Är allt i Bibeln Guds ord?

Transkript

1 Är allt i Bibeln Guds ord? Några ord om Bibeltolkning (Detta är en fortsättning på föredraget med titeln Varför är just Bibeln Guds ord? Föredrag av Torsten Åhman Vi brukar säga att Bibeln är Guds ord. Men är verkligen allt i Bibeln Guds ord? Är till exempel det som står i Predikaren i Gamla Testamentet Guds ord?: Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet (Pred 1:2). Kan vi se det som ett Guds budskap till oss? Hur får vi i så fall ihop det med det övriga som står i Bibeln? Eller hur är det med uttrycket i Psalmen 137, vers 9: lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan? Menar Gud verkligen att sådana ruskiga saker ska göra människor lyckliga? I 3 Moseboken 20:9-10 kan man läsa: Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen. Eller: Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. Är detta något vi ska praktisera? Det står ju tydligt i Bibeln. I Bibeln sägs att jorden har fyra hörn: Han skall höja ett fälttecken för folken, förena de skingrade av Israel och samla de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. (Jes 11:12) Är det så vi ska tänka om vi tror på Bibeln? Att jorden är fyrkantig? En stor del av Jobs bok, nästan allt, upptas av själavård som hans vänner gav honom. Gud säger om den själavården: ni har inte talat sanning. Och Job säger om det han själv har sagt: Jag har talat om det jag inte begriper, det som är för högt för mig, det som jag inte vet något om. Är Jobs bok ändå Guds ord, trots att så mycket i den tydligen är fel. I skapelseberättelsen läser vi om hur allt skapades på sex dagar. Den tanken återkommer på flera ställen i Bibeln. Till exempel i 2 Mos 20:11: Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Är detta Guds ord? Måste man tro så om man tror på Bibeln? Vi skulle kunna ta många fler exempel och ställa frågan: Är detta Guds ord? Då kommer in på det som kallas bibeltolkning. Hur ska man läsa Bibeln? Svaret är att den ska läsas som vilken annan litteratur som helst, och då finns det några riktlinjer som är enkla och självklara. Tyvärr glöms de bort ibland. Det kan skapa stor förvirring. Dessutom finns det en andlig dimension i den troendes läsning 1

2 av Bibeln. Bibelläsning är mer än att inhämta kunskap. Det är en andlig process. Det är att lyssna till ett tilltal från Gud. Det är därför vi kallar Bibeln Guds ord. Några grundläggande saker att tänka på när man läser Bibeln: Man måste ta hänsyn till vilken typ av litteratur man läser Bibeln är ju egentligen 66 böcker och i dem finns många olika genrer. Här finns poesi, berättande text, ordspråk, lagtext, profetia, liknelser och här finns något som kan kännas väldigt främmande för oss: apokalyptik med bilder och symboler och judisk talmystik. Det finns till exempel i Uppenbarelseboken. När man läser, och det gäller ju all litteratur, måste man ha klart för sig vilken typ av litteratur man läser. Per Lagerkvist skrev: Jag bär en källa i mitt bröst. Ingen tänker: Oj då, hade han vatten i lungsäcken? Man förstår att det är poesi. Instruktionsboken i bilen innehåller en helt annan typ av text. Läser man där att man se till vattennivån i kylaren, tolkar man inte detta symboliskt utan bokstavligt. Bibeln innehåller mycket poesi: Himlen har du spänt ut som ett tält, Ovan skyn har du timrat din sal Du gör molnen till din vagn, och far på vindens vingar (Ps 104) Ur detta kan man naturligtvis inte läsa att Gud bor i timmerhus uppe bland molnen. Här handlar det om symbolik och poesi. Jesaja skriver: Han skall höja ett fälttecken för folken, Förena de skingrade av Israel Och samla de kringspridda av Juda Från jordens fyra hörn (Jes 11:12) Naturligtvis menar han inte att jorden är fyrkantig utan använder ett poetiskt uttryck för att de som är kringspridda ska komma från alla håll. Däremot är berättelsen om Abram och Lot och när de drog ut med sina får till Kanaans land berättande text om ett faktiskt skeende. Så är det också med berättelsen i det 28 kapitlet i Matteusevangeliet, som handlar om när Jesus uppstår från de döda, eller berättelsen i det 17 kapitlet i Apostlagärningarna, som berättar om Paulus besök i Aten. Skapelseberättelsen de första kapitlen i Första Mosebok tycks vara en blandning mellan poesi och berättad historia. Man kan jämföra den med en stiliserad bild där man för att få fram några viktiga drag, med några få streck framställer en sammansatt och komplicerat skeende. Avsikten med skapelseberättelsen är inte att ge en naturvetenskaplig redovisning, ett tillverkningsprotokoll, utan att säga viktiga saker om den här tillvaron, om Gud, om livet om människan. Saker som vetenskapen aldrig kommer åt. 2

