Länsstyrelsen i Värmland Att: Lars Furuholm KARLSTAD Sverige,

Transkript

1 Länsstyrelsen i Värmland Att: Lars Furuholm KARLSTAD Sverige, Kopia: Ruona Burman, Naturvårdsverket Eric Degerbeck, EU- kommissionen Lena Ek, Miljödepartementet Svar på brevsvar av den /dnr: Jag kommer här att klargöra att ditt svar är fyllt av fel, om de är medvetna eller inte är svårt att säga. Med alla de år som du har som rovdjurshandläggare på Länsstyrelsen borde du veta att fakta och lag beslutar eventuell skyddsjakt och inte egna åsikter. Nedan citat av delar av ditt brevsvar: Ditt uttalande: Förvaltningen av den svenska vargstammen är en mycket komplicerad hantering som inbegriper att hänsyn ska tas till en mängd olika intressen. Skyddsjakt är en nödvändig del av denna förvaltning. Den ska användas på ett klokt och ansvarfullt sätt bl a för att bidra till acceptansen för varg hos de som bor i vargreviren. Det finns ingenstans i svensk lag som säger att det är berättigat med skyddsjakt för att öka acceptansen för varg. Det påståendet är som taget från ett av f.d. miljöminister Andreas Carlgrens mantra inför och runt licensjakterna Att ökad möjlighet för skyddsjakt tillkommit i Jaktförordning 2012 är korrekt, men som egen myndighet är Lst Värmland skyldiga att kontrollera lagen, och Jaktförordning 23 b och 23 d som ni hänvisar till i ert skyddsjaktsbeslut i Forshyttan bryter mot Art- och habitatdirektivet, bland annat eftersom varg inte har gynnsam bevarandestatus i vårt land. Felaktigheter i Jaktförordningen har tillskrivits Naturvårdsverket i ett brev, vilket Lst fått kopia av den 23/7/12: Refererar härmed till tidigare korrespondens med Naturvårdsverket samt Beslut / ärendenummer: NV beträffande skyddsjaktsbeslut i Värmland Ditt uttalande: Vargarna i detta revir tillhör den starkt inavlade stammen och är därför inte genetiskt särskilt värdefulla. Detta är ytterligare ett anmärkningsvärt och okunnigt påstående. De allra flesta vargar i Sverige är starkt inavlade och om man på den grunden skulle ha rätt till skyddsjakt skulle vi väl ha max 25 djur kvar. Inavel bryts just genom att varg parar sig med individ av icke släktskap och vilken individ det blir som gör detta vet ingen, därför är alla våra vargar värdefulla för att öka bevarandestatusen hos den svenska vargstammen.

