EN TIDNING FRÅN SCA SKOG» NR Envisa företagare. skogens hjältar. SCA fyller byggvaruhusens hyllor. Kalle gör sin 75e vinter i skogen

Transkript

1 EN TIDNING FRÅN SCA SKOG» NR Envisa företagare skogens hjältar SCA fyller byggvaruhusens hyllor Kalle gör sin 75e vinter i skogen 1

2 Ledaren Arbete och utveckling med skogen som utgångspunkt I det här numret av Din Skog, liksom i det förra, lyfter vi fram ett antal människor som utvecklat företag och skapat arbetstillfällen i bygder som skriker efter just detta. Vi kallar dem för skogens hjältar. De är eldsjälar och entreprenörer, verksamma inom olika branscher och på olika platser. Några saker har de dock gemensamt: deras verksamheter utgår från resursen skog, de har en obändig vilja att leva och verka i norra Sveriges skogsbygder och de kan alla fungera som inspiratörer för oss som möter dem eller läser om dem. Entreprenörskap, viljan att utveckla, förbättra och göra affärer, finns naturligtvis inte bara i mindre företag. Det är egenskaper som är nödvändiga också för att större organisationer och verksamheter ska överleva i en tuff omvärld. I förlängningen är det olika aktörers förmåga till att utveckla efterfrågade tjänster och produkter, som avgör om skogsmarken i norra Sverige har ett ekonomiskt värde. Samma förmåga avgör om antalet arbetstillfällen kommer att öka eller minska. Inom SCA Skog möter jag eldsjälar som brinner för utveckling inom skogsteknik, skogsodling, naturvård och en rad andra frågor. SCAs sågverk har under senare år utvecklats från storskalig bulktillverkning till avancerade koncept som möter önskemålen från krävande kunder över hela världen. Det är naturligtvis också ett resultat av många eldsjälars, entreprenörers, engagemang. Jag ser ofta hur affärsrelationer mellan SCA och lokala företagare inom olika områden leder till stor ömsesidig nytta. Det stora företaget fungerar ofta som en stor, Mats Sandgren VD SCA SKOG trygg och betalningssäker kund, som samtidigt kan vara krävande och medverka till att det mindre företaget utvecklas ytterligare. Vare sig vi köper tjänster av en avverkningsentreprenör, en konferensarrangör eller en konsthantverkare, möter vi ofta en eldsjäl. Och affären har alltid resursen skog som utgångspunkt. Innehåll På en natt blåste 80 procent av skogen ner...3 Dagmar tog oss med storm!...4 Notiser...5 Marknad Inget virkesrally, men inte nattsvart...6 Notiser...6 Skogslandet ska leva!...7 Förädlat renkött affärsidé i norr...8 Möjligheternas landskap...10 Husfabrik mitt i skogen...12 Skogsharen har bara fiender...14 Hård kamp för att stoppa mårdhunden...16 Lillbergs-Kalle 75 vintrar i skogen...17 SCAs trävaror finns i ett byggvaruhus nära dig...20 Ekonomi Vågar du ta risken?...22 Lyssna på grannarna men du bestämmer om din skog...23 Här skapas nya miljöer för att rädda jättepraktbaggen...24 Ny teknik under luppen i tuff miljö...26 Snabbväxande problemlösare...27 Notiser...27 Fyrtal i förstärkningar...28 DIN SKOG Upplaga: Adress: SCA Skog AB, Sundsvall Tel: Fax: Hemsida: Ansvarig utgivare: Rolf Edström tel rolf.edstrom@sca.com Redaktör: Rolf Edström Produktion: KarMin kommunikation, Sundsvall Tryck/repro: Sörmlands Grafiska Tryckt på SCAs GraphoCote 80 g. Omslag Lumipress Art 150 g Omslagsfoto: Göran Ekström Tidningen distribueras gratis till personer som äger skog i något av de fyra nordligaste länen. Om du inte får tidningen idag, men vill ha den i fortsättningen, går det bra att meddela detta per brev eller telefon. Du kan också skicka e-post till: kerstin.olofsson@sca.com 2

3 Hur såg det ut när stormen dragit förbi? Det var kaos, träd låg överallt, det gick inte ta sig fram åt något håll. En bit ner låg stormfällda träd över vägen och bildade en flera meter hög vägg. Från fönstret på övervåningen såg jag en gata av nedfallna träd. Alla grannar hjälptes åt och det gick relativt snabbt att rensa vägen. Nocken på storlagårn hade blåst ner liksom sju plåtar på utbyggnaden. Vi var utan ström och vatten i fyra dygn. Det var mysigt också i all förödelsen med tända ljus, vedeldning och gasolkök. På en natt blåste 80 procent av skogen ner Dagmar drog förbi under julhelgen och lämnade efter sig en strömlös gård, bortblåsta plåttak och en stormfälld skog. För Marie Louise Strömstedt på Alnö blev annandag jul en dag hon aldrig kommer att glömma. Nere från gården syntes det inte så mycket. Men när jag kom upp här och fick se förödelsen fick jag en chock. Usch det var det värsta jag sett, säger hon och vandrar längs skiftet där ståtliga granar ligger som plockepinn i snön. Vad gjorde du på stormnatten? Vi var förvarnade om att det skulle komma en rejäl storm så jag hade redan på kvällen tappat upp vatten till hästarna och laddat upp med gasolkök och stearinljus. Jag vaknade redan vid fyratiden på morgonen och då blåste det rejält men jag hade ingen tanke på att skogen skulle kunna blåsa ner. Hur gick det för er skog? Vi är ingen stor skogsägare. Vi har cirka 1,5 hektar prima granskog. Förödelsen var mycket större än vad jag kunde ana, mer än 80 procent hade blåst ner. Skiftet bestod nästan enbart av gammal skog avverkningsfärdiga granar. Vi hade pratat om att det var dags att avverka och flera av grannarna runt om hade redan gjort det, vilket kanske gjorde att vårt skifte var extra känsligt för stormen. Men jag var kluven det var en väldigt fin och mysig granskog, bra med svamp var det och den gav ett bra skydd för gården och hästhagarna. Jag är uppväxt på gården och har lekt mycket här. Hade ni försäkrat? Nej. Vi har även en fastighet i Tåsjö i norra Ångermanland och där har vi en stormförsäkring men den drabbades inte alls av stormen. Vad innebär stormen ekonomiskt? Det vet vi inte ännu. Vi har fått hjälp av SCA Skog att ta hand om stormfällningarna och det mesta av virket går att ta hand om. Men det blir ju både krångligare och dyrare än om vi skulle ha avverkat på normalt sätt. Vad innebär stormen känslomässigt? Jag gillar att vara ute i skogen och har gjort mycket av röjning och plantering själv. Jag har ju varit i den här skogen redan som barn och hade nog hoppats att även mina barn skulle få uppleva den. Nu blir det inte så, det är sorgligt. Text & foto: Thomas Ekenberg Namn: Marie Louise Strömstedt Bor: Hästgård på Alnö utanför Sundsvall. Familjen har också en fastighet i Tåsjö i norra Ångermanland Familj: Mamma Inga-Britt, sambo, barnen Lisa, 2 år, och Rasmus, 6 månader Gör: Är föräldraledig Fritid: Trav och hästar, men just nu blir det mest barn och familj 3

