Motion till riksdagen. 1986/87: Ub829. Alf Svensson (c) Finska språkets ställning i utbildningsväsendet. 1986/87 Ub

Transkript

1 Motion till riksdagen 1986/87: Alf Svensson (c) Finska språkets ställning i utbildningsväsendet Mor. 1986/ l det svenska riket talades under århundraden både sven ka och fin ka. Antalet finskspråkiga som bodde väster om Östersjön i det egentliga Sverige var betydligt färre än de svenskspråkiga i den östra, finska delen av riket. En finskspråkig befolkning har sedan urminnes tid funnits i Tornedalen. Också i Dalarna och Värmland har finska talats. Den siste k inde finsktalande ättlingen till 1500-talets finska nybyggare i Dalarna och Värmland dog enligt uppgift 1980! Under en del av den period när Finland ingick i det venska riket talades finska i riksdagen på begäran av finska representanter för bondeståndet. Det fanns också finsk text på svenska sedlar. Även stockholmsområdet har haft en relativt stor andel finskspråkiga - så stor att Stockholm ofta kallats Finlands femte stad. Antalet finskspråkiga i Sverige är i dag i stort sett lika stort som antalet svenskspråkiga i Finland. l vårt land finns en hel sverigefinsk infrastruktur med finskspråkiga föreningar, kyrkor, idrottsklubbar och andra organisationer. l många kommuner finns bostadsområden där antalet finskspråkiga dominerar, i vissa skolor har finska språket en relativt stark ställning, liksom på många arbetsplatser. Det finns finskspråkiga tidningar, radio- och TV-program. Obalans mellan språkens ställning i Finland och Sverige Det svenska språket har en starkare ställning i Finland än det finska i Sverige- ett förhållande som självfallet har histori ka or a k er. Under det svenska rikets storhetstid uppfattades det helt naturligt att svenska var statsapparatens språk också i Finland. Det svenska språket fick därmed hög status. l den svenska delen av riket talades finska mest av bönder och arbetare. Den stora invandringen till Sverige från 1950-talet och framåt har inte i nämnvärd grad förändrat detta förhållande. Också i dag är finska till övervägande del ett "arbetarspråk" i Sverige. Det finska språket kan inte raderas ut i Sverige. Den finskspråkiga minoriteten är stor, kontakterna över Östersjön är täta och en folklig, finskspråkig kultur är levande i vårt land. Trot att så många brukar finska i den svenska vardagen - även ett ökande antal finskspråkiga företag ledare - finns risken att finskan i Sverige blir ett subkulturspråk med låg status. Det är därför dags att stärka det finska språket ställning i Sverige. Riksdagen /986/87. J sam/. Nr -8JO

