Handbok Brandman Flyg Utgåva 1. Kapitel 5 Akutsjukvård. Sidan 1 av 74 INNEHÅLL

Transkript

1 INNEHÅLL 1 INLEDNING L-ABCDE SJUKVÅRD L-ABCDE Livsfarligt läge Människans behov av syre Det syretransporterande systemet Fria andningsvägar Kontroll av andning Kontroll av hjärtverksamhet Arbetsschema vid funktionell hjärtstopp Blödning Cirkulationssvikt TERMISKA SKADOR Hudens uppbyggnad Brännskador Kylskador ÖVRIGA SKADOR Frakturer Nack- och ryggskador Sårskador Bröstkorgsskador Bukskador Inre skallskador KRISPSYKOLOGI Psykisk skada Den psykiska funktionen Primära försvarsmekanismer Primärt psykiskt omhändertagande av drabbad allmänhet Psykiskt omhändertagande av drabbad insatspersonal Kamratstöd (defusion) Sekundära försvarsmekanismer Sena försvarsmekanismer (PTSD) AKUTA SJUKDOMSTILLSTÅND Olyckor och medicinska sjukdomstillstånd Kärlkramp, hjärtinfakt Stroke (hjärninfarkt, hjärnblödning) Lungemboli (propp i lungan) Epilepsi Diabetes (sockersjuka) Astma Skador i samband med graviditet AVSLUTNING Sidan 1 av 74

2 1 INLEDNING Att vara flygplatsbrandman innebär i arbetet att vara beredd på att hjälpa människor i en nödsituation eller en hotande sådan. Att rädda liv och begränsa skador är den primära arbetsuppgiften för all form av räddningstjänst! Utöver kunskaper i brandsläckning, evakuering osv. krävs att flygplatsbrandmannen även har goda kunskaper om haveriplatsens miljöfaror för exponerande och hos skyddade personer samt kunskap om och praktisk färdighet i att omhänderta skadade personer på olycksplatsen dvs att med relativt enkla åtgärder kunna begränsa skadeutveckling och framtida men hos de drabbade. I en akut haverisituation där ingen förvarning erhållits är det sannolikt att flygplatsräddningstjänstens personal tvingas att dels göra de första medicinska bedömningarna dels vidta de akuta åtgärder som erfordras. I den akuta situationen har sannolikt mer kvalificerad medicinsk personal (t ex ambulans, sjukvårdsgrupp) ännu ej hunnit ut till platsen. I en senare fas när ambulans och sjukvårdspersonal kommit på plats är flygplatsräddningstjänstens uppgift att hjälpa till med övervakning och förflyttning av skadade samt att bistå sjukvårdspersonal vid arbetet med de drabbade. Risken för att enskilda personer ska drabbas av akuta sjukdomssymtom är relativt stor. För många innebär flygning ett kraftigt stressmoment som kan akutisera underliggande sjukdomstillstånd (kärlkramp, hjärtinfarkt, astma ). Man bör också komma ihåg att förseningar och tidsförskjutningar med förskjutna måltider också kan ge upphov till medicinska problem (t ex vid diabetes). I väntan på att ambulans ska komma till platsen förväntas flygplatsbrandmannen kunna göra en rimlig bedömning av situationen samt vid behov kunna påbörja en adekvat behandling med enkla medel. Detta kursavsnitt syftar till att ge flygplatsbrandmannen elementära kunskaper i akutsjukvård såväl för en haveriplats som för enskilda skador eller akuta sjukdomstillstånd som kan uppstå i anslutning till flygplatsen. Sidan 2 av 74

3 2 2.1 L-LABCDE SJUKVÅRD L-ABCDE Vid akut omhändertagande av skadade eller svårt sjuka personer gäller det att så snabbt som möjligt vidta de absolut viktigaste åtgärderna för att rädda liv och begränsa skadors utveckling. Om det gäller en olycka med ett stort antal skadade är det också viktigt att man har enkla regler att gå efter för att med den begränsade räddningsstyrka man har att tillgå i räddningsinsatsens första fas för att kunna vidta effektiva åtgärder. Det gäller då att hjälpa så många som möjligt och för att det ska kunna ske måste man koncentrera sig på de åtgärder som omedelbart måste vidtas. Om man lägger ned alltför mycket tid på omhändertagande av en lindrigt skadad hinner kanske andra skadade avlida eller få oreparerbara skador p g a att de inte fått någon hjälp. Denna bedömning av de skadades inbördes behov av hjälp brukar kallas skadesortering eller skadeprioritering (triage). De insatser man i första hand kommenterar sig på sammanfattas av begreppet L-ABCDE. Tanken är att man arbetar sig fram bokstav för bokstav. Man börjar alltid med L. Om den är klar går man till A, och inte förrän A anses åtgärdad bör man gå vidare till B osv. L = Livsfarligt läge A = Airways (fria andningsvägar) B = Breathing (andas den drabbade själv?) C = Circulation (finns det blodcirkulation?) D = Disability (medvetande?) E = Exposure (synliga skador eller symtom?) L står för livsfarligt läge. Om den skadade ligger på en sådan plats att risken för t ex explosion, brand eller ras är överhängande måste den första åtgärden bli att så snart som möjligt avlägsna den skadade från riskområdet. Att försöka bedriva sjukvård inne i ett riskområde innebär att man både riskerar den skadades och räddningspersonalens liv. Ett havererat flygplan med risk för brand och explosion är ett exempel då man kan tvingas inleda räddningsinsatsen med att evakuera flygplanet. Övriga sjukvårdsåtgärder, liksom skadeprioritering, får då vänta tills de skadade förts till en säker plats (uppsamlingsplats) utanför riskområdet. Självfallet kan en sådan evakuering försvåra skadorna hos vissa av de drabbade (t ex ryggskador) samt fördröja inledandet av de egentliga sjukvårdsåtgärderna (t ex stoppa blödningar), men för att rädda så många som möjligt är kanske detta nödvändigt. Sidan 3 av 74

