ÅLGRÄS UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND Författare: Per Olsson, Toxicon AB. Toxicon AB ÖVF Rapport 2014:5 ISSN

Transkript

1 UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 213 ÅLGRÄS Författare: Per Olsson, Toxicon AB Toxicon AB ÖVF Rapport 214:5 ISSN SE Rosenhällsvägen 29 S Härslöv toxicon@toxicon.com 1

2 Innehållsförteckning Sammanfattning...3 Inledning...4 Undersökningarnas genomförande...5 Provtagningsprogram...5 Metodik...5 Resultat och diskussion...8 Skottäthet...8 Biomassa...9 Skottlängd...1 Täckningsgrad...11 Skottindex Sockerhalt i rhizom...13 Djuputbredning...14 Statusklassning...14 Kartering Höganäs...15 Sammanfattande diskussion...17 Referenser...18 BILAGOR

3 Sammanfattning Inom ramen för Öresunds Vattenvårdsförbunds kontrollprogram, har undersökningar av ålgräs utförts under 213. Syftet var att följa förändringar som kan vara en följd av naturlig variation eller antropogen påverkan. Fyra stationer, ÖVF1:4 (Höganäs), ÖVF 3:4 (Landskrona), ÖVF4:1 (Bjärred) och ÖVF 5:4 (Klagshamn) undersöktes under augusti 213. I varje station togs prover på två olika vattendjup, ca 1,8 respektive ca 4,5 m, för analyser av skottäthet, skottbiomassa, skottlängd och sockerhalten i rhizom (jordstam). Dessutom bedömdes täckningsgraden samt huvuddjuputbredningen. De mest väsentliga ålgräsparametrarna visade i huvudsak på försämringar sedan 212, men nivåerna låg ändå överlag inom ramen för sena delen av -talet. De viktiga parametrarna skottäthet, skottbiomassa och skottindex visade överlag på minskningar, i vissa fall på stora sådana. Vid Höganäs utfördes ingen provtagning på grund av de stora förändringarna som tidigare skett där. Troligen har ålgräset och sedimenten påverkats på ett mycket dramatiskt sätt genom stormvindar och vågor någon gång under vintern Karteringen 21 visade dock på en återhämtning i området och 211 visade karteringen på en mycket tydlig förbättring på nästan samtliga transekter. Med 212- och 213-års undersökningar kunde en ytterligare förbättring ses och i delar av det undersökta området skulle man nu återigen kunna göra samma sorts fysiska provtagningar som på övriga stationer. Vid Bjärred och Klagshamn, där utvecklingen var mycket negativ under 26-7, hade en vändning inträffat med i många fall rekordnivåer under 212, men 213 var nivåerna i allmänhet klart lägre. För en del parametrar kan man mer och mer se ett böljande mönster i utvecklingen och den tycks nu gå mot lägre nivåer. Vid Klagshamns grunda station har andra blomväxter än ålgräs, nämligen nating och nate, ökat kraftigt i täckningsgrad. Orsaken kan vara att förbättrade ljusföhållanden ökat utbredningsgränsen för nating/nate som därmed trängt undan ålgräset. Ålgräs har i sin tur ökat utbredningsgränsen i södra Öresund de senaste åren. Resultaten tyder på att ljusklimatet förbättrats söder om brolinjen, vilket gjort att arterna kan förekomma djupare (Fig. 17d). Negativt är dock att ålgräset trots detta förekommit klart glesare under de senaste 4-5 åren relativt sena 9-talet och tidiga -talet vid Klagshamns djupa station (Fig. 17c). Den positiva utvecklingen år 212 var en tydligen en engångsföreteelse. Ålgräset var i övrigt i fint skick i Öresund (Fig. 17 a och b) och utvecklingen speglar sannolikt normala mellanårsvariationer med effekter av ett antal kraftiga stormar. De generella minskningarna 213 är dock överraskande då både våren och sommaren varit relativt nederbödsfattiga och solrika varför tillväxtbetingelserna borde varit goda. En del av tidigare observerade förändringar i ytsedimenten kvarstår. Vid framför allt stationen Landskrona noterades tydliga och kraftiga erosionseffekter genom att lösa, sandiga ytsediment i stort sett saknades. Om ytsedimenten fortsätter att eroderas bort kan ålgräsbestånden vara i farozonen. Om de försvinner ökar erosionen ytterligare eftersom ålgräs fungerar som vågdämpare i grundområdena och även binder sedimentet genom rhizom och rottrådar. De två mycket kraftiga stormarna i oktober och december 213 kan ha orsakat mycket stora skador på bottnarna, hur stora får undersökningarna 214 avgöra. 3

