Mittens rike i världen

Transkript

1 en tidskrift från lunds missionssällskap nr årgång 166 Mittens rike i världen Kyrkorna växande maktfaktor i Kina Kina Den kyrkliga revolutionen 8 Hong Kong En fristad för gästarbetare Krönikan Ola Wong: Vem vågar kritisera Kina? 3

2 Kinas kyrkor inspirerar Kaninens år har just börjat i Kina, landet som de flesta har en åsikt om. Men är det en diktatur, en hotfullt framväxande ekonomisk stormakt eller vår kulturella vagga? Det finns i alla fall all anledning att fråga sig varför länderna i väst är så intresserade av att göra affärer med Kina, samma västländer som protesterar mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Hong Kong är en av Lunds Missionssällskaps noder i världen och en bra utsiktspunkt till det som händer i Kina, som Jonas Jonson, biskop emeritus, säger i en intervju. I det här numret medarbetar även August Strindberg, som berättar om de första svenska missionärerna i Kina. Utsända av Lunds Missionssällskap. Marie Bosund Hedberg Redaktör J 4 Han är länken mellan Hong Kong och Sverige ag hittar inget bättre ord än engelskans vibrant för den energi och det engagemang som kom att känneteckna det teologiska samtalet vid Tao Fong Shan under några majdagar i fjol. Under tre dagar var vi några nordiska teologer som hade förmånen att möta kinesiska kollegor till samtal om kristen tro i en globaliserad värld. Mitt i Hong Kongs pulserande storstadsbrus, med en vidunderlig utsikt och inbäddad i grönska, ligger platsen som den norske missionären Karl Ludvig Reichelt grundade och som under årens lopp tjänat som mötesplats mellan öst och väst. Reichelt kom till Kina 1904, med ambitionen att förmedla kristen tro till kineserna invigdes Tao Fong Shan som i varje detalj vittnar om den kinesiska kulturens inflytande på kristen tro och tradition. Idag rymmer området runt Tao Fong Shan flera delar; här bedrivs ett omfattande översättningsarbete av västerländsk litteratur för att få fatt i något av den kunskap som gick förlorad I kulturrevolutionen. Vid det lutherska teologiska seminariet, som ligger ett stenkast bort, utbildas präster och pastorer från det kinesiska fastlandet och som präst i Svenska kyrkan finns möjlighet att tillbringa några studiemånader på tfs för egen fördjupning. I Kina växer kristen tro och tradition så att det knakar, församlingar etableras och enskilda jag möter räknar med Gud på riktigt! På väg hem från Tao Fong Shan kan jag konstatera att jag i mötet med kinesiska kollegor fått tillgång till det fält inom mig själv där det teologiska tänkandet blir kreativt, äventyrligt och lekfullt. Vilken härlig kontrast till den kontorisering som allt för ofta kännetecknar min egen kyrka. Gud gör oss djärva! ann aldén Kyrkoherde i Västra Skrävlinges församling Vice ordförande, Lunds Missionssällskap 8 Den kyrkliga revolutionen i Kina Jonas Jonson, biskop emeritus, skriver om 30 års utveckling 14 Vad betyder Kina för dig? Företagare, kulturarbetare och kyrkliga röster om landet som alla har en åsikt om 16 Svenska kyrkans internationella arbete 24 Fröken Åsa startade löparskola LMS-stipendiaten Åsa Kristell rapporterar från Tanzania krönikan Vem vågar kritisera Kina? En Pekingprofessor liknade en gång Kinas kommunistparti vid gud. Han är överallt, man kan bara inte se honom. Citatet är genialt i sin träffsäkerhet. Med en sådan affärsmiljö har västerländska företag i Kina antagit samma attityd som gammaldags kristna mot gud det gäller att hålla sig väl med potentaten. I de fall då de kritiserar Kina handlar det om saker som direkt drabbar deras egna affärer, oftast protektionism och piratkopiering. När Google stängde sin kinabaserade hemsida var det inte bara en protest mot censuren och kinesiskt företagsspioneri utan för att det var ett angrepp på deras affärsidé. Andra känner sig tvingade att gå ut och förneka att de stödjer en fredspristagare. Den franska varuhusjätten Carrefours vd fick gå ut i pressen och förneka att de någonsin hjälpt tibetanernas andlige exil-ledare (Nobels fredspris 1989) efter att sådana rykten hade lett till bojkotthot i Kina. I flera fall har västerländska företag hjälpt till att facilitera brott mot de mänskliga rättigheterna. Lundaföretaget Axis Communications övervakningskameror hjälper exempelvis kinesisk polis att hindra en ny demokratirörelse uppstår på Himmelska fridens torg. Ändå sedan massakern på torget 1989 har det varit högsta prioritet för kommunistpartiet att stoppa varje försök till nya protester där. Bolagets 70 kameror levererades till Folkrepublikens 60-årsfirande 2009, då en enorm militärparad med kärnvapenmissiler drogs förbi Maos porträtt i Peking. Informationschefen i Lund kommenterade kritiken med att säga: Tibetanska munkar kan ju själva sätta upp kameror så att de kan se när militären kommer. Ett svar som välvilligt kan beskrivas som aningslöst och omoraliskt. I det sistnämnda ligger också pudelns kärna: Företag är till sin natur omoraliska. Deras enda syfte är att skapa vinst åt ägarna. Även allt det goda de gör, sysselsättning, varor och tjänster, är bara en oavsiktlig biprodukt. Men ägarna är riktiga människor. Och som alla andra måste de vid dagens slut göra upp med sitt samvete. ola wong Journalist och författare i Shanghai 28 Lunds Missionssällskap först på plats i Kina Alltid 3 Krönikan 13 Notiser 22 Bokrecensioner 27 Betraktelsen 30 Stipendiaten Internationell rättvisa, miljö, fred, mission, teologi, religionsmöte, integrationsfrågor Uppdrag Mission berör många ämnesområden. Men egentligen handlar alltihop om en enda sak: vad innebär det att leva evangeliet i dag? Uppdrag Mission Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media & Sånt Västergatan Malmö red@uppdragmission.se Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Redaktionsråd Ann Aldén, orförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Prenumeration Annonser annons@uppdragmission.se Tryck Ljungbergs, Klippan 2011 ISSN Omslag Illustration: Charlotte Swidén 2 uppdrag mission nr uppdrag mission nr foto denna sida

3 Simon Chow från Hong Kong väver starka band med nordiska religionsforskare. simon chow är rektor för lutheran theological seminary i hong kong. På hans skola, Lutheran Theological Seminary, undervisar bland annat teologer från svenska universitet, och han har just kommit hem efter en turné i Finland, Sverige och Norge och möten med olika läroanstalter. För att skolan ska utvecklas i framtiden behöver vi både ekonomiskt stöd och hjälp med vidareutbildning, säger han. text: marie bosund hedberg foto: martin olson och ewa almqvist Han är länken mellan Hong Kong och Sverige 4 uppdrag mission nr : hong kong uppdrag mission nr : hong kong 5

4 Simon Chow Ålder 58 år yrke Rektor för Lutheran Theological Seminary i Hong Kong Familj Hustrun Ethel och två vuxna barn Aktuell Gäst vid samseminarium med Nya testamentets exegetik och Missionsvetenskap på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund Han verkar vara en mycket stillsam man men när han berättar om det dagliga arbetet som rektor på en av Hong Kongs mest kända seminarier, så inser man att det där första intrycket inte stämmer helt och hållet. Hans energi, hans målmedvetenhet och inte minst hans kristna tro har gjort det arbetet väldigt framgångsrikt. Han blev kristen när han träffade kristna missionärer i Hong Kong när han var ung student. Det blev naturligt för honom att gå med i den lutherska kyrkan. En av missionärerna han mötte var finlandsvenska Ethel, som sänts ut som missionär av Evangelisk Luthersk Mission i Finland. De blev förälskade och gifte sig i Hong Kong och idag har de två vuxna barn. Min pappa var affärsman och samtidigt en troende taoist som regelbundet ledde sammankomster i ett taoistiskt tempel, berättar Simon Chow. Men han hade ingenting emot att jag blev kristen, förmodligen för att han såg hur mitt liv förändrades tog Simon Chow sin examen från seminariet, och han började arbeta på ett behandlingshem för missbrukare. Men det dröjde inte länge förrän han sändes ut av kyrkan för att grunda en ny församling på ön Tsing Yi i nordvästra Hong Kong. På den tiden bodde det bara omkring personer i det området sedan dess har det vuxit Den prunkande entrén till Lutheran Theological Seminary, LTS. explosionsartat till upp emot en kvarts miljon invånare. Då i början var det bara jag, min familj och några missionsbröder som deltog i gudstjänsterna. Jag arbetade först mest bland unga människor men så småningom koncentrerade vi oss på unga par och familjer. Församlingen växte snabbt och efter sju år hade vi mer än 200 döpta vuxna medlemmar grundade vi den andra församlingen i Hong Kong och idag är båda församlingarna väl etablerade och oberoende, vilket innebär att de klarar sig själva när det gäller ekonomi, administration och missionsarbete. Doktorerade i Uppsala Simon Chow har ända sedan sin tid som student varit intresserad av Nya Testamentets exegetik och han kände väl till Uppsala universitet som ett internationellt nav för just textkritisk bibelforskning. Han sökte och fick ett stipendium från Svenska kyrkans mission och Evangelisk Luthersk Mission i Finland för att forska och efter sju år i Uppsala disputerade han 1995 med sin avhandling, The Sign of Jonah Reconsidered: A study of Its Meaning in the Gospel Traditions. Ett privat avgörande skäl för att välja just Ärkebiskopen Anders Wejryd och hans delegation besökte Lutheran Theological Seminary i höstas. Uppsala var förstås att både min fru och våra barn talar svenska och det här var ett lämpligt tillfälle för dem att få utveckla det, ler han, och det tar inte många sekunder förrän han själv växlar över från engelskan till en näst intill perfekt svenska i några meningar. Sedan 1999 är han rektor för Lutheran Theological Seminary, där studenterna kan läsa bland annat Nya Testamentets exegetik, bibelvetenskap, kyrkohistoria och ekumenisk teologi på Hong Kongs huvudspråk kantonesiska eller engelska. Skolan har 325 studenter på dagarna och nästan 200 på kvällarna. Man tar emot omkring 80 nya studenter varje år och de kommer inte bara från Hong Kong utan även från länderna kring Mekongfloden Thailand, Kambodja, Laos, Vietnam och Myanmar (Burma). De utländska studenterna kan dessutom bo på seminariet. Vi får många ansökningar från de andra länderna och vi vill hjälpa kyrkor och skolor där att utbilda sina egna lärare, berättar Simon Chow. Det kan vi göra med stipendier och de finansieras bland annat med stöd från Lunds Missionssällskap. En utländsk student behöver mellan och Hong Kong dollar (ungefär lika mycket i svenska kronor) per år, beroende på vilket program de har valt. Utsikt från LTS. Måste rusta för framtiden Vi hjälper även seminarierna i Kina med att bygga upp sina fakulteter. Vi är stolta över att många rektorer på teologiska skolor i Kina, bland annat på den största och mest kända, Nanjing theological seminary, har studerat hos oss. De kinesiska studenterna behöver lika mycket pengar för att klara studierna som de från Mekongregionen, fortsätter han. I november förra året besökte den svenska ärkebiskopen med sin delegation vår skola och de besökte även seminariet i Nanjing. Jag var där och undervisade just då och fick höra hur imponerade de var över vårt arbete och de förstod hur viktigt det var. De visade sin uppskattning genom att ge oss ytterligare ekonomiskt stöd. Vi behöver också bygga upp vår egen fakultet. Om åtta-tio år har många av våra huvudlärare, däribland jag själv, gått i pension. Vi måste rusta skolan för framtiden för den ska drivas med samma höga kompetens som tidigare. Det var på samma sätt när jag åkte till Uppsala för drygt tjugo år sedan och det krävs mycket ekonomiskt stöd. Nu har vi en kandidat till skolledare som just nu vidareutbildar sig i Storbritannien. Hennes studier över tre-fyra år kommer att kosta över en miljon Hong Kong dollar. Vi är stolta över att många rektorer på teologiska skolor i Kina, bland annat på den största och mest kända, Nanjing theological seminary, har studerat hos oss. 6 uppdrag mission nr : hong kong uppdrag mission nr : hong kong 7

