Tryck- och temperaturförhållanden under gotisk och svekonorvegisk metamorfos i Kosterskärgården

Transkript

1

2 UNIVERSITY OF GOTHENBURG Department of Earth Sciences Geovetarcentrum/Earth Science Centre Tryck- och temperaturförhållanden under gotisk och svekonorvegisk metamorfos i Kosterskärgården Jessica Gunnarsson Maria Forsström ISSN B692 Bachelor of Science thesis Göteborg 2012 Mailing address Address Telephone Telefax Geovetarcentrum Geovetarcentrum Geovetarcentrum Göteborg University S Göteborg Guldhedsgatan 5A S Göteborg SWEDEN

3 Abstract The purpose of this project is to determine PT data in the Koster Archipelago, which is divided into the northern and southern archipelago. PT data can be used to distinguish the Gothic and the Sveconorwegian orogeny. Maria Forsström has dealt with the northern archipelago and Jessica Gunnarsson the southern archipelago. The theory suggests the northern part has been deformed and metamorphosed by both the Gothic and the Svekonorwegian orogeny, while the southern part mostly has been deformed and metamorphosed only by the Gothic orogeny. 15 samples from the two areas were collected. Thin sections were made for petrographic and chemical analysis and used to determine the pressure and temperature conditions during the metamorphism. PT data is determined mainly by using garnet, plagioclase and biotite from the Koster dykes and SLM. PT data from both north and south of the archipelago belongs to amphibolite facies. Koster dykes in both northern and southern archipelago gives temperatures between 600 to 800 degrees. PT data is determined mainly by garnet, plagioclase and biotite from Koster dykes and SLM. Keywords: P-T data, Koster, garnet, gothian, metamorphism, sveconorwegian 2

4 Abstrakt Projektarbetets syfte är att fastställa P-T data i Kosterskärgården, med uppdelning norra respektive södra skärgården, för att särskilja den gotiska respektive svekonorvegiska orogenesen. Maria Forsström har fokuserat på den norra skärgården och Jessica Gunnarsson på den södra skärgården. Teorin är att den norra delen har deformerats och metamorfoserats av både den gotiska och svekonorveiska orogenesen, medan den södra delen främst deformerats och metamorfoserats enbart av den gotiska orogenesen, eventuellt kan någon påverkan av den svekonorveiska orogenesen tydas. Totalt togs 15 prover från de båda områdena och därefter tillverkades tunnslip för petrografisk analys och kemisk analys. Beräkningar gjordes med hjälp av kemisk data för att sedan kunna bestämma tryck- och temperaturförhållandena under metamorfoserna. P-T data från både norra och södra skärgården tillhör amfibolitfas. Kosterdiabaserna i både norra respektive södra skärgården ger temperaturer mellan 600 till 800 grader. P-T datan fastställdes främst med hjälp av granat, plagioklas och biotit från Kostergångarna respektive sidoberget. Keywords: P-T data, Koster, garnet, gothian, metamorphism, sveconorwegian 3

5 Innehållsförteckning 1 Introduktion Geologisk bakgrund Metodik Fältstudier Petrografi och geokemiska beräkningar Resultat Mineralogisk beskrivning PT data Norra skärgården Södra skärgården Kalciumhalt hos granat Norra skärgården Södra skärgården Diskussion Norra skärgården Södra skärgården.44 5 Slutsats Tack Referenser.46 8 Appendix

6 1 Introduktion Målet med kandidatarbetet är att komplettera kartläggningen av Metamorphic Map of Sweden i Kosterskärgården som är belägen på västkusten utanför Strömstad. Minst två olika orogeneser, den gotiska respektive den svekonorveiska, har omvandlat berggrunden under förhållanden motsvarande amfibolitfacies. Deformation och metamorfos har lett till ådring, veckning och migmatisering av berggrunden (Lindström et al, 1991). Genom att fastställa P-T data i norra och södra delen av skärgården kan de olika metamorfa händelserna jämföras, dels den gotiska orogenesen för ca 1560 miljoner år sedan och dels den svekonorvegiska orogenesen för ca 1030 miljoner år sedan. För att bestämma P-T data med geobarometri används främst granat, plagioklas och biotit både från Kostergångarna och från sidoberget som i huvudsak utgörs av Stora Le- Marstrandformationen (SLM) men även hornblände och plagioklas samt ilmenit och granat. Kostergångarna, en svärm av cirka 700 diabasgångar med en ålder på ca 1450 miljoner, är en viktig indikator för de metamorfiska händelserna genom att deras omvandlingsgrader kan studeras. Den norra delen av Kosterskärgården antas ha genomgått de båda orogeneserna, medan den södra skärgården till största del ska ha undgått den svekonorveiska orogenesen och endast blivit påverkad av den gotiska orogenesen. Med hjälp av att fastställa P-T data från de båda områdena samt Måskär, belägen i den troliga gränszonen mellan de båda sviterna, ville den gotiska respektive svekonorvegiska orogenesens påverkan på diabasgångarna särskiljas samt orogenesernas utbredning. Maria Forsström har behandlat den norra skärgården, prov DC11-76 till DC11-83, och Jessica Gunnarsson har behandlat den södra skärgården och Måskär, prov DC11-70A till DC Vi har gemensamt skrivit abstrakt, introduktion, geologisk bakgrund och metodik. Maria Forsström har skrivit resultat, diskussion och slutsats för den norra skärgården och Jessica Gunnarsson har skrivit motsvarande för den södra skärgården. 1.1 Geologisk bakgrund Kosteröarna vilka är belägna den västra delen av Ostfold-Marstrands bältet i Idefjord terrängen, där den största delen av berggrunden är prekambrisk med undantag av de permiska diabasgångarna (fig. 1). De äldsta bergarterna består av metamorfoserade gråvackor som tillhör Stora Le-Marstrandsgruppen (Eliasson, 2011). Ursprunget är en oceanisk miljö med avsättningar av kontinentalt vittringsmaterial. Dessa metagråvackor ingår i ett stråk som sträcker sig i nord-sydlig riktning från Göteborg, genom Bohuslän och västra Dalsland till sydvästligaste Värmland upp till Ostfold-Akershus i Norge. Sammansättningen hos gråvackorna domineras av kvarts, plagioklas och biotit. Sillimanit kan ses som rester i aluminiumrika skikt i gråvackorna (Lindström et al, 1991). I gråvackorna finns även mindre områden av basaltiska till andesitiska vulkaniter, som uppstått då lavor flödat ut över den forntida havsbotten och sedan omvandlats till amfiboliter. Kemin hos vulkaniterna tyder på att de är bildade i en vulkanisk öbåge i en oceanisk miljö (Lindström et al, 1991). De yngsta delarna av SLM antas vara de metagråvackor som är 5