2 Ditt uttalande: Vargstammen har under ca 30 år utvecklats från 2 djur till mellan djur idag. Av dessa finns mer än 100 i Värmlands län. De lever i ca 20 revir som täcker mer än 80 % av länets yta. Enligt Viltskadecenter, som sammanställer en preliminär rapport gällande vargar i Sverige (till dess Ulv i Skandinavia kommer ut under hösten), har Sverige vid vinterräkningen 2011/12 cirka 250 vargar med en variation i uppskattning individer, där kända döda vargar ingår med 23 st. Korrekt variation blir då , vilket ger ett genomsnitt av 226 vargar som vi har i Sverige. En variabel som är inkorrekt är att Sverige räknar in gränsreviren S/N som helsvenska, det ökar antalet svenska vargar på ett oriktigt sätt - detta räknesätt motsätter sig Norge (P Wabakken). Även gruppen andra vargar, som Sverige inte har inventering på, görs en osäker uppskattning som oftast är för hög. Dessutom vet alla att mörkertalet för illegal jakt är stort. Så mest troligt är att antalet levande vargar i Sverige är långt under 240. Viltskadecenter säger också i sin rapport att det finns indikationer på föryngringar i ytterligare tre revir utöver de 25 dokumenterade. I nuläget är dessa inte bekräftade. Du påstår också att inom Värmlands gräns lever fler än 100 vargar, detta påstående är ju absurt, dels med grund i Viltskadecenters uppgifter vilka presenterades ovan och dels enligt deras rapport om stationär vargförekomst. Dessutom vill du göra gällande att Värmland har 20 av Sveriges cirka 50 kända revir. I Viltskadecenters preliminära statusrapport för varg i Sverige vintern 2011/12 tilldelas Värmland; - Familjegrupper med föryngring vintern 2011/12 = 6 st. med totalt antal individer 32 st. - Familjegrupper utan föryngring vintern 2011/12 = 0 med antal individer 0 - Revirmarkerande par = 5 st. med total antal individer 10 st. - Övriga stationära individer = 3 st. Kända döda individer som finns med i räkning av antal individer i Värmland vintern 2011/12 oktober april. - Skyddsjakt 28 i Värmlands län under vintern 2011/12 = 1 tik - Illegal jakt i Värmlands län under vintern 2011/12 = 1 tik Vargindivider/revir som delas med andra län och eller med Norge; - Familjegrupp med föryngring vintern 2011/12 i revir delat med andra län och eller med Norge = 3 st. med totalt antal individer 22 st. - Revirmarkerande par delat med Norge och eller andra län = 3 st. med totalt antal individer 6 st. Som om man följer din räkning så har Värmland alla dessa revirindivider själv? Revirindivider där alltså vissa revir delas med andra län och eller med Norge och då räknas av dem, så på totala antalet blir det i så fall 71 vargar som uppehåller sig i Värmland och inte över 100, enligt ditt uttalande. Enligt Viltskadecenters rapport har Värmland 43 vargar.

3 Ditt uttalande: Att det nu uppkommer trängselproblem är inte konstigt, men vi måste hantera dem, t ex genom skyddsjakt, utan att det påverkar vargstammen negativt. Trängselproblem för vargstammen handlar om helt andra faktorer än att Värmland skulle ha varg som siktas var och varannan dag för allmänheten i länet. Det handlar om politik, om att renägande samer lyckats snärja våra politiker i fälla att tro att varg utgör det ultimata hotet för deras rennäring och därmed får de skjuta varje varg som siktas i mer än 52 % av vårt lands yta. Söder om Mellersta rovdjursområdet vilket Värmland tillhör är mer eller mindre sämre miljö för större antal vargrevir, för arten själv. Med ditt brevsvar i min hand blir jag inte förvånad bara oerhört olycklig av att skrönor stämmer, rovdjurshandläggare i vårt land har inget intresse för mångfalden och för vargen. Man kan konstatera att svenska myndighetspersoner ruckar på paragrafer i eget intresse och läser Art- och habitatdirektivet som Fan läser bibeln vilket gör Sverige till ett odemokratiskt land som styrs av flertalet små feodalherrar. Sverige en feodalistisk demokrati, som mitt ursprungsbrev gällande skyddsjaktsbeslutet i Forshyttan, hade som rubrik där myndighetspersoner ruckar på paragrafer i eget intresse och syfte, bevisar mig rätt. Skyddsjaktsbeslutet i Forshyttan ännu ett lagbrott. Mvh Charlotte Swanstein Kristina Hallin info@fidos.se kristina.hallin@spray.se Mobil Mobil Bilaga 1: Lars Furuholm brevsvar Bilaga 2: Vargförekomst i Värmland, karta tillsänd mig av LF då jag bad om den.

