Vem har rätt att bestämma över familjehemsplacerade barn?

Transkript

1 Juridiska institutionen Höstterminen 2016 Examensarbete i civilrätt, särskilt familjerätt 30 högskolepoäng Vem har rätt att bestämma över familjehemsplacerade barn? En analys ur ett barnrättsligt perspektiv Författare: Helena Kamp Handledare: Professor Anna Singer

2 2

3 Innehållsförteckning Förkortningar Inledning Utblick Bakgrund Syfte Metod Avgränsningar Disposition Utgångspunkter för barnperspektivet Inledning Barnperspektivets innebörd Barnperspektivet i lagstiftningen Barnkonventionen Barnets bästa i SoL, LVU och FB Definitionen av barnets bästa Vårdnadsansvar Inledning Att vara vårdnadshavare Vårdnadshavarens ansvar Barns behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran Skillnad på juridiskt vårdnadsansvar och faktisk vård Bestämmanderätt i frågor som rör barn Inledning Barns bestämmanderätt Vårdnadshavares bestämmanderätt Bestämmanderätt vid gemensam vårdnad Alla beslut kräver inte båda vårdnadshavarnas samtycke Bestämmanderätt i frågor om daglig omsorg är inte reglerad i lag Vårdnadshavare som inte bor med barnet kan ha stort inflytande Socialnämndens möjlighet att fatta beslut rörande barn Sammanfattning om vårdnadsansvar och bestämmanderätt Barn i familjehem Inledning

4 5.2 Samhällets ansvar för barn som riskerar att fara illa Placering av barn i familjehem Vad är ett familjehem? Det relationsorienterade synsättet styr familjehemsvården Rättsliga grunder för familjehemsplacering Familjehemsplacering kan grundas både på SoL och LVU Placering enligt LVU trots samtycke till SoL Familjehemsplacerade barns rättsliga ställning Socialtjänstens kontakt med barnet Familjehemsplacerade barn anses ha ett svagt rättsskydd Ansvarsfördelning när barn placeras i familjehem Inledning Ett tredelat föräldraskap Den faktiska vården överlåts till familjehemmet Utför faktisk vård men saknar vårdnadsansvar Familjehemsföräldrarnas rätt att bestämma över barnet är oklar Vårdnadshavares ställning vid SoL- placeringar Ansvaret som vårdnadshavare kvarstår Bestämmanderätt i frågor om daglig omsorg Bestämmanderätt i frågor om barns personliga angelägenheter Vårdnadshavares ställning vid LVU- placering Ansvaret som vårdnadshavare kvarstår formellt Bestämmanderätt i frågor om daglig omsorg Bestämmanderätt i frågor om barns personliga angelägenheter Oklarheter kring vårdnadshavarens roll vid LVU- placeringar Socialnämndens bestämmanderätt Stor möjlighet att bestämma vid LVU- placeringar Begränsade möjligheter att bestämma vid SoL- placeringar SoL- insatser utan vårdnadshavarens samtycke Kan barnets intresse i familjehemsfrågan gå före vårdnadshavarens? Bör socialnämnden ges ökade möjligheter att fatta beslut? Sammanfattning om ansvarsfördelning vid familjehemsplacering Erfarenheter från socialsekreterare Inledning Intervjuer med socialsekreterare

5 7.2.1 Urval och tillvägagångssätt Samarbetssvårigheter med vårdnadshavare Intressekonflikter mellan barn, vårdnadshavare och socialtjänst Rädsla för att barnet tas hem i glappet mellan SoL och LVU Fördelar med SoL respektive LVU Åsikter om eventuell ökad beslutskompetens för socialnämnden Reflektion över socialsekreterarnas erfarenheter Avslutande sammanfattning och reflektion Inledning Barnets bästa kan inte garanteras vid SoL- placeringar Vårdnadshavares bestämmanderätt kan motverka barnets bästa Risk för att placerade barn hamnar i lojalitetskonflikt Ökade möjligheter för socialnämnden inom ramen för SoL Avslutningsvis Bilaga A Käll- och litteraturförteckning

6 Förkortningar Barnkonventionen FN: s konvention om barnets rättigheter BrB Brottsbalk (1962:700) BUP Barn- och ungdomspsykiatri Dnr. Diarienummer Ds. Departementsserien EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna FB Föräldrabalk (1949:381) FL Förvaltningslag (1986:223) HD Högsta domstolen HFD Högsta förvaltningsdomstolen HVB Hem för vård eller boende IVO Inspektionen för vård och omsorg JO Justitieombudsmannen LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga PassL Passlag (1978:302) Prop. Proposition RÅ Regeringsrättens årsbok SoF Socialtjänstförordning (2001:937) SoL Socialtjänstlag (2001:453) SOSFS Socialstyrelsens allmänna råd och föreskrifter SOU Statens Offentliga Utredningar 6

7 1 Inledning 1.1 Utblick Johan är tio år gammal och bor tillsammans med en mamma, en pappa och två systrar i ett fint radhus i en mellanstor stad i Sverige. Familjen har länge planerat för en veckas chartersemester i Grekland och Johan är mycket exalterad. Han har nämligen aldrig varit utomlands. En vecka innan avfärd får dock glädjen ett hastigt slut när Johan möts av ett tråkigt besked. Han får inte längre följa med till Grekland. Förklaringen till varför Johan inte längre tillåts följa med är att hans biologiska mamma, och tillika vårdnadshavare, plötsligt ändrat sig. Hon vill inte längre ge sitt samtycke till att Johan åker på semester tillsammans med den familj där han är familjehemsplacerad. Johans familjehemsföräldrar kontaktar socialtjänsten för att försöka få tillåtelse att ta med Johan till Grekland ändå. De menar att Johans biologiska mamma nekar Johan rätt att resa bort, enbart för att visa sin makt gentemot familjehemmet. Socialsekreterarna informerar dock om att det inte finns någonting de kan göra. Vid frivilliga familjehemsplaceringar har ett barns vårdnadshavare rätt att bestämma över barnet, och finns det inget samtycke till resan måste Johan tyvärr stanna i Sverige. 1.2 Bakgrund Scenariot ovan är ett exempel på hur vårdnadshavare till familjehemsplacerade barn fortfarande kan fatta beslut som påverkar barnens liv. Ansvaret som vårdnadshavare kvarstår trots att barn familjehemsplaceras, och därför har föräldrar till familjehemsplacerade barn fortfarande både rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnens personliga angelägenheter. Hur långt det här ansvaret sträcker sig, samt vilka möjligheter vårdnadshavare har att bestämma i frågor som rör familjehemsplacerade barn, är inte helt tydligt. Något som går att fastställa är dock att placeringens rättsliga grund har stor betydelse för en vårdnadshavares möjlighet att utöva bestämmanderätt. Skillnaden är väsentlig beroende på om placeringens rättsliga grund är socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) eller lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Vid SoL-placeringar kvarstår vårdnadshavarens möjlighet att påverka placerade barns liv och tillvaro i stor utsträckning, eftersom placeringen bygger på vårdnadshavarens samtycke. Vid LVU- 7