7 belägna väster om Bohusgraniten, bland annat på Kosteröarna där åldern uppskattas till 1560 Ma (Eliasson, 2011). SLM har genomgått flera faser av deformation, metamorfos och intrusion. Den gotiska orogenesen ägde rum 1600 till 1550 Ma. Under den gotiska orogenesen deformerades och uppvärmdes de sedimentära bergarterna till hög temperatur och migmatiserades delvis. Under den orogena utvecklingen intruderade granitiska, granodioritiska, tonalitiska och gabbroida magmor som var en stor värmekälla. På Ursholmen, bestående av ett stort gabbrokomplex, syns tydligt hur gabbron har intruderat SLM-gnejsen som därmed har genomgått partiell uppsmältning och migmatisering vilket har resulterat i en hybridbergart bestående av mörk gabbro och ljusgrå SLM-gnejs (fig.2). Detta tros ha skett i slutet av den gotiska orogenesen. De magmatiska bergarter som tillkommit efter den gotiska orogenesen tros ha sitt ursprung från äldre jordskorpas smältor, med undantag av basiska gångar och intrusioner. Måskärsgraniten är en karaktäristisk porfyrisk, ögonförande granit med upp till 5 cm stora fältspater som stelnade för ca 1540 Ma (Eliasson, 2011) det vill säga i slutet av den gotiska metamorfosens epok. Under följande period intruderade olika gångar, pegmatiter och diabaser. I början av den postgotiska perioden intruderade de toleiitiska Kostergångarna, ungefär 1450 Ma, från sprickor i berggrunden. Cirka 20 procent av berggrunden i Kosterskärgården utgörs av dessa Kostergångar som visar på en töjning av området. De har parallelliserats med de ca 1460 Ma diabaserna på Orust och Kattsund i Östfold i Norge (Lindström et al, 1991). Främst den nordöstra delen av berggrunden i Kosterskärgården metamorfoserades därefter i samband med den svekonorvegiska orogenesen, Ma då en kontinentkollision ägde rum. Under den svekonorvegiska orogenesen genomgick den tidigare jordskorpan en väsentlig metamorf tektonisk omarbetning. Kosterdiabaserna, främst i norra skärgården, deformerades då och böjdes av i en nordnordvästlig riktning samtidigt som gångarna drogs ut, blev tunnare och amfibolitiserades (Eliasson, 2011), se fig. 3. Den sydvästra delen av Kosterskärgården undgick istället mycket av denna deformation, vilket gör att den gotiska geologin kan studeras. Den ursprungliga mineralogin i Kosterdiabaserna är bäst bevarad i sydvästra delen av skärgården, medan diabaserna i nordost övergår till stängliga amfiboliter (Lindström et al, 1991). Under slutfasen av svekonorvegiska orogenesen uppkom Bohusgraniten, vilken är odeformerad och är belägen öster om Kosteröarna, cirka 920 Ma sedan. För cirka 270 Ma, under Permperioden, bildades ytterligare nord-sydliga gångar av diabas och rombporfyr (Eliasson, 2011). 6

8 Diabas, permisk ca 270 Ma Bohusgranit 920 Ma ----Svekonorvegisk metamorfos Kosterdiabas 1446 Ma Blandade gångar, olika generationer Porfyrisk granit Grovporfyrisk granodiorit, Måskärsgranit Ljust grå granit-granodiorit Gnejsig tonalit 1530 Ma ca Ma Gotisk metamorfos Ma Stora Le Marstrandsgruppen (SLM) ca 1560 Figur 1. Tidsåldrar för geologiska händelser i Kosterskärgården. Figur 2. Uppsmält och migmatiserad SLM-gnejs på Ursholmen. Hyrbridbergart med gabbrobollar ses i bildens nedre del och opåverkade Kosterdiabasgångar ses i bildens övre del. 7

9 Figur 3. Utdragen och deformerad Kosterdiabas på Nordkoster. 2 Metodik 2.1 Fältstudier Fältarbetet i Kosterskärgården gjordes under tre dagar i augusti 2011, under handledning av Prof. David Cornell, Göteborgs Universitet, och Thomas Eliasson, SGU. Prover togs från norra respektive södra skärgården. GPS koordinater registrerades för varje prov. Totalt togs 15 prover, varav 8 från norra området och 7 från södra området, se figur 4 a-c nedan med tillhörande legend. Legend till figur 4 a-c: 8

