Betänkandet SOU 2013:35 En ny lag om personnamn

Transkript

1 YTTRANDE Diarienr AD 1243/ Sundsvall (8) Tfn: Fax: bolagsverket@bolagsverket.se Justitiedepartementet Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt Danijela Pavic Stockholm Betänkandet SOU 2013:35 En ny lag om personnamn (dnr Ju2013/4023/L2) Sammanfattning Bolagsverket (vi) är positivt till att utredningen presenterar ett förslag till en helt ny lag om personnamn som ska ersätta den nu drygt 30 år gamla namnlagen. Vidare instämmer vi i utredningens bedömning att den nya lagen bör ha som sin huvudsakliga inriktning att låta individen själv välja sitt namn i så hög utsträckning som möjligt. Vi är positiva till att den nya lagen ska tillåta registrering av dubbelnamn. Vi har ingenting att invända emot att Skatteverket blir den myndighet som ska handlägga alla typer av namnärenden om det beslutas att en sammanslagning ska göras. Vi ser dock vissa fördelar med en fortsatt uppdelning mellan Skatteverket och Patent- och registreringsverket (PRV). Vi motsätter oss förslaget att ta bort dagens spärregler för både de familjerättsliga förvärven och för förvärv av efternamn i annan ordning än de familjerättsliga. Vi är tveksamma till förslaget att namnärenden i administrativ ordning ska skickas på remiss till sakkunnig myndighet. Vi motsätter oss förslaget att uttrycket lätt förväxlingsbart ersätts med förväxlingsbart. Vi tycker att det är ett bra förslag att begreppet egenartade efternamn utmönstras ur namnlagen.

2 2 (8) Kapitel 7 Familjerättsliga förvärv av efternamn Avsnitt 7.3 Överväganden och förslag Vi är positiva till att den nya namnlagen ska tillåta registrering av dubbelnamn. Precis som sägs i betänkandet är den föreslagna bestämmelsen viktig, inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv, eftersom det kan få till följd att kvinnors efternamn bevaras och förs vidare i större utsträckning än idag. Den föreslagna huvudregeln, att vid giftermål var och en ska behålla sina efternamn om ingenting annat sägs, ligger också enligt vår bedömning helt i linje med den allmänna samhällsutvecklingen. Avsnitt Behövs spärregler för familjerättsliga namnförvärv? Vi motsätter oss förslaget att helt ta bort nuvarande spärregler. Om man öppnar upp för möjligheten att byta efternamn obegränsat antal gånger kan det komma att utnyttjas av personer med oärliga syften på ett systematiskt sätt. Vi tror därför att det bör finnas någon form av spärregler även i den nya namnlagen, t.ex. motsvarande de som finns i norsk namnlag som innebär att man får byta efternamn endast med vissa tidsintervall. Kapitel 8 Förvärv av efternamn i annan än familjerättslig ordning Avsnitt 8.1 Allmänna villkor för förvärv av efternamn i annan än familjerättslig ordning Som vi har nämnt ovan motsätter vi oss förslaget att ta bort dagens spärregler vid upprepade byten av efternamn. Vi menar att ett sådant förslag måste ses i ljuset av att det föreslås bli mycket enkelt att byta till ett vanligt efternamn, dvs. till ett efternamn som bärs av fler än 2000 personer. Sådana ansökningar kommer att hanteras på ett närmast rutinmässigt sätt av den behöriga myndigheten. Att byte till ett vanligt efternamn ska kunna ske enkelt och snabbt kan, för personer med bedrägliga syften, tänkas verka lockande och värt att betala ansökningsavgift för, och det flera gånger. Vi ser därför en risk att personer med bedrägliga syften kan komma att ta tillfället i akt att utnyttja möjligheten till upprepade namnbyten. Vi vill i sammanhanget påpeka att förslaget även kan komma att få betydelse för oss som ansvarig myndighet för företagsregistreringar i Sverige. Vi får idag veckovisa aviseringar från företaget Bisnode om personer som har bytt namn. Det gäller alltså förändringar avseende personer som vi har registrerade i våra register. Förändringarna kan till 99,5 % skötas automatiskt, dvs. förändringarna läggs in i våra system per automatik. Vissa fall måste dock tas om hand manuellt, såsom om flera företrädare i ett bolag har ändrat namn samtidigt. Om man öppnar upp för möjligheten att ändra efternamn utan någon som helst spärr så kan möjligtvis den manuella hanteringen av dessa aviseringar komma att öka något. Därutöver ser vi också framför oss att vår ärendehantering kan komma att påverkas i större grad. Ett exempel som vi kan nämna är att vi alltid kontrollerar t.ex. att en anmälan är undertecknad av behörig företrädare. Vi jämför då förstås anmälan med registrerad styrelse. Om den registrerade styrelseledamoten heter Anna Johansson, men anmälan är undertecknad av Anna Carlsson (pga. att ledamoten har bytt efternamn och vi inte har hunnit få avisering om det) kommer det sannolikt att medföra ett föreläggande till bolaget. Det i sig förlänger ärendehanteringen. Vi vill därför göra regeringen uppmärksam på att