4 Dagmar tog oss med storm! Just som mycket pekade på att de senaste årens barkborreangrepp i mellersta Norrland höll på att klinga av kom just det ingen ville ha en storm som fällde miljontals kubikmeter virke. Stormfällt virke som ligger kvar i skogen är den perfekta yngelhärden för barkborrarna. Inför sommaren gäller det nu att så snart som möjligt ta hand om vindfällena och förebygga en ny invasion av skadeinsekter. Stormen Dagmar drabbade landets mellersta delar hårt. Fyra till fem miljoner skogskubikmeter virke beräknas ha fallit. Hälsingland och Medelpad drabbades värst. Stormen Dagmar drog genom landets mellersta delar den december. Enligt Skogsstyrelsens beräkningar föll i storleksordningen fyra till fem miljoner skogskubikmeter virke. Detta motsvarar ungefär 20 procent av den årliga avverkningen i området. Värst drabbades Medelpad och Hälsingland som tillsammans står för drygt hälften av volymen. Även Jämtland drabbades hårt med skador som omfattar runt en halv miljon kubikmeter. Ut före 15 juli Skogsstyrelsen och de andra aktörerna inom skogsbruket har tillsammans lagt ner stora resurser på att kartlägga skadornas utbredning. Nu arbetar alla med sikte på att få ut det stormfällda virket före den 15 juli. Efter detta datum får max tre kubikmeter granvirke, eller fem kubikmeter blandat barrvirke, per hektar ligga kvar i skogen. Skogsstyrelsen kommer även att se över föreskrifterna som omfattar det norra bekämpningsområdet för granbarkborre. Syftet är att underlätta omhändertagandet om det stormfällda virket. Prioritera granskog Niklas Dahlberg, virkesköpare vid SCA Skog i Medelpad, har sedan julhelgen haft fullt upp med att hjälpa drabbade markägare. Han menar att följande är viktigt att tänka på om man har skog i stormområdet: Kontrollera situationen på fastigheten. Om det finns skador, prioritera all granskog först, därefter äldre tallskog och sedan yngre skog av olika slag. När det så småningom kommer till anläggning av ny skog efter stormavverkningarna gäller god skogsvård. Använd för marken lämpligt trädslag samt röj och gallra i tid. Röjning och gallring i rätt tid ger rotsystemen möjlighet att utvecklas. Det gäller naturligtvis även för de ungskogar som redan är på väg upp, konstaterar han. Rolf Edström Foto: Per-Anders Sjöquist Uppskattad volym virke som föll i stormen Dagmar Tusental skogskubikmeter (m 3 sk) per landskap. (Källa:Skogsstyrelsen) 4

5 Industrisatsning minskar kolspår I december tog Östrands massafabrik i drift sin satsning på kemikalieåtervinningssystemet BioLoop Östrands massafabrik minskar sin påverkan på klimatet med åttio procent, samtidigt som vi bygger en plattform för fortsatt tillväxt, sade Jan Johansson, SCAs koncernchef, vid invigningen den 13 december. Investeringen på Östrand uppgår till 500 miljoner kronor och utgörs till största delen av en ny mesaugn. I den 125 meter långa roterande ugnen bränns så kallad mesa från massaprocessen till kalk, och kan på nytt Foto: Per-Anders Sjöquist användas i produktionen. Den nya mesaugnen eldas med pellets från SCAs fabrik SCA BioNorr i Härnösand och ersätter två oljeeldade mesaugnar. Genom investeringen kan Östrand öka produktionen av klorfri blekt sulfatmassa med ton per år. Samtidigt minskar Östrand utsläppen av fossil koldioxid med 80 procent. Att minska oljeförbrukningen med kubikmeter och fabrikens kolspår med 80 procent, det är värdefullt inte bara för fabriken och SCA utan för regionen, landet och världen, sade Bo Källstrand, landshövding i Västernorrlands län. Östrand producerar årligen ton klorfri blekt sulfatmassa, som används till produktion av tryckpapper och hygienprodukter, och ton kemiskt förbehandlad mekanisk massa, CTMP, som används för tillverkning av hygienprodukter och förpackningar. Östrand är SCAs enda renodlade massafabrik och en viktig tillgång för en koncern som växer och vill fortsätta växa i försäljningen av produkter där massa är en viktig råvara, sade SCAs koncernchef Jan Johansson. Vilda kockar på nätet Viltmat.nu är en ny hemsida som vill öka kunskapen och intresset för viltkött. Sidan ska fungera som en samlingsplats för viltmat där besökare ska kunna hitta fakta, inspiration och matnyttiga adresser. Tanken är att hela kedjan ska finnas med, från skottet till tallriken. Utgivarna har som ambition att hjälpa till så att allt vilt hanteras så bra som möjligt för att viltköttet ska bli riktigt gott. Man vill också att det ska bli lättare att köpa viltkött i butiken och hitta vilträtter på restaurang. Bakom initiativet står Svenska Jägareförbundet och hemsidan är även en del av Matlandet Sverige, regeringens vision och satsning på att Sverige ska bli det nya matlandet i Europa. Naturhänsyn vid slutavverkning 2011 SCA Skog Ny handledning om naturhänsyn SCA har tagit fram en ny handledning om naturhänsyn vid slutavverkning. Den innehåller de riktlinjer som gäller vid avverkning i SCAs skogar. I broschyren beskriver vi också varför våra naturvårdsåtgärder är viktiga. Vi låter några av skogens alla invånare träda fram och berättar om hur just de gynnas av naturhänsynen. Handledningen är främst riktad till planerare och maskinlag, men vi hoppas att den även ska vara läsvärd för privata skogsägare. Även om du kanske inte kommer att känna igen alla arter som nämns, är det vår förhoppning att handledningen ska inspirera dig till att lära dig mer om din skog. Du kan ladda ner broschyren på eller beställa den genom att skicka e-post till: kerstin.olofsson@sca.com Kvista snabbt i mobilen Nu kan du lära dig kvista snabbt i din mobiltelefon. Komatsu Forest har nämligen lanserat spel-appen KF Delimber. I spelet gäller det att med snabba fingrar kvista av en stam som rör sig över skärmen. Men se upp, sitter det fåglar eller andra djur på kvistarna så får du minuspoäng om du kapar av en kvist. Om du lyckas kapa en bonusgren kan du få allt från bonuspoäng till extra liv. Spel-appen finns för både Iphone och androidtelefoner. 5

