1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Lettland 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Situationen för de mänskliga rättigheterna i Lettland är överlag god. Övergången från kommunistisk planekonomi till marknadsekonomi medförde ekonomiska och sociala svårigheter. Problemen är fortfarande märkbara främst bland vissa utsatta grupper såsom äldre och funktionshindrade. Vidare är rättsväsendet i en del avseenden svagt och ineffektivt. Även om det gångna året inneburit framsteg för de rättsliga institutionerna. Korruption förekommer, vilket bidrar till att rättssäkerheten och förtroendet för samhällsinstitutionerna stundtals är svagt. Uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden förekommer inte. Däremot är förhållandena i fängelserna i många fall otillfredsställande och uppgifter om övergrepp förekommer. Mötesfriheten är garanterad men det har ännu inte varit möjligt att i Riga genomföra någon manifestation för HBT-personers rättigheter under normala förhållanden, vilket torde visa på behovet av politiskt ledarskap för tolerans i samhället på detta område. Vad gäller landets ryskspråkiga befolkning har de föregående årens ökning i antalet ansökningar om medborgarskap förbytts mot en kraftig minskning. Drygt 28 procent (cirka personer) av landets befolkning är etniska ryssar. Omkring 17 procent (cirka personer) av befolkningen är så kallade icke-medborgare och saknar därmed rösträtt men är i övrigt i princip tillförsäkrade alla sociala rättigheter Av de cirka invånare som är ickemedborgare utgör de etniska ryssarna Drygt 55 procent av de etniska ryssarna i Lettland är lettiska medborgare medan 42 % är icke-medborgare. Lettiska är det officiella språket, men en hel del av icke-medborgarna behärskar

2 2 det inte. Att inte behärska ett lands officiella språk minskar tillgången till offentlig service och information samt begränsar möjligheterna på arbetsmarknaden. Den lettiska lagstiftningen kring medborgarskap lever upp till såväl EU:s och NATO:s som andra internationella organisationers krav. Orsaken till den alltjämt låga naturaliseringstakten anses av många stå att finna i psykologiska och praktiska faktorer. Många, inte minst av de ryskspråkiga icke-medborgarna, anser sig vara automatiskt berättigade till medborgarskap. Brist på information och dialog från den lettiska statens sida kan också bidra till den relativt låga takten. Incitamenten kan också vara svaga, bland annat på grund av bortfallet av EU:s viumkrav. Språkkraven i lagen om medborgarskap utgör en barriär för vissa, framför allt äldre, icke-medborgare. Lettland är medvetet om att det är ett problem att 17 procent av landets befolkning saknar medborgarskap. Från internationella organ för mänskliga rättigheter efterlyses aktivare åtgärder, bland annat när det gäller barns förvärv av medborgarskap vid födelsen och äldres möjligheter till detta. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Lettland har ratificerat FN:s grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) - Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967

3 3 Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) När Lettland år 2005 ratificerade Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter åtföljdes ratifikationen av vissa reservationer i form av två deklarationer. Den ena deklarationen avser rätten att använda minoritetsspråk på väg- och gatuskyltar, och den andra avser rätten att använda sitt minoritetsspråk i kontakt med myndigheter. OSSE:s dåvarande högkommissarie för nationella minoriteter, HCNM, Rolf Ekéus, som tryckte på för att Lettland skulle ratificera konventionen, välkomnade det när så skedde. Frågan var politiskt laddad i Lettland i samband med debatten om förhållandet för den ryskspråkiga minoriteten och gavs stor politisk betydelse av båda sidor. Lettland inväntar svar från Advisory Committe i Europarådet angående rapporten som Lettland sammanställde i oktober 2006 gällande genomförandet av ramkonventionen innan man vidtar eventuella åtgärder i frågan. Vidare framhåller man från lettisk sida att den lettiska lagen inte utesluter användning av minoritetsspråk vid myndighetskontakter och att kommunerna anlitar tolkar vid behov för de personer som inte talar lettiska. I samband med ratificeringen definierade Lettland nationella minoriteter som lettiska medborgare vilka varit bosatta i landet i generationer och vilka önskar bevara de skillnader som finns jämfört med övriga letter med avseende på kultur, religion eller språk och som samtidigt anser sig höra till Lettland. De personer som inte är medborgare i Lettland eller någon annan stat men som bor i landet permanent och lagligt (det vill säga så kallade icke-medborgare), som inte tillhör någon nationell minoritet enligt den lettiska definitionen men som själva identifierar sig med en sådan nationell minoritet, skall också åtnjuta rättigheterna enligt konventionen, så länge det inte stipuleras uttryckliga undantag enligt lettisk lag. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg besökte Lettland under året för att följa upp sin företrädares rekommendationer från år Ordföranden för den parlamentariska församlingen i Europarådet Rene Van der Linden besökte likaså Lettland under det gångna året. Diskussionerna kretsade främst kring ickemedborgarnas status samt naturaliseringsfrågan (se punkt 16). FN:s specialrapportör om rasism besökte Lettland under hösten och kommer följa upp besöket i Lettland med en rapport år 2008.

