inför den befintliga strukturen. Emina Kovacic Stadsarkitekt 5

6 Bakgrund och inledning Syftet med dokumentet Bevarande- och utvecklingsplanen avser att underlätta ett bevarande och en utveckling av den värdefulla kulturmiljön i Karlshamns riksintressanta innerstad. Innehållet berättar, tillsammans med värderingen av bebyggelsen, om vad som är viktigt från kulturmiljösynpunkt inom riksintresset, dess gator, kvarter och bebyggelse och vilka förändringar som är möjliga. Den skall i första hand fungera som ett underlag för Karlshamns kommun i arbetet med bl.a. detaljplaner, fastighetsregleringar, förhandsbesked och bygglovhantering. Materialet ska även kunna användas av övrig offentlig förvaltning, fastighetsägare och allmänhet. Planen bedöms inte medföra betydande miljöpåverkan, varför behov av miljökonsekvensbeskrivning inte föreligger. Frågor rörande risker till följd av förändrad klimatsituation avses behandlas i Översiktsplan 2030 och har även uppmärksammats i rapporten Översvämningssäkerhet Hur påverkar ett framtida klimat Karlshamns kommun från Avgränsning Riksintresset Karlshamn Karlshamns innerstad med befästningsanläggningar är utpekad som riksintresse för kulturvården och regleras enligt Miljöbalkens tredje kapitel. Ett riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- och kulturmiljön. Kommunen och länsstyrelsen avgränsar tillsammans riksintresset i kommunens översiktsplan. Länsstyrelsen bevakar att riksintresset inte skadas och Riksantikvarieämbetet är remissinstans. Karlshamn är ett riksintresse på grund av att det är en välbevarad trästad med bebyggelse enligt rutnätsplan från 1666 och med tillhörande befästningsanläggningar. De bärande delarna i riksintresset Karlshamn är rutnätsplanen från 1666 med det bevarade gatunätet och den till viss del bevarade tomtstrukturen. Därtill kommer bebyggelsen; kyrkan från 1600-talets slut, 17- och 1800-talets trästad speglande handelsstaden, samt de offentliga byggnaderna från sekelskiftet Befästningarna på Boön och Frisholmen från 16- och 1700-talet utgjorde stadens skydd och var en förutsättning för anläggandet av staden och är en annan viktig del av riksintresset. Riksintresset är alltså avgränsat till en viss del av Karlshamn och fokuserar på en viss typ av bebyggelse. Riksintresset omfattar, som det låter, det som i Karlshamn är unikt eller intressant ur ett riksperspektiv. Ur regional eller lokal synvinkel är mycket större del av Karlshamn kulturhistoriskt värdefull. För att kunna berätta Karlshamns historia behöver man ta stöd i alla stadens utbyggnadsfaser och typer av bebyggelse. Mieån Carl Gustafs kyrka Stortorget Ett arbete pågår med ny avgränsning av riksintresset. Sannolikt utökas riksintresset mot söder så att Kastellet och Väggaskolans område knyts till staden. Möllebacken Skeppsbron Bevarande- och utvecklingsplanen avgränsas geografiskt av Mieån i väster, Stadsportsgatan i norr samt Erik Dahlbergsvägen i öster. 6

7 Riksintressets omfattning

8 Karlshamns framväxt Stadens historia Det danska fiskesamhället Bodekull var med sitt läge vid Mieåns mynning i Östersjön ett blomstrande samhälle för fiske, handel och sjöfart. Genom freden i Roskilde 1658 blev Bodekull svenskt och kung Karl X Gustaf beslöt att en stad skulle anläggas på platsen. Den skyddade och djupa hamnen hade ett strategiskt läge både ur handels- och ur försvarssynpunkt. Erik Dahlberg fick uppdraget att rita en stadsplan och 1664 fick Bodekull stadsrättigheter. Två år senare ändrades namnet till Karlshamn. Stadsplanen utarbetades enligt ideal hämtade från europeiska rutnätsstäder. Med i stort sett likformiga kvarter och lika gatubredder låstes stadens form fast. Stadens terräng har sedan lett till att trappor, höga socklar och smala byggnader utformats då stadsplanens rutnät inte visade någon större hänsyn till de befintliga förhållandena. De äldsta delarna av Karlshamn är belägna mellan Ronnebygatan och Norra Fogdelyckegatan, samt mellan Ågatan och Regeringsgatan. Efterhand kom handelsbebyggelsen att förläggas till gatorna kring torget och kyrkan. Stadsplanen från 1666 bestod av ett 20-tal kvarter som inom ett halvt sekel utökades till att omfatta hela det område som nu utgör centrum, d.v.s. omkring 50 kvarter. Än idag utgörs centrumbebyggelsen av slutna kvarter med i huvudsak två- till trevåningshus. Ända fram till 1800-talets mitt var all handel i Sverige begränsad till städerna. För att kunna kontrollera handeln i staden fanns endast två gator som var kopplade till landsvägen. Övriga gator slutade stumt. Karlshamn hade tre tullar; hamntullen och två landsvägstullar; Norra porten och Östra porten, som var placerade i Drottninggatans norra ände respektive Ronnebygatans östra del. Dessa de viktigaste infartsgatorna blev naturligt även stadens huvudgator. Erik Dahlbergs stadsplan från När man idag hänvisar till stadsfyrkanten menar man de 24 centrala kvarteren som formar en stående rektangel. På planen syns även Bodekulls befintliga bebyggelse längs med Mieån. Källa Karlshamns museum. Karta överr Karlshamn gjord 1785 av kommissionslantmätaren Caspar M Espman. Kartan är en kopia av en uppmätning från Den informativa kartan beskriver både kvartersnamn, gator och särskilda byggnader. Lägg märke till bäcken i öster vars lopp än idag avspeglas i innerstadens östra del. Källa: Karlshamns museum. 8

9 Planläggning av innerstaden Stadsfyrkanten Innerstadens östra del planlades först på 1930-talet men hade redan tidigare varit en del av innerstaden. Redan tidigt fanns där t.ex. odlingslotter och allt eftersom tillkom enstaka byggnader