6 Marknad Inget virkesrally, men inte nattsvart Trots att förbrukningen av massaved ligger på en hög nivå i norra Sverige råder det sedan i höstas överskott av barrmassaved på marknaden. De omfattande stormfällningarna i Dagmars spår har spätt på detta fenomen ytterligare. Under hösten 2011 genomförde ett stort antal virkesköpande företag i hela landet prissänkningar på såväl sågtimmer som massaved. Prissänkningar har genomförts även i januari. SCA har följt med marknaden och vi har justerat ner våra priser. Trots detta är lönsamheten för skogsägaren efter skatt fortfarande är på en hygglig nivå, jämfört med hur det sett ut de senaste decennierna, konstaterar SCAs virkeschef Jörgen Bendz. I Jämtland och Västernorrland kommer virkesmarknaden under 2012 troligen att påverkas starkt av de stora volymerna stormfällt virke. I Norr- och Västerbotten har man inte detta problem, men även där har de tillgängliga virkesvolymerna på marknaden under en tid varit stora i förhållande till industrins efterfrågan. Stabil efterfrågan Samtidigt ligger den ekonomiska osäkerheten i världen kvar som en hämsko för byggande och investeringar i ett stort antal länder. Det gör att efterfrågan på sågade trävaror och tryckpapper inte tar fart. Idag är det nog ingen som vågar utge sig för att veta hur världsekonomin och efterfrågan på skogsindustrins produkter kommer att utvecklas. Ändå måste jag säga att efterfrågan på både massaved och sågtimmer hittills har varit stabil i norra Sverige. Mycket talar för att det kommer att vara på det sättet. Vi är inte inne i en högkonjunktur med ett virkesrally, men det är inte alls nattsvart heller, menar Jörgen Bendz. Den som vill avverka och sälja virke kommer att kunna göra det med bra lönsamhet, även om det var ännu lite bättre för något år sedan, summerar han. arning för rotvältor Det lurar många faror i stormskadad skog och därför är det viktigt att vara försiktig. Helst bör man undvika att vistas i stormskadade områden till dess att de nedblåsta träden tagits till vara. När träd blåser omkull är det vanligt att rötterna följer med och då bildas en rotvälta. Det kan vara livsfarligt att vistas vid rotvältor. När SCA Skog avverkar försöker vi få de flesta rotvältorna att slå igen, men fastfrusna rotvältor kan vara svåra att lägga tillbaka. När det sedan blir varmt och tjälen släpper sitt tag om marken så kan rotvältorna under våren och sommaren plötsligt slå igen som en råttfälla helt utan förvarning. De förvandlas då snabbt till dödsfällor. Tänk också på att aldrig gå under lutande träd eller lösa grenar, de kan utan förvarning falla ner över dig. Klättra aldrig på eller kryp under liggande trädstammar, de kan när som helst börja röra på sig så att du klämmer dig eller ramlar ned. Nya seminarier för skogsägare på Ålsta folkhögskola SCA Skog medverkar, liksom 2010 och 2011, i de seminarier för skogsägare som ordnas av Ålsta Folkhögskola. Seminarierna riktar sig till alla skogsägare, inte minst nyblivna eller blivande och gärna till sådana som inte bor på sin fastighet. Rubriken på det första seminariet är Bli rikare på din skog. Syftet är att lyfta fram olika sätt att öka fastighetens inkomster och några sätt att minska kostnaderna. Det seminariet äger rum 5-6 maj. Det andra seminariet, Att vara företagare i skogsbranschen äger rum november (prel). Detta seminarium inriktas mot ekonomi- och skattefrågor, företagandets villkor, generationsskiftesfrågor samt fastighetsvärden. Seminarierna har hittills varit populära och fått mycket gott betyg av deltagarna. Deltagaravgiften kommer att bli mycket låg och dessutom avdragsgill i deklarationen. Mer information kan ges av Jan Söderström, tel eller e-post: jan.soderstrom.alsta@folkbildning.net. Anmälningar kan sedan ske till skogsseminarier@folkbildning.net. Seminarierna genomförs på Ålsta folkhögskola i Fränsta. 6 Terpener stoppar granbarkborren Granar använder sig bland annat av terpener, en sorts kolväten i kådan, i sitt kemiska försvar mot granbarkborrar. Den pågående härjningen av granbarkborrar efter stormen Gudrun 2005 har gett forskarna möjlighet att studera samspelet mellan granen, granbarkborren och dess blånadssvamp. I fältförsök på SLUs försökspark Tönnersjöheden har det nu visat sig att olika granindivider producerar olika mycket terpener i kådan när de förbehandlas med blånadssvamp. Granbarkborrarna lockades lika mycket till alla granar, men de lyckades inte kolonisera de trädindivider som reagerat med en kraftig terpenrespons. Granar med svag terpenrespons blev angripna av 20 gånger så många barkborrar. Kunskapen om hur träd försvarar sig behövs bland annat i arbetet med att utveckla skogsskötselstrategier som minskar skadorna av barkborrar. (Källa: SLU) Ny plantbroschyr från NorrPlant Kvalitetsplantor med växtkraft Nytt från NorrPlant 2012 NorrPlant I årets plantbroschyr från SCAs plantskoleverksamhet Norr- Plant kan du läsa om framgångsrik forskning och när man ska välja JackPot-plantor eller PowerPotplantor. Du får goda råd om plantköp och plantering och så finns det en prislista. Givetvis innehåller broschyren kontaktuppgifter till alla de som säljer våra plantor. Om du vill ha broschyren, mejla oss på info.skog@sca.com eller ring NorrPlant på

7 skogens hjälta Skogslandet ska leva! Din Skog har i en serie artiklar berättat om företag och entreprenörer i Norrlands skogsbygder. Det handlar inte enbart om företagande med skogen som råvara, utan om företag som på något sätt är verksamma mitt i skogen. Envist och innovativt bidrar de till att hålla liv i den del av landet som finns mellan fjäll och hav. Utan dem skulle det snart vara tyst i stugorna. Vi berättar i det här numret av Din Skog om timmerhus, renkött och idéer för att utveckla inlandet. För möjligheterna finns. Det gäller bara att slå mynt av dem. Johan Gradin Helena Länta Ann-Kristine Vinka b 7