3 Uppenbarelseboken tillhör en mycket speciell genre som kallas apokalyptik med bilder och symboler i en för oss västerlänningar märklig blandning. Därför måste vi läsa den med försiktighet och ärligt ställa frågor om vad symbolerna betydde för den tidens människor. Jag vill här ge ett exempel: I Uppenbarelsebokens 21 kapitel vers 16 läser vi om en stad: Staden var byggd i fyrkant och dess längd var som dess bredd. Och han mätte upp den med sin måttstock till tolv tusen stadier; längden, bredden och höjden var lika. Tolv tusen stadier är 228 mil. En sån stad är våldsamt stor, men man kan tänka sig detta. Också att längden och bredden var lika. Men hur ser en stad ut som är 228 mil hög? Då är det viktigt att veta några saker: Talet tusen är fullkomlighetens tal i judisk talmystik. Och talet tolv är talet för Guds folk. Tänk på tolv stammar i Israel och tolv lärjungar med Jesus. Tolvtusen talar om Guds folk i ett fullkomligt liv. Talet utrycker alltså inte en kvantitet utan en kvalitet. Att staden såg ut som en kub understryker detta då kuben är det mest fullkomliga föremålet i denna judiska talmystik. Tar man inte hänsyn till vilken litteratur man läser, kan man komma till de märkligaste resultat, och det gäller all litteratur. Man måste se Bibeln som en helhet Det är viktigt att se Bibeln som en helhet. Detta gäller vad man än läser. Det går inte att rycka loss ett litet avsnitt ur en bok säga att detta är bokens budskap. Man kan ta ut en mening ur vilken framställning som helst och få fram ett budskap som är något helt annat än det boken i sin helhet vill säga. För att ge ett tillspetsat exempel: Man kan till och med läsa ut ur Bibeln att det inte finns någon Gud. Det står ju ordagrant i Psaltaren 14, vers 1: Det finns ingen Gud. Det är viktigt att vi ser Bibeln som en helhet och ställer frågan: Är detta vad den påstår? Gör man det med nyss nämnda bibelord blir meningen en helt annan: Sammanhanget lyder: Dårarna tänker: Det finns ingen Gud. Meningen blir då den rakt motsatta. Man bygger inte en pyramid med spetsen neråt, man sätter basen neråt. Samma princip ska man använda när man tolkar Bibeln. Man måste ta hänsyn till vem det är som säger vad När man läser Bibeln som helhet tar man hänsyn till vem som sagt vad. Hur är det med Predikaren och påståendet att allt är tomhet? Man kan se det så här: Hela den boken är ett filosoferande över livet. Den innehåller frågor som människor i alla tider ställer. Det är svaren på de frågorna vi får i Kristus. Ser man Bibeln som en helhet märker man den fantastiska kompositionen. 3