10 Figur 4a. Översiktskarta av Kosterskärgården. 9

11 Figur 4b. Norra skärgården. Figur 4c. Södra skärgården med Ursholmen och Måskär. 10

12 2.2 Petrografi och geokemiska beräkningar Proverna sågades och preparerades på objektglas med tjockleken 30 µm, för att sedan kunna göra petrografisk analys i mikroskop vid Geovetarcentrum, Göteborgs universitet. Analys av mineralkemin genomfördes med hjälp av svepelektronmikroskop (SEM) Hitatchi S-3400N och programmet Inca. Tunnslipen kolbelades och kalibrering skedde mot en koboltstandard. Tryck och temperatur bestäms vidare genom att bearbeta SEM-datan i programmen TWQ, HbPl samt Granat-ilmenit termometer på GPT-pack. I TWQ används geobarometern GASP (granat-aluminiumsilikat-plagioklas), där både temperatur och tryck fås fram i de prover som har granater. HbPl termometern används för diabasgångar utan granater och granat-ilmenit termometern för granater med ilmenitinklusioner, dessa ger endast temperatur därmed uppskattas tryck och ett medelvärde tas från närliggande provpunkt i området, gjorda med GASP. Inom TWQ (version 234) används biotit, plagioklas, granat och plagioklas där reaktionerna plottas i diagram, och skärningspunkten för de olika linjerna ger tryck och temperatur. I reaktionerna används biotit endmembers: annit, flogopit och eastonit. Granat endmembers som användes i reaktionerna är: pyrop, almandin och grossular. Reaktionerna nedan användes Annit + pyrop = flogopit + almandin (Ekv 1) 6 Anortit + 3 flogopit = 6 kvarts + pyrop + 2 grossular + 3 eastonit (Ekv 2) Annit + 6 anortit + 2 flogopit = 6 kvarts + 2 grossular + 3 eastonit + almandin (Ekv 3) 3 Annit + 6 anortit + 2 pyrop = 6 kvarts + 2 grossular + 3 eastonit + 3 almandin (Ekv 4) Almandin + 3 eastonit + 2 grossular + 6 kvarts = 2 flogopit + 6 anortit + annit (Ekv 5) 3 Almandin + 3 eastonit + 2 grossular + 6 kvarts = 2 pyrop + 6 anortit + 3 annit (Ekv 6) 3 Eastonit + 2 grossular + pyrop + 6 kvarts = 3 flogopit + 6 anortit (Ekv 7) Ekv 1, är relativt okänslig för tryckskillnader men däremot starkt beroende av temperaturen (Myron, 2003). Fe från anniten går in i almandinen, medan Mg från pyropen går in i flogopit. Ekvationer 2 till 7 fungerar som geobarometrar som beror på övergången från anortit i plagioklas till grossular i granat, medan de andra mineralen samt biotit endmembers balanserar Al-halten. De kan kallas för GASP (granat-aluminiumsilikat-plagioklas) trots att ren aluminiumsilikatmineraler sällan finns. I ekv 2, går Ca från anortit till grossular och Mg från flogopit till pyrop och eastonit. I ekv 3, går Fe från annit in i almandin, Mg från flogopit till eastonit, medan Ca från anortiten går in i grossular. I ekv 4, går Fe från annit in i almandin, Ca går från anortit till grossular och Mg från pyrop till eastonit. I ekv 5, går Fe från almandin till annit, Mg från eastonit till flogopit 11

13 och Ca från grossular till anortit. I ekv 7, går Fe från almandin till annit, Mg från eastonit till pyrop och Ca från grossular till anortit. I ekv 7, går Mg från eastonit och pyrop till flogopit, Ca från grossular till anortit. Kalciumhalten mättes med hjälp av SEM-analysen i en transverslinje hos en granat, från norra respektive södra skärgården, för att se om kalciumhalten varierade dels inom granaten, på grund omgivningens kemi, men även mellan granaterna från de olika områdena. 12

14 3 Resultat 3.1 Mineralogisk beskrivning DC11-70A SLM, felsisk del i kontakt mellan SLM-gnejs och gabbrosmälta GPS koordinater: NS EW Fältförhållande Kontakt mellan SLM-gnejs och gabbrosmältan i utkanten av det stora gabbrokomplexet på Ursholmen. Gotisk metamorfos. Handstuff Finkornig till mellankornig metagråvacka med mörka mineralkorn av biotit och granat (3-5 mm). Tunnslip Huvudmineralerna är kvarts, anhedrala plagioklas med albittvillingar som håller på att omvandlas till biotit samt plagioklas med myrmekittextur, kalifältspat och kloritiserade biotitkorn som har tunna kvartsådror i korngränserna. Underordnat förekommer kloritiserad ortopyroxen och amfibol. Accessoriska mineralerna är granat (almandin) med inklusioner (fig. 6a och 6b), opaka mineraler och cordierit. Kalciumhalten visar på en förhöjning i kanten av granaten i förhållanden till dess centrum (fig.5). Figur 5. Profil över kalciumhalt i 8 punkter, transverslinje från kant till kant, hos en granat i SLM-gnejs, prov DC11-70A. 13

15 Granat Plagioklas Kalifältspat Kvarts Biotit Figur 6a. Granat med inklusioner i SLM-gnejs. DC11-70A. (PPL) Figur 6b. Granat med inklusioner i SLM-gnejs. DC11-70A. (XPL) 14

16 DC11-70B Gabbro i kontakt med SLM-gnejs. GPS koordinater: NS EW Fältförhållande Kontakt mellan SLM-gnejs och gabbrosmältan i utkanten av det stora gabbrokomplexet på Ursholmen. Gotisk metamorfos. Handstuff Afanitisk till finkornig, homogen gabbro. Tunnslip Huvudmineralerna är subhedrala plagioklaser (fig. 7a och 7b) med albittvillingar som är uppätna i kanterna, kvarts och kloritiserade amfiboler. Underordnat förekommer kloritiserad biotit, kloritiserad klinopyroxen och kalifältspat. Accessoriska mineraler är opaka mineraler. Mineralparagenesen med omvandlade plagioklaser och amfiboler tyder på retrograd amfibolitisering. 15

17 Figur 7a. Plagioklas som är subhedral i gabbrosmälta i kontakt med SLM. DC11-70B. (PPL) Figur 7b. Plagioklas som är subhedral i gabbrosmälta i kontakt med SLM-gnejs. DC11-70B. (XPL) 16

18 DC11-71 Granatförande migmatitsmälta av SLM-gnejs i gabbrokomplex GPS koordinater: NS EW Fältförhållande Blandbergart i det stora gabbrokomplexet på Ursholmen, provet bestående av SLM-gnejs. Gotisk metamorfos. Handstuff Finkornig till mellankornig SLM-gnejs. Mellangrå med ljusare fenokrister av kvarts och granat (2-3 mm). Tunnslip Huvudmineralerna är kvarts och subhedrala plagioklas med albittvillingar, kloritiserad biotit som definierar en svag foliation, kalifältspat och ortoklas. Accessoriska mineraler är granat (almandin) med inklusioner (fig. 8a och 8b) och opaka mineraler. 17