4 Inledning Ålgräsundersökningar ingår som en del i kontrollprogrammet för Öresunds Vattenvårdsförbund. Syftet är att följa förändringar som kan vara en följd av naturlig variation eller antropogen påverkan. Ålgräs (Zostera marina L.) har stor ekologisk betydelse i grundare havsområden. Ålgräsängar erbjuder föda och livsrum för många organismer, förhindrar sedimenterosion samt har en viktig roll i närsaltskretsloppet (Mann, 1982). Ålgräsplantan består av en underliggande rhizomdel (jordstam) med tillhörande rotsystem som löper horisontellt i sedimentet samt skott med gräsliknande blad (Fig. 1). Ålgräs har en hög salttolerans och växer i salthalter mellan 5 och 35. Utbredningen i vertikalled (ca 1-6 m), begränsas i de djupare delarna av ljuset. Med ökat djup avtar skottantalet, skotten blir längre och bladen bredare, och de underjordiska delarna blir kraftigare. I djupare vatten försöker växterna att komma närmare ljuset genom att öka bladlängden samtidigt som avsaknaden av kraftiga vågrörelser gör det möjligt för större plantor att hålla sig kvar i substratet. Fig. 1. Ålgräs (Zostera marina) med blad/ skott, rhizom (jordstam) och rottrådar. Rhizomet är upplagringsorgan för bl. a. kolhydrater. Kolhydrater ackumuleras främst under sensommaren och hösten. Mängden upplagrad kolhydrat bestämmer tillväxtpotentialen för kommande säsong. Trots en begränsad tillgång på ljus, kan tillväxten med hjälp av de upplagrade kolhydraterna påbörjas under våren. Rottrådarna, som utgår från rhizomet, står för upptaget av näringsämnen från bottensedimentet och förankrar växten. Som hos de flesta vattenväxter, kan också bladen ta upp näring från vattnet. Blomningen sker i juni månad, men mindre än 1% av skotten blommar. Efter avslutad blomning dör delar av de gamla skotten och sidoskott bildas vid skottbasen (VKI, 1994). Skottbiomassan av ålgräs når i Öresund sin topp i september, medan de lägsta värdena erhålles i december månad (VKI, 1994). 4

5 Undersökningarnas genomförande På ålgräsbottnar förekommer ett flertal kräftdjursarter, t. ex. märlor (Gammarus spp.) och tånggråsuggor (Idothea spp.). Dessa arter lever i vegetationen och livnär sig på dött och/eller levande växtmaterial. På ålgräset förekommer även olika former av blötdjur, som snäckor (tusensnäckor, strandsnäckor) och blåmusslor. Fisk, såsom sandstubb, horngädda och sjurygg finner skydds- och fortplantningsmöjligheter på och mellan ålgräsbladen. Provtagningsprogram Undersökningen av ålgräs utfördes i fyra stationer längs kusten, ÖVF 1:4 (Höganäs), ÖVF 3:4 (Landskrona), ÖVF 4:1 (Bjärred) och ÖVF 5:4 (Klagshamn) under augusti-september 213 (Fig. 2 och Tab. 1). Vid varje station togs prover på två olika vattendjup, ca 1,5 m och ca 4 m, med ett undantag vilket beskrivs nedan. Tab. 1. Vattendjup, positioner (WGS-84) och provtagningsdatum för ålgräs inom ÖVF 213. Station Djup, m Latitud Longitud Provtagningsdatum ÖVF 1:4 1, , , ÖVF 1:4 4, , , ÖVF 3:4 1,8 55 5, , ÖVF 3:4 4,4 55 5, , ÖVF 4:1 1, , , ÖVF 4:1 4, , , ÖVF 5:4 1,8 55 3, , ÖVF 5:4 4,4 55 3, , Metodik Då ålgräsbottnarnas utbredning är från ca 1,5 m djup till ca 5 m, användes dykning för provtagningen. I varje station togs prover på två djup, 1,8-1,9 och ca 4,1-4,8 m. Positioner för samtliga provtagningspunkter har fastställts med GPS och DGPS (WGS-84). Vid varje provtagningsdjup togs 6 replikat inom den tätaste delen i väletablerade ålgräsängar. En ram med måtten 25x25 cm (area 1/16 m 2 ) lades ut inom ålgräsbältena. Med hjälp av en kniv skars jordstammarna av längs ramens kanter. Ålgräset innanför ramen lyftes upp med jordstammarna och lades i en nätkasse. I samband med provtagning bedömdes täckningsgraden av ålgräs i provtagningsområdet. Ombord på provtagningsbåten plockades ålgrässkotten från jordstammarna. Samtliga skott räknades och medel-, maximi- och minimilängden av samtliga skott uppskattades. Från respektive replikat togs rhizomdelar som pressades för bestämning av kolhydrathalten (mätt som socker) med refraktometer i växtsaften. Med hjälp av dykning, vattenkikare och videokamera bedömdes det största vattendjupet för sammanhängande ålgräsbälten, definierat som gränsen för 1% täckningsgrad. På laboratoriet torkades ålgrässkotten i 15 C under 24 timmar varefter de vägdes. Den använda metodiken överensstämmer med Öresundskonsortiets Feedback Monitoring Programme, samt med ålgräsundersökningar vid Falsterbohalvön och Hallands Väderö av 5

