Finns behovet av en examinationsform med definiering innan agerandet?

Transkript

1 Polisutbildningen vid Umeå Universitet Moment 4:3, Fördjupningsarbete Vårterminen, 2008 Rapport nr. 507 Finns behovet av en examinationsform med definiering innan agerandet? Stefan Gimbergsson Erik Källman

2 Abstract Syftet med denna rapport är att undersöka huruvida den praktiska examinationen inom ämnet vapen och taktik på Polisutbildningen vid Umeå Universitet skulle kunna kompletteras med en mer tillämpad examination i form av en upplevelsebaserad övning. Eftersom författarna genomgått större delen av den vapenutbildning som bedrivs vid skolan har det uppstått frågetecken över vad den nuvarande examinationen egentligen visar. Problemet har även påvisats ur vapenlärarnas perspektiv och det blev upptakten till denna rapport. Dagens examination bygger mycket på den motoriska inlärningen och att skytten rent precisionsmässigt skall kunna verka med tjänstevapnet, som i och för sig är viktig för ett säkert och bra agerande. Däremot tar den inte sikte på den identifiering och definiering samt det stresspåslag som alla är ingredienser i en verklighetsnära situation. Underlaget till rapporten är intervjuer gjorda med de sex vapenlärare som är verksamma vid Polisutbildningen vid Umeå Universitet. Efter sammanställandet av svaren på dessa intervjuer visar resultatet att dagens praktiska examination i vapenutbildningen saknar de viktiga inslagen av identifiering, definiering och övrig stress som en examination i form av upplevelsebaserad övning har att erbjuda, samtidigt som dessa inslag är viktiga ur ett kvalitetshöjande perspektiv.

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Syfte Hypotes Avgränsningar Tillvägagångssätt 3 2 Polisutbildningens vapen- och taktikträning vid Umeå Universitet 3 3 Resultat Resultatsammanfattning 15 4 Diskussion Kritisk granskning av resultat Slutsatser och förslag 18 Referenser 20 Bilaga 1 Höjd beredskap Bilaga 2 - Nödvärnsdrag Bilaga 3 Tavlans mått I IV VIII

4 1 Inledning Varefter författarna tagit del av den vapenutbildning som bedrivs vid Polishögskolans uppdragsutbildning vid Umeå Universitet har ett antal funderingar tagit form: Bland annat har frågan uppkommit huruvida skolans vapenutbildning ger en tillräcklig färdighetsnivå för att möta verklighetens krav. Grunden till diskussionen författarna emellan uppstod efter att ha tagit del av och genomfört det praktiska prov som ingår i vapenutbildningen. Rent generellt brukar det vara en relativt stor andel elever som inte uppnår godkänt resultat vid den första krutexaminationen, även kallad det praktiska provet, som genomförs på skolan under den senare delen av termin tre. En intressant tanke som slagit författarna är vad ett godkänt resultat på krutexaminationen egentligen visar att studenten uppnått rent kunskaps- och färdighetsmässigt. Hur själva provet är utformat kommer att beskrivas mer ingående i bakgrunden. Kort kan dock sägas att det är de praktiska färdigheterna och främst förmågan till att skjuta med bra precision med tjänstevapnet som sätts på prov under kontrollerade former där förhållandena för ett gott skjutresultat är optimala. Frågan är då som sagt vad detta visar. Är denna examinationsform den bästa i fråga om att spegla verklighetsnära situationer som kan uppkomma? Författarna tror att en annan typ av examinering med stresspåslag och andra typer av krav och moment skulle vara ett bra komplement till den ursprungliga examinationsformen. Författarna syftar främst på en FX-baserad upplevelseövning som en ny och kompletterande form av examination. FX-baserad träning kommer i dess helhet att förklaras mer ingående senare i arbetet. Genom att lägga till denna verklighetsbaserade upplevelseövning som ett kunskapsprov tror författarna att kvalitén på vapenutbildningen skulle höjas. Vad är det som egentligen är relevant att mäta? Förmågan att hantera vapnet med en god precision under bästa tänkbara omständigheter, eller att kunna hantera vapnet på ett fullgott sätt under verklighetsnära nödvärnssituationer? Dock utesluter det ena inte det andra. Efter att ha bollat dessa idéer med vapenlärare på polisutbildningen har författarna insett att detta är ett aktuellt ämne och möjligen ett relevant problem. 1

5 1.1 Bakgrund En av landets tre polisutbildningar finns vid Umeå Universitet. Utbildningen ges på uppdrag av Rikspolisstyrelsen och omfattar två år. Polisutbildningen är en grundläggande utbildning på fyra terminer som avslutas med polisexamen. Direkt efter polisexamen följer sex månaders betald aspirantutbildning under handledning hos en polismyndighet. Efter avslutad godkänd aspirantutbildning är individen behörig att söka anställning som polisassistent. Polisutbildningen är inriktad på problemorienterat polisarbete och undervisningen sker i form av föreläsningar och seminarium samt praktiska övningar där teorin tillämpas. Polisutbildningens vapen- och taktikträning omfattar 92 timmar fördelade på 32 lektioner under termin två till och med termin fyra. I kapitlet Polisutbildningens vapen- och taktikträning vid Umeå Universitet kommer närmare förklaras hur momentet är upplagt. 1.2 Syfte Syftet med denna rapport är att klargöra om den praktiska krutexaminationen vid Polisutbildningen vid Umeå Universitet borde kompletteras med en examinerande verklighetsbaserad upplevelseövning för att ytterligare höja kvalitén på vapen- och taktikutbildningen. 1.3 Hypotes Författarna tror att en examination i en verklighetsbaserad upplevelseövning skulle kunna utgöra ett komplement till den praktiska krutexamination som genomförs på polisutbildningen vid Umeå universitet, samt att den skulle fungera som ytterligare en värdemätare på varje enskild students kunskaper inom området vapen och taktik. Därmed skulle kvalitén på utbildningen höjas ytterligare. 1.4 Avgränsningar Författarna har valt att koncentrera undersökningen till att omfatta Polisutbildningen vid Umeå Universitet. Därmed berörs inte myndigheternas syn på skolornas praktiska prov och ett eventuellt behov av en kompletterande examinationsform. Rapporten avgränsas vidare till att inbegripa intervjuer med de sex vapenlärare som är verksamma vid polisutbildningen i Umeå. 2

