EUROBAROMETER 75.2 KRIS OCH LIVSMEDELSTRYGGHET

Transkript

1 EUROBAROMETER 75.2 KRIS OCH LIVSMEDELSTRYGGHET Utförd av TNS Opinion & Social på begäran av Europaparlamentet Undersökningen har samordnats av generaldirektoratet för kommunikation TNS Opinion & Social 40 Avenue Herrmann Debroux 1160 Bryssel Belgien 1 -

2 Innehållsförteckning KRIS OCH LIVSMEDELSTRYGGHET... 1 INLEDNING... 3 SAMMANFATTNING Politiska åtgärder som Europaparlamentet bör prioritera Européerna och återgången till tillväxt Européerna och eurons roll Medlemsstaternas sätt att hantera krisen Hur anser européerna att medlemsstaterna bör agera? Prioritering: minska de offentliga utgifterna eller sätta fart på ekonomin? Européerna och skatt på finansiella transaktioner Principen om att införa en skatt på finansiella transaktioner är ganska allmänt accepterad bland européerna En skatt på finansiella transaktioner: anhängare av principen är i allmänhet för att skatten införs oavsett om det sker på global eller europeisk nivå Skäl att stödja en skatt på finansiella transaktioner Skäl att vara emot en skatt på finansiella transaktioner i Europeiska unionen till att börja med Européerna och livsmedelstryggheten Jordbruksbistånd förefaller vara den effektivaste åtgärden för att bekämpa stigande livsmedelspriser i utvecklingsländerna...70 SLUTSATS BILAGOR Teknisk förklaring 2 -

3 INLEDNING Trots att de ekonomiska indikatorerna för andra hälften av 2010 visade att tillväxten sjunkit en aning i EU är prognoserna för 2011 ganska uppmuntrande. Uppskattningarna tyder på en BNP-tillväxt på 1,8 procent, en ökning som främst beror på en återhämtning i den globala ekonomin och ökad tillförsikt i företagen 1. Det ekonomiska läget på EU-nivå avspeglas dock inte på samma sätt i varje medlemsstat. Tyskland och Frankrike har visat positiva resultat, men läget fortsätter att vara oroande i synnerhet i Grekland, Irland, Portugal och Spanien. Demonstrationer och strejker visar att en betydande del av befolkningarna i dessa länder är oroade. Den arabiska våren nära EU:s gränser har också väckt en del frågor inom EU, inte minst vad gäller invandringen. Det var mot denna bakgrund som Eurobarometer 75.2 genomfördes den 13 april-2 maj Syftet med den undersökning som analyseras här är främst att belysa utvecklingen av den europeiska allmänna opinionen om den ekonomiska krisen. Detta är den tredje undersökningen speciellt om detta ämne som Europaparlamentets generaldirektorat för kommunikation (enheten för övervakning och uppföljning av den allmänna opinionen) genomför. Den första ägde rum i januari februari 2009, flera månader efter krisens början. Den andra undersökningen genomfördes ett och ett halvt år senare i augusti september Vi kan således jämföra resultaten av denna Eurobarometer med resultaten från de båda tidigare undersökningarna. Därefter tar vi upp européernas farhågor och förväntningar om livsmedelstrygghet. För detta ändamål intervjuades ungefär européer i åldern 15 år och uppåt personligen av intervjuarna i nätverket TNS Opinion & Social (intervjuaren ställde frågorna i uppgiftslämnarens hem). Intervjuerna genomfördes enligt metodik från Europaparlamentets generaldirektorat för kommunikation (enheten för övervakning och uppföljning av den allmänna opinionen). En teknisk förklaring om hur intervjuerna genomfördes av instituten i nätverket TNS Opinion & Social är bifogad rapporten. I den beskrivs intervjumetoden samt konfidensintervallen. Undersökningen omfattar samtliga 27 medlemsstater och ingår i Eurobarometer I denna rapport analyserar vi först de olika politiska frågor som européerna anser att Europaparlamentet ska prioritera. Vi kommer då att upptäcka om européerna anser att vi har gått in i en period av ny ekonomisk tillväxt eller om de anser att krisen är bestående. 1 Se Europeiska kommissionens pressmeddelande om frågan: =FR&guiLanguage=en 3 -

4 Vi granskar sedan vilken roll européerna anser att euron spelar: Har euron bidragit till att minska de negativa effekterna av krisen eller inte? Därefter fokuserar vi på det bästa sättet att hantera krisen för att så snabbt som möjligt ta oss ur den. Först genom att analysera medlemsstaternas inställningar till krisen: Skulle européerna känna sig bättre skyddade om deras respektive länder agerade på ett samordnat sätt inom unionen? Bör medlemsstaterna prioritera att minska de offentliga utgifterna eller investera i åtgärder för att få fart på ekonomin för att snabbt ta sig ur krisen? För det andra tillfrågades européerna om principen och metoderna för att införa en skatt på finansiella transaktioner. Slutligen behandlas frågan om livsmedelstrygghet för att undersöka de bästa sätten att motverka stigande livsmedelspriser samtidigt som jordbrukssektorn bibehålls. 4 -

5 Anmärkning I rapporten används de officiella förkortningarna för de olika länderna. FÖRKORTNINGAR EU27 DK Europeiska unionen - 27 medlemsstater Vet ej BE CZ BG DK DE EE EL ES FR IE IT CY LT LV LU HU MT NL AT PL PT RO SI SK FI SE UK Belgien Tjeckien Bulgarien Danmark Tyskland Estland Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Cypern Litauen Lettland Luxemburg Ungern Malta Nederländerna Österrike Polen Portugal Rumänien Slovenien Slovakien Finland Sverige Storbritannien Här finns webbplatsen för Eurobarometern: Vi vill ta tillfället i akt och tacka alla uppgiftslämnare i hela EU som ägnat tid åt att delta i undersökningen. Utan deras aktiva medverkan skulle denna undersökning inte ha varit möjlig. 5 -