4 2.2 Livsfarligt läge Att snabbt evakuera ett stort antal människor ur en flygplanskropp innebär ett mycket tungt arbete. Man bör också komma ihåg att räddningspersonalen i denna situation måsta använda andningsskydd och tät klädsel vilket gör arbetet än tyngre. Rök, mörker samt att flygplanskroppen kanske deformerats innebär ytterligare problem för räddningspersonalen. I de flesta fallen är det sannolikt en bättre taktik att omvandla riskområdet till ett relativt säkert område. Att snabbt släcka eventuell brand och säkra olycksplatsen så att brand ej uppstår är naturligt i detta läge. För personer ombord är dock det livsfarliga läget ej upphävt genom att branden släckts och platsen säkrats för återanvändning. Följande problem kvarstår och kan innebära en livsfara för ombordvarande. a) Förhöjd temperatur. Branden kan ha upphettat metallen i flygplanskroppen och denna värme kvarstår i metallen även sedan branden släckts och höjer därigenom lufttemperaturen i flygplanet. b) Syrebrist. Vid brandförloppet förbrukas syre vilket innebär att syrehalten inne i flygplanet kan bli avsevärt lägre än det normala (21%). Då syremättnaden sjunker under 10% begränsas förmågan att kunna ta upp syre i blodet väsentligt. c) Giftiga brandgaser. Vid ofullständig förbränning bildas höga halter av kolmonoxid, CO (= kolos ). Kolmonoxiden binder c:a 250 gånger lättare än syre till hemoglobinet i de röda blodkropparna, varför syretransporten i blodet blockeras. Vid förbränning av skumplast och vissa andra plastsorter bildas cyanid som gör att kroppens celler ej kan använda syre. Flygplatsbrandmannen är till stor del skyddad mot dessa faktorer genom andningsskydd och tät klädsel, medan de ombordvarande är oskyddade! Att snarast påbörja ventilation av flygplanet kan därför ses som en viktig åtgärd för att skapa en miljö inne i flygplanet som ej tillfogar de ombordvarande skador. Nota Bene! Att genom ventilation skapa en miljö inne i flygplanskroppen som ej förvärrar de drabbades situation kan ses som en mycket viktig sjukvårdsåtgärd. Sidan 4 av 74

5 Vid brandförloppet bildas också en mängd partiklar som på sikt kan ha en skadeverkande effekt på människor. Sotpartiklar är i sig själva relativt ofarliga men kan binda skadliga substanser på sin yta. Ett betydligt större problem utgör de nedbrytningsprodukter som bildas då kompositmaterial utsätts för kraftig värme. De små nålformiga partiklar som därvid bildas är så små att de följer med inandningsluften ända ner till lungblåsorna där de fastnar. En räddningsinsats bör utformas så att exponering för riskfaktorer som skadar de drabbade minimeras. Kompositpartiklarna är så små att de länge kan hålla sig svävande i luften. Om brandventilationen vid brand i eller utanför en flygplanskropp utföres med traditionell fläkt kommer antal fritt svävande komponenter från värmeexponerade kompositmaterial att öka väsentligt! Därför bör ventilationen istället utföras med spridd stråle (vattendimma). Huvuddelen av de fritt svävande partiklarna kommer därvid att fastna i de små vattendropparna och falla ned på underlaget. Nota Bene! Vid brand i eller i anslutning till flygplanskropp bör ventilationen av planets innandöme ske med hjälp av vattendimma för att begränsa fritt svävande partiklar så mycket som möjligt! Kompositpartiklar som fastnar i lungorna kan ge upphov till successiv lungförstöring (lungfibros) med allt sämre lungfunktion. Problemet startar på brandplatsen genom inandning av partiklar och något motgift eller behandling finns ej! 2.3 Människans behov av syre Alla delar av vår kropp kräver kontinuerlig tillgång till syrgas för att kunna överleva. Om syrgas av någon anledning inte når fram till ett organ eller vävnad uppstår syrebrist (ischemi). Detta leder i sin tur till att det bildas mjölksyra (laktat) på samma sätt som när man springer fortare än man hinner förse benmuskulaturen med syre. Mjölksyraanhopning gör ont! Får man vila en stund förbränns mjölksyran och smärtan avtar. Om stoppet i syretillförseln är total (t ex en blodpropp som helt förhindrar syretransport i kärlet) dör denna vävnad p g a syrebrist. Man säger då att vävnaden drabbats av infarkt. En infarkt kan i princip drabba vilket organ som helst t ex hjärninfarkt, tarminfarkt, njurinfarkt osv. Vid hjärtinfarkt dör en del av hjärtmuskeln p g a att ett blodkärl som förser denna del med syrerikt blod blivit för trångt eller drabbats av en blodpropp. Olika delar av vår kropp är olika känsliga för ett totalt syrestopp. Hjärnan är den del som tar först skada vid avbrott i syretillförseln. Sidan 5 av 74

6 Detta är mycket allvarligt eftersom hjärnans celler ej kan återbildas. En viktig princip i all form av akutsjukvård är därför att snarast säkra syretillförseln till hjärnan. MUSKLER NJURE HJÄRNA c:a 3 4 tim c:a 30 min c:a 5 min Tidsangivelserna i tabellen ovan anger hur länge vissa organ överlever utan syre vid kroppstemperatur (+37ºC). Vid nedkylning klarar sig dock organen betydligt längre. Vid drunkning i kallvatten har man alltså bättre möjlighet att klara avbrott i syretillförseln än om man drunknar i varmt vatten. Åldern spelar också en stor roll. Små barn klarar avbrott i syretillförseln avsevärt bättre än vuxna. Slutligen ska man också komma ihåg att den drabbades allmäntillstånd är av betydelse. En person som redan från början har sämre syretillgång (t.ex. pga. hjärt- eller lungsjukdom) är naturligtvis sämre ställd vid ett avbrott i syretillförseln. Man bör också komma ihåg att överlevnadstiden för ett visst organ i tabellen ovan anger uppskattad tid tills hela organet drabbats av infarkt. Celldöden påbörjas dock betydligt tidigare! Vid upphörd syretillgång i hjärnan påbörjas celldöden redan efter någon minut! 2.4 Det syretransporterande systemet För att människan ska kunna ta upp syre och sprida till alla delar av kroppen krävs fria andningsvägar och fungerande lungor. Även om vi får ned luft i lungorna har vi inte särskilt mycket nytta av det om inte transporten vidare ut i kroppen fungerar. Sidan 6 av 74

7 I lungorna tas syret upp av röda blodkroppar. Syret binds vid ämnet hemoglobin i de röda blodkropparna och avlämnas efter transport i de organ och vävnader som behöver syre. Då syret avlämnats lastas istället koldioxid (CO 2 ) som med de röda blodkropparnas hjälp transporteras tillbaka till lungorna där det avges. De röda blodkropparna kan således ses som lastbilar som transporterar syre från lungorna ut i kroppen och koldioxid utifrån kroppen till lungorna. Den koldioxid som förts till lungorna lämnar sedan kroppen med utandningen. I likhet med andra lastbilar måste de röda blodkropparna ha öppna färdvägar för att nå alla delar i kroppen. Färdvägarna i detta fall är våra blodkärl. Om det är stopp i ett blodkärl (t ex blodpropp, förträngning p g a åderförkalkning) kommer inte blodet fram och de delar som skulle få syre tillförsel via just detta blodkärl riskerar att dö (infarkt). Vid hjärtinfarkt är det för trångt i hjärtats kranskärl eller grenar från detta vilket leder till att en del av hjärtmuskeln dör. I motsats till vanliga lastbilar har de röda blodkropparna ingen egen rörelseförmåga. För att de ska åka runt i kroppen krävs därför att den vätska de ligger i (dvs blodet) hela tiden pumpas runt. För att transportera syre krävs därför också ett fungerande hjärta. DET SYRETRANSPORTERANDE SYSTEMET FRIA ANDNINGSVÄGAR LUNGOR RÖDA BLODKROPPAR BLODKÄRL HJÄRTA Det krävs också en hjärnfunktion för att syretransporten skall fungera. Upphör hjärnfunktionen (t ex pga syrebrist) upphör också de andningsreflexer som är nödvändiga för andningen. Vid ett funktionellt hjärtstopp kommer således andningen snabbt att upphöra. Om det sker ett andningsstopp (t ex stopp i luftstrupen) eller att andningsreflexerna upphör (t ex heroinöverdos) kommer hjärtat fortsätta att slå minuter med successivt försämrad effekt för att slutligen övergå i ett hjärtstopp. ETT HJÄRTSTOPP INNEBÄR ALLTID ATT ANDNINGEN SNABBT SLÅS UT! (Enstaka konstiga andetag kan dock förekomma) ETT ANDNINGSSTOPP KAN FÖRELIGGA TROTS ATT HJÄRTAT PUMPAR NORMALT. EFTER MINUTER KOMMER DOCK ÄVEN HJÄRTAKTIVITETEN ATT UPPHÖRA. Sidan 7 av 74