4 En stor del av Jobs bok utgörs av en massa råd som hans tre vänner ger till honom. Om de råden säger Gud: "Jag är vred på dig och dina båda vänner. Ni har inte talat sanning Om det som Job talat säger han själv: Jag har talat om det jag inte begriper. Jobs bok har alltså långa avsnitt med mänskliga funderingar. Boken säger själv att Gud inte har talat så. Är Jobs bok ändå Guds ord? Ja, ser vi den som helhet ligger den helt i linje med vad Bibeln i övrigt säger. Hur ska vi då se på Psalmen 137:9 om att den är lycklig som får krossa babyloniernas späda barn mot en klippa? Av sammanhanget framgår att det är en människa som i sin nöd ropar så till Gud. Psaltaren tar med hela skalan av mänskliga känslor, också den djupaste förtvivlan. Så här kan även en from människa tänka och ropa ut i sin bön. Sätter vi in detta bibelord med sina starka känslor i helheten får det sin rätta plats. Det är till den människa som tänker så, som Jesus säger älska era fiender och be för dem som förföljer er (Matt 5:44). Summan av ditt ord är sanning, (Ps 119:160) Observera det är summan. Det är när vi ser budskapet sammantaget som det blir Guds ord. Ett par gamla goda tumregler när man läser Bibeln är att låta skrift tolka skrift och att låta dunklare bibelord förklaras av dem som är tydligare. Man måste ta hänsyn till vem ett avsnitt är riktat I Gamla testamentet finns mängder av lagar. Dels lagar som gällde templet, högtiderna, reningarna, offren och så vidare. VI kallar dem ceremonilagar. Dels finns det lagar för det israelitiska samhället. Att se på dessa lagar som om de gäller alla människor i alla tider, eller alla kristna i alla tider, är att se bort från vilka dessa lagar gäller. De gällde det israelitiska samhället tills tiden var inne för en annan ordning. Om vi ser sammanhanget och låter skrift tolka skrift framgår detta klart. Igen och igen återkommer denna formulering när nya lagar introduceras: Herren talade till Mose: Säg till israeliterna. Att de första kristna såg dessa föreskrifter som temporära framgår av det som står i Hebr 9:10 när det gäller mat och dryck eller olika tvagningar är det fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning Vi måste förstå att olika avsnitt i Bibeln är riktade till olika målgrupper. Brevet till Galaterna är riktade till en församling som hade tappat bort nåden. De hade hamnat i en religion där allt gick ut på att följa vissa regler. I den boken talas väldigt skarpt om att inga gärningar kan ge oss frälsning. Allt är ett verk av Gud. Jakobs brev riktar sig till människor som hamnat i det motsatta diket. De hade inte låtit nåden påverka livsföringen. Där ges ett skarpt budskap om hur viktigt det är att leva ett rättfärdigt liv. Om man ser Bibeln som en helhet och låter skrift tolka skrift spelar de två breven inte ut varandra utan kompletterar varandra. Vissa avsnitt gäller temporära och lokala förhållanden. När Jesus uppmanar lärjungarna att tvätta varandras fötter måste det förstås utifrån de dammiga vägarna och öppna sandalerna som fanns på den tiden. Att Jesus menade att vi idag skulle 4

5 tvätta varandras fötter är absurt. Vad det kan betyda vill jag återkomma till under rubriken kulturtransponering. Här vill jag bara rikta uppmärksamheten att vissa uppmaningar som finns i Bibeln är bundna till tid och kultur. En annan sådan sak är uppmaningen till kvinnor att tiga i församlingen. Det finns all anledning att tro att detta gällde för en viss tid och i en viss kultursituation. Vi måste förstå att vissa föreskrifter i Bibeln gäller för vissa tider och vissa miljöer. Det kan gälla matregler, uppmaning till att tvätta varandras fötter, kvinnans roll i gudstjänsten, eller frågor om hårmode. Ibland är det inte lätt att avgöra vad som är tidsbundet och vad som är generellt, men detta tillhör det spännande med bibelläsningen. Allt är inte självklart. Vi får söka oss fram i bön, samtal och eftertanke. Gör vi det i ödmjukhet händer goda saker med oss under tiden. Om man läser Bibeln som en helhet märker man att den innehåller en stigande uppenbarelse. Man kan likna den vid en soluppgång. I Gamla Testamentet ser man konturerna, där ges mängder av löften om en klarare uppenbarelse. Det är den som kommer i och med Jesus. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg." (Luk 1:78-79) Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. (Heb 1:1-3) Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Joh 1:17-18) Det är viktigt att man ser på Gamla Testamentet i ljuset av den tydligare uppenbarelsen. Då framträder de löften som finns om den kommande Messias ännu tydligare. Det var detta lärjungarna på väg till Emmaus fick vara med om när Jesus kom och gick med dem på vägen: Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. (Luk 24:27) 5

