BESÖKSCENTRUM VIVSTAVARV

Transkript

1 1

2 BESÖKSCENTRUM VIVSTAVARV FÖRENINGEN WIFSTAVARFS HISTORIA SKISS HISTORIEN Wifsta varf grundlades 1798 av Härnösandslektorn Pehr Hellzén, som sedan tidigare varit engagerad i olika industriverksamheter i länet. Hellzén hade intressen i några vattensågar längs Indalsälvens dalgång och hade planer på att bygga skepp och exportera sågade trävaror med dem. Ragundakatastrofen 1796, när vårfloden en juninatt hjälpte Magnus Huss kanalgrävande vid Storforsen att tömma Ragundasjön, innebar att flera sågar förstördes och jordbruk och fiske drabbades. Hellzén köpte 1797 mark i Vivsta by och ansökte hos Kungl. Maj:t om privilegier att anlägga ett skeppsvarv. Det första skeppet löpte av stapeln år 1800 och fram till varvets nedläggning 1870 byggdes sammanlagt 65 fartyg, flera av dem såldes med last och allt i utländska hamnar. Sågat virke från bl.a Sillre såg, som återuppbyggts efter flodvågen, flottades ned och lastades vid Vivstavarv. På 1840-talet diskuterades att uppföra en ångsåg för att kunna höja kvalitén på det exporterade virket, som då inte behövde skuras 2 efter flottningen i älven uppfördes landets tredje ångsåg efter Tunadal och Mon på den lilla Tuvholmen strax utanför varvet. Efter att sågen brunnit 1858 byggdes en ny såg upp på Stora Bölesholmen och 1869 byggdes ytterligare en såg längre ut på holmen. Varvsområdets från början ganska spridda bebyggelse ordnades upp längs en bruksgata under 1800-talets första hälft byggdes herrgården och arbetarbebyggelsen längs bruksgatan byttes successivt ut. Dagens bebyggelse är i huvudsak från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Panoramabilder över Vivstavarv sett från havet. Övre fotot från tiden kring Den stora byggnaden längst till vänster är segelväveriet och till höger syns en av stapelbäddarna. Nedre bilden är från tiden kring Mitt i bilden syns folkskolan från 1893 och till höger spruthuset från 1891, nu kapell.

3 BESÖKSCENTRUM VIVSTAVARV FÖRENINGEN WIFSTAVARFS HISTORIA DAGSLÄGET SKISS Idag är Vivstavarv det mest välbevarade och kompletta sågverkssamhället i Sundsvallsområdet vad gäller bostadsbebyggelsen. Bruksgatan har till sin struktur anor från tidigt 1800-tal, med herrgården i väster, brukskontoret i mitten och bostadshus och deras ekonomibyggnader i östra delen. Bostadshusen är huvudsakligen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då den idag övre raden byggdes i Skutskärsstil då disponenten Knut Sundblad kom från Skutskär. Alla husen är successivt moderniserade under 1950-och 60-talen. Några är idag i relativt dåligt skick. Den industriella verksamheten, med senast Wifstavarfs finpappersbruk ute på holmen i Klingerfjärden, är numera nedlagd. Herrgården är i privat ägo med viss verksamhet som restaurang- och konferensanläggning. Bostadshusen är i privat ägo som hyreshus. Markområdet närmast stranden ägs av SCA och nyttjas idag som musei- och evenemangsområde i regi av Föreningen Wifstavarfs historia. Gamla spruthuset är ett kapell i Svenska kyrkan. Evenemangsplatsen sedd från kapellet. Till vänster saltmagasinet och de övriga ditflyttade byggnader. BRUKSKONTORET ATAN SG RUK B HERRGÅRDEN Saltmagasinet KAPELLET SALTMAGASINET, FLYTTAT FRÅN BROBÄNKEN EVENEMANGSPLATS SMÅBÅTSHAMN 3 Flygbild från Lantmäteriet Den öppna evenemangsplatsen sedd mot havet med kapellet till vänster