10 Handels- och hantverkarstaden (fram till 1870) De norra delarna av Karlshamn var under 1700-talet en plats för bland annat tobaksfabriker och sprittillverkning. Så mycket som 42 små tobaksfabriker fanns i Karlshamn på 1700-talet. Hamnverksamheten blomstrade och många utlänningar bosatte sig i staden, framförallt holländska och tyska köpmän. Dessa kom med influenser som även satte spår i arkitekturen. Gamla Rådhuset, numera Asschierska huset, från 1682 och stadens äldsta bevarade byggnad är t.ex. uppfört i korsvirkesteknik. Under 1700-talet etablerades den sociala uppdelningen av staden. Kvarteren längs Drottninggatan var de förnämsta. Det var de välbärgade köpmännen som kom att sätta sin prägel på staden, handelsgårdarna byggdes mellan Drottninggatan och Mieån. Boningshusen, med kontor och butiker, vette mot huvudgatan och de stora magasinsbyggnaderna låg närmast ån. Långsmala tomter med ekonomibyggnader och trädgård längst in på gården är typiskt för Karlshamn. Längre österut anlades mindre köpmannagårdar och hantverksgårdar. I söder dominerade sjöfolk och fiskare. Ett tydligt bebyggelsemönster med kvartersgränsen och sammanhängande fasadsträckor mot gatan etablerades. Träkonstruktioner i skiftesverksteknik blev allt vanligare under 1700-talet. utsvängda tak fick Karlshamn sin första byggnadsstadga. Denna skulle bland annat förbättra de hygieniska förhållandena och minska risken att bränder spred sig. Till exempel fick trähus inte göras högre än två våningar. Från stadens håll ville man efter flera bränder att nya hus skulle byggas i sten, men då detta var ett dyrare byggnadsmaterial uppfördes fortfarande mest trähusbebyggelse. Den konsekventa placeringen av bostadshus mot gatan och uthus inne i kvarteret reglerades i denna byggnadsstadga. Genom 1800-talets byggnadsstadgor åstadkoms en enhetlig och prydlig gatumiljö. I kvarterens inre kunde däremot äldre tiders bebyggelse leva kvar och utformas på ett mer personligt vis. På gatorna påbörjades arbetet med att skapa rännstenar och 1828 hade torgets gräsbevuxna yta stensatts. I november 1763 ödelade en häftig brand stora delar av kvarteren kring det nuvarande stadsmuséet. Branden började vid Stadsportsgatan och förstörde fyra kvarter, totalt strök 23 köpmanshus med. Karlshamn hade dittills varit en genuin trähusstad men i samband med återuppbyggnaden efter branden anlades stadens första stenhus. Typiskt för bebyggelsen i södra och östra Karlshamn som klarade sig från branden är de kompakta byggnadsvolymerna, höga, ofta valmade tak, smala knutlådor/lisener och kvadratiska fönster. Stadens sociala uppdelning i historisk tid har satt sin prägel på bebyggelsen. Skiss ur Staden berättar Lina Campbell, Kulturnämnden, Karlshamns kommun. Vid 1700-talets slut och 1800-talets början utvecklades en anspråksfull panelarkitektur i Karlshamn som saknar motsvarighet i andra trästäder. Den Skottbergska gården är ett tidigt exempel belägen vid området kring den norra stadsporten. Handelsgårdarna präglas av en tydlig uppdelning mellan framsida och baksida. Drottninggatan utgör det stråk mot vilken framsidan vetter. Området kännetecknas också av omsorgsfullt utformade fasader, ovanlig storlek på hus och tomter och därpå följande luftiga gårdar och betoning av entréportiken som förlades i husens mittaxel. Husen från denna tid är mer symmetriska än de äldre byggnaderna och har branta Gård Gata Gård TYPSEKTION 10

11 Triangeln 2 Linköping 4 Stadsportsgatan Regeringsgatan Hantverkargatan Kungsgatan Alingsås 24 Erik Dahlbergsvägen Kyrkogatan Carl Gustafs kyrka Mieån Stortorget Rådhusgatan Drottninggatan Ronnebygatan Alingsås 25 Karaktäristiskt för bebyggelsen trähus i 1-2 våningar bruten takform eller brant utsvängda sadeltak täckta med tegel markerad takfot locklistpanel med lisener enkel putsrevetering tät fönstersättning, först oregelbunden senare mer regelbunden entré från gatan fönster med mittpost, nästan kvadratiska spröjsade fönsterbågar med 2-3 rutor. plank och portar av trä gård med tät bebyggelse i liten skala gård uppdelad i hårdgjord yta och trädgård, ibland med lusthus Skeppsbron - Byggnad uppförd före 1870 Möllebacken 11

12 Industrialismens stad ( ) Hamnen var Karlshamns hjärta och knutpunkt kom staden att få ännu en, när järnvägen Karlshamn Vislanda anlades. Flera järnvägssträckningar byggdes och ett tag var Karlshamn omgivet av spår. Järnvägsspåret öster om rutnätsstaden revs upp 1935 och är idag Erik Dahlbergsvägen. I mitten av esplanaden finns de träd kvar som planterades som skydd mot tågens gnistor. Järnvägen ledde redan från början till ett uppsving för staden, bland annat tog stenindustrin fart, vilket i sin tur har satt spår i arkitektur och gatubeläggning. Man hade sedan 1800-talets mitt sökt få varje enskild fastighetsägare att stensätta gatan framför sitt hus, men det hade gått trögt infördes dessutom trottoarer. Dessa var till för flanering och där var det förbjudet att rida, köra eller bära skrymmande föremål fick Karlshamn sin första stadsingenjör och byggnadsordningen blev mera omfattande. Exempel från byggnadsstadgan 1886 var att byggnader inte fick vara högre än gatans bredd ökad med en och en halv meter beslöts att alla nybyggnader vid torget, Drottninggatan, Ronnebygatan och Skeppsbron endast fick uppföras i sten. I resten av staden fick trähus uppföras, men fasaderna skulle reveteras. Byggnader från 1800-talets andra hälft präglas av större detaljrikedom än tidigare. Under sent 1800-tal lades ofta entréer i husens ena ände och utformades likt fönstren för att inte störa symmetrin, eller i en separat portbyggnad. Tornbyggande blev under sent 1800-tal allt mer populärt. Ett avskuret hushörn med ett torn som utsmyckning är en tidstypisk markering i stadsbilden. De offentliga byggnaderna fick ofta torn som var utmärkande och fungerade som igenkänningstecken. De avskurna hushörnen följde på landets allmänna byggnadsstadga från 1874 och avsåg att förbättra sikten i gathörnen och få ett ljust och öppet gaturum. Decennierna kring sekelskiftet var i hela landet en period fylld av hektiskt byggande inriktat på det unga industrisamhällets behov. Nya och förändrade funktioner krävde andra typer av byggnader, men de nya byggnaderna var också i sig ett sätt att manifestera att en ny tid brutit in. Vid sekelskiftets ekonomiska uppsving började stenhus ersätta centralt belägen trähusbebyggelse. Sten tillsammans med tegel blev vanliga material vid sekelskiftet och under de första decennierna av 1900-talet. De stumt slutande gatorna som var ett arv från tidigare sekel utnyttjades som platser för stora offentliga byggnader. Det gamla lasarettet (idag bl.a. polishus) och flera skolbyggnader är exempel på tidens monumentalbyggnader. Slutet av 1800-talet och början av 1900-talet präglas också av att flera inkorporeringar gjordes. Staden växte och man började bebygga områden även utanför den centrala staden. I samband med detta började många privata bostadshus försvinna från stadens mest centrala tomter och monumentala byggnader uppfördes centralt, exempelvis stadens nya rådhus. Karaktäristiskt för bebyggelsen trähus i 1-2 våningar putsade tegelhus i 3-4 våningar hyreshus, kontor och industri med synligt tegel flacka eller brutna tak täckta med plåt eller tegel spontpanel i olika riktningar rika utsmyckningar kring takfot och fönster ofta uppbruten takfot regelbunden fönstersättning träportar med gjutjärn eller glas i övre fyllning enstaka balkonger med smidesräcken entré från gården fönster med korspost eller t-post, efter 1900 småspröjsade bågar gårdsbebyggelse i större skala hårdgjorda gårdsytor Gård Gata Gård TYPSEKTION 12