4 4 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Tortyr är enligt landets författning förbjudet, men polisövergrepp förekommer i häkten och fängelser och i enlighet med rapporten från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter är det en bråkdel av anmälningarna som leder till sanktioner gentemot de anklagade polisofficerarna. Många fängelser och framförallt häkten är kraftigt överbelastade. Meningsfulla aktiviteter saknas ofta och den materiella samt hygieniska standarden är bristfällig. Den lettiska regeringen har emellertid vidtagit åtgärder för att förbättra förhållandena, och projekt med detta syfte har bland annat stötts av Sverige. I juni 2006 presenterades ett nytt koncept gällande en gradvis övergång till bättre standard i fängelserna, bland annat nästan en fördubbling av dagens storlek på cellerna på i snitt 2,5 kvadratmeter per fånge. Trångboddheten och brist på motion och aktiviteter utgör de vanligaste klagomålen från fångarna. Trångboddheten i cellerna innebär en risk att drabbas av multiresistent TBC men antalet fall är på nedgång tack vare förbättrad vård. Antalet hiv/aids-fall i fängelserna ökar däremot med anledning av det utbredda drogmissbruket. Inhemska organisationer som till exempel Latvian Center for Human Rights and Ethnic Studies, LCHRES, har påpekat den undermåliga standarden på lettiska fängelser för att skapa en debatt kring problemet. Den sedan 1 januari inrättade Ombudsmannen för mänskliga rättigheter har under året tagit emot klagomål från interner avseende de dåliga fängelseförhållandena i vissa fängelser. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter har under året inspekterat 16 fängelser och kritiserade i en rapport ställd till justitieministern de materiella förhållandena och de begränsade möjligheterna för fångar att sysselsätta sig vilket är nedbrytande och försvårar den framtida integreringen i samhället. 4. Dödsstraff Dödsstraffet för brott begångna i fredstid är avskaffat, medan dödsstraffet i krigstid kvarstår. Med anledning av att Lettland undertecknat protokoll 13 till Europarådskonventionen om mänskliga rättigheter rörande avskaffande av dödsstraffet under alla omständigheter och som ett led i förberedelserna för ratificeringen av protokollet har en arbetsgrupp inom justitieministeriet framlagt förslag om ett fullständigt avskaffande av dödsstraffet. Förslaget bereds nu med berörda ministerier.

5 5 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Godtyckliga frihetsberövanden eller reserestriktioner förekommer enligt uppgift inte. De legala grundförutsättningarna har markant förbättrats sedan den nya strafflagen trädde i kraft i oktober Bland annat har häktestiden reducerats, särskilda beslut av domare krävs för att förlänga häktningar och de gripna delges skriftligen sina rättigheter. Resursbrister hos det allmänna vad gäller kvalitativ rättshjälp och en allmän brist på advokater utgör dock problem. Det finns få alternativ till frihetsberövande och fängelsevistelse vilket kritiserats av bland andra Europarådets -kommissarie för mänskliga rättigheter. Särskilt ansåg man att lettiska myndigheter borde finna andra alternativ för de personer vilka inväntar rättegång. Den maximala häktestiden är 24 månader men det är endast för sällsynt allvarliga brott och allmänt pekar trenden på en minskning av häktestiderna. Till följd av bland annat bristande resurser och disciplin inom domstolsväsendet förekommer dock häktningstider på över ett år, även för minderåriga och för mindre förseelser som till exempel snatteri. Under häktningstiden tillåts endast en begränsad kontakt med omvärlden, inklusive den egna familjen, och ingen undervisning förekommer. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsväsendet är enligt författningen självständigt men i realiteten inträffar det att rättegångar styrs av såväl politiska som affärsmässiga hänsyn. Brist på resurser och kapacitet utgör ett stort problem med följder även för rättssäkerheten. Väntetiderna för rättegångar är till exempel mycket långa (se även punkt 5 om långa häktningstider). Allmänhetens förtroende för rättssystemet är lågt och enligt den lettiska framtidskommissionen Commission of Strategic Analysis, inrättad hos presidentkansliet är trenden neråtgående. De rättsliga institutionerna får emellertid anses ha tagit vissa steg framåt. Den högt ansedde riksåklagaren förbereder åtal för bland annat grova korruptionsbrott mot en av landets mest inflytelserika politiker, borgmästaren i Ventspils, som sedan i våras är underkastad en ett stort antal gånger i domstol prövad husarrest. Ett stort antal nya lagar, granskade av EU, antogs i och med anslutningsprocessen och medlemskapet. Omfattande insatser för att säkerställa implementering av lagarna har genomförts med stöd av bland andra Sverige Bland annat ledde Sverige ett EU-projekt ämnat att höja kompetensen inom rättsväsendet samt att bygga upp en självständig domstolsadministration. I ett försök att stävja korruptionen har polislönerna höjts det senaste året efter diskussioner år 2006 angående behoven av högre löner för olika kategorier inom rättssektorn som ett led i bekämpandet av korruptionen. Frågan är även