5 Den kyrkliga revolutionen i Kina text jonas jonson foto: ewa almqvist Under kulturrevolutionen upphörde all offentlig religionsutövning i Kina men efter Maos död mjukades förbuden upp. Kristendomen blev ett alternativ till maoismen, inte minst bland unga människor. Många nya församlingar bildades och sedan dess har tillgången på utbildade präster inte kunnat hålla jämna steg med kyrkotillväxten. Idag har Kina världens tredje största kyrka efter USA och Ryssland och det är bara början, skriver Jonas Jonson, biskop emeritus och docent i missionsvetenskap. Det har gått 33 år sedan jag första gången deltog i en gudstjänst i Folkrepubliken Kina. Det var den 1 maj 1978 i den katolska Nantangkyrkan, byggd av jesuiter på 1600-talet och helgad åt den Obefläckade Jungfrun. Där firades sedan någon tid mässa för utländska diplomater, studenter och turister. Mässan lästes på latin, rasande fort och mycket formellt. Ingen sång, musik eller predikan förekom. Alltsammans var över på 25 minuter. Sedan stängde prästen Michael Fu Tieshan portarna. Han var ledare för det partitrogna Patriotiska förbundet, som samlade spillrorna av den katolska kyrkan. Kina var sedan kulturrevolutionen inget land för lovsång och böner. All offentlig religionsutövning hade upphört. Veckan därpå fick jag träffa den tidigare anglikanske biskopen KH Ting, som var protestanternas främste företrädare. Han sa att kristendomen i organiserade former hade upphört för gott. Han trodde inte heller att den skulle komma tillbaka även om en del folk i hemlighet samlades kring Jesus. Han hade uppmanat de troende att vara mindre kristna och mer revolutionära. Så skulle evangeliet förverkligas kändes Kina alldeles stumt i religiöst avseende. Bland alla uniformerade människor såg man inte ett uns av andlighet, vänliga leenden, fattigdom, arbete och välorganiserade hyllningar av den enda säkerhet man hade: partiet och staten. Ikonerna med Mao satt fortfarande på hemmens väggar. Men redan året därpå hade allt börjat gudstjänst i joy lutheran church i hong kong. förändras. Efter Maos död hade myndigheterna börjat mjuka upp förbud och kontroll och solblekta revolutionära affischer försvann. När Muenkyrkan ( att bada i nåden-kyrkan ) åter öppnades för gudstjänst i Shanghai 1979 strömmade människor dit i tusental. I skuggan av förtrycket hade tron sipprat ut bland folk. Kristendomen var ett alternativ till maoismen och lockande särskilt unga människor, som uppfattade den som modern. Snart var alltsammans i full gång. Församlingar organiserades, kyrkor återlämnades, renoverades och byggdes. De nationella organisationerna fick luft under vingarna. Prästutbildningen kom igång. Biblar trycktes (hittills 80 miljoner) liksom psalmböcker och gudstjänstordningar. Gamla präster, som överlevt kulturrevolutionens fasor, slet dag och natt med dopundervisning, förkunnelse och administration. Efterhand började de glesa prästleden att fyllas på, men tillströmningen av präster, äldste och rudimentärt utbildade lekmän höll inte alls jämna steg med kyrkotillväxten. Kanske är det som på kejsar Konstantins Tanken att staten skulle ta sin hand från allt vad religion heter och låta den blomma fritt skrämmer. 8 uppdrag mission nr : kina illustration charlotte swidén uppdrag mission nr : kina 9

6 Kina Huvudstad Beijing(Pekng) sedan 1949 Officiellt språk Rikskinesiska (mandarin) Valuta CNY (Chinese yuan) Yta 9,6 miljoner km 2 Folkmängd 1,3 miljarder Kina betyder Mittens rike 2011 firas Kaninens år Källa: wikipedia tid. När han i början av 300-talet tillät kristendomen i det offentliga rummet, svämmade församlingarna över och alla möjliga villfarelser spreds som löpeld i hans imperium. Hade han inte gripit in och stagat upp kyrkans organisation och lära, vet väl ingen hur det hade gått. Biskop Ting hade totalt felbedömt situationen. Nu fick han ta ansvaret för att på nytt bygga upp kyrkan. Han var ordförande både i Tre-själv-rörelsen, som hanterade relationen till myndigheterna och i Kinas kristna råd som tog ansvaret för det pastorala arbetet, och för de ekumeniska förbindelserna. Dessutom hade han en framträdande plats i den Nationella folkkongressen. Han kunde påverka utvecklingen och gjorde det. Målmedvetet och med den politiska fingertoppskänsla som fordrades vidgade han kyrkans frihet. För partiet var det självklart att religionen måste kontrolleras. Frågan var hur långt man kunde släppa på kontrollen utan att landets ideologiska sammanhållning började vittra. Kyrkan hade betalat ett mycket högt pris för sitt oberoende av utländska missionsorganisationer. Nu var det både politiskt och teologiskt nödvändigt att värna denna självständighet. Samtidigt måste kyrkan bygga upp sina ekumeniska förbindelser för att inte gå vilse på den apostoliska vägen. Ting började där han var mest hemma, i Kanada och i England. Men sedan kom han med en liten delegation till Sverige. På Tacksägelsedagen 1982 predikade han i den fullsatta domkyrkan i Uppsala om rättfärdighetens och sanningens protest när revolutionen blev sin egen fiende. Svenska kyrkan slöt upp omkring honom. Sverige hade som en av de första erkänt folkrepubliken och Svenska kyrkan drogs inte med någon kolonial eller evangelikal barlast. Det var lätt att etablera en relation, som sedan har vårdats genom åren. När ärkebiskop Olof Sundby gjorde svarsbesök i Kina på våren 1984 var den röda mattan utrullad. Vi färdades i limousiner mellan banketterna, men blev omkörda av Ronald Reagans kortege om 75 bilar som svepte genom tomma gator. I rum utan öron samtalade vi med biskop Ting om möjligheten att införa ett biskopsämbete i den förenade protestantiska kyrkan i Kina, om svårigheterna att integrera rörelser som sjundedagsadventismen och den lilla flocken i Kinas kristna råd, om möjligheten att öppna skolor och om problemet med utländska radiosändningar. När Bertil Werkström kom 2001 och Anders Wejryd 2010 var delegationsbesök rutin och samtalen utan risker, men problemen var desamma: att hålla ihop den snabbväxande kristenheten, att finna relevanta former för tillsyn, att få göra en social insats i samhället och att hålla alla ivriga utländska missionärer med deras pengar (mest amerikaner och sydkoreaner) borta från församlingarna. Det har gått 33 år. Jag har ofta fått besöka vad som på nytt blivit Mittens rike i världen. Många kyrkoledare som ärrades av kulturrevolutionen och som privat kunde berätta om de svarta åren, är borta: George Wu, som var med och protesterade mot Chiang Kai-sheks framfart, Michael Fu Tieshan, som jag mötte i Beijing, Han Wenzhao som drog spik på Yangtzebron i Nanjing innan han blev generalsekreterare i Kinas kristna råd, den blide biskopen Shen Yifang i Shanghai eller prästen och filosofen Kiang Wenhan, som förbjöds att predika i sju år men fick tillverka väggklockor. Biskop Ting lever fortfarande, glömsk och tyst på ett sjukhus omgiven av de livvakter som protokollet kräver. Det gör också hans katolske kollega i Shanghai, biskop Jin Lu Xian, som fortfarande är aktiv trots sina 93 år. En ny generation har tagit över kyrkoledningen. Kang Baoping är generalsekreterare i Kinas kristna råd, ung och urban men utan den långa erfarenhet och känningar med makten som hans föregångare haft. Från sitt kontor mitt i Shanghai ser han en skog av banker, men vet att de kristna miljardärerna Gudstjänst med över tusen deltagare i staden Zhoukou. och de är inte så få ogärna delar med sig till sämre ställda trossyskon inåt landet. Det är okristet säger han, i Shanghai är det bara pengar, pengar som gäller. Några timmars tågresa därifrån, i provinsen Henan samlas människor i tusental i byggnader enkla och stora som väldiga lador. Utarmade, sjuka, hiv-smittade, arbetslösa och mormödrar med barnbarn som migrantarbetarna lämnat hemma firar gudstjänst med bibeln i hand och trötta men hoppfulla ögon. I nästa kvarter samlas husförsamlingar med mer brinnande hjärtan och en fyrkantig bokstavstro. Lite varstans växer också förunderliga sekter med djupa rötter i folktron och resterna av radikala väckelserörelser, som svepte fram för tre generationer sedan. Myndigheterna säger att Henan har religiös feber. Den går inte över. Buddhister, taoister och muslimer konkurrerar med de kristna om själarna. För att räknas som kristen, säger prästen i Zengzhou, måste man vara döpt, kunna trosbekännelsen utantill, gå i kyrkan varje söndag, leva ett anständigt liv och vittna för andra om Jesus. Man skulle nog, om man vore i Kan Baopings kläder, be om en lite mindre häftig väckelse. För hur ska en präst kunna Bibeltryckeriet i Nanjing. ta ansvar för gudstjänstbesökare? Hur ska man kunna ge alla som vill döpas någon trosundervisning? Hur ska man kunna administrera alltsammans och hålla korruptionen stången? Kinas religionsfrihet lämnar mycket i övrigt att önska även om den statliga religionsbyråns tjänstemän för det mesta är både välvilliga och hjälpsamma. Men tanken att staten skulle ta sin hand från allt vad religion heter och låta den blomma fritt skrämmer. Kinas protestantiska kristenhet, som uppskattningsvis nu har mer än 50 miljoner medlemmar och är en kraft att räkna med i samhället, skulle troligen falla sönder i provinskyrkor, samfund och rörelser av alla de slag. Enheten, som partiet tvingat fram, är alltför klen för att klara trycket av folkväckelsen. Den katolska kyrkan är bättre rustad med en enhetlig organisation, tydlig lära, ansvariga biskopar och ett målmedvetet program för att rusta framtidens ledare. 33 år är en kort tid i kristenhetens historia. Varken biskop Ting eller någon annan som följde revolutionens förlopp i Kina kunde ana att kyrkan skulle återuppstå, starkare än någon missionär någonsin kunde drömma om. Redan har Kina världens tredje största kyrka efter usa och Ryssland. Och det ser ut att vara bara en början. I rum utan öron samtalade vi med biskop Ting om möjligheten att införa ett biskopsämbete i den förenade protestantiska kyrkan i Kina. 10 uppdrag mission nr : kina uppdrag mission nr : kina 11