6 1.5 Tillvägagångssätt För att få svar på vår hypotes så har vi ställt fem frågor till samtliga lärare inom ämnet vapen och taktik vid Polisutbildningen vid Umeå Universitet. Innan intervjuerna inleddes skickades den första delen i arbetet innehållandes bakgrund och inledning m.m. ut till de berörda lärarna för att de skulle kunna sätta sig in i författarnas tankegångar. Intervjuerna skedde telefonledes via trepartssamtal. Den intervjuade fick börja med att klargöra sin ställning i frågan genom att svara med ett enkelt ja, nej eller vet ej, för att därefter utveckla sitt resonemang mer ingående. Efter det lästes det svar den intervjuade avgett upp i sammanfattning för att därefter godkännas eller ändras. Detta upprepades tills ett av intervjuobjektet helt godkänt svar erhållits. Som ett sista led i att garantera korrektheten i de uppgifter de intervjuade lämnat skickades det färdigställda arbetet i dess helhet ut till de utfrågade, för en sista slutjustering av materialet. 2 Polisutbildningens vapen- och taktikträning vid Umeå Universitet Detta kapitel kommer att beskriva den vapen- och taktikutbildning som bedrivs på Polisutbildningen vid Umeå Universitet under termin två till och med termin fyra. Under termin två då utbildningen med tjänstevapnet startar läggs den största vikten vid det grundläggande handhavandet. 1 Vapnets konstruktion och funktion, hur vapnets skall hanteras vid uthämtning och inlämnande samt patron ur berörs grundligt. Under denna termin läggs också grunden till en bra avfyringsteknik genom enhandsskytte. De olika momenten höjd beredskap och nödvärnsdrag behandlas teoretiskt. Innan krutskyttet startar måste det teoretiska prov som behandlar vapnets konstruktion och funktion samt gällande säkerhets- och förhållningsregler under skjutlektioner vara godkänt. Den första av två FX-lektioner hålls i slutet av termin två. FX-träning syftar till att ge en verklighetstrogen träning med för ändamålet speciellt avsedda vapen som kan avfyra en helt ofarlig, mjuk och färgad kula av tvål, liknande paintball. Den enda skyddsutrustning som krävs är ansiktsmask, suspensoar och handskar. Under denna termin äger också den enda FATS-lektionen (FireArms Training Systems) rum. Det är en virtuell träningsform där olika scenarion visas på en projektorduk framför utövaren, och denne skall sedan agera utifrån de praktiska färdigheter och teoretiska kunskaper studenten förväntas ha uppnått under denna termin. 1 Kursplan för termin två, Polisiärt arbete, Polisutbildningen, 80 poäng, i Umeå 3

7 Nästa termin, den tredje, börjar med att de olika momenten som den praktiska examinationen bygger på behandlas: Höjd beredskap, nödvärnsdrag och precisionsskytte. Nu läggs också den största vikten på motorisk inlärning av ovan nämnda moment med skarpa vapen. Magasinsbyten och åtgärder vid eldavbrott är två moment som tillkommer utöver olika skjuttekniker och skjutställningar såsom skytte i skydd och skyl, samt knästående och liggande. Även tekniker vid civilt bärande berörs. Under slutet av termin tre utförs även en examination i krutskyttet, vilket kommer att beskrivas mer ingående nedan. 2 Även den sista av utbildningens två FX-lektioner genomförs under terminens avslutande dagar. Denna lektion syftar främst till att ge studenten en insikt i de begränsningar människan har vad gäller att agera och reagera under stress. Olika scenarion med figuranter spelas upp och studenten får därefter agera utifrån erhållna praktiska kunskaper och gällande lagstiftning. I termin fyra fortsätter färdighetsträningen på en gradvis ökande nivå och kombineras efterhand med polistaktiskt och säkert uppträdande. 3 Fokus under utbildningens sista termin ligger således på att uppnå en fördjupad kunskap om den nationella bastaktiken. Nu tillkommer också tekniker vid enhandsskytte samt skjutning under förflyttning för att finslipa de praktiska kunskaperna. Den praktiska examinationen genomförs under lektion 17 i termin tre. Utöver detta första provtillfälle äger studenten rätt till två omexaminationstillfällen. Skulle studenten inte vara godkänd efter detta så finns det möjlighet till ytterligare två omexaminationer vid nästa ordinarie examinationstillfälle. 4 Varje praktiskt provtillfälle innehåller tre olika provomgångar, vilket ger studenten totalt 15 chanser att klara den praktiska examinationen. Själva provet i sig består av tre olika moment, och börjar på sju meters avstånd. Första delprovet är höjd beredskap vilket innebär att vapnet är hölstrat med fullt laddat magasin isatt, d.v.s. att vapnet är ordnat för bärande i tjänst. Därefter följer kommandot Höjd beredskap som ges av läraren, varpå studenten höjer beredskapen (se bilaga 1) genom mantelrörelse och intar låg färdigställning. Nästa kommandoord blir Färdiga, och efter ungefär tre sekunder kommer tavlan att visas i två sekunder. Under dessa två sekunder skall tavlan beskjutas med ett skott inom cirkeln för att skytten skall få en godkänd träff. Efter avfyrningen slackar skytten hanen och intar återigen låg färdigställning. Denna procedur upprepas fem gånger vilket ger totalt fem skott i just detta första delmoment, höjd beredskap. 2 Kursplan för termin tre, Polisiärt arbete, Polisutbildningen, 80 poäng, i Umeå 3 Kursplan för termin fyra, Polisiärt arbete, Polisutbildningen, 80 poäng, i Umeå 4 Studieguide vårterminen 2008, Vapen och Taktik, Polisutbildningen, 80 poäng i Umeå 4