3 3 (8) förslaget således även kan få konsekvenser för vår ärendehantering, något som i sig har betydelse för våra kunder. Förslaget kan även medföra problem för våra utvecklade e- tjänster, något som vi i så fall måste se över. Avsnitt 8.2 Lämplighetsprövning Avsnitt Problembeskrivning I betänkandet har en gedigen genomgång av rättspraxis gjorts. Den visar tydligt att den språkliga lämplighetsprövningen har blivit mer liberal med åren och har alltmer kommit att ersättas av en mer allmän lämplighetsprövning. En anledning till den liberalare bedömningen har varit att sökandens vilja är så viktig att det önskade namnet endast bör bedömas som språkligt olämpligt om det står klart att namnbytet skulle vålla en inte obetydlig olägenhet. Utredningen, som anser att den praxis som har utvecklats över de senaste årtiondena inom myndighet och domstol har kommit att bli för liberal, vill nu strama upp den språkliga lämplighetsprövningen så att den språkliga bedömningen åter kommer i fokus. Vi tror att en sådan uppstramning måste göras med stor försiktighet för att den nya namnlagen inte ska upplevas som ett regelverk som, istället för att ta ett steg framåt, tar ett för stort kliv tillbaka. Vi menar att den liberalare bedömning som nu tillämpas kan vara ett utslag av den allmänna samhällsutvecklingen. En jämförelse med känneteckensrätten visar att förväxlingsbedömningen också har förändrats mycket under de senaste årtiondena. Utredningen nämner som exempel på den alltför liberala språkliga lämplighetsprövningen att domstolarna, tvärtemot språkvetenskapliga regler, kommit att i högre grad tillåta efternamn med dubbelvokaler, jfr Liljewråål, Oxgaard, Eef, eller efternamn som av andra skäl är språkligt olämpliga till bildning och uttal, jfr Mortaigne, Wardbourg. För gemene man, som normalt inte är insatt i språkvetenskapliga bildningsregler, kan det vara svårt att förstå det olämpliga i att t.ex. anta ett efternamn med dubbelvokal, jfr Liljewråål. Det är viktigt att den språkliga lämplighetsprövningen balanseras väl med individens vilja att själv få välja sitt efternamn och sin personliga identitet. Både den norska och den danska namnlagen tycks sakna bestämmelser om språklig lämplighet. I dessa båda regelverk finns i stället en mer allmän bestämmelse om att nybildade efternamn inte får vara olämpliga att använda som efternamn. Vi tycker att departementet bör överväga en liknande bestämmelse i den svenska namnlagen. I betänkandet föreslås vidare att ett nybildat efternamn inte får bestå av mer än ett ord, om orden inte utgör led i ett dubbelt efternamn. Vi har förståelse för att utformningen av bestämmelsen är avsedd att förhindra att efternamn nybildas med prefix såsom de, af, von, van. Men, med tanke på att namntyper av det slaget, dvs. namn med prefix, har varit etablerade här i landet sedan flera hundra år tillbaka och att det, som det framgår av betänkandet, inte har funnits något egentligt hinder för att nybilda sådana efternamn har vi svårt att se att det finns underlag för att nu införa ett uttryckligt förbud för sådan nybildning, särskilt inte som bestämmelsen som den är utformad även slår mot alla efternamn som består av flera delar, om de inte utgör led i dubbelt efternamn. Nya efternamn i stil med Natt och Dag ska således inte kunna nyregistreras.