7 Missionshistorikern som återvänt till Kina jonas jonson Ålder 72 år Yrke Biskop emeritus (Strängnäs stift ), docent i missionsvetenskap Familj Hustru Birgitta Rubenson Bor Strängnäs Aktuell Föreläsare och författare Jonas Jonson, biskop emeritus, har studerat och dokumenterat den omvälvande kyrkliga utvecklingen i Kina under de senaste fyrtio åren, som forskare, ekumen, författare och senast som gästprofessor i Hong Kong. Den religiösa väckelsen är stark i dagens Kina, säger han. Den kommer att lämna avtryck i den växande stormakten och i hela kristenheten försvarade Jonas Jonson sin doktorsavhandling om femton lutherska missioners uttåg ur Kina när Mao kom till makten. Att han valde att studera mission i Asien berodde på hans erfarenheter som Svenska kyrkans missions volontär i Indien och Malaysia i början av 60-talet. Jag träffade missionärer från olika länder och olika kyrkor som hade tvingats lämna Kina. Deras berättelser fick mig att försöka förstå vad som hände när en mer än hundraårig missionsinsats fick ett så abrupt slut. Avhandlingen uppmärksammades och Jonas Jonson bjöds in att delta i ett studieprojekt i Lutherska världsförbundet i Genève. Man skulle studera mötet mellan kristendomen och marxismen i olika delar av världen. Han fick särskilt ansvar för Kinadelen. Vi ville försöka tolka innebörden i den väldiga samhällsomvälvningen. En fjärdedel av mänskligheten vände Gud och allt vad religion hette ryggen. Kristna, som tror att Gud leder historien, hade all anledning att ställa frågor. Släpptes in i Kina 1978 Men det dröjde till 1978 innan Jonas Jonson själv släpptes in Mittens rike för första gången. Han beskriver i sin artikel på föregående sidor hur han då deltog i en katolsk mässa som genomfördes på nåder för utländska besökare. Det var två år efter Maos död. Alla kyrkor och tempel var fortfarande stängda och alla missionärer var ju borta. Men kineserna, som inte alls hade kunnat utöva sin religion offentligt under kulturrevolutionen, längtade efter att få göra det. När kyrkorna började öppnas på nytt 1979, kunde man se samma entusiasm som bland ortodoxa kristna i Ryssland efter Sovjetunionens upplösning tio år senare. Det var kanske som på kejsar Konstantins tid i Rom på 300-talet. När han tillät kristendomen, svämmade församlingarna över. Jonas Jonsons intresse för Kina har funnits där hela tiden, men han valde medvetet att inte bli sinolog. Det kinesiska språket skulle kräva så mycket och jag var intresserad av allt möjligt annat. Han har varit desto flitigare med det svenska språket. Han har skrivit ett tiotal böcker, bland annat Vänner kallar jag er, som handlar om hans personliga erfarenheter i den ekumeniska rörelsen. Han är också psalmförfattare. Tre av hans texter finns i den vanliga psalmboken, tjugo i Psalmer i 2000-talet. Under hela sin yrkeskarriär har han ofta återvänt till Kina, senast i höstas när han undervisade i missiologi och ekumenisk teologi på Lutheran Theological Seminary i Hong Kong. Hong Kong är en bra utsiktspunkt för vad som händer i Kina. Där finns mycket kunskap samlad och det är lätt att resa i Kina. Även om de flesta kristna i Kina är fattiga landsbygdsbor, söker sig också hundratusentals unga, välutbildade och framgångsrika kineser till kyrkan. Gudstjänsterna svämmar över av människor. Mycket av kristendomens framtid formas idag i ett land där för bara en generation sedan all religion var som bortsopad. marie bosund hedberg notiser Skärpt övervakning Efter en omfattande renovering har Vatikanbiblioteket, där en del av världens äldsta och viktigaste historiska texter förvaras, utrustats med ett avancerat videoövervakningssystem som framöver ska förhindra att böcker försvinner från biblioteket, både genom stöld och oaktsamhet. Både böcker och lånekort omfattas av systemet och därmed kan de dyrbara verkens förflyttningar inom biblioteket spåras. Vatikanbiblioteket anses vara ett av världens bästa forskningsbibliotek. Under århundradenas gång fram till i dag har bibliotekets samling vuxit sig allt större, och innehåller nu 1,5 miljoner böcker, handskrivna texter samt mynt och medaljer. I samband med en genomförd renovering beslöt bibliotekets ledning att öka säkerheten i lokalerna med referensböcker och arkiv genom att installera ett avancerat övervakningssystem, så att man framöver kan se till att inga historiska verk försvinner i den stora mängden böcker och texter. Det innebär att man lätt kan känna igen ansikten och identifiera de personer som finns i biblioteket. Samtidigt ger kamerorna en 360-graders överblick som gör videoövervakningssystemet väldigt flexibelt. Bibliotheca Apostolica Vaticana, Vatikanbiblioteket, grundades 1448 av påven Nikolaus V, och anses ha en av världens äldsta och viktigaste samlingar med historiska texter. Bibliotekets största skatt är Codex Vaticanus, som är världens äldsta bibelmanuskript. Svenska kyrkan på Haiti Ett år efter den förödande jordbävningen i Haiti kan Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete, berätta om hjälp som verkligen nått fram. Men tillfälliga tältläger, orkanen i höstas, kolerautbrottet och våld och oroligheter präglar Haiti. Koleran fortsätter att vara ett stort hot i Haiti. Svenska kyrkan internationella arbete hör till dem som arbetat intensivt för att förebygga smittan. Just nu satsar man även på att minska rädsla och stress kopplat till kolera. När jordbävningen drabbade Haiti den 12 januari förra året fanns act-alliansen, det globala samarbetet mellan kyrkor och organisationer för katastrofinsatser, redan på plats genom sina samarbetspartner. Det betyder en lokalkännedom som har varit mycket värdefull för kvaliteten i katastrofarbetet. Samtidigt hade de lokala biståndsorganisationernas personal själva drabbats hårt av jordbävningen. En del förlorade nära anhöriga och de flesta sov i tält de första veckorna. De behövde och fick krisstöd av act-alliansen för att orka fortsätta organisera katastrofarbetet. Men återuppbyggnadsarbetet i Haiti går långsamt. Den sönderslagna statsapparaten och korruption försvårar. act-alliansen fortsätter sitt omfattande stöd. SIDA stöder afrikanska tankesmedjor En ny ranking har gjorts över världens mest inflytelserika tankesmedjor. På listan över de viktigaste tankesmedjorna i Afrika söder om Sahara är sju av de tio mest framstående institutionerna baserade i Sydafrika. De övriga tre tankesmedjorna på denna regionala tio-i-topp-lista är från Kenya, Senegal och Nigeria. Sverige stöder genom Sida fyra av de tio främsta tankesmedjorna i regionen. Det är University of Pennsylvania som, i samarbete med forskare, makthavare, journalister och experter, har kartlagt och rankat världens viktigaste tankesmedjor. Dessa institutioner har sedan sorterats i 29 regionala och tematiskt avgränsade listor. De fyra Sidastödda tankesmedjorna har tilldelats ungefär 88 miljoner kronor för verksamheter under åren Det svenska stödet har fördelats enligt följande: South African Institute of International Affairs cirka 15 miljoner kronor, Institute for Security Studies 35 miljoner kronor, Centre for Conflict Resolution 10 miljoner kronor och African Center for the Constructive Resolution of Disputes 28 miljoner kronor. Läs mer om rapporten på: 12 uppdrag mission nr foto MartinOlson.se uppdrag mission nr : notiser 13