6 av vikt inte minst mot bakgrund av att ett stort antal poliser slutade under 2006 just på grund av de låga lönerna. Inrikesministeriet har under år 2006 tagit fram en strategi för att komma till rätta med såväl låga löner som missnöje i myndigheter inom dess ansvarsområde, men denna har hittills inte haft mycket effekt i rätt riktning. Budgeten är ansträngd och de lönehöjningar, som har ägt rum, har inte kunnat stävja att delar av rättssystemet fortfarande är hämmat av korruption. En författningsdomstol finns och enskilda individer har rätt att vända sig till denna med klagomål om brott mot deras grundläggande rättigheter.. Sedan den 1 januari 2007 har en Ombudsman för mänskliga rättigheter, Office of the Ombudsman of the Republic of Latvia, inrättats i Lettland. Institutionen har ersatt den tidigare National Human Rights Office. Dess uppgifter består i att arbeta för främjandet av mänskliga rättigheter samt att tillse att principer om god förvaltning åtföljs av de lettiska myndigheterna. Under första halvåret 2007 mottog man klagomål från allmänheten. Merparten, cirka 25 procent av totala antalet klagomål gällde äganderättsfrågor till bostäder. Andelen ryskspråkiga som vänt sig till kontoret har hittills varit lågt. Vid 18 tillfällen har personer i Lettland vänt sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Vid 16 av dessa fall har Lettland blivit fällt på en eller flera punkter i någon av domstolens instanser. De flesta fallen har varit relaterade till långa häktningstider. Fem av målen gällde rysktalande som ansåg sig diskriminerade på grund av sin ryska etnicitet. 7. Straffrihet Straffrihet förekommer i regel inte. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och religionsfriheten är garanterad av grundlagen och respekteras, generellt sett. Det bör noteras att parlamentet godkände i december ett nytt lagförslag vilket innebär att om man medvetet sprider oriktig information om Lettlands finansiella system kan man dömas till högst två års fängelse. Detta har sin grund i oron för spridning av falska devalveringsrykten vilket skulle kunna destabilisera ekonomin. Någon censur från statens sida förekommer inte. Pressen uppvisar mångfald, både vad gäller åsikter och politisk inriktning, och är till största delen privatägd. Det finns dock starka ekonomiska intressen i medieföretagen, framför allt när 6

7 det gäller vissa av de största tidningarna, vilket i någon mån riskerar att påverka det publicistiska innehållet. Det finns såväl rikstäckande som lokala tidningar på både lettiska och ryska. Inte sällan inspireras de ryskspråkiga tidningarna av ryska media. TV och radio finns både i privat som i statlig ägo. Tidningar får publiceras på valfritt språk. Kommersiell etermedia sänder på både lettiska och andra språk (framför allt rör detta naturligtvis det ryska språket). Nationella radio- och TVrådet är den instans som avgör hur stor andel som får sändas på annat språk än statsspråket. I praktiken har detta inneburit att man helt enkelt valt att följa den etniska fördelningen i olika regioner om det rört sig om till exempel regionala radiostationer. Som exempel kan nämnas att områdena kring Daugavpils ofta har uppåt procent på det ryska språket. Vad gäller de två statliga TVkanalerna och de två statliga radiokanalerna, det vill säga public serviceetermedia, gäller bestämmelsen att högst 20 procent av sändningstiden får vara på annat språk än statsspråket. Många ryskspråkiga har satellit-tv där man direkt från Ryssland tar in helt ryskspråkig TV. En baltisk filial av den ryska kanalen ORT har öppnat kontor i Riga och sänder (samt i viss mån producerar) ryskspråkiga program från Riga. I sammanhanget bör nämnas att chefen för den statliga TV:n nyligen tvingades avgå efter att rykten gjorde gällande att denne fattat beslutet om att senarelägga en kritisk dokumentär om Putin som enligt planerna skulle ha visats dagen före det ryska Duma-valet för att inte irritera Ryssland. Fackföreningar tillåts verka fritt och diskriminering med anledning av medlemskap är förbjuden. Fackföreningarna är överlag svagare än i Sverige. Mötesfriheten är, som sagt, garanterad i grundlagen och respekteras i princip. I sammanhanget bör dock nämnas turerna kring Riga stadsfullmäktiges och den överprövande domstolens nej till organiserandet av en parad i samband med Rigas Gay Pride-dagar år Riga stad hänvisade till säkerhetsskäl, men kritikerna till det negativa beslutet menade att detta skäl ekade tomt mot bakgrund av att ordningsmakten klarat av besök av USA:s president och sagt sig redo att garantera säkerheten under NATO:s toppmöte i Riga. Med tanke på att motståndet mot Gay Pride-dagarna och HBT-personers rättigheter blev en valfråga för vissa partier och politiker, antas det att det snarare låg politiska och populistiska skäl bakom beslutet att inte tillåta en parad. I november konstaterade dock Högsta Domstolen att beslutet av Riga stad var felaktigt (se mer under avsnitt 17). 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Politisk pluralism och ett parlamentariskt styrelseskick i vedertagen mening råder. Lettisk inrikespolitik har allt sedan den återvunna självständigheten 7

