Leder ökad koordinering i löneförhandlingssystemet till lägre arbetslöshet? Arbetsmarknadsinstitutioner och makroekonomiska utfall

Transkript

1 NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala universitet Examensarbete, C Författare: Jonas Larsson Taghizadeh Handledare: Stefan Eriksson Vårterminen 2010 Leder ökad koordinering i löneförhandlingssystemet till lägre arbetslöshet? Arbetsmarknadsinstitutioner och makroekonomiska utfall

2 Sammanfattning Denna uppsats undersöker sambandet mellan löneförhandlingssystemets utformning och jämviktsarbetslöshet samt reala lönekostnader med paneldata för 20 OECD länder under perioden Trots omfattande empirisk forskning saknas det fortfarande konsensus i litteraturen gällande relationen mellan graden av centralisering i löneförhandlingarna och arbetslöshet. Nyare forskning har till och med hävdat att det inte finns något systematiskt samband. Mina resultat ger i första hand stöd för korporatismskolans teori om ett negativt monotont samband mellan graden av koordinering/centralisering i löneförhandlingssystemet och jämviktsarbetslöshet respektive reala lönekostnader. Nyckelord: Jämviktsarbetslöshet, reala lönekostnader, arbetsmarknadsinstitutioner, löneförhandlingar, fackföreningar, koordinering, centralisering. 2

3 1. INTRODUKTION TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER DATA OCH METOD VAL AV VARIABLER DATAMATERIAL STATISTISK METOD RESULTAT SAMBANDET MELLAN KOORDINERING OCH ARBETSLÖSHET SAMBANDET MELLAN KOORDINERING OCH LÖNEKOSTNADER SAMBANDET MELLAN ÖVRIGA ASPEKTER AV LÖNEFÖRHANDLINGSSYSTEMET OCH LÖNEKOSTNADER SLUTSATSER KÄLL OCH LITTERATURFÖRTECKNING REFERENSER INTERNETKÄLLOR DATAKÄLLOR BILAGA: VARIABELFÖRTECKNING

4 1. Introduktion Att minska arbetslösheten är av största prioritet för alla regeringar i den industrialiserade världen oavsett politisk färg. Hög arbetslöshet innebär inte bara samhällsekonomiska kostnader i form av bristande resursutnyttjande och stora sociala utgifter, det skapar också ett lidande för de drabbade och deras familjer. Politikerna är dock långt ifrån överens i frågan om hur arbetslösheten bör bekämpas. Enligt neoklassisk nationalekonomisk teori beror den långsiktiga jämviktsarbetslösheten på en rad olika faktorer vilka kan sammanfattas med begreppet arbetsmarknadsinstitutioner. Exempel på denna typ av institutioner är skattesystemets och arbetsmarknadspolitikens utformning samt hur stor andel av löntagarna som omfattas av kollektivavtal. I linje med detta finns det idag en utbredd föreställning bland politiker, ekonomer och andra samhällsdebattörer att den långsiktiga arbetslösheten endast kan minskas i Europa genom att arbetsmarknaden avregleras och lönesättningen görs mer flexibel (den så kallade avregleringstesen ). I litteraturen om arbetsmarknadsinstitutioner och makroekonomiska utfall är bilden mer komplex. Trots omfattande empirisk forskning saknas det än idag konsensus i litteraturen gällande relationen mellan graden av centralisering 1 i löneförhandlingssystemet och jämviktsarbetslöshet. Flera empiriska undersökningar från 1980talet tyder på att att en hög grad av centralisering i löneförhandlingarna leder till lägre arbetslöshet (se exempelvis Cameron 1984 och Calmfors och Driffil 1988). Resultatet har dock visat sig vara känsligt för små förändringar vad gäller metod och urval av länder (Flanagan 1999). Några nyare studier (OECD 1994 samt Traxler, Blaschke och Kittel 2001) har ifrågasatt om det överhuvudtaget finns något systematiskt och robust samband mellan graden av centralisering i löneförhandlingssystemet och arbetslöshet. I enlighet med avregleringstesen har OECD till och med hävdat att centraliserade löneförhandlingar snarare bör ses som en del av arbetslöshetsproblemet än en lösning (OECD 1994). Tidigare studier har också kritiserats för att de endast undersöker sambandet mellan löneförhandlingssystemets utformning och jämviktsarbetslöshet snarare än att närmare studera den hypotetiska kausala länken, nämligen lönekostnaderna (Traxler och Kittel 2000). Ett centralt antagande i forskningen är att löneförhandlingssystemets utformning antas påverkar sysselsättningen i företagen genom de reala lönekostnaderna (Kenworthy 2002). 1 Enligt Calmfors och Driffil innebär centralisering graden av samarbete mellan olika fackförbund respektive arbetsgivare vid löneförhandlingar med motparten (författarens översättning av Calmfors och Driffil 1988). 4

5 Frågan om det finns något empiriskt stöd för det hypotetiska sambandet mellan löneförhandlingssystemets utformning och lönekostnaderna har först uppmärksammats under senare år och inte studerats i särskild hög grad. Tre studier som undersökt löneförhandlingssystemets effekter på lönekostnaderna är Kenworthy 2002, Nunziata 2005 och Traxler och Kittel De två förstnämnda finner ett signifikant negativt samband mellan graden av koordinering i löneförhandlingssystemet och reala lönekostnader. Traxler och Kittel däremot hittar inget systematiskt samband mellan koordinering och nominella lönekostnader i sin studie. Med tanke på den osäkerhet som fortfarande råder inom forskningen och arbetslöshetsfrågans vikt i samhällsdebatten finns det ett behov av fler studier som utforskar effekterna av löneförhandlingssystemets utformning på jämviktsarbetslösheten. Med hjälp av nya databaser är det idag möjligt att undersöka utvecklingen mellan 1970 och 2003 för både arbetslöshet och lönekostnader (få studier har behandlat utvecklingen efter 1995). Ytterligare data skapar bättre möjligheter att undersöka effekten av individuella variabler då det minskar problemet med multikollinearitet 2 som funnits i tidigare studier (Lindgren 2006). Vissers nya databas från 2009 (Visser 2009) gör det också möjligt att individuellt undersöka flera aspekter av löneförhandlingssystemet som inte studerats tidigare i särskilt hög grad som centralisering inom fackföreningsrörelsen och statlig intervention. Genom att ta hänsyn till flera perspektiv på löneförhandlingssystemet kan vi öka vår förståelse för löneförhandlingssystemets effekter på jämviktsarbetslösheten. Syftet med denna uppsats är att undersöka sambandet mellan löneförhandlingssystemets utformning och jämviktsarbetslöshet respektive reala lönekostnader. Fokus ligger i första hand på hur graden av samarbete (koordinering) mellan olika förhandlingsparter påverkar arbetslöshet respektive lönekostnader. 3 Jag kommer också undersöka effekterna av tre övriga aspekter på löneförhandlingssystemet: statlig intervention, förhandlingsnivå (centralisering) och facklig centralisering. 4 Genom min studie hoppas jag kunna öka vår förståelse för löneförhandlingssystemets effekter på jämviktsarbetslösheten. Uppsatsens övergripande syfte uppfylls genom att jag behandlar följande specifika frågeställningar: 1. Vilken effekt har graden av koordinering i löneförhandlingssystemet på arbetslöshet? 2 Problemet att vi inte har tillräckligt mycket data för att särskilja de separata effekterna från ett stort antal variabler som är korrelerade med varandra. 3 Valet av variabeln och koordineringsbegreppets innebörd diskuteras mer utförligt i kapitel 2. 4 En kortfattat förklaring av begreppen finns i tabell 1, s 12 5