6 Höganäs ÖVF 1:4 Helsingborg Landskrona ÖVF 3:4 ÖVF 4:1 Lomma Malmö ÖVF 5:4 Fig. 2. Karta över provtagningsstationer för ålgräs I varje station har prover tagits på två vattendjup, ca 1,8 och 4,4 m, med undantag för ÖVF 1:4, se text för metodik. 6

7 länsstyrelsen i Skåne, Sydkustens Vattenvårdsförbund och Vattenfalls/ Eurowinds undersökningar i Öresund. På ÖVF 1:4 (Höganäs) observerades stora försämringar år 29 som omöjliggjorde provtagning. Det beslöts därför, i samråd med ÖVF, att området från och med år 21 skulle inventeras med avseende på ålgräsets täckningsgrad med hjälp av vattenkikare. I figur 3 visas de transekter som undersöktes. Härmed erhölls en bild av utbredningen i närområdet, vilken kan användas för att bestämma när provtagningar kan återupptas i området. Data från ÖVF har jämförts med data från Öresundskonsortiets och andra förekommande undersökningar Allt datamaterial från fältprovtagning och laboratorieanalyser matades in i en Filemaker Pro-databas där inledande beräkningar utfördes. Utdrag har sedan gjorts ur databasen för vidare beräkningar och diagramframställning. Allt digitaliserat material är lagrat på två olika hårddiskar samt på CD-rom. Utdrag ur fälthandböcker och samtliga rådataprotokoll liksom datamedium är lagrat i brandsäkra skåp i låst arkivrum. I bilaga redovisas rådata för längd, biomassa, sockerhalt, täckningsgrad samt antalet skott per m 2. Höganäs hamn T1 T2 T3 T4 T5 T6 Fig. 3. Karta över inventeringsområde vid ÖVF 1:4 (Höganäs) för ålgräs Undersökta transekter med observationspunkter (T1-T6) visas. 7

8 ÖVF 1:4 Höganäs G ÖVF 3:4 Landskrona G ÖVF 4:1 Bjärred G ÖVF 5:4 Klagshamn G Skottäthet/m Fig. 4. Skottäthet/m 2 i grunda stationer, G (=1,8 m) inom ÖVF Skottäthet/m ÖVF 3:4 Landskrona D ÖVF 4:1 Bjärred D ÖVF 5:4 Klagshamn D ÖVF 1:4 Höganäs D Fig. 5. Skottäthet/m 2 i djupa stationer, D (=4,1-4,8 m) inom ÖVF Resultat och diskussion Generellt var ålgräset i fin kondition och utan epifyter och bestånden var i nivå med med tidigare år. Vid ÖVF 1:4 (1,9 och 4,3) var dock bestånden förändrade. Förändringar observerades vid undersökningar i området redan i mars 28, i augusti 28, juli 29 och 21. Orsaken till bottenförändringen var sannolikt kraftiga vindar och vågor som slitit bort ålgräset under vintern Baserat på undersökningarna i tycks dock bestånden vid Höganäs vara på väg att återhämta sig. Skottäthet Skottätheten i de grunda stationerna var som högst vid Klagshamn (ÖVF 5:4) och Bjärred (ÖVF 4:1) och som lägst vid Landskrona (ÖVF 3:4) under 212 (Fig. 4). Tätheterna vid samtliga stationer hade minskat tydligt relativt 212, men låg fortfarande inom det normala. Vid de djupa stationerna var tätheten i nivå med (Fig. 5), med minskningar relativt 212. Vid Landskrona ökade dock tätheten något relativt 212. Generellt var tätheten högre i de grunda än de djupa stationerna vilket är en naturlig effekt av ljusklimatskillnader på olika vattendjup. Vid jämförelse inom ÖVF och med andra undersökningsprogram förekom skillnader som kan förklaras genom skillnader i bl.a. exponering och sedimentförhållanden. Man kan nu, framför allt på de djupa stationerna, börja se ett mönster utkristalliseras med en vågformad utvecklingskurva, med dalar runt sekelskiftet och omkring Om detta mönster står sig är vi nu på väg mot en dal efter en topp