2 Patriarkalisk inställning i skolan Genom åren har åtskilliga konnikter funnits mellan finskspråkiga föräldrar och skolstyrelser i olika kommuner. Det vittnar om att minoritetsgruppen inte har en tillräckligt stark ställning. Bestämmelser om hemspråksundervisning och om finska klasser är så formulerade att den lokala skolledningen och kommunens skolstyrelse kan bestämma om undervisningsmodell, timplan osv. inom mycket vida ramar. Det är oftast företrädare för majoritetsgruppen som bestämmer om minoritetsgruppens undervisning. Finskspråkig undervisning ses ofta som uteslutande en psykologisk och studieteknisk hjälp för de finskspråkiga barnen. Man lär sig på finska så länge man inte behärskar svenska. Det här synsättet undantränger undervisningens kulturella betydelse för den sverigefinska befolkningen. Många finskspråkiga föräldrar känner en stor otrygghet när det gäller barnens undervisning. Föräldrarna har ingen fast skolplanering att studera och ta ställning till. Ena året finns en mycket omfattande undervisning på finska, nästa år kan den skäras ned starkt. Ett av skälen till att många familjer väljer att nytta till Finland är just omtanke om barnens skolgång. De sverigefinska föräldrarna reagerar också ofta mot den låga kvaliteten på undervisningen i svenska som andraspråk. Föräldrarna önskar en bra och fast undervisning på och i båda språken. Den pedagogiska utvecklingsverksamhet med tvåspråkig undervisning på högstadiet, som nu får startas i ett antal kommuner, förändrar inte den ovan beskrivna grundsynen på undervisningen. Undervisning på och i finska uppfattas i huvudsak som "invandrarundervisning", inte som kulturundervisning för en svensk minoritet. Detta framgår klart i t. ex. utbildningsutskottets betänkande 1985/86:14, där orden "sverigefinsk" och "sverigefinnar" är satta inom citationstecken, förmodligen som en markering av att begreppet sverigefinne inte ska uppfattas som en likvärdig motsvarighet till finlandssvensk. Mot. l 986/87 Sverigefinsk utbildning i grundskolan KDS anser att man i Sverige bör införa vissa språkregler för den finskspråkiga undervisningen. Det krävs inte någon ytterligare försöksverksamhet för att fatta beslut. Erfarenheter från många länder visar att tvåspråkig undervisning ger goda resultat. Inte minst borde vi dra lärdom av undervisningen för finlandssvenskar i Finland. Hur undervisningen för barnen till finskspråkiga föräldrar skall ordnas är dessutom inte en rent pedagogisk fråga. Det gäller också kulturella rättigheter för en minoritet. Kommunernas möjlighet att själva bestämma organisation och omfattning av undervisningen för finskspråkiga bör delvis upphävas. Kommuner med en viss andel finskspråkiga invånare, förslagsvis minst 5 %, skulle åläggas att inrätta en sverigefinsk utbildningslinje inom grundskolan eller en särskild sverigefinsk skola. Utbildningen skulle ha ett visst garanterat minimiantal timmars undervisning på och i svenska i de olika årskurserna. Målsättningen skulle givetvis vara densamma som för elever med andra hemspråk - aktiv tvåspråkighet. Efter årskurs 9 skall eleverna ha så goda fär- 2

3 digheter i sina båda språk att de kan följa högre undervisning på både finska och svenska. En särskild skolstyrelse med stark ställning för de finskspråkiga föräldrarna bör finnas i varje sådan kommun. Eftersom det även i nästan helt svenskspråkiga kommuner kan finnas kommundelar med stor andel finskspråkiga, bör man har en regel som tillgodoser minoritetens behov också i sådana kommuner. Därför borde även kommuner med förslagvis minst 200 finskspråkiga barn i åldrarna upp t. o. m. 16 år vara skyldiga att inrätta sverigefinsk utbildningslinje inom grundskolan. För långsiktig planering av vilka kommuner som ska vara skyldiga att ha sverigefinsk utbildningslinje krävs någon form av registrering av föräldrarnas språktillhörighel Registreringen kan göras så att den endast utnyttjas för statistiska sammanställningar. Enskilda individer skall inte kunna identifieras. För den kortsiktiga undervisningsplaneringen måste självfallet skolorna - liksom i dag - ha elevernas språktillhörighet registrerad. Givetvis skall föräldrarna ha rätt att välja om barnen ska gå den sverigefinska utbildningslinjen eller om de ska gå i vanlig svensk klass. Klara regler för kommunernas skyldigheter skulle dessutom skapa en bättre balans mellan förhållandena i Sverige och Finland. Finskspråkiga föräldrar skulle ha lättare att nytta mellan länderna utan oro för barnens utbildning. Förstärkt ställning för finskan i gymnasieskolan och högskolan l regioner med n era kommuner som uppfyller de nämnda kraven för sverigefinsk utbildning inom grundskolan, bör också erbjudas sverigefinska gymnasielinjer - även de med tvåspråkig undervisning. Viss yrkes- och högskoleutbildning i sådana regioner skulle också ha utbildningsallernativ med en stark ställning för det finska språket. l alla yrkesinriktade svenskspråkiga utbildningar bör finnas ett tillvalsalternativ för finskspråkiga elever. Tillvalet ska omfatta yrkesterminologi på finska. De finska institutionerna vid universiteten bör rustas upp. Inom finsk-svenska utbildningsrådet bör behandlas frågan om en överenskommelse om ömsesidigt köp av utbildningsplatser inom den högre utbildningen, så att sverigefinnar kunde få viss akademisk utbildning på finska i Finland, medan finlandssvenskar kunde få sådan utbildning på svenska i Sverige. Ett fast samarbete av denna typ har ännu inte planerats inom utbildningsrådet, som annars regelbundet diskuterar svensk-finska utbildningsfrågor. Finska språket i massmedier och kulturliv Den nuvarande kullurpolitiken kan leda till att den sverigefinska gruppen inte uppfattar sig som en svensk minoritet utan som en beständig finsk invandrargrupp. Vill vi stärka de sverigefinska barnens och ungdomarnas upplevelse av att höra till det svenska samhället, måste det sverigefinska kulturlivet stimuleras. 3