6 2. Vilken effekt har graden av koordinering i löneförhandlingssystemet på reala lönekostnader? 3. Vilken effekt har graden av statlig intervention, facklig centralisering samt den dominerande förhandlingsnivån i löneförhandlingssystemet på reala lönekostnader? I uppsatsen testas tre olika hypoteser utifrån tidigare forskning om sambandet mellan löneförhandlingssystemets utformning och jämviktsarbetslöshet. Enligt korporatismskolan finns det ett monotont negativt samband mellan graden av centralisering och arbetslöshet. Anhängarna av det puckelformade sambandet tänker sig istället ett ickelinjärt samband där både de mest centraliserade och decentraliserade löneförhandlingssystemen ger en låg arbetslöshet. Den tredje hypotesen, avregleringstesen, antar att en högre grad av centralisering i löneförhandlingssystemet leder till högre arbetslöshet. Uppsatsens frågeställningar och hypotesernas relevans undersöks genom tre ekonometriska undersökningar med paneldata för 20 respektive 15 OECD länder under perioden Resultatet ger i första hand stöd för korporatismskolans teori om ett monotont negativt samband mellan graden av koordinering i löneförhandlingssystemet och jämviktsarbetslöshet. Uppsatsen är upplagd på följande sätt. I kapitel två presenteras uppsatsens teoretiska utgångspunkter och de tre hypoteserna mer utförligt. I det tredje kapitlet motiverar jag valet av variabler och den statistiska metod som används för att besvara uppsatsens frågeställningar. I det fjärde kapitlet följer en genomgång och analys av resultaten från mina ekonometriska undersökningar. I kapitel fem sammanfattas uppsatsens slutsatser. 6

7 2. Teoretiska utgångspunkter I detta kapitel avser jag att närmare beskriva de centrala hypoteserna i litteraturen om löneförhandlingssystemens utformning och dess effekter på jämviktsarbetslösheten. Det har genomfört ett stort antal studier på temat under de senaste decennierna. Den dominerande uppfattningen bland forskarna har länge varit att centraliserade eller koordinerade löneförhandlingssystem ger en låg jämviktsarbetslöshet genom att de uppmuntrar till återhållsamhet vid löneförhandlingar och lägre lönekrav. Forskarna antar att ökningar i reala lönekostnader justerade för produktivitet leder till att arbetsgivarna minskar sysselsättningen i företagen (Kenworthy 2002). 5 I forskningen om hur löneförhandlingssystemets utformning påverkar lönekostnaderna/jämviktsarbetslösheten kan man huvudsakligen skilja mellan tre teoretiska positioner. De tre teorierna sammanfattas i figur 1. Figur 1: Tre olika teorier om hur graden av centralisering i löneförhandlingssystemet påverkar löneökningar. Enligt korporatismskolan (Bruno and Sachs 1985, Tarantelli 1986, Metcalf 1987) finns det ett monotont negativt samband mellan graden av korporatism och reala löneökningar (se figur 1). Korporatism kan ha många olika betydelser men inom den makroekonomiska litteraturen brukar begreppet innefatta en centralisering av löneförhandlingssystemet och en hög grad av 5 Det är alltså reala lönekostnader justerade för produktivitet som antas vara den länk som kopplar samman löneförhandlingssystemets utformning med jämviktsarbetslöshet. Så länge löneökningarna endast reflekterar produktivitetsökningar eller inflation så ökar inte de reala lönekostnaderna och således måste inte arbetsgivaren minska vinsterna, investeringarna eller sysselsättningen. En högre ökningsgrad i reala lönekostnader däremot, resulterar huvudsakligen i en högre arbetslöshet eftersom arbetsgivarna då tvingas till åtgärder som exempelvis att minska sysselsättningen i företagen (Kenworthy 2002). 7

8 konsensus mellan arbetsmarknadens parter (Elvander 1990). Forskare inom korporatismlitteraturen har föreslagit flera olika mekanismer via vilket ökad korporatism (eller centralisering) anses leda till lägre löneökningar och arbetslöshet. De har också fört fram empiriskt stöd för sina hypoteser (Cameron 1984). En inflytelserik teori i korporatismlitteraturen fokuserar på hur fackföreningarna hanterar de negativa externaliteter som följer av stora löneökningar (se Przeworski och Wallerstein 1982, Lange 1984). I decentraliserade löneförhandlingssystem, där löneförhandlingarna i huvudsak genomförs på företagsnivå, är både fackföreningar och arbetsgivare små i förhållande till den övriga ekonomin. I denna situation är det logiskt för fackföreningarna att anta att arbetsgivarnas svar på stora löneökningar inte kommer påverka de egna medlemmarna genom negativa externaliteter som arbetslöshet, 6 lägre investeringar och högre priser. Därmed kan det finnas incitament för facken i decentraliserade löneförhandlingssystem att kräva stora löneökningar. I mer centraliserade löneförhandlingssystem organiserar fackföreningarna en större del av arbetskraften och medlemmarna påverkas således mer direkt av de negativa externaliteter som följer av stora löneökningar. Mer centraliserade löneförhandlingssystem med ett ökat samarbete fackförbund emellan antas således uppmuntra till återhållsamhet eftersom det möjliggör en helhetssyn över fler löntagares situation. Anhängarna av det puckelformade sambandet (Calmfors och Driffil 1988) tänker sig istället ett ickelinjärt samband där både de mest centraliserade och decentraliserade löneförhandlingssystemen ger små ökningar i reala lönekostnader (se figur 1). Enligt Calmfors och Driffil påverkar graden av centralisering i löneförhandlingssystemet inte bara förhandlingsparternas storlek utan också deras makt i förhandlingarna. I decentraliserade löneförhandlingssystem kontrollerar fackföreningarna en liten del av arbetskraften vilket gör att de inte har tillräckligt stor makt vid förhandlingarna för att kunna pressa lönerna över marknadslönen. Decentraliserade löneförhandlingssystem bör således ge små reallöneökningar. Vid mellanformen av centralisering kontrollerar fackföreningarna en tillräckligt stor andel av arbetsmarknaden för att öka lönerna samtidigt som de inte är tillräckligt omfattande för att fullt ut bära kostnaderna av sina handlingar i enlighet med korporatismskolans teori. Mellancentraliserade löneförhandlingssystem genererar därför stora ökningar i reala lönekostnader. Calmfors och Driffil har identifierat sju stycken mekanismer 6 Även om företaget väljer att säga upp löntagare så kan de arbetslösa snabbt finna nya jobb så länge inte löneökningarna och uppsägningarna sprider sig i hela ekonomin. 8