6 Det var den upplevelsen som satte deras hjärtan i brand. Och de sade till varandra: Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och uttydde skrifterna för oss? (Luk 24:32) Gamla Testamentet ska läsas i ljuset av uppenbarelsen i Kristus. Så läste de första kristna sin bibel. Så har de som skrev Nya Testamentet läst den. I Gamla Testamentet ser vi att Gud är skapelsens Gud. Något som Jesus ofta hänvisade till och gav en fördjupad kontur. Han gav tanken att alla människor är skapade till Guds avbild, som det står i skapelseberättelsen, tydligare skärpa genom att umgås med folk på samhällets skuggsida, genom att tala med samarierna lika naturligt och självklart som med judarna trots de oerhörda spänningar som fanns mellan de folkgrupperna, genom att ta fram barnen, genom att se dem som andra inte såg. Vi ser det här ständigt i evangelierna. I Gamla Testamentet ser vi att skapelsen nu är ofullkomlig och skadad. Vi får inte en total redovisning av det ondas hemlighet, men vi ser grunddrag. Här har vi en bakgrund till att Jesus kommer in i världen för att återställa dess ursprungliga avsikt. Vi läser om en bruksanvisning för livet som ges till ett ökenfolk på vandring, de tio budorden. En bruksanvisning som får ytterligare dimensioner och fördjupas i Bergspredikan Vi ser hur en allt tydligare gudsbild växer fram. Men när solen går upp är det inte bara vissa saker vi ser tydligare, utan det är också sådant som träder tillbaka. Föreställningar som vi får korrigeras. Det är likadant när vi läser Bibeln. Det är också delar som träder tillbaka. I sin undervisning i Bergspredikan säger Jesus gång på gång Ni har hört att det blev sagt till fäderna, men jag säger er En del av det som sagts till fäderna skärper han - annat lyfter han bort. Samtidigt som Jesus höll Gamla Testamentet så högt gick han emot en del saker som står där. I Matteusevangeliet 19:1-9 ser vi hur Jesus ställer en tydligt instruktion i 5 Moseboken åt sidan Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?" Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" Och han fortsatte: "Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." 6

7 De frågade: "Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?" Han svarade: "Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare." Här går Jesus emot det man kan läsa i 5 Mosebok 24: 1-3 Om en man har tagit sig en hustru och varit tillsammans med henne och sedan finner något motbjudande hos henne och inte vill ha henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, och om hon efter att ha lämnat hans hus gifter sig med en annan man och även den andre mannen slutar älska henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, (5 Mos 24: 1-3) Hur kunde Jesus gå emot ett så tydligt bibelord? Det var därför att fariséerna använde dessa ord för att lämna sina fruar om de lagat vidbränd mat eller inte städade som de ville, eller om de träffat en yngre och mer tilltalade kvinna. Det ställde kvinnor på den tiden i en mycket svår situation. Jesus går emot detta och säger från början var det inte så. Han menar att Guds egentliga vilja är en annan. Han ställer det här bibelordet i 5 Mosebok ur spel. Det finns fler exempel. I Gamla Testamentet finns en rad renhetslagar. Bland annat om ren och oren mat. (3 Mos 11) man fick till exempel absolut inte äta svinkött. Men i Mark 7:18 säger Jesus: Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet." Därmed förklarade han all föda ren. (Mark 7:18-19) I Joh 8: 1-11 kan vi läsa att Jesus går emot dödsstraffet, trots att det tydligt står att den som begår äktenskapsbrott ska straffas med döden. (3 Mos 20:10) Jesus avvisar våldet överhuvudtaget. Då sade Jesus till honom: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? (Matt 26:52-53) Det här säger att religion och våld, enligt Jesus, aldrig kan kombineras. Religionen går fram på andra vägar, räknar med andra resurser. min fader skulle kunna skicka tolv legioner änglar. Går väldigt långt i sitt radikal motstånd mot allt våld: om någon slår sig på den högra kinden, så vänd också den andra mot honom. (Matt 5:39) 7