8 placeringar är däremot vårdnadshavarens bestämmanderätt klart mer begränsad, eftersom samtycke från vårdnadshavarens sida inte är en förutsättning för barnets vistelse i familjehemmet. Det är inte enbart de placerade barnens vårdnadshavare som påverkar barnens liv och vardag under placeringstiden. Vid en familjehemsplacering delas nämligen det föräldraansvar som i vanliga fall tillkommer ett barns vårdnadshavare i stället med två ytterligare parter; socialnämnd och familjehemsföräldrar. Socialnämnden har ett övergripande rättsligt ansvar för att familjehemsplacerade barn får god vård, samtidigt som familjehemsföräldrarna övertar den faktiska vården av barnen, och i praktiken tillgodoser barnens behov av daglig omsorg. Den ansvarsfördelning som sker när barn familjehemsplaceras, samt det faktum att vårdnadshavare i olika hög grad kan fortsätta fatta beslut som påverkar placerade barns liv, ger upphov till flera intressanta och viktiga frågor som delvis saknar tydliga svar i både lagstiftning och litteratur. Det faktum att det föreligger en väsentlig skillnad i vårdnadshavarens bestämmanderätt vid SoL- och LVU-placeringar gör att det är intressant att titta närmare på skillnaden, och se hur framförallt SoL-placerade barns vardag påverkas av det faktum att deras vårdnadshavare fortfarande har en i princip oinskränkt bestämmanderätt. Denna bestämmanderätt kan nämligen få konsekvenser i långt fler frågor än det scenario med Johan och Greklandssemestern som ovan presenterats. Frågan om innebörden av vårdnadshavares bestämmanderätt vid familjehemsplaceringar aktualiserar betydelsefulla och viktiga frågor om vem som har rätt att bestämma, och vems åsikt som ges företräde, vid eventuella intressekonflikter mellan barn, vårdnadshavare, familjehem och socialnämnd. Det kan finnas risk för att vårdnadshavares bestämmanderätt vid familjehemsplaceringar, i vissa fall, försvårar socialtjänstens arbete och målsättning att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som rör familjehemsplacerade barn. Risk finns även att vårdnadshavares bestämmanderätt i vissa fall kränker placerade barns rätt till med- och självbestämmande i frågor som rör barnen själva. 8

9 1.3 Syfte Uppsatsens syfte är att, ur ett barnrättsligt perspektiv, uppmärksamma innebörden av vårdnadshavares bestämmanderätt när barn placeras i familjehem, samt utreda vilka konsekvenser denna bestämmanderätt kan få. Inom ramen för uppsatsens syfte ligger även att belysa familjehemsplacerade barns rättsliga ställning, samt socialsekreterares och familjehemsföräldrars möjligheter att verka för att principen om barnets bästa ska vara avgörande vid beslutsfattande som rör placerade barn. Att belysa potentiella problem med dagens ordning, samt eventuella lösningar, ryms också i syftet. För att uppnå syftet behandlas innebörden av vårdnadsansvar samt den bestämmanderätt som tillkommer barns vårdnadshavare. Dessutom analyseras hur rättigheter, skyldigheter och ansvar för familjehemsplacerade barn fördelas mellan socialnämnd, vårdnadshavare och familjehemsföräldrar. Både placeringar med SoL och LVU som rättslig grund berörs för att kunna påvisa skillnader och göra jämförelser. 1.4 Metod I uppsatsen har undersökts hur regleringar som styr vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter gentemot barn påverkas när barn omhändertas för placering i familjehem. De regler som styr den ansvarsfördelning som uppstår mellan vårdnadshavare, socialnämnd och familjehemsföräldrar under den tid barn är familjehemsplacerade har också studerats. I anslutning till detta har översiktligt redogjorts för reglernas funktion, syften och potentiella brister. Uppsatsen kan därför sägas ha en rättsvetenskaplig inriktning. Det material som ligger till grund för uppsatsen är av blandad karaktär. Till största del har traditionella rättskällor såsom lag- och författningstext med tillhörande förarbeten och doktrin använts. Därutöver har JO-utlåtanden och rättsfall använts. De rättsfall som finns på området behandlar främst LVU-placeringar. Avsaknaden av fall där SoL-placerade barns situation berörs beror troligtvis på att konflikter vid frivilliga SoL-placeringar löses internt mellan den ansvariga socialnämnden och det placerade barnets vårdnadshavare. För att skapa en djupare förståelse för familjehemsplacerade barns situation har, utöver lagtext, förarbeten, doktrin och rättspraxis, även informationsmaterial som sänts ut till familjehemsföräldrar, placerade barn och vårdnadshavare använts. Utöver detta 9

10 har socialsekreterare intervjuats för att få inblick i hur arbetet med familjehemsplacerade barn och deras vårdnadshavare fungerar i praktiken. Under uppsatsarbetets gång konstaterades att vårdnadshavarens bestämmanderätt är mer påtaglig och intressant vid placeringar där SoL är den rättsliga grunden. En stor del av uppsatsen har därför kommit att behandla hur vårdnadshavares bestämmanderätt påverkar SoL-placerade barn. 1.5 Avgränsningar Uppsatsens fokus ligger på familjehemsplacerade barn vars föräldrar fortfarande är i livet, bor i Sverige och har kvar sitt legala ansvar som vårdnadshavare. Situationen för ensamkommande flyktingbarn barn, eller situationen för barn som placerats i yrkesmässigt drivna hem för vård- eller boende (HVB-hem), kommer därför inte att behandlas närmare. Dessutom behandlas enbart hur föräldrabalkens (FB:s) regler om vårdnad påverkas av en familjehemsplacering. Regler om förmynderskap och underhållsansvar berörs därför inte närmare. Avgränsning har också gjorts genom att fokusera på situationen för de barn som omhändertagits på grund av vårdnadshavarens bristande förmåga att ta hand om barnet i det egna hemmet enligt SoL eller med stöd av 2 LVU. Barn som familjehemsplaceras på grund av sitt eget beteende med stöd av 3 LVU berörs därför inte specifikt. 1.6 Disposition Uppsatsen är indelad i åtta kapitel. I det första kapitlet introduceras läsaren till uppsatsens ämne och syfte. Här ges även en kort bakgrund och förklaring till varför frågan om vårdnadshavares bestämmanderätt när barn familjehemsplaceras är intressant. Uppsatsens andra kapitel berör sedan översiktligt de rättsliga utgångspunkterna för barnperspektivet. Därefter behandlas i uppsatsens tredje kapitel hur vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter gentemot barn ser ut, utifrån de grundläggande regler om vårdnadsansvar som finns i 6 kap. FB. I kapitel fyra behandlas frågan om bestämmanderätt över barn. Från och med det femte kapitlet behandlar uppsatsen den situation som uppstår när ett barns vårdnadshavare brister i det ovan beskrivna vårdnadsansvaret på ett sätt som leder till att barnet placeras i familjehem. I det femte kapitlet behandlas grunderna för 10