9 Biomassa Biomassorna i de grunda stationerna hade minskat relativt 212 (Fig. 6), f.f.a.vid Bjärred där den nu var den hittills lägst uppmätta. Vid de övriga stationerna var biomassan fortfarande inom det normala. Biomassan i de djupa stationerna var under 213 störst i Landskrona och lägst i Klagshamn (Fig. 7). Vid en jämförelse med 212, minskade biomassan kraftigt i Bjärred och var nu tillbaka på nivåer jämförbara med Vid Klagshamn var biomassan bland det lägst uppmätta. Biomassorna var något större i de grundare stationerna av samma skäl som för skottäthet, d.v.s. på grund av bättre ljusklimat i grunda stationer än i djupa stationer. Liksom för skottäthet, kan man nu börja sett ett tydligare vågmönster i utvecklingen. 4 ÖVF 1:4 Höganäs G 4 ÖVF 3:4 Landskrona G 4 ÖVF 4:1 Bjärred G 4 ÖVF 5:4 Klagshamn G Biomassa g TV/m Fig. 6. Skottbiomassa i g/m 2 i grunda stationer, G (=1,8 m) inom ÖVF Biomassa g TV/m ÖVF 1:4 Höganäs D ÖVF 3:4 Landskrona D ÖVF 4:1 Bjärred D ÖVF 5:4 Klagshamn D Fig. 7. Skottbiomassa i g/m 2 i djupa stationer, D (=4,1-4,8 m) inom ÖVF

10 Skottlängd Skottlängden (medellängd) i de grunda stationerna var under 213 mellan ca 34 och 6 cm med längst blad vid Landskrona och kortast vid Klagshamn (Fig. 8). Skottlängden 213 var på samma nivå eller något högre relativt I de djupa stationerna (Fig. 9) var medelskottlängden ungefär på samma nivå relativt 28-12, även om små ökningar i längd skett. Medelskottlängden 213 var ca 4-66 cm. Generellt var skottlängden större i de djupare stationerna p.g.a. den lägre ljusintensiteten relativt grunda stationer, och värdena var i nivå med jämförbara stationer i närområdet. Skillnader i skottlängd mellan olika stationer speglar delvis exponeringsgraden men även påverkan från t.ex. överlagring av sediment och fintrådiga alger samt dåliga siktförhållanden. 12 ÖVF 1:4 Höganäs G 12 ÖVF 3:4 Landskrona G 12 ÖVF 4:1 Bjärred G 12 ÖVF 5:4 Klagshamn G Skottlängd cm Fig. 8. Skottlängd (medel, cm) i grunda stationer, G (=1,8 m) inom ÖVF ÖVF 1:4 Höganäs D 12 ÖVF 3:4 Landskrona D 12 ÖVF 4:1 Bjärred D 12 ÖVF 5:4 Klagshamn D Skottlängd cm Fig. 9. Skottlängd (medel, cm) i djupa stationer, D (=4,1-4,8 m) inom ÖVF

11 Täckningsgrad Täckningsgraden i grunda stationer varierade mellan 5 och 7% under 213 med små förändringar relativt 212 (Fig. 1). Vid Klagshamn ökade dock täckningsgraden av ålgräs från 4 till 6%, medan övriga blomväxter, som nating och nate, hade minskat till ca 5% täckning. I de djupa stationerna var täckningsgraden under 213 mellan 3 och 7% med små minskningar vid Bjärred och Klagshamn och en liten ökning vid Landskrona (Fig. 11). 1 ÖVF 1:4 Höganäs G 1 ÖVF 3:4 Landskrona G 1 ÖVF 4:1 Bjärred G 1 ÖVF 5:4 Klagshamn G Täckning % Fig. 1. Täckningsgrad (%) i grunda stationer, G (=1,8 m) inom ÖVF ÖVF 1:4 Höganäs D 1 ÖVF 3:4 Landskrona D 1 ÖVF 4:1 Bjärred D 1 ÖVF 5:4 Klagshamn D Täckning % Fig. 11. Täckningsgrad (%) i djupa stationer, D (=4,1-4,8 m) inom ÖVF

12 Skottindex Tätheten av skott ger en bra bild av tillståndet i en specifik ålgräsäng, medan täckningsgraden ger en allmän bild av utbredningen i undersökningsområdet (i en radie av ca 25 m från provpunkten). Täthetsmåttet kan i vissa fall vara missvisande för tillståndet om tätheten i en provtagen äng fortsatt är hög medan utbredningen i området minskat. Likaså kan täckningsgraden i vissa fall vara missvisande för tillståndet då täckningen ej förändrats men tätheten minskat. Ett sätt att komma förbi detta är att kombinera täthet och täckning i skottindex (skottäthet x täckningsgrad). Nedan redovisas skottindex för perioden -213 (Fig. 12 och 13). Vid Landskronas grunda station har tätheten minskat varför indexet också minskat. Vid Bjärred har indexet minskat sedan 212 beroende på en minskad skottäthet. Vid Klagshamn är indexet oförändrat sedan 212, beroende på att ökning i täthet motverkats av en minskning i täckningsgrad. Under perioden -213 är trenden uppåtgående för Landskrona medan någon klar tendens inte finns för Bjärred och Klagshamn. I de djupa stationerna har indexet ökat sedan 212 vid Landskrona beroende på en ökning i både täthet och täckning medan indexet minskat kraftigt vid både Klagshamn och Bjärred, beroende på både minskande skottäthet och täckning. Under perioden -213 finns ett oscillerande mönster med toppar och dalar, och där utvecklingen tycks gå mot en dal. Skottindex ÖVF 1:4 Höganäs G ÖVF 3:4 Landskrona G ÖVF 4:1 Bjärred G ÖVF 5:4 Klagshamn G Fig. 12. Skottindex i grunda stationer, G (=1,8 m) inom ÖVF ÖVF 1:4 Höganäs D 7 ÖVF 3:4 Landskrona D 7 ÖVF 4:1 Bjärred D 7 ÖVF 5:4 Klagshamn D Skottindex Fig. 13. Skottindex i djupa stationer, G (=4,1-4,8 m) inom ÖVF