8 Innebär det att polisen inte kan använda våld. Det handlar inte om polisen som ibland med lite våld kan hindra mycket våld, utan det handlar om den enskilde kristnes attityd till sina medmänniskor. Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; (Matt 5:43-44) Egentligen står det inte någonstans i Gamla Testamentet att man ska hata sin ovän. Det är ett tillägg, en tolkning, som Jesus avvisar. Det går inte att fatta detta på annat sätt än att Jesus här tar avstånd från våldet i Gamla Testamentet. Det är i ljuset av detta ska vi se Gamla Testamentets våldsskildringar. De är inte ett uttryck för Guds egentliga vilja. När Guds vilja får råda ska följande ske enligt profeten Jesaja: De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Kom, alla av Jakobs ätt, låt oss vandra i Herrens ljus! (Jes 2:4-5) När Guds ljus får stråla fram smids svärd om till plogbillar. Jesus representerar det ljuset. Att Jesus som ger ett sånt bifall till Gamla Testamentet samtidigt markerar avstånd till vissa avsnitt är förbryllande. Hur ska man se på det? Säkert ligger svaret i det uttryck Jesus använder: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna ( lagen och profeterna är det vi kallar Gamla Testamentet). Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Se föredraget (Varför kallar vi Bibeln Guds ord?) När solen går upp blir det som tidigare vart konturer och skuggbilder tydligare. En del av ens bristfälliga föreställningar förändras. Det är egentligen inte något annat som kommer, men man ser klarare. På det sättet kom Jesus för att uppfylla och fullborda. Som barn har man barnsliga begrepp. Man kanske vill gifta sig med mamma eller morfar. Man tror att Gud är en gammal farbror med skägg som bor bland molnen. Sådant är helt naturligt för ett barn, men när förståndet växer får man korrigera sina uppfattningar. I Jesus Kristus kommer ett klarare ljus en del tidigare uppfattningar måste korrigeras. Det betyder inte att man ska förakta barnaåren. Det man tänkte då hade sin betydelse för den tiden, men man ska inte stanna i de ofullkomliga begreppen. Det är i ljuset av Jesus Kristus man ska läsa Gamla Testamentet. Man kan alltså inte läsa Bibeln som man läser Elloskatalogen eller Sverigs Rikes Lag. 8

9 Bibelordet måste tolkas in i vår kultur Bibeln är Guds ord, men Guds ord har kommit till oss med människors ord. Minst ett 50-tal författare har varit involverade i Bibelns tillkomst, och de har levt under en tidsperiod av nästan 2000 år. Alla har varit präglade av sin tid och sin kultur. Alla är vi fångade i vår tids tänkesätt, språkbruk, vanor och beteenden. Det finns inga människor som lever i ett kulturellt vakuum. När Gud skulle tala till oss tvingades han göra det i vissa kulturer. Hur skulle han annars ha gjort? Detta ställer oss inför en stor (och spännande) utmaning. Vi måste ställa frågan vad det som gavs i en bestämd tid och kultur betyder i vår tid och i vår kultur. Har kan vi överföra ett innehåll från en tid till en annan utan att det förvrängs eller går förlorat? Den anglikanske pastorn och teologen John Stott använder gärna ordet kulturtransponering Det uttrycker bra vad en trovärdig bibeltolkning går ut på. Transponering är en musikterm som betyder att återge ett musikstycke i en annan tonart utan att melodi och harmonier går förlorade. Alltså återge budskapet i en annan kulturdräkt utan att innehållet går förlorat. Ett enkelt och tydligt exempel kan vara när vi tillämpar den uppmaning som finns på flera ställen i Nya testamentet, bland annat i 1 Petr 5:14: Hälsa varandra med kärlekens kyss. Läser man det rakt av kommer man fram till att kristna i alla tider skall kyssas när de hälsar på varandra. En kulturtransponering av uppmaningen leder till att man ställer frågan vad Petrus menade med den. Han måste ha menat att de skulle hälsa på varandra på ett innerligt sätt. För den tidens människor i den kulturen betydde det att man kysstes. Transponerat in i vår situation betyder det att hälsa på varandra med ett hjärtligt handslag, med en varm blick eller kanske en kram. Ett annat exempel är när Jesus tvättar sina lärjungars fötter. Om nu jag som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. (Joh 13:14) Tolkar man detta bokstavligt ska kristna också i vår tid tvätta varandras fötter när de träffas. Kan det ha varit detta Jesus menade? Vi måste då ställa frågan: Vad menade han med det första gången det skedde? Det som bibelberättelsen återger. Vad vi vet är att man i den kulturen antingen tvättade fötterna själv eller lät en slav göra det när man kom in i ett hus. När en slav utförde detta ett arbete med lägsta tänkbara status. När Jesus gör detta med sina lärjungar är det en otroligt radikal handling. Här utmanar han maktbegär, förtryck och andlig överlägsenhet. Om vi gör exakt samma handling idag blir den enbart konstig. Dels behöver inte våra fötter i allmänhet få en extra tvättning när vi träffas. Våra vägar ser inte ut som deras och vi går sällan med öppna sandaler. Dels har vi ingen tradition av att fottvätt är ett slavgöra. Handlingen blir för oss enbart konstig och missar helt poängen. Frågan är hur kan det Jesus gör bli meningsfullt för oss. 9

