Rapport 2007:30 R. Utvärdering av psykoterapeututbildningar vid universitet och enskilda utbildningsanordnare

Transkript

1 Rapport 2007:30 R Utvärdering av psykoterapeututbildningar vid universitet och enskilda utbildningsanordnare

2 Högskoleverket Luntmakargatan 13 Box 7851, Stockholm tfn fax e-post Utvärdering av psykoterapeututbildningar vid universitet och enskilda utbildningsanordnare Utgiven av Högskoleverket 2007 Högskoleverkets rapportserie 2007:30 R ISSN X Innehåll: Högskoleverket, utvärderingsavdelningen, Iréne Häggström Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning Tryck: Högskoleverkets kontorsservice, Stockholm, maj 2007 Tryckt på miljömärkt papper

3 Innehåll Sammanfattning 7 Högskoleverkets beslut 9 Högskoleverkets reflektioner 11 Utvärderingsmodell och tillvägagångssätt 17 BEDÖMARGRUPPENS RAPPORT Missiv 23 Bakgrund till dagens psykoterapeutexamen 25 Legitimationen för psykoterapeuter 26 Ansvarsförhållanden och patientsäkerhet 27 Generella iakttagelser och reflektioner 29 Utveckling efter tidigare examensrättsprövningar 29 Varierande storlek på verksamheten 30 Antagning och behörighet 30 Oklarhet i fråga om behörighetskrav 32 Utbildningens mål och genomförande 33 Större statligt ansvar för psykoterapeututbildningen 39 Psykoterapeututbildningar ur ett avnämarperspektiv 41 Bedömargruppens referensram 45 Beteendeterapeutiska Föreningen (BTF) 51 Beskrivning av utbildningen 51 Bedömargruppens synpunkter 53 Sammanfattande bedömning 54 Center för Cognitiv Psykoterapi och Utbildning i Göteborg 55 Beskrivning av utbildningen 55 Bedömargruppens synpunkter 58 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 59 Ericastiftelsen 61 Beskrivning av utbildningen 61 Bedömargruppens synpunkter 64 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 65 Göteborgs Psykoterapi Institut (GPI) 67 Beskrivning av utbildningen 67 Bedömarguppens synpunkter 70 Göteborgs universitet 73 Beskrivning av utbildningen 73 Inriktning mot familj 76 Inriktning mot barn och ungdom 76

4 Inriktning mot vuxna 77 Bedömargruppens synpunkter 78 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 79 Karolinska institutet (KI) 81 Beskrivning av utbildningen 81 Bedömargruppens synpunkter 84 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 86 Linköpings universitet 87 Beskrivning av utbildningen 87 Relationell psykoanalytisk inriktning eller Psykoanalytiskt orienterad psykoterapi 90 Psykoterapi på psykodynamisk och systemisk grund, barn unga familj 91 Existentiell psykoterapiinriktning 91 Bedömargruppens synpunkter 91 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 92 Linnéstadens Psykoterapi Institut (LPI) 95 Beskrivning av utbildningen 95 Bedömargruppens synpunkter 97 Lunds universitet 101 Beskrivning av utbildningen 101 Familjeterapeutisk inriktning 103 Kognitiv och beteendeinriktad psykoterapi 104 Psykodynamisk inriktning 105 Bedömargruppens synpunkter 106 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 107 Otterhällans Institut 109 Beskrivning av utbildningen 109 Bedömargruppens synpunkter 112 Sammanfattande bedömning 113 Psykoterapisällskapet i Stockholm AB 115 Beskrivning av utbildningen 115 Bedömargruppens synpunkter 118 Sammanfattande bedömning 118 S:t Lukas utbildningsinstitut 121 Beskrivning av utbildningen 121 Bedömargruppens synpunkter 124 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 126 Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning (SAPU) 127 Beskrivning av utbildningen 127 Bedömargruppens synpunkter 130 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 131 Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi 133 Beskrivning av utbildningen 133 Bedömargruppens synpunkter 136 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 137

5 Svenska psykoanalytiska föreningen 139 Beskrivning av utbildningen 139 Bedömargruppens synpunkter 142 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 143 Svenska psykoanalytiska sällskapet 145 Beskrivning av utbildningen 145 Bedömargruppens synpunkter 148 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 149 Umeå Universitet 151 Beskrivning av utbildningen 151 Bedömargruppens synpunkter 156 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 157 Uppsala universitet 159 Beskrivning av utbildningen 159 Kognitiv beteendeterapi (KBT) 159 Psykodynamisk psykoterapi (PDT) 162 Bedömargruppens synpunkter 164 Sammanfattande bedömning och rekommendationer 165 Bilagor 167

6

7 Sammanfattning Högskoleverket presenterar i denna rapport resultatet av utvärderingen av psykoterapeututbildning vid universitet och enskilda utbildningsanordnare. Utvärderingen ingår i Högskoleverkets uppdrag att under en sexårsperiod granska kvaliteten i all högre utbildning. För utvärderingen har Högskoleverket anlitat en extern bedömargrupp. Rapporten består dels av Högskoleverkets beslut och reflektioner, dels av bedömargruppens rapport. För innehållet i den senare delen svarar bedömargruppen. Följande utbildningsanordnare har ingått i utvärderingen: Beteendeterapeutiska Föreningen, Center för Cognitiv Psykoterapi och Utbildning i Göteborg, Ericastiftelsen, Göteborgs Psykoterapi Institut, Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Linköpings universitet, Häggmark Psykoterapi och konsult AB för Linnéstadens Psykoterapi Institut, Lunds universitet, Otterhällans Institut för psykoanalys, psykoterapi och utbildning, Psykoterapisällskapet i Stockholm, S:t Lukas utbildningsinstitut, Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning, Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, Svenska psykoanalytiska föreningen, Svenska psykoanalytiska sällskapet, Umeå universitet och Uppsala universitet. Utbildningarna har granskats utifrån de kvalitetsaspekter som Högskoleverket generellt tillämpar vid nationella utvärderingar och utifrån den referensram som bedömargruppen utarbetat särskilt för utvärdering av psykoterapeututbildningen. Lärosätestexterna följer en gemensam modell där utbildningsanordnaren har fått tillfälle att granska de beskrivande delarna. Bedömargruppens synpunkter grundar sig på de uppgifter som framkommit av utbildningsanordnarnas självvärderingar och vid platsbesöken. Bedömargruppens synpunkter sammanfattas i slutet av varje lärosätesavsnitt. Utvärderingen omfattar psykoterapeututbildningar som ges både av statliga och enskilda utbildningsanordnare. Eftersom utbildningarna leder till samma examen, som i sin tur utgör underlag för legitimation för verksamhet inom hälso- och sjukvården har samma kvalitetskrav tillämpats för statliga och enskilda utbildningsanordnare. Utbildningarna ligger till grund för Socialstyrelsens legitimation. Utbildningsanordnare som antar studenter och ger utbildning som leder till legitimation inom hälso- och sjukvårdens område har ett stort ansvar. Psykoterapeututbildningen är en påbyggnadsutbildning som leder till en yrkesexamen och det finns således inte någon standardbehörighet för denna examen. Utbildningsanordnaren får därför ställa upp sina egna behörighetskrav, men de begränsningar som finns i examensordningen för att ge examen påverkar behörighetskraven och måste följas. Oklarheter i hur antagnings- och behörighetskraven skall tolkas har lett till att studenter med mycket varierande