8 Nästa fas i provet är nödvärnsdraget. Samma sak här som i föregående delprov; sju meters avstånd och vapnet ordnat för bärande i tjänst. Här slutar också likheterna, och nästa kommandoord blir Färdiga. Denna gång visas tavlan i tre sekunder. Under dessa tre sekunder skall skytten utföra ett nödvärnsdrag (se bilaga 2) Även här skall det vara en träff inom cirkeln för att träffen skall anses som godkänd. Under detta delmoment som nödvärnsdraget utgör visas tavlan fem gånger för skytten, vilket ger totalt fem skott. Den sista proceduren som ingår i den praktiska examinationen är precision. Skytten står på 20 meters avstånd med vapnet ordnat för bärande i tjänst. Efter kommandoordet Höjd beredskap följer Färdiga varpå tavlan visas i 90 sekunder. Under denna tid skall skytten beskjuta tavlan med fem skott i egen takt. Godkänd träff är även denna gång inom tavlans cirkel. Under dessa tre delmoment skjuter skytten sammanlagt 15 skott, och kravet för godkänt resultat på kompetensprovet är att minst 12 skott skall ha träffat inom tavlans mittcirkel och de övriga tre inom tavlans yttermått. För närmare beskrivning av tavlans utseende, se bilaga 3. Ett prov består som sagt av ovan angivna förfarande. Vid varje provtillfälle (en lektion) som hålls vid skolan skall studenten skjuta tre provomgångar. Ordinarie schema innehåller tre lektioner med praktisk krutexamination, vilket betyder nio prov. Utöver detta har studenten möjlighet till att skjuta vid två ytterligare provtillfällen, vilket totalt ger den studerande chansen till att skjuta det praktiska provet vid 15 olika tillfällen fördelat på 5 lektioner under termin tre och fyra. För att anses godkänd på polisutbildningens praktiska prov räcker det med ett godkänt resultat vid något av dessa 15 tillfällen under skoltiden. Under de tre terminer som skjututbildningen pågår läggs fokus på ett säkert handhavande av tjänstevapnet. Säkerheten är A och O och fortlöpande lämplighetsbedömning görs under hela vapenutbildningen, vilket innebär att en student kan bli underkänd trots ett godkänt resultat på den praktiska examination som genomförs. 5 Det är dock tydligt att den mesta vapenträning som sker under utbildningen syftar till att den praktiska examinationen skall genomföras med godkänt resultat. 5 Studieguide vårterminen 2008, Vapen och Taktik, Polisutbildningen, 80 poäng, i Umeå 5

9 3 Resultat Fråga 1 Ger det praktiska provet i skolan en tillräcklig bild av de kunskaper och färdigheter som är relevanta i en verklig situation där tjänstevapnet kan komma att användas? 6 Ja Nej Vet ej Bild 1. Bilden visar att alla sex vapenlärare utan undantag på Polisutbildningen vid Umeå Universitet tycker att den praktiska examination som bedrivs på skolan inte visar på samtliga av de kunskaper och färdigheter som är relevanta i en verklighetsnära situation. På denna fråga var lärarlaget inom ämnet vapen och taktik rörande eniga. Samtliga sex lärare svarade nej - Det praktiska provet ger ej en tillräcklig bild av samtliga relevanta kunskaper i en verklig situation. Följande kommentarer gavs i anslutning till denna fråga: Vapenlärare 1: Nej, det praktiska provet visar hur en elev använder sitt vapen under ordnade former, med bra belysning och andra yttre ordnade förhållanden. Bl.a. står både skytten och tavlan still. Det praktiska provet är ganska komfortabelt med få stressorer och utan etiska och moraliska 6

10 dilemman. Måste tjänstevapnet användas i verkligheten kommer det att ske under mer stress och högre puls, och skytten kommer att vara tvungen att identifiera och definiera. Finns vapen har jag rätt att skjuta? Vapenlärare 2: Nej, provet ger ett bra svar på studentens färdigheter att hantera vapnet rent praktiskt. Sker ej t.ex. någon identifiering eller definiering. Dagens praktiska prov visar också bara på färdigheter med två händer, och inte som all statistik från verkliga händelser tydliggör, bl.a. med en hand och i mörker. Vapenlärare 3: Nej, det vore önskvärt med ett inslag där studenten tvingas definiera innan agerandet, och även koppla det till lagstöd. Vapenlärare 4: Nej. Vad är syftet med det praktiska provet? Att förbereda för verkligheten eller visa att skytten behärskar att hantera sitt tjänstevapen? Detta är två helt olika områden. Vapenlärare 5: Nej, det säger ingenting om alla beslut som måste tas. Det säger heller ingenting om alla mänskliga reaktioner. Det praktiska provet är mer ett test om eleven kan skjuta och träffa det denne siktar på, hur vapenhanteringen är, utan stress. Bli så pass bra att man kan träffa där man vill skjuta. Men grunden är ju att skytten kan träffa målet. Vapenlärare 6: Nej, men det är ett bra mått på hur de motoriska kunskaperna och själva vapenhanteringen är. Däremot säger det praktiska provet ingenting om elevens förmåga att agera under stress och identifiera och definiera i en situation. Dock en bra grund att stå på. Så pass täckande att eleverna kan bära tjänstevapen. Det gäller att bibehålla och befästa kunskaperna. Ju mer man tränar desto mer kan man koppla det till en skarp situation. 7