8 2.5 Fria andningsvägar Den första åtgärden i L-ABCDE efter att ha säkrat platsen är att kontrollera en människa som försöker andas. Det kan vara så att luft inte kommer ned i lungorna p g a hinder på vägen ned. Ett fast föremål som åker ned i svalget kan lätt täppa till öppningen till struphuvudet. Det kan vara en köttbit eller en karamell i vardagslivet som ger tilltäppning. Vid olyckor kan det också vara t ex delar av sönderslagna tandproteser. En person som plötsligt drabbas av ett sådant högt andningshinder kommer att uppleva en uttalad lufthunger. Eftersom stoppet oftast sitter vid struphuvudets övre kant kommer den drabbade inte kunna tala och ej kunna hosta. Den tilltagande syrebristen visar sig genom blåmissfärgning i ansiktet samt spända halsmuskler. Den drabbade tar sig mot halsen på ett karaktäristiskt sätt. Relativt snart kommer dock medvetslösheten att inställa sig. För att få bort ett högt andningshinder bör man snarast försöka en sk Heimlichs manöver. Det innebär att hjälparen placerar sig bakom den drabbade och fattar ett stadigt tag runt den drabbade strax nedanför bröstkorgen. Genom att distinkt trycka inåt och uppåt ökas trycket i brösthålan och det fastkilade föremålet kan pressas uppåt. Då föremålet lättat lite kommer den drabbades hostreflex att hjälpa till att avlägsna hindret. På en liggande person är ett alternativ att snabbt placera personen i sidoläge (så att munnen går snett nedåt). Därefter slår man kraftigt med kupad hand mellan skulderbladen. Den vibration som därvid uppstår kan göra att föremålet lossnar så mycket att hostreflexen kan avlägsna hindret. På småbarn återskapas fria andningsvägar lättast genom att placera barnet på magen i hjälparens knä och att denne dunkar barnet i ryggen. HÖGT ANDNINGSHINDER Symtom: Åtgärd: Uttalad lufthunger Kan ej tala Kan ej hosta Tilltagande blåmissfärgning i ansiktet Spända halsmuskler Tar sig mot halsen Heimlichs manöver Ryggdunk Sidan 8 av 74

9 Om de åtgärder som vidtagits trots upprepade försök inte leder till att fria andningsvägar återställes och om den drabbades symtom tilltar (ökad missfärgning, sänkt medvetandegrad) måste andra åtgärder göras. Har hindret i andningsvägarna inte kunnat avlägsnas, och om sjukvårdspersonal med speciell utrustning inte finns på plats måste man istället försöka blåsa luft i den drabbade. Tanken med denna nödåtgärd är dubbel dels är det möjligt att man kan pressa en viss mängd lyft förbi det trånga stället och dels är det möjligt att man kan förskjuta hindret nedåt. Kan man få hindret så långt ned där luftstrupen delar sig med en gren till vardera lungan, kommer föremålet sannolikt att tryckas in i grenen till den ena lungan. Den andra lungan får då plötsligt fri luftpassage. Detta kan bli personens räddning. En medvetslös person kan få ofri andning även utan främmande föremål i halsen. Att ligga medvetslös i platt ryggläge kan innebära att tungbasen av sin egen tyngd faller mot bakre svalgväggen och därigenom blockerar andningsvägen. I ryggläge är också risken stor att blod eller kräkning blockerar andningen. Genom att placera personen i stabilt sidoläge kommer tungan automatiskt att falla framåt och eventuell vätska i munhålan kommer automatiskt att rinna ut. Ett annat namn på stabilt sidoläge är dränageläge. ATT PLACERA EN PERSON I STABILT SIDOLÄGE: 1. Hjälparen ställer sig på knä vid sidan om den skadade. 2. Den arm som är närmast hjälparen läggs rakt ut mot hjälparen (dvs vinkelrätt ut från den drabbade). 3. Det bortre benet på den drabbade böjs. 4. Den bortre armen läggs över den drabbades bröstkorg och handen placeras mot den kind som är närmast hjälparen. 5. Den drabbades huvud vrids försiktigt så att ansiktet kommer emot hjälparen. 6. Hjälparen fattar vid den drabbades böjda ben och vid dennes axel och rullar försiktigt över personen mot sig själv. 7. Den drabbades undre arm böjs så att den ger en ordentlig anläggningsyta mot underlaget. 8. Lyft ut den drabbades axel så att inte allt tryck ligger på axeln. 9. Lägg in den drabbades hand under dennes ansikte så att munnen inte kan komma ned mot underlaget. Böj också huvudet lätt bakåt. Den drabbade ska nu ligga stabilt och de övre andningsvägarna är säkrade. Sidan 9 av 74