4 4 (8) Vi är tveksamma till att införa ett sådant generellt förbud då det kan verka onödigt begränsande. Återigen förordar vi en mer allmän olämplighetsbestämmelse motsvarande den som finns i norsk och dansk namnlag. Avsnitt 8.3 Likhetsprövning Avsnitt Bedömning och förslag Byte till efternamn som någon annan enligt lag bär eller har rätt att bära Vi är tveksamma till förslaget att stärka skyddet för unika efternamn. Om det skyddet ska stärkas anser vi att man måste se över namnrättens relation till varumärkes- och firmarätten. En viktig fråga är exempelvis om en namnrättighet är en immateriell äganderätt. Betänkandet omnämner namnrättigheten som en värdefull tillgång för den enskilde, som om tillgången vore att likna vid en immateriell äganderättighet. Vi är dock inte så övertygade om att den som antar ett unikt efternamn verkligen förväntar sig att namnet i sig medför en tillgång av ekonomiskt slag. För den enskilde, som bär ett unikt efternamn följer en förstärkt personlig identitet eftersom ett sådant efternamn mycket tydligare utmärker en viss person eller en viss släkt. Ur den synvinkeln är vi därför tveksamma till om det verkligen är befogat att ge ett mer vidsträckt skydd för den enskilde än det rent personliga värdet. Vill personen därutöver ha ett kommersiellt skydd för sitt unika efternamn kan man tänka sig att denne på vanligt sätt måste ansöka om skydd som företagsnamn eller varumärke för sitt unika efternamn. På så vis kan en efternamnsbärare få en ensamrättighet och en ekonomisk tillgång genom en känneteckensregistrering. En bärare av ett mer ovanligt efternamn har redan i dag ett vidsträckt skyddsomfång enligt den nuvarande bestämmelsen i 20 namnlagen. Med den föreslagna bestämmelsen i 16 i den nya namnlagen blir skyddsomfånget ytterligare förstärkt. Vi menar att varken dagens bestämmelse eller den föreslagna bestämmelsen står i rimlig proportion till det svaga efternamnsskydd som nu finns i firma- och varumärkeslagen. Bestämmelsen om efternamn i firmalagen (och i varumärkeslagen) innebär att vi i mycket större omfattning än tidigare registrerar företagsnamn innehållande efternamn som sökanden inte har behörighet till. Bestämmelsen möjliggör även registrering av företagsnamn innehållande egenartade efternamn, som sökanden inte bär eller i övrigt har någon rätt till. Att efternamnsskyddet i firmalagen (och i varumärkeslagen) inte står i proportion till namnskyddet i namnlagen, menar vi, medför osäkerhet för känneteckensinnehavaren eftersom denne kanske inte är medveten om det förhållandevis starka efternamnsskyddet som finns i namnlagen, med möjlighet att angripa en känneteckensregistrering. Det bör faktiskt, menar vi, övervägas om en efternamnsbärare alls ska ha den möjlighet till intrångstalan som finns i 20 namnlagen och som nu föreslås bli en bestämmelse i 18 namnlagen. Bestämmelsen i namnlagen skulle även kunna skapa osäkerhet för efternamnsbärare genom att de möjligen kan förledas tro att de, bara för att det har fått ett unikt efternamn, skulle kunna med framgång angripa en känneteckensregistrering. Det kan ju vara högst osäkert beroende på hur starkt eller svagt det unika efternamnet är, t.ex.