8 präglats av turbulens och regeringsskiftena har varit många. Inget parti i parlamentet kan sägas vara någon folkrörelse. Personligheter, snarare än ideologi och program, är ofta den enande kraften bakom partierna och antalet medlemmar och gräsrötter är relativt litet. Det finns inte något statligt partistöd och många av partierna har direkta kopplingar till ekonomiska grupperingar och finansieras via privata sponsorer. Rent privatekonomiska intressen får således inom vissa politikområden antas delvis påverka innehållet i den politik som bedrivs. Trots lagen om partifinansiering har Lettland inte lyckats komma åt problemet med kopplingen mellan privata affärsintressen och politik, och lagen framstår som något tandlös och alltför lätt att kringgå. Det var tydligt i kampanjerna inför valet i början av oktober Den nya lagen medförde dock att de mest uppseendeväckande bidragen uteblev och att det var lättare än tidigare att spåra varifrån pengarna till partierna kommit. I viss mån kunde man även begränsa inflödet. En lettisk frivilligorganisation, Providus, redovisade under hösten att i princip samtliga regeringspartier hade överskridit kampanjnivåerna och den värsta syndaren var det styrande Folkpartiet med en övertrassering nästan fem gånger större än vad som var tillåtet. Den lettiska antikorruptionsmyndigheten, KNAB, har ingripit mot partierna med föreläggande av bland annat straffavgifter och inbetalning till statskassan av belopp motsvarande överskridandena. Föreläggandena har överklagats till domstol av partierna. Korruption och misstankar om korruption medför att såväl politiker som demokratiska institutioner har låg trovärdighet och åtnjuter föga förtroende hos allmänheten. KNAB har tidigare drabbats av flera bakslag och präglats av såväl inre stridigheter som ineffektivitet. Tidvis har verksamheten även hämmats av att den blivit en bricka i det inrikespolitiska spelet. KNAB har haft svårigheter att fälla någon på högre nivå eller ta upp fall med riktigt stora summor och har därför mest ägnat sig åt personer på lägre nivå.. Under de senare året har KNAB dock visat ökad effektivitet i ett antal uppmärksammade fall. Totalt har man de senaste fem åren överlämnat ett hundratal fall till åklagare. Ett fall initierat av KNAB ledde till fällande dom i mars 2007 när den forne borgmästaren i Jurmala samt en affärsman dömdes till fängelse att ha blivit fällda för mutbrott. Flera fall involverande högre politiker tycks vara i slutfasen och åtal väntas snart av riksåklagaren i ett uppmärksammat fall rörande en av landets inflytelserika politiker, borgmästaren i Ventspils. Hos allmänheten är KNAB en av de institutioner som åtnjuter störst förtroende. Detta visade sig i höstas då KNAB:s chef suspenderades av premiärminister Kalvitis för vad som förefaller ha varit vissa bokföringsfel vid myndigheten. Beslutet saknade stöd i lag och KNAB-chefen återinsattes i tjänst efter en reprimand men det hela utlöste stor negativ publicitet för premiärministern och regeringen, massprotester och missnöje bland allmänheten, vilket ledde till premiärministerns avgång den 5 december. 8

9 9 När det gäller kampen mot korruption och annat missbruk inom den offentliga sektorn bör också nämnas landets riksrevisor som bedriver ett energiskt och självständigt arbete mot missförhållanden. Sedan den återupprättade självständigheten har ett genomgående mönster varit att nya, och därmed fortfarande fläckfria, partier lockat till sig ett stort antal röster. Fortfarande förekommer det att nya partier bildas samt sammanslagningar av etablerade partier men tendensen är ändå att den politiska miljön så sakteliga börjar sätta sig. Partier vars syfte anses stå i strid med konstitutionen (nazister, icke-reformerade kommunister) är förbjudna. I parlamentsvalen 2006 vann för första gången en sittande regering valet, vilket både får tolkas som en stabilisering och ett bevis för att den förda politiken fungerat. I sammanhanget bör dock påminnas om att valdeltagandet sjunkit och får anses lågt. Det var endast 62 procent av de röstberättigade som röstade 2006, mot 72 procent vid valet Icke-medborgarna saknar rösträtt i såväl nationella som lokala val och har inte rätt att bilda politiska partier. Däremot har de rätt att delta i existerande partier. Från flera håll internationellt har framförts att Lettland borde överväga att införa kommunal rösträtt för icke-medborgarna. Frågan har också diskuterats inom Lettland men avvisats av de flesta politiska partier, då man menar att incitamentet till att söka lettiskt medborgarskap skulle försvagas. I december beslöt parlamentet att fängelseinterner skulle erhålla rösträtt. I parlamentet är endast 19 av 100 ledamöter kvinnor vilket är än färre än de 22 kvinnor som satt i det förra parlamentet. På lokal nivå är drygt 30 procent av politikerna kvinnor. I regeringen är fem av 18 ministrar kvinnor. I juli år 2007 valdes läkaren Valdis Zatlers till ny president som efterträdare till Vaira Vike Freiberga. Presidenten väljs av parlamentet i en sluten omröstning och spelar en förhållandevis betydande roll i det politiska livet. Bland annat har han vissa möjligheter att stoppa lagförslag och att själv ta initiativ till sådana. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Enligt arbetslagstiftningen får ingen åtskillnad göras med anledning av etnisk tillhörighet, hudfärg, religion, politisk åsikt eller kön när det gäller tillgång till anställning eller lön. I realiteten är dock löneskillnaderna mellan kvinnor och män betydande. Andelen ryskspråkiga är fortfarande låg inom förvaltningen på både central och lokal nivå, till och med i det till stor del ryskspråkiga Latgale. Undantaget från den lettiska dominansen är inrikesministeriet, polisen och