9 genom vilka löneökningar i en sektor negativt kan påverka välfärden i andra sektorer, exempelvis via arbetslöshet, investeringar och prisökningar (Calmfors 1993). Trots de båda teoriernas inflytande i litteraturen har de inte undgått kritik. Både korporatismskolan och anhängarna av det puckelformade sambandet har kritiserats för att de inte skiljer mellan begreppen centralisering och koordinering i sina teorier och empiriska undersökningar. Nyare studier menar att det är mer logiskt att fokusera på begreppet koordinering för att förstå effekten av löneförhandlingssystemets utformning på lönekostnadernas utveckling och jämviktsarbetslöshet (Flanagan 1999, Soskice 1990, Traxler och Kittel 2000). Där centralisering främst syftar på vilken nivå löneförhandlingarna äger rum formellt är koordinering ett bredare begrepp som också innefattar graden av synkronisering mellan olika löneförhandlingar i ekonomin. Oavsett om förhandlingarna äger rum på industrieller företagsnivå kan det finnas andra mekanismer som gör att löneförhandlingar i en specifik sektor tar hänsyn till den övriga ekonomin. Japan, exempelvis, har ett koordinerat decentraliserat löneförhandlingssystem, genom att samtliga löneförhandlingar på företagsnivå äger rum vid samma tidpunkt, den årliga våroffensiven (Lindgren 2006). 7 Forskarna har redovisat empiriska belägg för att en ökad grad av koordinering i löneförhandlingssystemet genererar liknande incitament och beteenden som centralisering (Hall och Franzese 1998, Nickell och Layard 1999, Soskice 1990, Traxler och Kittel 2000). I enlighet med detta resonemang kommer min uppsats i första hand att fokusera på koordineringsbegreppet. Vissa studier ifrågasätter dock om det överhuvudtaget finns något systematiskt och robust empiriskt samband mellan graden av centralisering/koordinering i löneförhandlingssystemet och arbetslöshet (OECD 1994, 1996 samt Traxler, Blaschke och Kittel 2001). I linje med dessa studier har OECD rekommenderat en generell avreglering av de juridiska mekanismer som förlänger kollektiva överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare till andra delar av ekonomin (OECD 1994). Från mitten av 1990talet och framåt kan man tala om en tredje teoretisk position i forskningen, avregleringstesen, som tänker sig att en högre grad av centralisering/koordinering i löneförhandlingssystemet leder till större löneökningar (se figur 1). I enlighet med neoklassisk nationalekonomisk teori menar forskarna att stelheter i lönebildningen genererar en högre jämviktsarbetslöshet. Det är endast 7 För att förtydliga skillnaden mellan begreppen i den fortsatta uppsatsen kommer jag benämna centralisering som förhandlingsnivån. 9

10 marknadskrafterna som kan få arbetsmarknadens parter att internalisera de negativa externaliteter som följer av höga lönekrav (Siebert 1997, Weede 1996). 3. Data och metod Uppsatsens frågeställningar och relevansen i teorierna ovan undersöks genom tre ekonometriska undersökningar. I detta kapitel avser jag att motivera mitt val av variabler och datamaterial samt den statistiska metod som används i delstudierna. Vid valet av variabler och datamaterial har jag i huvudsak utgått ifrån tidigare forskning för att göra det möjligt att jämföra mina resultat. 3.1 Val av variabler Min första delstudie, där jag undersöker sambandet mellan graden av koordinering i löneförhandlingssystemet och arbetslöshet, är till stor del baserad på Nickell och Layards undersökning från Likt dessa forskare har jag valt logaritmerad arbetslöshet som beroende variabel eftersom det finns goda teoretiska och empiriska anledningar att tro att löner är relaterade till log u snarare än u (Nickel och Layard 1999). Som förklarande variabler använder jag mig av åtta förklaringsfaktorer som enligt nationalekonomisk teori anses bestämma jämviktsarbetslösheten (se tabell 1) (Nickel och Layard 1999). Mitt urval av förklaringsfaktorer är även det baserat på Nickel och Layard. Det finns dock några viktiga skillnader mellan Nickel och Layards studie och min som kan påverka jämförbarheten av resultatet. Till skillnad mot Nickel och Layard använder jag mig av förändring i konsumentprisindex (dvs. inflation) istället för förändring i inflation. Jag har dessutom valt att inte inkludera någon variabel för arbetsmarknadspolitik. Jag testade att likt Nickell och Layard inkludera en variabel för förändring av inflation i samtliga regressioner men variabeln blev, till skillnad mot KPI, inte signifikant i något fall. Valet att exkludera arbetsmarknadspolitiksvariabeln gjordes eftersom jag inte funnit data för perioden för något av mina länder. När det gäller den andra delstudien, där jag undersöker sambandet mellan graden av koordinering i löneförhandlingssystemet och förändring i reala lönekostnader, ligger mitt val av variabler någonstans mellan två tidigare studier som undersökt löneutvecklingen. Dessa är Traxler och Kittel (2000) och Kenworthy (2002). Enligt Kenworthy är det förändring i reala lönekostnader justerade för produktivitet som antas vara den kausala länk genom vilket 10