11 familjehemsplacering av barn, samt familjehemsplacerade barns rättsliga ställning. I det sjätte kapitlet redogörs sedan för hur ansvar och bestämmanderätt fördelas mellan vårdnadshavare, socialnämnd och familjehemsföräldrar under den tid då ett barn är familjehemsplacerat. Stor vikt läggs vid att utreda skillnaden i vårdnadshavares rätt och skyldighet att utöva bestämmanderätt beroende på om placeringens rättsliga grund är SoL eller LVU. I kapitlet uppmärksammas också att det kan finnas anledning att ifrågasätta om den fördelning av ansvar och bestämmanderätt som sker när barn placeras i familjehem är helt förenlig med principen om barnets bästa. I uppsatsens sjunde kapitel redogörs sedan för intervjuer som gjorts med socialsekreterare som arbetar med familjehemsplacerade barn. Uppsatsen avslutas därefter med sammanfattning och reflektion i kapitel åtta. 2 Utgångspunkter för barnperspektivet 2.1 Inledning Som inledningsvis nämnts har uppsatsen ett barnrättsligt perspektiv. Perspektivet är intressant då lagstiftning på barnrättens område, och samhällets syn på barn, förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Sedan 1960-talet och framåt har lagstiftningen successivt reformerats efter det att samhället börjat betrakta barn som subjekt med egna viljor och åsikter, snarare än som objekt i behov av skydd. 1 På senare år har dessutom nya bestämmelser införts i SoL, LVU och FB med syfte att stärka barns rättigheter, samt markera att vad som är bäst för ett barn ska tillåtas vara avgörande i en rad frågor. 2 Trots att nya bestämmelser införts i syfte att stärka barns rättigheter, är det inte givet att bestämmelserna alltid får genomslag. Därför är det fortfarande angeläget att analysera rättsliga frågor ur ett barnrättsligt perspektiv. Det kan finnas behov av ytterligare rättsliga reformer för att barns rättigheter ska kunna garanteras och tillgodoses på bästa sätt. Det här gäller inte minst på området som rör familjehemsplacerade barn. Flertalet studier och statliga rapporter har nämligen visat att barn som vuxit upp i familjehem farit illa och generellt sett mått sämre än andra barn. 3 1 Singer, Barnets bästa s Prop. 2009/10:232 s 10 f. 3 SOU 2011:61 s 13 f. 11

12 Med denna utgångspunkt redogörs i detta kapitel för vad det innebär att ha ett barnperspektiv, samt hur nu gällande bestämmelser för att stärka barns rättigheter bör tolkas och tillämpas. De rättsliga utgångspunkterna för barnperspektivet är viktiga att bära med sig under den fortsatta läsningen av uppsatsen, eftersom dessa ligger till grund för en stor del av den diskussion som löpande kommer att föras. 2.2 Barnperspektivets innebörd Då det saknas entydig definition av vad barnperspektivet innebär har jag valt att utgå från en definition som återfinns i ett tidigare förarbete: Utgångspunkten i barnperspektivet är respekten för barnets fulla människovärde och integritet. Att ha ett barnperspektiv vid beslutsfattandet innebär att man försöker förstå barnet och ta reda på hur barnet uppfattar sin situation och eventuella förändringar att se med barnets ögon. Det handlar också om att analysera vilka följder olika beslutsalternativ kan få för barnet. I detta ingår att lyssna på barnet och respektera det som en individ med egna uppfattningar. Därmed inte sagt att barnets åsikter alltid måste följas. Det är i sista hand den vuxne som utifrån sina kunskaper och erfarenheter måste fatta beslutet och ta ansvar för det. 4 Med det ovan beskrivna barnperspektivet som utgångspunkt analyseras i uppsatsen hur vårdnadshavares bestämmanderätt påverkar familjehemsplacerade barn. Fokus ligger på att undersöka om placerade barns egna åsikter respekteras i önskvärd utsträckning. Fokus ligger även på att analysera huruvida det som är mest förenligt med ett familjehemsplacerat barns bästa tillåts vara avgörande i allt beslutsfattande som rör barnet, eller om barnets bästa ibland åsidosätts till förmån för vårdnadshavarens bestämmanderätt. 4 Prop. 2005/06:99 s

13 2.3 Barnperspektivet i lagstiftningen Barnkonventionen FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har varit folkrättsligt bindande för Sverige sedan 1990 men är ännu inte svensk lag. I mars 2016 färdigställdes dock betänkandet Barnkonventionen blir svensk lag som rekommenderar att konventionen antas som svensk lag från och med den 1 januari Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är sakartiklar som slår fast olika rättigheter som barn har. Barnkonventionen bygger på fyra grundprinciper som ligger till grund för tolkning och tillämpning av konventionens resterande artiklar. De fyra grundprinciperna är förbud mot diskriminering i artikel 2, principen om barnets bästa i artikel 3, barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling i artikel 6 samt barnets rätt att få uttrycka sina åsikter i artikel 12. Barnkonventionens grundläggande budskap är barnets rätt att betraktas som en självständig individ med egna rättigheter. Konventionens barnperspektiv ställer krav på beslutsfattare, både i hur barn ska bemötas och hur beslutsprocesser som rör barn ska genomföras. Barnets egna behov, intressen och åsikter måste alltid beaktas och respekteras. 6 Utgångspunkten i barnkonventionen är det enskilda barnets behov och intressen, inte föräldrarnas. Trots det starka barnperspektivet poängteras i barnkonventionen att föräldrar och familj har en viktig roll i ett barns liv. Enligt konventionen är barnets föräldrar bäst lämpade att tillvarata barnets bästa, och föräldrarna bör därför bära huvudansvaret för att barnets behov, intressen och rättigheter tillgodoses. Denna inställning framgår av artikel 18. I artikeln poängteras dock även att staten har en skyldighet att ge barnets föräldrar stöd och bistånd för att de på bästa sätt ska kunna ta hand om sitt barn. 7 Uppmärksammas bör att barnkonventionen lyfter fram att staten har ett övergripande ansvar att se till att barn inte far illa. Brister ett barns föräldrar i sin förmåga att ta hand om barnet anges i artikel 20 att samhället har det yttersta ansvaret för att tillgodose barnets behov av skydd, bistånd och annat boende i de fall barnet inte längre kan 5 SOU 2016:19 s SOU 2016:19 s UNICEF, Handbok om barnkonventionen s 173 f. 13