8 skogens hjältar Familjen Länta i Jokkmokk arbetar med renskötsel på heltid. Men för att få ekonomin att gå ihop behövdes även andra inkomstkällor, från hemtjänst till skogsröjning. Lösningen blev att börja förädla och sälja köttet från de egna renarna. Man frågade sig vad man var duktig på och vad som skulle kunna gå att utveckla. Svaret blev att man faktiskt hade både kunskap och erfarenhet av köttförädling. Egna lokaler Sagt och gjort, vi började med att förädla köttet från våra egna renar och sälja det på bland annat Jokkmokks marknad, säger Helena Länta. Och det visade sig att försäljningen gick bra, med allt större volymer förädlat kött. Det var dessutom roligt att arbeta med och alla var nöjda. Till att börja med hyrde man in sig i lokaler i Jokkmokk. Men när antalet renkroppar som skulle tas om hand ökade, och dessutom levererades nästan samtidigt, insåg man att det behövdes större och mer ändamålsenliga lokaler. Förädlat renkött affärsidé i norr Kunderna strömmar till när Johnny Blind och Per-Oddvar Hansen parkerar försäljningsvagnen i Luleå. Nästa anhalt är IKEA i Haparanda. I den vidsträckta svenska fjällvärlden, i Sápmi, finns omkring en kvarts miljon renar, fördelade på 51 samebyar. Renen strövar fritt, utsätts för sol och kyla, snö och vind. De betar av vad naturen erbjuder, ett bete fritt från tillsatser, och dricker ur de rena, kalla fjällbäckarna. Renen är väl anpassad till de knappa förhållanden som råder i norr. Den förflyttar sig ständigt mellan årstidslanden. Sommartid betar den gräs, örter och svamp på fjällsluttningarna. Under vinterhalvåret, då renen går på sparlåga med målet att överleva till våren, utgörs födan av energirika lavar. 8 Levande skafferi I det samiska kosthållet har renen alltid utgjort ett levande skafferi. Förutom att köttet smakar gott är det magert och rikt på mineraler och vitaminer. Men att själva förädla och sälja köttet har inte varit vanligt bland renskötande samer. I stället har köttet sålts till uppköpare som i sin tur sålt det vidare. Själva har renägarna ofta tvingats hitta komplement till renskötseln för att försörja sig, som att jobba i skogen, i gruvan eller inom hemtjänsten. Detta gällde även för familjen Länta i Jokkmok. Trots det tidvis mycket tidskrävande arbetet med renarna behövdes även andra sysselsättningar för att få ekonomin att gå ihop om man skulle kunna bo kvar på hemorten. Men för omkring tio år sedan började vi fundera på vad vi skulle kunna göra för att förändra vår situation, berättar Helena Länta. Lösningen blev ett före detta bageri i Jokkmokk. Där förädlas och förpackas köttet från Sápmi Ren & Vilt, som företaget heter. I lokalerna finns dessutom ordentligt med frysutrymme som gör att allt kött inte måste hanteras samtidigt. Här finns också en liten butiksdel öppen några dagar i veckan. Intresset ökar Idag köper vi in allt renkött vi bara kan, berättar Helena. Det krävs en viss volym för att det ska bli en krona över. Av de cirka kropparna vi får tag i väljer vi ut ungefär 800 som vi själva förädlar, resten säljer vi vidare. Renkött kan förädlas på många olika sätt. Det är flexibelt och kan stekas, kokas, torkas eller rökas. Eftersom det är mört och smakrikt,

9 och dessutom betraktas som närmast exotiskt, även här i Sverige, har intresset för renkött ökat hos både kockar och konsumenter. Ökad tillgänglighet Svenska Samernas Riksförbunds eget kvalitetsmärke Renlycka uppmuntrar också fler samiska småföretag att själva förädla renköttet. Målsättningen är att renkött ska fortsätta vara en exklusiv produkt men bli mer tillgängligt på marknaden och inte bara i Östermalmshallen eller på Stockholms guldkrogar. Det är ofta lättare att hitta strutskött i butikerna än renkött, konstaterar projektledaren för Renlycka, Ol-Johán Sikku. Hos Sápmi Ren & Vilt i Jokkmokk, som i fjol kvalificerade sig för Renlyckas kvalitetssigill, finns renstek, renbog, rensida, renhjärta, gravad renfilé, renskav, renkorv, renfärs och suovas till salu i kyldisken. Dessutom torkat renkött. Samt röding, hjortron och älg. Fasta kunder I förädlingslokalen arbetar Johnny Blind som har god hjälp av Markus Blind. De kan renens anatomi utan och innan och hanterar de vassa knivarna med expertens hela självförtroende. Tillsammans utgör de viktiga pusselbitar i företagets affärsidé. Något likande har aldrig tidigare funnits i Jokkmokk, trots att samhället ligger mitt i renbeteslandet, säger Johnny. Samerna har slaktat och styckat, men inte sålt färdigförädlat kött. Men den viktigaste försäljningskanalen utgörs ändå av den butiksvagn som Helenas sambo Per-Oddvar Hansen två gånger varje månad kör ner till en stor parkering i Luleå för att dagen därpå köra vidare till IKEA i Haparanda. Vi har många fasta kunder som väntar på oss där, säger hon. Det fungerar jättebra och båda parter tjänar på att handla utan mellanhänder. Exklusivt Både Helena Länta och Per-Oddvar bekräftar den stora efterfrågan som finns på renkött. Sápmi Ren & Vilt kan sälja så mycket de mäktar med. Tillgången begränsas emellertid av att det varje år bara är ett visst antal djur som slaktas, sedan är det stopp. Men detta bidrar samtidigt till att upprätthålla köttets exklusivitet och till att hålla uppe priserna, konstaterar Helena. Söker säljkanaler Delägare i företaget är förutom Helena själv hennes sambo Per-Oddvar, som ansvarar för förädling och vidareutveckling, samt brorsan Rickard och deras mamma. Hittills är det emellertid bara Per- Oddvar som kan ta ut lön, Helena arbetar fortfarande kvar som lärare i Jokkmokk. Men inom kort räknar de med att företaget ska kunna avlöna fler personer. Man ser sig därför om efter fler säljkanaler. Och de märker att intresset för att driva företag ökar även bland andra renägare. Utrymmet krymper Mörka moln finns emellertid på renskötarnas himmel. När skogsnäringen och gruvindustrin expanderar krymper utrymmet för renskötseln. Och någon översiktsplan för hur marken ska användas finns inte. Dessutom innebär ett ökat rovdjurstryck färre slaktrenar. Vi vill hålla renstammen på samma nivå genom att ta ut äldre handjur och små honor, säger Helena. Men det är samma byten som rovdjuren också är ute efter. Det är klart att det då uppstår en konflikt. Mats Wigardt Foto Erland Segerstedt Idag köper vi in allt renkött vi bara kan. Helena Länta Torkad renkorv från Sapmi. Ren fakta: I den kulturhistoriska kokboken Matrike Norrland (redaktör Tage Levin) berättas om det samiska kosthållet och om renslakten: Det fanns regler för den ordning som olika styckningsdelar skulle tillredas och ätas. Rygg, märg och lever anrättades först. Köttet kokades alltid. Kvinnorna tog reda på renens magar och annan innanmat. Allt fett torkades, smältes och rensades och förvarades sedan i nätmagen för att torka och förvaras utomhus. Det blev tillskott till det magra renköttet i korv och köttkok. Blodet frystes på vintern eller torkades i våmmen sommartid. Stött till pulver kunde det användas i palt eller pannkaka. Överskottet av kött torrsaltades. I stora delar av den anglosaxiska världen är renkött tabu. Astronauten Christer Fuglesang fick till exempel inte ta med renkött på sin rymdfärd utan måste välja älgkött. Anledningen är naturligtvis att tomten använder renar för att dra sin släde. Många amerikaner tar tomten på långt större allvar än vad vi gör i Sverige. Därmed är också renen att betrakta som närmast helig. I den samiska kulturen har renen kal - l ats för Fjällets smycke Och hos de ryska nomadfolket tunguserna finns över ord som beskriver renens olika karaktärsdrag. Alltså inte bara färg, horn och skinn, utan även renens personlighet och mentala läggning. b 9