6 SAMMANFATTNING Undersökningen speglar européernas sinnesstämning knappt tre år efter det att den värsta ekonomiska och sociala kris som västvärlden har upplevt sedan 1930-talet började och mot bakgrund av en svag ekonomisk återhämtning. Här är de viktigaste lärdomarna från undersökningen: - De första resultaten visar att en majoritet av européerna, som har drabbats hårt av den kris som började hösten 2008, fortfarande hävdar att bekämpandet av fattigdom och social utestängning bör prioriteras på EU-nivå (51 procent). - Vidare har en betydande del av Europas befolkning återgått till att vara ganska pessimistiska. Över en tredjedel av européerna (36 procent) anser att den ekonomiska krisen kommer att bestå i många år till. Detta resultat har ökat med 10 procentenheter jämfört med Eurobarometerundersökningen i augusti september En majoritet av européerna (57 procent) anser att euron inte har minskat de negativa effekterna av krisen, vilket är en ökning med sju procentenheter sedan augusti september En majoritet (56 procent, +4 procentenheter) anser dock att de skulle känna sig bättre skyddade mot krisen om deras land antog och genomförde åtgärder på ett samordnat sätt med de övriga medlemsstaterna, medan drygt en tredjedel av uppgiftslämnarna (36 procent, +3 procentenheter) skulle föredra att deras länder agerar individuellt. Precis som för resultaten av andra frågor i denna Eurobarometer har vi konstaterat en viss polarisering av åsikterna. Antalet personer som inte har någon åsikt är starkt avtagande och har sjunkit till 8 procent (-7 procentenheter). - Européerna har fortfarande mycket olika inställningar till vilka åtgärder som är att föredra. En relativ majoritet (40 procent, +2 procentenheter) anser att medlemsstaterna först och främst bör investera i åtgärder som sätter fart på ekonomin, medan 34 procent (-1 procentenhet) anser att medlemsstaterna bör välja att minska de offentliga utgifterna och 22 procent tycker att båda metoderna bör tillämpas samtidigt. - Drygt sex av tio personer (61 procent) säger att de är för införandet av en skatt på finansiella transaktioner. 6 -

7 o o Av dessa skulle 85 procent stödja en sådan åtgärd om den var världsomfattande. Men 81 procent skulle vara för en skatt även om den till att börja med bara tillämpades inom Europeiska unionen (om en internationell överenskommelse inte har uppnåtts). De två huvudargumenten för en skatt på finansiella transaktioner är för det första att det skulle bidra till att bekämpa överdriven spekulation och därigenom bidra till att förhindra framtida kriser (41 procent) och för det andra att det skulle innebära att de finansiella aktörerna måste bidra till kostnaden för den finansiella krisen (35 procent). - De som är emot införandet av en sådan skatt på EU-nivå grundar däremot sitt ställningstagande delvis på att den inte är genomförbar (26 procent), eftersom de anser att en sådan skatt på finansiella transaktioner endast kan införas på ett globalt plan. - När det gäller livsmedelsfrågan visar en stor majoritet av européerna ett överväldigande stöd för de föreslagna åtgärderna för att hjälpa jordbrukssektorn samtidigt som livsmedelstryggheten upprätthålls i hela världen. o Fler än nio av tio européer instämmer i att konsumenterna bör ha tillgång till livsmedel till överkomliga priser samtidigt som jordbrukarna garanteras en rimlig levnadsstandard (95 procent). De stöder idén att Europeiska unionen bör säkerställa sina medborgares livsmedelsförsörjning genom att upprätthålla jordbruksverksamheten i EU (92 procent). o Nästan lika många instämmer i att EU bör delta i bekämpandet av livsmedelsbrist, som lett till uppror och strejker i flera utvecklingsländer, och att EU bör medverka till inrättandet av en global livsmedelsbank som ska trygga befolkningarnas livsmedelsförsörjning och bekämpa spekulation i livsmedelspriser (86 procent för båda påståendena). o Däremot har européerna mycket olika åsikter om vad som är den mest effektiva metoden att bekämpa stigande livsmedelspriser. Hjälpa jordbruket i utvecklingsländerna var den åtgärd som nämndes först (34 procent), därefter följde utveckling av ett system på global nivå för att främja samordning och förhindra överdriven spekulation (32 procent). 7 -

8 1. Politiska åtgärder som Europaparlamentet bör prioritera [QA1] - En majoritet av européerna anser fortfarande att bekämpandet av fattigdom och social utestängning bör prioriteras - I en situation med många ekonomiska och sociala förändringar föreföll det lämpligt att ännu en gång fråga européerna vilka frågor Europaparlamentet bör prioritera. Vi bad först uppgiftslämnarna att välja den politik som de ansåg var den viktigaste prioriteringen bland tolv politiska åtgärder (QA1a) (första prioritering). Därefter bad vi dem att välja högst tre politiska frågor bland de uppräknade som de ansåg var viktiga (QA1b) (och därefter). o QA1a (första prioritering): bekämpandet av fattigdom och social utestängning är klart ledande När vi enbart analyserar den första politiska fråga som européerna nämner är bekämpandet av fattigdom och social utestängning mycket framträdande: Den nämns av nästan en fjärdedel av uppgiftslämnarna (24 procent). Den näst viktigaste politiska frågan, som valdes av 10 procent av uppgiftslämnarna, är samordning av den ekonomiska politiken och finans- och skattepolitiken. Den tredje politiska frågan (9 procent) är förbättring av konsument- och folkhälsoskyddet. Dessa tre politiska frågor följdes sedan av nio andra förslag, som vardera nämndes av mindre än 9 procent av uppgiftslämnarna: - En säkerhets- och försvarspolitik som gör det möjligt för EU att hantera internationella kriser (8 procent). - Bekämpning av klimatförändringarna (7 procent). - Bekämpning av terrorism samtidigt som individens friheter respekteras (7 procent). - En invandringspolitik som genomförs i samråd med ursprungsländerna (7 procent). - En gemensam energipolitik som syftar till att trygga EU:s energioberoende (6 procent). - En jordbrukspolitik som är miljövänlig och bidrar till den globala livsmedelsbalansen (6 procent). - En utrikespolitik som gör det möjligt för EU att agera enhälligt på det internationella planet (5 procent). - En FoU-politik som tryggar konkurrenskraft och innovation (3 procent). 8 -