8 förkunskaper antas. De varierande förkunskaperna får konsekvenser på utbildningens innehåll och på kvaliteten i utbildningen. Många av de utvärderade utbildningarna bedrivs av små enskilda utbildningsanordnare. Även utbildningarna vid universiteten bedrivs ibland vid små enheter inom institutionen, men är då en del av universitetens organisation med tillgång till den infrastruktur som kan bidra till en kritisk och kreativ miljö för studenten. Att bedriva högskoleutbildning ställer höga krav på den organisation som innehar examensrätt. Med utgångspunkt i resultatet av utvärderingen finns det anledning att fundera över om de enskilda utbildningsanordnare som bedriver dessa utbildning i små utbildningsmiljöer har möjligheter att uppfylla de krav som måste ställas på en akademisk utbildning. Det gäller bland annat krav på disputerade lärare, forskningsbaserad undervisning, examensarbeten där studenten fördjupar sig inom ett område, kritisk och kreativ miljö, långsiktighet och stabilitet. Samtliga enskilda utbildningsanordnare som ingår i utvärderingen har tidigare examensrättsprövats av Högskoleverket. Högskoleverket instämmer i bedömargruppens konstaterande att förvånansvärt lite utvecklats, både då det gäller utbildningarnas innehåll och form, efter det att de fått examensrätt. Att inneha en examensrätt och vara högskolemässig innebär att följa med i den utveckling som sker och anpassa sin utbildning så att den passar samhällets förändrade krav. Flera av utbildningarna svarar inte upp mot de förändringar som skett inom det psykiatriska vårdområdet bland annat i fråga om arbetssätt, kravet på evidens för behandlingsmetoder i vården och den snabba utvecklingen inom neurovetenskaperna och utvecklingen av psykofarmakologin. Högskoleverket vill instämma i bedömargruppens konstaterande att de flesta enskilda utbildningsanordnarna ger ett intryck av ett statiskt fasthållande vid etablerade metoder. Mot bakgrund av bedömargruppens slutsatser och rekommendationer ifrågasätter Högskoleverket examensrätten för psykoterapeututbildning vid Beteendeterapeutiska Föreningen, Center för Cognitiv Psykoterapi och Utbildning i Göteborg, Göteborgs Psykoterapi Institut, Linköpings universitet, Häggmarks Psykoterapi och konsult AB för Linnéstadens Psykoterapi Institut,, Otterhällans Institut för psykoanalys, psykoterapi och utbildning, Psykoterapisällskapet i Stockholm, S:t Lukas utbildningsinstitut, Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning, Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, Svenska psykoanalytiska föreningen, Svenska psykoanalytiska sällskapet, Umeå universitet och Uppsala universitet. Examensrätten ifrågasätts inte vid Ericastiftelsen, Göteborgs universitet, Karolinska institutet och Lunds universitet.

9 Högskoleverkets beslut Rektorer vid berörda utbildningsanordnare Utvärderingsavdelningen Iréne Häggström BESLUT Reg.nr Utvärdering av psykoterapeututbildningar vid universitet och enskilda utbildningsanordnare Högskoleverket finner att nedanstående psykoterapeututbildningar uppfyller kvalitetskraven för högre utbildning och ifrågasätter därför inte examensrätten vid Ericastiftelsen Göteborgs universitet Karolinska institutet Lunds universitet Högskoleverket avser att inom tre år göra en uppföljning av dessa utbildningar med utgångspunkt i bedömarnas slutsatser och rekommendationer. Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta examensrätten för nedanstående utbildningsanordnare. För varje utbildningsanordnare beskrivs de huvudsakliga bristerna. I övrigt hänvisas till bedömargruppens sammanfattande bedömning och rekommendationer, som utgjort underlag för Högskoleverkets beslut. Center för Cognitiv Psykoterapi och Utbildning i Göteborg AB Examensrätten ifrågasätts på grund av antagningsförfarandet, där studenter antas utan nödvändig, relevant praktisk erfarenhet mellan grundutbildning och psykoterapeututbildning samt på grund av att handledningsmomentet inte ingår i utbildningens totala poängomfattning. Svenska institutet för kognitiv psykoterapi i Stockholm Linköpings universitet Umeå universitet Examensrätten ifrågasätts på grund av otillräckligt evidensbaserade inriktningar i utbildningen. Förbundet S:t Lukas utbildningsinstitut Stiftelsen Stockholms akademi för psykoterapiutbildning Examensrätten ifrågasätts på grund av alltför få disputerade lärare samt alltför svag forskningsanknytning.

10 Uppsala universitet Examensrätten ifrågasätts på grund av bristerna i den psykodynamiska inriktningen. Det gäller bland annat bristen på forskningsanknytning och alltför liten mängd teoriinnehåll. Göteborgs psykoterapi institut Häggmark Psykoterapi och konsult AB för Linnéstadens psykoterapiinstitut Otterhällans institut för psykoanalys, psykoterapi och utbildning handelsbolag Psykoterapisällskapet i Stockholm AB Svenska psykoanalytiska föreningen Svenska psykoanalytiska sällskapet Examensrätten ifrågasätts på grund av bristande högskolemässighet med bland annat avsaknad av, eller alltför få, disputerade lärare samt brist på forskningsanknytning. Beteendeterapeutiska Föreningen, Uppsala Vid tillfället för utvärderingen genomfördes inte någon utbildning men planer finns att starta på nytt. Utvärderingen baserar sig på föregående utbildning och de planer som framgår av föreningens självvärdering. Examensrätten ifrågasätts på grund av brister i högskolemässighet, både vad gäller utbildningens stabilitet och långsiktighet och planerade genomförande. De utbildningsanordnare som har fått sin examensrätt ifrågasatt skall senast redogöra till Högskoleverket för vilka åtgärder som vidtagits angående bristerna. Därefter kommer Högskoleverket att ta ställning till om det finns skäl att återkalla examensrätten (gäller de statliga utbildningsanordnarna) göra en framställning till regeringen om återkallande av examensrätt (gäller de enskilda utbildningsanordnarna) Beslut i detta ärende har fattats av universitetskansler Sigbrit Franke efter föredragning av projektansvarig Iréne Häggström i närvaro av avdelningschef Clas-Uno Frykholm, biträdande avdelningschef Britta Lövgren och utvärderingsexpert Ragnhild Nitzler. Sigbrit Franke Iréne Häggström Kopia till: Utbildningsdepartementet Bedömargruppens ledamöter 10