10 En sjuk eller skadad person får aldrig lämnas obevakad i ett ryggläge. Om skadorna eller symtomen är sådana att man ogärna vänder den drabbade kan denne ligga kvar under förutsättning att en person hela tiden observerar denne och att denne övervakare är beredd att snabbt vända den drabbade till sidoläge om symtomen på ofri andning uppstår (t ex plötslig kräkning). Om det rosslar och bubblar då den drabbade andas är det ett tecken på att det finns vätska i svalget. Då måste den drabbade genast vändas. I en stor skadesituation med många skadade är sannolikt de initiala hjälpresurserna för små för att man ska kunna övervaka de drabbade i inledningsskedet. I denna situation ska alla som inte uppenbart protesterar placeras i sidoläge således även de som ej är medvetslösa (Tillståndet kan ju snabbt förändras och den drabbade bli medvetslös utan att hjälpare uppfattar det!) VID EN SKADESITUATION PLACERAS ALLA SOM INTE UPPENBART MOTSÄTTER SIG DET I STABILT SIDOLÄGE. Självfallet kan en vändning till stabilt sidoläge innebära förvärrade skador för vissa drabbade (t ex rygg- och nackskador). All erfarenhet talar dock för att man räddar många människoliv i en skadesituation genom att försäkra sig om en god andningsfunktion hos den drabbade. Därför är A (airways) den första behandlingsbokstaven i L-ABCDE. Även en person i sittande ställning kan vid medvetslöshet få avsevärda andningsbesvär p g a ofri andning. Om huvudet faller framåt så att hakan ligger mot bröstkorgen pressas tungan bakåt och kan i värsta fall utgöra ett totalt andningshinder. För att återskapa fri andningsväg i denna situation måste huvudet lyftas upp även om det föreligger misstanke på nackskada. ÅTERSKAPA FRI ANDNINGSVÄG HOS MEDVETSLÖS SITTANDE PERSON 1. Hjälparen försöker komma in bakom den drabbade och fattar ett stabilt tag på vardera sidan av dennes huvud. 2. Hjälparen drar kraftigt i längdriktningen av den drabbades nacke. Därigenom dras halskotorna isär. 3. Under bibehållet drag lyfts den drabbades huvud så att det till slut hamnar i en lätt bakåtböjd ställning. Andningsvägen är därmed normalt återställd. Huvudet får dock ej släppas eller föras framåt, förrän positionen säkrats med nackkrage eller på annat sätt! Sidan 10 av 74

11 2.6 Kontroll av andning Sedan åtgärder vidtagits för att återställa fria andningsvägar (se 2.5) går man över till B i L-ABCDE dvs kontroll av om personen verkligen andas. I en stressad situation kan det vara svårt för hjälparen att med säkerhet fastställa om det finns spontanandning eller ej. Man strävar därför efter att använda 3 av varandra oberoende sinnesorgan för att fastställa om det finns andning eller ej. Kontroll av andning: S E LY S S N A K Ä N N Genom att lägga sitt öra framför den drabbades munöppning och titta ner över bröstkorgen kommer hjälparen i en position där man kan se även små andningsrörelser. Om man står upp och tittar på den drabbades bröstkorg är det i princip omöjligt att se om den drabbade andas. Med örats placering framför den drabbades mun kan hjälparen också höra om det finns andning. Hjälparen kan också höra om det bubblar eller rosslar vid andningen. Om så är fallet tyder det på vätska i andningsvägarna dvs andningsvägen är ej helt fri. Om den drabbade har egen andning kommer hjälparen att känna utandningen mot den egna kinden eller örat. 2.7 Kontroll av hjärtverksamhet Om den drabbade har en normal andning finns egentligen ingen andledning att kontrollera om det finns hjärtverksamhet i princip vet man ju att så är fallet (se 2.4). Hjärtverksamheten bör dock kontrolleras för säkerhets skull. Varje gång hjärtat drar ihop sig kastas blodet ut i blodkärlen med en tryckvåg. Denna tryckvåg kan man känna som puls där blodkärlen från hjärtat ligger tillräckligt ytligt. På tumsidan av handledens insida känns pulsen tydligt hos en frisk människa. Hos en svårt skadad eller sjuk person kan dock trycket i pulsvågen (blodtrycket) vara så lågt att pulsen kan vara svår att registrera. På halsen och i ljumskarna känns dock pulsen alltid om det föreligger funktionell hjärtverksamhet. Av praktiska skäl kontrollerar man oftast pulsen på halsen hos skadade eller sjuka personer. Då man känner på pulsen hos en person använder man ej den egna tummen utan pekfinger och långfinger. Sidan 11 av 74

12 Halspulsådern känns tydligt om man utgår ifrån den drabbades struphuvud och går rakt ut åt sidan. I gropen mellan struphuvud och den sneda halsmuskeln trycker man försiktigt med fingrarna. Utöver att konstatera om det finns puls eller ej kan man få andra viktiga upplysningar t ex om pulsen är extremt hög eller låg, om pulsen känns regelbunden samt om pulstrycket är högt eller lågt. Det går lika bra att känna halspulsådern på höger som på vänster sida. Det är normalt inte farligt att trycka på halspulsådern på ena sidan eftersom de två halspulsådrarna går ihop inne i skallhåligheten. Den begränsning av blodflöde som ett tryck kan medföra kompenseras av blodflödet i den andra halspulsådern. Hos gravt nedkylda personer bör man dock inte trycka på halspulsådern eftersom det då föreligger risk att man genom en nervreflex kan utlösa ett hjärtflimmer. PÅ EN GRAVT NEDKYLD PERSON FÅR MAN EJ KÄNNA PÅ HALSPULSEN! RISK FÖR HJÄRTKOMPLIKATION! Ett alternativ till att undersöka halspulsen är att känna på pulsen i ljumsken. Tydliga pulsationer känns några centimeter in från bäckenbenet i själva ljumsken. Nota Bene! EN PERONS SOM PRATAR ELLER REAGERAR PÅ TILLTAL HAR VARKEN HJÄRT- ELLER ANDNINGSSTOPP! Grundregeln är att de livsfunktioner den drabbade själv uppehåller får denne också själv sköta. Endast sådana funktioner som den drabbade ej kan upprätthålla av någon anledning tillförs genom yttre åtgärder. Om hjärtat slår (dvs om puls föreligger) men ingen andning finns ges endast konstgjord andning. Om varken puls eller andning finns måste båda funktionerna tas över av hjälparen. 2.8 Arbetsschema vid misstänkt funktionell hjärtstopp Följande arbetsschema rekommenderas av Cardiologföreningen Under de senaste 20 åren har ett antal olika arbetsscheman rekommenderats vilket givit upphov till irritation eftersom de väsentligt skiljer sig åt. Man bör då komma ihåg att även tidigare arbetsmetoder var effektiva och att många liv har räddats med hjälp av dem! Samtidigt är det naturligtvis väsentligt att man följer utveckling och forskning inom området så att den metodik experterna rekommenderar om möjligt följs. Sidan 12 av 74

13 1. Ligger den drabbade säkert? Om det föreligger risk för den skadade eller hjälparen måste den drabbade snarast föras i säkerhet! 2. Är den drabbade kontaktbar? Hjälparen ruskar den drabbade och ropar t ex Hallå! Hur är det? Kan du höra mig? Om den drabbade reagerar läggs han i stabilt sidoläge. Om ingen kontakt erhålles försök få någon att larma 112. Om hjälparen är ensam går denne vidare till steg 3 direkt. 3. Den drabbade placeras i ryggläge på hårt underlag. Det går inte att utföra effektiva hjärtpressioner på en mjuk madrass! 4. Påbörjas direkt med 30 hjärtpressioner med relativt hög takt (c:a 100 st/min). Trycket utföres mitt på bröstbenet och trycket ska gå rakt ned mot bröstkorgen. För att få effektiva hjärtpressioner hos en vuxen person ska bröstkorgen tryckas ihop 4-5 cm. Detta går att göra eftersom bröstben och revben är sammanbundna med brosk som är elastiskt. För att hjälparen ska orka bör den egna kroppen placeras rakt över den drabbade och hjärtkompressionerna utförs med raka armar med hjälp av den egna kroppstyngden. Tanken är att hjärtat trycks ihop genom att det ligger mellan två hårda strukturer bröstbenet och ryggkotorna. Sker trycket snett trycks hjärtat in mot lungorna som är helt mjuka. Med den tryckriktningen erhålles ingen effektiv kompression av hjärtat. Sidan 13 av 74