9 - Försvarandet av en europeisk social modell (3 procent). Om vi tittar på samtliga svar (fråga QA1T), det vill säga summan av de svar som lämnades, ger detta en något annorlunda ordning jämfört med resultaten på frågan om den första prioriteringen (QA1a). Resultaten av QA1T gör det möjligt för oss att redovisa de sammanlagda resultaten, både för de frågor som européerna i första hand vill prioritera och de övriga frågorna. o QA1T (första prioritering och därefter): Bekämpandet av fattigdom och social utestängning nämns av hälften av européerna, före förbättring av konsument- och folkhälsoskyddet Det påstående som lättast samlar uppgiftslämnarna (51 procent) är fortfarande bekämpandet av fattigdom och social utestängning, även om det sjunkit en aning i Eurobarometer 74.1 (-1 procentenhet), men det är fortfarande signifikant högre än i Eurobarometer 73.1 i början på 2010 (+7 procentenheter). Det näst oftast nämnda påståendet är ännu en gång förbättring av konsumentoch folkhälsoskyddet, som står för nästan en tredjedel av svaren (32 procent), även om det också har sjunkit jämfört med de senaste två Eurobarometerundersökningarna: -1 procentenhet jämfört med augusti september 2010 och -3 procentenheter jämfört med undersökningen i januari februari Ordningen mellan de politiska frågor som nu placeras på tredje och fjärde plats har ändrats påtagligt sedan den senaste undersökningen. Den politiska fråga som nu kommer på tredje plats, samordning av den ekonomiska politiken och budget- och skattepolitiken, får i dag 28 procent av svaren. För åtta månader sedan kom den bara på femte plats, med 27 procent av svaren. Den politiska fråga som nämndes i fjärde hand, bekämpning av klimatförändringarna, nämndes också först på sjätte plats i Eurobarometer EB74.1, med 26 procent av svaren i båda undersökningarna. De följdes av fem förslag, som nämndes av en fjärdedel av uppgiftslämnarna eller färre. Det första, en jordbrukspolitik som är miljövänlig och bidrar till den globala livsmedelsbalansen, och det andra bekämpning av terrorism samtidigt som individens friheter respekteras (båda 25 procent), har sjunkit med två respektive tre procentenheter sedan augusti september Därefter följer en säkerhets- och försvarspolitik som gör det möjligt för EU att klara internationella kriser, som nämns av 24 procent av uppgiftslämnarna (+1 procentenhet jämfört med augusti september 2010), en gemensam energipolitik som syftar till att trygga EU:s energioberoende med 23 procent (+3 procentenheter) samt en invandringspolitik som genomförs i samråd med 9 -

10 ursprungsländerna med 22 procent av uppgiftslämnarnas svar (+2 procentenheter). Däremot var det mindre samförstånd om följande tre politiska frågor; de nämndes av färre än en av fem uppgiftslämnare. En utrikespolitik som gör det möjligt för EU att agera enhälligt på internationellt plan (16 procent, - 1 procentenhet), en FoU-politik som tryggar konkurrenskraft och innovation (13 procent, -1 procentenhet) samt försvarandet av en europeisk social modell (12 procent - 1 procentenhet). 10 -

11 Variationer mellan medlemsstaterna När resultaten för dessa politiska frågor analyseras per land ser vi uppgiftslämnarnas förstahandsval i de olika medlemsstaterna. Analysen av svaren visar att variationerna mellan de båda undersökningarna ibland kan vara betydande i vissa länder. De är en direkt följd av de förändrade ekonomiska, sociala och energirelaterade förhållandena samt utvecklingen på det internationella planet. Här har vi valt att analysera resultaten av QA1T, som ger de sammanlagda svaren. - En första iakttagelse: Vi fann att bekämpandet av fattigdom och social utestängning nämndes oftare i efter-2004/2007-länderna (56 procent) än i före-2004-länderna (49 procent). Siffran var 51 procent i hela EU. De medlemsstater där flest uppgiftslämnare nämnde denna politik var Portugal (71 procent), Grekland och Litauen (båda 69 procent), Cypern (64 procent), Finland (63 procent), Bulgarien (62 procent) och Belgien (61 procent). Detta förefaller dock vara av mindre avgörande betydelse i Italien (32 procent), Malta (35 procent), Nederländerna (38 procent), Storbritannien (39 procent) och Tjeckien (43 procent). De uppgiftslämnare vars inställning till denna politiska fråga har utvecklats mest positivt sedan augusti september 2010 (dvs. som är mest benägna att nämna den) finns främst i Cypern (+10 procentenheter), i Estland, Portugal och Litauen (samtliga 7 procentenheter) samt i Bulgarien, Rumänien och Lettland (samtliga 6 procentenheter). Däremot nämner färre uppgiftslämnare denna politiska fråga i dag än i augusti september 2010, särskilt i Nederländerna (-10 procentenheter) och Italien och Tjeckien (båda -8 procentenheter). 11 -

12 - Förbättring av konsument- och folkhälsoskyddet (EU27 32 procent) nämns också av något färre personer i efter-2004/2007-länderna (37 procent) än i före-2004-länderna (31 procent). Frågan nämns särskilt ofta i Cypern (62 procent), Bulgarien och Irland (båda 48 procent) och mindre ofta i Sverige (15 procent), Luxemburg (23 procent), Storbritannien (25 procent) och Portugal (27 procent). - Den politiska fråga som placeras på tredje plats, samordning av den ekonomiska politiken och budget- och skattepolitiken (EU27 28 procent), nämndes av fler uppgiftslämnare från länder inom euroområdet (29 procent) än utanför (24 procent). Detta är den högst prioriterade politiska frågan för uppgiftslämnare i Litauen (51 procent), Lettland (48 procent), Ungern (46 procent), men av mycket litet intresse för uppgiftslämnare i Danmark (8 procent), Luxemburg (14 procent), Sverige och Malta (båda 15 procent). 12 -

13 - Bekämpning av klimatförändringarna (EU27 26 procent) fortsätter att vara en mycket angelägen fråga i de nordeuropeiska länderna, även om det ofta är i mindre utsträckning än i augusti september 2010, särskilt i Sverige (56 procent, -13 procentenheter), Danmark (43 procent, 4 procentenheter), Österrike (38 procent, -6 procentenheter) och Slovenien (36 procent, -6 procentenheter). 38 procent av uppgiftslämnarna i Tyskland har också denna uppfattning, vilket är två procentenheter högre än i augusti september Uppfattningen framförs dock betydligt mer sällan i de baltiska staterna: Estland (7 procent), Lettland (10 procent) och Litauen (12 procent). Engagemanget för att bekämpa klimatförändringarna är mer utbrett i före länderna (27 procent) än i efter-2004/2007-länderna (20 procent). Samma sak gäller för länder inom euroområdet (27 procent mot 22 procent för länder utanför euroområdet). 13 -