11 Högskoleverkets reflektioner Högskoleverket vill tacka hela bedömargruppen för insatserna i utvärderingen. Ett särskilt tack till Marianne Cederblad, Ulf Brinck och ordförande Olav Bengtsson som i slutet av utvärderingen bidragit med extra arbetsinsatser och bland annat arbetat med de tre allmänna kapitlen i inledningen av bedömargruppens rapport. Utvärderingen omfattar utbildningar som ges av sex statliga och tolv enskilda utbildningsanordnare. Den är unik på det sättet att det är första gången Högskoleverket genomför en utvärdering med så många enskilda utbildningsanordnare i en och samma utvärdering. Det har också medfört extra svårigheter med utvärderingsarbetet då inte exakt samma regler och förordningar gäller för de enskilda utbildningsanordnarna som för de statliga. Men utbildningarna leder till samma examen, som i sin tur utgör underlag för legitimation för verksamhet inom hälso- och sjukvården. Därför har bedömargruppen tilllämpat samma kvalitetskrav för såväl statliga som för enskilda utbildningsanordnare. Högskoleverket instämmer helt i bedömargruppens åsikt att samma krav måste gälla för utbildningarna vare sig de bedrivs av statlig eller enskild utbildningsanordnare. En ny examensordning träder i kraft från och med den 1 juli 2007 där både villkoren för examen och målen i utbildningen förtydligas och stramas upp. Utvärderingen avser hösten 2006, men i det läge som nu råder är det svårt att helt bortse från den nya examensordningen, då utbildningen de kommande åren skall utgå från kraven i den nya examensordningen. De utbildningsanordnare som ger utbildning som leder till legitimation inom hälso- och sjukvårdens område har ett stort ansvar. Utbildningarna ligger till grund för Socialstyrelsens legitimation. Socialstyrelsen gör inte längre någon ytterligare granskning vare sig av utbildningens inriktning och innehåll eller studenternas kunskaper. Högskoleverkets granskning av utbildningarna blir därmed betydelsefull även för den verksamhet som bedrivs inom hälsooch sjukvårdens område. Bedömargruppen har arbetat fram en referensram som utgör de kvalitetskrav som måste ställas på utbildningen för att den skall vara högskolemässig och därmed möjliggöra för den enskilde individen att erhålla legitimation för arbete inom hälso- och sjukvården. I nedanstående reflektioner vill Högskoleverket lyfta fram några av alla de intressanta och viktiga iakttagelser som bedömargruppen gjort. Svårigheter för utbildningar i små utbildningsmiljöer att leva upp till kravet på högskolemässighet Att bedriva högskoleutbildning ställer höga krav på den organisation som innehar examensrätt. Med utgångspunkt i resultatet av utvärderingen finns 11

12 det anledning att fundera över om de enskilda utbildningsanordnare som bedriver dessa utbildningar i små utbildningsmiljöer har reella möjligheter att uppfylla de krav som måste ställas på en akademisk utbildning. Det gäller bland annat krav på disputerade lärare, forskningsbaserad undervisning, examensarbeten där studenten fördjupar sig inom ett område, kritisk och kreativ miljö, långsiktighet och stabilitet. Samtliga enskilda utbildningsanordnare som ingår i utvärderingen har tidigare examensrättsprövats av Högskoleverket under perioden 1998 till Prövningen gjordes då utifrån de förutsättningar som respektive utbildningsanordnare bedömdes ha för att ge utbildningen. Högskoleverket vill instämma i de konstateranden som görs av bedömargruppen då det gäller utvecklingen av dessa utbildningar. Efter att de fick examensrätt har förvånansvärt lite utveckling skett både då det gäller utbildningarnas innehåll och form. Att inneha en examensrätt och vara högskolemässig måste också innebära att följa med i den utveckling som sker inom området och anpassa sin utbildning så att den svarar mot samhällets förändrade krav. Studenterna skall få en akademisk skolning på en nivå där de kan följa kunskapsutvecklingen och medverka i utvecklingen av professionen. Utbildningarna svarar inte upp mot de förändringar som skett inom det psykiatriska samt barn- och ungdomspsykiatriska vårdområdet bland annat i fråga om arbetssätt, kravet på evidens för behandlingsmetoder i vården och den snabba utvecklingen av psykofarmakologin och utvecklingen inom neurovetenskaperna. Utbildningarna har inte heller i tillräcklig omfattning utvecklats med hänsyn till de förändrade samhällsförhållanden, som också påverkar individens och familjens möjlighet att deltaga i tidsmässigt krävande terapiformer. Utvärderingen visar också att flera utbildningsanordnare inte fullföljt sina egna intentioner och att de inte utvecklats i den riktning som examensrätten förutsatte. Högskoleverket vill instämma i bedömargruppens konstaterande att de flesta enskilda utbildningsanordnarna ger ett intryck av ett statiskt fasthållande vid etablerade metoder. Psykoterapeututbildningen en specialisering som bygger på grundläggande utbildning Psykoterapeututbildningen är en yrkesutbildning som kan bygga på olika förkunskaper, till exempel avlagd psykologexamen, läkarexamen med specialistutbildning inom psykiatri, socionomexamen eller motsvarande utbildning. För samtliga grupper som antas, förutom psykologer och läkare, ställs också krav på grundläggande psykoterapiutbildning. Högskoleverket ser med oro på att denna utbildning i dag är helt oreglerad och i princip inte granskas av någon. Detta är inte acceptabelt. För utbildning på avancerad nivå (där psykoterapeututbildningen placeras i den nya examensordningen) krävs att den grundläggande utbildningen skall uppfylla vissa krav. Den enda granskning som sker idag av dessa utbildningar görs av den utbildningsanordnare som antar till psykoterapeututbildningen. Vid det tillfället kan studenten redan ha lagt ner 12