14 omhändertas av sina egna föräldrar. När staten omhändertar ett barn för placering i familjehem är det således med stöd av barnkonventionens 20:e artikel Barnets bästa i SoL, LVU och FB I syfte att stärka barns rättigheter enligt bland annat barnkonventionen har den reglering som styr socialtjänstens insatser för barn enligt SoL och LVU, som ovan nämnts, successivt reformerats de senaste åren. Detsamma gäller vissa regler i FB på vårdnadsrättens område. Motiven bakom dessa förändringar har varit att förtydliga att principen om barnets bästa ska vara avgörande vid flertalet beslut som rör barn. 8 Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande (1:2 st 2 SoL) Vid beslut enligt denna lag ska vad som är bäst för den unge vara avgörande. (1 st 5 LVU) Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge (6:2 a FB) Som framgår av bestämmelserna ovan ska barnets bästa enligt både 1:2 st 2 SoL och 1 5 st LVU vara avgörande i socialtjänstens arbete med barn. Även 6:2 a FB anger uttryckligen att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Vård i familjehem faller in under begreppet vård- eller behandlingsinsatser för barn i 1:2 st 2 SoL vilket betyder att barnets bästa måste vara avgörande vid frågor som rör familjehemsplaceringen. 9 När det gäller SoL och LVU framgår även av förarbetena att barnets bästa inte enbart ska vara avgörande vid formella beslut som fattas, utan vid alla åtgärder som rör vård- och behandlingsinsatser för barn. Principen om barnets bästa ska därför appliceras vid alla beslut, både 8 Prop. 2012/13:10 s Lundgren, Sunesson, Thunved, Nya sociallagarna s

15 informella och formella, som fattas inom ramen för den verksamhet som omfattas av lagtexten, exempelvis familjehemsplacering. 10 Det faktum att bestämmelserna i SOL, LVU och FB numera uttryckligen anger att barnets bästa ska vara avgörande vid beslutsfattande som rör barn, innebär att inga andra intressen får gå före barnets bästa i situationer där paragraferna är tillämpliga. En vårdnadshavares vilja och önskemål, eller föräldrars strävan efter rättvisa, bör därför aldrig kunna ges företräde om det skulle leda till att barnets bästa förbises, i alla fall om lagens ordalydelse och lagstiftarens intentioner ska följas. Ytterligare en paragraf som bör nämnas, då den införts för att stärka barnperspektivet i den socialrättsliga lagstiftningen, är 11:10 st 1 SoL. Bestämmelsens syfte är att motsvara artikel 12 i barnkonventionen om att barn har rätt att uttrycka sina åsikter. Av 11:10 st 1 SoL följer att barn ska få relevant information och möjlighet att uttrycka sina åsikter inför åtgärder som planeras för barnens räkning. Dessutom framgår att ett barns inställning så långt som möjligt ska klarläggas, även i de fall barnet inte uttryckligen anger någon åsikt, samt att barnets inställning till åtgärden ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad Definitionen av barnets bästa Hur begreppet barnets bästa ska förstås framgår varken av SoL, LVU eller FB. Inte heller i barnkonventionen finns någon tydlig definition av barnets bästa. 12 Vad som är barnets bästa får i stället avgöras i varje enskilt fall, efter en bedömning av det enskilda barnets specifika situation och förutsättningar. Bedömningen ska ske som en process i flera steg där hänsyn tas till vetenskap och beprövad erfarenhet, samtidigt som både vårdnadshavares och barns egna önskemål och åsikter beaktas. 13 Barnets bästa kan ses som en rättslig målsättning om att beslutsfattande rörande ett barn ska ske på det sätt som bäst tillgodoser barnets olika behov och intressen. 14 Barnets behov kan förenklat förstås som sådant ett barn objektivt sett anses behöva, exempelvis omvårdnad, skydd och respekt för sin personliga integritet. Barnets intressen kan i stället beskrivas som barnets vilja eller barnets subjektiva uppfattning om vad barnet 10 Prop. 2012/13:10 s Prop. 2012/13:10 s Mattsson, Barnets som subjekt och aktör s Prop. 2012/13:10 s 36 och SOU 2014:3 s Singer, Barnets bästa s

16 självt anser sig behöva. Att prata med det specifika barnet bör därför vara en förutsättning för att kunna väga in barnets intresse i bedömningen av vad som är barnets bästa. Barnets vilja överensstämmer inte alltid med vad som efter en helhetsbedömning anses vara barnets bästa, men barnets vilja bör alltid vägas in, och tillmätas stor vikt, vid helhetsbedömningen. 15 Sammanfattningsvis kan sägas att barnets bästa är ett begrepp som ska tillmätas avgörande betydelse i flertalet frågor som rör barn, men barnets bästa är inget statiskt begrepp eller någon mall som kan användas generellt. Det måste alltid ske en enskild bedömning i varje specifikt fall, där barnet självt tillåts komma till tals och få ge uttryck för sin egen vilja. Poängteras än en gång bör också att lagens ordalydelse talar för att barnets bästa inte ska behöva vika för några andra intressen. Vårdnadshavare, socialnämnd eller annan som fattar beslut rörande barnet bör därför formellt sett inte ha rätt att fatta beslut som strider mot barnets bästa. 3 Vårdnadsansvar 3.1 Inledning Kapitlet behandlar vårdnadshavarens roll utifrån de regler om vårdnadsansvar som återfinns i 6 kap. FB. I kapitlet betonas även det faktum att det föreligger skillnad mellan rättslig och faktisk vårdnad om ett barn, något som är av central betydelse för förståelsen av vårdnadshavarens bestämmanderätt som kommer att behandlas i uppsatsens efterföljande avsnitt. 3.2 Att vara vårdnadshavare Vårdnadshavarens ansvar Ett barns vårdnadshavare är, fram till dess att barnet fyller 18 år, rättsligt ansvarig för barnets personliga förhållanden och för att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran tillgodoses. Vårdnadshavaren ansvarar dessutom för att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning, samt för den tillsyn som krävs för att barnet inte ska skada sig självt eller andra. Utgångspunkten i svensk rätt är att barnets 15 Singer, Barnets bästa s