11 Fråga 2 Skulle den typ av examinationsform, verklighetsbaserad upplevelseövning, som författarna presenterar kunna vara ett komplement till den praktiska examinationen som bedrivs på polisutbildningen? Ja Nej Vet ej Bild 2. Bilden visar att tre vapenlärare på Polisutbildningen vid Umeå Universitet tycker att författarnas förslag på examinationsform skulle kunna vara ett komplement. Två lärare svarar vet ej och en lärare svarar nej. Tre av de tillfrågade lärarna svarade ja på denna fråga. De kommentarer som gavs i anslutning till frågan var följande: Vapenlärare 2: Ja, det är en bra tanke. Det är bra med en verklighetsnära situation. Det skulle vara ett bra komplement till skolans examination, däremot inte ute på myndigheterna då det skulle vara svårgenomförbart rent praktiskt. Bra med FX-baserad examination! 8

12 Vapenlärare 3: Ja, det skulle kunna vara ett komplement. Dock är det viktigt med ett rättssäkert system för studenten, alla måste få samma bedömning. Det är viktigt att det är fastställt vilka scenarion som skall användas och vilket agerande som är önskvärt av studenten. Vapenlärare 4: Ja, det skulle vara ett bra komplement, men det är viktigt att tänka på att eleverna är under utbildning! Det får inte vara för avancerat då eleverna är nybörjare. Två av lärarna svarade att dom inte visste huruvida den föreslagna examinationsformen kunde vara ett komplement eller inte. Vapenlärare 1: Vet ej, det är viktigt att man inte förhastar sig, utan grundligt väger för- mot nackdelar. Att kompetent personal noga resonerar runt genomförandet. Däremot är det en bra idé att börja arbeta vidare med, ett bra första steg! Vapenlärare 5: Vet ej, men det ställer stora krav på scenario och figurant. Det skulle vara intressant att pröva, men det måste finnas ett tydligt syfte, med klara, fastställda parametrar på vad som skall bedömas hos studenten. Det skulle ge bra självinsikt för eleven om hur man funkar i sådana situationer. Eventuellt skulle man kunna ha en utbildningsinsats istället. En lärare svarade nej på frågan med följande motivation: Vapenlärare 6: Nej, jag vill ej ha fler examinationer. Däremot skulle idén vara ett bra komplement om den genomfördes endast som övning, övning ger färdighet. Grundkraven måste uppnås innan vi kan lägga på mer avancerade övningar. Tveksam till att ha det som examinationsform. 9

13 Fråga 3 Ser du något behov av en upplevelsebaserad examinationsform där studenten tvingas definiera innan agerandet? 1 5 Ja Nej Vet ej Bild 3. Bilden visar att fem vapenlärare på Polisutbildningen vid Umeå Universitet ser ett behov av en kompletterande examinationsform. En svarar vet ej. På denna fråga svarade fem av de tillfrågade ja, med följande kommentarer: Vapenlärare 1: Ja, det skulle ge en bättre bild av hur eleven klarar av att agera i en verklighetsnära situation. Vapenlärare 2: Ja, vi har inget i dagens examination som innehåller ett beslutstagande utifrån lagstiftningen, eller att identifiera och definiera. Vore bra att ha för att kunna se om eleven förstått när denne kan skjuta och för att kunna se hur vapenhanteringen är i en stressad situation. Vapenlärare 3: Ja, det är ju alltid det som det handlar om i en verklig situation - att definiera vad som händer. 10

14 Vapenlärare 4: Ja, men det är viktigt att vara medveten om de uppsatta målen för utbildningen. Vapenlärare 6: Ja, tänker man bort kostnad och tid m.m. så hade det varit bra, om eleven tycker att det är givande. Det gäller att hitta en examinationsform som är givande. En trygghet från lärarens sida att kunna släppa ut elever med känslan av att eleven har koll på vapnet i stressade situationer. Den absoluta grunden är examinationen, gränsen måste dras någonstans. Grunden måste finnas innan man kan lägga på ytterliggare moment i utbildningen. Man måste hitta en mätbar och objektiv examinationsform. Vad gör vi med dem som inte är godkända? Det är ett möjligt problem. En lärare svarade att denne inte visste huruvida det fanns ett behov eller inte. Vapenlärare 5: Vet ej, jag måste få se hela konceptet för att kunna avgöra. Det har heller inte kommit några signaler från myndigheterna eller centralt håll att det skulle finnas ett behov. Att man får pröva på olika situationer är ju förstås givande, man blir ju inte dummare av att öva. Dock tveksamt till om det behöver examineras. Det krävs mycket för att hitta formen för det hela, mycket parametrar att ta hänsyn till för att det ska funka. Det gäller att hitta en nivå som är rimlig i förhållande till utbildningsinsatsen. Hur "svår" skall examinationen vara? 11