13 både tid och pengar på en utbildning som inte accepteras för antagning till psykoterapeututbildning. Under senare år finns också tendenser på att den grundläggande utbildningen specialiseras mer än tidigare. Högskoleverket instämmer i bedömargruppens uttalande om att detta inte är till gagn för verksamheten. För att överhuvudtaget kunna specialisera sig inom ett område krävs en bred bas att utgå ifrån. Därför måste bredden i utbildningen finnas i något avsnitt på väg mot examen och då lämpligen i den grundläggande utbildningen. Kravet på specialkunskaper vid antagningen till psykoterapeututbildningen kan tillgodoses genom propedeutiska kurser av olika slag. Förutsättningarna för utbildningen varierar starkt Bedömargruppen konstaterar att förutsättningarna för att genomföra utbildningen varierar starkt mellan de olika utbildningsanordnarna. Även om utbildningarna vid de statliga universiteten är förhållandevis små utbildningar och inte förefaller vara de mest prioriterade inom lärosätet, så lever ändå dessa utbildningar i de allra flesta fall under helt andra omständigheter än flera av de utbildningar som bedrivs vid mycket små enskilda utbildningsanordnare. De olika förutsättningarna visar sig bland annat i tillgång till disputerade lärare, administrativt stöd samt tillgång till IT och biblioteksresurser. De ekonomiska förutsättningarna för utbildningen är en annan stor skillnad. Utbildningen vid universiteten är kostnadsfri för studenten medan studenterna vid de enskilda utbildningsanordnarna betalar en avgift av varierande storlek, beroende på vad som ingår. De enskilda utbildningsanordnarna har enligt regeringens beslut rätt att ta ut skälig avgift för verksamheten. Högskoleverket vill dock betona att avgiften måsta vara utformad så att studenten alltid vet vad den totala kostnaden för utbildningen blir. Det är inte acceptabelt att en del viktiga moment ligger utanför den huvudsakliga avgiften, eller att studenten betalar löpande för olika moment i utbildningen. Högskoleverket vill starkt betona att ett sådant förfaringssätt, där högskoleutbildning köps styckevis, inte är förenligt med högskolemässighet. Bedömargruppen pekar på olika negativa följder som det ekonomiska beroendet mellan utbildningsarrangören och studenten kan föra med sig. Bland annat pekas på risken för att lärare/handledare/examinator blir mindre benägna att kritiskt granska och eventuellt underkänna delmoment. I en situation när handledningen på terapifall eller examensarbetet måste ifrågasättas eller eventuellt underkännas, kan det antingen medföra ytterligare kostnader för studenten eller för utbildningsarrangören. Bedömargruppen menar att det finns risk för att små utbildningsanordnare, som inte har någon egentlig ekonomisk buffert eller kontinuitet i sin planering, får särskilt svårt att hantera den här typen av situationer. Högskoleverket instämmer i dessa farhågor. 13

14 Oklara behörighetskrav Psykoterapeututbildningarna, som tidigare varit starkt reglerade av krav som fastställts av UHÄ, regleras nu enbart av de krav som finns i examensordningen och allmänna krav som gäller för samtliga högskoleutbildningar och anges i högskolelag och högskoleförordning samt av de krav som respektive utbildningsanordnare anger. Utformandet av de två första statliga psykoterapeututbildningarna, som startade vid Umeå universitet respektive Karolinska institutet, blev normgivande för samtliga utbildningar som sedan startade. Högskoleverkets tidigare examensrättsprövningar har också till viss del haft en normerande inverkan på utbildningens genomförande. När utbildningarna sedan successivt avreglerats, i likhet med all annan universitetsutbildning, verkar detta inte riktigt ha fått fäste hos de enskilda utbildningsanordnarna. En uppfattning om att utbildningarna fortfarande är starkt regelstyrda lever kvar och Högskoleverket uppfattas som den myndighet som fastställer reglerna. Psykoterapeututbildningen är en påbyggnadsutbildning som leder till en yrkesexamen och det finns således inte någon standardbehörighet för denna examen. Inte heller i den nya examensordningen anges i detalj något om behörighet för antagning. Utbildningsanordnaren får därför ställa upp sina egna behörighetskrav, men de begränsningar som finns i examensordningen för att ge examen påverkar behörighetskraven och måste följas. Många utbildningsanordnare gör en motsvarandebedömning av de sökande som går långt utöver det som kan anses vara rimligt utifrån examensordningens text. Att anta studenter till en verksamhet som skall leda till en legitimationsgivande utbildning inom hälso- och sjukvården kräver ett stort ansvarstagande från utbildningsanordnaren. Så gott som alla utbildningsanordnare antar vid varje ny antagningsomgång ett antal studenter som inte genom sin yrkesverksamhet har någon självklar anknytning till psykiatrisk vård. Under utvärderingen har det också visat sig att det vid så gott som samtliga utbildningar finns studenter som saknar möjlighet att i arbetet parallellt med studierna utöva för utbildningen relevanta arbetsuppgifter. Högskoleverket vill liksom bedömargruppen peka på det ansvar som utbildningsanordnaren tar på sig genom att se till att denna grupp får möjligheter till relevant praktisk erfarenhet inom vården. Utbildningarnas innehåll och genomförande Många utbildningar betonar integrationen av den kliniska och den teoretiska delen av utbildningen. Detta är en viktig aspekt och uppfylls också på ett tillfredställande sätt av de flesta utbildningsanordnare. Men det finns skäl att fundera över variationen i de krav som ställs på utbildningen då det gäller de teoretiska delarna. Vid några utbildningar vittnar studenterna om att de arbetar mycket hårt för att klara både utbildning och arbete, medan det vid 14