13 Göteborg 4 Helsingborg 21 och 22 Stadsportsgatan Kungsgatan Stockholm 3 Kyrkogatan Carl Gustafs kyrka Mieån Stortorget Rådhusgatan Regeringsgatan Hantverkargatan Ronnebygatan Erik Dahlbergsvägen Arboga 3,4 Möllebacken Drottninggatan Skeppsbron - Byggnad uppförd mellan Göken 6 13

14 Den moderna staden ( ) 1900-talets bebyggelse är mindre enhetlig än tidigare, men de stora monumentalbyggnaderna kom att dominera stadskärnan även i början av denna epok. Där man fortsatte att bygga i trä putsades fasaderna för att efterlikna stenhusen och för att bli brandhärdigare. Husen blev också något högre, tre- och fyravåningshus blev vanliga. Första världskriget satte spår i staden på grund av den bostads-, arbets- och livsmedelsbrist det ledde till. Intresset för egnahem växte och ett egnahemsområde anlades vid Pengaberget. Bostadsbristen ledde till att både staden och staten gav bidrag till bostadsbyggande, pensionärshem och barnrikehus. Något annat som tog fart var koloniverksamheten beslöts att uppföra ett område öster om innerstaden för ändamålet. För att sysselsätta människor som saknade arbete satte man igång vägarbeten. Detta ledde till att många gator i Karlshamn rustades upp under början av 1900-talet. Med funktionalismens genombrott på 1930-talet kom nya ideal och man kom att förakta den äldre arkitekturens detaljrikedom till förmån för det tekniska och funktionella. Den stadsplan som upprättades för Karlshamn under 1940-talet visar på ett nytt sätt att planera, med annorlunda höjder, volymer, och tomtutnyttjande. De mindre kringbyggda gårdarna sågs som ohygieniska. Under modernismen renoverades många av husen i centrala Karlshamn och fick ett modernare uttryck, med till exempel skyltfönster och fasadputs. På vissa av husen som renoverades syns endast fragment av det ursprungliga huset. Exempelvis kan sockel, takfot och äldre fönster vittna om det ursprungliga huset. Under 1940-talet dyker de första lamellhusen upp inne i staden. Dessa var ett sätt att ge ljus och luft. Lamellhusen har större volymer än den äldre bebyggelsen och saknar utsmyckning. De är ofta placerade indragna för att inte skymma annan bebyggelse och ge plats åt bredare gator. Trångboddheten i Karlshamn jämfört med andra delar av landet var inte särskilt påtaglig, men ändå var behovet av större bostäder stort. Under 1960-talet fanns i huvudsak två sätt att lösa den rådande bostadsbristen. Dels genom att bygga nya områden utanför den äldre staden och dels genom att sanera äldre och nedgångna områden. Nyare bebyggelse i rutnätsstaden har ofta ersatt äldre hus som tidigare stått på platsen. På det sättet kan 1960-talets saneringar avläsas i stadsstrukturen. Möllebacken är ett exempel på ett sanerat område. Där revs små nedgångna trähus och ersattes av större flerfamiljshus, ritade av Hanna Victorson, en av stadens mest framträdande efterkrigsarkitekter. Även en del av den gamla bebyggelsen längs Drottninggatan sanerades och ersattes av modernare hus. I början av 1960-talet revs årligen 350 lägenheter, medan endast 100 tillkom. Med saneringar runt om i Karlshamn blev asfalt ett allt vanligare inslag istället för sten på gatorna. Efter andra världskrigets slut växte staden både norrut, västerut och österut, så att staden vid mitten av 1960-talet omfattade i stort sett hela dagens tätortsyta. Längs huvudgatorna runt centrum byggdes lägenheter medan områden i halvcentrala och perifera lägen omväxlande var i form av villor och lägenheter. Flera byggnader för handel uppfördes i de centrala delarna av staden. I juni 1970 beviljade byggnadsnämnden omfattande rivning i kvarteret Karlskrona för nybyggnad av varuhuset Flaggen. Många vände sig emot bygget då det förändrade torgets karaktär dramatiskt. En önskan att bevara den gamla stadsstrukturen växte sig starkare. Byggnadsvårdsåret 1975 satte sina spår i Karlshamn liksom i övriga landet. Följden blev till exempel att saneringsmogen kvartersbebyggelse ersattes av ny bebyggelse som likt den gamla inordnade sig i kvartersmönstret. Under 1970-talet byggdes flera större offentliga byggnader för Skatteverket, Försäkringskassan och stadsbiblioteket. Gård Karaktäristiskt för bebyggelsen (mellankrigstiden ) Gata Gård TYPSEKTION stommar av tegel, betong, ibland trä putsfasader flacka sadeltak eller tälttak tegel- eller plåttak fönster med en eller flera mittposter utan spröjs balkonger med fronter av plåt portar med enkeldörrar, ofta delvis glasade täckmålade eller fernissade dörrblad friliggande byggnadssätt 14