4 FRAMTIDSBILD Vivstavarv är en av de viktigaste industrihistoriska miljöerna i Sundsvallsdistriktet och skulle kunna spela en betydande roll som besöksmål. En mer än 200-årig historia av entreprenörskap från skeppsvarv, via sågverk till pappersindustri skulle kunna berättas som en del av distriktets kulturarv. Besökare skulle kunna uppleva såväl den geniuna miljön som olika iscensättningar av historien och därefter kunna dricka kaffe och kanske äta en bit mat i anslutning till de historiska miljöerna. Helst skulle hela bruksmiljön kunna vara tillgänglig för besökare med boende i de gamla bostadshusen, middagar i herrgården och berättande av historien i olika byggnader inom området. BESÖKSCENTRUM VIVSTAVARV För att ta emot besökare, enskilda eller bussresenärer, behövs en byggnad med basservice som ett café, toaletter, en utställning om historien om Pehr Hellzén och Vivstavarv. Där behövs även utryme för den samling åkdon, från slädar till likvagn, som hört till Vivstavarv och idag finns förvarade i Galtström. REPSLAGARBANA STAPELBÄDD BESÖKSCENTRUM BUSSPARKERING KAPELLET GAMLA BYGGNADS- LÄGEN NY VÄG TILL SMÅ- BÅTSHAMNEN BYGGNADENS PLACERING Den naturliga placeringen är i anslutning till såväl kapellet som evenemangsytan, så att parkeringen kan nyttjas gemensamt för besökscentret och kapellet. Entrén vänder sig mot angöringsytan och parkeringen så att det bildas en liten plats mellan kapellet och besökscentret. Caféet vänder sig mot söder och väster och uteserveringen ligger bäst i sydvästläge där man också har kontakt med övriga museibyggnader. STAPELBÄDDEN FRÅN VARVET Enligt kartmaterial från 1852 fanns en av stapelbäddarna alldeles väster om kapellet. För att åskådliggöra hur skeppsbyggeri gick till på tidigt 1800-tal skulle denna stapelbädd kunna rekonstrueras i sitt ursprungliga läge och bli ett intresseväckande inslag intill besökscentrets uteservering. Kanske kan den göras klättringsbar för de yngre, kanske kan någon del utformas som skateboardramp. REPSLAGARBANAN Under varvsepoken fanns som på de flesta varv ett segelduksväveri, sömmeri, smedja och en repslagarbana. Repslagarbanan skulle kunna rekonstrueras i sitt läge från 1852 och repslageri kunna anordnas som en del i historieberättandet där besökaren kan få pröva på att slå rep. SITUATIONSPLAN 4

5 PLAN BOTTENVÅNING PLAN ÖVRE VÅNING VID BUTIKEN 5 FASAD MOT SÖDER FASAD MOT ÖSTER

6 FASAD MOT NORR EN FÖRSTA ETAPP KAN VARA ÅKDONSUTSTÄLLNINGEN BYGGNADENS FORM OCH UTTRYCK Som en byggnad i ensemblen av faluröda industri- och ekonomibyggnader i en sågverksmiljö skall besökscentret självklart vara en träbyggnad och falurödfärgad. Det naturliga takmaterialet är äkta lertegel som de flesta andra byggnaderna i området. Funktionen ger en huvudsakligen enplansbyggnad men med ordentlig rymd för café och utställningar som också ger goda proportioner. Utställningsdelen av byggnaden är indelad för att dels möjliggöra etappvis utbyggnad, dels dela upp en annars ganska lång fasad och samspela med saltmagasinets indelade fasader. Byggnaden är också helt rödfärgad med mörkgrå dörrar i samma anda som saltmagasinet. Lunettfönstren i takkuporna är hämtade från det gamla segelduksväveriet. Den generösa glasningen i caféet ger byggnaden en karaktär av traditionell ekonomibyggnad av trä i kombination med modernare former FASAD MOT VÄSTER 6 SEKTION GENOM BUTIKSDELEN