11 centralisering/koordinering kan tänkas påverka jämviktsarbetslösheten. 8 De centrala hypoteserna i litteraturen om löneförhandlingssystemens utformning och dess effekter på jämviktsarbetslösheten (som beskrevs i kapitel 2) fokuserar dessutom huvudsakligen på löneökningar. Jag har därför valt att använda mig av förändring i reala lönekostnader (löner justerade för inflation) som beroende variabel och kontrollerat för produktivitet i mina regressioner. Som övriga förklarande variabler (förutom produktivitet) inkluderas Traxler och Kittels relevanta makroekonomiska variabler (arbetslöshet och handel) 9, samtliga arbetsmarknadsinstitutioner som används av Kenworthy samt de två variablerna ersättningsgrad i arbetslöshetsförsäkringen och andel av löntagarna som täcks av kollektivavtal. Kenworthys analys saknar de två senare potentiellt viktiga variablerna vilket kan ses som en svaghet i hans studie. Jag har därutöver valt att likt Traxler och Kittel inkludera en laggad beroende variabel i regressionerna för att fånga upp eventuell seriekorrelation. Denna variabel inkluderas bara där den är signifikant. I den tredje delstudien studeras sambandet mellan förändring i reala lönekostnader 10 och några andra aspekter av löneförhandlingssystemen utöver graden av koordinering. De valda förklarande variablerna är förhandlingsnivån (centralisering), statlig intervention i löneförhandlingssystemet och graden av centralisering i fackföreningsrörelsen. Tillsammans bidrar dessa variabler med fler perspektiv på löneförhandlingssystemets utformning. En korrelationsanalys visar att korrelationen mellan koordinering och facklig centralisering, statlig intervention samt förhandlingsnivån är förhållandevis hög: mellan 0,4 och 0,66. Jag har därför valt att inkludera dessa variabler en i taget i denna studie. Utöver variablerna som fokuserar på löneförhandlingssystemet inkluderas samtliga förklarande variabler som användes i den andra delstudien. De variabler som används i uppsatsens tre delstudier sammanfattas kort i tabell 1. För närmare information och källor, se uppsatsens bilaga. 8 Det är dock inte alla forskare som använder sig av förändringsmått i sina empiriska studier. Nunziata (2005) samt Traxler & Kittel (2001) fokuserar istället på lönekostnadernas nivå. 9 Traxler och Kittels variabel för tillgång på pengar inkluderas inte eftersom jag skattar reala lönekostnader vilket borde minska behovet av en sådan variabel. Inte heller BNPutvecklingen inkluderas då jag använder mig av ett annat mer direkt produktivitetsmått: real produktion per arbetare/arbetstimme. 10 Valet att endast fokusera på reala löneökningar som beroende variabel i denna delstudie gjordes huvudsakligen på grund av tids och utrymmesmässiga skäl. 11

12 Tabell 1: Beroende och förklarande variabler i undersökningen Beroende variabel Kommentar Log arbetslöshet (%) Logaritmerad OECD standardiserad arbetslöshet (%) Förändring i reala lönekostnader (%) Förklarande variabel Förändring i reala lönekostnader per arbetare Kommentar Koordinering {index: 15} Anställningsskydd {index: 02} Medlemskap (%) Täckningsgrad (%) Ersättningsnivå (%) Skattekil (%) Inflation (%) Boende (%) 11 Produktivitet* (%) Urikeshandel* Arbetslöshet (%)* Förhandlingsnivå{index: 15}** Statlig intervention** Facklig centralisering {index: 01}** Graden av centralisering/synkronisering av löneförhandlingarna i ekonomin Strikthet i anställningsskyddslagstiftningen Andel fackligt anslutna löntagare Andel löntagare som omfattas av kollektivavtal Genomsnittlig arbetslöshetsersättning Gapet mellan kostnaden för arbetsgivaren av att ha en anställd och den inkomst löntagaren har att konsumera Förändring i konsumentprisindex Andel invånare som äger eget boende Förändring av real produktion per arbetare/arbetstimme Handeln (import plus export) som andel av BNP OECD standardiserad arbetslöshet (%) Den nivå där majoriteten av löneförhandlingarna äger rum Graden av statlig intervention i lönebildningen Ett sammanfattande mått på graden av centralisering och koordinering i fackföreningsrörelsen *endast vid delstudien om lönekostnader **endast vid delstudien med olika aspekter av löneförhandlingssystemet 11 Anledningen till att variabeln inkluderas är att arbetskraftens rörlighet anses vara en av de faktorer som bestämmer jämviktsarbetslösheten. Se exempelvis Nickell och Layard (1999). 12

13 3.2 Datamaterial Min utgångspunkt när jag valde datamaterialet till studien var att möjliggöra en jämförbarhet av resultatet med tidigare studier och inkludera så många länder och år som möjligt. Utifrån tillgången på data för de viktigaste arbetsmarknadsinstitutionerna begränsas tidsperioden till När det gäller valet av länder inkluderas 20 OECD länder i den första delstudien om arbetslöshet och 15 OECD länder i de två delstudierna om lönekostnader. Tillgången på data om ökningar i reala arbetskostnader gjorde att jag endast kunde använda mig av ett begränsat antal länder i löneregressionerna. 12 De databaser som används i uppsatsen, förutom Nickels egen databas (Nickell 2006), är framför allt OECD:s databaser och Visser Från OECD:s databaser har jag hämtat relevanta makroekonomiska indikatorer som produktivitet, inflation och arbetslöshet. Från Vissers databas har jag hämtat de variabler som specifikt fokuserar på löneförhandlingssystemet, exempelvis facklig täckningsgrad och koordinering. Vissers databas fokuserar i första hand på institutionella skillnader mellan länder vad gäller fackföreningar, löneförhandlingar, statlig intervention och sociala pakter. Utformningen av hans variabler överensstämmer i hög grad med Nickels databas. Eftersom variabelvärdena för flera av mina förklarande variabler kommer från andra databaser skiljer sig troligen mitt datamaterial något från det som används av Nickel och Layard (1999), Traxler och Kittel (2000) och Kenworthy (2002). Trots de justeringar som gjort i valet av variabler, länder och tidsperiod för att minska mängden variabelvärden som saknas har jag varit tvungen att fylla i vissa luckor som har funnits i mina databaser. Två exempel är Portugal och Spanien där det saknas data för flera variabler innan demokratiseringen under andra halvan av 1970talet. I dessa och liknande fall har jag valt att använda mig av data som ligger så nära i tid som möjligt. 13 En förteckning med samtliga justeringar jag gjort i det empiriska materialet finns i uppsatsens bilaga. Det är viktigt att påpeka att mina justeringar i det empiriska materialet minskar mina möjligheter att dra tillförlitliga slutsatser utifrån studiens resultat. 12 I den undersökning där arbetslöshet används som beroende variabel är Nederländerna, Sverige, Norge, Danmark, Finland, Storbritannien, USA, Japan, Schweiz, Spanien, Portugal, Belgien, Frankrike, Österrike, Tyskland, Nya Zeeland, Australien, Kanada, Italien och Irland inkluderade. I den undersökning där reala lönekostnader används som beroende variabel inkluderas samtliga dessa länder med undantag för Kanada, Nya Zeeland, Schweiz, Norge och Australien. 13 Jag har testat att ta bort Portugal och Spanien i modellerna, men det påverkade inte signifikansnivåerna för de variabler som var signifikanta i mina delstudier. 13