5 5 (8) efternamn som har språklig dubbelbetydelse, jfr Logg. Vi kan i sammanhanget nämna att vi får förhållandevis många telefonsamtal från bärare av egenartade efternamn som vill klaga på registreringar av företagsnamn innehållande sådana efternamn. Det är inte sällan så att det egenartade efternamnet också har en språklig dubbelbetydelse som redan där förklarar varför vi har registrerat ett visst företagsnamn. Vi får även samtal från oroade företagare som i sin tur fått hotbrev eller samtal från missnöjda efternamnsbärare. Som vi nämnt ovan skapar det osäkerhet hos både efternamnsbärare och känneteckensinnehavare att namnlagstiftningen inte står i lämplig proportion till firma- och varumärkeslagen. När det gäller rekvisitet lätt förväxlas som finns i nuvarande namnlagen är vår uppfattning att det bör följa med in i den nya lagen. Vi kan inte se att kravet på förväxlingsrisk ska vara lika strängt eller rent av strängare inom namnrätten än inom firma- och varumärkesrätten. Vi vill gärna hänvisa till både den nya norska och danska namnlagen som har krav på lätt förväxlingsbart. Som vi uppfattar utredningen är tanken med ändringen att i högre grad bedöma förväxling utifrån en rent språkvetenskaplig synvinkel. Eftersom man inom känneteckensrätten bedömer förväxling utifrån en helhetsbedömning framstår det som främmande att bedöma förväxling endast utifrån språkliga aspekter. I 10 första stycket punkten 8 firmalagen talas det dessutom inte om förväxling utan om att en firma inte får registreras om den innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans egenartade efternamn om användningen skulle medföra nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden. Vi tillämpar en liberal bedömning i det att vi menar att identitet eller näst intill identitet måste föreligga mellan ordet i företagsnamnet och ett befintligt efternamn för att hinder överhuvudtaget ska bli aktuellt. Som exempel kan nämnas att ett efternamn Andered inte enligt vår praxis skulle utgöra hinder för ett företagsnamn innehållande ordet Anderhed osv. Så som bestämmelsen är utformad utgör vidare efternamn med en språklig dubbelbetydelse inte något hinder för registrering av företagsnamn. Redan här föreligger en stor skillnad mellan namnrätten och känneteckensrätten, jfr efternamn såsom Ogift, Töväder och Niceman. Sammanfattningsvis tror vi att ett förstärkt skydd för unika efternamn alltså kan komma att distansera namnrätten från känneteckensrätten i ännu högre grad än idag, något som kan skapa osäkerhet för både efternamnsinnehavaren och känneteckensinnehavaren. Vi skulle därför välkomna att regeringen ser över den här frågan i samband med översynen av namnlagstiftningen. Vi tycker avslutningsvis att det som angavs redan i motiven till 1960 års namnlag fortfarande bör vara vägledande, dvs. att man borde kunna tillåta en större formell närhet mellan efternamn än mellan varumärken och att det skulle vara för strängt att vägra godkännande så snart förväxling objektivt sett kan ske.

6 6 (8) Byte till efternamn som har burits av en utdöd släkt För att värna ett för landet gemensamt historiskt och kulturellt arv vill utredningen skärpa bestämmelsen i hinderkatalogen, och därigenom skydda de ca 2300 kvarvarande adelssläkterna som är utdöda. Den föreslagna skärpningen består i att ändra det nuvarande rekvisitet allmänt känt efternamn till historiskt känt efternamn. Vi har förståelse för den oro som utredningen ger uttryck för, men vi är ändå tveksamma till att ändra rekvisitet allmänt känt efternamn till historiskt känt efternamn. Vi kan instämma i att det förvisso kan tyckas vara ett något godtyckligt system att vid bedömning av om en person är allmänt känd förlita sig helt på Nationalencyklopedin (NE). Trots det kan vi nämna att vi i vår handläggning av ärenden gällande företagsnamn har valt att förlita oss på NE när det t.ex. gäller att bedöma allmänt kända konstnärsnamn. Detta eftersom NE erbjuder en stor mängd information som är pålitlig. I vår handläggning använder vi givetvis även sökmotorer på Internet, men informationen som erbjuds där är inte alltid lika pålitlig och den kan dessutom vara ganska oöverskådlig. Ett pålitligt referensverk såsom NE innehåller således, menar vi, information på en för vår handläggning godtagbar nivå. Det finns en risk, tror vi, att även om man ändrar rekvisitet till historiskt känt efternamn så kommer bedömningarna kring när en person ska anses vara historiskt känd ändå att bli svåra att göra. Om det dessutom kommer att krävas en omfattande genomgång av referensverk, historisk litteratur samt sökningar på Internet för att bedöma detta kan ärendehandläggningen komma att bli onödigt tungrodd, med svåra avvägningar som följd. Farhågor om fördröjd och tungrodd ärendehandläggning måste därför, menar vi, vägas in när man slutligen beslutar om en sådan förändring. Om det är av vikt att ändra rekvisitet bör man, menar vi, vara väldigt tydlig med vad man avser med den nya definitionen för att på så sätt minimera risken för skönsmässiga bedömningar. Avslutningsvis anser vi att kravet på lätt förväxlingsbart ska tas med in i nya namnlagen. Det bör vara ett tillräckligt skydd, eftersom frågan gäller att skydda befintliga, men utdöda, släkter och ätter. Det bör därför räcka att dessa omfattas av rekvisitet lätt förväxlingsbart. De allra vanligaste efternamnen behöver inget administrativt skydd Vi instämmer med utredningen att förslaget kan få en positiv integrationspolitisk betydelse. Det är bra att det finns ett enkelt och smidigt sätt att erhålla ett efternamn åt sig själv och sina barn. Det ökar friheten för den enskilde individen. Övriga frågor Som nämnts ovan skulle vi föredra att 13 genomgående innehåller rekvisitet lätt förväxlas i stället för förväxlas. Kapitel 10 Särskilt skydd för efternamn Vi instämmer med utredningen att benämningen egenartat efternamn inte är lämplig att föra in i den nya namnlagen. Begreppet har varit otydligt och svårt att förhålla sig till eftersom det inte har funnits någon uttalad gräns för när ett efternamn ska anses egenartat och inte. Förklaringen att ett egenartat efternamn är ägnat att utmärka tillhörigheten till en viss släkt har inte varit tillräcklig för att underlätta för oss i våra ärenden om företagsnamn.