4 BILAGA 1 MEDDELANDE Datum Referens Sida 1(2) Djurskydd & Vilt Lars Furuholm Charlotte Swanstein Brevsvar Du har i ett brev nedtecknat en mängd påståenden och några frågor till olika instanser, bl a Länsstyrelsen. Förvaltningen av den svenska vargstammen är en mycket komplicerad hantering som inbegriper att hänsyn ska tas till en mängd olika intressen. Skyddsjakt är en nödvändig del av denna förvaltning. Den ska användas på ett klokt och ansvarfullt sätt bl a för att bidra till acceptansen för varg hos de som bor i vargreviren. Vargstammen har under ca 30 år utvecklats från 2 djur till mellan djur idag. Av dessa finns mer än 100 i Värmlands län. De lever i ca 20 revir som täcker mer än 80 % av länets yta. Att det nu uppkommer trängselproblem är inte konstigt, men vi måste hantera dem, t ex genom skyddsjakt, utan att det påverkar vargstammen negativt. Skyddsjakten runt Forshyttan motiveras av att en kvinna på kvällspromenad med en hund upptäckte tre vargar i sin närhet. Vid kontroll av spåren dagen efter visade det sig att den varg som befann sig närmast kvinnan var ca tre meter från henne medan de andra två befann sig ca 25 meter längre bort. Kvinnan fick tag i en slana som låg i dikeskanten och hon försökte skrämma bort den genom att slå mot den och genom att skrika. Vargarna reagerade först inte alls men efter en stund flyttade de sig från vägen. Kvinnan kunde då ringa en granne samtidigt som hon sprang mot hemmet. Vargarna följde då efter henne på mycket nära håll och de skrämdes inte av att hon kastade grenar mot dem eller av hennes skrikande. Efter några minuter kom grannen med bil och då försvann vargarna in i skogen. Vargarna uppträdde alltså mycket oskyggt. Länsstyrelsen menar att vargar undviker kontakt med människor och flyttar på sig på ca meters håll. Om de vid upprepade tillfällen kommer närmare än 75 meter bedöms de som problemdjur. Vargar som inte viker av från människokontakt på närmare håll än 30 meter uppträder på ett sätt som inte är acceptabelt ur allmänhetens synvinkel och måste tas bort. Liknande händelser inträffade tidigare under våren inom samma vargrevir, men Länsstyrelsen bedömde då att det var fråga om nyfikna fjolårsvalpar som ännu inte lämnat hemreviret, men som skulle göra det inom kort. Med stor sannolikhet är det fråga om samma djur som nu uppträtt oskyggt mitt inne i det revir som de skulle ha lämnat vid denna tid på året. Vargarna i detta revir tillhör den starkt inavlade stammen och är därför inte genetiskt särskilt värdefulla. De vargar som hittats döda utreds av polisen. Innan deras utredningar är klara kan Länsstyrelsen inte kommentera dessa fall. Postadress: Länsstyrelsen Värmland, KARLSTAD Besöksadress: Våxnäsgatan 5 Telefon: (växel) Fax: E-post: varmland@lansstyrelsen.se

5 LÄNSSTYRELSEN VÄRMLAND MEDDELANDE Datum Referens Sida 2(2) Länsstyrelsen ska i sin myndighetsutövning tillämpa svensk lagstiftning. EU:s direktiv, inklusive undantagen från Art- och habitatdirektivet, har av Riksdagen och Regeringen implementerats i bl a Jaktlagen och Jaktförordningen. Jaktlagstiftningen medger därför skyddsjakt även om en skada inte har inträffat. Länsstyrelsen har bedömt att det finns stor risk för allvarlig skada i detta fall. Skyddsjaktsbeslutet är utformat så att föräldradjur så långt det är möjligt inte ska avlivas av misstag genom att jakt får påbörjas endast i samband med att vargar åter kommer nära byn eller människor som vistas i området. Länsstyrelsen följer givetvis de svenska lagarna. Om du anser att så inte är fallet kan du anmäla oss till Justitieombudsmannen som har i uppdrag att granska myndigheternas arbete. Detta brev skickas endast med e-post eftersom du inte har uppgivit någon postadress. Med vänlig hälsning Lars Furuholm Rovdjursansvarig

6 Bilaga 2 Preliminär karta över vargläget i Värmlands län Teckenförklaring vintern Ulvzon, Norge Vargrevir med föryngring Revir med värdefull genetik Uppdaterad Copyright Lantmäteriet 1: Höljes Kynna Juberget Hästberget Medskogen Rotna Trång Värnäs Acksjön Gräsmark Aamäck Skugghöjden Jangen Sandsjön Kloten Gåsborn Ulriksberg Gårdsjö Hedbyn Brattfors Djurskog Nora Loka Glaskogen Bålen Hasselfors