4 Andelen i Sverige producerade finskspråkiga program i radio och TV rmhte öka. Utbyte av program mellan Sverige och Finland är givetvis till nytta. men den \ erigfimka identiteten stärks bäst genom att man får bättre möjligheter att producera program i Sverige. På sikt bör tödet till ÖHigt finskspråkigt kulturli\ i Sverige för tärkas. Det kan gälla teatrar, kyrkor. föreningar. tidningar och tid krifter. är rik dagen 19 6 för ta gången behandlade en motion om förstärkning a fin ka pråkets tiillning i Sverige, visade det ig att inte heller kulturut kottet \ ille betrakta det finska språket som ett in hem k t kulturspråk. är ut kottet riiknar upp radio- och TV-program rn. rn. som sänds eller producera på finska för verigefinnar, så kallas minoriteten för "de i Sverige bo atta finliindarna (!). Den som något känner den sverigefinska minoriteten vet att ett stort antal svenska medborgare med finska som modersmål med glädje och entu ia rn deltar i sverigefinska, kulturella aktiviteter samtidigt som de lever ett svenskspråkigt vardagsliv i kontakter med arbetskamrater. organisationer och myndigheter. För dem låter uttrycket "de i Sverige bo atta finländarna som om någon typ av gä tarbetarpolitik skulle ha införts i vårt land. Finska språket om merit vid anställning Finska pråket bör få ett ytterligare stärkt meritvärde inom den offentliga sektorn. l praktiskt taget alla yrken och befattningar i stat, landsting och kommuner kornmer de anställda i kontakt med fin kspråkiga. För yrken och befattningar där man kräver kunskaper också i finska borde det inte vara orimligt att de anställda erhåller ett särskilt språktillägg. Genom denna åtgärd spara tolkkostnaden in. Hemställan Med stöd av det anförda hemställs l. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära lagförslag angående skyldighet för kommuner med viss lägsta andel finskspråkiga invånare (eller visst lägsta antal finskspråkiga barn) att inrätta sverigefin k utbildningslinje inom grundskolan eller verigefinsk skola. 2. att rik dagen beslutar begära att regeringen utarbetar förslag till hur fin ka pråkets stiillning kan stärkas i gymnasieskola och högskola, J. att riksdagen beslutar begära att regeringen samråder med finska regeringen om ömsesidigt köp a\ utbildningsplat er inom den högre utbildningen. så att sverigefinnar kan fil akademisk utbildning pil finska i l-inland och finlandssvenskar högskoleförordning på venska i Sverige, )att rik dagen beslutar begära att regeringen utarbetar för lag till utökat kulturellt töd för den sverigefinska minoriteten.'] :Kr315 4

5 [att riksdagen heslutar hegära förslag fr:tn regcnngcn 0111 srr<iktilliigg tilllönen för tjiinster inom den oft'cntlig,t sektorn d<tr l\ a-..rrakighet anses ha meritvärde. ]. Stockholm den '27 januari 19!)7 A(/ S l'ensson (c) 5 _i