19 Biotit Kvarts Figur 8a. Granat med inklusioner i gabbrokomplex. DC (PPL) Biotit Kvarts Figur 8b. Granat med inklusioner i gabbrokomplex. DC (XPL) 18

20 DC11-72 SLM-hybridgnejs med granater GPS koordinater: NS EW Fältförhållande Hybridbergart i det stora gabbrokomplexet på Ursholmen, provet bestående av SLM-gnejs. Gotisk metamorfos. Handstuff Finkornig till medelkornig, grå SLM-gnejs med granat (2-3 mm). Tunnslip Huvudmineralerna är anhedrala plagioklas med albittvillingar, kvarts, omvandlade biotit med viss orientering, förekomst av små opaka mineral finns i biotitkornen. Underordnat är granat (almandin) med inklusioner av biotit och kvarts (fig. 9a och 9b), dock ingen texturell zonering i granaten. 19

21 Figur 9a. Granat med kvartsinklusioner i SLM-gnejs. DC (PPL) Figur 9b. Granat med kvartsinklusioner i SLM-gnejs. DC (XPL) 20

22 DC11-73 Kostergång-amfibolit i diabasomvandling GPS koordinater: NS EW Fältförhållande Diabasgång med sidoberg av SLM-gnejs. Marginell svekonorvegisk metamorfos. Handstuff Finkornig till mellankornig, mörkgrå homogen amfibolit med mörkare fenokrister. Tunnslip Huvudmineralerna är subhedrala till anhedrala plagioklas med albittvillingar, från både magmatisk och metamorf händelse (fig. 11a och 11b), kalifältspat, mikroklin med tartantvillingar, klinopyroxen och ortopyroxen med symplektit. Underordnat är amfibol som omvandlats från plagioklas. Accessoriska mineraler är olivinfenokrister som är relikta (fig. 10) och opaka mineral. Relikt magmatisk textur ses i tunnslipet. Figur 10. Olivinfenokrist (relikt) i diabasgång. DC (XPL) 21

23 Figur 11a. Plagioklas, magmatisk (tv) och metamorf (th) metamorfa i diabasgång. DC (PPL) Figur 11b. Plagioklas, magmatisk (tv) och metamorf (th) metamorfa i diabasgång. DC (XPL) 22

24 DC11-75 Måskärsgranit med granater och plagioklas GPS koordinater: NS EW Fältförhållande Måskärsgraniten, ögonförande med strökorn av fältspater (3-5 cm). Gotisk metamorfos. Handstuff Mellankornig ljus granit med mörka stråk av biotitkorn utan orientering och granat (3-5 mm). Tunnslip Huvudmineralerna är subhedrala plagioklaser, med albittvillingar och myrmekittextur, samt kvarts. Underordnat är mikroklin med pertitbildning, ortoklas och biotit som är mindre omvandlad. Accessoriska mineraler är granat(almandin) med inklusioner (fig. 12a och 12b) och apatit. 23

25 Figur 12a. Granat med inklusioner i Måskärsgranit. DC (PPL) Figur 12b. Granat med inklusioner i Måskärsgranit. DC (XPL) 24

26 DC11-76 Kosterdiabas, metagabbro Kilesand GPS koordinater: NS EW Fältförhållanden Prov taget i Kilesand från mitten av kostergång, gabbro som övergått till diabas. Svekonorvegisk metamorfos. Stuff Medelkornig till grovkornig diabas. Ljust grå med mörkare inslag. Tunnslip Dominerande mineraler är amfibol med mycket inneslutningar samt nålformiga, subhedrala plagioklas (fig. 13a och 13b). Accessoriska mineral är kvarts, klorit, apatit, kalifältspat, biotiter samt opaka mineral bland annat ilmenit. Ett natriumutbyte mellan amfibol och plagioklas har skett. Plagioklasen är mycket omvandlad, heterogen och med en hel del sericitomvandling. Albittvillingar syns tydligt under mikroskop. Amfibolen är nybildad och ej i jämvikt med plagioklasen. Inga pyroxener hittas, utan de har övergått till amfibol genom uralitization. Kloritisation ses där hornblände eller biotit övergått till klorit. Dock finns en hel del relikt magmatisk textur kvar, bl.a. pseudomorfer efter magmatiska korn. Zonerade avlånga plagioklaser förekommer där kanterna är mer albitiska än i centrum av plagioklaserna. 25

27 Plagioklas Amfibol Figur 13a. Amfibol och subhedral plagioklas i diabas från Kilesand, tunnslip DC1176. (PPL) Plagioklas Amfibol Figur 13b. Amfibol och subhedral plagioklas i diabas från Kilesand, tunnslip DC1176. (XPL) 26

28 DC11-77 Granatförande SLM Boknäs GPS koordinater: NS EW Fältförhållanden SLM med granater från Boknäs. Svekonorvegisk, gotisk metamorfos. Stuff Finkornig, grå gråvacka med porfyroblaster av granat. Tunnslip Huvudmineral i slipet är plagioklas, biotit, kvarts, amfibol och granat (almandin), se fig.14a och 14b. Accessoriska mineral är zirkon, opaka mineral som titanit samt metamikt allanit. Granaterna är subhedrala med inklusioner av biotit och zirkon, och även mycket biotitansamlingar runt granatkanterna. Plagioklasen är avlång, subhedral, till stor del omvandlad och ofta med albittvillingar. Troligen har biotitization skett där hornblände omvandlats till biotit. 27

29 Granat Biotit Plagioklas Figur 14a. Poikilitisk granat omgiven av biotit och plagioklas i granatförande SLM från Boknäs, tunnslip DC (PPL) Biotit Granat Plagioklas Figur 14b. Poikilitisk granat omgiven av biotit och plagioklas i granatförande SLM från Boknäs, tunnslip DC (XPL) 28