17 föräldrar är barnets vårdnadshavare, såvida rätten inte fattat beslut om att i stället anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Det vårdnadsansvar som beskrivits ovan följer av regleringen i 6:1-2 FB. Lagen innehåller inga regler för exakt hur vårdnadsansvaret ska utövas för att tillgodose ett barns behov på bästa sätt, utan det är upp till vårdnadshavaren själv att avgöra detta utifrån barnets specifika behov. 16 Av 6:11 FB framgår dock att vårdnadshavaren har både rätt och skyldighet att fatta beslut i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavarens möjlighet att i vissa frågor fatta beslut rörande barnet har ansetts nödvändig för att vårdnadshavaren ska kunna uppfylla sitt ansvar som vårdnadshavare och se till att barnets grundläggande behov och intressen tillgodoses. 17 Uppmärksammas bör att bestämmanderätten i 6:11 FB är knuten till ansvaret som vårdnadshavare, och kopplas därför inte till den faktiska vården av barnet. 18 Innebörden av vårdnadshavarens bestämmanderätt behandlas inte närmare här då den berörs mer utförligt nedan i avsnitt Barns behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran I 6:2 st 2 FB anges att vårdnadshavaren har en juridisk skyldighet att ansvara för sitt barns personliga angelägenheter och tillgodose barnets behov som anges i 6:1 FB. Av 6:1 FB framgår i sin tur att barnet har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Därtill ska barnet behandlas med respekt och inte utsättas för kroppslig bestraffning eller kränkande behandling. I förarbetena anges att ett barns behov av omvårdnad innefattar såväl barnets materiella behov som barnets behov av att få sina psykiska behov tillfredsställda. Vidare anges att barnets rätt till trygghet innebär att barnet ska få vistas i stabila förhållanden och ha personer i dess närhet som barnet kan anförtro sig åt. Att tillgodose barnets behov av en god fostran innebär att vårdnadshavaren uppmärksammar barnet och ger barnet möjlighet att på egen hand utveckla sina förmågor, lära sig sätta gränser och ta ansvar för sitt eget handlande Singer, Barnets bästa s Prop. 1981/82:168 s Singer, Föräldraskap i rättslig belysning s Prop. 1981/82:168 s

18 3.3 Skillnad på juridiskt vårdnadsansvar och faktisk vård Som ovan visats har vårdnadshavare ansvar för att barns grundläggande behov och intressen tillgodoses. Trots det innehåller FB inget krav på att vårdnadshavaren personligen ombesörjer sitt barns behov. Den faktiska vården av ett barn kan därför i stället överlåtas till någon annan. 20 Det föreligger därför skillnad på juridiskt vårdnadsansvar och faktisk vård av ett barn. Skillnaden leder till att en uppdelning kan göras mellan rättslig och faktisk vård av ett barn. 21 Det rättsliga vårdnadsansvaret utförs av barnets vårdnadshavare och regleras i 6:1-15 b FB, där vårdnadshavarens rättigheter och skyldigheter gentemot barnet framgår. Den faktiska vården utförs normalt även den i huvudsak av barnets vårdnadshavare, men kan också helt eller delvis överlåtas till någon annan. 22 Hur den faktiska vården i praktiken ska utföras är oreglerat och framgår därför inte av FB. Det finns praktiska förklaringar till varför FB inte kräver att vårdnadshavaren personligen måste utföra den faktiska vården av barnet. 23 Exempelvis möjliggör denna ordning att vårdnadshavare kan överlämna barn till förskola och skola. Vidare kan föräldrar separera och fortfarande ha gemensam vårdnad om sitt barn, trots att bara den ena föräldern bor med barnet och sörjer för den dagliga omsorgen och faktiska vården. Att den faktiska vården av barnet kan överlåtas åt någon annan är även en grundläggande förutsättning för att barn ska kunna vårdas i familjehem utan att barnets föräldrar förlorar sin ställning som vårdnadshavare Bestämmanderätt i frågor som rör barn 4.1 Inledning Det är svårt att generellt säga vem som ska ha rätt att bestämma över ett barn. Ibland är det barnet självt, ibland är det barnets ena vårdnadshavare, ibland barnets vårdnadshavare i samförstånd och ibland samhället i form av socialnämnden. Detta 20 Prop. 1981/82:168 s Prop. 1981/82:168 s Viss begränsning finns dock då en vårdnadshavare inte helt på egen hand totalt kan överlämna barnet åt någon annan utan godkännande från socialnämnden, se 6:6 SoL. 23 Singer, Barnets bästa s Hur vårdnadsansvaret utövas i familjehemssituationerna berörs i avsnitt 6. 18

19 kapitel syftar till att fördjupa förståelsen för bestämmanderätten i frågor som rör barn. Området är till viss del oreglerat, och de få bestämmelser som finns är relativt diffusa och svårpreciserade. Anledningen till det är att vem som har rätt att bestämma över ett barn beror på flera olika faktorer såsom barnets ålder och mognad, hur ingripande beslutet kan tänkas vara för barnets framtid, vårdnadshavarens möjlighet att delta i beslutet och huruvida barnet är omhändertaget för samhällsvård. I syfte att försöka skapa klarhet i bestämmanderätten följer nedan en genomgång av de olika aktörernas möjligheter att bestämma i frågor som rör barn. Först behandlas barns egna rätt till med- och självbestämmande. Därefter behandlas vårdnadshavares rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barn. I anslutning till det behandlas också bestämmanderätten vid gemensam vårdnad om ett barn, eftersom den uppdelning som sker där visar på att alla beslut inte verkar kräva samtycke från båda vårdnadshavarna. Slutligen behandlas socialnämndens möjlighet att i vissa fall fatta beslut för placerade barns räkning. Hur bestämmanderätten påverkas när barn placeras i familjehem behandlas inte i detta avsnitt, utan det görs i stället i avsnitt 6. Där behandlas även familjehemsföräldrarnas möjligheter att bestämma i frågor som rör placerade barn. 4.2 Barns bestämmanderätt Eftersom det enbart finns ett fåtal rättsregler som uttryckligen begränsar barns rättshandlingsförmåga har barn formellt sett en förhållandevis långtgående rätt att bestämma, eller påverka, olika beslut som rör dem själva. 25 Att tro att barn inte har rätt att fatta självständiga beslut förrän de blir myndiga vid 18 års ålder är därför en felaktig uppfattning. På områden där det saknas uttryckliga begränsningar för barns rättshandlingsförmåga bör barn formellt sett anses ha rätt att bestämma själva, under förutsättning att ett barn i den aktuella beslutssituationen uppnått tillräcklig ålder och mognad för att förstå konsekvensen av sitt beslut. 26 Att barn har rätt att delta i beslut som angår dem framgår även av bestämmelsen om vårdnadshavares bestämmanderätt i 6:11 FB. Enligt bestämmelsen har vårdnadshavaren vid beslutsfattandet en lagfäst skyldighet att i takt med barnets stigande ålder och 25 Se exempelvis 9:1 FB för begränsning av barns rättshandlingsförmåga i vissa situationer som rör barnets ekonomiska angelägenheter. 26 Singer, Barnets bästa s