15 Gävle 9 Södertälje 15 Stadsportsgatan Regeringsgatan Hantverkargatan Kungsgatan Göteborg 8 Kyrkogatan Erik Dahlbergsvägen Carl Gustafs kyrka Mieån Stortorget Rådhusgatan Ronnebygatan Drottninggatan Nyköping 15 Skeppsbron Möllebacken Karaktäristiskt för bebyggelsen (efterkrigstiden ) stommar av lättbetong, betongsten eller prefabricerade betongelement puts-, tegel eller träfasader flacka plåt/papptak eller brantare tegeltak perspektivfönster eller fönster med mittpost, efter 1975 mindre fönsterytor balkonger med fronter av smide, plåt, trä eller betong friliggande byggnadssätt större byggnadsvolymer i enhetliga områden - Byggnad - uppförd Byggnad mellan uppförd mellan Byggnad - uppförd Byggnad mellan uppförd mellan

16 Den postmoderna staden (1985 fram till idag) När kritiken mot modernismens saneringar och storskaliga byggande växte sig stark började man istället blicka tillbaka till äldre tider. Bebyggelse från och 1990-talen vittnar om både mer och mindre lyckade exempel på hur man inspirerats av äldre byggnadsstilar. En del exempel kan beskrivas som pastischer medan andra har ett självständigt uttryck som ändå samspelar med omkringliggande bebyggelse. Andra postmoderna byggnader hämtar sin inspiration från den internationella postmoderna rörelsen med stiliserade och uppförstorade formelement från antiken. Ofta har en byggnad ersatt flera äldre byggnader. Den nya byggnadens gatufasad har då getts ett varierande utseende. Den ofta maximerade byggrätten har lett till inredda vindar med en stor mängd takkupor. Gemensamt för byggnaderna är att de inordnar sig i kvartersstrukturen. Malmö 7 De senare årtiondena har även inneburit en mängd omfattande renoveringar, om- och tillbyggnader av äldre bebyggelse. Riga stängdes Drottninggatan för biltrafik och flera gator enkelriktades under och 1990-talen för att minska biltrafiken i centrala staden. Med gågata i centrum, nya bestämmelser för parkering och en ringled för biltrafiken förändrades förutsättningarna för stadens handel. Vissa affärer har flyttat från de centrala delarna. På 2000-talet har det före detta hamnområdet söder om rutnätsstaden bebyggts med lokaler för bl.a. Blekinge tekniska högskola. Nyköping 9 Karaktäristiskt för bebyggelsen stommar av stål, betong eller trä puts- eller träfasader historiserande formspråk stiliserade detaljer och dekorationer plåttak varierande fönsterstorlek, spröjs förekommer garageportar Gård Gata Gård TYPSEKTION balkongfronter av glas, stål och aluminium stora volymer anpassade till kvartersstrukturen 16

17 Stadsportsgatan Malmö 16 Regeringsgatan Hantverkargatan Kungsgatan Erik Dahlbergsvägen Kyrkogatan Carl Gustafs kyrka Mieån Stortorget Rådhusgatan Uppsala 12 Drottninggatan Ronnebygatan Skeppsbron Möllebacken Kalmar 2 och 10 Byggnad uppförd efter 1985 Söderport 1 m fl 17

18 Dagens och framtidens Karlshamn Planförhållanden En detaljplan reglerar markanvändningen och redovisar var, vad och hur man får bygga och använda mark, vatten och befintlig bebyggelse. Avvägningar görs mellan allmänna och enskilda intressen, och rättigheter och skyldigheter för markägare klarläggs. En detaljplan är ett juridiskt bindande dokument och ett stöd i samband med bygglovprövning. Enligt PBL (planoch bygglagen) ges detaljplaner en genomförandetid på mellan 5-15 år. Under detaljplanens genomförandetid har fastighetsägaren en garanterad byggrätt i enlighet med planen. Efter att genomförandetiden har gått ut är byggrätten mer osäker eftersom planen då kan ersättas, ändras eller upphävas utan särskild ekonomisk kompensation till fastighetsägaren. Gällande planer Inom Karlshamns innerstad finns ett femtiotal gällande detaljplaner. Många av dessa är äldre, så kallade stadsplaner, från 1930 fram till 1987, men räknas som detaljplaner enligt PBL. Bland de äldsta planerna som fortfarande är gällande i Karlshamns innerstad finns stadsplan A41 från 1926, som gäller bland annat för kv Riga, Borås, Jönköping och Åhus. Stadsplanen omfattade ursprungligen hela den östra sidan av Karlshamns rutnätsstad. För delar av kv Alingsås och Trelleborg gäller idag stadsplan A43 (1930), som på ett liknande sätt täckte stora delar av den västra staden. Dessa planer styr bland annat markanvändning, placering och höjd på bebyggelsen mot gatan. Planerna är dock mindre detaljerade med färre bestämmelser och regleringar än modernare detaljplaner. Genom åren har nyare planer ersatt delar av de äldre. Från 1940-talet och fram till 1970-talet gjordes flera så kallade saneringsplaner. Dessa syftade till att rensa staden från förfallna och ineffektivt utnyttjade gathus, skapa fler bostäder inom staden samt riva belamrad och gyttrig gårdsbebyggelse och ersätta denna med enhetliga överdäckningar eller med grönska. Bilens intåg återspeglar sig även i stadsplanerna, vilket ledde till föreslagna och genomförda gatubreddningar, garage och parkeringsplatser på innergårdar samt hus med förgårdsmark mot gatan. I slutet av 1970-talet kom en större medvetenhet för den befintliga miljön och de kulturhistoriska värdena vilket till viss del hänger samman med Byggnadsvårdsåret I plansammanhang återspeglar sig detta bland annat genom att planerade byggprojekt ändrades till att bli mer småskaliga och anpassas till omgivande bebyggelse. Stadsplan A273 (1976) vid kv Simrishamn är ett exempel på en sådan plan som möjliggjorde en mer småskalig bebyggelse vid norra delen av Näsgränden än vad som tidigare var planerat. Under och 90-talen har ett flertal mindre detaljplaner tillkommit genom kompletteringar i kvartersstrukturen. Detaljplaner reglerar att husen ska vara i liv med gatan och byggas i ett slutet byggnadssätt. Planbestämmelser reglerar ofta både tak- och fasadmaterial. För Östra piren tillkom i slutet av 1990-talet nya detaljplaner för att möjliggöra kontorsoch utbildningslokaler, bland annat för Blekinge Tekniska Högskola. Bebyggelsen är ett tydligt tillägg till innerstaden och bygger vidare på befintlig struktur, till exempel genom Drottninggatans förlängning. Framtida detaljplaner Framtida detaljplaner inom rutnätsstaden bör underordna sig riksintresset, gällande skala, volym, placering mot gatan samt att hänsyn tas till gårdsmiljöerna. Äldre fastighetsstruktur med långsmala tomter bör skyddas. I kommande detaljplaner bör byggnader och miljöer med höga kulturhistoriska värden ges skyddsbestämmelser. Flera gällande detaljplaner inom rutnätsstaden Karlshamn är fortfarande så kallade saneringsplaner vilka inte värnar de kulturhistoriska värdena. Generella tilläggsbestämmelser kopplat till detaljplaner inom rutnätsstaden bör upprättas, så att rivningsförbud, skydds- och varsamhetsbestämmelser införs. 18