7 7 (8) Utifrån de få rättsfall som finns på området har vi utvecklat en egen praxis vad gäller bedömningar om egenartade efternamn. Att, som utredningen nu föreslår, slopa begreppet egenartat efternamn och istället ta in en bestämmelse om att endast efternamn som har färre än 2000 bärare ska omfattas av skydd ger oss en mer handfast och konkret regel. Det kommer att underlätta vår handläggning av ärenden om företagsnamn. Kapitel 13 Förfarandet i mål och ärenden Avsnitt Skatteverket som ny namnmyndighet; ändrade förfaranderegler Om förslaget går igenom, innebärande att alla typer av namnärenden ska hanteras av en och samma myndighet, har vi ingenting att invända mot att Skatteverket får det ansvaret. Det är, som utredningen anför, naturligt att rollen i så fall tilldelas Skatteverket eftersom myndigheten redan idag hanterar det stora flertalet namnärenden. Vi är dock tveksamma till behovet av att samla alla namnärenden under en och samma myndighet. Vi förstår att det ibland kan uppstå viss förvirring till vilken myndighet ett visst ärende ska skickas, och att det i sig kan öka på den administrativa bördan hos både enskild och myndighet. Det torde dock kunna avhjälpas med tydligare och bättre informationsinsatser. PRV som idag hanterar ca 8000 namnärenden, främst avseende nybildade efternamn, har en sedan lång tid tillbaka upparbetad kunskap både vad gäller att göra språkliga lämplighetsprövningar och allmänna lämplighetsbedömningar. Bedömningar i ärenden om nybildade efternamn följer ett komplext regelverk och kräver ingående kunskaper. Det är därför av största vikt att PRV:s kunskaper och erfarenheter på området även fortsättningsvis tas till vara oavsett var uppgifterna slutligen hamnar. En fördel med att behålla nuvarande uppdelning är dock att överklagade beslut prövas vid en och samma domstol. Det ska i sig medföra en mer enhetlig rättspraxis - även om utredningen indikerar att så inte är fallet - än om flera förvaltningsdomstolar blir involverade i samma typer av ärenden. Går förslaget igenom om att samla alla namnärenden hos en och samma myndighet vill vi redan nu försäkra oss om att beslutsfattare och ansvarig myndighet börjar fundera på hur åtkomst till personnamndata ska kunna fås. Vi som ansvarig myndighet för registrering av företag i Sverige är beroende av tillgång till daglig uppdaterad personnamnsinformation i vår granskning av firmaärenden. Idag får vi den nödvändiga informationen från PRV. Slutligen vill vi kommentera förslaget att ålägga den ansvariga myndigheten en skyldighet att inhämta yttrande från sakkunnig myndighet i varje ärende som rör handläggning av nybildade efternamn. Vi är inte positiva till det förslaget eftersom vi tror att ett sådant uttryckligt åläggande i lag kommer att förlänga handläggningen av ärenden om nybildade efternamn, och därmed skapa onödig osäkerhet hos den som ansökt om ett namn. Däremot kan det vara motiverat med en rekommendation som säger att det vid tveksamma fall vore lämpligt att inhämta yttrande från den sakkunniga myndigheten.

8 8 (8) Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Annika Bränström. I den slutliga handläggningen har också överdirektören Inga Otmalm, chefsjuristen Per Nordström, avdelningschefen Heléne Lindqvist och avdelningsjuristen Jörgen Schéle deltagit. Föredragande har varit bolagsjuristen Lena Göransson Norrsjö. Annika Bränström Lena Göransson Norrsjö