13 Sockerhalt i rhizom Sockerhalten i rhizom kan användas som ett mått på mängden kolhydrater i ålgräsets näringslager. Om undersökningen utförs under augusti-september erhålls värden som indikerar de maximala kolhydratmängder som ålgräset lagrat under sommarens produktion. Dessa kolhydrater kommer ålgräset att använda för att kunna skjuta nya skott till våren då solenergin återigen kan användas. Om kolhydrathalterna är för låga klarar ålgräset ej detta och plantan dör. Värdena för ÖVF under 213 var på ungefär samma nivå som (Fig. 14 och 15) med undantag för en kraftig minskning vid Klagshamns djupa station. Det förekom i övrigt överlag små förändringar vid övriga stationer och djup. ÖVF 1:4 Höganäs G ÖVF 3:4 Landskrona G ÖVF 4:1 Bjärred G ÖVF 5:4 Klagshamn G Sockerhalt, % Fig. 14. Sockerhalt (%) i grunda stationer, G (=1,8 m) inom ÖVF ÖVF 1:4 Höganäs D ÖVF 3:4 Landskrona D ÖVF 4:1 Bjärred D ÖVF 5:4 Klagshamn D Sockerhalt, % Fig. 15. Sockerhalt (%) i djupa stationer, D (=4,1-4,8 m) inom ÖVF

14 Djuputbredning Djuputbredningen bedömdes som det djup där täckningsgraden ändrades till <1%. Anledningen till en klar definition är att felmarginalen vid bedömningen minskar samtidigt som gränsen 1% bedöms mer relevant än på vilket djup de sista skotten förekommer. I tabell 2 redovisas data för -22 (åren sammanslagna då samma data redovisats varje år) och -13. Jämfört med 212 var gränsen under 213 på en något lägre nivå vid Bjärred och Klagshamn och men högre vid Landskrona. Skillnaderna mellan åren ligger sannolikt inom felmarginalen. Vid Höganäs kunde utbredningsgränsen genom karteringen bestämmas till 3,6 m, vilket är något sämre än 212. Tab. 2. Djuputbredningsgräns vid 1% täckning, i meter, för ålgräs. Station ÖVF 1:4 5,5 4,5 4,5 5, 4,3 4,8 4,5 3,3 3,8 3,6 ÖVF 3:4 4,6 5,3 5,4 5,5 5,5 5, 5,5 5,6 5,6 5,6 6,3 ÖVF 4:1 4,5 6, 5,8 5,2 5,7 3,5 4,1 5,8 7, 6,8 6,6 ÖVF 5:4 5,5 5,4 5,5 8, 8,2 >8 8, 8, >8 >7,6 7,3 Statusklassning I Hav- och Vattenmyndighetens nya föreskrift för statusklassning (HVMFS 213:19) finns kriterier för klassning av vegetation. Bland annat krävs att minst tre arter för ett aktuellt typområde ska finnas med i undersökningsmaterialet. För Öresund (typområde 6) finns 7 makroalgarter och en fanerogam, ålgräs. Eftersom endast ålgräs undersöks kan klassning ej göras av formella skäl. Man kan dock ändå göra en beräkning som stöd för en bedömning. En sådan beräkning visar att Landskrona har God status liksom Klagshamn och Bjärred. Eftersom ålgräset slagits ut vid Höganäs blir bedömningen dålig status. Dock ska påpekas att djuputbredningen i föreliggande undersöknings görs ut till gränsen för 1% täckning, medan Naturvårdsverkets metod ska göras för den djupast observerade exemplaret av en art, vilket kan ha stor betydelse för bedömningsunderlaget. För att den nya föreskriften ska kunna användas som underlag behövs dels undersökningar för att bedöma det maximala utbredningsdjupet samt information för fler arter. 14