20 utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Lagtexten ska inte tolkas som att vårdnadshavaren har full bestämmanderätt och att barnet enbart har en rätt att yttra sig. Som framgått ovan har barn en relativt långtgående rätt att bestämma och delta i beslut. Vårdnadshavaren bör därför endast anses ha ensam bestämmanderätt i frågor där barnets rättshandlingsförmåga är uttryckligt begränsad. I alla andra frågor bör barnet ha rätt till med- eller självbestämmande beroende på barnets ålder och mognad. 27 Viktigt att poängtera är att vårdnadshavaren har en rätt att bestämma enligt 6:11 FB för att kunna fullgöra sitt vårdnadsansvar och tillgodose barnets behov av omvårdnad och skydd. 28 Det innebär att om ett barn inte är moget eller kompetent att fatta ett beslut själv, är vårdnadshavaren skyldig att hjälpa barnet. Att barnet kan ha självbestämmanderätt i frågor av enklare karaktär innebär inte att vårdnadshavaren tillåts lämpa över allt beslutsfattande på barnet. För barnets behov av trygghet är det viktigt att vårdnadshavaren hjälper till och fattar beslut i de frågor som barnet ännu inte uppnått tillräcklig mognad för att fatta beslut på egen hand. 29 Med denna syn på samspelet mellan barns och vårdnadshavares bestämmanderätt blir det naturligt att tänka på barns rättshandlingsförmåga som gradvis växande. I takt med ett barns stigande ålder och mognad ökar barnets bestämmanderätt, samtidigt som vårdnadshavarens minskar. Det går inte att ange någon bestämd ålder för när ett barn innehar tillräcklig mognad att fatta beslut på egen hand. Det får i stället avgöras efter en bedömning i varje enskilt fall. 30 På grund av svårigheten att generellt säga vid vilken ålder, eller vid vilket stadie av mognad, som ett barn är beslutskompetent har lagstiftaren avstått från att införa en uttrycklig regel om barns bestämmanderätt. I stället har det ansetts räcka med hänvisningen i 6:11 FB som anger att vårdnadshavare är skyldiga att låta barn utöva bestämmanderätt i allt större utsträckning, i takt med barnets växande ålder och mognad Vårdnadshavares bestämmanderätt Av 6:11 FB framgår att vårdnadshavare har både rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör deras barns personliga angelägenheter. Har ett barn två vårdnadshavare 27 Singer, Barnets bästa s Walin, Vängby, Föräldrabalken en kommentar del 1 s 6: Prop. 1981/82:168 s Prop. 1994/95:224 s 35 och Prop. 1981/82:168 s

21 ska de enligt 6:13 FB utöva bestämmanderätten gemensamt. Av 6:11 och 6:13 FB framgår motsatsvis att den som inte är vårdnadshavare för ett barn, inte heller har någon legal rätt att enligt FB fatta beslut som rör barnets personliga angelägenheter. Syftet bakom vårdnadshavarens bestämmanderätt i 6:11 FB är att vårdnadshavare ska kunna fullgöra sitt vårdnadsansvar enligt 6:1-2 FB. Formellt sett bör vårdnadshavarens bestämmanderätt enligt 6:11 FB därför inte sträcka sig längre än vad som kan anses motiverat med hänvisning till ett barns behov av trygghet, omvårdnad och god fostran. Att så är fallet framgår även av förarbeten till 6:11 FB. 32 Vid enklare frågor bör barn därför i princip anses ha ensam bestämmanderätt. Som visats i avsnittet ovan har barns självbestämmanderätt inte getts någon egen formulering i lagtext. I stället är det upp till vårdnadshavaren att avgöra om det ter sig naturligt att låta barnet självständigt avgöra en viss fråga, och i så fall tillåta att barnet gör det. Det saknas tydlig definition av var gränsen mellan vårdnadshavares och barns bestämmanderätt går. 33 Uppstår konflikt mellan ett barns och en vårdnadshavares vilja är det därför svårt att säga vems åsikt som ska ges företräde. I varje enskilt fall måste därför en bedömning göras som bygger på en avvägning mellan barnets rätt att få sina åsikter och önskemål respekterade, samt vårdnadshavarens tillsyn och omsorgsplikt. 34 Att barn i vissa fall har en långtgående bestämmanderätt innebär fortfarande inte att vårdnadshavaren är förhindrad att sätta sig över sitt barns vilja, i de fall där barnets bästa kräver att vårdnadshavaren fattar beslutet. 35 Viktigt att bära med sig är dock att vårdnadshavaren formellt sett inte har någon absolut bestämmanderätt över barn. 4.4 Bestämmanderätt vid gemensam vårdnad Alla beslut kräver inte båda vårdnadshavarnas samtycke Utgångspunkten i 6:13 FB är att om ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare ska vårdnadshavarna fatta beslut rörande barnet gemensamt. Det gäller dock inte alla typer av beslut. Beslut som rör den dagliga omsorgen om barnet har ansetts kunna fattas av den vårdnadshavare som för tillfället har barnet hos sig. 36 Att en 32 Prop. 1981/82:168 s Mattsson, Barnet som subjekt och aktör s Schiratzki, Barnrättens grunder s Prop. 1981/82:168 s Prop. 1975/76:170 s 178. Prop. 1997/98:7 s