8 vi vill svara med några tydliga punkter. världshistoriens snabbaste och största ekonomiska omvälvning utan politiska reformer. oerhörda miljöproblem, vatten- och energibrist som leder till hotande och okänslig expansion ibland annat afrika. överväldigande, storslagen kultur och mattradition med rikt begåvande och pragmatiska människomiljoner. världens största andliga vakuum där kyrkan dock växer explosionsartat på gott och ont. brist på engagemang och språklig kompetens inom svensk kristenhet för mötet med religion och kultur i kina vilket leder till slutsatsen att tjugo svenska teologer omedelbart borde börja lära sig kinesiska! Birgitta och Per Larsson Missionsdirektor och biskop emeritus, missionärer för Svenska kyrkan Den som en gång har varit i Kina kommer gärna tillbaka. Det är en gemensam nämnare för dem som svarat på vår fråga. I de dagliga nyhetsrapporteringarna lyfts Kina fram som den starkast växande ekonomiska och politiska stormakten i världen. Medan de som fått uppleva andra dimensioner talar om maten, människorna, språket och naturen. Och allt detta finns i det som är Mittens rike idag. för mig är Kina inte bara ett land långt borta utan mitt yrke, ett av mina stora intressen och på många sätt en passion. Kina är underbar mat, larm och oväsen, goda vänner, fascinerade historia, nytt och gammalt ibland i en bisarr blandning. Det är också en mångfald av språk och kulturer. Kina är en stormakt och en utmaning för västvärlden men det är för mig också möten med människor och insikten att vi trots olikheter främst är människor som kan dela tro, liv, värderingar och vänskap med varandra. Fredrik Fällman fil.dr. i sinologi och forskare vid Kungliga Vitterhetsakademien och Stockholms universitet Jag blev fascinerad av Kina redan när jag gick i gymnasiet i slutet av 1960-talet. Då var det historiens och kulturens krumbukter som lockade mig. Det samtida Kina var ju då ett slutet land. Idag kan man mycket enklare hålla sig à jour med vad som händer genom att vara uppkopplad på nätet. Kineserna är flitiga internetanvändare. 23 procent av den totala internet trafiken sker på kinesiska, 28 procent på engelska. Nätet är inte heller särskilt censurerat, vissa saker är förvisso totalförbjudna, men 95 procent av de ämnen som vi i väst kan torgföra kan man även behandla i Kina. Kina är en skattkammare för den som är intresserad av kultur, film, teater, affärer, arkeologi eller något helt annat. Men nyckeln till skatterna är språket, man måste kunna kinesiska för att kunna öppna dörren på vid gavel. Jag talar mandarin och det är ett måste om jag ska kunna göra intervjuer eller samla material till mina böcker om Kina. Göran Sommardal kulturjournalist, författare, översättare, Stockholm för mig är Kina ett andra hem jag har bott där i fem år. Mina föräldrar var stationerade där som diplomater och jag stannade kvar sedan de åkt hem. Jag blev lärare i mandarin på Svenska skolan i Beijing. Jag är fascinerad av det kinesiska språket, av kulturen och det liv som min generation, 80-talisterna, kan leva med internet-kontakter över hela världen även om staten inte riktigt hänger med. Det är landet dit jag längtar mest av allt med nudelsoppa, galen trafik, thé och vänner som lever där. Där sprudlar det av kreativitet och jag försöker alltid hitta sätt att åka tillbaka. Det är också ett land där den kristna kyrkan växer för varje dag, trots att det är svårare att öppet bekänna sin tro där än vad det är här. Kina är mitt andra hem och min största inspirationskälla. Angelica Lundberg studerar till präst på Pastoralinstitutet, Lund Vad betyder kina för dig? Det är kluvet att beskriva mina tankar om Kina, dessutom har jag bara mött en liten bit av ett gigantiskt land. Man möter människor som är högutbildade och gärna arbetar hårt. Det är svårt att förstå att folk bor på fabriken där de arbetar, ofta långt från sina familjer. Men de gör så för att nästa generation ska få det bättre. Det är viktigt att vara ödmjuk och komma ihåg att den resan har vi i Europa också gjort. När vi valde Kina som tillverkningsland för våra miljövänliga väskor var det för den höga kvaliteten på sömnaden och att de hade den bästa kompetensen för massproduktion. Det går förstås inte att blunda för att Kina är en diktatur, men vårt företags filosofi går ut på att värna om individen och miljön och det är det vi lagt vår kraft på. När vi väljer samarbetspartners fokuserar vi mycket på sociala förhållanden och arbetssäkerhet vilket också gjort att vi valt bort att tillverka hos de företag som inte varit intresserade att följa våra krav. Förhoppningsvis kan man som företagare från väst bättre påverka förhållandena om man gör det inifrån? Och om vi i väst inte hade gjort affärer med Kina hade landet varit så öppet som det trots allt är idag? Johan Wahlström Grundare, ABOB, A Better Option Brands, Malmö Jag har sysslat med medicinsk chi-gong i snart tjugo år och 1993 gick jag en kurs i Peking. Jag blev oerhört fascinerad av att det var ett så annorlunda land med en så annorlunda kultur reste jag tillbaka och den här gången mötte jag något helt nytt. Det hade hänt väldigt mycket på femton år det kändes som om Kina hade utvecklats två hundra år framåt i tiden sedan sist. På 90-talet gick folk fortfarande i Mao-kläder, det fanns inte så mycket bilar på gatorna och det kostade motsvarande tio kronor att åka taxi tvärs genom stan. Då, för tre år sedan, märktes de västerländska influenserna tydligt även om ingenting kan förändra kinesernas filosofiska sätt att leva och att fortsätta vara nyfikna på sina medmänniskor. Jag längtar alltid tillbaka! Madeleine Hernberg huvudinstruktör medicinsk chi-gong, Malmö 14 uppdrag mission nr uppdrag mission nr

9 Bethune House är ett skyddsboende som ger stöd åt de mest utsatta kvinnorna, en fristad där de hjälps åt att hantera problemen de drabbats av. 16 uppdrag mission nr : hong kong uppdrag mission nr : hong kong 17

10 Marirose blev utkastad ur bilen, mitt på gatan, utan pass och pengar. Leahs arbetsgivare slängde en kniv på henne. Två exempel på den utsatta situationen för gästarbetande hembiträden i Hong Kong idag. I skyddsboendet Bethune House får de tak över huvudet, juridisk hjälp och en möjlighet till upprättelse. En fristad för utsatta gästarbetare text och foto: ewa almqvist De som kommer hit till skyddsboendet är modiga kvinnor som vågar konfrontera sina tidigare arbetsgivare. idag finns över gästarbetande kvinnor i Hong Kong, de allra flesta från Filippinerna och Indonesien. Kvinnorna lämnar sina familjer för att arbeta som hembiträden, i förhoppningen att kunna erbjuda sina familjer ett bättre liv ekonomiskt. Men livet i Hongkong är ofta hårt, och de kämpar för att överleva trots låga löner, kontraktsbrott, olagliga uppsägningar och fysiska/sexuella övergrepp. Bethune House drivs av Filippinska immigrantarbetares mission, som sedan i början av 1980-talet arbetat för att arbetarnas rättigheter ska respekteras. Arbetet har också stöttats av Svenska kyrkan i mer än tjugo år. Bethune House är ett skyddsboende som ger stöd åt de mest utsatta kvinnorna, en fristad där de hjälps åt att hantera problemen de drabbats av. På Bethune House får kvinnorna såväl mat och husrum som hjälp att ta sina ärenden till arbetsdomstolen. De allra flesta som sökt sig till Bethune House har utan förvarning förlorat sitt arbete, vilket enligt lag innebär att de måste lämna landet inom två veckor. De har oftast inget att sätta emot sina arbetsgivare, som i värsta fall sparkat ut dem på gatan och behållit deras pass. Kvinnorna har tagit stora lån för att kunna betala rekryteringsfirmorna i hemlandet för ett anställningskontrakt, och blir låsta av lånen för lång tid. När de plötsligt står arbetslösa, och utan möjlighet att söka nytt jobb utan att lämna landet, blir situationen ohållbar. Vi avvisar inte någon Bethune House är en lägenhet i centrala stan, med ett stort sovrum, vardagsrum, ett litet kontor för personalen samt kök. Det finns tjugo sängplatser men ofta bor upp till trettio kvinnor där samtidigt. Rekordnoteringen var i augusti 2008 när 62 utsatta kvinnor samsades där under en kort period. Vi avvisar inte någon. Om de behöver hjälp så ställer vi upp, säger föreståndaren Edwina Antonio. De utländska hembiträdena i Hongkong har ofta usla arbetsvillkor. Många sover direkt på golvet eller i bästa fall i en liten skrubb. De jobbar 16-timmarsdagar, sex dagar i veckan. Flera kvinnor berättar också om förnedringen i att behöva klara sig på bara vatten och en skiva bröd på en hel dag. De som kommer hit till skyddsboendet är modiga kvinnor som vågar konfrontera sina tidigare arbetsgivare, säger Edwina Antonio. Hon berättar om en våldtäktsdrabbad kvinna som efter tio månaders rättsprocess vann målet, och mannen blev dömd till åtta års fängelse. Men framför allt handlar insatserna om gratis juridisk hjälp för kvinnor som driver fall i arbetsdomstolen. Flera advokater arbetar som volontärer för the Mission Missionen som organisationen kallas i folkmun. Fick sova i dörröppningen Marirose, 28, från Filippinerna lämnade sina fyra barn för att kunna försörja dem från Hong Kong, men blev bara utnyttjad. Jag fick sova i dörröppningen, och vatten fick jag inte dricka någon annanstans än på toaletten, berättar hon. Jag har tidigare arbetat i Beirut, men trodde att det skulle vara bättre i Hong Kong. Redan efter två månader tvingade arbets- Den här dagen arbetar Mesiyah, Wasih, Indah och Cherryl i köket. Alla kvinnor turas om med de praktiska göromålen i lägenheten. 18 uppdrag mission nr : hong kong uppdrag mission nr : hong kong 19