14 - En jordbrukspolitik som är miljövänlig och bidrar till den globala livsmedelsbalansen (EU27 25 procent) betraktas som särskilt viktigt av de intervjuade européerna i Lettland (48 procent), Rumänien (45 procent), Bulgarien (41 procent) samt Slovakien och Slovenien (båda 40 procent), men anses vara betydligt mindre viktigt i Malta (17 procent), Portugal och Spanien (båda 18 procent) och Storbritannien (19 procent). - Bekämpning av terrorism samtidigt som individens friheter respekteras, som också fick 25 procent av svaren på EU-nivå, är framför allt en angelägen fråga i Danmark (39 procent), Cypern (35 procent), Bulgarien (34 procent) och Storbritannien (32 procent). Frågan är betydligt mindre viktig i Lettland (10 procent), Estland (11 procent) och Slovenien (13 procent). Alternativet fick lägre svarsfrekvenser i 20 av de 27 medlemsstaterna i denna undersökning än i augusti september Det påstående som kommer på sjätte plats, en säkerhets- och försvarspolitik som gör det möjligt för EU att klara internationella kriser (EU27 24 procent), nämns i Rumänien (38 procent), Italien och Cypern (båda 35 procent) samt i Tjeckien, Slovakien och Ungern (samtliga 31 procent), men mer sällan i Litauen (14 procent) och Slovenien (15 procent) samt Belgien och Lettland (båda 17 procent). - En gemensam energipolitik som syftar till att trygga EU:s energioberoende (EU27 23 procent) nämns oftare i Tyskland (42 procent, +15 procentenheter), Österrike (38 procent) och Ungern (35 procent) och betydligt mer sällan i Portugal (12 procent), Spanien, Rumänien, Storbritannien och Frankrike (samtliga 14 procent) samt Cypern (15 procent). - Det åttonde påståendet, en invandringspolitik som genomförs i samråd med ursprungsländerna (EU27 22 procent), är mycket viktigare i före länderna (26 procent) än i efter-2004/2007-länderna (9 procent). Det nämns också oftare i (25 procent) än utanför euroområdet (18 procent). Uppgiftslämnarna är mer benägna att nämna denna politiska fråga i Italien 2 (36 procent, +13 procentenheter), Österrike (36 procent; +1 procentenhet), Cypern (33 procent; +12 procentenheter), Malta (32 procent, +15 procentenheter) samt Belgien och Storbritannien (båda 30 procent). Däremot anser uppgiftslämnare i Rumänien (6 procent) samt i Bulgarien, 2 Händelserna nyligen på den italienska ön Lampedusa (ankomsten av många invandrare, varav många från Tunisien och Libyen) kan delvis förklara resultatet. 14 -

15 Polen och Lettland (samtliga 7 procent) inte att det är en viktig politisk fråga. - En utrikespolitik som gör det möjligt för EU att agera enhälligt på internationellt plan (EU27 16 procent) är en särskilt populär fråga bland uppgiftslämnare i Cypern (27 procent), Luxemburg (24 procent) och Italien, Malta och Nederländerna (samtliga 22 procent) men bara bland 8 procent av uppgiftslämnarna i Slovenien och Lettland och 9 procent i Portugal och Litauen. - En FoU-politik som tryggar konkurrenskraft och innovation (EU27 13 procent) är något viktigare för uppgiftslämnarna i Slovenien (24 procent) och Danmark och Italien (båda 20 procent), men inte i samma grad i Storbritannien (7 procent), Cypern (8 procent) och Malta (9 procent). - Försvarandet av en europeisk social modell (EU27 12 procent) nämns i högre grad i Slovenien (26 procent) och Österrike (22 procent), medan frågan inte tycks vara särskilt viktig för uppgiftslämnarna i Storbritannien (2 procent), Malta (4 procent) och Irland (5 procent) eller i Sverige (6 procent). 15 -

16 16 -

17 Sociodemografisk analys Här intresserar vi oss för de intervjuades sammanlagda svar (QA1T). Om vi inriktar oss på de tre politiska frågor som oftast nämns av européerna och analyserar resultaten enligt sociodemografiska kriterier kan vi se en del intressanta resultat. - Bekämpande av fattigdom och social utestängning (EU27 51 procent): o Detta är en fråga som intresserar kvinnor mer än män (den nämns av 54 respektive 47 procent). o Däremot nämner samtliga åldersgrupper frågan på ungefär samma sätt. De yngsta uppgiftslämnarna är en aning mer för den här ståndpunkten (53 procent av åldersgruppen år mot 49 procent av dem som är 55 år eller äldre). o De mest utsatta sociala grupperna förefaller vara de som berörs mest av frågan, vilket knappast är överraskande. Så är fallet för 61 procent av de arbetslösa och för 54 procent av de hemarbetande mot endast 44 procent av cheferna. 59 procent av de uppgiftslämnare som placerar sig själva längst ned på samhällsstegen anser att denna politiska fråga bör prioriteras (mot 42 procent av dem som placerar sig själva överst). o Det är också uppenbart att uppgiftslämnare som placerar sig själva mer till vänster i det politiska spektrumet är mer för denna fråga: 56 procent mot 42 procent av dem till höger. o Slutligen bör vi notera att denna politiska fråga nämndes av dem som tror att krisen kommer att pågå i många år (mot 44 procent av dem som anser att återgången till tillväxt redan har skett). - Förbättring av konsument- och folkhälsoskyddet (EU27 32 procent): o Detta är ännu en politisk fråga som intresserar kvinnor något mer än män. Den nämns av 35 procent av kvinnorna och av 30 procent av männen. o Däremot finns det inga verkliga skillnader mellan åldersgrupperna i svaren. Frågan nämndes av 31 procent i åldersgruppen år och 32 procent av dem som är 55 år eller äldre

18 o o Precis som för bekämpande av fattigdom och social utestängning är de mest utsatta sociala grupperna ännu en gång mer benägna att välja denna politiska fråga. Så är det för 36 procent av de arbetslösa (mot 26 procent av cheferna) och 35 procent av de uppgiftslämnare som placerar sig själv längst ned på samhällsstegen (mot 29 procent av dem som placerar sig överst). Slutligen nämns denna politiska fråga av 33 procent av de uppgiftslämnare som tror att krisen kommer att pågå länge (mot 28 procent av dem som säger att återgången till tillväxt redan har skett). - Samordning av den ekonomiska politiken och budget- och skattepolitiken (EU27 28 procent): o Det finns en signifikant skillnad på sju procentenheter mellan män och kvinnor. I detta fall var männen mer benägna att inta den här ståndpunkten (31 procent mot 24 procent av kvinnorna). o Uppgiftslämnarnas ålder tycks också vara en avgörande faktor. Unga arbetare är den grupp som främst nämner denna politiska fråga (31 procent av åldersgruppen år mot 24 procent av personer som är 55 år eller äldre). o Till skillnad från de båda ovannämnda politiska frågorna är de mer välbärgade samhällsgrupperna mest benägna att prioritera denna fråga. Detta är fallet för 30 procent av de mest välutbildade uppgiftslämnarna (mot 22 procent av dem som lämnade skolan när de var 15 eller yngre), och även för 34 procent av cheferna (mot 23 procent av de hemarbetande och 24 procent av pensionärerna). o Slutligen nämner 34 procent av de uppgiftslämnare som anser att återgången till tillväxt redan har skett denna politiska fråga (mot 26 procent av dem som tror att krisen kommer att pågå i många år)