10 Vi får tolka händelsen som att även den högsta uppgiften i Guds tjänst går ut på att tjäna andra. Och att vi inte ska vara rädda för att inta en låg position. Det säger sig självt att kulturtransponering inte får ske manipulativt, i syfte att smita undan Bibelns egentliga budskap. Det ska tvärtom ske med en uppriktig avsikt att söka det som är den ursprungliga meningen med bibeltexten. Man måste ta hänsyn till i vilken avsikt Bibeln är skriven Man läser inte Båt-Nytt för att lära sig om motorcyklar. Man läser inte telefonkatalogen för att lära sig trädgårdsskötsel. Bibeln är skriven och sammanställd med en avsikt. Vad är avsikten med Bibeln? Det finns några avsiktsförklaringar invävda i bibeltexterna: Men dessa har upptecknats för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn. (Joh 20:31) Här är avsikten tydlig. Det handlar om att skapa tro på Jesus - och att denna tro ska ge andligt liv. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Jesus Kristus. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar. (2 Tim 3:14-17) Bibeln ska också vägleda oss i vår tro, fostra oss, leda oss i utveckling i våra liv. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. (1 Peter 2:2) Att detta handlar om Bibelns undervisning råder det stor enighet om. Tron behöver inte bara en förankring i upplevelsen av Jesus utan också i berättelserna om honom. I Bibeln får vi den hjälp vi behöver för att växa i tron och för att vårt andliga liv ska vitaliseras. Där får vi näring för tron och där fördjupas vår visshet som kan bära oss genom ljusa och mörka perioder i livet. Det går alltså inte att läsa Bibeln som en lärobok i naturvetenskap eller biologi. Inte därför att den har felaktiga upplysningar, utan otillfredsställande, inte tillräckligt utförliga för att man ska kunna dra avgörande slutsatser. Däremot är den tillräcklig för att ge människan den kunskap hon behöver för att få del av ett nytt liv med Gud och för att ge henne vägledning i detta nya liv. Bibeln ska läsas under bön Allt det som hittills sagts om hur Bibeln ska läsas gäller inte bara för Bibeln utan också för alla annan litteratur. Utöver detta gäller en annan viktig princip speciellt för Bibeln. Om den ska bli ett Guds ord till oss, ska den läsas under bön. När vi beder förs vi in i en process, då Guds ande får tillgång till vår inre personlighet. När den Ande som en gång inspirerade Bibelns författare verkar i oss under det att vi läser, händer något som bäst kan förklaras med att orden blir levande. Det är denna 10

11 dimension som ger Bibeln dess speciella karaktär. Den förändrar inte Bibelns innehåll, utan fördjupar det. Bibelläsningen blir inte bara upplysning eller uppbyggelse, den blir en skapande process. Den blir ett tilltal från Gud. Den blir Guds ord till mig. 11