11 Jag längtar så mycket efter mina barn, det var inte värt att lämna dem för det här. edwina antonio tillsammans med marirose, 28, som väntar på ett avgörande i arbetsdomstolen. bethune house är en stor lägenhet i centrala hong kong. mesiyah, indah och wasih stöttar varandra. Leah från Filippinerna vann i arbetsdomstolen och fick en uppgörelse med sin arbetsgivare, tack vare hjälp från Bethune House. givaren plötsligt en dag ut henne på gatan, från sin bil. Då hade hon inte fått någon lön, och familjen behöll både hennes pass och andra dokument. Även om jag vinner mitt mål i arbetsdomstolen vill jag bara åka hem. Jag längtar så mycket efter mina barn, det var inte värt att lämna dem för det här, säger hon med tårarna rinnande. Utöver juridisk hjälp erbjuder Bethune House terapistöd och utbildning i till exempel engelska eller hälsofrågor, men också i olika hantverk. Många går gärna till kyrkan eller hittar aktiviteter av olika slag. Förlänger visum Nätverkandet har stor betydelse, kvinnorna behöver träffa vänner även utanför Bethune House. Vi hjälper dem med förlängt visum, så de kan röra sig utomhus, säger Edwina Antonio. Missionen samarbetar också med en rad andra organisationer som arbetar för immigranters rättigheter. Tillsammans bedriver de lobbying och informationsarbete. Dessutom samarbetar Missionen med lokaltidningar som publicerar kontaktuppgifterna till Bethune House. Det var så Leah från Filippinerna hittade telefonnumret dit. Jag fick en skiva bröd på morgonen och ett paket nudlar på kvällen, det var allt. Så småningom började mamman i familjen att slänga grejor på mig, berättar Leah, och från början var jag tyst. Jag skrev dagbok i stället. Men när hon kastade en kniv på mig blev jag skadad, och då fick jag nog. En ledig dag bara gick jag, utan att ta med mig något. Jag fick mycket hjälp av Missionen, och få till en uppgörelse med arbetsgivaren. Mannen har bett om ursäkt för vad frun gjorde, och betalat en del av mina krav, så jag är glad över allt stöd och uppmuntran. 20 uppdrag mission nr : hong kong

12 läst sedan sist Ingegerd Blomstrand och Anders Blomstrand Får jag se dig åter ansigte mot ansigte? De Blomstrandska familjebreven Sekel bokförlag 2010 Det är svårt att rama in vilken typ av bok Får jag se dig åter ansigte mot ansigte? egentligen är. Ibland är den en allmängiltig beskrivning av samhällsklimatet vid förra sekelskiftet, ibland är den snarast en intern familjehistoria som utspelas parallellt i Sverige och på missionsfältet i södra Indien. Ibland finns ansatser till en analytisk diskussion om missionens roll men mestadels redovisar författarna sina äldre släktingars brev på ett ganska okommenterat vis. Framförallt är det här en berättelse om en familj med ett uppdrag som leder till att barn och föräldrar lever åtskilda under långa tider. Det är frågorna om relationen mellan föräldrar och barn som författarna placerat som centrum i sin berättelse. Det är också det jag blir mest fascinerad av och därför tänker jag mig att boken skulle ha tjänat på att renodla den aspekten av berättelsen ännu mer. Genom breven får jag som läsare inblick i en tid som verkar bäras av ideal som är långt ifrån vår tids gängse uppfattningar. Här finns inte tillstymmelse till tonårsrevolter eller drömmar om självförverkligande. Istället handlar det om lydnad och uppoffring för en större sak, nämligen att leva enligt evangeliet, vare sig man finns i akademiska kretsar i Lund eller i hednaland i Indien. Anders Blomstrand, familjens förste missionär, skriver till sin åttaårige son Theodor, som bor hos sin farmor i Lund att det är viktigt att han aldrig gör hvad synd och orätt är och genom Guds nåd alltmer blir ett lydigt och tacksamt barn. Theodor skyndar sig förstås att svara att han alltid vill vara en lydig och beskedlig gosse. I citaten ur de äldre breven finns inte många beskrivningar av den faktiska verkligheten för missionärerna. Jag kan inte låta bli att undra hur hettan kändes första gången man steg i land i Trankebar på Indiens sydostkust efter flera månader till havs. Hur får man tag i mat, hur luktar det i det nya landet? Breven tycks många gånger tillrättalagda för att man inte ska oroa varandra på andra sidan jorden, något som bokens författare också är medvetna om. När Theodors fru Hilda, som andra generationens missionärer, skriver hem till sina barn i Sverige finns mer målande bilder av vardagen på missionstationen i Madura. Då lyfter berättelsen och jag läser med stor nyfikenhet. Det blir då också tydligt hur enormt mycket missionärerna gjorde för dem de mötte. I deras eget perspektiv tycks livet visserligen vara en förberedelse för himlen och evigheten men det råder ingen tvekan om att de får osedvanligt mycket gjort på jorden under tiden. I Får jag se dig åter ansigte mot ansigte? är världen väldigt stor och väldigt liten på samma gång. Rent geografiskt är avståndet mellan brevskrivarna förstås enormt och på många sätt skiljer sig deras tillvaro från varandra. Anders bror Wille åker på geologisk expedition till Spetsbergen och deltar i festligheter i Lund medan Anders predikar i indiska byar. Ändå slår det mig att missionärslivet i Indien och livet i dåtidens Sverige faktiskt tycks ha mer gemensamt än vad dåtidens Sverige har med vår tid. Oron kring fattigdom och sjukdomsepidemier var desamma liksom värderingar och funderingar kring sin egen roll i tillvaron. Bokens brev får mig att fundera kring om vi människor verkligen är så olika i olika tider. Är vi i så hög grad produkter av vår egen tid och uppväxt? Och vilka föreställningar om oss kommer människor om hundra år få när de läser de brev som bevaras från vår tid? Maria Bergstrand komminister i Svenska kyrkan, Hägersten Stellan Ottosson Jesus, Paulus och kärleken Carlssons förlag 2010 Författaren Stellan Ottoson har skrivit en intressant och i vissa avseenden medryckande bok om Jesus och Paulus. Det märks att Ottosson drivs av en djupt personlig önskan om att visa på bibeltexternas kraft, och han entusiasmerar när han berättar. Han jämför de olika evangelierna, strukturerar viktiga teman i dessa och i Paulus brev. Han visar på olika tolkningar som gjorts, och han gör ibland spännande antaganden. Ottosson är bekymrad över moderna teologer som han tycker använder bibeln som om den vore ett smörgåsbord där de plockar vad de vill och lämnar vad de vill. På så sätt slätas de traditionella tolkningar ut eller rent av lämnas åt historien. Denna oro verkar vara en annan drivkraft bakom denna boks tillkomst. Oavsett om Stellan Ottosson behöver vara orolig över hur moderna teologer tolkar eller ej, är det i varje fall intressant att läsa vad han själv anser om de olika bibeltexterna. Generöst beskriver han sin syn och sina lärdomar på de gamla texterna och historierna runtomkring. Dock är Ottosson ofta aningen bergsäker i sina Döv av mediernas marknadsutropare måste man söka sig ut i öknen, till läromästarna som talar fåordigt och lågmält men har något att säga. Därför läser jag Pilgrim. anders piltz resonemang och kan till exempel uttrycka: På den punkten var Jesus entydig. (s. 65). Det väcker mina undringar hur Ottosson kan veta det så säkert? Bättre hade varit om han skrivit att evangelierna inte berättar mer på denna punkt. Dock har han redan i förordet tydliggjort att boken inte har något vetenskapligt syfte. Boken blir som bäst i de avsnitt där Ottosson är mer resonerande, antagande och konstnärlig i sin utläggning. Det blir mycket mer intressant och trovärdigt när han oftare avslutar sina tankebanor med ett frågetecken och visar på en öppenhet i de frågor vi människor behöver lära oss att leva med utan några tydliga svar. Boken hade blivit ännu mer intressant om den också hade velat ge läsaren nycklar till att upptäcka de fördjupade teologiska möjligheter och finesser som kan skapas när man försöker koppla texterna till vår nutid. Ottosson skriver att han utgår från texterna som de står och är återkommande kritisk mot moderna teologers tolkande. Samtidigt gör Ottosson ingen sak av att han själv också tillhör en tradition av tolkande. Han gör själv också urval i texterna och möter dem genom sina glasögon. Samtidigt visar han också en medvetenhet om mångfalden i tolkningarna då han ställer den intrikata frågan om bibelns motstridigheter har hjälpt kristendomen att överleva eftersom möjligheten att plocka vad man vill hela tiden existerar. Albin Davidsson gymnasiepräst, Malmö DÄR FRÄMLINGSKAPET BRYTS kan en ny värld börja ISBN Christer Gardemeister Ingen vid hans sida Recito förlag 2010 Boken tar sin utgångspunkt i den islamofobi som följt i kölvattnet efter den 11 september Gardemeister konstaterar att islam ofta blivit en representant för ondskan i västvärlden. Under tiden jag fördjupar mig i boken, läser jag ett debattinlägg i Sydsvenskan av Mats Skogskär som menar att vi verkligen behöver mer kunskap om islam vartefter skribenten drar fram diverse hårresande exempel på uttalanden av predikanten Yusuf al Qaradawi om dödsstraff och liknande. Samtalet om islam blir ofta upprört och onyanserat, inte minst därför är Gardemeisters bok angelägen och välkommen. Boken behandlar inte den konfliktfyllda samtida debatten om islam, men gräver på djupet och för ett bildat idéhistoriskt samtal kring islam och ondskan. Gardemeister relaterar till judendomen och kristendomen för att bena ut likheter och skillnader kring flera teologiska frågor såsom gudsbild, vad som händer efter döden och lidandets problematik. Dessutom görs diskurser till andra kulturella källor, allt från Dostojevskij till ABBA. Så småningom landar boken i teodicéproblemets tematik, men på vägen dit har man som läsare blivit rejält allmänbildad i religionshistoriska frågor. Möjligen ligger både bokens styrka och svaghet här. Genom det breda anslaget i flera stora frågeställningar blir resonemanget levande, men emellanåt något ofokuserat. Boken rör sig mindre i nutid än dåtid och ambitionen hos författaren verkar vara att gå tillbaka till källorna, det vill säga de heliga skrifterna och den tidiga kyrkohistorien. Ibland tas dock samtiden upp. I kapitlet som behandlar fadersbegreppet i gudsbilden förs inledningsvis en religionshistorisk diskussion som slår fast att fadersbegreppet är ett främmande tilltal för Gud inom islam. Det är en intressant skillnad som särskiljer islam från kristendomen och judendomen. I kapitlets slut menar dock Gardemeister att de tre religionerna trots det har ett gemensamt uppdrag i en sekulariserad och splittrad nutida värld eftersom de trots allt bekänner sig till en Gud som är alltings källa och ursprung. Fronten är därmed flyttad från en dogmatisk strid mellan de religiösa systemen för att istället vända sig i enad front mot nihilismens livsförståelse. Resonemanget är belysande för bokens ärende. Trots att olikheter lyfts fram är det likheterna mellan religionerna som framträder tydligast. Inte minst blir det tydligt när ondskans problematik diskuteras. I mötet med texten fördjupas insikten att människan står lika utlämnad och naken inför ondskans problematik oavsett religionstillhörighet. Bokens slutord är också dess titel, vilket avslöjar något om vart författaren landar i en gudsbild där allt är underlagt Gud. Samtidigt är Gud fördold och bortom våra förklaringshorisonter det gäller alla de tre stora religionerna. Ola Fornling kyrkoherde i Svenska kyrkan, Vellinge Fortfarande Nordens största teologiska bokhandel, tror vi... Lästips om svensk mission i Kina Lars Österlin Korstågen till Kina Sekel förlag 2005 Uppslutningen kring västvärldens mission till Kina från 1850 till Mao Zedongs maktövertagande vid mitten av 1900-talet var överväldigande. Vid 1920-talets början var inte mindre än 170 olika protestantiska missionssällskap verksamma i Kina, de flesta från Storbritannien, USA och Canada. Det kristna budskapet gav visserligen gensvar och det stora utbudet av skolor och sjukhus välkomnades, men då dessa korståg sammanföll med västmakternas politiska och ekonomiska imperialism sågs de ofta som ett hot kom Lars Österlins bok Korstågen till Kina ut och han skildrar, övergripande och kritiskt, detta stora missionsföretag. Inom Svenska kyrkans Kinamission började man delvis gå andra vägar än övriga missioner och framför allt markera den kinesiska kyrkans integritet och självständiga ansvar. Berättelserna om enskilda missionärers livsöden och om kinesiska prästers förkunnelse och ledaregenskaper inger stor respekt. Här träder också flera betydande kvinnor, och deras ovanliga liv i Kina, fram. Lars Österlin har varit docent i kyrkohistoria i Lund och i Köpenhamn, domprost i Linköping och adjungerad professor i missionsvetenskap och ekumenik vid Lunds universitet. Tomas Sjödin Jag lutar åt Gud Just nu 195 kr SPECIAL- ERBJUDANDE Beställ Får jag se dig åter ansigste mot ansigste? Ingegerd Blomstrand och Anders Blomstrand (300 sidor) och få Korstågen till Kina Lars Österlin (380 sidor) på köpet Endast 220 kr! Ordinarie pris: 230 kr/bok (Inklusive frakt) Beställ idag från: Sekel bokförlag Råbygatan Lund eller: info@sekel.se SEKEL 22 uppdrag mission nr : läst sedan sist uppdrag mission nr : läst sedan sist 23 illustration denna sida charlotte swidén