19 - 19 -

20 2. Européerna och återgången till tillväxt [QA5] - En majoritet av européerna tror att krisen kommer att pågå i många år den allmänna opinionen har försämras markant sedan augusti september De ekonomiska prognoser för Europeiska unionen som offentliggjordes i maj 2011 är ganska optimistiska 3. Emellertid förefaller européerna vara mer pessimistiska än de var under den senaste Eurobarometer-undersökningen (EB74.1) som genomfördes i augusti september Då svarade en majoritet (37 procent) att en återgång till tillväxt skulle ske under de närmaste åren. Nu tror en majoritet av uppgiftslämnarna (36 procent, +10 procentenheter) att krisen kommer att pågå i många år. 33 procent (- 4 procentenheter) anser dock att en återgång till tillväxt kommer att ske under de närmaste åren. De mest optimistiska uppgiftslämnarna utgör lite drygt en fjärdedel av de intervjuade: 14 procent (+1 procentenhet) anser att vi redan har börjat återgå till tillväxt och 13 procent (-4 procentenheter) anser att återgången till tillväxt kommer att ske under de närmaste månaderna. 3 Se Europeiska kommissionens ekonomiska vårprognoser som bekräftar att den europeiska ekonomin gradvis håller på att återhämta sig. Observera att dessa prognoser offentliggjordes den 13 maj 2011, ett par veckor efter det att denna undersökning genomfördes:

21 Variationer mellan medlemsstaterna En första iakttagelse: Det är intressant att notera att den mest pessimistiska synpunkten (som även är den dominerande opinionen i hela EU) har förstärkts i 26 av de 27 länderna sedan Eurobarometer-undersökningen i augusti september Endast ett land, Rumänien, har en stabil siffra (38 procent). För det andra är denna försämring av den allmänna opinionen särskilt påtaglig i de länder som är värst drabbade av arbetslöshet. Till dessa länder hör Lettland (en ökning med 20 procentenheter av de som tror att krisen kommer att pågå i många år och en arbetslöshetsnivå på 17,2 procent 4 ), Spanien (+18 procentenheter och en arbetslöshetsnivå på 20,7 procent) och Grekland, som redan noterat en hög frekvens i denna fråga vid den senaste undersökningen (+16 procentenheter och en arbetslöshetsnivå på 14,1 procent)

22 - 22 -

23 Bland de länder där den allmänna opinionen är mest pessimistiska hade dock Storbritannien en arbetslöshetsnivå på endast 7,7 procent i januari. Den starka oro för framtiden som uttrycktes i denna nya undersökningsomgång (+17 procentenheter) kan förmodligen delvis förklaras av den brittiska regeringens åtstramningssignaler under de senaste månaderna. Vidare är den mest optimistiska synpunkten (att vi redan har gått in i en fas som präglas av återgång till tillväxt) mer utbredd i euroområdet (16 procent mot 10 procent utanför euroområdet). Denna synpunkt framförs också oftare av uppgiftslämnare i före 2004-länder (16 procent) än av uppgiftslämnare i efter- 2004/2007-länderna (7 procent). Däremot anser fler uppgiftslämnare från efter- 2004/2007-länderna (37 procent mot 31 procent i före 2004-länder) att återgången till tillväxt kommer att ske under de närmaste åren. En analys av resultaten per land avslöjar en rad skillnader: - De mest optimistiska européerna, som anser att vi redan har gått in i en fas som präglas av återgång till tillväxt (EU27 14 procent), bor främst i den norra delen av EU: I Sverige (58 procent), som sticker ut markant från övriga medlemsstater, Tyskland (35 procent), Finland (34 procent) och Luxemburg, Nederländerna och Österrike (29 procent i samtliga tre fall). Däremot noterades de lägsta nivåerna i följande länder: 1 procent av uppgiftslämnarna i Grekland och Bulgarien, 2 procent i Spanien, 3 procent i Irland, Portugal, Rumänien och Slovenien samt 4 procent i Cypern. Det här är ofta länder som har drabbats hårt av krisen

24 - Den ganska starka tillförsikten att återgången till tillväxt kommer att ske under de närmaste månaderna (EU27 13 procent) är utbredd i Österrike (24 procent), Italien (22 procent) och Belgien (20 procent), men inte alls i samma utsträckning i Lettland (4 procent), Grekland och Litauen (båda 5 procent) och Irland (6 procent). - De mer pessimistiska uppfattningarna att återgången till tillväxt kommer att ske under de närmaste åren (EU27 33 procent) delas däremot av många uppgiftslämnare i Danmark (57 procent), Spanien (45 procent), Slovenien (43 procent), Cypern och Rumänien (båda 41 procent) mot 19 procent av uppgiftslämnarna i Tyskland och 20 procent i Österrike. - De mest pessimistiska européerna, som tror att krisen kommer att pågå i många år (EU27 36 procent), bor framför allt i Grekland (63 procent), Portugal (57 procent), Lettland (53 procent) och Irland (50 procent); det finns betydligt färre pessimister i Sverige (9 procent) och Danmark (18 procent). Sociodemografisk analys - Män är något mer optimistiska än kvinnor: 16 procent respektive 12 procent anser att vi redan gått in i en fas som präglas av återgång till tillväxt. Det är lika sannolikt (33 procent) att kvinnor och män anser att återgången till tillväxt kommer att ske under de närmaste åren. Kvinnor har mindre tillförsikt inför framtiden: 38 procent (mot 34 procent av männen) säger att krisen kommer att pågå i många år. - Så som ofta är fallet i andra undersökningar är unga uppgiftslämnare mer optimistiska än äldre: Endast 29 procent av dem (mot 40 procent av dem som är 55 år eller äldre) tror att krisen kommer att pågå i många år. - En påtaglig pessimism märks särskilt bland de mindre gynnande sociala grupperna. När det gäller uppfattningen att krisen kommer att pågå i många år skiljer det 20 procentenheter mellan chefer (27 procent) och arbetslösa (47 procent). Uppgiftslämnarens utbildningsnivå ger också upphov till vissa skillnader: 46 procent av dem som lämnade skolan före 16 års ålder anser att krisen kommer att pågå i många år mot 29 procent bland dem som har studerat längre. - Det är också värt att notera att denna pessimistiska uppfattning är vanligare bland personer som anser att euron inte har minskat de

25 negativa effekterna av krisen (44 procent mot 25 procent av dem som anser att euron har minskat effekterna). - Slutligen är 40 procent av de uppgiftslämnare som skulle känna sig bättre skyddade om deras land genomförde individuella åtgärder ganska pessimistiska (mot 33 procent av dem som skulle föredra samordnade åtgärder tillsammans med de övriga medlemsstaterna)

26 - 26 -

27 3. Européerna och eurons roll [QA2] - En majoritet av européerna anser att euron inte har minskat de negativa effekterna av krisen - Medan Europeiska unionens ekonomiska återhämtning fortsätter kan vi se att eurons anseende förändras i medlemsstaterna. En majoritet av européerna (57 procent) säger att euron generellt sett inte har minskat de negativa effekterna av krisen. Det är sju procentenheter mer än i augusti september Det bör noteras att den motsatta åsikten också har ökat en aning (34 procent, +1 procentenhet), medan andelen som inte svarade har sjunkit med åtta procentenheter (från 17 procent till 9 procent). Den allmänna opinionen är således polariserad och avståndet ökar mellan de positiva och negativa uppfattningarna om euron: Avståndet har ökat från 17 procentenheter i augusti september 2010 till 23 procentenheter i april-maj