15 Lärarnas syn på för- och nackdelar med en examinerande verklighetsbaserad upplevelseövning. Fördelar: Vapenlärare 1: Det skulle vara ett kvitto på att eleven tillgodogjort sig kunskaper för att klara av en verklighetsnära situation där tjänstevapnet används. Vapenlärare 2: Jag ser egentligen bara fördelar. Vapenlärare 3: Att kunna examinera i verklighetsnära situationer. Vapenlärare 4: Eleven blir inte lika statisk. Mer allsidig och allround student som kan använda kunskapen man får i kruthallen på ett mer komplext sätt. En avstämning för läraren att eleven behärskar de fyra säkerhetsreglerna i andra situatoner än i kruthallen. Det har varit ett problem att eleven inte riktigt behärskar säkerheten, som fungerar bra under ordnade former. Kunskaperna från kruthallen kan eleven omvandla till ett mer taktiskt agerande. Vapenlärare 5: Om en brist uppmärksammas kan den arbetas med, för att sedan få tillbaka det i en verklig situation. Vapenlärare 6: Vill se det som ett tillfälle till övning, eleven ska ha möjlighet att misslyckas och få möjlighet till reflektion. Kan jag skjuta mot en människa? Finns det några svaga punker? Eleven måste också få en chans att inse vad som ligger i beslutet att agera. Viktigt att även belysa den mentala delen. Absolut inte trycka ner eleven, men på ett bra sätt få de med ett felaktigt beteende att ändra det. 12

16 Nackdelar med en examinerande verklighetsbaserad upplevelseövning: Vapenlärare 1: Resurskrävande. Vart ska tiden tas från? Viktigt att beakta rättviseaspekten och rättssäkerheten för studenten. I förlängningen bör kompetensprovet göras om överlag. Vapenlärare 2: De farhågar jag har är att det kan vara svårt att få ihop det rent praktiskt. Jag tror inte att det är möjligt med dagens tidsmässiga resurser. Vapenlärare 3: Jag ser inga direkta nackdelar. Eventuellt att tiden inte räcker till med nuvarande tidsramar. Vapenlärare 4: Detta ställer stora krav på figuranten och dennes agerande utifrån de förutbestämda scenariorna. Alla som genomför examinationen måste få samma förutsättningar. Definitionsproblematiken finns ju alltid. Vad är det egentliga hotet? Eleven uppfattar hotet på ett sätt, lärare uppfattar på ett annat. Som det ser ut nu, är det svårt att genomföra en examination pga personal. Att lägga till en lektion är svårt. Dock att omarbeta FX lektionen skulle kunna gå rent resursmässigt. Varje instruktör måste kunna bedöma som domare och nämndemän i en Tingsrätt skulle ha gjort. Fick du eller fick du inte? Vapenlärare 5: Hur blir det rättvist för studenten? Vapenlärare 6: Tveksam till examinerande, de ger inte så mycket. Jag tror att det får motsatt effekt. Det är viktigt att man bygger upp och inte trycker ner studenterna. 13

17 Lärarnas syn på förändring inom ämnet Finns det något inom ämnet vapen och taktik som du skulle vilja förändra för att göra utbildningen än bättre? Vapenlärare 1: En utbildning är hela tiden föränderlig och utvecklingsbar. Det är viktigt att utvecklingen hela tiden fortsätter, det är ett dynamiskt arbete. Fortsätta i samma spår och förbätta och förfina. Viktigt att det finns en dialog mellan vapenlärarna på andra skolor om vad som kan bättras. Vapenlärare 2: Bra grund, men jag skulle vilja ha mer tid för att utveckla individen för at ge denne en större bas att stå på när den väl kommer ut i arbetslivet. Anpassa skyttet itifrån den statistik som finns från verkliga situationer. Skjuta mer enhandsskytte, banor, under förflyttning, när man backar o.s.v. Känner en viss frustration när eleven går ut skolan, därför att det finns så mycket att arbeta vidare med. Vapenlärare 3: Det finns alltid saker att förändra och förbättra i utbildningar, dock inga stora detaljer. Vad gäller den praktiska examinationen så bör den utvecklas. Det måste finnas inslag av definition i examinationen, men då måste även möjligheten finnas till att träna på detta också. Vapenlärare 4: Ja, jag skulle vilja att målet med krututbildningen gjordes om, vilket skulle innebära en annan form av träning. Fokus borde vara mer mot verkligheten, vilket också skulle göra så att examinationsformen blir mer verklighetsförankrad. Målet skall också vara att varje student skall klara av den examination som hålls på utbildningen. Eleven skall i större utsträckning kunna hantera en skarp situation. Vapenlärare 5: Oavsett om vi håller på med krutlektioner, juridik, eller taktik så vill man hela tiden att studenten skall bli bättre för att få ut så bra poliser som möjligt. Detta måste dock ställas i relation till utbildningsinsatsen. Hur väl känner jag mig själv utifrån de mänskliga begränsningarna, reaktionstid, varseblivning etc. Hur hanterar jag det tillsammans med att 14

18 jag måste skjuta en människa? Svårt att peka på enskilda bitar som skulle förbättras eller förändras. Däremot så är det ju som bekant så att övning ger färdighet, så det vore bra om vi kunde öva mer. Vapenlärare 6: Jag önskar att vi hade mer tid. Ska vi ändra på kompetensprovet? Eventuellt lägga till vapenväxlingar, använda rösten och förflyttningar Men med den tid och de resurser vi har, så får vi en bra produkt. 3.1 Resultatsammanfattning På första frågan; om det praktiska provet i skolan ger en tillräcklig bild av de kunskaper och färdigheter som är relevanta i en verklig situation där tjänstevapnet kan komma att användas, svarade samtliga sex vapenlärare verksamma vid Polisutbildningen vid Umeå Universitet nej. Den andra frågan; skulle den typ av examinationsform som författarna presenterar kunna vara ett komplement till den praktiska examinationen som bedrivs på polisutbildningen, visar på en viss oenighet bland de tillfrågade. Tre stycken polislärare svarar ja och tycker att den typ av examination författarna presenterar skulle kunna vara ett komplement. Två polislärare svarar att de inte vet huruvida den här typen av examination skulle kunna vara ett komplement med hänvisning till att de vill se ett färdigt koncept först. En vapenlärare svarar nej på frågan med hänvisning till att han inte vill se ytterligare examinerande inslag i utbildningen. Fråga tre, ser du något behov av en dylik examinationsform där studenten tvingas definiera innan agerandet, visade på en något större enighet i lärarlaget. Fem lärare svarade ja på frågan, att de kunde se ett behov. En lärare svarade att han inte visste med hänvisning till att han ville se ett färdigarbetat utkast över den av författarna föreslagna examinationsformen innan han kunde ta ställning i frågan. 15