10 10 kriminalvården, vilket framför allt är ett arv från Sovjettiden då främst ryssar anställdes inom den sovjetiska säkerhetsapparaten. Den ojämna etniska fördelningen inom den offentliga sektorn kan förklaras av krav på kunskaper i lettiska för vissa yrkesgrupper vilket diskvalificerar många ryskspråkiga från att söka. Andra orsaker är bristande vilja hos ryskspråkiga att ta lågavlönad offentlig anställning och känslan av alienation från staten och därmed statliga institutioner, samt platsannonsering endast i lettisk press. För vissa offentliga tjänster krävs dessutom lettiskt medborgarskap. Inom den privata sektorn är den ryskspråkiga minoriteten betydligt bättre representerad. Många företag är etniskt homogena, det vill säga de består uteslutande av antingen lettiska eller ryskspråkiga. Vid endast ett tillfälle har ett diskrimineringsärende (på grund av kön) gått till domstol. Det låga antalet ärenden förklaras närmast av allmänhetens bristande förtroende för domstolsväsendet. Tidigare har arbetsskyddslagstiftningen ofta tillämpats godtyckligt och i vissa fall inte alls. Problemen finns fortfarande kvar på vissa arbetsplatser men en förbättring har skett de senaste åren. Det lettiska parlamentet föreslog under hösten år 2006 att i arbetsskyddslagstiftningen inte inkludera skydd för sexuella minoriteter, vilket är ett direkt brott mot EU:s regler. Presidenten sände tillbaka lagförslaget till parlamentet med krav om en ändring så att även diskriminering på grund av sexuell läggning medtogs varvid parlamentet drog tillbaka sin ursprungliga text och antog en lag i linje med EU:s bestämmelser. Händelsen visar dock på den brist på tolerans mot HBT-personer som alltjämt finns kvar hos delar av såväl politiker som befolkningen i stort (se även avsnitt 17). Lettland har ratificerat internationella arbetsorganisationens, ILO, åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Lettland har ett sjukförsäkringssystem och alla har i princip tillgång till sjukvård, även om standarden varierar mellan stad och landsbygd och köerna kan vara långa. Standarden på sjukvården är tillfredsställande hög åtminstone i Riga. Läkarlönerna är låga varför "kuvertsystemet" fortfarande praktiseras. Systemet går ut på att det utöver den avgift operationen eller undersökningen kostar ges under bordet en summa pengar direkt till läkaren i fråga. I de senaste årens budgetar har försök gjort att höja läkarnas löner för att få bukt med att en del av betalningen sker svart. Lönehöjningarna har dock varit långt ifrån tillräckliga och systemet lever således kvar. Olika läkargrupper har då och då hotat med att gå ut i strejk mot de låga lönerna och frågan finns alltjämt på dagordningen.

11 11 Hälsosektorns andel av den totala budgeten har tidigare varit låg (endast kring knappa 10 procent de senaste åren). De senaste årens budgetar har inneburit en viss höjning av resurser till hälsosektorn. Vissa sjukhus har drabbats av stora ekonomiska problem med bristande tekniskt underhåll, uppskjutna operationer och avvisade patienter som följd. 12. Rätten till utbildning Utbildningen är kostnadsfri både på grundskole- och gymnasienivå, men man måste betala skolböckerna själv. Yrkesutbildningen är fortfarande centralstyrd av olika fackministerier och har haft svårt att anpassa sig till arbetsmarknadens nya behov och efterfrågan. Utbildningssektorns andel av budgeten har de senaste åren legat på knappa 20 procent. Budgeten har höjts något under de senaste tre åren bland annat för att möjliggöra högre lärarlöner. Även i budgeten för 2008 är en viss ökning att vänta men lönerna är fortfarande låga. Efter undervisningsreformen 2004 som innebar att ryskspråkiga elever som går i de så kallade minoritetsskolorna efter hand skall ha 60 procent av undervisningen på statsspråket, alltså lettiska, i stället för som tidigare 40 procent, har utbildningsministeriet genomfört en utvärdering av skolresultatet hos avgångselever. Det visade sig bland annat att snittresultatet för minoritetsskolornas utbildningar i språk och litteratur förbättrats med fem procent de senaste tre åren. 61 % av examinationerna valde eleverna att genomföra på lettiska i stället för på sitt minoritetsspråk. Resultatet visade att elevernas studieresultat inte försämrats och att eleverna lyckades bättre i vissa ämnen såsom matematik och fysik än eleverna vid helt lettiskspråkiga skolor. Protesterna under år 2004 mot reformen som sådan dog dock snabbt ut och varken vid skolstarten 2005 eller 2006 var det en fråga som diskuterades i någon större utsträckning. Således handlade det snarast om att frågan politiserades tämligen omgående och utnyttjades inrikespolitiskt av framför allt de radikala ryskspråkiga företrädarna, men även av representanter för nationalistiska lettiska strömningar. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Stora skillnader råder mellan stad och landsbygd, framför allt mellan Riga med närliggande områden och resterande delar av landet. Arbetslösheten är högre på landsbygden än i storstäderna. Den sociala misär som alltjämt råder i delar av landet, framför allt i östra Lettland, är i mycket ett resultat av den pågående strukturomvandlingen. Den etniska minoriteten, det vill säga till största delen

12 12 de ryskspråkiga, kan generellt inte sägas ha sämre levnadsstandard än övriga grupper. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Kvinnor är underrepresenterade i politiska fora på alla nivåer (se även punkt 9 om andelen kvinnor i politiken.) Kvinnosynen hos gemene man är överlag konservativ och kvinnan bär ofta huvudansvaret för barn och hushållsarbete. Skilsmässofrekvensen är vid en europeisk jämförelse hög, men har minskat. Många män dör i förtid på grund av alkoholmissbruk och olyckor. Medellivslängden är för kvinnor därför mer än tio år längre än för män (77 respektive 66 år). Fri abort finns. Antalet aborter som genomförs årligen är relativt stort fortfarande men minskar kraftigt. I princip lika många kvinnor som män är yrkesverksamma, även vad gäller heltidsarbete. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är drygt 17%. Kvinnor återfinns visserligen framför allt inom så kallade låglöneyrken, men även inom respektive yrkeskategori har män högre snittlön. Samtidigt har en större andel kvinnor än män högre utbildning. Det är tydligt att på lägre nivåer och mellanchefsnivåer är kvinnorna på stark frammarsch, inte minst inom offentlig sektor. Detta återspeglas dock ännu inte fullt ut i ledningsstrukturer men en del kvinnor intar ledande positioner inom både näringsliv och förvaltning och på sikt torde andelen öka. Andelen hushåll med ensamstående mödrar är hög. Våld inom familjen förekommer och är ett brott som faller under strafflagen. I allmänhet kan våldet relateras till alkoholmissbruk, arbetslöshet och fattigdom. Det finns även anledning att anta att alltför få fall av våld i hemmet verkligen anmäls. En kvinnojour (telefonjour och enkel mottagning) finns för kvinnor i nödsituationer. Under parlamentets kommitté för mänskliga rättigheter finns en arbetsgrupp med uppgift att arbeta med jämställdhetsfrågor framför allt inom ramen för diskriminering på arbetsmarknaden och våld i hemmet. Prostitutionen är utbredd. Det rör sig om prostitution på hotell, nattklubbar och eskortservice snarare än gatuprostitution, och skälet är försörjningssvårigheter och arbetslöshet. De påtagligt stora inkomstskillnaderna i Lettland och en iögonfallande lyxkonsumtion hos ett fåtal kan också bidra till att dra in unga kvinnor i sexindustrin. Många av