10 skogens hjältar Möjligheternas landskap är inget alternativ. Allt är förberett och pannan för själva destillationsprocessen är snart på plats. Projektet ska generera arbetstillfällen och besökare, souvenirer och events är redan planerade. Det finns ingen anledning till oro, jag brinner för det här, förklarar Gerry och stormar ut ur rummet igen. Efter sig lämnar han en broschyr som beskriver hela konceptet som världens nordligaste whiskydestilleri. Vi sitter stumma. Till slut tar Ann-Kristine Vinka till orda: Jag tror också på Gerrys projekt, säger hon. Han har ett grundmurat service- och affärstänk och han ser till alla delar av projektet. Det kan bli något riktigt stort, med besökare från hela världen. 10 Ann-Kristine Vinka är entreprenör och ambassadör för Skogsriket, regeringens plattform för ekonomisk utveckling i skogsbygderna. Samtidigt är hon chef för tillväxtenheten i Arvidsjaurs kommun. Kvalitet och samverkan behövs om regionen ska lyfta, säger hon. Redan innan vi hunnit slå oss ner i Ann-Kristine Vinkas arbetsrum i Arvidsjaur blir vi avbrutna. Köpmannen Gerry Axtelius stormar in och berättar entusiastiskt om projektet Lappland Destilleri. Det är ett destilleri för whisky och andra destillat med stark lokal förankring, med midnattssol, norrsken, kyla och vildmark som extra krydda, försäkrar han. Vi har allt som behövs. Att projektet inte skulle bli en succé Ett livsverk Ann-Kristine Vinka har i företaget Lapplandsafari skaffat sig lång erfarenhet av besöksnäringen i de svenska fjällen. Hon är också en av grundarna av Svenska Ekoturismföreningen, som i sin tur ligger till grund för Naturens Bästa en kvalitetsmärkning av ansvarsfulla naturresor. Tillsammans med sin man Mikael har hon på en bördig strandäng invid Uhtje Geunjajaurie (Lill-Tjulträsk), strax norr om Ammarnäs, skapat den samiska fjällgården Geunja. Gården är uppbyggd enligt gammal tradition, med ombonade gäststugor, storstuga i 1700-talsmodell, kåta, bastu och gethus. Stor omsorg har lagts ner på varje detalj. Handhuggna stockar, såpskurade golv, handsmidda spikar. Torv och näver på taken. Och med ett genomtänkt kök och en välkomponerad vinkällare. Geunja är vårt livsverk, deklarerar Ann-Kristine stolt. Passion och äkthet Nu bedrivs emellertid verksamheten i Geunja i mindre skala och Ann-Kristine Vinka är ny chef för tillväxtenheten i Arvidsjaur. Med sig har hon sina erfarenheter från Geunja och Lapplandsafari. Hon poängterar betydelsen av kvalitet i allt som görs. Och vikten av samverkan över hela regionen. Och att vårda kundrelationer för att besökarna ska återvända.

11 Det finns en mängd detaljer att arbeta med, konstaterar hon. Men i grunden måste det finnas passion och äkthet i allt man gör. Och det ska vara roligt, enkelt och lönsamt. Tala samma språk Under en period bodde och arbetade Ann-Kristine Vinka i Mälardalen. Det var en viktig tid då hon lärde sig mycket om hur de människor som bor i fjällkedjans upptagningsområde tänker när de ska boka sina resor och upplevelser. Perspektiv och referensramar är viktiga för att lyckas, menar hon. Ser man aldrig utanför sin lilla del av världen blir det svårt att nå ut med sitt budskap, man talar helt enkelt inte samma språk som sina påtänkta kunder. mer för att arbeta gränsöverskridande och därmed skapa nya nätverk och kombinationsmöjligheter som kan gynna hela regionen. Att få ett plus ett att bli fem, inte nöja sig med bara två. Jag tycker det borde gå att sammanföra kompetenser inom områden som trä, design, besöksnäring och hållbart brukande och skapa helt nya produkter och koncept som kan vidga ramarna för både besökare och boende, säger Ann-Kristine Vinka och pekar på det planerade whiskydestilleriet som ett lysande exempel på samspel mellan flera olika kompetenser. Ser bara möjligheter Själv vill hon fortsätta att bo och verka i Lappland. Det är hennes hem och hembygd. Hon tror på Norrlands inland, på det lilla samhällets alla fördelar. Här finns en tradition att göra saker tillsammans, att använda sig av varandras styrka för att åstadkomma det som annars skulle vara omöjligt. Jag kan helt enkelt inte se några nackdelar med att bo längst upp i norr, säger hon. Jag ser bara möjligheter. Men, tillägger hon, jag håller med vår kommunchef Jonny Högberg, det skulle kännas lättare om den mediabild som ges av de perifera Norrlandskommunerna såg annorlunda ut. Ibland verkar de tro att här bara är ett tomt svart hål. Mats Wigardt Foto Erland Segerstedt, Micael Engman b Självklar utveckling Att utveckla besöksnäringen i det norrländska skogslandet ser hon som en självklarhet. Med fler produkter, udda aktiviteter, annorlunda boenden. Från det enkla och billiga, som sparkturer i månsken, till det extremt exklusiva för kunder som inte begränsas av plånbokens tjocklek. Men också att höja kompetensen hos olika aktörer. I Geunja saknade vi till exempel alltid kockar som kunde laga bra mat i skog och mark, där det ingår att bära vatten, göra upp eld och arbeta utomhus, säger hon. Den samiska fjällgården Geunja är vårt livsverk. Stor omsorg har lagts ner på varje detalj. Handhuggna stockar, handsmidda spikar, torv och näver på taken. Samarbete med samer Med sin samiska tillhörighet vill Ann- Kristine Vinka även stärka samarbetet med samebyar och sameföreningar och bidra till att lyfta fram och utveckla den skogssamiska kulturen. Produktutveckling inom samiskt berättande och inte minst att vidareförädla det samiska köket med nya kreativa inslag. Ytterligare ett område hon vill ruska om är investeringar och etableringar i Norrlands inland. Att tänka i kreativa banor och leverera nya former av värden till nya marknader och målgrupper. Den internationella testverksamheten i kallt klimat är bara ett exempel. Inte nöja sig med två Mest intressant, hävdar hon, vore emellertid att ta ett helhetsgrep och hitta for- 11