30 DC11-78 Reaktionszon mellan kosterdiabas och SLM Kyrkogården GPS koordinater: NS EW Fältförhållanden Prov taget från område mellan kosterdiabas och intilliggande SLM. Svekonorvegisk metamorfos. Stuff Grovkornig, grå bergart med mörkare inslag samt porfyroblaster av granater. Tunnslip Dominerande mineral är biotit (fig. 15a och 15b). Accessoriska mineral är kvarts, granat (almandin), ilmenit, klorit, zirkon, apatit samt kalifältspat. Granaterna är subhedrala och innehåller inklusioner av ilmenit, apatit och kvarts. Runt granatkanterna förekommer biotit. Mellan biotitkorna hittas sericit. Biotiterna är mycket omvandlade, bland annat har de blivit kloritiserade. Kloriten växer över övriga mineral vilket visar att den tillkommit senare. 29

31 Biotit Klorit Figur 15a. Biotit och klorit från reaktionszon mellan kosterdiabas och SLM vid Kyrkogården, tunnslip DC (PPL) Biotit Klorit Figur 15b. Biotit och klorit från reaktionszon mellan kosterdiabas och SLM vid Kyrkogården, tunnslip DC (XPL) 30

32 DC11-79 Granatförande Kosterdiabas Kyrkogården GPS koordinater: NS EW Fältförhållanden Kostergång med granater. Svekonorvegisk metamorfos. Stuff Finkornig diabas, ljust grå med grönaktig ton, med porfyroblaster av granater. Tunnslip Huvudmineral är euhedral amfibol. Accessoriska mineral är kvarts, granat (almandin), klorit, ilmenit, kalifältspat, apatit och titanit (fig. 16a och 16b). Granaterna är euhedrala, ca 5 mm, med många omvandlingar, samt inklusioner av ilmenit och kvarts. En smal kvartsådra genomlöper slipet. Plagioklasen har sericitomvandlats. Sekundära omvandlingar av klorit hittas runt granaterna och även muskovit förekommer längs ytterkanterna på granaterna. Aggregat av klorit förekommer. Foliation som definieras av amfibol. 31

33 Amfibol Klorit Muskovit Granat Figur 16a. Klorit, muskovit och euhedrala amfiboler runt poikolitisk granat från diabas vid Kyrkogården, tunnslip DC (PPL) Amfibol Klorit Muskovit Granat Figur 16b. Klorit, muskovit och euhedrala amfiboler runt poikolitisk granat från diabas vid Kyrkogården, tunnslip DC (XPL) 32

34 Kalciumhalt (compound %) DC11-80 SLM gnejs med granat Kyrkogården GPS koordinater: NS EW Fältförhållanden SLM gnejs med granater, ett par decimeter ifrån diabasgång. Svekonorvegisk, gotisk metamorfos. Stuff Grå, finkornig till medelkornig gråvackan med granatporfyroblaster. Tunnslip Huvudmineral är plagioklas samt en mindre andel biotit. Accessoriska mineral är kvarts, granat (almandin), opaka mineral, zirkon, apatit, klorit och kalifältspat (fig. 18a och 18b). Kloritisering av biotit har skett på vissa ställen, liksom plagioklas och biotit omvandlingar. Plagioklasen har en del sericitomvandlingar, men även tydliga albittvillingar kan ses. Granaterna är subhedrala, ca 2-3 mm, med en del omvandlingar. Kalciumhalten i centrum av granaten respektive kanten visar ingen större skillnad, se fig. 17. Profil över tvärsnitt i granat 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0, Punkt nr Figur 17. Profil över kalciumhalt i 8 punkter hos granat i SLM, tunnslip DC

35 Biotit Granat Plagioklas Figur 18a. Biotit och plagioklas runt granat i sidoberg SLM från Kyrkogården, tunnslip DC (PPL) Biotit Granat Plagioklas Figur 18b. Biotit och plagioklas runt granat i sidoberg SLM från Kyrkogården, tunnslip DC (XPL) 34

36 DC11-81 SLM gnejs med granat Kyrkogården GPS koordinater: NS EW Fältförhållanden SLM gnejs med granater, ett par decimeter ifrån diabasgång. Svekonorvegisk, gotisk metamorfos. Stuff Medelkornig till grovkornig gråvacka, ljust grå med mörkare mineralkorn och porfyroblaster av granater. Veckning syns, se fig. 19a och 19b. Tunnslip Huvudmineral är muskovit, biotit, kvarts och plagioklas. Accessoriska mineral är sillimanit, granat (almandin), klorit, opaka mineral som ilmenit, zirkon och kalifältspat. Granaterna är subhedrala med mycket sprickor och inklusioner av plagioklas, kvarts och ilmenit. Biotit förekommer i och utanför granaten, vilket tyder på att ingen riktig jämvikt uppnåtts. Kloritisering av biotit har skett. Både biotiten och muskoviten har veckats och tryckts ihop. Muskoviten är sekundärbildad efter granaten. Plagioklasen har även sericitomvandlats. Finkornig sillimanit förekommer längs med granaten, omvandlad från muskovit. I tunnslipet finns spår från både den gotiska och den svekonorvegiska metamorfosen, då pseudomorfer hittas, där en form från ett större ursprungligt korn har behållits men där det ursprungliga kornet har omvandlats och ersatts av andra små mineralkorn. 35

37 Kvarts Muskovit Figur 19a. Veckad muskovit i sidoberg SLM från Kyrkogården, tunnslip DC (PPL) Kvarts Muskovit Figur 19b. Veckad muskovit i sidoberg SLM från Kyrkogården, tunnslip DC (XPL) 36

38 DC11-82 Kostergång Kyrkogården GPS koordinater: NS EW Fältförhållanden Kostergång med få granater, dock inga granater i provet. Svekonorvegisk metamorfos. Stuff Finkornig, grå diabas med svag grön ton. Tunnslip Dominerande mineral är amfibol, kvarts, kalifältspat, muskovit, plagioklas, samt accessoriska mineral apatit, klorit och opaka mineral som ilmenit och pyrit (fig. 20a och 20b). Mycket omvandlingar hittas mellan amfibolkornen. Mycket blandningar mellan plagioklas och kalifältspat förekommer. 37

39 Amfibol Figur 20a. Textur hos diabas från Kyrkogården, tunnslip DC (PPL) Amfibol Figur 20b. Textur hos diabas från Kyrkogården, tunnslip DC (XPL) 38