13 sexköparna är turister. Någon pålitlig statistik på hur utbredd prostitutionen är finns inte. De nära kontakterna mellan den inhemska sexindustrin och den organiserade sexslavhandeln gör att kvinnor även riskerar att hamna utomlands som offer för människohandel. Lettland är dock främst ett transitland och även ett rekryteringsland snarare än destinationsland vad gäller människohandel. Den internationella organisationen IOM, som arbetar med frågor relaterade till handel med människor, uppskattar antalet lettiska offer för människohandel till cirka personer om året. Mörkertalet är stort, eftersom flertalet kvinnor aldrig kommer i kontakt med myndigheterna. Det är straffbart att värva och smuggla människor i syfte att exploatera dem utomlands. Lagen inkluderar även minderåriga och då med utökad straffskala. Som exploatering räknas utnyttjande för sexuella ändamål och tvångsarbete. Lettland deltar i arbetet inom Östersjöstaternas råd för att stävja människohandel. 15. Barnets rättigheter Barn är, som så ofta under pågående strukturomvandlingar, utsatta och många har drabbats av de ekonomiska och sociala svårigheter som orsakats av de samhälleliga förändringarna. Arbetslöshet i vissa regioner och ett utbrett alkoholmissbruk har medfört att många barn lever i social misär. Även det förhållandet att många föräldrar arbetar utomlands medan barnen lämnas kvar i landet med bristande omvårdnad som resultat bidrar till svåra förhållanden för en del barn. Fattiga familjer har rätt till socialbidrag men då ersättningsnivåerna är ytterst låga och något annat stöd inte erbjuds, placeras barnen istället ofta på barnhem eller internatskolor. Antalet barn placerade på institutioner är därför mycket högt. Uppgifter förekommer om att upp till 6000 barn inte går i skolan. Ministeriet för barn- och familjefrågor har en tid arbetat på ett system som i framtiden snarare skall bygga på fosterfamiljer än internat och barnhem. Barnprostitution förekommer. Antalet gatubarn är osäkert, uppskattningarna varierar mellan och barn. Att siffrorna varierar på detta sätt handlar dels om källan, dels hur man väljer att definiera vem som ska anses vara ett gatubarn. Det finns barn som vistas på gatan som egentligen har ett hem, men med oordnade förhållanden och fattigdom. Det förekommer att gatubarnen utnyttjas sexuellt. Det finns enskilda organisationer som arbetar med att ge barnen hjälp och stöd. Barnarbete är en relativt ovanlig företeelse. Personer under 18 år rekryteras inte till väpnade styrkor. 13

14 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk De etniska letterna utgör knappt 60 procent av befolkningen. Den största minoriteten utgörs av de etniska ryssarna vilka uppgår till drygt 28 procent (cirka personer) av befolkningen i Lettland. Av de etniska ryssarna är nästan 42 procent ( personer), icke-medborgare och något mer än 55 procent (cirka personer) medborgare (cirka tre procent, personer, är ryska medborgare). Därutöver finns knappt fyra procent vitryssar och cirka 2,5 procent ukrainare och lika många av polsk etnicitet samt ett antal mindre etniska grupper. Enligt statistik från National Board, den statliga myndighet som ansvarar för medborgarskapsfrågor, fanns det drygt icke-medborgare i Lettland eller cirka 17 % av den totala befolkningen den 1 april Av dessa utgjorde de etniska ryssarna den största gruppen med 70 %, följt av etniska vitryssar med drygt 13 % och 10 % som utgjordes av etniska ukrainare. Antalet ickemedborgare har minskat i förhållande till när myndigheten påbörjade sin verksamhet Antalet icke-medborgare uppgick vid den tiden till drygt personer. Enligt myndigheten har naturaliseringarna, varav ca 70 % avser etniska ryssar, kraftigt saktat av. Siffrorna för 2007 visar på en halvering jämfört med samma period år Trenden är kraftig minskande ansökningar om medborgarskap. Snittet för årets första sju månader har varit knappt 300 ansökningar per månad vilket skall jämföras med cirka per månad år 2006 eller över per månad åren 2004 och Ansökningarna har därmed i år sjunkit cirka 70 % i jämförelse med föregående år. En av anledningarna tros vara sjunkande motivation hos minoriteterna då viseringskravet till Schengenländerna för personer med permanent uppehållstillstånd borttogs i EU från den 1 mars När krav på resedokument försvinner i och med att Schengenutvidgningen genomförts fullt ut från mars 2008 kan detta möjligtvis få ytterligare negativa effekter. Antalet naturaliseringar bland icke-medborgarna var särskilt högt omedelbart efter Lettlands ja till EU. Takten har således successivt sjunkit och detta trots vissa kampanjer och ett särskilt språkprogram som syftar till att förbereda inför naturaliseringsprovet. Naturaliseringsmyndigheten räknar med att cirka icke-medborgare i dagsläget inte är intresserade av att bli lettiska medborgare. Detta gäller framför allt äldre personer. Sverige har varit medfinansiär i kampanjer och i programmet. Någon statssanktionerad diskriminering på grund av etnicitet eller religion förekommer inte i Lettland. I praktiken torde ibland de som inte talar lettiska drabbas av ett mindre tillmötesgående sätt från myndigheter och/eller enskilda tjänstemän och många icke-medborgare uppger att de känner sig ovälkomna i 14