12 skogens hjältar det skonsamt, konstaterar han med mössan nerdragen i pannan. Det var 2003 som Johan köpte konkursboet efter de två timmerhusföretag som tidigare hade funnits i Junsele. Han hade några år tidigare återvänt till hembyn efter att ha prövat lyckan på andra håll i Sverige. I nio generationer har hans familj bott i det vackra trähuset invid älvkanten. Hans pappa och farfar har haft sågverk och hyvleri i byn och själv är han ägare till några skogsfastigheter. Jag kan en del om skog och virke, säger han. Och jag var tvingad att hitta en sysselsättning om jag ville bo kvar. Några jobb att söka fanns ju inte. 12 Husfabrik mitt i skogen Att bygga hus av timmer har gjorts i tusen år. Idag är timmer som byggmaterial mer aktuellt än någonsin: det är kretsloppsvänligt, binder koldioxid, lagrar värme och ger ett behagligt inomhusklimat. I Junsele tillverkar Johan Gradin timmerhus åt kunder i hela landet. Vi har ett perfekt läge, mitt i skogen, nära råvaran, säger han. Det är en av årets hittills kallaste dagar, minus 24 med ett tjockt lager frost på träd och buskar, och hos Östanbäck Timmerhus AB i Junsele har man problem med värmesystemet. På kontoret sitter personalen med tjocka jackor och toppluvor på sig. Kupévärmarna har hämtats in från bilarna och håller hjälpligt kylan stången. I den stora fabrikshallen pågår emellertid arbetet som vanligt, men med gråa kvastar rök ur munnen på snickarna som hanterar de grova timmerstockarna. Hitta sysselsättning I nio år har Johan Gradin byggt timmerhus i Junsele. Det har varit nio tuffa år, där han själv har haft huvudansvar för allt från försäljning till ritning och produktion, plus allt annat som hör till en företagares vardag. Jag är ganska sliten, för att uttrycka Lång uppförsbacke Helt enkelt att finansiera köpet av konkursboet var det nu inte. De båda husföretagen hade varit misskötta och konkursen var omfattande, med stora skulder. Till sist gick banken in i projektet, men Johan Gradin fick pantsätta sig för att få tillgång till rörelsekapital. Uppförsbacken har sedan första början varit både lång och tung. Det nya företaget måste byggas från grunden, alla leverantörer krävde förskottsbetalning, Johan var novis i branschen och det fanns inga affärer att överta. Men jag hade inget val, det var bara att bita ihop och jobba på, summerar han. Duktiga medarbetare På plussidan fanns maskiner och ett antal lojala medarbetare med gedigen yrkeskunskap. Utan dem hade hela projektet varit omöjligt att genomföra. Och det har rullat på med god hastighet, trots allt, med allt fler kunder som hört av sig för att få sina husdrömmar förverkligade. Det är ofta roligt att bygga företag, konstaterar Johan Gradin. Att planera produkter, hitta kunder, skriva offerter, sy ihop logistiken; allt sådant som ger företaget en grund att stå på. En av landets största Sedan 2007 finns Östanbäck Timmerhus i nya rymliga lokaler, köpta av ett annat lokalt konkursbo. Drygt 20 anställda tillverkar och monterar nu mellan 15 och 30 hus per år. Största enskilda objektet hittills är ett hus i Gunnarn på 500 kvm. Man har skaffat sig ett gott rykte på en krävande marknad.

13 Vi är ett stort företag för att finnas i Junsele, säger Johan. Och vi är idag en av landets största timmerhustillverkare. Skräddarsyr Timmerhusbranschen i Sverige domineras av fåmansföretag. Det är i Norge, Finland och Ryssland de riktigt stora industriella tillverkarna finns. Några standardhus är det emellertid inte fråga om hos Östanbäcks. Storlek, väggtjocklek och planlösning i varje enskilt hus anpassas efter kundens önskemål och produceras stock för stock, antingen för hand eller maskinellt. Kunden kan också välja att få hela huset monterat på plats, inklusive snickerier inomhus, eller att enbart få hjälp med stommen. Monteringen är mycket resurskrävande och företagets montörer befinner sig ständigt på resande fot. Höga kvalitetskrav Markarbeten och grundläggning ombesörjs av kunden, men projektleds av Östanbäck Timmerhus för att allt ska bli rätt. Råvaran till huset utgörs av grovt furutimmer som köps av lokala sågverk inom en radie av 20 mil. Kvalitetskraven är höga för att de väldiga krafter som finns i timret ska kunna hanteras. Tidigare sågade man stockarna själv men nu levereras i stället byggmaterialet nertorkat och blockat. Sågverken har svårt att hantera de grova dimensioner vi vill ha, säger Johan Gradin. De måste då ställa om sina maskiner och vill därför helst såga bulk. Men när konjunkturen går ner blir vi intressanta. Viktigt för Junsele Att sälja timmerhus till kunder i framför allt södra Sverige från en fabrik i Junsele innebär att logistik och montage måste fungera. Å andra sida är själva lokaliseringen av fabriken en del av marknadsföringen. I Junsele finns man mitt i skogen, nära råvaran och med tillgång till den kompetens som behövs för att kunden ska känna sig trygg när kontraktet för det nya huset undertecknats. Dessutom är Östanbäck Timmerhus viktigt för Junsele. Kräftgången i Ångermanlands inland har varit långvarig. Företag som finns är ofta av servicekaraktär och det finns få industrier med flera anställda och specifik kompetens. Sågverken har svårt att hantera de grova dimensioner vi vill ha. Det går inte att hålla liv i en by bara genom att erbjuda varandra service, konstaterar Johan bekymrat. Det krävs skola, vård och affärer för att vi ska överleva. Och fler industrier, gärna med inriktning på trä. Några statliga jobb finns ju inte kvar längre. Ser ljuset Själv ser han gärna att Östanbäck Timmerhus expanderar. Antingen det eller försvinna. Det krävs mer administrativ personal om företaget ska bli effektivt och i längden mäkta med projektledning och kundhantering. I nuvarande form är det omöjligt, man är för stor och samtidigt för liten. Men jag tycker nog att jag kan börja skönja ljuset i tunneln, säger Johan och pekar på den stabila plattform som byggts upp. Och att han precis fått in en kompanjon i företaget. Nu gäller det bara att försäljningen står sig. Dessutom, tillägger han, vill jag ju bo kvar i Junsele. Har man bara något att pyssla med kan man leva ett fantastiskt bra liv här. Då, i de bästa av stunder, är det mödan värt. Mats Wigardt Foto Olle Melkerhed fakta Till branschorganisationen Föreningen Svenska Timmerhus, FST, finns ett 20-tal tillverkare av timmerhus i Sverige anslutna, varav de flesta förbundit sig att följa FSTs kvalitetsnormer. Ytterligare många mindre tillverkare av timmerhus är ännu inte anslutna till FST. Det finns idag timmerhus i Sverige som är 700 år gamla. Se även Foto: Östanbaäck Timmerhus 13

14 kogsharen har bara fiender Att vara en skogshare är ett tufft och ensamt liv, som innebär en ständig vakt mot fiender för att kunna överleva. Eller som någon uttryckt det: haren har inga vänner bara fiender. Normalt har inte skogsharen några större svårigheter att få tag på föda under de olika årstiderna. Ändå hänger livet ofta på en skör tråd. Det är många som vill ha hare till middagsmat, dygnet runt, vilket visar sig i mycket hög dödlighet både för ungar och vuxna djur. Dödligheten för ungar är speciellt påtaglig när de är mellan fyra och tolv veckor gamla. Alltså den tid då de börjar röra sig mer på egen hand för att utforska omgivningen. Fiende nummer ett Räven är harens fiende nummer ett. Detta märkts tydligt då rävskabben har decimerat rävstammen på vissa områden, vilket lokalt får harstammen att öka påtagligt. När sedan skabben minskar igen, med ökad rävförekomst som följd, blir förhållandet det motsatta. Övriga fiender för haren och dess ungar är huskatt, mård och även lodjur. Även människans jakt tar naturligtvis en viss del av harbeståndet. Men farorna kommer också från luften. De år snön kommer sent på hösten är det många harar som blir byte åt rovfåglar, som till exempel duvhök och ibland berguv. Skogsharen syns då väl med sin vintervita päls mot barmarken, eftersom det kortare dagsljuset avgör när den ska skifta färg på pälsen. Alltså inte som man tycker vore mer praktiskt det första snöfallet som ligger kvar. Skyddsinstinkt För att kompensera denna höga dödlighet får skogsharen flera kullar varje sommar. Rent mänskligt kan vi få ett dåligt intryck av harmamman som barnskötare. Den tid som hon tillbringar med sina ungar är nämligen bara några få minuter varje dygn när hon besöker dem för att ge di. Detta är inte uttryck av ointresse för avkomman utan helt enkelt en smidig skyddsinstinkt för att inte röja ungarnas position med sin egen närvaro och lukt. Tveksam uppskattning Att vara en skogshare innebär visserligen att vara uppskattad av många andra av skogens innevånare, men knappast till större glädje för haren. Skulle skogsharen själv få yttra sig skulle den säkert påstå att det inte alltid är positivt att ens närvaro uppskattas av många i omgivningen. Text och foto: Göran Ekström / Naturfotograferna 14