13 Fröken Åsa startade löparskola text: åsa kristell Åsa Kristell från Duved är idrottslärare och maratonlöpare. I höstas åkte hon som lms-stipendiat till Tanzania för att undervisa skolbarn i engelska. Men det troliga är att både hon och barnen minns mest från de frivilliga lektionerna i löpträning som hon ledde varje dag efter skolan. Total lycka, kaos och många skratt är hennes egen sammanfattning av de intensiva veckorna. jag åkte till Tanzania för att springa. Det var i alla fall en av anledningarna till min resa. Jag hade precis sprungit ett fjällmaraton och jag var i bästa form. När jag var yngre tränade jag friidrott och jag var ofta ledare för olika friidrottsskolor. I brevet jag skrivit till Ibigi Primary School i Katumba hade jag förklarat att jag ville undervisa i engelska och dessutom idrotta med ungdomarna på skolan på eftermiddagarna. I svaret jag fick välkomnade de mig varmt och där stod också att våra elever är mycket intresserade av idrott. Jag satte igång med min afrikanska friidrottsskola redan första dagen och envist höll jag ut varje dag i två veckor. Den enda grenen var löpning så det blev alltså en löparskola. Tanken var att erbjuda eleverna en frivillig fritidsaktivitet efter skoldagens slut mellan klockan och 17. Det blev väldigt populärt. Alla ville vara med och skolan hade ungefär 500 elever. Från början var min tanke att ha en liten grupp och samma barn varje dag men insåg snart att det inte var möjligt för det var alldeles för många barn som var intresserade av att vara med. Därför fick jag vissa dagar begränsa till vissa klasser i stil med idag är det årskurs 6 som får springa med Åsa men de flesta dagar gjorde jag helt enkelt så att jag tog de som var först på plats då vi skulle börja och så satte jag bara igång. Detta gjorde ju att jag fick några trogna som glatt var där varje dag, höll sig framme, stod längst fram och jag lärde mig deras namn och lärde känna dem. Det var så jag ville ha det. De som dök upp när vi redan börjat fick titta på. Jag var stenhård på att skulle man vara 24 uppdrag mission nr : katumba uppdrag mission nr : katumba 25

14 Nu är Åsa Kristell tillbaka som lärare i franska, tyska och engelska i årskurs 6-9 på Duveds skola i Åre kommun. Hon har haft tema Tanzania i engelska för niondeklassarna under en vecka då eleverna har fått dansa, spela rollspel och prova hennes kläder från Tanzania. På söndagarna predikade jag i den största kristna kyrkan i byn. med skulle man vara med hela tiden i en och en halv timme och vara aktiv hela tiden. Ibland fick jag stänga av några som inte skötte sig. Det blev väldigt mycket barn eftersom många som inte fick vara med ville vara med och titta på. Trots att jag bad om hjälp från andra vuxna var jag de flesta dagarna själv med alla dessa barn, jag fick ibland någon som hjälpte till en stund, till exempel med att förklara en övning på swahili. Men snart satt de mest och tittade på. Eller gick därifrån. Jag fick många tankar på hur man kan göra det bättre med fler ledare och ett tydligare upplägg. Men eftersom barnen älskade löparskolan körde jag på dag efter dag ensam med hundra barn i ring och på led. Det blev mycket ansträngande! Men samtidigt väldigt roligt, intressant och utvecklande. Idrottsledarskap sitter i ryggmärgen på mig och är det något jag kan så är det att plocka fram lekar och övningar ur minnet. Jag hade ju givetvis inget material, inga koner eller häckar eller rockringar eller stafettpinnar eller bollar som man har i Sverige då man är idrottsledare. Men det gjorde inget, detta visste jag och jag visste att det räcker med alla dessa lekar ur minnet och en gräsplan att springa på. Det första passet hade jag planerat väl och tänkt ut vad vi skulle göra. Uppvärmning genom att alla sprang efter mig och gjorde som jag, tänjningsövningar i ring, några lekar, löpövningar på led, starter, stafett och ett avslutande lite längre lopp och därefter stretchning och avslutning. Vi avslutade alltid med att alla skulle ta mig i hand, tacka och ta avsked. (Språklärare som jag är var ju engelskan också med även här och tillfälle för dem att träna och lära sig.) Övriga dagar bara improviserade jag för jag insåg att det inte var någon idé att planera eftersom jag inte visste hur det skulle bli, om de skulle förstå och hur många det skulle vara. Syftet med löparskolan var givetvis träning. En stor del var löpskolning. De skulle lära sig rätt löpteknik för att bli bättre löpare. Men syftet var givetvis också att ha roligt tillsammans, och att visa på att strukturerad idrott på fritiden är givande och inget konstigt alls. När jag springer och tränar i Tanzania tycker de ofta att jag är konstig och det ville jag få bort och visa på nya grejer vilket leder till utveckling i tänkandet. Dessutom älskar alla barn att springa och röra på sig och vi skrattade väldigt mycket. Jag var i Katumba i fyra veckor. Det var del två av min tre månader långa missionsresa till Tanzania hösten Först hade jag varit en månad på en kristen gymnasieskola i den lilla bergsbyn Mlalo i Tanga-regionen i nordöstra Tanzania. Men eftersom jag är lärare ville jag testa på en statlig grundskola och så hamnade jag på Ibigi Primary School. Kontakten fick jag genom att en lärare/biträdande rektor på skolan är gift med en av lärarna på Katumba fdc som ligger bredvid och som Hållands folkhögskola har samarbete med. Där hade jag varit förut när jag gick U-linjen på Hållands folkhögskola. Katumba ligger i Mbeya-regionen i sydvästra Tanzania vid Malawisjön, två dagars bussresa från Mlalo. Eleverna på skolan var blandat kristna och muslimer. Det fanns inga kristna inslag i skolverksamheten. Men bara genom att finnas där gjorde jag skillnad och det blev snabbt känt att jag var en born again christian. På söndagarna predikade jag i den största kristna kyrkan i byn som var en Moravian church och många barn från skolan såg mig där och hälsade glatt. Många såg mig också då jag var ute på mina joggingrundor. De ropade ofta Åsa på långt håll efter mig och de vinkade och skrattade då jag sprang förbi. Jag hoppas att jag satte några spår hos dessa ungdomar och att de nu med glädje springer och minns den galna fröken från Sverige som bara sprang och sprang. Fågeln som skyddar sig mot regnet En fågel stannar upp på min balkong för att skydda sig mot regnet En blå fågel en liten mild låga som hoppar Jag öppnar fönstret och hoppas att den ska kunna flyga in i mitt rum Med en outgrundlig avsikt lägger jag ut några kokta riskorn och härmar samtidigt ett slags läte Den blå fågeln tittar på mig.tittar åter på åskregnet Medan regnet faller allt tätare.och blixten hänger våt Och plötsligt lyfter den blå fågeln försvinner i stormen En rysning.som om det som slocknat inte är den lilla lågan Utan jag själv Av Yu Jian Född 1954 i Kunming i den kinesiska provinsen Yunnan. Räknas som tongivande i den tredje generationens poeter. Översättning: Li Li. Publicerad i En tunga ska växa ut ny kinesisk dikt, utgiven av Karavan förlag uppdrag mission: katumba uppdrag mission nr : betraktelse 27