15 andra utbildningar fungerar för studenten att både arbeta heltid och genomföra halvtidstudier. Högskoleverket uppfattar att examensarbetet vid flera av de utvärderade utbildningarna inte genomförs på det sätt som kan krävas av högskoleutbildningar. Det är till exempel oacceptabelt att studenterna själva skall skaffa handledare till examensarbetet och i vissa fall dessutom betala handledaren direkt för dessa tjänster. Små miljöer få fasta lärare få personer med många roller Många utbildningar har både få studenter och ett litet antal lärare. Det medför att det blir svårt att upprätthålla den högskolemässighet som skall prägla utbildningen. Resurser i form av lärare och/eller handledare köps vanligen in till utbildningen. Dessa personer har i många falla en perifer anknytning till utbildningsverksamhetens kärna. Det gäller framför allt de disputerade lärarna vid de enskilda utbildningsanordnarna som ofta hyrs in för examination av det vetenskapliga arbetet. Det innebär i praktiken att en person kan ha motsvarande uppdrag hos flera utbildningsanordnare samtidigt. Skrivna kontrakt förekommer men ofta finns endast muntliga överenskommelser med lärare, vilket skapar bristande stabilitet och långsiktighet. Utbildningarna har ofta en liten kärna av lärare med stort engagemang, lång erfarenhet av teori och metod inom sitt område och eget psykoterapeutarbete. Vid de flesta enskilda utbildningsanordnarna finns någon eller några disputerade lärare, men inte tillräckligt många för att det skall sätta sin prägel på utbildningen. Även vid universitetsutbildningarna är det glest med disputerade lärare, med några få undantag som vid utbildningarna vid Lunds universitet och Göteborgs universitet. Ansvariga personer i ledningen för utbildningen är ibland samtidigt lärare, handledare och examinatorer. Högskoleverket instämmer i bedömargruppens uppfattning att en sådan organisation inte är högskolemässig. När ett fåtal personer innehar alla viktiga funktioner inom en utbildning och dessutom är eldsjälar för en historiskt förankrad speciell terapiinriktning får inte utbildningsmiljön den kultur av nyorienterande, fritt, kritiskt tänkande som skall vara karakteristiskt för en akademiskt inriktad utbildningsenhet. Nya icke evidensbaserade inriktningar Bristen på vetenskapligt förhållningssätt inom många utbildningar avspeglar sig bland annat i att okritiskt införa otillräckligt evidensbaserade metoder. Högskoleverket instämmer i bedömargruppens konstaterande att det är mycket viktigt att det i utbildningar som leder till legitimation inom hälsooch sjukvården inte införs inriktningar som brister i detta hänseende. Därför ställer sig Högskoleverket bakom bedömargruppens förslag att ifrågasätta utbildningar med inriktningar som inte är tillräckligt evidensbaserade. 15

16 Studenternas rättsäkerhet Vid de flesta utbildningar, dock inte alla, finns formella möjligheter för studenten att få ett beslut omprövat. Vid bedömargruppens möten med studenter har det dock visat sig att de flesta är mycket okunniga om hur de kan förfara vid ett eventuellt omprövande av beslut. Högskoleverket vill betona vikten av att studenterna får reell möjlighet att ompröva beslut och också informeras om detta på ett klart och tydligt sätt. Bedömargruppens indelning av utbildningarna Högskoleverket fattar beslut utifrån bedömargruppens utlåtande. Högskoleverket uppskattar bedömargruppens tydliga ställningstaganden för varje utbildning. Bedömargruppen har i sin bedömning av utbildningarna delat in dem i tre olika grupper. Även om Högskoleverket inte har någon anledning att ifrågasätta denna indelning, gör Högskoleverket enbart en bedömning av huruvida en utbildning bör ifrågasättas eller inte. Högskoleverket vill dock uppmana de utbildningsanordnare som fått särskilt allvarliga anmärkningar att noggrant överväga bedömargruppens slutsatser. Statens ansvar bör öka Utvärderingen visar att de små enskilda utbildningsanordnarna har stora svårigheter att driva aktuella utbildningar med tillräckligt hög kvalitet, samtidigt som det finns ett stort behov av psykoterapeuter även i framtiden. Därför instämmer Högskoleverket i bedömargruppens slutliga rekommendationer om att staten via universiteten bör ta ett större ansvar för att förse landet med psykoterapeuter. Högskoleverket instämmer också i bedömargruppens övriga sammanfattande slutsatser och förslag. Högskoleverket avser därför att sända en skrivelse till regeringen i denna fråga. 16

17 Utvärderingsmodell och tillvägagångssätt Högskoleverket genomför sedan år 2001 ett regeringsuppdrag som innebär att samtliga utbildningar för generella examina och yrkesexamina skall utvärderas inom en sexårsperiod. De nationella utvärderingarna omfattar samtliga utbildningsanordnare, statliga såväl som enskilda, där respektive ämne eller yrkesexamen erbjuds. Utvärderingarna har huvudsakligen tre generella syften: Att bidra till institutionens (eller motsvarande) egen kvalitetsutveckling Att granska om utbildningen svarar mot mål och bestämmelser i högskolelag och högskoleförordning Att ge information till bland annat studenter inför deras val av utbildning. De kvalitetsaspekter som ligger till grund för bedömningarna har tagits fram av Högskoleverket i samarbete med lärosätena utifrån en tolkning av målen för högre utbildning enligt högskolelag och högskoleförordning. Nuvarande (1993:100) och kommande (2006:1053) examensordning för psykoterapeutexamen framgås av bilaga 1. Föreliggande utvärdering är gjord enligt den högskoleförordning som gäller fram till den 30 juni 2007, (1993:100) men det går inte att bortse från de krav som införs i den nya förordningen (2006:1053) och utbildningsanordnarnas förutsättningar att svara upp mot dessa krav. Utvärderingen omfattar utbildningar som ges av både statliga och enskilda utbildningsanordnare. Eftersom samtliga utvärderade utbildningar innehar examensrätt och eftersom psykoterapeutexamen även utgör förutsättning för legitimation blir det extra viktigt att ställa samma krav på utbildningarna vare sig de ges av en statlig eller av en enskild utbildningsanordnare. Utvärderingsmodell Högskoleverkets utvärderingsmodell baserar sig på en kollegialbedömning ( peer review ). Modellen innefattar självvärdering, platsbesök och rapport med utlåtande av en extern bedömargrupp bestående av sakkunniga inom det aktuella ämnes- eller yrkesområdet. Bedömargruppen utses av Högskoleverket efter förslag från företrädare för de utbildningar som ingår i utvärderingen. De ställningstaganden gruppen gör grundar sig dels på självvärderingarna med i vissa fall kompletterande material, dels på de intervjuer som gjorts vid platsbesöken. Bedömargruppens yttrande publiceras i denna rapport tillsammans med Högskoleverkets beslut och reflektioner. Utvärderingens resultat diskuteras som regel vid en återföringskonferens cirka tre månader efter publiceringen. En uppföljande utvärdering sker vanligtvis inom tre år. Mer information om utvärderingsmodellen finns på Högskoleverkets webbplats: 17