19 Stadsportsgatan Regeringsgatan Hantverkaregatan Carl Gustafs kyrka Erik Dahlbergsvägen Stortorget Mieån Ronnebygatan Drottninggatan Möllebacken Skeppsbron Gällande planer inom Karlshamns innerstad Äldre stadsplaner (från 1920-talet fram till 1940-talet) Stadsplan, övervägande slutet byggnadssätt mot gata. (från 1940-talet fram till 1987) Stadsplan, friare byggnadssätt (från 1940-talet fram till 1987) Stadsplan, delvis hänsyn och anpassning till äldre bebyggelse (från 1975 fram till 1987) Detaljplaner upprättade efter 1987 enligt PBL 19

20 Stadens offentliga rum Stadens gator Rutnätsstadens gatunät är en viktig del av riksintresset. Den ursprungliga rutnätsplanen från 1666 visar ett idealiserat gatunät med helt raka gatudragningar och samma bredd på alla gator. Planen kom till utförande, men där man stötte på problem i form av höjder och bergknallar fick både kvarter och gator avvikande former. Dessa avvikelser har man genom åren strävat efter att få bort och därför följer dagens stad i stort sett den ursprungliga ideala planen. Stadens gator ligger som ett nät över terrängen. Topografin i Karlshamn och läget vid havet ger karaktär åt många gator. Gatorna är genomgående från norr till söder, så kallade långgator, och från öster till väster, så kallade tvärgator. Många gator slutar stumt vid innerstadens gräns utan att leda vidare ut i förstäderna. Detta är ett spår från den tid när handel var begränsad till städerna och infarten till staden skedde på några få platser. gaturummen oavsett bebyggelsens karaktär, som ibland är ganska varierad inom ett och samma kvarter. Man skulle här kunna gå ett steg längre vad gäller beläggning och identifiera ramarna för hur en kulturgata ska se ut, och vidare vad som gäller för bostadsgator, servicegator, gågator etc. Vid utformning av gaturum bör även tillgänglighetsaspekter utgöra en viktig del. Att framhäva Drottninggatans förlängning söderut över Hamngatan till förmån för gångtrafikanter utökar tillgängligheten till havet och hamnpiren. Även en huvudled som Hamngatan kan ha en annan karaktär till förmån för gående, med en annan beläggning och lägre hastighet. Gaturummet bör i möjligaste mån hålla den ursprungliga bredden, och bebyggelse mot gatan skall främjas framför öppna ytor för parkering mm. Norreport Lilla torg Carl Gustafs kyrka k Mieån Stortorget Östrerport Drottninggatan, utblick mot söder I Gatan och dess omgivning Beläggningsplan för Karlshamn innerstad från 1990, finns en systematisk indelning av stadens gator, dels efter rumsformer och dels efter funktioner. På vidstående karta åskådliggörs de olika funktionerna med olika färger. Beläggningsplanen har bidragit till att många gator och trottoarer åter fått en hållbar beläggning av gatsten och granitkantsten. Utveckling för stadens gator Genom att ge de flesta gator och trottoarer inom riksintresset en hållbar beläggning med natursten och bred gatkantsten av granit håller man samman Huvudgata, trafikled Bostadsgata Handelsgata, affärsgata Gågata Servicegata, kontorsgata Kulturgata Gång- och cykelbana Torg och kaj Kyrka och park Vattenyta 20

21 Norreport och Österport, de två historiska vägarna in till Karlshamn, bör tas tillvara och utvecklas som offentliga platser. Detta för att uppmärksamma och skapa förståelse för stadens historia. Norreport är idag en tydlig entré in till rutnätsstaden, som de flesta känner till, medan Österport nästan försvunnit in i rutnätsstaden och förvandlats till en av alla gatukorsningar. Stadens torg Stortorget har sedan stadens grundande fungerat som stadens offentliga rum. Där fanns stadsvågen och där hölls marknad med produkter från den omgivande landsbygden. Redan 1823 ersattes torgets gräsbevuxna yta av gatsten. Stadens kajer Stadens kajer ligger i väster mot Mieån och i söder mot Östersjön. Kajerna har olika karaktär och grad av upplevelsevärde. Norr om Ronnebygatan finns det kanallika smala årummet med flera vägbroar i anslutning till Mieparken. Söder där om blir kajen bredare och vattenrummet vidare och utsikten över oljefabriken dominerar. Längst i söder skjuter piren ut mot de storslagna vyerna över Karlshamnsfjorden. År 1900 togs torgets krans av träd bort av hygieniska skäl. I slutet av 1900-talet återplanterade man träd längs de omgivande gatorna så att det åter finns en inramning av torget som mjukar upp rummet innan de monumentala fasaderna tar vid. Speciellt sommartid skänker träden liv och grönska åt en annars stram och hårdgjord yta. Med åren har funktioner som hör den moderna staden till, som parkering, bussar, kiosker, kommit att förändra torgets utseende. Denna mångfald av bilar, permanenta byggnader och väderskydd förtar en del av den öppenhet som präglat torget genom sekler. Vid Mieån Kajområdena har längre tillbaka i tiden haft varvs- och hamnrelaterad bebyggelse, fisketorg och saluhall, men idag är kajerna i huvudsak upplåtna för parkering. Kajerna längst i söder och Pirudden, har dock börjat en utveckling mot en mer levande stadsdel tack vare högskolan med dess planerade utbyggnader. Det finns begränsningar för ny bebyggelse, dels är grundläggningsförhållandena inte optimala och en del av kajerna ligger inom oljefabrikens riskzon för utsläpp och explosion. Utveckling för stadens kajer Stortorget Utveckling för stadens torg Torget är alltjämt en av stadens viktigaste platser. Det är viktigt att värna om dess öppenhet även i framtiden. Byggnader på torgytan bör göras mer genomsiktliga och lätta till sin karaktär. Parkering bör i större grad ske i garage i anslutning till handelskomplex. Om torgyta skall upplåtas till parkering ska den gestaltas och infogas i torgets, och de omgivande gatornas, övergripande formspråk. Det finns en stor potential att förbättra stadens kontakt med vattenrummet. Särskilt viktigt är det att förbinda publika stråk, som Drottninggatan och Ronnebygatan, med årummet. Det är därför angeläget att fortsätta utvecklingen av det gröna promenadstråk längs Mieån, som idag börjar i Mieåparken och har sin fortsättning i söder, längs kusten mot Vägga. Det är önskvärt att detta stråk får en gestaltning som inbjuder till promenerande, och att kajen på så sätt blir en mer aktiv del av stadens offentliga rum. Att synliggöra vattnets väg från gatornas rännstenar och Stortorget ner mot ån kan vara ett sätt. Att skapa inbjudande gång- och cykelstråk är ett annat sätt. Om parkeringsytorna begränsas och gestaltas väl, kan de breda kajerna rymma både flanörer och parkering. 21