14 3.3 Statistisk metod Eftersom det empiriska resultatet i tidigare studier visat sig vara känsligt för små förändringar vad gäller bl.a. statistisk metod (Flanagan 1999) har jag använt mig av tre modeller för att studera arbetslöshet respektive reala lönekostnader. Detta gör det också lättare att jämföra mina resultat med tidigare studier. För det första har jag genomfört en ordinary least squares (OLS) regression. Denna enkla modell påminner om Traxler och Kittels studie från Nackdelen med denna metod är att den inte kontrollerar för utelämnade variabler som kan påverka den beroende variabeln, men som inte inkluderats i modellen. Jag har vidare använt mig av en random effects modell skattad med generalized least squares (GLS), samma metod som används av Nickell och Layard. Modellen kontrollerar för två typer av utelämnade variabler: de som är konstanta över tid men som varierar mellan fall samt de som är konstanta mellan fall men som varierar över tid (Princeton university 2007). Den sista metoden som inkluderas i uppsatsen är en fixed effects modell skattad med generalized least squares (GLS), vilket är samma metod som används i Nunziatas studie (Nunziata 2005) när han undersöker sambandet mellan arbetsmarknadsinstitutioner och reala lönekostnader. Modellen kontrollerar för utelämnade variabler som är konstanta över tid men som skiljer sig mellan fall (Princeton university 2007). För att undersöka om den statistiska modellen överensstämmer med datamaterialet brukar man vanligen göra Hausmantest. Testen tyder på att random effects kan vara en lämplig metod för att undersöka arbetslöshet, men inte löner. 14 I enlighet med utfallen i Hausmantesten används endast en GLSFE modell i den tredje delstudien. För att undersöka huruvida datamaterialet stödjer hypotesen om ett puckelformat samband mellan arbetslöshetsnivå/lönekostnader och graden av koordinering i löneförhandlingarna har jag genomfört ytterligare två regressioner med de beroende variablerna. I dessa regressioner används dummyvariabler som är konstruerade utifrån ursprungsvariabeln koordinering för att representera tre olika nivåer: låg koordinering, medel koordinering och hög koordinering. 15 Om teorin om det puckelformade sambandet 14 Hausmantestet testar nollhypotesen att koefficienterna uträknande av en random effect modell är samma som koefficienterna uträknade av en fixed effects modell. Om de är samma (icke signifikant pvärde 0,05) är det säkert att använda en random effects modell på datamaterialet. Om pvärdet däremot är signifikant bör man istället använda sig av en fixed effects modell (Princeton university 2007). Mina Hausmantest av random effects mot fixed effects ger i arbetslöshetsmodellen ett pvärde på 0,91 och i lönemodellen 0,00. Testet tyder alltså på att random effects kan vara en lämplig metod för att undersöka arbetslöshet, men inte löner. 15 Låg koordinering motsvarar koordinering = 1, Medelkoordinering motsvarar koordinering = 2 eller 3, och Hög koordinering innebär värdena 4 eller 5 på variabeln koordinering. 14

15 stämmer borde både en låg grad av koordinering och en hög grad av koordinering ha negativa signifikanta effekter på arbetslöshet och reala lönekostnader. Min empiriska analys har genomförts på femåriga genomsnittsvärden (7074, 7579, 8084, 8589, 9094, 9599, 0003) för att sålla bort en del av de kortsiktiga fluktuationer som finns i arbetslöshetsnivån och i lönekostnaderna. Regressionerna inkluderar också tidsdummys för samtliga perioder, för att ta hänsyn till tidsspecifika effekter. Några viktiga begränsningar finns i mina statistiska modeller. Valet att använda medelvärden minskar den tidsmässiga variationen i materialet vilket i sin tur kan göra det svårare att finna några samband. Detta är inte minst ett problem i det aktuella datamaterialet. Enligt Calmfors et al (2001) är just bristen på variation över tid ett av de större problemen i denna typ av undersökningar. Ett alternativ hade varit att likt Nunziata (2005) inte använda medelvärden utan istället inkludera variabler för makroekonomiska chocker som handelschocker och acceleration i produktivitet. Jag kunde därutöver också ha kontrollerat för landsspecifika trender. Utifrån mina tids och kunskapsmässiga begränsningar ansågs det dock motiverat att hålla de statistiska modellerna så enkla som möjligt. 4. Resultat I detta avsnitt kommer jag att redovisa och analysera resultaten från de tre ekonometriska undersökningar som genomförts på arbetslöshet/lönekostnader och jämföra dessa med tidigare forskning. 4.1 Sambandet mellan koordinering och arbetslöshet I tabell 2 redovisas resultaten från de regressioner som gjorts med arbetslöshet som beroende variabel. Sammantaget ger den första delstudien stöd till korporatismskolans teori om ett monotont negativt samband mellan graden av koordinering i löneförhandlingssystemet och arbetslöshet. Koordineringsvariabeln är i samtliga modeller (kolumn 1,2 och 4) signifikant på minst 5 % nivån och negativ vilket överensstämmer med korporatismskolans teori. Koefficienterna (runt 0,15) är dock mindre än hälften så stora som Nickell och Layards koefficient ( 0,43), vilket tyder på att graden av koordinering i löneförhandlingssystemet har en svagare effekt på arbetslösheten än väntat. De regressioner där jag använt mig av dummyvariabler som representerar olika grader av koordinering (kolumn 3 och 5) ger också stöd åt korporatismskolan. I dessa regressioner är endast den dummyvariabel som representerar hög 15

16 grad av koordinering negativ och signifikant. Koefficientens storlek ger intrycket av att en hög grad av koordinering i löneförhandlingssystemet har en ganska stor negativ effekt på arbetslösheten. Vad gäller övriga förklarande variabler är fem signifikanta i någon av modellerna. Dessa är medlemskap, ersättningsnivå, skattekil, boende och inflation. 16 Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen tycks ha en liten positiv effekt på arbetslösheten (koefficienter runt 0,009 i modellerna). Andelen fackligt anslutna löntagare har en liten negativ effekt. Även inflation, skattekil och boende tycks ha en positiv effekt på arbetslöshet (koefficienter på mellan 0,015 och 0,037) och de senare två variablerna uppvisar också högre signifikansnivåer än de övriga i modellerna. Till skillnad från Nickell och Layard får jag inga signifikanta resultat för medlemskap, täckningsgrad, ersättningsnivå och ersättningslängd i min GLS regression med random effects, vilket var den statistiska metod som de båda forskarna använde. Generellt sett uppvisar de övriga förklaringsvariablerna (utöver koordinering och boende) mycket svaga samband med arbetslöshet. Mina resultat går därmed emot neoklassisk nationalekonomisk teori där de valda arbetsmarknadsinstitutionerna antas bestämma jämviktsarbetslösheten. Detta behöver dock inte innebära att det är något fel på mina regressioner. Belot och van Ours (2001) finner inget signifikant resultat för dessa variabler när de tar hänsyn till konstanta effekter mellan olika tidsperioder och länder. De menar att landsspecifika trender förklarar det mesta av dessa arbetsmarknadsinstitutioners effekter (Belot och van Ours 2001). Inte heller Kenworthy finner något samband mellan dessa variabler och arbetslöshet (Kenworthy 2002). Resultaten från dessa studier tillsammans med mina resultat ger bilden av att det är ganska svårt att få de övriga arbetsmarknadsinstitutionerna (utöver koordinering) signifikanta i denna typ av ekonometriska undersökningar. Inte minst bör detta gälla studier som använder sig av medelvärden, vilket minskar variationen i data. Jämför man mina resultat med Nickel och Layards studie som får fler variabler signifikanta verkar det som att valet av länder och tidsperiod har en ganska stor effekt på arbetsmarknadsinstitutionernas signifikansnivåer. Den viktigaste skillnaden mellan min studie och deras (förutom att jag inte inkluderat en variabel för arbetsmarknadspolitik) var just mitt val att inkludera fler länder och en längre tidsperiod. 16 När en variabel för förändring i inflation inkluderas i regressionerna istället för inflation (i likhet med Nickell och Layards studie) försvinner även de signifikanta sambanden för skattekil och inflation i GLS modellerna. Övriga arbetsmarknadsinstitutioner är fortfarande signifikanta. 16