18 Tillvägagångssätt och omfattning Bedömargruppen i denna utvärdering har bestått av totalt tio personer, varav sex sakkunniga och fyra studenter. I gruppen har det ingått personer som företräder olika inriktningar inom utbildningen. Även studenterna har representerat olika inriktningar. Bedömargruppen har bestått av följande personer: Studerande (Leg psykoterapeut) Tryggve Balldin, Lunds universitet Divisionschef Olav Bengtsson, Stockholms läns landsting Enhetschef Ulf Brinck, Stockholms läns landsting Professor Marianne Cederblad, Stockholm Studerande Maria Halvares Roos, Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, Professor Philip Hwang, Göteborgs universitet Professor Lennart Melin, Uppsala universitet Universitetslektor Pia Risholm Motander, Stockholms universitet Studerande Ulrika Sundqvist, S:t Lukas utbildningsinstitut Doktorand Erika Wiklund, Linköpings universitet Olav Bengtsson har varit ordförande för gruppen. Marianne Cederblad och Ulf Brinck har tillsammans med ordföranden i slutet av utvärderingen bistått projektledaren med extra arbetsinsatser. Bedömarna har inte deltagit i bedömning av någon utbildning där de på något sätt är engagerade och jäv skulle kunna förekomma. Projektansvarig har varit Iréne Häggström, Högskoleverkets utvärderingsavdelning. Under hösten 2006 deltog också Mehdi Sedigh Zadeh, Högskoleverkets utvärderingsavdelning, i arbetet med utvärderingen. Biträdande avdelningschef Britta Lövgren, Högskoleverkets utvärderingsavdelning. har deltagit vid några av bedömargruppens möten under våren Utvärderingen startade hösten 2005 med ett upptaktsmöte för representanter från samtliga utbildningar som skulle ingå i utvärderingen. Då diskuterades och presenterade bland annat anvisningar för självvärderingen. Utbildningsanordnarna fick i uppdrag att avge sina självvärderingar under våren 2006, då också arbetet med att sätta samman en bedömargrupp pågick. Platsbesöken genomfördes under hösten Vid platsbesöken deltog som regel fem personer ur bedömargruppen (sammansättningen var bland annat beroende av utbildningens inriktningar). Under våren 2007 har bedömargruppen haft flera möten för att arbeta med rapporten. Utvärderingen avser förhållandena vid utbildningarna under hösten Utvärderingen omfattar totalt 18 psykoterapeututbildningar med examensrätt. 1 Några av utbildningarna har flera olika inriktningar vilket gör att antalet bedömningar uppgår till 28. Följande utbildningsanordnare har ingått i utvärderingen: 1. Psykoterapeututbildningen vid Stockholms universitet ingår inte i utvärderingen eftersom utbildningen startade där hösten

19 Beteendeterapeutiska Föreningen, Center för Cognitiv Psykoterapi och Utbildning i Göteborg, Ericastiftelsen, Göteborgs Psykoterapi Institut, Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Linköpings universitet, Häggmarks Psykoterapi och konsult AB för Linnéstadens Psykoterapi Institut, Lunds universitet, Otterhällans Institut för psykoanalys, psykoterapi och utbildning, Psykoterapisällskapet i Stockholm, S:t Lukas utbildningsinstitut, Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning, Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, Svenska psykoanalytiska föreningen, Svenska psykoanalytiska sällskapet, Umeå universitet och Uppsala universitet. 19

20

21 BEDÖMARGRUPPENS RAPPORT

22

23 Missiv Till Högskoleverket Reg.nr Utvärdering av psykoterapeututbildningar vid svenska universitet och enskilda utbildningsanordnare Högskoleverket har under hösten 2006 och våren 2007 genomfört en utvärdering av psykoterapeututbildningar vid svenska universitet och enskilda utbildningsanordnare. För utvärderingen anlitades en extern bedömargrupp bestående av följande personer: Studerande Tryggve Balldin, Lunds universitet Divisionschef Olav Bengtsson, Stockholms läns landsting Enhetschef Ulf Brinck, Stockholms läns landsting Professor Marianne Cederblad, Stokholm Studerande Maria Halvares Roos, Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, Professor Philip Hwang, Göteborgs universitet Professor Lennart Melin, Uppsala universitet Universitetslektor Pia Risholm Motander, Stockholms universitet Studerande Ulrika Sundqvist, S:t Lukas utbildningsinstitut Doktorand Erika Wiklund, Linköpings universitet Ordförande i gruppen har varit divisionschef Olav Bengtsson. Utgångspunkt för utvärderingen har varit de kvalitetsaspekter som tillämpas vid Högskoleverkets nationella bedömningar, i denna utvärdering anpassade till psykoterapeututbildningen. Utbildningsanordnarnas egna självvärderingar samt information vid platsbesöken har utgjort underlag för bedömningen. Härmed överlämnas bedömargruppens yttrande till Högskoleverket. För bedömargruppen Olav Bengtsson 23

24

25 Bakgrund till dagens psykoterapeutexamen Psykoterapeututbildningen (det som ofta i dagligt tal kallas steg 2-utbildning) har haft en kraftig expansion under och 1990-talen. Utvecklingen under dessa decennier har vilat på en mycket stark efterfrågan på utbildning från yrkesverksamma inom vården och på psykoterapeutisk behandling från den vårdsökande allmänheten. Antalet legitimerade psykoterapeuter är för närvarande cirka Idag ges psykoterapeututbildning av sju olika universitet 2 och tolv enskilda utbildningsanordnare. De flesta av utbildningsanordnarna har fått sina utbildningar examensrättsprövade av Högskoleverket, medan några redan hade inrättat psykoterapeututbildning då regeringen 1995 beslutade att samtliga nya yrkesutbildningar inom högskolan skulle prövas för examensrätt. Fram till 1970-talet gavs utbildningen av några få utbildningsanordnare som med något enstaka undantag var enskilda och huvudsakligen verksamma i Stockholm. På uppdrag av regeringen lämnade en arbetsgrupp, tillsatt av Universitets- och Högskoleämbetet (UHÄ), sitt huvudbetänkande 1971 Utbildning i psykoterapi och psykosocialt arbetssätt, UHÄ-rapport 1975:24. Efter beredning inom UHÄ beslutade riksdagen 1978 att två statliga psykoterapiutbildningar skulle inrättas; en vid Karolinska institutet och en vid Umeå universitet. De omfattade då såväl steg 1, 30 poäng, som steg 2, 60 poäng. I anslagsframställningen för föreslog UHÄ att psykoterapiutbildning också skulle inrättas i Göteborgsregionen och att därefter en ny utbildning skulle startas på en ny högskoleort varje år fram t.o.m Förslaget genomfördes dock inte. De två första statliga utbildningarna blev föremål för separata utvärderingar med en rapport 1980 från utbildningen i Stockholm och från utbildningen i Umeå Båda utvärderingarna gav ett positivt helhetsresultat framför allt vad gällde den specialiserade steg 2-nivån. Däremot var anordnarna på båda universitetsorterna kritiska till de dubbla mål som den grundläggande utbildningen, steg 1, fått. Utgående från det tänkande som Psykoterapiutbildningsutredningen hade, var syftet med steg 1-utbildningen tudelat. Det ena målet var att ge en vidareutbildning för ett stort antal yrkesgrupper som önskade vidga sina insikter och färdigheter i psykoterapeutiska samtal och arbetssätt. Drygt tjugotalet yrken angavs i bestämmelserna för antagning till steg 1. Det andra målet var att ge en grundutbildning till dem som senare avsåg att fortsätta med den fördjupade psykoterapiutbildningen, steg 2. I utvärderingen konstaterades att som förberedelse till steg 2 var steg 1-utbildningens upp- 2. En av dessa, psykoterapeututbildningen vid Stockholms universitet, ingår inte i utvärderingen eftersom utbildningen startade där hösten