15 Att ta till harvärjan är detsamma som att fly sin väg. Harens liv hänger i en skör tråd bestående av vaksamhet och snabbhet. 15

16 Hård kamp för att stoppa mårdhunden Sedan några år tillbaka pågår ett intensivt arbete för att stoppa mårdhundens utbredning i Sverige. En metod som används är att låta sändarförsedda mårdhundar söka upp sina artfränder. Men vi är också beroende av allmänhetens hjälp ifall vi ska kunna stoppa dem, säger Fredrik Dahl, forskare vi SLU. Mårdhunden kommer ursprungligen från östra Asien och är en främmande art i vår natur. Människan introducerade den som pälsvilt i västra delarna av f d Sovjetunionen och därifrån har den spridit sig. På senare tid har den vandrat in från Finland till norra Sverige. Forskarna är mycket angelägna om att hindra mårdhundens utbredning eftersom den kan sprida farliga sjukdomar som rabies och dvärgbandmask, en parasit som kan ge människor leversvikt med dödlig utgång. Mårdhunden orsakar också stor ekologisk skada och hotar framför allt fåglar i våtmarker. Effektiva smittspridare Den största risken med mårdhundarna är inte att de ska föra in sjukdomar och parasiter i Sverige, utan att de ska öka spridningen markant ifall dessa redan har fått fäste i landet. Mårdhundarna är effektiva smittspridare eftersom de kommer upp i väldigt täta populationer. Rödräven kommer upp i en täthet om max 10 djur per hektar, medan det i vissa områden kan finnas 300 mårdhundar per hektar startades det sk Life-projektet* för att stoppa mårdhunden. Sedan dess har ungefär 120 djur fångats eller avlivats, antingen av forskarna eller av jägare. De flesta djuren har hittats i Norrbotten, men ett hittades så långt söderut som vid Örnsköldsvik. Om mårdhunden lyckas etablera sig är risken stor att vi inte längre kommer att kunna nyttja naturen på det sätt som vi är vana vid och det kommer att slå mot hela samhället. Därför måste vi göra allt vi kan för att stoppa dem, säger Fredrik Dahl. 120 stoppade djur Han och de andra projektmedarbetarna jobbar bland annat med att fånga in mårdhundar, sterilisera dem och sedan förse dem med sändare. Sedan får mårdhundarna leda forskarna till andra mårdhundar, som antingen avlivas eller får hjälpa till att söka upp fler artfränder. Mårdhundarna är mycket bättre än oss på att hitta andra djur. De söker av stora områden i jakt på en partner och vi har sett flera exempel när djuren har gått sträckor på 40 mil, säger Fredrik Dahl. I dagsläget vet vi inte hur många mårdhundar som finns i landet, men vi hoppas få en bättre bild under våren. Vår bedömning är i alla fall att antalet minskar, men det är svårt att säga hur stor del av minskningen som beror på projektet och hur stor del som beror på att vi har haft ett par riktigt kalla vintrar, säger Fredrik Dahl. Förhoppningen är att man ska kunna minska antalet mårdhundar mycket kraftigt i Sverige under de närmaste åren. Sedan planeras för ett varningssystem vid gränsen mot Finland, eftersom det alltid kommer att vandra in fler djur den vägen. Kerstin Olofsson Foto Schutterstock *Ett delvis EU-finansierat projekt som leds av Svenska Jägareförbundet. Mårdhunden Är stor som en räv, liknar mest en tvättbjörn, men utan randig svans. Lever monogamt och paren håller samman livet ut. Är utpräglat nattaktiv och relativt skygg. Äter i stort sett allt den kommer över, bl a små däggdjur, ägg och växtmaterial. Ligger i vintervila vintertid, men kan röra på sid under blidväder. Källa SLU Så här kan du hjälpa till För att projektet att stoppa mårdhunden ska lyckas har allmänheten en viktig roll. Vad kan man då göra för att hjälpa till? Spåra djuren på vårvintern. De börjar röra på sig nu och man kan hitta spår i snön som leder till grytet. Fånga djuret, skjut det eller ta ett foto. Ring alltid tipstelefonen: Om du fångar en mårdhund i en fälla ring tipstelefonen innan du avlivar den för att höra om den hellre bör förses med en sändare. Jakt är tillåten året runt och det effektivaste sättet är att jaga med hund. Om du skjuter en mårdhund bör du direkt kontakta forskarna, så att de kan sätta ut ett djur med sändare för att spåra en eventuell partner till den dödade mårdhunden. Annars kommer den kvarvarande partnern att vandra iväg för att hitta en ny artfrände och då påskyndar man spridningen av arten. Om du ser spår eller avföring som verkar misstänkt ta bilder, notera platsen (gärna GPS-position) och ring tipstelefonen. Avföringen kan läggas i en plastpåse och frysas ned. Alla döda djur, även trafikdödade, ska skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt. Ring tipstelefonen för hjälp. Längst upp fr v: mårdhund, rödräv, hund och katt. Mårdhundens spår är 4,5 5 cm i diameter och framfoten är något större än bakfoten. Spåren har vanligen tydliga klomärken. 16

17 Lillbergs-Kalle 75 vintrar i skogen Egentligen drömde Karl Nordström om att bli lärare. Men på 1930-talet var valmöjligheterna för en ung man i Norrbottens inland begränsade. Som 13-åring fick han arbete i skogen. Och där arbetar han än idag, snart 90 år gammal. I år blir det min 75e vinter i skogen, konstaterar han. De flesta känner honom som Lillbergs-Kalle. Det var vanligt när han var ung, att gårdsnamnet fick ersätta familjenamnet. Till det ensligt belägna Lillberg, längst upp i Bjurå älvdal, drygt två mil från närmsta granne, kom Karl Nordström som fosterbarn när han var 15 månader gammal. Och där blev han kvar, långt från alla jämnåriga lekkamrater. Efter bara sex år i folkskola var det dags att bli vuxen. Kalle var stor och stark och skogen stod tät utanför stugan. Utrustad med timmersvans, yxa och barkspade gjorde han sin debut 1936 som skogsarbetare. Alla tankar på att studera vidare trängdes bort när jag väl var i skogen, minns han. Och förtjänsten var välkommen där hemma. Man kan nog säga att skogen valde mig, inte tvärtom. Sotigt och slitigt Under många år arbetade Kalle i lag med sin äldre bror. Fram till att sjöar och myrar frös högg man timmer. När snön kom körde Kalle ensam ner det avverkade virket till avlägget med häst och släde. Att sedan lasta av och skilja sortimenten åt var ett drygt arbete för en ung grabb. 17