17 R 2 värdena i delstudien, dvs. andelen av variationen hos den beroende variabeln som kan förklaras utifrån modellerna, ligger på mellan 55 % och 60 % för OLS och GLSRE regressionerna. Detta är något lägre än Nickell och Layards värde på 82 % och kan bero på avsaknaden av en variabel för arbetsmarknadspolitik. Tabell 2: Regressionsresultat för arbetslöshet, 20 OECD länder Beroende variabel: log arbetslöshet Statistisk metod OLS GLSRE GLSRE GLSFE GLSFE Koordinering 0,154*** (0,048) 0,161*** (0,048) 0,148** (0,058) Låg koordinering Hög koordinering 0,275 (0,201) 0,412*** (0,101) 0,176 (0,235) 0,426*** (0,112) Medlemskap 0,006* (0,003) 0,006 (0,004) 0,007* (0,004) 0,01 (0,006) 0,011 (0,006) Täckningsgrad 0,004 (0,003) 0,002 (0,004) 0,002 (0,005) 0,000 (0,006) 0,004 (0,007) Anställningsskydd 0,093 (0,204) 0,088 (0,235) 0,022 (0,234) 0,532 (0,402) 0,446 (0,386) Ersättningsnivå 0,009* (0,005) 0,007 (0,006) 0,009 (0,006) 0,009 (0,007) 0,008* (0,007) Ersättningslängd 0,309 (0,217) 0,270 (0,27) 0,23 (0,272) 0,584 (0,45) 0,266 (0,43) Skattekil 0,017** (0,007) 0,015* (0,008) 0,015* (0,008) 0,01 (0,011) 0,009 0,011) Boende 0,025*** (0,004) 0,017*** (0,006) 0,015* (0,006) 0,006 (0,012) 0,021*** (0,012) Inflation 0,013 (0,021) 0,033* (0,019) 0,036* (0,019) 0,032 (0,021) 0,037* (0,020) Tidsdummys Ja Ja Ja Ja Ja (Konstant) 0,465 (0,44) 0,812 (0,567) 0,042 (0,574) 2,62** (1,05) 1,95* (1,05) R 2 0, ,59 0,60 0,27 0,35 ***Signifikant på 1 % nivån, **Signifikant på 5 % nivån *Signifikant på 10 % nivån Standardfel inom parantes 17 I OLS regressionerna används justerade R 2 värden 17

18 4.2 Sambandet mellan koordinering och lönekostnader I tabell 3 redovisas de regressioner som gjorts med förändring i reala lönekostnader som beroende variabel. Reala lönekostnader justerade för produktivitet antas i tidigare forskning vara den kausala länk som kopplar samman löneförhandlingssystemets utformning med jämviktsarbetslösheten. Forskarna antar att ökade reala lönekostnader leder till att företagen i högre grad väljer att minska sysselsättningen (och därmed höja arbetslösheten). Givet att denna teori stämmer bör vi finna liknande samband för koordinering i denna undersökning som i mina regressioner för arbetslöshet. I enlighet med detta resonemang ger även denna delstudie stöd för korporatismskolans hypotes, även om sambandet mellan koordinering och den beroende variabeln är svagare än i arbetslöshetsregressionerna. De signifikanta resultaten för koordineringsvariabeln i OLS modellen och GLSFEmodellen tyder på ett monotont negativt samband mellan graden av koordinering och förändring i reala lönekostnader. De signifikanta negativa koefficienterna (0,18 och 0,375) ligger i nivå med Kenworthys studie (0,26). Signifikansnivåerna för koordineringsvariabeln i denna delstudie är dock märkbart lägre än i arbetslöshetsregressionerna och jag finner inget signifikant samband överhuvudtaget i GLSRE modellen. Resultatet kan tolkas som att sambandet mellan graden av koordinering och förändring i reala lönekostnader är svagare än sambandet mellan graden av koordinering och arbetslöshet. Denna skillnad ifrågasätter till viss del antagandet i tidigare forskning att koordinering i första hand påverkar arbetslösheten via de reala lönekostnaderna. Utifrån denna teori kunde man ha väntat sig att koordineringsvariabeln skulle uppvisa ett lika starkt, eller till och med starkare samband med lönerna än med arbetslöshet. Något som pekar i denna riktning är dock att koordineringsvariabeln är signifikant på 5 % nivån i FE modellen, vilket var den modell som utifrån Hausmantestet visade sig vara lämpligast för att undersöka lönekostnader. Mina dummyvariabler för koordinering visar att en låg grad av koordinering leder till större ökningar i reala lönekostnader, vilket även det stödjer korporatismskolans teori. Resultatet bör dock även här tolkas med försiktighet. Dummyvariabeln för låg koordinering är visserligen signifikant på 1 % nivån men koefficienten är oroväckande stor jämfört med tidigare studier. Resultatet ger inte heller stöd för att en hög grad av koordinering har en signifikant negativ effekt på ökningarna i de reala lönekostnaderna vilket både ifrågasätter korporatismskolans teori och hypotesen om det puckelformade sambandet. 18