26 läggning helt adekvat. Däremot fungerade den mindre tillfredsställande för personal från ett brett definierat vårdområde. För dessa yrkesgruppers behov krävdes en annan utbildning än den statliga steg 1. Nämnda utvärderingar och en rad andra orsaker ledde till att en översynsutredning till den statliga psykoterapiutbildningen tillsattes Arbetsgruppen kom med sina förslag till förändringar i rapporten Högskolans psykoterapiutbildning, UHÄ-rapport 1985:14. Utredningen konstaterade att tillkomsten av den statliga utbildningen haft en starkt normerande betydelse för psykoterapiutbildning i landet. Sjukvårdshuvudmännen hade vid denna tidpunkt startat egna terapiutbildningar, fjorton landsting på steg 1-nivå och nio på steg 2-nivå. I de utbildningar som både staten och landstingen bedrivit på steg 2-nivå var socionomer, psykologer och psykiater de yrkesgrupper som främst antagits till utbildning. Under denna tid hade vidare en grundläggande psykoterapiutbildning tillkommit, som inkluderades i psykologutbildningen och till viss del blivit en obligatorisk del i specialistutbildningen för psykiater. Eftersom behovet av specialistutbildade psykoterapeuter var mycket stort drog översynsutredningen slutsatsen att statens begränsade resurser för utbildning på området skulle koncentreras till den specialiserade delen, steg 2. Ett nytt utkast till utbildningsplan presenterades med bland annat skärpta antagningsbestämmelser. Utifrån den norm som satts för steg 1-utbildning i statlig regi överlät översynsutredningen ansvaret för den grundläggande psykoterapiutbildningen på framför allt sjukvårdshuvudmännen och på möjligheterna att anordna enstaka kurser i högskolans regi. Steg 2 fick benämningen påbyggnadsutbildning i psykoterapi. Legitimationen för psykoterapeuter Efter ett riksdagsbeslut började Socialstyrelsen 1985 att legitimera psykoterapeuter som avlagt psykoterapeutexamen. Eftersom examen bygger på en specialiserad utbildning är den uppnådda psykoterapeutiska kompetensen knuten till den inriktning som genomgången utbildning haft. Den legitimerade har själv ansvar för att sätta gränserna för sakkunnigheten i sin professionella utövning. Den som till exempel är legitimerad utifrån en familjeterapeutisk utbildning kan inte utan vidare självständigt bedriva andra terapiformer för vilka examensutbildning krävs. Vidare markerar legitimationen att utövaren av psykoterapi bedriver hälso- och sjukvårdande behandling. När legitimationen infördes uppstod ett behov hos många att få sina tidigare genomgångna utbildningar bedömda i en legitimationsprövning. I förarbetena till den nya delen i den dåvarande behörighetslagen angavs att Socialstyrelsen skulle samarbeta med Karolinska institutet och Umeå universitetet i fråga om ekvivalering av utbildningsmeriter. De båda institutionerna för utbildning i psykoterapi hade vid denna tidpunkt omfattande erfarenhet av meritbedömning på både steg 1- och steg 2-nivå. Flertalet terapeuter som fick legitimation 26

27 åren hade ekvivalerats mot steg 2 direkt eller efter en av universiteten rekommenderad och genomgången kompletteringsutbildning. Ekvivaleringen skedde till en början mot de utbildningsmål som universiteten hade och inriktningen var huvudsakligen psykoanalytisk eller psykodynamisk. Bland de sökande till legitimation fanns också studerande med andra inriktningar. Detta ledde till att Socialstyrelsen i samarbete med utbildningsanordnare för beteendeterapi, kognitiv terapi samt grupp- och familjeterapi utarbetade utbildningsplaner för påbyggnadsutbildning för dessa terapiområden. I särskilda anvisningar angavs kraven på innehåll och undervisningsformer. Därtill gällde ett krav på att det för respektive behandlingsmetod gick att uppvisa en vetenskaplig dokumentation av behandlingseffekter på patienter med psykiatrisk problematik. Det blev efter hand alltmer tydligt att Socialstyrelsen med denna ordning kom att ta ansvar för en uppgift som egentligen tillhörde en annan myndighet, dvs. dåvarande UHÄ. Att fastställa normer för utbildning som leder till en akademisk examen är regeringens uppgift. Sedan 1995 är det Högskoleverket som prövar rätten att utfärda examen och regeringen beslutar om detta för de enskilda utbildningsanordnarna. Ansvarsförhållanden och patientsäkerhet Med stor sannolikhet söker alla som avlagt en psykoterapeutexamen legitimation som psykoterapeut. För dem som genomgått utbildning med examensrätt och ansöker om legitimation utfärdas denna av Socialstyrelsen utan särskild prövning av innehållet i utbildningen. Av det följer att den verksamhet som psykoterapeuten bedriver faller under lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531). För offentliganställda inom hälso- och sjukvården är denna lag tillämplig oavsett om vårdgivaren är legitimerad eller inte. Inom offentlig vård är den legitimerade psykoterapeuten med sitt yrkesansvar underställd verksamhetschefens ansvar att garantera god och säker vård (eller en av chefen utsedd person att utöva detta ansvar). Utanför sjukvården i till exempel arbete inom kommunerna, på statliga institutioner och i all enskild yrkesverksamhet står den legitimerade psykoterapeuten oftast helt självständig i ansvaret för den psykoterapeutiska behandlingen. Utöver lagen om yrkesverksamhet på hälsooch sjukvårdens område är det främst patientjournallagens bestämmelser som är tillämpliga på den legitimerade terapeutens arbete. För patientbehandlingar som utförs av studerande under utbildning finns också ett samhällsskydd. I första hand gäller den legitimation som många studerande på en terapeututbildning redan har. För studerande som har annan yrkesbakgrund än som psykolog, läkare, sjukgymnast eller sjuksköterska är det den som under utbildningen är dessa studerandes handledare som har ansvaret i det kliniska arbetet. I kvalitetskraven för utbildningen ingår att handledaren alltid skall vara legitimerad psykoterapeut. Frågor om behandlingen som 27