14 5. Efter 30 hjärtkompressioner gör hjälparen 2 inblåsningar av sin egen utandningsluft i den drabbade. För att luften ska nå ner i den drabbades lungor måste huvudet böjas lätt bakåt och käken lyftas uppåt. Med ena handens fingrar lyfts käken uppåt och med den andra handen trycks försiktigt på pannan. Med den hand man trycker på pannan trycker man också ihop den drabbades näsvingar. Om man glömmer detta kommer inandningensluften att gå ut genom näsan och ingen luft når ner i lungorna. Genom att täcka den drabbades mun med egen mun och försöka få tätt med läpparna kan hjälparna blåsa in sin utandningsluft i den drabbade. Genom att samtidigt observera att bröstkorgen lyfter sig kan hjälparen känna sig säker på att luften når ned till lungorna. Sidan 14 av 74

15 Det finns ett stort antal olika masker som hjälparen kan använda för att undvika direkt kontakt med den drabbades saliv och slemhinnor. Även om sådan pocket-mask används är det viktigt att huvudet hålls i rätt position vid inblås samt att bröstkorgsrörelserna observeras. På små barn görs inblåset lättast genom att hjälparens mun täcker både mun- och näsöppningen på barnet. Man bör också komma ihåg att barnet har en mycket mindre lungvolym än en vuxen person. En lätt pust räcker för att man ska se barnets bröstkorg vidga sig vid inblåsningen. 6. Hjälparen fortsätter växelvis 30 hjärtkompressioner och 2 inblåsningar. Om ingen annan person finns närvarande så att larm till 112 ej kunnat göras larmar hjälparen själv efter 5 serier 30 hjärtkompressioner/2 inblås. 7. Aktivitet fortsätter till dess kvalificerad sjukvårdspersonal tar över t ex ambulanspersonal. 8. Om den drabbade företer tecken på egen aktivitet t ex andning, avbryts genast hjärt-lungräddningen och den drabbade placeras i stabilt sidoläge och hålls under noggrann uppsikt. 9. Om fler personer finns på platsen kan man turas om att göra hjärtlungräddning (HLR). Enligt de nya direktiven görs dock HLR, dvs både hjärtkompressioner och inblåsningar av samma person. Det är vikigt att HLR vid behov kommer igång så snart som möjligt för att begränsa skador på inre organ (t ex hjärnan). Den vanligaste orsaken till ett plötsligt funktionellt hjärtstopp är att det uppstått ett kammarflimmer. Om så sker upphör hjärtat att pumpa blod eftersom det uppstår ett stort antal felaktiga elektriska impulser över hjärtats kammare. Hjärtmuskeln drar därvid ihop sig på sådant sätt att någon effektiv utpumpning av blod ej sker. Sidan 15 av 74

16 Den livräddande behandlingen för de drabbade är då defibrillering. Det finns idag på många platser halvautomatiska defibrillatorer. Med hjälp av 2 elektrodplattor som placeras på den drabbades bröstkorg analyserar defibrillatorn själv om det föreligger ett kammarflimmer. Om apparaten tolkar att det ej är ett kammarflimmer kommer den ej att kunna avge någon strömstöt. Tolkar defibrillatorn att det är kammarflimmer instruerar defibrillatorns högtalare hur hjälparen ska göra. JU SNABBARE EN DEFIBRILLERING KAN UTFÖRAS JU BÄTTRE PROGNOS FÖR DEN DRABBADE! JU SNABBARE HLR HAR KUNNAT INLEDAS I VÄNTAN PÅ DEFIBRIL- LERING OCH JU MER EFFEKTIVT HLR BEDRIVITS I VÄNTAN PÅ DEFIBRILLERING JU BÄTTRE PROGNOS FÖR DEN DRABBADE! Det blir nu allt vanligare med defibrilleringar ute på våra flygplatser och många flygplatsbrandmän har fått utbildning på att kunna använda sk D-HLR. Ligger den drabbade på säker plats? Är den drabbade kontaktbar? v Placera den drabbade i ryggläge på hårt underlag v 30 hjärtkompressioner v 2 inblås v v Efter fem serier 30/2 larma 112 (om ingen annan gjort det tidigare) v Fortsätt växelvis 30 hjärtkompressioner/2inblåsningar tills sjukvårdspersonal tar över Sidan 16 av 74

17 Trots snabbt inledd och effektiv HLR och trots tidig defibrillering går den drabbades liv många gånger ej att rädda. Underliggande hjärtsjukdom (t ex hjärtinfarkt) kan då vara så omfattande att tillståndet ej är förenligt med liv. Även om hjärtstoppet inträffat på sjukhus, med alla resurser som finns där, hade sannolikt utgången blivit densamma. Detta är viktigt att komma ihåg så att hjälparen som försökt inte skuldbelägger sig efter insatsen. Vid funktionellt hjärtstopp för små barn ser arbetsschemat lite annorlunda ut. HLR på barn inleds alltid med 5 inblåsningar eftersom livlöshet hos ett barn ofta är förknippad med att luftvägarna blivit täppta! Inblåsningarna sker genom både mun och näsa! Efter de inledande inblåsningar sker HLR för barn ut på samma sätt som för vuxen. Kraften i hjärtkompressionerna måste givetvis anpassas till barnets storlek. För riktigt små barn räcker det med att trycka med ett par fingrar mitt på bröstkorgen. 2.9 Blödning Skador på blodkärl, med större eller mindre blödning som följd är vanliga inom akutsjukvården. En stor yttre blödning kan man knappast undgå att lägga märke till. Ofta är det också så att betydelsen av yttre blödningar övervärderas. Blod är mycket iögonfallande och ser alltid mycket ut. Det är dock viktigt att komma ihåg att det också kan föreligga inre blödning dvs blödningen syns ej på huden utan sker inåt t ex till bukhålan. Inte sällan är dessa inre blödningar mycket stora och kan då vara direkt livshotande. En vuxen person har en total blodvolym som uppgår till ca 7% av kroppsvikten (1/13). En 70 kg person har således 70 x 0,07 = 4,9 liter blod. Ett 10 kg barn har 10 x 0,07 = 0,7 liter blod. När det gäller inre blödningar har vi inga möjligheter att påverka själva blödningen på olycksplatsen. Den viktigaste insatsen blir då att p g a symtomen misstänka att den drabbade har en stor inre blödning samt att se till att vederbörande snarast möjligt kommer under kvalificerad vård. (Finns medicinsk personal och utrustning på plats kan man påbörja vätsketillförsel direkt in i den drabbades blodbanor = dropp.) En annan viktig åtgärd är att genom ett allmänt omhändertagande motverka att cirkulationssvikt utvecklas. När det gäller yttre blödningar kan man stoppa eller begränsa dem med relativt enkla åtgärder. Vilka insatser som behövs beror på vilken typ av blodkärl som gått sönder. Utan någon utrustning kan man dock alltid begränsa en blödning genom att höja den skadade kroppsdelen och med fingrar eller händer trycka ihop sårkanterna. (Om kläder döljer själva skadan måste dessa självfallet avlägsnas så att man verkligen ser själva skadan!) Sidan 17 av 74