15 Kartering Höganäs Eftersom allt ålgräs var försvunnet från de ordinarie positionerna år 29, bestämdes att kartera närområdet för att bedöma utbredningen av ålgräs och för att skapa underlag för när provtagning kan återupptagas. Karteringen visade att det 213 förekommer fina bestånd av ålgräs söder om ordinarie punkter. Täckningsgraden varierade mellan 1 och 1% på djup mellan,8 och 3,6 m vid transekterna 1, 2, 3, 4 och 5 (Tab. 3) och inget ålgräs söder om dessa transekter (transekt 6). Tab. 3. Kartering av ålgräs 213 söder om ÖVF 1:4 (Höganäs). Se även fig. 3 för karta över positioner. Transekt 1 Transekt 2 Transekt 3 Transekt 4 Transekt 5 Transekt 6 Djup, m Täckning, % Djup, m Täckning, % Djup, m Täckning, % Djup, m Täckning, % Djup, m Täckning, % Djup, m Täckning, % 1,6,6,7,5,6 1,1 1 1,8 1 2,8 2,8 1, ,2 5 1,1 1,9 6 1,1 1,5 8 1,3 1 1,4 1 1,2 1 1,1 8 1,3 1,7 8 1,5 1 1,5 1 1, ,5 2,1 7 1,6 8 1,7 1 1,5 1 1,1 1,4 2,1 7 1,7 1 1,8 1 1,6 1 1,2 1,8 2,3 1 1,8 1 1,8 1 1,6 1 1,3 8 2,1 2,4 1 1,9 1 1,8 1 1,6 1 1,3 8 2,5 2,2 1 2,1 8 1,8 8 1,6 1 1,3 5 2, ,2 6 2,1 1 1,7 1 1, ,5 8 2, ,7 1 1,6 6 3,1 2,5 8 2, ,8 1 1,6 2,8 5 2, ,8 1 1,8 2,8 8 2,5 2 2,2 1 2, ,9 1 2,6 4 2,2 8 2,1 1 2,2 1 2,9 5 2,7 2 2,2 1 2,1 1 2,2 2,6 5 2,5 6 2,5 1 2,1 1 2,2 2,4 1 2,8 1 2,6 1 2,2 1 2, ,1 6 2,7 1 2,2 8 2, ,3 8 2,4 1 2,1 8 2, ,3 4 2, ,5 1 2,8 5 2,7 8 2,1 1 2,2 3 2,4 2 3,2 1 2, ,2 1 2,2 4 2,6 3 2,6 4 1,9 1 2,2 2,5 3,3 3 2,8 6 2,2 8 2,5 2,5 1 2,8 7 2,9 4 2,2 4 2,8 2,5 2,5 4 2,7 6 2,6 2 3,1 2,5 3 3,6 1 2,8 8 2,8 2,6 3 3, ,8 4,2 2,9 5 3,4 2,7 1 3, ,8 5 3, ,4 1 3,5 3,1 1 3,6 3,7 Resultaten för 213 visar generellt på ytterligare förbättringar gentemot 212 vilket kan ses i figur 16. I figuren visas täckningsgraden på varje punkt där observationer gjorts 21, 212 och 213. På transekterna 1-3 är skillnaden som störst med mycket stora ökningar i täckningsgrad på transekternas inre och mellersta delar sedan 21. Även längs transekterna 4-5 finns förbättringar i de inre delarna. Alla åren saknas ålgräs helt längs transekt 6. Ålgräs saknas också fortfarande i 15

16 N m N m Fig. 16. Täckningsgrad (%) vid Höganäs 21, 212och 213 på de sex undersökta transekterna, från norr till söder transekt 1-6. Legenden visar täckningsgrad i % i 7 färgkodade klasser. Som bakgrund ligger ett rasterkort av området söder om Höganäs hamn (21, 212) resp. Sjöfartsverkets hamnkort för Höganäs hamn (213). Täckning

17 a c b d Fig. 17. a) Ålgräsäng vid Lomma, 1,8 m (ÖVF4:1), b) Ålgräsäng vid Klagshamn, 1,8 m (ÖVF5:4) c) Ålgräsäng vid Klagshamn, 4,4 m (ÖVF 5:4) d) ålgräs vid ca 7 m vid Höllvikens fyr. det djupområde som ålgräs provtogs i tidigare, 4-4,3 m. I djupområdet 1-2,5 m finns numera så mycket ålgräs att det återigen är provtagningsbart längs transekterna 1-3. Sammanfattande diskussion De mest väsentliga ålgräsparametrarna visade i huvudsak på försämringar sedan 212, men nivåerna låg ändå överlag inom ramen för sena delen av -talet. De viktiga parametrarna skottäthet, skottbiomassa och skottindex visade överlag på minskningar, i vissa fall på stora sådana. Vid Höganäs utfördes ingen provtagning på grund av de stora förändringarna som tidigare skett där. Troligen har ålgräset och sedimenten påverkats på ett mycket dramatiskt sätt genom stormvindar och vågor någon gång under vintern Karteringen 21 visade dock på en återhämtning i området och 211 visade karteringen på en mycket tydlig förbättring på nästan samtliga transekter. Med 212- och 213-års undersökningar kunde en ytterligare förbättring ses och i delar av det undersökta området skulle man nu återigen kunna göra samma sorts fysiska provtagningar som på övriga stationer. Vid Bjärred och Klagshamn, där utvecklingen var mycket negativ under 26-7, hade en vändning inträffat med i många fall rekordnivåer under 212, men 213 var nivåerna i allmänhet klart lägre. För en del parametrar kan man mer och mer se ett böljande mönster i utvecklingen och den 17