18 När Kalle var 16 år gammal dog hans fosterfar. Nu var det bara Kalle och hans mamma kvar i stugan. I ladugården fanns häst och fyra mjölkor, kalvar och några får som skulle ha foder till vintern. Under slåttertiden fick han därför ledigt från arbetet i skogen för att köra hem hö. Men övrig tid arbetade han i skogen, varje vardag året om, inklusive lördagar. Skogsarbetet bestod av huggning och körning, på vårarna fick han stämpla, röja och flotta timmer. Vintertid var det mest körning med häst. Han fick också tillfälle att prova på kolarlivet. Någon kolarromantik märkte jag emellertid inte av, minns Kalle. Det var mest av allt ett hårt och sotigt slit. Det går inte att dagtinga med kroppen, man måste ut även om det är minus 30. Börjar man fundera är det lika bra att sluta. Allvarligt skadad I samband med sin myndighetsdag råkade Kalle ut för en allvarlig olycka. Han kom i vägen för en häst som skenade och fick ett hölass att välta och krossa hans ena ben och skada foten. Ett halvår på sjukhuset i Boden blev följden. Men bra blev han aldrig. Minst 20 procent av min arbetsförmåga gick förlorad den dagen, säger han. Varje steg gör fortfarande ont och arbetet i skogen blev en enda lång pina. Men brevet med hans ansökan om omskolning skickades aldrig iväg. Kalle blev kvar i skogen, lärde sig att arbeta så att det gjorde mindre ont, med en teknik som var både effektiv och skonsam mot kroppen. Fast anställd 1955 blev han fast anställd av SCA, med fasta arbetstider och regelbunden lön. Men egentligen hade SCA varit uppdragsgivare ända från den där första dagen, när han med timmersvans och barkspade i sina trettonåriga händer inställde sig på avverkningen. SCA hade sina gubbar, de andra bolagen hade sina. Och eftersom SCA hade skog i närheten av Lillberg hörde Kalle till SCAs gubbar, vilket han nu också fick papper på. Hög arbetsmoral Under alla år som Kalle Nordström arbetat i skogen är det många av hans arbetskamrater som slitit ut sig och tvingats sluta. Kroppen tog stryk av pulsandet med sura kläder i djup snö och det tunga arbetet med att hålla uppe ackordet. Men det kanske viktigaste skälet till att flera av mina kamrater försvann var att de inte var tillräckligt starka inombords, hävdar Kalle. Det går inte att dagtinga med kroppen, man måste ut även om det är minus 30. Börjar man fundera är det lika bra att sluta. Kalles arbetsmoral var omvittnat hög. Efter att ha sågat ner en stor risig gran tog han genast itu med nästa. Han jobbade alltid fulla dagar, oavsett väder, tog för vana att arbeta igen den tid han förlorat om sågen krånglade, satt aldrig kvar vid elden eller gick hem innan dagen var slut. 18 Ryktet om Lillbergs-Kalles arbetskapacitet nådde även SCAs tidning Tre teknikgenerationer Om han trivdes? Det är en fråga han inte kan svara på. Vad hade han att jämföra med, frågar han retoriskt. Men stämningen och kamratandan var fin, även om kroppen sällan fick tid att hämta igen sig.

19 Det är en rejäl bunt med tidningar och löpsedlar som Kalle sparat. Men det är med blandade känslor som han bläddrar i klippen. Jag utsattes för många gliringar, anklagelser och hårda ord, minns han. Och inte blev det lättare när de första motorsågarna dök upp. Förutom att de var tunga och svåra att hantera var de flesta som använde dem noviser på motorer. Det tog lång tid att hålla reda på motor och kedja, minns Kalle som själv inte började använda motorsåg förrän Till dess höll han med sina handverktyg jämna steg med sina motoriserade kollegor. Under alla år som skogsarbetare har Kalle fått vara med om tre teknikgenerationer. Först svans och yxa, sedan motorsåg och slutligen skördare och skotare. Innan pensionen hann han själv med att vara maskinförare i tre år. Ofrivillig kändis I slutet av 1950-talet blev Kalle Nordström Norrbottens och hela landets kanske mest kända skogsarbetare. Ryktet om hans höga arbetstempo som, trots nersatt arbetsförmåga, resulterade i en sällsynt hög inkomst nådde tidningarna, även till SCAs tidning. Det blev en väldig karusell med radio och tidningar, minns han och hämtar travar med gulnade tidningar och löpsedlar på vinden för att visa. Diskussionen svallade och jag utsattes för gliringar och många hårda ord. Han konstaterar att det alltid sticker i ögonen på folk när det finns de som arbetar mer och tjänar bättre. Men gliringarna i det här fallet övergick också i rena anklagelser om mutor och att hans skicklighet i skogen hade förstört ackordet för kamraterna. Tonen när Kalle berättar om mediauppmärksamheten och tiden som följde är än idag, 54 år senare, bitter. Att känna sig oskyldigt anklagad är svårt att ruska av sig. Enda trösten var att hans arbetskamrater i skogen aldrig yttrade ett ont ord med anledning av skriverierna. De visste ju att den enda orsaken till Kalles höga inkomster var hans jämna och effektiva arbetstakt. Det fanns många som arbetade fortare än han, men ingen som arbetade fler timmar. Fortfarande i skogen Numera bor Lillbergs-Kalle med sin fru i Råneå. Pensionär är han sedan det år han fyllde 66. Men att därför sitta stilla och rulla tummarna, nej, det går inte, då börjar det krypa i kroppen. Jag har ett skogsskifte på 200 hektar invid torpet i Lillberg, berättar han. Där brukar jag gallra och avverka och sälja virket till SCA. Och det tänker jag fortsätta med så länge jag kan. Trots ett helt liv i skogen är kroppen ännu i god form, med hörsel och syn utan allvarligare anmärkning. Och motorsågen sitter som fastvuxen i hans händer. Men hade han varit 50 år yngre tror han att tillvaron hade sett helt annorlunda ut. Då hade jag kanske blivit den lärare som jag en gång drömde om att utbilda mig till, funderar han. Mats Wigardt Foto Erland Segerstedt 19

20 SCA fyller hyllor i ett byggvaruhus nära dig Sågverksindustrin jobbar på en global marknad och i stark konkurrens. Det gör att man hela tiden måste arbeta för att trimma kostnaderna och effektivisera verksamheten. Samtidigt måste man också hitta bästa möjliga intäkter kunder som är beredda att betala för kvalitet och service. Ibland finns de på andra sidan jordklotet och ibland runt hörnet! 20