19 4 Diskussion När detta fördjupningsarbete låg i sin linda och författarna hade tagit ut en möjlig riktning på arbetet, så blev författarna efter samtal med en vapenlärare varse om vissa brister i dagens praktiska examination. Detta fick till följd att hela arbetets inrikting helt sonika lades om till den det slutligen kom att bli, huruvida det finns ett behov av en kompletterande examinationsform där studenten tvingas definiera innan agerandet. Uppslaget till att skriva om ämnet kom alltså från vapenlärarna själva. Den praktiska examination som finns vid utbildningen idag fyller helt klart sin funktion. Den är en bra värdemätare på vilka färdigheter studenten besitter i att hantera tjänstevapnet rent praktiskt. En bra och nödvändig grund för studenten att stå på inför dennes kommande yrkeskarriär. Dock är det som bekant så att det praktiska provet visar vilken förmåga en student har för att använda sitt vapen under ordnade former, d.v.s. med bra belysning, komfortabel temperatur, vindstilla och torrt, alltså optimala yttre förhållanden. Dessutom är inte skytten tvingad att skjuta under förflyttning och likaså är även måltavlan konstant och stillastående. Vidare är det få inslag av stressorer och skytten kan avfyra sina skottserier under normalpuls. Skytten behöver inte heller fatta några beslut utifrån relevanta lagstöd, och inte heller ställs denne inför de etiska och moraliska ställningstaganden som kan uppkomma i en verklig situation. Framförallt behöver inte studenten göra en identifiering av målet och därmed inte heller någon definiering av det eventuella hotet. Men som sagt fyller den praktiska examinationen sin funktion av värdemätare på studentens färdigheter i handhavande och utgör den nödvändiga språngbrädan för att kunna ta nästa steg mot att kunna använda tjänstevapnet i det taktiska polisarbetet. Sedan går det alltid att diskutera om det går att ta en annan väg i utbildningen för att studenten skall uppnå ett säkert och praktiskt handhavande, men det är en annan fråga. Hursomhelst är det främst momenten att identifiera och definiera som författarna anser vara intressanta att ha med i en examinerande form, vilket samtidigt innebär att verksamheten får ytterligare verklighetsanknytning och därmed skulle kvalitén på produkten, d.v.s. studenterna, höjas än mer. Det handlar om att göra en redan bra utbildning än bättre. Redan idag finns inslag i utbildningen som innefattar att agera i verklighetsnära situationer, dock är det mer att betrakta som en lektion som skall mana till insikt hos studenten om svårigheterna med att fatta avgörande beslut under stress. Hade utbildningen innehållit mer av dessa inslag och dessutom omfattat en examination inom området tror författarna att detta 16

20 hade fungerat som en kvalitetshöjare. Även om det inte finns ett uttalat behov från polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen innebär inte det att det inte finns ett behov. Det sker dödsskjutningar med svenska poliser inblandade med jämna mellanrum och dessa händelser debatteras flitigt i media. Man kan och bör spekulera i om det hade kunnat gå att få en lyckligare utgång vid någon av alla dessa situationer med en ytterligare utbildning inom området. Samtidigt skall man vara medveten om svårigheten i att agera med tjänstevapnet och fatta beslut i verkliga situationer med all den stress och press det innebär. Det är förmodligen något utav det svåraste en polis kan ställas inför. Den problematik som kan uppstå med en dylik examinationsform är enligt författarna i första hand resursrelaterad, något som även vapenlärarna påpekar. Dagens utbildning omfattar två år vid skolbänken samt sex månaders praktik. Med dagens utbildningsinnehåll där teoretiska kunskaper ges ett stort utrymme är det svårt att på två år göra vapen- och taktikutbildningen än mer verklighetsanpassad. Eftersom det är ett komplext område med vissa svårigheter ligger det nära att tänka sig att det förutom vidare tidsramar även skulle krävas mer personalresurser. Fler studenter kan tänkas behöva handledning av kompetent personal för att kunna tillgodogöra sig och klara av vapenutbildningen. Författarna kan även se en möjlighet där lärare som håller i mental träning ges utrymme att delta i den vapenundervisning och examination som är knyten mot ett mer verklighetsanpassat scenario, för att kunna vägleda studenten mot avklarad utbildning. Ytterligare ett problem som vapenlärarna såg var svårigheten med att göra själva examinationen rättssäker för studenten. Alla studenter skall ha rätt till en rättvis bedömning. Enligt författarna kan inte detta vara ett nytt problem och därmed inte heller unikt för just den föreslagna examinationsformen. Dagens utbildning innehåller flera moment där examinationen kan tyckas ske på godtyckliga grunder, t.ex. examinationen för den expanderbara batongen samt examinationen inom Grundläggande Taktiskt Förhållningssätt. Detta är en problematik som uppstår när en viss grupp människors beteende och handlande skall bedömas av andra människor. Naturligtvis skall det finnas riktlinjer för det önskvärda agerandet, både hos figuranter och de som agerar, men samtidigt handlar det om att kompetenta individer skall bedöma ett helhetsagerande av studenten, där uppenbara brister skall medvetandegöras för att kunna arbetas vidare med. Om det skall ställas på sin spets så handlar det till viss del om att lita till de berörda lärarnas omdöme och förmåga, precis som under andra examinerande inslag. 17