28 Den negativa inställningen till euron har ökat stadigt sedan den första undersökningen i januari februari 2009, då 44 procent av européerna ansåg att euron inte hade minskat de negativa effekterna av krisen. Variationer mellan medlemsstaterna Det är intressant att notera att man inom euroområdet är mer benägen att instämma i att euron har minskat effekterna än utanför euroområdet (38 procent respektive 28 procent), vilket redan konstaterades i januari februari 2009 och i augusti september En majoritet av invånarna i euroområdet anser dock att den gemensamma valutan inte generellt har minskat de negativa effekterna av krisen (56 procent, +5 procentenheter jämfört med siffran från augusti september 2010). 57 procent av dem som bor utanför euroområdet delar denna uppfattning. - I 22 av de 27 medlemsstaterna håller en majoritet av uppgiftslämnarna inte med om att euron generellt har minskat de negativa effekterna av krisen. Det är tre fler länder än i augusti september En absolut majoritet av uppgiftslämnarna har denna uppfattning (EU27 57 procent) i Slovenien (71 procent), Tjeckien (70 procent), Cypern (69 procent), Spanien (68 procent), Frankrike (67 procent) och Estland (64 procent)

29 De länder där den allmänna opinionen har förskjutits mot den här uppfattningen ( håller inte med alls ) sedan augusti september 2010 är följande: Bulgarien (60 procent, +23 procentenheter), Spanien (+21 procentenheter), Rumänien (+18 procentenheter), Cypern (+17 procentenheter), Litauen (+16 procentenheter) och Grekland (+15 procentenheter). - De uppgiftslämnare som anser att euron har minskat de negativa effekterna av krisen återfinns däremot i följande fem länder: Slovakien (55 procent), Italien och Österrike (båda 53 procent), Finland (50 procent) och Irland (47 procent). Man kan inte annat än notera att åsikterna i denna fråga är mycket olika i Irland och i Grekland, trots att båda länderna drabbats särskilt hårt av krisen, och båda har dragit nytta av de räddningsinsatser som letts av euroområdet med Internationella valutafondens stöd. Det är också värt att notera att uppfattningen att euron generellt har minskat de negativa effekterna av krisen avtar i praktiskt taget alla medlemsstater

30 - 30 -

31 Sociodemografisk analys Den första viktiga observationen är att i praktiskt taget alla grupper som undersöktes säger majoriteten av uppgiftslämnarna att de inte instämmer i att euron generellt har minskat de negativa effekterna av krisen. De enda undantagen återfinns bland uppgiftslämnare som anser att återgången till tillväxt redan har skett eller kommer att ske inom de närmaste månaderna, medan majoriteten instämmer i att euron har haft en dämpande verkan (50 procent respektive 52 procent). - Fler män än kvinnor (38 procent mot 31 procent) stöder den gemensamma valutan genom att säga att den har minskat de negativa effekterna av krisen. En aning fler kvinnor än män instämmer inte i detta påstående (58 procent mot 55 procent av männen). Att det finns ett starkare stöd för euron bland män är något som vi har sett i många undersökningar. - De minst gynnade sociala grupperna är de mest skeptiska till att euron har haft en dämpande verkan. Detta gäller för 63 procent av de arbetslösa och 60 procent av arbetarna mot 54 procent av cheferna och tjänstemännen. Denna uppfattning delas av 62 procent av de uppgiftslämnare som placerar sig själva längst ned samhällsstegen mot 51 procent av dem som placerar sig överst. - Det bör noteras att 67 procent av dem som skulle känna sig bättre skyddade mot krisen om deras land antog och genomförde åtgärder individuellt anser att euron inte har minskat de negativa effekterna av krisen (mot 51 procent av dem som skulle föredra samordnade insatser tillsammans med andra EU-länder)

32 - 32 -

33 4. Medlemsstaternas sätt att hantera krisen 4.1 Hur anser européerna att medlemsstaterna bör agera? [QA3] Låt oss nu titta på vad som krävs för att européerna ska känna sig bättre skyddade mot krisen. Föredrar de att deras land antar och genomför åtgärder individuellt eller att det agerar på ett samordnat sätt tillsammans med övriga EU-medlemsstater? - En majoritet av européerna anser att de skulle känna sig bättre skyddade om deras land antog och genomförde åtgärder på ett samordnat sätt med de övriga medlemsstaterna - Önskemålet om samordnade åtgärder tillsammans med övriga medlemsstater har intressant nog ökat med fyra procentenheter (56 procent) jämfört med när den senaste undersökningen genomfördes i augusti september 2010 (EB74.1), även om frekvensen sjönk med nio procentenheter mellan januari februari 2009 (EB71.1) och augusti-september Det bör ändå noteras att den motsatta uppfattningen (dvs. att individuella åtgärder är att föredra) också ökar (36 procent, +3 procentenheter). Denna samtidiga ökning av stödet för dels samordnade, dels individuella åtgärder beror på en kraftig minskning av frekvensen vet ej -svar (8 procent, - 7 procentenheter), vilket visar att de intervjuade har en mer bestämd uppfattning

34 Variationer mellan medlemsstaterna Uppgiftslämnare inom euroområdet är betydligt mer benägna än uppgiftslämnare utanför detta område att säga att de skulle känna sig mer skyddade om deras land antog och genomförde samordnade åtgärder tillsammans med övriga länder i unionen (63 procent respektive 45 procent). Uppgiftslämnare utanför euroområdet har betydligt mer delade uppfattningar: som vi har sett skulle 45 procent av dem vilja se samordnade åtgärder, men en aning fler, 47 procent, föredrar individuella åtgärder. Dessa resultat har förändrats under de senaste åtta månaderna. I den senaste undersökningen svarade uppgiftslämnare både inom och utanför euroområdet att de föredrog åtgärder som samordnades mellan medlemsstaterna. - I 24 av 27 länder är en majoritet för samordnade åtgärder (EU27 56 procent), mest påtagligt i Nederländerna (72 procent), Spanien (70 procent), Finland och Estland (båda 69 procent) samt i Danmark och Malta (båda 67 procent). - I augusti september 2010 var Storbritannien ensam om att ha en majoritet för individuella åtgärder, men detta är nu fallet i tre länder: Storbritannien (64 procent), Lettland (51 procent) och Tjeckien (50 procent), medan det europeiska genomsnittet är 36 procent. - Till sist bör vi notera att frekvensen för svaret vet ej (EU 8 procent) har sjunkit påfallande i Malta (7 procent, -20 procentenheter), Rumänien (11 procent, -12 procentenheter), Bulgarien (9 procent, -12 procentenheter) och Storbritannien (7 procent, -12 procentenheter). Ett tecken på att åsikterna blir mer befästa. När det gäller utvecklingen ser vi att de länder där åsikterna har skiftat mest markant mot samordnade åtgärder är Luxemburg (+13 procentenheter), Bulgarien, Danmark och Nederländerna (samtliga +12 procentenheter), Malta (+11 procentenheter) och Sverige (+10 procentenheter). De länder där opinionen har förändrats mest i riktning mot individuella åtgärder är Tjeckien (+14 procentenheter), Cypern och Storbritannien (båda +13 procentenheter) och Slovenien (+11 procentenheter)