15 Samtidigt Lunds Missionssällskap med eller något senare först än Hamberg utskickades på plats i Kina av Lunds stifts missionssällskap tvenne ungazeloter Denna överenskommelse uppgjordes trygghet fortsatte sin läsning, under det båt med hela dess innehåll samt gingo anlände tillbaka till stranden, varest De första svenska missionärerna i Kina sändes ut av Lunds Missionssällskap i mitten av vår båt långsamt framskred uppåt floden. I detsamma såg jag framför oss en större kinesisk båt tätt intill den höga buk- till Kina: Anders Elgqvist, född i Drengsered 1821, 1800-talet. I brev till sällskapet berättar en detta ställe, och icke ägde hela denna tiga flodstranden, vilken hade ett segel åter tillbaka till stället där vi anföllos vattnet hade jag att vada i djup gyttja och av dem om penningbrist och ond bråd död. Josef Några decennier Fast, senare använde August född på Lilla Edet År 1849 avreste Fast en av våra tjänare med oss och gingo strömdraget tvingades att hålla sig vid stället sträcka sina skrovliga kanter ned August Strindberg avslutar själv Strindberg breven som forskningsmaterial i sina kulturhistoriska studier och här är ett utdrag. i förväg till London, där han några månader studerade Då vi gingo i båten frågade en densamma, förr än jag såg en man med därefter varken hörde eller såg jag det amerikanska konsulernas mellankomst S amtidigt med eller något senare än Hamberg utskickades av Elgqvist, född i Drengsered 1821, och Josef Fast, född på Lilla Edet År 1849 avreste Fast i förväg de båda i sällskap begåvo sig till Hongkong, varest de till London, där han några måna- mandarinerna erbjödo oss till blivande den stora fara, som hotade. Efter att hava blev genast genomstungen med lan- skeppen. Men huru skulle jag komma dit? kyrka uti Tsänvan, halvannan mil från der studerade medicin, varefter Elgqvist sammanstötte med honom och de båda i sällskap begåvo sig till Hongkong. Men framåtskridandet var blott skenbart, ty åter och åter avföllo de omvända. Trött av gäckade förhopp- den 18 oktober samma år. Sedan de studerat Hongkong, varest inträffade den något hus, utan sökte att genom hycklade skäl till att misstänka dem för att umgås riktade lansar och sökte försvara mig. och för övrigt med genomvåta och rivna ningar, jagad av det förfärliga minnet 18 oktober samma år. Sedan de studerat språket och gjort förberedande utflykter i grannskapet av Hongkong med andra avsikter mot oss. Ty snart efter det vi lämnat skeppen, kommo tvenne båtar, som, ehuru de gingo sakta, pas- språket och gjort förberedande utflykter i grannskapet reste de norrut till den stora och vackra använda den enda utväg, som här i Fuh- serade oss, vilket föranledde oss till att sårad i huvudet vid ena tinningen samt hela den trakten voro flera byar, vilkas det, hemförande lärdomar av dyrköpt staden Fuh-Cheu, där de slogo sig ner. Otaliga voro deras mödor och olidliga de trakasserier de av invånarna, vilka av Hongkong reste de norrut till den stora och vackra då voro som mest fientliga mot euro- varest tvenne engelska handelsskepp oss. Snart kom en tredje kinesisk båt, som över bord åt landet till. Jag undanhöll gå tillbaka till stranden, varest skeppen eller på runeberg.org/strindbg/kulthist/ péer, måste lida. Ett år blott skulle dock den svenska kyrkan deltaga i omvändelsearbetet på Kinas hedningar, vil- staden Fuh-Cheu, där de slogo sig ner. Otaliga voro deras Även författaren Henning Mankell ket avslutades med det ena trosvittnets Hongkong. kineserna vanligen hava på sina båtar. att blodet flöt ur ansiktet. Motstånd var hade jag en tämligen lång väg, nämligen martyrdöd. Men vi låta hellre Elgqvist själv berätta om förloppet och om de närmare omständigheterna vid deras mödor och olidliga de trakasserier de av invånarna, vilka som en del av handlingen. Allt händer vistelse och verksamhet i Mittens rike, ett hundra fyrtiofyra tusen cash, som är en dold förkänsla av vår osäkra ställning gick djupt under vattnet. Strömmen Emellertid dels kröp jag fram och dels vilket han på ett sakrikt och målande sätt har gjort i sina brev till sällskapet.»broder Fast och jag,» skriver Elgqvist den 2 december 1850 från Fuh-Cheu,»fortsatte vårt började vistande i Buddha- dels med att studera kinesiska språket och dels gjorde vi utvandringar i trakten omkring staden, för att se på hus, vilka boningsställe. Men alltjämt fingo vi göra den obehagliga erfarenheten att de icke egentligen åsyftade att lämna oss löften uttrötta oss, för att slutligen bliva av med oss. Våra penningar voro slut och vi måste Cheu är tillgänglig, för att erhålla våra penningar, nämligen att på kinesiska båtar gå ned till utloppet av Minfloden, äro stationerade, för att sålunda erhålla spanska dollars mot växlar, som sändas för vår räkning från ett handelshus i Äntligen erhöllo vi av en kines ett kontrakt, varigenom han lämnade sitt hus till oss mot en årlig hyressumma av enligt kursen i Fuh-Cheu lika med ett hundra tre spanska dollars. den 9 november, men emedan vi skulle betala i förskott hela hyressumman för första året, förr än vi flyttade till summa till hands, så hade vi att gå ned till ovannämnda skepp, för att hämta myntet. Broder Fast och jag togo således om aftonen den 12 november nedför floden och ankommo till skeppen klockan ett på morgonen den 13 samma månad. av båtkarlarna broder Fast helt oförsynt: Har ni ännu erhållit silvret i båten? Denna fråga ådrog sig vår vår ankomst till det andra skeppet yttrade sina anmärkningar. Men vi föranleddes icke till så starka misstankar, att vi anade mottagit två hundra dollars begåvo vi oss på hemvägen. Genast visade våra båtkarlar genom sitt förhållande, att vi hade mana våra män till verksamhet. De hörsammade och vi passerade snart förbi de tvenne båtarna, som syntes vilja följa drog sig allt närmare intill oss. Broder Fast satt bredvid mig i båten under ett sammanflätat bambutak, som Han satt och läste, under det jag alltjämt var uppmärksam på de åtföljande båtarna. Liksom tvungen och driven av yttrade jag till Fast: Här måste vi vara på vår vakt! Men han med sin vanliga uppe, men liksom av brist på god vind låg stilla. Våra båtkarlar, i stället för att styra mitt ut i floden, föregåvo att de av landet och styrde således tätt intill den nämnda kinesiska båten. Knappt hade vår båt hunnit komma till långsidan av en på en lång bambustång fästad krok fatta vår båt och på en gång voro vi nu överfallna av trettio till fyrtio sjörövare, medicin, varefter Elgqvist sammanstöttemed honom och Lunds stifts Missionssällskap tvenne unga zeloter till Kina: Anders klostret Sä-Sing-Sä samt sysselsatte oss uppmärksamhet, så att broder Fast vid som hade långa på träskaft fastade lan- endast hunnit vid pass två engelska mil des. Ännu ett år stannade Elgqvist sar. En stor manilahund, som vi erhållit till skänks av de engelska sjökaptenerna och som låg bunden i fören av vår båt, sarna samt kastad i vattnet. I ögonblicket rusade jag ut undan bambutaket och undantryckte tvenne mot mitt bröst Broder Fast var ännu under taket och emedan de stungo sina spjut igenom detsamma, så blev han genast illa stungen i sidan. Jag ropade till honom men han svarade mig vanmäktigt: jag förmår intet och han gick huvudstupa alltjämt de mot mig riktade spjuten, men nu fick jag liksom ett regn av stenar i ansiktet från rövarehopen, så förgäves, jag släppte vapnen, och för att undvika deras styng kastade jag mig på ryggen över bord utåt floden och förde mig hastigt tillbaka nedåt floden medan rövarna bemäktigade sig vår över den breda floden till andra sidan. Jag simmade till land och satt för några ögonblick utmattad på stranden, gick och ropade många gånger: Fast! Fast! samt såg ned i vattnet och sökte mellan de stora, branta klipphällar, som på det till vattnet. Jag såg ögonblickligen liksom om en hand hade rört sig under vattenytan, men strömmen var stark, och minsta av broder Fast! Nu, emedan vi seglat mot strömmen omkring en halv timmes tid och från skeppen, så var det naturligt, att närmaste vägen till att rädda mitt eget liv var att försöka komma tillbaka till Av matthet nödgades jag avlägga mina stövlar och rocken, för att kunna gå, med ansiktet flytande av blod samt utan hatt kläder var det ej lätt att återvända, ty jag fruktade att bliva bemärkt av någon människa, emedan jag väl visste att i invånare voro tjuvar och sjörövare. Nu var således blott den enda utvägen övrig för mig, att försöka till fots lågo ej långt ifrån landet och att genom simmande komma till skeppen. För att nu undvika att bliva sedd av någon, tvenne höga berg att överstiga, vilka med sina utgreningar omsluta djupa dalar, i vilka flera byar äro belägna... gick jag, från klockan elva, då vi anföllos, till klockan fem eftermiddagen, då jag ovannämnda skepp lågo. Huru glad var jag icke, när jag såg skeppen framför mig. För att från stranden komma ut till klara beslöt att försöka giva tecken och ropa till skeppen och blev lyckligtvis hörd.» historien: Sedan klagomål till mandarinerna ingått och först efter engelska och lyckades det få en undersökning i gång. Fem av rövarna grepos och halshöggos och deras hus avbrän- kvar och verkade oförtrutet sitt verk, vilket skenbart gick framåt, så att fråga väcktes om uppförandet av en svensk av brodern Fasts sorgliga slut, dukade han slutligen under för sjukdomen och måste återvända till fäderneslan- slag. Läs hela berättelsen i Strindbergs samlade skrifter, Kulturhistoriska studier, då voro som mest fientliga searbetet på Kinas hedningar, 28 uppdrag mission nr : kina uppdrag mission nr : kina html har inspirerats av pastor Elgqvists brev. I boken Kinesen, som kom ut 2008, finns den historien detaljerat återgiven på samma geografiska platser men nu heter pastorerna Elgstrand och Lodin.