21 4.1 Kritisk granskning av resultat Hade författarna utarbetat en klar och tydlig modell av hur en examinerande kompletterande verklighetsbaserad upplevelseövning exakt skulle ha sett ut är det troligt att utfallet av intervjuerna hade blivit annorlunda. På fråga två svarade två av de tillfrågade att de inte kunde avgöra om examinationsformen kunde utgöra ett komplement, just med hänvisning till att de ville veta mer om själva formen på examinationen. Däremot tyckte de att tanken och idén med det hela var intressant. En person svarade nej på samma fråga, dock ville den personen inte se fler examinerande inslag överhuvudtaget i vapenutbildningen. På fråga tre, om den tillfrågade kunde se något behov av en dylik examinationsform där studenten tvingas definiera innan agerandet är det också troligt att utfallet hade blivit ett annat. Den person som reserverade sig och svarade att denne inte kunde avgöra om det fanns ett behov eller ej, gjorde det just med motiveringen att han måste få se hela konceptet för att kunna ta ställning i frågan. I undersökningen om en examinerande verklighetsbaserad upplevelseövnings vara eller icke vara, så har författarna begränsat sig till att endast fråga de sex verksamma vapenlärarna vid polisutbildningen i Umeå och enbart lyssnat till och summerat de åsikter som dessa sex personer gett uttryck för efter att de tagit del av idén och tankegångarna kring den beskrivna examinationsformen. För att ytterligare öka den vetenskapliga tyngden i arbetet och därmed trovärdigheten, borde samtliga polislärare som är verksamma inom ämnet vapen och taktik vid landets tre polisutbildningar ha tillfrågats och medverkat i undersökningen. Tyvärr fanns ej tiden för att genomföra detta. 4.2 Slutsatser och förslag Med dagens tidsramar och utbildningsmål har författarna svårt att se möjligheter till större förändringar. Ytterligare en examination skulle innebära att de elever som inte klarar av de uppsatta kraven kommer kräva ökade resurser i form av lärarinsatser och tid, resurser som inte finns i dagens utbildning. Däremot kanske det skulle vara möjligt att ta lägga till ytterligare ett övningstillfälle med upplevelsebaserat innehåll, utan att för den skull behöva stjäla för mycket tid från den nödvändiga krutträningen för de elever som ligger efter med den praktiska examinationen. Som sagt ger övning färdighet, och det går inte att öva för mycket på att agera med tjänstevapnet i verklighetsnära situationer. 18

22 Om vi nu leker med tanken att utbildningen förlängs och därmed får vi vidare tidsramar och eventuellt de ytterligare lärarresurser som skulle krävas för att lotsa studenten på rätt väg genom sitt lärande, så skulle en verklighetsnära upplevelsebaserad examinationsform vara utformad enligt följande; Till att börja med skulle provet likna den FX-lektion i termin tre som bland annat tydliggjorde de mänskliga begränsningarna och syftade till att ge insikt om hur svårt det är att ta beslut i stressade situationer. Varje elev får skall genomföra tre olika scenarion, som var och ett innebär en nödvärnssituation som kan innehålla en vapenväxling utan avfyrning, vapenväxling med avfyrning, verkanseld mot extremiteter samt verkanseld mot bålen etc. Ett möjligt scenario skulle kunna vara ex. hämtning av bråkig person till förhör. En situation som kan sluta precis hursomhelst, och därmed krävs en hög mental och fysisk beredskap. Låt säga att man har ett antal förutbestämda och godkända scenarion, stycken, där man också har fastställt vilka möjliga lösningar och ageranden som är acceptabla. Valde eleven att avfyra - var träffade skottet? Träffade skottet överhuvudtaget? Detta skulle innebära att studenten måste fatta beslut under stress som innebär vapenväxlingar och adekvat agerande, och som dessutom har stöd i lagen. Studentens agerande skulle bedömas som en helhet, precis som vad gäller examinationen för den expanderbara batongen och inom det Grundläggande Taktiska Förhållningssättet. Självklart skulle utbildningen innehållit fler inslag där man övar mot ett agerande i verklighetsnära situationer, så att varje student bereds en rättvis och rimlig möjlighet att klarav av de uppsatta kraven. Det handlar om att synliggöra eventuella brister och därefter arbeta med dem för att få en än bättre slutprodukt i varje elev. Författarna tror också att det endast skulle vara möjligt att genomföra detta arbetssätt och denna form av examination under utbildningstiden vid någon av landets tre polisutbildningar. Om svårigheterna finns att rent resursmässigt genomföra detta under utbildningen torde svårigheterna vara än större ute på polismyndigheterna. Men kunskap är inte tung att bära, och att det skulle vara en kvalitetshöjande ingrediens i polisutbildningen är enligt resultatet ett obestridligt faktum. Upphovsmännen anser därmed att arbetshypotesen är hållbar och välgrundad. 19