18 Det finns tre olika sorters blodkärl: Pulsådror (artärer) är de blodkärl som under högt tryck transporterar syrerikt blod från hjärtat ut till alla delar av kroppen. Varje gång hjärtat drar ihop sig pressas blodet ut i dessa kärl. Tryckvågen som fortplantar sig upplevs som pulsen. Blodådror (vener) är de blodkärl som för tillbaka syrefattigt blod till hjärtat. I dessa kärl är trycket lågt och inga pulsationer föreligger. Hårrörskärl (kapillärer) är kroppens smalaste blodkärl. De förbinder pulsådror och blodådror med varandra. Tvärsnittsytan på den pulsåder som lämnar hjärtat är några cm 2 medan tvärsnittsytan på alla kapillärer sammantaget är många m 2. Det innebär att trycket i kapillärerna är mycket lågt. Det är när blodet långsamt passerar genom kapillärkärl ute i vävnaderna som blodet lämnar ifrån sig syre och tar upp CO 2 som bildats vid förbränningen. Skador på hårrörskärl visar sig som en långsam sipprande blödning (t ex skrubbsår, stick i fingret på läkarmottagningen). Dessa blödningar stannar av sig själva. Om tiden medger kan man skydda skadan med ett sk TÄCKFÖRBAND. Detta förband består av en sårduk (kompress) som sätts fast över skadeområdet. Den enklaste formen av täckförband är ett vanligt plåster. Förpackningar med första förband innehåller ett färdigt täckförband där kompressen är fastsydd vid den binda som är till för att fästa kompressen. Den lilla halvhårda rulle eller ihop vikta pappersbunt som finns i förpackningen ska ej användas då man lägger ett täckförband. Skador på blodådror kännetecknas av en blödning där mörkrött blod flyter fram i en jämn ström. En blodåderblödning kan vara mycket riklig, särskilt om den skadade kroppsdelen är lågt placerad. Trycket Sidan 18 av 74

19 i blodådrorna är dock oftast så lågt att det räcker med att höja den skadade kroppsdelen ovan hjärtats plan för att blödningen i stort sett ska upphöra. Det räcker därför ofta med ett täckförband och högläge som åtgärd vid dessa skador. Vid omfattande blodåderblödningar som man ej effektivt kan stoppa (p g a att man exempelvis ej kan höja den skadade delen) kan man använda ett tryckförband Skador på pulsådror kännetecknas av en pulserande blödning av ljusrött och luftskummigt blod. Trycket i pulsådrorna är oftast så högt att höjning av den skadade kroppsdelen ej räcker för att begränsa blödningen effektivt. Istället för att med fingrarna trycka ihop såret kan man då lägga ett sk TRYCKFÖRBAND. Tanken med detta förband är att man med hjälp av tryckklossen (rullen eller pappersduken) i första förbandet utifrån ska lägga ett tryck som är lika stort som trycket är i det skadade blodkärlet. Avsikten är dock EJ att trycket ska vara så stort att man helt pressar ihop blodkärlet. Blodförsörjningen ska finnas bortom förbandsstället. Detta kontrolleras genom att man trycker på huden eller en nagel bortom förbandet. Den vita fläck som då uppstår ska snabbt återställas om det föreligger normal blodcirkulation i området! Ett alltför löst anbringat tryckförband visar sig naturligtvis genom att blödningen ej upphör. För att lägga ett tryckförband krävs en sårduk, något halvhårt föremål och linda. Allt detta finns i Första förbands- förpackningen. Närmast skadan lägger man precis som vid täckförbandet själva sårkompressen. Utanpå denna lägger man sedan över blödningsstället det halvhårda föremål som ska utgöra tryckklossen. Bindan används för att fixera tryckklossen samt för att skapa ett sådant tryck att blödningen upphör. Sidan 19 av 74

20 På många flygplatser finns idag självhäftande skumförband (Snøgg, DocRescue). Principen för täck- respektive tryckförband är densamma med detta förbandsmaterial. Tryckklossen gör man genom att riva av en liten bit att skumförbandet och vika ihop den så att det blir en liten kudde. I vissa situationer kan en pulsåderblödning vara så stor eller sitta på ett sådant ställe att man ej kan stoppa blödningen med tryckförband och högläge. Det kan då bli aktuellt med ett sk AVSNÖRANDE FÖRBAND. Tanken med detta förband är att hindra blodet att passera genom att strax ovan skadestället lägga ett förband som dras åt så hårt att inget blod kan passera. Denna förbandstyp är dock förenad med betydande risker och bör endast användas i yttersta nödfall! Som flygplatsbrandman får avsnörande förband endast användas om en kroppsdel är helt avsliten(amputation) och om blödningen inte kan begränsas på annat sätt!! Tänk också på att även relativt små blödningar i ansikte, näsa och mun kan ge ofria andningsvägar! VID BLÖDNING I ANSIKTET PLACERA DEN SKADADE I STABILT SIDOLÄGE MED EN SKADADE SIDAN NEDÅT! 2.10 Cirkulationssvikt Cirkulationssvikt definieras som ett tillstånd då den cirkulerande blodmängden är för liten i förhållande till blodbanans volym. Sidan 20 av 74