28 uppstått i samband med en anmälan skall därför vanligen besvaras av både studenten och dennes handledare. 28

29 Generella iakttagelser och reflektioner Utifrån de självvärderingar som de 18 utbildningsanordnarna lämnat in våren 2006 och bedömargruppens erfarenheter från de därpå följande platsbesöken hösten 2006 beskrivs nedan vissa generella iakttagelser. En del av iakttagelserna återkommer också som specifika påpekanden i skrivningen för var och en av utbildningarna. Utveckling efter tidigare examensrättsprövningar De examensrättsprövningar som Högskoleverket genomförde under åren omfattade endast enskilda utbildningsanordnare. Utbildningarna bedömdes utifrån sina förutsättningar att ge utbildningen. Vid den första omgången av prövningar godkändes inte någon av de granskade utbildningarna, men tre av tio fick möjlighet att återkomma med kompletteringar inom sex månader. Övriga sökande, med mer allvarliga brister fick examensrätt efter att de återkommit med ansökan flera gånger. Vid föreliggande utvärdering kan bedömargruppen konstatera att det är anmärkningsvärt att så litet förändrats i utbildningarnas innehåll och form under den långa mellanliggande perioden, trots att mycket förändrats inom det psykiatriska och barnoch ungdomspsykiatriska vårdområdet, bland annat i fråga om arbetssätt och personalresurser. Kravet på evidens för behandlingsmetoder i vården, den snabba utvecklingen av psykofarmakologin, genomslaget av psykiatrisk diagnostik enligt DSM- och ICD-systemen har satt mycket litet spår i utbildningarna. Inte heller har utbildningsanordnarna i undervisningen inkluderat den snabba utvecklingen inom neurovetenskaperna, som till exempel lett till en fördjupad kunskap om neurobiologiska aspekter på stress, trauma och psykosomatisk utmattning, eller anknytningens neurobiologi och konsekvenser av dessa förhållanden för psykoterapeutisk behandling. Det har inte heller i tillräcklig omfattning tagits hänsyn till att förändrade samhällsförhållanden även får konsekvenser för individens och den förändrade familjens möjlighet att delta i tidsmässigt krävande terapiformer. Detta skulle kunna ske till exempel genom att lära ut olika typer av kortare, fokuserade terapier. Transkulturella aspekter på psykoterapi saknas, trots att Sverige numera är ett multikulturellt samhälle. Utfallet av olika moment inom utbildningarna, till exempel olika handledningsmetoder och formen eller volymen av egenterapin, har inte utvärderats. Vid föreliggande utvärdering visar det sig att flera utbildningsanordnare inte fullföljt sina egna intentioner och att de inte utvecklats i den riktning som examensrätten förutsatte. Sammantaget ger de flesta enskilda utbildningsanordnarna ett intryck av ett statiskt fasthållande vid etablerade metoder. Bristen på vetenskapligt för- 29

30 hållningssätt hos de flesta utbildningarna märks såväl inom de redan nämnda områdena, som på tendensen att ibland förnya sig genom att okritiskt införa otillräckligt evidensbaserade metoder. Varierande storlek på verksamheten Den kanske mest påfallande iakttagelsen som bedömargruppen gjort under utvärderingen är att förutsättningarna skiljer sig starkt för de utbildningar som ingått i utvärderingen. En aspekt gäller skillnaden mellan de sex statliga lärosätena och de tolv enskilda utbildningsarrangörer. Vid universiteten är utbildningen kostnadsfri för studenten. Hos enskilda utbildare är den avgift som studenten betalar till utbildningsanordnaren av varierande storlek (se respektive lärosätesbeskrivning) beroende på vad som ingår. Det finns många synpunkter i utvärderingen som direkt följer av uppdelningen statlig enskild, vilket vi återkommer till nedan. Av väsentlig betydelse är också den skillnad som följer av att en del utbildningsanordnare bedriver en omfattande verksamhet jämfört med andra som i alla avseenden är små och har sex till tolv studenter under pågående utbildning. Stor eller liten ifråga om resurser följer inte entydigt uppdelningen i offentlig kontra enskild verksamhet. Psykoterapeutprogrammen vid universiteten bedrivs inom stora institutioner, ibland vid små enheter inom institutionen, och är en del av institutionens administrativa och ekonomiska åtagande. Det ekonomiska beroende som finns mellan utbildningsarrangören och studenten vid de enskilda utbildningsanordnarna kan leda till att lärare, handledare och examinator blir mindre benägna att kritiskt granska och eventuellt underkänna på delmoment. I en situation när handledningen på terapifall eller examensarbetet måste ifrågasättas eller eventuellt underkännas kan det antingen medföra ytterligare kostnader för studenten eller för utbildningsarrangören. Små utbildningsanordnare som inte har någon egentlig ekonomisk buffert eller kontinuitet i sina planeringar får särskilt svårt att hantera den här typen av situationer. Antagning och behörighet Grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg 1) I högskoleförordningen (1993:100) anges att psykoterapeutexamen kan uppnås efter kursfordringar om 60 poäng (i den nya förordningen, 2006:1053, anges 90 högskolepoäng). För yrkesgrupper som inte har avlagd psykologexamen eller specialistutbildning i psykiatri finns också ett krav på grundläggande psykoterapiutbildning. Den grundläggande psykoterapiutbildningen är således ett behörighetskrav för personer från olika yrkeskategorier som söker till den legitimationsgrundande psykoterapeututbildningen års statliga psykoterapiutbildningsutredning fastställde att kursen skulle bestå av 240 timmar teori, handledning 30