23 Referenser Telefonintervjuer Vapenlärarna på Polisutbildningen vid Umeå Universitet Jan Åström Johann Kristianson Tomas Forsström Patric Salomonsson Jonas Ershammar Lennart Paulsson Litteratur Polishögskolan Solna (2006) Nationell Bastaktik Backman, Jarl. (1998) Rapporter och uppsatser Lund Studentlitteratur Wärneryd m. fl. (1990) Att fråga, Om frågekonstruktion vid intervju undersökningar och postenkäter. Statistiska centralbyrån Ekholm, Mats & Fransson, Anders. (1992) Praktisk intervjuteknik. Stockholm: Nordstedts Övriga Dokument Vapenkompendiet, Polisutbildningen vid Umeå Universitet Studieguide vårterminen 2008, Vapen och Taktik, Polisutbildningen vid Umeå Universitet Utbildningsplan, Polisutbildningen, 80 poäng, i Umeå Kursplaner för termin två, tre och fyra, Polisutbildningen, 80 poäng, i Umeå 20

24 Bilaga 1 Höjd beredskap Beskrivning av momentet höjd beredskap. I utgångsläget vilar händerna (exempelvis) på spännet mitt på bältet. I vridmomentet söker skjuthanden vapnet samtidigt som stödhanden förs till ett läge ovanför hölstret för att senare kunna möta vapnet. Stödhanden hålls vertikalt med tummen uppåt och fingrarna raka eller svagt böjda. Armbågen bör vara i ca 90 graders vinkel med underarmen horisontell. Underarmen hålls nära kroppen och mitt för naveln. Vrid Skjuthandens tumme placeras lämpligast på den bakre delen av den räfflade delen av SLSlåsningen. Handen pekar nedåt i hölstrets riktning så att skytten känner kolven på vapnet med fingrarna. Nu har du hittat hölstrets "index" eller "referenspunkten" på hölstret. Detta utgångsläge skall du hitta från vilken kroppsställning du än har. Från utgångsläget kan du alltid göra ett mycket snabbt drag. Greppa Skjuthanden trycks rakt nedåt och tummen fäller samtidigt ned SLS-låsningen. Skjuthandens lång-, ring och lillfinger greppar runt vapnets kolv. Greppet runt vapnet och bygelns fällning skall ske i en rörelse. Avtryckarfingret hålls rakt och placeras utanpå hölstret. Armbågen skall peka bakåt, inte åt sidan. Greppet skall vara så högt upp på vapnet som möjligt. Ett bra grepp är grunden till ett välriktat skott! I

25 Frigör Skjuthanden lyfter vapnet rakt upp ur hölstret så att mynningen går fri från hölstret. Avtryckarfingret är rakt och ligger längs med stommen på vapnet. Stödhanden i läge ovanför hölstret greppar med kupad hand om mantelns räfflade del. Vinkla Vinkla vapnet ca 45 grader nedåt framåt. II

26 Ladda Avtryckarfingret ligger fortfarande längs med stommen. Stödhanden håller kvar i manteln samtidigt som skjuthanden gör mantelrörelsen framåt nedåt ur stödhandens grepp. Låg Färdigställning Färdigställning intas och hanen slackas omedelbart. Låg färdigställning är den grundläggande färdigställningen som vi använder. Vapnet skall hållas i tvåhandsfattning och vara riktad i ca 45 grader framåt nedåt. Hanen skall vara slackad och fingret skall ligga längs med stommen. III

27 Bilaga 2 - Nödvärnsdrag Beskrivning av momentet nödvärnsdrag. Vrid I utgångsläget vilar händerna (exempelvis) på spännet mitt på bältet. I vridmomentet söker skjuthanden vapnet samtidigt som stödhanden förs till ett läge ovanför hölstret för att senare kunna möta vapnet. Stödhanden hålls vertikalt med tummen uppåt och fingrarna raka eller svagt böjda. Armbågen bör vara i ca 90 graders vinkel med underarmen horisontell. Underarmen hålls nära kroppen och mitt för naveln. Skjuthandens tumme placeras lämpligast på den bakre delen av den räfflade delen av SLS-låsningen. Handen pekar nedåt i hölstrets riktning så att skytten känner kolven på vapnet med fingrarna. Nu har du hittat hölstrets "index" eller "referenspunkten" på hölstret. Detta utgångsläge skall du hitta från vilken kroppsställning du än har. Från utgångsläget kan du alltid göra ett mycket snabbt drag. IV

28 Greppa Rapport nr.507 Skjuthanden trycks rakt nedåt och tummen fäller samtidigt ned SLS-låsningen. Skjuthandens lång-, ring och lillfinger greppar runt vapnets kolv. Greppet runt vapnet och bygelns fällning skall ske i en rörelse. Avtryckarfingret hålls rakt och placeras utanpå hölstret. Armbågen skall peka bakåt, inte åt sidan. Greppet skall vara så högt upp på vapnet som möjligt. Ett bra grepp är grunden till ett välriktat skott! Frigör Skjuthanden lyfter vapnet rakt upp ur hölstret så att mynningen går fri från hölstret. Avtryckarfingret är rakt och ligger längs med stommen på vapnet. Stödhanden i läge ovanför hölstret greppar med kupad hand om mantelns räfflade del. V

29 Vinkla Vinkla vapnet mot målet. Ladda Avtryckarfingret ligger fortfarande längs med stommen. Stödhanden håller kvar i manteln samtidigt som skjuthanden gör mantelrörelsen mot målet ur stödhandens grepp. VI

30 Möt Möt vapnet med stödhanden och fatta tag i vapnet i ett tvåhandsgrepp. För sedan båda armarna fram till du når din stabila skjutställning. Så snart vapnet är laddat och riktat mot målet ska skytten lägga fingret på avtryckaren och ta tryckpunkten. VII

31 Bilaga 3 Tavlans mått Bilden visar den tavla som används vid den praktiska examinationen som genomförs vid Polisutbildningen vid Umeå Universitet. Bilden är i skala 1/10. Cirkelns diameter 25 cm Höjd 55 cm Bredd 45 cm VIII