21 CIRKULATIONSSVIKT: För liten cirkulerande blodmängd. En uppenbar orsak till cirkulationssvikt är en omfattande blodförlust. Om individen förlorar 20 % eller mer av den totala blodvolymen uppstår symtom på cirkulationssvikt. Förlust av mer än 30 % av blodvolymen innebär ett direkt livshot för den drabbade. Man behöver dock inte förlora blod för att utveckla cirkulationssvikt. Även annan stor vätskeförlust kan leda till samma symtombild. Ett exempel på sådan vätskeförlust ser man vid en större brännskada då den skadade huden läcker ut rikligt med vätska. Vid såväl blödning som vid stora brännskador förlorar kroppen vätska. Man talar då om hypovolem cirkulationssvikt. I motsats till dessa tillstånd finns andra situationer då den cirkulerande blodmängden blir alltför liten trots att man inte förlorat vätska från blodbanorna. Orsaken är då istället att blodkärlen ute i kroppen vidgar sig så att blodet blir kvar ute i kroppen och inte återvänder till hjärtat i tillräcklig omfattning. Blodet ansamlas då huvudsakligen i de lägst belägna delarna. En intensiv smärta kan utlösa en sådan vidgning av blodkärlen. Allergi kan också ge samma kärlvidgande effekt. Att uppleva otäcka saker kan på samma sätt ge en psykisk reaktion som leder till kärlvidgning. Slutligen kan cirkulationssvikten bero på att hjärtat p g a sjukdom inte orkar pumpa ut tillräckligt med blod (hjärtsvikt). CIRKULATIONSSVIKT blödning brännskada smärta allergi psykisk reaktion hjärtsvikt I en skadesituation kan man räkna med att fler olika komponenter medverkar till utveckling av en cirkulationssvikt. Till den skadades blodförlust (eller vätskeförlust från brännskada) kommer de smärtor som skadan innebär samt att den drabbade varit med om något otäckt. Sidan 21 av 74

22 Den blodmängd hjärtat pumpar normalt (A) minskar vid cirkulationssvikt (B). För att motverka denna flödesminskning ökar antalet pumpslag per minut (C). Oavsett bakomliggande orsak innebär cirkulationssvikten en ökad puls. Trots detta förmår kroppen ej att upprätthålla ett normalt tryck utan blodtrycket sjunker vilket gör att pulsen känns svag. Den lilla blodmängd hjärtat sänder ut vill kroppen i första hand använda till viktiga inre organ. Därför stryps blodförsörjningen till mindre viktiga organ och som har förmåga att till viss del tåla syrebrist. Huden är ett sådant område som får stå tillbaka vid blodfördelningen vid en cirkulationssvikt. Den drabbade kommer därför att få gråblek hud som ofta är kallsvettig (nervreflex). I läpparna och under naglarna går små blodkärl särskilt ytligt. När syrefattigt blod samlas där får man därför blå läppar och blå naglar. Att alltför lite syrerikt blod pumpas ut vid en cirkulationssvikt innebär en generell syrebrist med en ofta omedveten kvävningskänsla. Denna obehagskänsla visar sig ofta i form av motorisk oro, som plockighet eller ren ångest. Det låga blodtrycket gör att den drabbades kropp signalerar behov av mer vätska dvs individen upplever törst. Man bör dock i en skadesituation ej ge något att dricka! Om den drabbade blir medvetslös kan vätskan kräkas upp och gå ner i andningsvägarna (aspiration). Sidan 22 av 74

23 CIRKULATIONSSVIKT SYMTOM snabb puls svag puls (lågt blodtryck) gråblek hud kallsvett blåaktiga läppar och naglarmotorisk oro ångest törst v medvetslöshet Att pulsen stiger vid en cirkulationssvikt kan ses som en kompensation för det sjunkande blodtrycket. Självfallet finns det en gräns då hjärtat inte längre orkar att kompensera. Man hamnar då i ett läge där både puls och blodtryck sjunker. Den drabbade är då mycket illa ute och risken är mycket stor att livet inte går att rädda även om adekvata sjukvårdsinsatser inleds på sjukhus. I det enskilda fallet vet man aldrig när man når den punkt då både puls och blodtryck börjar falla. I C i L-ABCDE ingår därför att vidta åtgärder för att motverka utveckling av cirkulationssvikt. En person med cirkulationssvikt är utan tvekan kandidat att snabbt bli medvetslös. Det är därför väsentligt att snabbt avlägsna eventuella föremål ur munhålan och försäkra sig om att den drabbade har fria andningsvägar och tillfredsställande andning. Även om man inte helt kan stoppa en blödning är det viktigt att begränsa blodförlust så gott som möjligt. För att säkra fria andningsvägar bör den drabbade placeras i stabilt viloläge med benen i högläge dvs ovan hjärtats plan. Den höjda fotänden gör att blod som ansamlats i benen p g a tyngdkraften tillförs hjärtat och blir därmed tillgängligt för cirkulationen. Vid muskelarbete krävs relativt mer blodtillförsel. Vid muskelansträngning vidgas därför blodkärlen till de engagerade musklerna och blodtillgången till övriga vävnader minskar. Vid cirkulationssvikt ska därför den drabbade vila. Av samma anledning ska man motverka nedkylning. Om kroppstemperaturen tenderar att sjunka ökas automatiskt muskelaktiviteten för att bilda spillvärme (köldfrossa). Den största värmeförlusten sker ofta till underlaget dvs marken eller golvet. Genom att få upp den drabbade från underlaget (bår+filt, isolerande liggunderlag el dyl) kan värmeförlusten begränsas väsentligt. Man bör dock komma ihåg att lägga en person direkt på Sidan 23 av 74

24 marken på ett aluminiumlakan (räddningsfilt) ökar värmeförlusten till underlaget! Aluminium är ej isolerande utan leder istället liksom andra metaller värme! Även luften kan utgöra en temperatursänkande faktor för den drabbade. Man bör därför även täcka över den drabbade med filt. För detta ändamål kan aluminiumfilten användas (skyddar mot vind och väta samt reflekterar till viss del kroppsvärmen). I skadesituationen medverkar den drabbades smärta till utveckling av en cirkulationssvikt. Det är viktigt att man inte i onödan tillfogar den drabbade smärta. Man bör därför stabilisera (fixera) frakturer inför förflyttningar och planera alla lyft eller förändringar av kroppsställning av den drabbade så att smärtlindring uppnås. Då sjukvårdspersonal kommit på plats kan de ge smärtlindring i form av injektion eller inandning av lustgas. Ibland kan det vara bättre att vänta på sådan smärtlindring innan smärtframkallande moment utföres! Även om den skadade klagar över törst ges ej vätska (se ovan). Möjligen kan man fukta läpparna på den drabbade för att minska symtomen men ej låta denne dricka något. Ett lugnt och vänligt bemötande betyder ofta oerhört mycket för den skadades psykiska upplevelse av situationen (se 5.4). CIRKULATIONSSVIKT ÅTGÄRDER fria andningsvägar kontroll av andning begränsa blodförlust stabilt sidoläge höjd fotände vila värme smärtlindring lugnt och vänligt bemötande EJ dricka TERMISKA SKADOR Hudens uppbyggnad Såväl tillförande som bortförande av värmeenergi kan tillfoga hud underliggande vävnader allvarliga skador. Skadans omfattning beror på: hur stor mängd värme som upptagits eller angivits hur stor yta som utsatts hur lång tid värmetillförsel eller -bortförsel pågått Sidan 24 av 74