40 DC11-83 Kosterdiabas som övergått till förskiffrad granatamfibolit Duvnäs GPS koordinater: NS EW Fältförhållanden Kosterdiabas som övergått till förskiffrad granatamfibolit i Duvnäs. Svekonorvegisk metamorfos. Stuff Finkornig, ljust grå granatamfibolit med porfyroblaster av granat. Tunnslip Dominerande mineral är amfibol. Accessoriska mineral är kvarts, biotit, plagioklas, granat (almandin), klorit, apatit, kalifältspat, zoisit, muskovit samt opaka mineral som ilmenit (fig. 21a och 21b). Granaterna är euhedrala, ca 3 mm stora, med inneslutningar av kvarts och opaka mineral. Klorit förekommer runt granaterna, och även biotitansamlingar runt vissa granater. Foliation som definieras av biotit. 39

41 Amfibol Granat Klorit Figur 21a. Poikilitisk granat omgiven av klorit och amfibol i förskiffrad granatamfibolit från Duvnäs, tunnslip DC (PPL) Amfibol Klorit Granat Figur 21b. Poikilitisk granat omgiven av klorit och amfibol i förskiffrad granatamfibolit från Duvnäs, tunnslip DC (XPL) 40

42 3.2 PT-data Norra skärgården Kilesand Prov DC11-76 (kosterdiabas) ger en hornblände-plagioklas temperatur på ca 750 grader från fyra olika ställen i slipet. Kyrkogården Prov DC11-78 (reaktionszon mellan kosterdiabas och SLM) ger en granat-ilmenit temperatur på 690 grader. Prov DC11-82 (kosterdiabas) ger en hornblände-plagioklas temperatur på ca 650 grader från två olika ställen i slipet. Prov DC11-80 (SLM) ger en GASP temperatur och tryck på ca 620 grader och ca 6,7 kbar från fyra olika ställen i slipet, se diagram 8-11 i appendix. Prov DC11-81 (SLM) ger en GASP temperatur och tryck på 620 grader och ca 4 kbar, se diagram 12 i appendix. Duvnäs Prov DC11-83 (förskiffrad granatamfibolit) ger en granat-ilmenit och hornblände-plagioklas temperatur på ca 640 grader från två olika ställen i slipet Södra skärgården Ursholmen I prov DC11-70A (SLM i en kontakt mellan gabbro och SLM-gnejs i gabbrokomplex) ger granaterna, på två ställen i slipet, en GASP temperatur och tryck på 700 grader respektive ca 4,7 kbar. Prov DC11-70B (gabbro i en kontakt mellan gabbro och SLM-gnejs i gabbrokomplex) ger en hornblände-plagioklas temperatur på 795 grader. Prov DC11-71 (granatförande gabbromagma) ger granaten en GASP temperatur och tryck på 675 grader respektive 6,4 kbar. Prov DC11-72 (SLM-gnejs) ger granaterna, på två ställen i slipet, en GASP temperatur och tryck på 595 grader respektive 4,1 kbar. Prov DC11-73 (diabasgång) ger en HbPl temperatur på 725 grader. Se diagram 1-5 i appendix. Måskär I prov DC11-75 (Måskärsgranit) ger granaten, på två ställen i slipet, en GASP temperatur och tryck på 645 grader respektive ca7 kbar. Se diagram 6 och 7 i appendix. 3.3 Kalciumhalt hos granat Norra skärgården I prov DC11-80 varierar granatens kalciumhalt mellan 3,3 % till 4,1 %. 41

43 3.3.2 Södra skärgården I prov DC11-70A varierar granatens kalciumhalt mellan 2,1 % (granat core) till 5,8 % (granat rim). 4 Diskussion I Hageskov, 1987, delas kostersvärmen in i tre sektorer, där sektor ett, södra skärgården, är minst deformerad och metamorf och sektor tre, norra skärgården, är mest deformerad och metamorf. I kostergångarna i sektor två och tre har det funnits tillgång till vatten vilket har underlättat för metamorfosen (Hageskov, 1987). Skarnspolar både på Ursholmen och på Sydkoster indikerar att bergarten ursprungligen varit en sedimentär bergart, t ex sandsten där lavor och askor runnit ut, och inte en magmatisk bergart. Skarnspolarna har svårt att smälta upp under metamorfosen och blir därför kvar. I metamorfa sedimentära bergarter finns ofta överskott av aluminium som ger peralumineusa mineraler, exempelvis sillimanit, som är bra för tryck och temperaturmätningar. Även längs med granaterna i SLM förekommer finkornig sillimanit, omvandlad från muskovit. Norra skärgårdens kalciumhalt hos granat är lägre än södra skärgårdens kalciumhalt. Norra skärgården har även mindre procentuell variation inom granaten än vad södra skärgårdens granat uppvisar. P-T bestämningar gjorda med hjälp av GASP geotermobarometern kan ha vissa osäkerheter. Trycket kan variera med ± 3 kbar och temperaturen kan variera med ± 80 C (Myron, 2003). I figur 22 ses tryck och temperatur för norra respektive södra skärgårdens prover. Enbart prover gjorda med GASP är plottade, då övriga geotermometrar inte ger något tryck. Figur 22. Tryck och temperatur för prover från norra (prov 80 och 81) respektive södra (prov 70A, 71, 72 och 75) skärgården. 42