15 samhället. Att inte behärska det officiella språket minskar också tillgången till offentlig service och information samt begränsar möjligheterna på arbetsmarknaden. Den lettiska staten är medveten om det problem som det innebär att ha nästan 18 procent av landets invånare som icke-medborgare. Myndigheterna arbetar vidare med de olika program som finns för naturalisering, och det finns även en särskild myndighet för detta. Ur allmän synpunkt får det anses viktigt att lettiska staten även fortsatt arbetar för öka efterfrågan på naturalisering från icke-medborgarna. Fram tills nyligen har kvinnor uppvisat en större vilja att bli lettiska medborgare än män. Endast 30 procent av dem som ansökte om naturalisering tidigare var män. Statistiken för 2007 är jämnare och männen utgör nu nästan 50 procent av de sökande. En förklaring till detta är att Lettland införde en yrkesarmé från och med 2007 och att unga män med lettiskt medborgarskap därför inte inkallas till obligatorisk militärtjänst längre. Före införandet av en yrkesarmé inkallades alla män under 30 år med medborgarskap till allmän värnplikt. Icke-medborgare behövde inte göra militärtjänsten, vilket innebar att en del unga män avvaktade beslutet om en yrkesarmé innan de beslutade att ansöka om medborgarskap. Den lettiska lagstiftningen kring medborgarskap uppfyller såväl EU:s och NATO:s som OSSE:s krav. Undersökningar om varför naturaliseringen av icke-medborgare hållit så låg fart har visat sig vara kopplade till känslomässiga och praktiska skäl. Den statliga informationen om hur man kan bli medborgare har varit knapphändig, inte minst på landsbygden. Den har förbättrats de senaste åren. Vidare har det saknats vilja att ansöka om medborgarskap hos en del icke-medborgarna. Många har angivit en känslomässig motvilja till att behöva genomgå ett test för att bli medborgare, trots att de i vissa fall talar lettiska. En del anser sig vara berättigade till ett medborgarskap utan att behöva bevisa något för den lettiska staten. Lettland har på senare tid sänkt avgiften och på andra sätt underlättat för till exempel pensionärer och funktionshindrade att naturaliseras. Barn till ickemedborgare födda efter den återupprättade självständigheten har rätt till medborgarskap genom anmälan från föräldrarna. Det krävs alltjämt att föräldrarna aktivt tar ställning för ett lettiskt medborgarskap för deras barn. Förfarandet bör kunna förenklas ytterligare, anser vederbörande organ inom såväl OSSE som Europarådet. En statlig fond för samhällsintegrationen, Society Integration Foundation, med syfte är att initiera och kanalisera pengar till projekt som främjar integrationen 15

16 16 av etniska minoriteter och även utsatta grupper som till exempel funktionshindrade, finns. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Brottsbalken betecknar homosexuella handlingar som onaturlig sexuell tillfredsställelse, men klassar det inte som något brottsligt. En arbetsskyddslagstiftning som även inkluderar skydd för sexuella minoriteter och som uppfyller EU:s krav antogs under år Lagen antogs dock efter en ganska hätsk debatt inklusive homofoba uttalanden i parlamentet. Fördomar mot personer med annan sexuell läggning är vanliga vilket visade sig även i somras då Riga Gay Pride-dagarna hölls i Riga för tredje året i rad. Till skillnad från föregående år förekom inga homofoba och fördomsfulla uttalanden från ledande politiker gentemot gruppen homo-, bi- och transsexuella, HBT-personer. Det politiska etablissemanget och ansvariga myndighetspersoner agerade i stället genom i stort kompakt tystnad i HBTfrågorna. För första gången någonsin lyckades man genomföra manifestationen utomhus, dock i ett väl inhägnat och avgränsat parkområde, vilket även var kravet från lettiska myndigheter. Till skillnad från föregående år inträffade inga allvarliga incidenter och lettiska myndigheter tillhandahöll tillfredställande säkerhet. Detta genom att parkområdet omgärdades av en mängd poliser och att paraden inte tilläts ske utanför området. Den internationella närvaron var mycket stor under evenemanget, bland annat genom politiker från flera EU-länder, däribland Sverige på bland annat parlamentariker-, statssekreterare- och ministernivå. Dock medverkade inte några lettiska politiker eller representanter för lettiska myndigheter i evenemanget. En välbesökt motdemonstration med både unga och gamla deltagare, många familjer, genomfördes samtidigt på annan plats i Riga. Motdemonstrationen präglas av homofoba slagord och hatbudskap, vilket illustrerar allmänhetens bristande tolerans och förståelse i HBT-frågor. Det finns således ett stort behov av att lettiska myndigheter och ledande politiker gör mer för att öka allmänhetens tolerans i HBT-frågor. Ledningarna för alla de stora kyrkliga samfunden är uttalade motståndare till HBT-personer, senast i december inför tillsättningen av ny premiärminister. Romerskkatolska kyrkans överhuvud avkrävde då kandidaterna deras inställning i HBT-frågan och påtalade vikten av att sådan omoral i samhället inte tilläts. Ett av de mer konservativa partierna i regeringen, Första partiet, ansvarigt för integrationsfrågor, har drivit en hård politik riktad mot HBTpersoner.