35 - 35 -

36 Sociodemografisk analys En majoritet i alla grupper av européer anser att samordnade åtgärder tillsammans med de övriga medlemsstaterna skulle ge bättre skydd mot krisen. Det finns dock en rad skillnader i uppfattningens styrka: - Åsikten att samordnade åtgärder tillsammans med de övriga medlemsstaterna skulle ge bättre skydd är vanligare bland män (59 procent mot 54 procent för kvinnorna). - Denna uppfattning delas även av de yngsta uppgiftslämnarna (63 procent mot 53 procent av personer som är 55 år eller äldre). - Den ålder då uppgiftslämnarna slutförde sina studier tycks också vara en särskiljande variabel: 65 procent av de mest välutbildade uppgiftslämnarna delar den här uppfattningen mot 49 procent av de uppgiftslämnare som lämnade skolan före 16 års ålder. - Samma sak gäller för de sociala grupperna: ju mer privilegierad kategori, desto mer benägna är uppgiftslämnarna att vara för samordnade åtgärder. 64 procent av cheferna uttrycker den åsikten mot 52 procent av de arbetslösa. - Slutligen fanns det fler uppgiftslämnare som stöder samordnade åtgärder bland dem som anser att euron har minskat de negativa effekterna av krisen (68 procent mot 50 procent bland dem som har motsatt uppfattning). Flera av dem återfinns bland de mest optimistiska intervjuade, som anser att återgången till tillväxt redan har skett (64 procent mot 51 procent av dem som säger att krisen kommer att pågå i många år)

37 - 37 -

38 4.2 Prioritering: minska de offentliga utgifterna eller sätta fart på ekonomin? [QA4] - Européerna fortsätter att vara oeniga om vilka åtgärder som är bäst för att få fart på ekonomin - De intervjuade fick två förslag på lösningar och uppmanades välja den som de ansåg troligast skulle medföra ett snabbt slut på krisen: 1) Medlemsstaterna bör först minska sina offentliga utgifter, eller 2) medlemsstaterna bör först investera i åtgärder som sätter fart på ekonomin. Precis som i Eurobarometer 74.1 i augusti september 2010 är svaren på denna fråga ganska uppdelade. En relativ majoritet av européerna (40 procent, +2 procentenheter) anser att medlemsstaterna i första hand bör investera i åtgärder som sätter fart på ekonomin. Något färre uppgiftslämnare (34 procent, -1 procentenhet) anser att medlemsstaterna bör välja att minska de offentliga utgifterna. Något fler än en av fem uppgiftslämnare svarade spontant att båda metoderna bör tillämpas tillsammans (22 procent, +3 procentenheter)

39 Variationer mellan medlemsstaterna Den europeiska opinionen är delad i frågan, och svaren skiljer sig i de 27 EU-länderna. Först och främst finns det en signifikant skillnad på 15 procentenheter mellan länderna inom och utanför euroområdet på frågan om investering i åtgärder för att sätta fart på ekonomin: 50 procent av uppgiftslämnarna utanför euroområdet är för denna åtgärd mot 35 procent inom euroområdet. På samma sätt är 48 procent av uppgiftslämnarna i efter-2004/2007-länderna för detta alternativ mot 38 procent av uppgiftslämnarna i före-2004-länderna. Att kombinera åtgärderna för att sätta fart på ekonomin med en minskning av de offentliga utgifterna föredras av fler uppgiftslämnare inom euroområdet (28 procent mot 12 procent utanför euroområdet) och av de intervjuade i före 2004-länder (24 procent mot 15 procent i efter-2004/2007- länderna). - Åtgärder för att sätta fart på ekonomin (EU27 40 procent) får mest stöd i Danmark (63 procent), Litauen (62 procent), Rumänien (54 procent), Lettland (52 procent) och Sverige (50 procent), till skillnad från i Tyskland (22 procent) och Portugal (24 procent). Det är det alternativ som föredras i 20 medlemsstater. - Minska de offentliga utgifterna (EU 34 procent) anses vara det bästa alternativet i Frankrike (47 procent) och Portugal (41 procent), men endast för 19 procent av uppgiftslämnarna i Irland och 23 procent i både Bulgarien och Danmark. Det är det alternativ som föredras mest i sex medlemsstater. - I följande länder är den allmänna opinionen starkt splittrad mellan dem som stöder åtgärder för att sätta fart på ekonomin och dem som föredrar en minskning av de offentliga utgifterna: Tjeckien (44 procent för båda alternativen), Slovenien (33 procent respektive 32 procent), Slovakien (43 procent respektive 44 procent) och Finland (40 procent respektive 41 procent). - Intervjuade som spontant säger att båda typerna av åtgärder bör tillämpas samtidigt (EU27 22 procent) finns främst i Nederländerna (46 procent) och Tyskland (42 procent) samt i Irland (36 procent) och Cypern (34 procent). Att svaret var spontant ökar dess betydelse i detta sammanhang

40 - 40 -

41 Sociodemografisk analys Hur starkt uppgiftslämnarna anser att medlemsstaterna främst bör investera i åtgärder för att sätta fart på ekonomin varierar starkt mellan de sociodemografiska grupperna. - Åtgärder för att sätta fart på ekonomin väljs en aning oftare av män (42 procent) än av kvinnor (39 procent). De är dock lika benägna (22 procent i båda fallen) att spontant välja en insats som kombinerar de båda typerna av åtgärder. - Åldern påverkar också svaren. De yngsta uppgiftslämnarna är de som är mest villiga att stödja åtgärder som sätter fart på ekonomin (43 procent av åldersgruppen år mot 36 procent av dem som är 55 år eller äldre). - Uppgiftslämnarnas utbildningsnivå spelar också roll: de mest utbildade uppgiftslämnarna är mer benägna att välja åtgärder som sätter fart på ekonomin (43 procent mot 36 procent bland dem som lämnade skolan före 16 års ålder). - Uppgiftslämnarens yrke förefaller påverka svaren: tjänstemän (45 procent), chefer (42 procent) och arbetslösa (44 procent) är mer benägna att stödja åtgärder som sätter fart på ekonomin än hemarbetande (34 procent) och pensionärer (36 procent). - Slutligen föredrar 44 procent av de uppgiftslämnare som skulle känna sig bättre skyddade om deras land antog och genomförde samordnade åtgärder tillsammans med övriga medlemsstater åtgärder för att sätta fart på ekonomin (mot 37 procent av dem som föredrar individuella åtgärder)