44 4.1 Norra skärgården Kosterdiabaserna som enbart genomgått svekonorvegisk metamorfos och har sitt ursprung som tholeiitiska magmor (Hagaskov, 1987) amfibolitiserades under den svekonorvegiska deformationen. SLM i norra Kosterskärgården har genomgått både den gotiska och svekonorvegiska metamorfosen, och de två olika metamorfoserna kan urskiljas i tunnslip då pseudomorfer hittas. Proverna i norra skärgården tillhör amfibolitfacies. I tabell 1 nedan ses norra skärgårdens prover med respektive temperatur, tryck, metod (för beräkning), orogenes och tillhörande diagram (i appendix). Tabell 1. Tryck och temperatur för prover från norra skärgården, samt använd metod, sökt orogenes och diagram nr i appendix. Prov T P Metod Orogenes Diagram 76 Kostergång HbPl Svekonorvegisk HbPl Svekonorvegisk HbPl Svekonorvegisk HbPl Svekonorvegisk - 78 SLM kontakt Gra-Ilm Svekonorvegisk - 80 SLM 620 7,0 GASP Gotisk, svekonorvegisk ,6 GASP Gotisk, svekonorvegisk ,4 GASP Gotisk, svekonorvegisk ,6 GASP Gotisk, svekonorvegisk 9 81 SLM 620 3,8 GASP Gotisk, svekonorvegisk kostergång HbPl Svekonorvegisk HbPl Svekonorvegisk - 83 Kostergång Gra-Ilm Svekonorvegisk HbPl Svekonorvegisk - SLM i norra skärgården ger en temperatur på ca 620 grader. Dock skiljer sig trycket åt för olika prover, 4 kbar respektive 6,7 kbar, vilket inte ger någon entydig tolkning. Det skulle kunna bero på att prov DC11-81, SLM, 4 kbar, inte har uppnått jämvikt då det var svårt att hitta lämpliga SEM analys ställen, vilket troligen gett ett felaktigt tryck. Prov DC11-80, SLM, har uppnått jämvikt och de fyra olika analyserna ger alla tryck runt 6,7 kbar. Norra skärgårdens kosterdiabaser innehåller ingen pyroxen, utan pyroxenerna har övergått till amfibol vilket tyder på att vatten funnits tillgängligt vid metamorfosen. Kloritiseringen tyder även på att hydrotermala omvandlingar skett. De zonerade plagioklaserna, som exempelvis återfinns i prov DC11-76, skulle kunna vara magmatiska plagioklaser som överlevt metamorfosen. Det har förekommit mer fluider vid nordkoster, då det funnits en deformationszon vid norra Koster som gjort det möjligt för fluider att tränga in. 43

45 4.2 Södra skärgården Ursholmen I tabell 2 ses södra skärgårdens prover med respektive temperatur, tryck, metod (för beräkning), orogenes och tillhörande diagram (i appendix). Tabell 2. Tryck och temperatur för prover från södra skärgården, samt använd metod, sökt orogenes och diagram nr i appendix Prov T P Metod Orogenes Diagram 70A SLM 740 4,3 GASP Gotisk GASP Gotisk 2 70B Gotisk Gabbro HbPl Gotisk HbPl Gotisk HbPl Gotisk - 71 Gotisk migmatit 675 6,4 GASP Gotisk ,4 GASP Gotisk - 72 Gotisk hybrid GASP Gotisk ,2 GASP Gotisk 5 73 Kostergång HbPl Svekonorveisk-marginellt 75 Gotisk Granit 660 7,4 GASP Gotisk ,5 GASP Gotisk 7 Området utgörs av migmatiserad berggrund som uppkommit då gabbron intruderade i SLM. Temperaturen är ca 700 grader i det stora gabbrokomplexet medan SLM utanför har en lägre temperatur på ca 600 grader. Trycket i gabbrokomplexet varierar mellan 4 till 6,5 kbar. Den gotiska metamorfosen har haft den kraftigaste påverkan av området, vilket ägde rum innan Kosterdiabaserna. I tunnslip DC11-73 (diabasgång) ses två faser, dels metamorf omvandling motsvarande amfibolitfas men även relikt magmatisk textur, vilket är en indikation på att diabasgången inte har utsatts för någon större svekonorvegisk omvandling. Den metamorfa omvandlingen skulle dock kunna tyda på spår, av den svekonorvegiska metamorfosen. Enligt Hageskov (1987) är Kosterdiabassvärmen odeformerade i den södra delen av skärgården och diabasgångarna är marginellt omvandlade. De är i huvudsak afyriska toleitiska diabaser där 5 % är porfyritiska med små fenokrister av olivin och plagioklas, vilket också ses i prov DC Retrograd kloritisering ses i alla tunnslipen. I prov DC11-70A finns cordierit, som är känslig för retrograd metamorfism, vilket också indikerar att diabasgången inte har varit med om någon större omvandling. Amfibolitfas uppskattas i alla proverna tagna på Ursholmen, då PT-datan varierar inom dess gränser. Kalciumhalten varierar mellan 2,1-5,8 % från granatens mitt till dess kant vilket tyder på att omgivningens kemi har en mycket högre kalciumhalt utanför granaten. 44

46 Måskärsgraniten Granaten i Måskärsgraniten DC11-75 ger ett tryck som är ca 6.9 kbar med en temperatur på ca 640 grader. Granaten tros dock ha bildats samtidigt som graniten, som är av S-typ, och anses därför gotisk då denna granitintrusion har skett i slutskedet av gotiska händelsen. 5 Slutsats Kosterdiabaserna i norra respektive södra skärgården ger temperaturer mellan 600 till 800 grader men inget tryck har beräknats (Tabell 1). Prov DC11-83 i norra Skärgården innehåller granat, biotit, amfibol och plagioklas och skulle möjligen kunna ge tryck och temperatur för svekonorvegisk metamorfos. Både norra och södra skärgårdens prover tillhör amfibolitfacies. Skillnad syns mellan de olika områdena i tunnslipens textur. Både den gotiska och den svekonorvegiska metamorfosen syns tydligt i SLM från området Kyrkogården på Sydkoster, norra skärgården, då pseudomorfer hittas, vilket inte hittas i södra skärgården. Även i tunnslipens mineralogi syns skillnad mellan norra och södra skärgårdens diabasgångar, i diabasgången på Ursholmen finns pyroxenerna kvar, vilket indikerar att diabasgångarna inte har blivit desto mer omvandlade. Ingen av norra skärgårdens diabasgångar innehåller pyroxener då de under den svekonorvegiska metamorfosen med tillgång på fluider har omvandlats till amfiboler. Måskärsgranitens granat som tros ha bildats vid uppkomsten av denna S-typ granit, ger PTdata som troligen representerar tillståndet strax efter den gotiska orogenesens slut ca 1550 Ma och ger därmed inte någon direkt indikation på den svekonorveiska metamorfosens PT-data i sydvästlig riktning, men fler prover behöver undersökas samt en datering av granterna för att helt kunna utesluta den svekonorvegiska metamorfosen. Fler prover, undersökningar t ex datering av granater och mer SEM analyser behövs göras för att få en bättre uppfattning om tryck och temperatur samt kunna urskilja den svekonorvegiska och gotiska metamorfosens utbredning. Även utförligare profilkemidata i granaterna är intressant, så som vi gjort för kalcium, skulle även kunna göras för exempelvis magnesium och mangan för att få en uppfattning om rådande förhållanden i mineralkemin. 6 Tack Ett stort tack till vår handledare professor David Cornell, Göteborgs Universitet och Thomas Eliasson, SGU. Vi tackar även SGU och Alasdair Skelton av Stockholms Universitet som bekostat och möjliggjort projektet. Vidare vill vi tacka examinator Lennart Björklund samt Mattias Ek och Valby von Schijndel. 45