25 Huden består av flera olika lager. Överhuden (epidermis) utgörs av många lager av tätt packade celler. Bottenskiktet av celler bildar en vågig linje och det är cellerna i detta bottenskikt som hela tiden delar sig och bildar kopior. Huden är således ett ständigt växande organ. Celler som bildas längst ned i överhuden kommer successivt att pressas uppåt p g a att nybildade celler underifrån pressar på. Då cellerna kommit upp till överhudens övre delar plattas de ut och slutligen dör. Det ytligaste lagret som vi kallar hornlagret består just av döda överhudsceller. Dessa celler nöter vi hela tiden bort och tittar man med mikroskop i underkläder och strumpor finner man fullt med avstötta delar av hornlagret. Genom överhuden passerar hårstrån och svettkörtlar. Några blodkärl finns dock ej i detta lager. I de djupare delarna kan dock påträffas rikligt med fria nervändar för registrering av smärta och beröring samt värme och kyla. Under överhuden ligger läderhuden (dermis) som är rikt på seg bindväv. I de djupare delarna av detta lager har man hårrötterna och ursprunget till svettkörtlarna. I motsats till överhuden finns här också rikligt med små blodkärl. De större blodkärlen på träffas i det tredje lagret p g a underhudsfett (subcutant fett). 3.2 Brännskador Vid bedömning av en brännskadas allvarlighetsgrad tar man hänsyn till 5 faktorer. Skadans djup beror på hur kraftig mängd värme som tillförts huden samt under hur lång tid detta skett. En måttlig mängd värme (t ex varm vattenånga) ger oftast en retning i huden som medför att de små blodkärlen i läderhuden vidgas. Härigenom får man en karakteristisk hudrodnad. Retning av de fria nervändarna i överhuden leder också till sveda. Denna typ av Sidan 25 av 74

26 brännskada kallas ytlig delhudsskada (eller grad I-skada). Eftersom ingen vävnad dör vid denna skadetyp är den självläkande på någon eller några dagar. Om kraftigare värme tillförs huden (t ex varm matolja) dör celler i överhuden. De celler som dör p g a värmetillförseln brister varvid cellvätskan frigörs. Denna vätska har i sin tur förmåga att dra till sig ytterligare vätska från omgivningen (sk osmos). Härigenom bildas successivt ansamlingar av klar vätska i själva huden. Utifrån ser man detta genom att det bildas blåsor. Denna typ av skada kallas för djup delhudsskada (grad II-skada) och är oftast förenad med svår smärta. Skadan har dock ej nått så djupt att hela tillväxtzonen av överhuden blivit förstörd. Därför är även denna skadetyp självläkande inom någon vecka. Vid en fullhudsskada (grad III-skada) är värmetillförseln så omfattande att skadan tränger djupt ned i läderhuden och kanske ännu djupare. Hudens struktur blir därigenom totalt förändrad. Om skadan förorsakats av öppen eld ser man ofta en brun-svart hård hud som helt saknar normal elasticitet. Genom att även tillväxtzonen förstörts vid denna skadetyp kan den ej läka själv (om den inte är mycket liten) utan man måste senare under behandlingen utföra hudtransplantation (dvs överföra delar av levande överhud från andra delar av kroppen). Vid en fullhudsskada förstörs även nervändsluten inom skadeområdet vilket leder tillkänselbortfall och ingen smärta. Detta innebär inte att en person med fullhudsskada inte har ont. I anslutning till fullhudsskadade områden finns ofta områden med djup delhudsskada och där finns smärta!! En brännskadas utbredning är också av stor betydelse för att tolka allvarlighetsgraden. För att snabbt blida sig en uppfattning om hur stor % av den totala hudytan som är skadad använder man den sk 9 %-regeln. Man inräknar då endast områden med djup delhudsskada eller fullhudsskada. Sidan 26 av 74

27 Denna regel ger endast en mycket grov uppskattning om skadans utbredning. Den stämmer ej heller för små barn som ju har andra kroppsproportioner. 1 %-regeln däremot gäller för alla åldersgrupper. Regeln säger att ytan av den drabbades handflata utgör 1 % av dennes totala hudyta! Skadans placering på kroppen kan också vara av stor betydelse, särskilt allvarligt bedöms brännskador mot ansiktet. Risken är då uppenbar att den drabbade kan ha inandats öppen eld eller varma brandgaser! Detta kan i sin tur innebära att den skadade snabbt svullnar igen i halsen med akut kvävningsrisk som följd eller att det kan föreligga risk för allvarliga lungbrännskador. Om halsen svullnar igen så mycket att kvävningsrisk föreligger måste sjukvårdspersonal öppna luftstrupen under det trånga stället (tracheostomi eller coniotomi). Detta kräver oftast att den drabbade hunnit föras till sjukhus. ANSIKTSBRÄNNSKADOR GES ALLTID HÖG PRIORITET VID SKADE- SORTERING. SNABB TRANSPORT TILL NÄRMSTA SJUKHUS KAN VARA DIREKT LIVRÄDDANDE. Den drabbades ålder har också stor betydelse för överlevnad vid brännskador. Små barn och äldre personer har avsevärt svårare att överleva stora brännskador. För dem kan en brännskada på % vara livshotande medan en person som är år normalt överlever betydligt större skador. Sidan 27 av 74

28 Prognosen försämras om den drabbade har övriga skador (t ex frakturer) eller om denne har ett dåligt allmäntillstånd (t ex hjärtproblem, diabetes, astma). Bedömning av en brännskadas allvarlighetsgrad DJUP YTA PLACERING ÅLDER ÖVRIGA SKADOR ALLMÄNTILLSTÅND Vid omhändertagandet av brännskadade kan man urskilja två distinkta behandlingsfaser. I den första fasen koncentrerar man sig på att begränsa skadans utbredning, medan man i den andra fasen försöker motverka effekten av den uppkomna skadan. Fas 1-behandlingen omfattar första minuterna efter det att den skadade räddats ut ur branden. Självfallet måste man snarast släcka om den fortfarande brinner eller glöder på honom. Kläder som sitter helt löst kan man eventuellt avlägsna för att underlätta den fortsatta omhändertagandet. Kläder som sitter fast får dock absolut inte slitas bort! Syntetiska klädmaterial smälter ofta fast i vävnaderna. Den skadade läggs sedan i stabilt sidoläge på så rent underlag som möjligt (helst aluminiumlakan eller fuktat bomullslakan) samtidigt som man fortsätter att försiktigt duscha med vatten min. Använd lågt tryck och spridd stråle! Skadan beror ju på att huden och underliggande vävnader är alltför varma. Genom att sänka temperaturen avbryts skadeutvecklingen. Om den skadade visar tecken på att frysa (t ex köldfrossa) avbryts fas 1-behandlingen och man går över till fas 2 (se nedan). Vid fler skadade är det viktigt att bedöma skadans omfattning så att man kan bedöma en viss persons hjälpbehov i förhållande till andra skadade, dvs skadesortering. En person som oskyddad befunnit sig inne i brandutrymmet har med stor sannolikhet inandats giftiga brandgaser med en förhöjd halt av CO och cyanid i blodet som följd. För att motverka effekten av detta bör om möjligt ges syrgas (oxygen). Sidan 28 av 74