22 Årummet pekas i översiktsplan Karlshamn 2030! ut som utvecklingsområde för stadsbebyggelse. Eventuell ny bebyggelse längs med kajerna bör ha en modest skala och snarare erinra i volym om hamnskjulens storlek än de högre fabriksbyggnaderna på andra sidan ån. Det är viktigt att inte skymma den bakomliggande staden och inte försvåra kontakten med vattnet. utan de utgör ett främmande inslag i rutnätsstaden. I kv Alingsås finns det stora allmänna gröna ytor, men dessa används i huvudsak av de boende i närområdet. Stor del av grönskan återfinns inne på gårdarna, på privat mark. Här har det historiskt funnits utrymme för det oordnade, för det spontana och det gröna. Stadens grönska Den riksintressanta rutnätsstaden har mycket begränsat med offentliga gröna rum. Man kan hävda att det skulle strida mot de kulturhistoriska intressena att öka andelen grönska inom dessa kvarter. (Grönstrukturplan, Karlshamns kommun 2006, rev. 2012) Kyrkogården runt Carl Gustavs kyrka är i princip den enda gröna lungan, och den ligger dold bakom höga murar. Det är i utkanterna som det finns större sammanhängande offentliga parker. Norr om kvartersstaden ligger f.d. stationsparken, Körmölleplan och Teaterparken, och Drottninggatan fram till Norreport är kantad av stora friväxande lindar på ömse sidor. Mieåparken har anlagts från Teaterbron i norr till Wienerbron i söder, och har som mål att ge Mieån en central plats i staden. Söder om rutnätsstaden finns ett sammanhängande stråk av parker som leder till naturområden; Biblioteksparken, Hamnparken, Perennagården och Rosengården. Av dessa är Rosengården den som kan jämföras med en stadspark. I Karlshamn finns alléer av olika åldrar längs flera gator. Karakteristiskt för denna typ av vegetation är friväxande träd med stora kronor. Vissa trädplanterade gator, som Drottninggatan och Ronnebygatan, har ett gaturum som är smalt och där kraven på framkomlighet är höga. Då det inte fungerar med träd som har stora friväxande kronor, har man på vissa platser beskurit befintliga träd hårt, medan man på andra platser valt träd med en smal krona. Traditionellt sett har träd inte använts på dessa gator, Kvartersgård Utveckling för stadens grönska Ett sätt att skapa en känsla av mer grönska i stadskärnan, är att låta kyrkogårdens grönska spilla ut över torget och omgivande gator genom att sänka höjden på den omgivande muren. På så sätt blir mer av grönskan visuellt tillgänglig. Genom att skapa fler tvärgående stråk och öppningar i muren kan grönskan bli tillgänglig för fler. Åtgärder bör utgå från att platsen är att betrakta som en öppen kyrkogård, inte en allmän park. Genom att utveckla ett grönt promenadstråk från Mieåparken ner till Pirudden, är det tänkbart att plantera fler träd längs årummet och kajen. Man kan också tänka sig grönska på vertikala ytor. Murar kan kläs in med klätterväxter som murgröna, klätterhortensia, klematis eller try beroende på vädersträck. Gatorna i Karlshamn har historiskt sett inte varit trädplanterade. Träd bör dock kunna användas som rumsskapande element och för att markera gräns mellan kvartersmark och allmän plats i de fall då byggnader placerats indragna från gatuliv. I vilken omfattning planteringar kan tillkomma får bedömas utifrån platsens förutsättningar. Grönskande kvartersgårdar 22

23 23

24 Den befintliga bebyggelsen I Karlshamn finns inte bara spår av den ursprungliga rutnätsplanen och den ålderdomliga fastighetsindelningen med djupa och smala tomter utan en till stor del bevarad struktur. Detta ger Karlshamn en unik stadsmässighet. De många välbevarade husfasaderna från olika tider ger karaktär och skönhet åt staden tillsammans med miljön kring Mieån och närheten till havet. Karlshamn av idag uppvisar en diversifierad bebyggelse från olika tider i snart sagt varje kvarter. Ett kvarter kan innehålla en gammal köpmangård med bevarade träfasader invid en högrest, putsad byggnad från förra sekelskiftet, detta tillsammans med en hårt sanerad tomt bebyggd med modernistiska bostadshus i tegel, bredvid nutida, postmoderna byggnadskomplex med tinnar och torn. De olika stilarna hålls i detta fall ihop av rutnätsstadens kvartersstruktur, som trots bebyggelsens mångfald, ger ett sammanhållet intryck. En typ av kvartersbebyggelse som är lätt avläsbar är bebyggelse från efterkrigstidens rekordår. Den kännetecknas av kvarter med sammanslagna fastigheter som sanerats från vad man då ansåg vara gyttrig och ohygienisk bebyggelse. Byggnadernas placering tar liten hänsyn till rutnätsstadens traditionella byggnadssätt med hus i liv med gatan men är, i lagom omfattning, ett intressant spår av vår närliggande historia. Idag har pendeln svängt tillbaka och den bebyggelse som tillförts under senare år har anpassats mer till stadens kvartersstruktur. Karlshamns äldsta bebyggelse är den som har förändrats mest. Det finns tyvärr många hus i Karlshamns innerstad vars gatufasader förändrats till oigenkännlighet i jämförelse med det ursprungliga utförandet. Att det är spännande byggnader med en intressant historia upptäcker man först om man kommer in på gårdarna som ofta är mer bevarade. Vanliga förändringar som de äldsta husen genomgått är putsrevetering av träfasader, förändring av fönsterstorleken och byte av portar. Dessa renoveringar, som kan ha utförts redan på 1930-talet är ofta brutala, men i några fall tillräckligt konsekvent utförda för att nu börja bli historiskt intressanta. Idag hotas byggnadernas fasader inte längre av moderniseringsiver. Tiden har hunnit i kapp oss och vi är mer öppna för att ta till vara värden i vår befintliga miljö. Men det finns nya utmaningar i att integrera kulturarvets intressen i det moderna samhällets behov av bl.a. förnybar energi, ökad tillgänglighet och ökad säkerhet. En stor risk finns att tilläggsisolering och byte av fönster ödelägger många av Karlshamns vackra husfasader, trots att traditionell utvecklad teknik kan lösa många av dessa problem. Karlshamns läge vid havet 24