18 tycks nu gå mot lägre nivåer. Vid Klagshamns grunda station har andra blomväxter än ålgräs, nämligen nating och nate, ökat kraftigt i täckningsgrad. Orsaken kan vara att förbättrade ljusföhållanden ökat utbredningsgränsen för nating/nate och därmed trängt undan ålgräset. Ålgräs har i sin tur ökat utbredningsgränsen i södra Öresund de senaste åren. Resultaten tyder på att ljusklimatet förbättrats söder om brolinjen, vilket gjort att arterna kan förekomma djupare (Fig. 17d). Negativt är dock att ålgräset trots detta förekommit klart glesare under de senaste 4-5 åren relativt sena 9-talet och tidiga -talet vid Klagshamns djupa station (Fig. 17c). Den positiva utvecklingen år 212 var en tydligen en engångsföreteelse. Ålgräset var i övrigt i fint skick i Öresund (Fig. 17 a och b) och utvecklingen speglar sannolikt normala mellanårsvariationer med effekter av ett antal kraftiga stormar. De generella minskningarna 213 är dock överraskande då både våren och sommaren varit relativt nederbödsfattiga och solrika varför tillväxtbetingelserna borde varit goda. En del av tidigare observerade förändringar i ytsedimenten kvarstår. Vid framför allt stationen Landskrona noterades tydliga och kraftiga erosionseffekter genom att lösa, sandiga ytsediment i stort sett saknades. Om ytsedimenten fortsätter att eroderas bort kan ålgräsbestånden vara i farozonen. Om de försvinner ökar erosionen ytterligare eftersom ålgräs fungerar som vågdämpare i grundområdena och även binder sedimentet genom rhizom och rottrådar. De två mycket kraftiga stormarna i oktober och december 213 kan ha orsakat mycket stora skador på bottnarna, hur stora får undersökningarna 214 avgöra. Referenser Leander, B. Undersökningar i Öresund. ÖVF Rapport 1998:1. VBB VIAK. Leander, B. Undersökningar i Öresund ÖVF Rapport :1. VBB VIAK. Leander, B. Undersökningar i Öresund. ÖVF Rapport 2:1. VBB VIAK. Leander, B. Undersökningar i Öresund 2. ÖVF Rapport 21:1. VBB VIAK. Leander, B. Undersökningar i Öresund 21. ÖVF Rapport 22:1. SWECO VBB VIAK. Leander, B. Undersökningar i Öresund 22. ÖVF Rapport :1. SWECO VBB VIAK. Hav- och Vattenmyndigheten Bedömningsgrunder HVMFS 213:19. Toxicon AB Undersökningar längs sydkusten -13. Årsrapport för Sydkustens Vattenvårdsförbund -12. Toxicon AB Baslinje- feedbackundersökningar för miljöövervakning vid byggandet av vindkraftsparken på Lillgrund. Rapport till Örestads Vindkraftpark AB/Vattenfall. VKI Growth dynamics of eelgrass in Öresund and assessment of impact of shading on eelgrass growth. - VKI 94/173/E. ÖVF. 24. Undersökningar i Öresund - Ålgräs. ÖVF Rapport 24:4. ÖVF Undersökningar i Öresund Ålgräs. Nätversion - ÖVF:s hemsida, 18