22 vårdnadshavare ensam kan fatta beslut i frågor som rör den dagliga omsorgen av ett barn underlättar situationer där den ena vårdnadshavaren av någon anledning inte är närvarande, samt situationer där barnets vårdnadshavare lever åtskilda. Även i frågor som inte rör daglig omsorg av ett barn, finns möjlighet att i vissa fall göra undantag från kravet på båda vårdnadshavarnas samtycke i 6:13 FB. Enligt 6:13 st 2 FB kan nämligen en vårdnadshavare ensam fatta beslut, om den andra vårdnadshavaren till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att delta i beslutsfattandet. Det kräver dock att beslutet inte kan uppskjutas eller, om det rör särskilt ingripande beslut för barnets framtid, att barnets bästa uppenbarligen kräver att den ena vårdnadshavaren tillåts fatta beslutet på egen hand. 37 Det problematiska med fördelningen av bestämmanderätt mellan vårdnadshavare med gemensam vårdnad om ett barn, är att det inte framgår av lagtext vilka frågor som går att hänföra till daglig omsorg, beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas och ingripande beslut för barnets framtid. Viss ledning går att hämta från tidigare förarbeten där det bland annat framgår att frågor rörande ett barns matvanor, kläder, sovtider och fritidsaktiviteter vanligtvis hör till den dagliga omsorgen av barnet. 38 Samtidigt bör poängteras att vissa beslut rörande ett barns mat, kläder, sovtider och fritidsaktiviteter lika gärna skulle kunna ses som frågor av ingripande betydelse för ett barns framtid. Exempelvis om det handlar om religiösa kläder eller kostregler, eller fritidsaktiviteter som kan anses hälsofarliga. 39 Det är därför svårt att tydligt definiera vilka frågor som kan hänföras till den dagliga omsorgen av ett barn. Vilka beslut som är av ingripande karaktär framgår som ovan nämnts inte heller av lagen. Viss ledning ges dock även där i lagens förarbeten, där det anges att frågor om ett barns skolgång och boende anses vara frågor av mer ingripande karaktär. 40 Exempel på andra frågor som kräver båda vårdnadshavares samtycke är ansökan om pass, val av namn och tillstånd till adoption. 41 Som visats är det svårt att säga exakt i vilka frågor och situationer en vårdnadshavare har ensam bestämmanderätt. En slutsats som kan dras är att möjligheten till ensamt beslutsfattande finns, men det kräver att frågan går att hänföra till daglig omsorg, eller att något av undantagsfallen i 6:13 st 2 FB är aktuella. En annan slutsats som kan dras är 37 Schiratzki, Barnrättens grunder s Prop. 1975/76:170 s Schiratzki, Barnrättens grunder, s 102. Socialstyrelsen, Vårdnad boende umgänge s Prop. 1975/76:170 s Socialstyrelsen, Vårdnad boende umgänge s

23 att ju mer ingripande ett beslut anses vara, desto viktigare är det att barnets båda vårdnadshavare är involverade i beslutet. Dessutom bör återigen uppmärksammas att bestämmanderätten, särskilt i frågor av ingripande karaktär för ett barns framtid, till stor del saknar koppling till den faktiska vården av barnet. 42 Bestämmanderätten är, som ovan visats, i stället kopplad till ansvaret som vårdnadshavare och inte till vem som faktiskt har hand om barnet i praktiken Bestämmanderätt i frågor om daglig omsorg är inte reglerad i lag Den vårdnadshavare som bor med ett barn anses ha rätt att fatta beslut i frågor som rör den dagliga omsorgen om barnet. Uppmärksammas bör dock att denna rätt inte finns reglerad i lagtext. Huruvida boendeförälderns rätt att bestämma i frågor om daglig omsorg ska regleras i lag har varit uppe för diskussion vid ett flertal tillfällen. 43 Trots att flera remissinstanser tillstyrkt förslagen har någon reglering om ensam bestämmanderätt för boendeföräldern inte antagits. En anledning till varför ensam bestämmanderätt i frågor om daglig omsorg inte antagits som lag är att det ansetts svårt att tillämpa en sådan bestämmelse, eftersom det är svårt att tydligt definiera vilka beslut som kan hänföras till daglig omsorg. 44 Trots svårigheten att definiera vilka beslut som kan hänföras till daglig omsorg kan det finnas anledning att överväga en reglering som tydligt markerar att den vårdnadshavare som bor med barnet har rätt att bestämma i vissa vardagliga frågor. Ett argument är exempelvis att bestämmanderätten för den vårdnadshavare som faktiskt bor med barnet tydliggörs för den vårdnadshavare som inte bor med barnet. Troligtvis skulle en ökad tydlighet i fördelningen av bestämmanderätt minska konflikter mellan vårdnadshavare. Det skulle i sin tur förhoppningsvis skapa en tryggare och mer stabil vardag för barn som lever med separerade föräldrar. I förlängningen skulle även en bestämmelse om att den vårdnadshavare som bor med barnet har bestämmanderätt i frågor rörande den dagliga omsorgen kunna verka som förebild för vilken typ av bestämmanderätt som rimligtvis bör tillkomma ett barns familjehemsföräldrar Singer, Föräldraskap i rättslig belysning s Se exempelvis SOU 1995:79 s 87, SOU 2007:52 s 102 och Singer, Föräldraskap i rättslig belysning s Prop. 1997/98:7 s Familjehemsföräldrars bestämmanderätt berörs nedan i avsnitt 6 och framåt. 23

24 4.4.3 Vårdnadshavare som inte bor med barnet kan ha stort inflytande Ett barns båda vårdnadshavares samtycke krävs formellt sett enligt 6:13 FB i en rad frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Enbart i undantagsfall tillåts den ena vårdnadshavaren fatta beslut på egen hand. Uppmärksammas bör även att kravet på båda vårdnadshavarnas samtycke gäller oavsett hur den faktiska kontakten mellan barn och vårdnadshavare ser ut. 46 Konsekvensen blir därför att en vårdnadshavare som inte bor med sitt barn trots det kan komma att ha stort inflytande över barnets liv. Ur ett barnrättsperspektiv är det tveksamt om kravet på båda vårdnadshavarnas samtycke är en bra lösning i alla lägen. Som ovan visats är syftet med vårdnadshavares bestämmanderätt att bestämmanderätten ska utövas i de lägen det krävs för att skydda barnet, och tillgodose barnets grundläggande behov av omsorg, omvårdnad och trygghet. Bestämmanderätten ska uttryckligen inte användas som maktmedel. 47 Mot den bakgrunden kan det finnas risker med att låta en vårdnadshavare som inte har kontakt med sitt barn ha stort inflytande över ingripande frågor i barnets liv. Som ovan visats ska vårdnadshavaren vid utövandet av bestämmanderätt enligt 6:11 FB beakta barnets synpunkter och önskemål. Jag ställer mig kritisk till om så sker i situationer där vårdnadshavaren kanske inte ens har kontakt med sitt barn. Det är även möjligt att vårdnadshavaren har ett komplicerat förhållande till den andre vårdnadshavaren som eventuellt kan bidra till att bestämmanderätten används som ett maktmedel, i stället för ett medel att skydda barnet i syfte att uppnå beslut som är förenliga med barnets bästa. Dessutom saknar barn möjlighet att formellt få ett beslut från en vårdnadshavare överprövat. De ovan nämnda omständigheterna bidrar till att det kan finnas risker med att den förälder som inte bor med sitt barn fortfarande tillåts ha stort rättsligt inflytande över barnets liv. 4.5 Socialnämndens möjlighet att fatta beslut rörande barn Kommunernas socialnämnder har enligt 5:1 SoL ett övergripande ansvar för att barn inte ska fara illa, därför kan socialnämnden besluta om vissa insatser och åtgärder för ett barns räkning. Inom ramen för SoL är dock huvudregeln att ett barns vårdnadshavare ska samtycka till de åtgärder socialnämnden vidtar för barnets räkning. Är 46 Schiratzki, Föräldraansvar i välfärdsrätten s Prop. 1981/82:168 s