25 Stadsportsgatan Regeringsgatan Hantverkargatan Kungsgatan Lilla torg Kyrkogatan Erik Dahlbergsvägen Carl Gustafs kyrka Mieån Stortorget Rådhusgatan Drottninggatan Ronnebygatan Skeppsbron Möllebacken - Byggnad uppförd före Byggnad uppförd mellan Byggnad uppförd mellan Byggnad uppförd mellan Byggnad uppförd efter

26 Att värdera bebyggelse Genom att identifiera en byggnads eller en miljös kulturhistoriska värde får man ett tydligt motiv för att bevara, utveckla, skydda och vårda byggnaden på ett ändamålsenligt sätt. En kulturhistorisk värdering är som det låter, subjektiv. Den är färgad av den tid vi verkar i. Därför är det viktigt att försöka arbeta med lyhördhet och öppenhet, och låta värdet omfatta alla aspekter av byggnaden eller miljön. Målet är en värdering som står sig över lång tid, men som även ska kunna revideras med jämna mellanrum. För att fastslå en byggnads eller ett bebyggelseområdes kulturhistoriska värde görs en kulturhistorisk analys. Vi har valt att arbeta med den idag gängse metoden som utarbetats av Riksantikvarieämbetet. Där analyseras byggnadens värde med två huvudbegrepp; dokumentvärde och upplevelsevärde. Dokumentvärdet avser den information som byggnaden kan förmedla; vad den kan berätta för oss om byggnadshistoria, byggnadsteknikhistoria, arkitekturhistoria, samhällshistoria och personhistoria. Upplevelsevärdet beskriver hur byggnaden påverkar oss; till exempel dess arkitektoniska eller konstnärliga värde, dess miljöskapande värde, dess värde som symbol, dess traditionsvärde och identitetsvärde. Dessutom tillkommer övergripande motiv som kan förstärka dessa värden. Sådana motiv är kvalitet, autenticitet, pedagogiskt värde, sällsynthet och representativitet. Till grund för värderingen ligger den kulturhistoriska inventering av Karlshamns innerstad som stod klar 1993, utförd under ledning av Karlshamns dåvarande kommunantikvarie. Denna inventering har kompletterats med en okulär besiktning av alla gatumiljöer, gatufasader samt tillgängliga gårdsmiljöer. Värderingen omfattar således först och främst byggnadens plats i staden och verkan i stadsrummet. Efter kvantifiering får man fram byggnadens/byggnadsmiljöns sammanlagda kulturhistoriska värde. I redovisningen av Karlshamns byggnaders värde har vi valt att dela upp fastigheterna i tre klasser: Fastighet med särskilt högt kulturhistoriskt värde Fastighet med högt kulturhistoriskt värde Fastighet med visst kulturhistoriskt värde Den tredelade skalan ska ge en tydlig och översiktlig bild av värdet hos stadens bebyggelse. Den ska underlätta handläggning av bygglovärenden och möjliggöra utformningen av generella riktlinjer för de olika klasserna. Den täcker däremot inte in hela den variation som finns hos stadens byggnader; inom en och samma klass finns byggnader med olika grader av kulturhistoriskt värde. Inom en fastighet kan byggnader ha olika högt värde. Klassificeringen utgår då från den högst värderade byggnaden, vanligtvis gathuset. Olika värdering inom en och samma fastighet förekommer endast där det finns flera av varandra oberoende huvudbyggnader. Den kulturhistoriska värderingen kan genom kommunalt beslut kopplas till plan- och bygglagstiftningen. Blå- och grönklassade fastigheter, d.v.s. fastigheter med ett högt kulturhistoriskt värde kan då hänföras till plan- och bygglagens 8 kap 13, som förbjuder förvanskning. Gulklassade fastigheter, d.v.s. fastigheter med ett visst kulturhistoriskt värde kopplas till plan- och bygglagens 8 kap som endast påbjuder varsamhet vid ombyggnad. Fastigheter som omfattas av förvanskningsförbudet (PBL 8:13) är undantagna från kravet på energideklaration (Förordning om energideklaration för byggnader 2006:1592). Grundmotiv Dokumentvärde byggnadshistoriskt värde byggnadsteknikhistoriskt värde arkitekturhistoriskt värde samhällshistoriskt värde socialhistoriskt värde personhistoriskt värde teknikhistoriskt värde Förstärkande, övergripande motiv autencitet, äkthet kvalitet pedagogiskt värde, tydlighet sällsynthet, representativitet (nationellt, regionalt, lokalt) Exempel på konkreta frågor i Karlshamn: 1. IDENTIFIKATION 2. BEARBETNING 3. VÄRDERING Sammanvägd bedömning Upplevelsevärde arkitektoniskt värde konstnärligt värde patina miljöskapande värde identitetsvärde kontinuitetsvärde traditionsvärde symbolvärde Kulturhistoriskt värde. Analysschema ur tidskriften Kulturmiljövård 1-2/1995 Är byggnaden/byggnadsmiljön ett uttryck för riksintresset Karlshamn? Är byggnaden/byggnadsmiljön en viktig del av Karlshamns historia? Ingår byggnaden/byggnadsmiljön i en särskilt viktig struktur, gatumiljö? Har byggnaden/byggnadsmiljön ett för Karlshamn speciellt byggnadsskick eller speglar en viss tidsperiod? Har byggnaden/byggnadsmiljön en arkitektur med hög verkshöjd? Är byggnaden/byggnadsmiljön välbevarad? 26