19 BILAGA ÅLGRÄS RÅDATA 19

20 Provtagningsstation: ÖVF 3:4 Projektnummer: Geodetiskt datum: WGS-84 Datum: Provtagningsyta: 1/16 m 2 Position, N: Djup, m: 1,8 Antal replikat: 6 Position, E: Täckningsgrad, %: Median Medel ±SA CV% Skottantal/m ,4 18,1 Biomassa skott, g/m 2 15,7 294,1 293,9 345,7 312,6 24,7 294, 272,9 68,9 25,2 Biomassa rhizom, g/m 2 Skottlängd cm, min ,5 24,5 13,9 56,5 Skottlängd cm, max , 88,2 14,2 16,1 Skottlängd cm, medel ,5 59,7 11,7 19,6 Sockerhalt, % 4,6 6,4 1,8 11,8 12,6 1, 5,5 6,4 4,9 77,3 Provtagningsstation: ÖVF 3:4 Projektnummer: Geodetiskt datum: WGS-84 Datum: Provtagningsyta: 1/16 m 2 Position, N: Djup, m: 4,4 Antal replikat: 6 Position, E: Täckningsgrad, %: Median Medel ±SA CV% Skottantal/m ,1 19,1 Biomassa skott, g/m 2 262,5 258,1 276,5 191,1 227,3 225,7 242,7 24,2 31,4 13,1 Biomassa rhizom, g/m 2 Skottlängd cm, min , 28,2 5,9 2,9 Skottlängd cm, max , 95,7 5,3 5,5 Skottlängd cm, medel , 65,7 11,9 18,1 Sockerhalt, % 11,6 9, 12, 9, 7,8 3,8 9, 8,9 3, 33,5 Provtagningsstation: ÖVF 4:1 Projektnummer: Geodetiskt datum: WGS-84 Datum: Provtagningsyta: 1/16 m 2 Position, N: Djup, m: 1,8 Antal replikat: 6 Position, E: Täckningsgrad, %: Median Medel ±SA CV% Skottantal/m ,3 17,8 Biomassa skott, g/m 2 115,6 115,8 15,5 132,6 14,3 155,5 124,2 127,6 18,6 14,6 Biomassa rhizom, g/m 2 Skottlängd cm, min , 14, 1,4 1,1 Skottlängd cm, max ,5 59, 8, 13,5 Skottlängd cm, medel , 34, 3,5 1,4 Sockerhalt, % 9,6 7, 4,2 11,4 1,8 6,2 8,3 8,2 2,8 34,7 Provtagningsstation: ÖVF 4:1 Projektnummer: Geodetiskt datum: WGS-84 Datum: Provtagningsyta: 1/16 m 2 Position, N: Djup, m: 4,1 Antal replikat: 6 Position, E: Täckningsgrad, %: Median Medel ±SA CV% Skottantal/m ,1 36,4 Biomassa skott, g/m 2 168,7 223,7 23,5 151,4 149, 97,1 16,1 165,6 44,7 27, Biomassa rhizom, g/m 2 Skottlängd cm, min , 12,8 3,2 24,8 Skottlängd cm, max , 78,5 13,8 17,6 Skottlängd cm, medel , 44,5 7,7 17,3 Sockerhalt, % 6,6 15, 1,2 15,8 1,4 15, 12,7 12,2 3,7 3,1 2

21 Provtagningsstation: ÖVF 5:4 Projektnummer: Geodetiskt datum: WGS-84 Datum: Provtagningsyta: 1/16 m 2 Position, N: Djup, m: 1,8 Antal replikat: 6 Position, E: Täckningsgrad, %: Median Medel ±SA CV% Skottantal/m ,3 14,2 Biomassa skott, g/m 2 258,8 269,7 236,5 138, 128,9 15,2 187,2 189,5 73,3 38,7 Biomassa rhizom, g/m 2 Skottlängd cm, min , 9,7 2,9 29,7 Skottlängd cm, max , 55, 5,3 9,6 Skottlängd cm, medel ,5 33,5 5,5 16,4 Sockerhalt, % 4, 11,8 7, 5,4 5,8 1, 7, 7,6 3,9 51,8 Provtagningsstation: ÖVF 5:4 Projektnummer: Geodetiskt datum: WGS-84 Datum: Provtagningsyta: 1/16 m 2 Position, N: Djup, m: 4,4 Antal replikat: 6 Position, E: Täckningsgrad, %: Median Medel ±SA CV% Skottantal/m ,4 25,6 Biomassa skott, g/m 2 63,5 63,9 32,6 44,1 61,8 51,6 56,7 52,9 12,7 23,9 Biomassa rhizom, g/m 2 Skottlängd cm, min , 2,7 5,7 27,5 Skottlängd cm, max ,5 69,7 9,4 13,5 Skottlängd cm, medel , 4, 7,6 19,1 Sockerhalt, % 5, 3,2 2,2 6, 5,4 2, 4,1 4, 1,7 43,4 21

22 Kartering vid Höganäs Transekt: T1 Projektnr.: Transekt: T2 Projektnr.: Transekt: T3 Projektnr.: Datum: Datum: Datum: Startposition WGS-84 Slutposition WGS-84 Startposition WGS-84 Slutposition WGS-84 Startposition WGS-84 Slutposition WGS-84 N E N E N E N E N E N E 56 11, , , , , , , , , , , ,719 Avstånd från start, m Djup, m Täckningsgrad, % Avstånd från start, m Djup, m Täckningsgrad, % Avstånd från start, m Djup, m Täckningsgrad, % 1,6,6 9 1, ,8 25 1, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,6 59 3,7 22

23 Kartering vid Höganäs Transekt: T4 Projektnr.: Transekt: T5 Projektnr.: Transekt: T6 Projektnr.: Datum: Datum: Datum: Startposition WGS-84 Slutposition WGS-84 Startposition WGS-84 Slutposition WGS-84 Startposition WGS-84 Slutposition WGS-84 N E N E N E N E N E N E 56 11, , , , , , , , , , , ,725 Avstånd från start, m Djup, m Täckningsgrad, % Avstånd från start, m Djup, m Täckningsgrad, % Avstånd från start, m Djup, m Täckningsgrad, %,7,5, ,8 2 1,8 21 1,1 1 9, ,1 35 1, , ,3 55 1, ,5 7 1, ,1 16 1,4 85 1, , ,8 98 1, , , , , ,5 13 1, , , , , , , , , , , , , , , ,2 26 2, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,1 47 2, , ,8 45 2, ,1 23