19 Låt oss nu övergå till att titta på de övriga förklaringsvariablerna. Produktivitet är som väntat signifikant på 1 % nivån i samtliga modeller med positiva koefficienten som ligger nära Nunziatas resultat (Nunziata 2005). Även min variabel för fackligt medlemskap är signifikant på 1 % nivån i GLSFE modellerna. En ökad andel fackligt anslutna löntagare tycks således leda till större ökningar i reala lönekostnader. Utöver dessa är inga av mina variabler signifikanta. 18 Med undantag för arbetslöshetsvariabeln överensstämmer detta med Kensworthys studie. Resultatet skiljer sig dock kraftigt från Nunziatas undersökning där han får samtliga variabler signifikanta. Detta beror förmodligen på hans mer sofistikerade statistiska metoder där han bl.a. tar hänsyn till landsspecifika trender, makroekonomiska chocker och fler observationer. De icke signifikanta resultaten för den stora majoriteten av förklaringsvariablerna i denna delstudie tyder således på att valet av statistisk metod spelar en stor roll för dessa variablers signifikansnivåer. R 2 värdet för OLS modellen (0,42) är betydligt lägre än för motsvarande modeller hos Kenworthy och Traxler och Kittel (0,70 0,90) vilket är något oroväckande. Å andra sidan ligger R 2 värdena i GLSRE modellerna (0,71) nära dessa studier. 18 När en variabel för ln arbetslöshet inkluderas i regressionerna istället för arbetslöshet i enlighet med min första delstudie så ökar R 2 värdena med ca 0,02, koordinering blir signifikant på 5 % nivån i GLSRE modellen och på 1 % nivån i GLSFE modellen. Mest intressant är dock att ln arbetslöshet är signifikant på minst 5 % nivån i samtliga regressioner med en hög koefficient på mellan 0,5 och 1,2. Detta bekräftar onekligen Nickell och Layards påstående att löner är relaterade till ln u snarare än u (Nickel och Layard 1999) 19

20 Tabell 3: Regressionsresultat för reala lönekostnader, 15 OECD länder Beroende variabel: förändring i reala lönekostnader per arbetare Metod OLSLDV 19 GLSRE GLSRE GLSFE GLSFE Koordinering 0,18* 0,175 0,375** (0,092) (0,117) (0,156) Låg koordinering Hög koordinering 1,44*** (0,489) 0,098 (0,257) 3,0*** (0,725) 0,247 (0,302) Medlemskap 0,006 (0,005) 0,011 (0,007) 0,008 (0,006) 0,077*** (0,018) 0,077*** (0,017) Täckningsgrad 0,001 (0,008) 0,007 (0,01) 0,014 (0,009) 0,017 (0,017) 0,005 (0,017) Anställningsskydd 0,001 (0,407) 0,416 (0,498) 0,66 (0,449) 0,589 (1,004) 0,074 (0,936) Ersättningsnivå 0,0 (0,01) 0,008 (0,013) 0,013 (0,012) 0,027 (0,022) 0,042** (0,021) Ersättningslängd 0,03 (0,514) 0,176 (0,644) 0,564 (0,598) 1,395 (1,074) 1,09 (1) Skattekil 0,003 (0,017) 0,032 (0,021) 0,032 (0,02) 0,026 (0,031) 0,04 (0,029) Boende 0,000 (0,011) 0,004 (0,015) 0,004 (0,013) 0,006 (0,034) 0,004 (0,032) Arbetslöshet 0,039 (0,031) 0,068 (0,042) 0,055 (0,038) 0,06 (0,055) 0,036 (0,052) Produktivitet 0,289*** (0,1) 0,585*** (0,112) 0,631*** (0,106) 0,628*** (0,129) 0,499*** (0,124) Handel 0,0 0,001 0,001 0,006 0,005 Laggade lönekostnader (0,004) 0,223*** (0,079) Ja (0,005) (0,005) (0,011) (0,01) Tidsdummys Ja Ja Ja Ja (Konstant) 1,18 1,46 0,011 0,429 2,7 (1,21) (1,53) (1,427) (1,21) (2,917) R 2 0,45 0,71 0,73 0,32 0,30 ***Signifikant på 1 % nivån, **Signifikant på 5 % nivån *Signifikant på 10 % nivån Standardfel inom parantes 19 I OLS regressionen är det tidsperioden som gäller eftersom en laggad beroende variabel (LDV) är inkluderad i modellen. 20

21 4.3 Sambandet mellan övriga aspekter av löneförhandlingssystemet och lönekostnader Med tanke på de signifikanta samband som redovisats mellan koordinering och arbetslöshet/lönekostnader kan man fråga sig hur andra aspekter av löneförhandlingssystemet påverkar. I tabell 4 redovisas resultaten från de regressioner som gjorts med förändring i reala lönekostnader som beroende variabel där hänsyn tagits till förklarande variabler som statlig intervention, den dominerande förhandlingsnivån och facklig centralisering i löneförhandlingssystemet. Även denna delstudie ger stöd till korporatismskolans teori om ett negativt monotont samband mellan olika former av centralisering av löneförhandlingssystemet och reala lönekostnader. Valet att inte inkludera dummyvariabler i denna analys gör dock att jag inte kan ta ställning till huruvida resultatet ger stöd till teorin om det puckelformade sambandet eller inte. GLSFE modellen visar att statlig intervention inte har någon signifikant effekt på lönekostnaderna. Det tycks således inte spela någon större roll för lönekostnaderna om staten påverkar lönebildningen. Den dominerande förhandlingsnivån (centralisering) och graden av facklig centralisering uppvisar däremot signifikanta negativa samband med lönekostnaderna. Att variabeln förhandlingsnivå, eller centralisering som den har kallats i studierna under 1980 och 1990talet, är signifikant verkar kanske inte så konstigt då måttet ligger ganska nära koordineringsvariabeln definitionsmässigt. Resultatet är dock intressant då centraliseringsbegreppet i princip inte använts i nyare forskning och trots detta tycks ha en större effekt på lönekostnaderna än koordinering. Både korporatismskolan och anhängarna av det puckelformade sambandet har, som tidigare nämnts, kritiserats av nyare studier för att de använder sig av centraliseringsbegreppet. Det signifikanta sambandet mellan facklig centralisering och lönekostnader är i sin tur viktigt då variabeln överhuvudtaget inte använts i tidigare forskning. En högre grad av centralisering inom den fackliga rörelsen tycks enligt min studie leda till mindre ökningar i reala lönekostnader. Läsaren kan förvånas av den stora koefficienten för variabeln. Att variabeln facklig centralisering har en sådan stor koefficient beror till viss del på att måttet bygger på ett index {01 (där de flesta länder i praktiken har ett värde på mellan 0 och 0,5). Med tanke på variabelns egenskaper kunde man alltså ha förväntat sig en stor koefficient. Koefficienten är dock trots detta lite väl stor och bör tolkas med försiktighet. Den sista variabeln som har uppvisar en signifikant effekt på lönekostnaderna (utöver produktivitet) är medlemskap. Signifikansnivån på 1 % i samtliga regressioner och 21