16 Adress (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt) 1 (2) 1 (2) Lunds Missionssällskap ger resestipendium till internationellt utbytesprogram Kyrkokansliet i Uppsala har fått kronor i bidrag till utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan Vad ska pengarna användas till? De finansierar en del av kostnaderna för de ungdomar som deltar under året i det internationella utbytesprogrammet, berättar Maria Carlander, handläggare på kyrkokansliet i Uppsala. Under hösten reser mellan 12 och 16 unga från Sverige till Tanzania, Costa Rica, Filippinerna eller Brasilien, och under våren tar vi emot de internationella deltagarna från samma länder hit till Svenska kyrkan. Vad är Ung i den världsvida kyrkan? Ung i den världsvida kyrkan är ett utbytesprogram med lång historia. På 1980-talet fanns kamratprojekten, som med tiden utvecklades alltmer till ett renodlat utbytesprogram. Sedan 2006 har vi ett speciellt samarbete med ELCT i Tanzania, ILCO i Costa Rica, IFI på Filippinerna och IECLB i Brasilien. Projektet är berikande på så många sätt för Svenska kyrkan, vi får sända ut ungdomar, vara värdar för de internationella deltagarna och tydligt känna att vi är en världsvid kyrka. Vad krävs för att få resa ut med den världsvida kyrkan? Man ska ha en grund i den svenska kyrkan och vara intresserad av internationella frågor. De som ska resa till Costa Rica och Brasilien behöver grundläggande kunskaper i spanska eller portugisiska, och alla måste behärska engelska. Man ansöker om att få delta från det egna stiftet. Man ska vara mellan 18 och 30 år och de flesta som deltar är mellan 18 och 25. Hur dokumenterar deltagarna sin resa? Alla deltagare skriver rundbrev till varandra, enkla mail som alla får ta del av, där man berättar om hur det vardagliga livet är och vad man gör. Man genomför dessutom ett miniprojekt på plats i höstas handlade det om makt och genus och tidigare har det varit ekologi- och miljöfrågor. Som avslutning skriver alla deltagare en rapport. Och därefter börjar det verkliga arbetet att berätta om utbytet i stift, församlingar och andra sammanhang. Matilda reste ut med Ung i den världsvida kyrkan: Jag har blivit tryggare i mig själv Matilda Löwing, 20 år, från Falköping, reste till norra Tanzania i september förra året som en av deltagarna i Ung i den världsvida kyrkan. Hon är prästdotter, pappa Mats Löwing är komminister i Falköping och Tidaholm, och hon har varit aktiv i kyrkan sedan miniorstadiet och även hjälpt till på olika konfirmationsläger. Hon valde att besöka Tanzania eftersom hon ville uppleva livet i Afrika på riktigt och inte bara nöja sig med de bilder man kan se på tv. Innan hon gav sig iväg på sin tre månader långa resa var hon en vecka i Sigtuna tillsammans med de andra svenska ungdomarna och så fick hon gå en två veckors utbildning i swahili i Härnösand och dessutom delta i SIDAs praktikantkurs, där man bland annat behandlade frågor kring säkerhet och mänskliga rättigheter. Det var en riktig kulturkrock att möta människorna i den lilla byn Bukoba, berättar Matilda. Jag bodde i en värdfamilj och jag blev väldigt väl mottagen. Alla var så glada mitt i allt det som var jobbigt för dem. Där kunde grannen komma på ett spontant besök jämfört med här hemma där man måste ringa först och bjuda hem. Jag upptäckte nya sidor hos mig själv jag har blivit starkare och tryggare i mig själv. Och jag uppskattar Sverige på ett nytt sätt. Men jag blev full i skratt när SJ i vintras fick klagomål på alla förseningar för i Tanzania kan man få vänta i flera dagar på bussen. Och där går inte tiden, den kommer. Jag hoppas kunna bidra med mina erfarenheter i någon form i framtiden. Jag har bara inte hittat exakt rätt ännu. Läs mer om Matildas resa på matildaitanzania.blogspot.com Stipendiater vintern 2011 De övriga stipendiaterna hittar du på Lunds missionssällskap: Ett globalt nätverk stöder ekumeniskt arbete Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre bärande pelare: Övertygelsen om att vi som kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att dela med oss av vår tro och våra liv, samt en önskan att lära sig av mötet med andra. Lunds Missionssällskap har alltid varit fristående och varken varit styrt av kyrka eller stat även om stadgarna fastställts av kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Biskopen i Lund är hedersordförande och det finns ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi. Ekumenisk prägel Det är viktigt att få verka självständigt och redan från början har sällskapet betonat den ekumeniska och interreligiösa prägeln på verksamheten. Vi ger bidrag till andra kyrkliga samfund och organisationer och det är inte allt som kopplas till Sverige. Det har hänt att stipendier från oss knutit ihop studenter från Etiopien och Hongkong via Jerusalem. Sällskapet satsar främst på utbildning och på olika former av möten och dialog, allt som bidrar till att människor växer och frimodigt på djupet vågar möta och lära av varandra. En annan viktig del är opinionsbildning och att ge röst åt dem som är nedtystade. Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till några av de många sökande från hela landet. Ungdomar viktiga I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film. Lunds Missionssällskap har dessutom fyra noder över världen Hongkong, Johannesburg, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Johannesburg, Hong Kong eller Jerusalem. Eller tvärtom vilka erfarenheter och frågor kan Malmö bidra med. I Hong Kong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de små minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Johannesburg bidrar vi till finansieringen av en professur avsedd att främja ett arbete i Desmond Tutus anda. I Jerusalem stöder vi Svenska Teologiska Institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom. Vill du prenumerera på Uppdrag Mission? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kr inom Sverige, 300 kr inom Europa och 350 kr i övriga världen. Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen på Tidskriften hette tidigare Hela Jorden och dess prenumeranter får automatiskt Uppdrag Mission tills prenumerationen upphör och påminns sedan i god tid om fortsatt prenumeration via ett inbetalningskort. en tidskrift från lunds missionssällskap nr årgång 165 Yalla Trappan hjälper invandrarkvinnor klättra en tidskrift från lunds Missionssällskap nr årgång 166 Mittens rike i världen KyrKorna växande makt fa Ktor i Kina Kina Den kyrkliga revolutionen 8 Hong Kong en fristad för gästarbetare KröniKan ola Wong: vem vågar kritisera kina? 3 Så söker du Lunds Missionssällskaps stipendier Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps hemsida, se/stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 september och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se ansökan om resestipendium Ansökan skickas per epost till: stipendium@lundsmissionssallskap.se Namnge pdfen med ditt namn och dagens datum, t.ex: Hans_Hansson_ pdf Datum (fylls i av LMS) Beslut (fylls i av LMS) Sökandes namn (obligatoriskt) Telefon (obligatoriskt) Resans längd, alternativt datum för utresa och hemresa (obligatoriskt) Samarbetspartner på resmålet (obligatoriskt) Privat initiativ eller genom en organisation (obligatoriskt) Resans budget (obligatoriskt) Syfte med resan (obligatoriskt) ansökan om projektbidrag Vill du annonsera i uppdrag Mission? Ansökan skickas per epost till stipendium@lundsmissionssallskap.se Namnge pdfen med ditt namn och dagens datum, t.ex: Maria_Larsson_ pdf Eventuella bilagor ska skickas per post till Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, Box 32, Lund. Märk försändelsen med Ansökan Projektbidrag. Beslutsdatum (fylls i av LMS) Beslut (fylls i av LMS) Sökandes namn (obligatoriskt) Telefon (obligatoriskt) Adress (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt) Projektets längd (obligatoriskt) Samarbetspartner (obligatoriskt) Privat initiativ eller genom en organisation (obligatoriskt) Projektets budget (obligatoriskt) Syfte med projektet (obligatoriskt) kontakta Anneli Dennersten , annons@uppdragmission.se EtiopiEn Pilgrimsresa för global förståelse uppdrag mission nr : lunds missionssällskap uppdrag mission nr : lunds missionssällskap 31 indien framgångsrik hjälp till självhjälp 22 KröniKan k g hammar: måste jag skämmas nu? 3

17 posttidning b Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box Göteborg Är du svaret på en medmänniskas drömmar om en bättre framtid? som månadsgivare tar du ställning för utsatta människor i hela världen. Genom vårt unika nätverk av kyrkor och organisationer når ditt stöd människor som nästan ingen annan når. Var med och ge medmänniskor världen över möjlighet att förändra sin framtid. Som ett bevis på ditt engagemang får du rockslagsängeln! Bli månadsgivare idag på: Tel