17 17 En organisation för HBT-personers rättigheter, Mozaika, finns. Organisationen arbetar intensivt med Gay Pride-dagarna men har förhållandevis få medlemmar på grund av den allmänna rädslan bland HBT-personer för att komma ut på grund av samhällets inställning. 18. Flyktingars rättigheter Lettland har ratificerat flyktingkonventionen och dess tilläggsprotokoll. Mottagningsförhållandena har förbättrats, med stöd av främst EU, inklusive Sverige, samt USA. Enligt siffror från Office of Citizenship and Migration Affairs har sedan Lettland fick sin reviderade asyllag 1998 endast 182 personer sökt asyl, varav 15 ansökningar beviljats. En av de personer som beviljats asyl har genomgått naturaliseringsprocessen och blivit lettisk medborgare. Under årets första sex månader 2007 ansökte 13 personer om asyl, vilket torde innebära en trolig fördubbling av asylsökande för hela år 2007 jämfört med år 2006 då totalt åtta personer ansökte om skydd. Eftersom det är så få personer som kommit till Lettland som flyktingar är det svårt att dra några slutsatser om hur de har integrerats i samhället. Majoriteten av de asylsökande har kommit från OSS-länderna, bland annat från Ryssland (bland annat Tjetjenien), Vitryssland, Turkmenistan och Kirgizistan. Enligt den reviderade asyllagen från 1998 skall skydd även kunna ges till personer med så kallad alternativ status, det vill säga personer som inte bedöms ha flyktingstatus men ändå är i behov av skydd på grund av till exempel en militär konflikt eller om de riskerar dödsstraff eller tortyr i sitt hemland. Sedan den reviderade lagen trädde i kraft har 18 personer beviljats alternativ status. Fem av dessa har dock självmant återvänt till sitt hemland och därmed blivit fråntagna denna status. En annan nyhet som introducerades i och med revideringen var att tillfälligt skydd skall kunna ges, samt att möjligheten skall ges att tillämpa "snabbehandling" (accelerated procedure) redan vid gränsen. Handläggningstiden inklusive överklagande är då mycket kort endast fem dagar. 19. Funktionshindrades rättigheter Funktionshindrade är berättigade till nödvändigt stöd för att kunna integreras och leva i samhället. Synen i samhället på funktionshindrade kan vara fördomsfull och i vissa fall även nedvärderande, speciellt i fråga om psykiskt funktionshindrade. Regeringen stöder särskilda skolor för funktionshindrade, inklusive några yrkesskolor. Endast ett fåtal funktionshindrade har emellertid fast arbete.

18 Allmänna platser och kollektivtrafiken är endast i undantagsfall anpassade till funktionshindrade. Ett kontinuerligt arbete för att förbättra detta pågår men mycket arbete återstår ännu. Den politiska viljan att avsätta mer resurser för de funktionshindrade har hittills varit liten. Frivilligorganisationer för funktionshindrade (främst bildade och stödda av anhöriga) blir allt fler men är fortfarande relativt små och svaga. Sverige har bidragit med stöd till detta område. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett stort antal enskilda men förhållandevis små organisationer verksamma inom området mänskliga rättigheter. Dialog mellan regering och organisationerna förekommer. De flesta av dem kämpar med dålig ekonomi. Även några tankesmedjor finns. Bland de mer inflytelserika organisationerna återfinns Latvian Center for Human Rights and Ethnic Studies, LCHRES, som är knuten till internationella Helsingforsfederationen. Genom sina undersökande rapporter och artiklar har organisationen blivit en viktig opinionsbildare. I detta sammanhang bör också nämnas DELNA, den lettiska avläggaren av Transparency International. Den ryskspråkiga intresseorganisationen Latvian Human Rights Committee fungerar i realiteten som ett slags ombudsman för ryskspråkiga och erbjuder bland annat gratis rättshjälp i civilmål, men av varierande kvalitet. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Regeringen har länge haft ett samarbete med OSSE, Organisationen för fred och säkerhet i Europa. Även EU och NATO förde en kontinuerlig dialog med Lettland om mänskliga rättigheter när Lettland hade ansökt om medlemskap. Som medlem av dessa organisationer för nu Lettland en regelbunden dialog inom dem kring frågorna. OSSE sände en begränsad delegation om sju personer att övervaka parlamentsvalet i oktober Delegationen konstaterade att valen genomfördes transparent och professionellt. Den upprepade dock OSSE:s tidigare påpekanden om att alltför många invånare i Lettland alltjämt saknade medborgarskap och därmed rösträtt, samt att Lettland kunnat vidta fler åtgärder för att minska antalet icke-medborgare inför detta val. Under 2007 var Europarådet kommissarie för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg i Riga, främst för att följa upp tidigare besök av sin företrädare år Även 18

19 19 besök av andra företrädare för frågor om mänskliga rättigheter inom bland annat Europarådet har förekommit under året. FN är representerat i Lettland genom WHO och, i viss mån, UNDP. Den senare organisationen har visserligen under 2006 stängt sitt kontor men har kvar två personer, som arbetar som ett lokalt kontor för några få kvarvarande projekt. För några år sedan lämnade även flyktingkommissariens kontor, UNHCR, och UNODC (narkotikaorganet, f d UNDCP) Lettland. IOM (International Organization for Migration) delar kontor i Riga med bland annat kvarvarande UNDP. IMF och Världsbanken har stängt sina kontor i Riga.