47 7 Referenser Austin Hegardt, E., Stigh, J., Cornell, D. H., Sjöström, H., Anckrovicz, R., Page, L., Finger, F. (2010). Relative and absolute relationships between folding, foliation and metamorphism in Nordön, Western Sweden, Sveconorwegian Province, Baltic Shield. Paper IV in Austin Hegardt (2010). Pressure, temperature and time constraints on tectonic models for southwestern Sweden. PhD thesis, University of Gothenburg, Earth Sciences Centre A134. Eliasson, T., Kosterhavet Berggrundskarta. Dokumentation av de svenska nationalparkerna. Nr 26. Naturvårdsverket. Lindström, M., Lundqvist, J., Lundqvist, T., Sveriges geologi från urtid till nutid Winter, J.D., An introduction to Igneous and Metamorphic Petrology. MacKenzie, W.S., Donaldson, C.H., Guilford, C., Atlas of igneous rocks and their textures. Yardley, B.W.D., MacKenzie, W.S., Guilford, C., Atlas of metamorphic rocks and their textures. MacKenzie, W.S., Guilford, C., Atlas of rock-forming minerals in thin section. Hageskov, B., Tholeiitic dykes and their chemical alteration during amphibolite facies metamorphism: the Kattsund, Koster dyke swarm, SE Norway, W Sweden. Sveriges geologiska undersökning, Tröger, W.E., Optical Determination of Rock-Forming Minerals Mäder, U.K., Percival, J.A., and Berman, R.G Thermombarometry of garnet clinopyroxene hornblende granulites from the Kapuskasing structural zone. Geological Survey of Canada, Eliasson, T., NGU-SGU exkursion, September 13 16, 2011, Idefjorden Terrane: Koster Uddevalla Islandsberg Nesse, W. D. Introduction to mineralogy. New York, Oxford University Press, Myron, G. B., Igneous and metamorphic petrology

48 8 Appendix TWQ-diagram för respektive prov, beräknad från SEM-data: sitenummer och mineral med spektrumnummer (inom parantes). Diagram 1. DC11-70A: Site 4; Plagioklas (5), Granat (2), Biotit (11. Rim 10 DC1170APLOT.plt Temperature ( C) : lab = hab 2: Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 4: bqz = aqz 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 47

49 Diagram 2. DC11-70A: Site 11; Plagioklas (3), Granat (2), Biotit (1). Rim 10 DC1170AAPLOT.plt Temperature ( C) : lab = hab 2: Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 4: bqz = aqz 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 48

50 Diagram 3. DC11-71: Site 2; Granat (1) Plagioklas (2) Biotit (4). Rim. 10 DC1171PLOT.plt Temperature ( C) : lab = hab 2: Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 4: bqz = aqz 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 49

51 Diagram 4. DC11-72: Site 16; Granat (2) Plagioklas (3) Biotit (1). Rim DC1172PLOT.plt Temperature ( C) : lab = hab 2: Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 4: bqz = aqz 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 50

52 Diagram 5. DC11-72: Site 21; Granat (1) Plagioklas (4) Biotit (3). Rim 10 DC1172,2PLOT.plt Temperature ( C) : lab = hab 2: Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 4: bqz = aqz 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 51

53 Diagram 6. DC11-75: Site 19; Granat (1) Plagioklas (3) Biotit (2). Rim DC1175PLOT.plt Temperature ( C) : lab = hab 2: Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 4: bqz = aqz 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 52

54 Diagram 7. DC11-75: Site 20; Granat (1) Plagioklas (3) Biotit (2). Rim DC1175,2PLOT.plt Temperature ( C) : lab = hab 2: Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 4: bqz = aqz 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 53

55 Diagram 8. DC11-80: Site 4; Granat, biotit, plagioklas. Spektrum 1, 2, 3. Rim 10 cmpmarsdc1180site4plot.plt Temperature ( C) : Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: 6 An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 54

56 Diagram 9. DC11-80: Site 7; Granat, biotit, plagioklas. Spektrum 1, 2, 3.Rim cmpmarsdc1180site7plot.plt Temperature ( C) : Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: 6 An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 55

57 Diagram 10. DC11-80: Site 9; Granat, biotit, plagioklas. Spektrum 1, 2, 3. Rim 10 cmpmarsdc1180site9plot.plt Temperature ( C) : Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: 6 An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 56

58 Diagram 11. DC11-80: Site 8; Granat, biotit, plagioklas. Spektrum 1, 2, 3. Rim 10 cmptestkosterplot.plt Temperature ( C) : Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: 6 An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 57

59 Diagram 12. DC11-81: Site 22; Granat, biotit, plagioklas. Spektrum 1, 2, 3. Rim 10 cmpdc1181site2223plot.plt Temperature ( C) : Ann + 6 An + 2 Phl = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + Alm 3: 3 Ann + 6 An + 2 Py = 6 aqz + 2 Gr + 3 Eas + 3 Alm 5: Ann + Py = Phl + Alm 6: 6 An + 3 Phl = 6 aqz + Py + 2 Gr + 3 Eas 7: Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Phl + 6 An + Ann 8: 3 Alm + 3 Eas + 2 Gr + 6 bqz = 2 Py + 6 An + 3 Ann 9: 3 Eas + 2 Gr + Py + 6 bqz = 3 Phl + 6 An 58