27 Riktlinjer för bevarande och utveckling Rutnätsstaden Rutnätsstadens struktur med kringbyggda kvadratiska kvarter ska bevaras. En vidareutveckling ska ske med största hänsyn tagen till den befintliga strukturen. Småskalighet och täthet är karaktärsdrag som bör eftersträvas vid ändringar och tillägg, liksom att åstadkomma en stadsmiljö likvärdig den befintliga i såväl gatu- som gårdsrum. Där förhållandet bebyggelse - gata förskjutits genom att husliv dragits tillbaka från kvartersgränsen bör kvarterets yttre gräns markeras med hjälp av anvisningar i förgårdsmarkens beläggning, plank, växtlighet etc. Vid anläggning av nya gator och kvarter i anslutning till rutnätsstaden ska den befintliga plangeometrin beaktas. Takkupor mot gatan ska underordnas fasadfönstren vad gäller storlek och antal. Gårdsbebyggelse anpassas till tomtens storlek och form och ges en skala likvärdig gathusets eller mindre. Vid nybyggnad eller vid ändring och tillägg till befintliga byggnader bör det planeras med utrymme för växtlighet. Det är önskvärt att grönskan ska kunna upplevas av fler inom kvarteret, varför höga, täta plank endast bör förekomma om särskilda skäl finns för det. Befintlig bebyggelse Riktlinjerna för den befintliga bebyggelsen har utformats med utgångspunkt från den tredelade kulturhistoriska klassificeringen: bebyggelse med särskilt högt kulturhistoriskt värde (blå klass), bebyggelse med högt kulturhistorisk värde (grön klass) och bebyggelse med visst kulturhistoriskt värde (gul klass). Rivningslov bör ges restriktivt och inte alls vad gäller bebyggelse av blå klass. Kompletterande bebyggelse Utgångspunkten för Karlshamns utveckling bör vara att låta staden växa och utvecklas med respekt för den befintliga miljön och samtidigt vara ett tydligt uttryck för sin egen tid. Ny kompletterande bebyggelse på mark som ännu inte bebyggts eller där byggnader rivits bör förläggas i gatuliv. I innerstadens östra kvarter, längs med Erik Dahlbergsvägen och vid Möllebacken, finns bebyggelse som inte har samma reglerade karaktär och historia som inom rutnätsstaden. I dessa kvarter kan ett friare förhållningssätt tillämpas för att åstadkomma harmoniska övergångar mellan befintlig och kompletterande bebyggelse. Mellanrum mellan hus bör hanteras så att gaturummet upplevs sammanhållet. Detta har traditionellt lösts med hjälp av plank. Inblickar i kvarterens inre bör ges via genomtänkt placerade och gestaltade portiker eller passager. Ny bebyggelse bör arkitektoniskt uttrycka sin egen tid och vara anpassad till omgivande bebyggelse vad gäller skala, takfotshöjd och material. Ändringar och tillägg skall vara välstuderade och utföras i harmoni med befintlig bebyggelse, anpassas till denna och vara avläsbar. 27

28 Riktlinjer för klass BLÅ, fastighet med särskilt högt kulturhistoriskt värde Riktlinjer för klass GRÖN, fastighet med högt kulturhistoriskt värde Denna typ av fastighet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde både i sig och som en del av staden och därför är ambitionerna vid vård och underhåll mycket höga. Fastigheten får inte förvanskas. Inom denna kategori fastigheter ryms även Karlshamns innerstads byggnadsminnen. Byggnaderna får inte rivas. Fastigheterna får inte styckas av. Äldre gårdsstruktur och markbehandling ska bevaras. Gårdsbebyggelse ska vårdas och bevaras. Den får inte förvanskas. Gathusets synliga volym från gatan får inte ändras. Gatufasadens utformning får inte ändras. Tilläggsisolering får ej utföras. Förändringar som innebär ett återställande av förvanskning kan utföras. Smärre ändringar kan göras på fasader mot gården eller på gårdshus, men byggnadernas karaktär ska bevaras. Fasaderna ska underhållas med traditionella metoder och material eller metoder och material typiska för byggnadens tillkomsttid. Äldre material ska i möjligaste mån bevaras. Gathusets takvinkel får inte ändras. Eventuella takkupor och takfönster ska vara små och välproportionerade och får placeras mot gårdssidan. Tidstypiska material för taktäckning ska användas. Skorstenars tidstypiska utformning ska bevaras. Anordningar för taksäkerhet ska anordnas ej synliga från gatan. För byggnadstypen typiska fönster ska i första hand restaureras. Vid fönsterbyte ska nya fönster utföras som kopior av befintliga fönster, inklusive profilering, material och hängning. Äldre fönsterglas och beslagning ska om möjligt återanvändas. Energibesparande åtgärder bör i första hand handla om tätning mellan båge och karm, montering av tätningslister på inre fönsterbåge samt underhåll av kittfalsar. Så kallat energiglas kan monteras på inre fönsterbåge. Denna typ av fastighet har ett högt kulturhistoriskt värde både i sig och som en del av staden och därför är ambitionerna vid vård och underhåll höga. Fastigheten får inte förvanskas. Djup och smal fastighet av traditionell karlshamnstyp får ej styckas av. Äldre gårdsstruktur och markbehandling ska bevaras. Ändringar ska anpassas till fastighetens karaktär. Äldre gårdsbebyggelse ska behandlas varsamt och får inte förvanskas. Väl avvägda förändringar och tillägg kan göras. Gathusets synliga volym från gatan får inte ändras. Takets karaktär; takvinkel, skorstenar och takmaterial, får inte förvanskas. Eventuella takkupor och takfönster ska vara små och välproportionerade och placeras i första hand mot gårdssidan. Tidstypiska material för taktäckning ska användas. Anordningar för taksäkerhet ska anordnas ej synliga från gatan. Gatufasadens utformning får inte ändras. Förändringar som innebär ett återställande av förvanskning kan utföras. Ändringar kan göras på gårdsfasad men dess karaktär ska bevaras. Fasaderna ska underhållas med traditionella material, eller metoder och material typiska för byggnadens tillkomsttid. Äldre fönster ska bevaras i möjligaste mån. Nya fönster utförs som kopior av befintliga fönster vad gäller material, profilering, och hängning. Energibesparande åtgärder får inte synas exteriört. Äldre dörrar och portar ska i möjligaste mån bevaras. Nya dörrar och portar ska anpassas till byggnadens ålder och karaktär. Äldre dörrar och portar ska i möjligaste mån bevaras. Nya dörrblad utföras som kopior av äldre dörrar. Där förebild saknas utförs ny dörr anpassad till byggnadens ålder och karaktär. 28