25 förhållandena sådana att LVU tillämpas kan däremot socialnämnden enligt 11 LVU, i vissa situationer, överta vårdnadshavarens bestämmanderätt. 48 Inom ramen för SoL har dock socialnämnden viss möjlighet att fatta beslut utan vårdnadshavares samtycke. Exempelvis kan socialnämnden enligt 11:10 st 3 SoL fatta beslut om att inleda samtal med ett barn oavsett barnets vårdnadshavares inställning till samtalet. Att en sådan möjlighet finns är viktig för att utredningar som angår ett barns behov av eventuellt stöd ska bli så utförliga som möjligt. Även i FB finns en regel som kan ge socialnämnden rätt att bestämma i vissa frågor av ingripande betydelse för ett barns framtid, trots att förutsättningarna för LVU inte behöver vara uppfyllda i det specifika fallet. Av 6:13 a FB framgår att socialnämnden kan besluta att en åtgärd ska vidtas, trots att bara den ena av ett barns två vårdnadshavare samtycker till åtgärden, om det krävs med hänsyn till barnets bästa och åtgärden gäller någon av de punkter som räknas upp i paragrafen. Saknas samtycke till åtgärden från barnets båda vårdnadshavare kan däremot 6:13 a FB inte tillämpas. 49 Inte heller om barnet uppnått tillräcklig ålder och mognad för att ensamt besluta i frågan. 50 Åtgärder som omfattas av 6:13 a FB är exempelvis psykologisk utredning eller behandling som ges inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), samtal med kurator eller vissa insatser som ges till barn med funktionshinder. 51 Handlar det om åtgärder som inte omfattas av 6:13 a FB saknar socialnämnden befogenhet att med stöd av paragrafen få till stånd beslut mot den ena vårdnadshavarens vilja. 6:13 a FB kan därför inte tillämpas om den ena vårdnadshavaren samtycker till en frivillig familjehemsplacering enligt SoL, samtidigt som den andra vårdnadshavaren motsätter sig placeringen, eftersom familjehemsplaceringar inte omfattas av 6:13 a FB. 52 I ett sådant läge står socialnämnden maktlös, om inte förutsättningarna är sådana att barnet skulle kunna omhändertas med stöd av LVU. 6:13 a FB kan inte ses som en bestämmelse som ger socialnämnden absolut bestämmanderätt, eftersom paragrafens tillämplighet förutsätter samtycke till åtgärden från den ena av barnets två vårdnadshavare. Bestämmelsen innebär dock en principiellt viktig möjlighet för socialnämnden att begränsa den ena vårdnadshavarens bestämmanderätt Socialnämndens möjlighet att bestämma över LVU-vårdade barn berörs mer nedan i avsnitt Prop. 2011/12:53 s Prop. 2011/12:53 s Prop. 2011/12:53. s Prop. 2011/12:53 s Sjösten, Vårdnad boende umgänge s

26 Det intressanta med 6:13 a FB är att paragrafen gör det möjligt för socialnämnden, att i vissa specifika fall, gå in och begränsa en vårdnadshavares bestämmanderätt, trots att förutsättningarna för LVU inte är uppfyllda. Intressant är även att paragrafen är relativt ny då den infördes först i maj En slutsats jag dragit av detta är att lagstiftaren ansett att socialnämnden i vissa fall behövt ökade befogenheter för att kunna säkerställa att barns bästa tillgodoses, även inom ramen för SoL. Jag tolkar införandet av 6:13 a FB som ett steg i rätt riktning för att möjliggöra att beslut som är förenliga med barnets bästa ges företräde framför vårdnadshavarens bestämmanderätt enligt FB. 4.6 Sammanfattning om vårdnadsansvar och bestämmanderätt Uppsatsens inledande kapitel har hittills behandlat barns rättigheter, samt vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter gentemot barn, under den tid då ett barn fortfarande bor tillsammans med den ena eller båda av vårdnadshavarna. Konstaterats har att barn, i alla fall i teorin, har en relativt långtgående rätt till med- och självbestämmande i frågor som rör dem själva. 54 Vidare har fastslagits att vid flertalet beslut som rör barn ska vad som är bäst för det specifika barnet tillåtas vara avgörande. 55 Gällande ansvaret som vårdnadshavare har visats att en vårdnadshavare enligt FB:s vårdnadsregler är skyldig att se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran tillgodoses. Det är även denna skyldighet som motiverar vårdnadshavarens bestämmanderätt i frågor som rör barnets personliga angelägenheter enligt 6:11 FB. 56 Uppmärksammats har även att det föreligger en skillnad mellan juridiskt vårdnadsansvar och faktisk vård av ett barn, och denna skillnad gör att vårdnadshavare kan ha gemensam vårdnad om ett barn, trots att bara den ena vårdnadshavaren bor med barnet. En konsekvens av denna ordning är att den vårdnadshavare som inte bor med sitt barn, trots det tillåts ha stort inflytande i flertalet frågor som rör barnets liv och vardag. 57 I avsnitt 4.5 ovan nämndes att kommunernas socialnämnder enligt 5:1 SoL har ett övergripande ansvar för att barn inte ska fara illa. Riskerar ett barn att fara illa av att vistas i vårdnadshavarens hemmiljö följer sedan av 6:1 SoL att socialnämnden kan omhänderta barnet för placering i familjehem. Hur det ovan beskrivna 54 Se avsnitt Se avsnitt Se avsnitt 3.2.1, och Se avsnitt