22 koefficienterna visar på ett tydligt positivt samband mellan andelen av löntagarna som är fackligt anslutna och reala lönekostnader. Tabell 4: Regressionsresultat för lönekostnader, när hänsyn tagits till tre olika aspekter av löneförhandlingssystemet, 15 OECD länder Beroende variabel: förändring i reala lönekostnader per arbetare Metod GLSFE GLSFE GLSFE Statlig intervention 0,246 (0,165) Förhandlingsnivå 0,448** (0,224) Facklig centralisering 5,23* (3,083) Medlemskap 0,075*** (0,018) 0,072*** (0,018) 0,057*** (0,02) Täckningsgrad 0,011 (0,018) 0,023 (0,018) 0,013 (0,017) Anställningsskydd 0,296 (1,03) 0,486 (1,01) 0,975 (1,061) Ersättningsnivå 0,024 (0,022) 0,032 (0,022) 0,029 (0,022) Ersättningslängd 0,950 (1,14) 1,23 (1,091) 1,221 (1,101) Skattekil 0,024 (0,032) 0,027 (0,032) 0,025 (0,0322) Boende 0,009 (0,034) 0,026 (0,035) 0,01 (0,034) Arbetslöshet 0,035 (0,057) 0,047 (0,056) 0,075 (0,059) Produktivitet 0,623*** (0,133) 0,618*** (0,131) 0,688*** (0,132) Handel 0,002 (0,012) 0,0 (0,01) 0,003 (0,01) Tidsdummys Ja Ja Ja (Konstant) 1,18 (3,14) 2,41 (3,349) 3,095 (3,64) R 2 0,33 0,34 0,38 ***Signifikant på 1 % nivån, **Signifikant på 5 % nivån *Signifikant på 10 % nivån Standardfel inom parantes 22

23 5. Slutsatser Syftet med denna uppsats är att undersöka sambandet mellan löneförhandlingssystemets utformning och jämviktsarbetslöshet respektive reala lönekostnader. Trots omfattande empirisk forskning saknas det än idag konsensus i litteraturen gällande relationen mellan graden av centralisering av löneförhandlingarna och arbetslöshet. Vissa studier under 1990 talet har till och med, i enlighet med avregleringstesen, ifrågasatt huruvida det överhuvudtaget finns något systematiskt och robust samband mellan centralisering i löneförhandlingssystemet och jämviktsarbetslöshet. Mina tre ekonometriska undersökningar med 20 respektive 15 OECD länder för perioden ger som helhet stöd till korporatismskolans teori att en ökad grad av koordinering i löneförhandlingssystemet leder till lägre jämviktsarbetslöshet. Min första delstudie visar på starka signifikanta negativa samband mellan graden av koordinering och arbetslöshet. Den andra delstudien visar i sin tur på signifikanta negativa samband mellan koordinering och den hypotetiska kausala länk genom vilket löneförhandlingssystemets utformning antas påverka jämviktsarbetslösheten, nämligen de reala lönekostnaderna. Signifikansnivåerna för koordineringsvariabeln i den andra delstudien var dock märkbart lägre än i arbetslöshetsregressionerna vilket gör att resultatet bör tolkas med viss försiktighet. Den tredje delstudien visade att den dominerande förhandlingsnivån (centralisering) och facklig centralisering också tycks ha en signifikant negativ effekt på de reala lönekostnaderna. För att öka vår förståelse för sambandet mellan löneförhandlingssystemets utformning och jämviktsarbetslöshet bör den fortsatta forskningen i högre grad ta hänsyn till fler perspektiv på löneförhandlingssystemet. Min undersökning ger ett svagt stöd för att de vanliga bestämningsfaktorerna för jämviktsarbetslösheten i litteraturen, exempelvis ersättningsgrad i arbetslöshetsförsäkringen, skattekil och anställningsskydd, påverkar arbetslösheten och de reala lönekostnaderna. Ett viktigt undantag är dock andelen fackligt anslutna löntagare som tycks leda till högre reala lönekostnader. Jämför man mina resultat med tidigare studier verkar det som att de övriga variablernas signifikansnivåer i hög grad varierar beroende på valet av statistisk metod, urvalet länder och tidsperiod. Förmodligen är mitt metodval att använda mig av medelvärden, och därigenom minska variationen över tid för variablerna, en viktig förklaring bakom varför dessa variabler inte är signifikanta i min studie. Det är dock intressant att 23

24 koordineringsvariabeln trots metodvalen uppvisar en så pass stabil negativ effekt på arbetslösheten och lönekostnaderna jämfört med de övriga arbetsmarknadsinstitutionerna. Sammantaget ifrågasätter undersökningen den utbredda föreställningen i samhällsdebatten att den långsiktiga arbetslösheten endast kan minskas i Europa genom att arbetsmarknaden avregleras och lönesättningen görs mer flexibel (den så kallade avregleringstesen ). Utifrån studiens resultat bör arbetsmarknadens parter snarare öka graden av centralisering och koordinering i löneförhandlingssystemen för att minska den långsiktiga jämviktsarbetslösheten. 24

25 Käll och litteraturförteckning Referenser Belot, Michèle och Van Ours, Jan C Unemployment and labour market institutions: An empirical analysis. Journal of the Japanese and International Economies 15: Bruno, Michael och Sachs, Jeffrey The Economics of Worldwide Stagflation. Cambridge: Harvard University Press. Cameron, David Social democracy, corporatism, labor quiescence and the representation of economic interests in advanced capitalist countries i Goldthorpe, John H, (Ed), Order and conflict in contemporary capitalism: Studies in the political economy of Western European nations (s ). Oxford, UK: Clarendon. Calmfors, Lars och Driffill, John Bargaining structure, corporatism and macroeconomic performance. Economic Policy 3(6):1361 Calmfors, Lars Centralisation of Wage Bargaining and Macroeconomic Performance: A Survey. OECD Economic Studies 21. Calmfors, Lars, mfl The future of collective bargaining in Europe i Boeri T, Brugiavini A, Calmfors L, (Ed), The role of unions in the twentyfirst Century A report for the Fondazione Rodolfo Debenedetti. Oxford: Oxford university press Elvander, Nils Incomes Policies in the Nordic Countries. International Labour Review 129:1 21. Flanagan, Robert J Macroeconomic performance and collective bargaining: an international perspective. Journal of Economic Literature 37(3): Hall, Peter A. och Franzese, Robert "Mixed Signals: Central Bank Independence, Coordinated Wage Bargaining, and European Monetary Union". International Organization 52: Kenworthy, Lane Corporatism and Unemployment in the 1980s and 1990s. American Sociological Review 67: Lange, Peter Unions, Workers, and Wage Regulation: the Rational Bases of Consent i Goldthorpe, John H, (Ed), Order and Conflict in Contemporary Capitalism. Oxford: Clarendon Press Lindgren, KarlOskar Roads from unemployment Institutional complementaries in product and labor markets. Department of government, Uppsala universitet Metcalf, David Labour Market Flexibility and Jobs: A Survey of Evidence 25