42 - 42 -

43 5. Européerna och skatt på finansiella transaktioner 5.1 Principen om att införa en skatt på finansiella transaktioner är ganska allmänt accepterad bland européerna [QA6.1] Flera lösningar kan övervägas för att övervinna krisen. Av dessa lösningar föreslogs tre för uppgiftslämnarna. De tillfrågades om de var för eller emot dem. - En majoritet av européerna säger att de är för en skatt på finansiella transaktioner - Det första förslaget (QA6.1), principen om en skatt på finansiella transaktioner, gillas av fler än sex av tio uppgiftslämnare (61 procent). Principen för skatten och hur den skulle tillämpas förklarades för uppgiftslämnarna. 5 Nästan en tredjedel av dem är för förslaget (30 procent). Däremot är över en fjärdedel (26 procent) av uppgiftslämnarna mot idén. 13 procent svarade inte på frågan. 5 Den fullständiga frågan löd: Europaparlamentet har nyligen uttalat sig för införandet av en skatt på finansiella transaktioner på global nivå, eller åtminstone i EU till att börja med. Skatten ska vara mycket låg: 0,05 procent på varje finansiell transaktion. Den ska inte tillämpas på allmänheten utan enbart på transaktioner mellan finansiella aktörer (banker, hedgefonder m.m.). Är du för eller emot följande påståenden:

44 Variationer mellan medlemsstaterna En första observation: stödet för en skatt på finansiella transaktioner (EU 61 procent) tycks vara mest utbrett bland uppgiftslämnare i före-2004-länderna (64 procent) än i efter-2004/2007-länderna (48 procent). Uppgiftslämnare inom euroområdet är också mer benägna att vara för detta alternativ (63 procent, mot 54 procent utanför euroområdet). - De EU-länder där uppgiftslämnarna är mest benägna att vara för en skatt på finansiella transaktioner är Österrike (80 procent), Tyskland (71 procent) samt Frankrike och Slovakien (båda 69 procent). - De medlemsstater där uppgiftslämnarna är mest emot denna skatt är Malta (44 procent), Slovenien (39 procent), Polen (36 procent) och Nederländerna (35 procent). - De uppgiftslämnare som har svårast att uttala sig om frågan och som inte lämnar något svar återfinns i Bulgarien (43 procent) och Rumänien (30 procent) samt i Malta och Irland (båda 26 procent)

45 - 45 -

46 Sociodemografisk analys Det finns en majoritet för principen om en skatt av detta slag i alla sociodemografiska grupper. Trots detta är de mest utsatta grupperna av uppgiftslämnare minst för förslaget. - Män är mer benägna att stödja en skatt på finansiella transaktioner än kvinnor (63 procent respektive 58 procent). Kvinnor är mer benägna att inte svara på frågan (16 procent mot 10 procent av männen). - Idén att beskatta finansiella transaktioner är en aning mer populär bland grupper i mellanåldrarna (63 procent av åldersgruppen år och 61 procent av åldersgruppen år, mot 59 procent i åldersgruppen år och 58 procent av dem som är 55 år eller äldre). - De socialt mest gynnade grupperna är också de som är mest för en skatt av detta slag: 70 procent av cheferna (mot 53 procent av de hemarbetande och 54 procent av de arbetslösa) och 66 procent av de mest utbildade uppgiftslämnarna (mot 53 procent av dem som lämnade skolan före 16 års ålder). Trots att principen för skatten endast gäller transaktioner och inte individer 6, visar resultaten av undersökningen att de minst gynnade grupperna är rädda för att de kommer att bli kollektiva offer för åtgärden: trots att de informerats om att skatten inte skulle tas ut från medborgarna, är det troligt att dessa grupper fruktar att de finansiella aktörerna på ett eller annat sätt kommer att övervältra skattebördan på dem. - Slutligen har 69 procent av dem som anser att euron har minskat de negativa effekterna av krisen denna åsikt (mot 57 procent av dem som anser att euron inte har haft någon dämpande effekt). - Det bör noteras att de vänstersinnade uppgiftslämnarna också är mer benägna att vara för principen om en skatt på finansiella transaktioner (68 procent mot 59 procent av de högersinnade uppgiftslämnarna). 6 När frågan lades fram för uppgiftslämnarna påpekade vi att skatten skulle vara mycket låg och endast gälla för transaktioner mellan finansiella aktörer (banker, hedgefonder etc.), inte för den breda allmänheten

47 - 47 -

48 5.2 En skatt på finansiella transaktioner: anhängare av principen är i allmänhet för att skatten införs oavsett om det sker på global eller europeisk nivå [QA6.2 och QA6.3]. Vi grävde sedan lite djupare i resultaten från den föregående frågan. De som svarade positivt (för) på den första frågan (QA6.1) tillfrågades om de endast kunde tänka sig en skatt på global nivå om en internationell överenskommelse kan uppnås eller om de kunde stödja att skatten till att börja med infördes i EU om en internationell överenskommelse inte uppnås. En överväldigande majoritet skulle stödja införandet av en finansiell skatt enbart på global nivå (85 procent). Endast 11 procent av uppgiftslämnarna är emot och 4 procent vet inte. Bas: Frågan ställdes till dem som var för en skatt på finansiella transaktioner (61 procent av urvalet)

49 Stödet är dock också mycket starkt (81 procent) för att skatten till att börja med införs på EU-nivå, om ingen internationell överenskommelse uppnås. Resultaten bekräftar stödet för principen om en skatt av detta slag. Under detta förhållande var det endast 14 procent av uppgiftslämnarna som inte var för principen om en sådan skatt. Och 5 procent av uppgiftslämnarna svarade inte. Bas: Frågan ställdes till dem som i princip var för en skatt på finansiella transaktioner (61 procent av urvalet). Förutom att stödja skatten i princip är européerna också för införandet av en skatt på finansiella transaktioner: på global nivå om en internationell överenskommelse uppnås, och om så inte är fallet, enbart i Europeiska unionen, åtminstone inledningsvis

50 Variationer mellan medlemsstaterna - En skatt enbart på global nivå (QA6.2): En överväldigande majoritet av uppgiftslämnarna är för förslaget (EU27 85 procent). I vissa medlemsstater är stödet ännu högre, fler än nio av tio personer svarade att de instämde. Dessa länder var Bulgarien (93 procent), Rumänien (92 procent) samt Cypern och Malta (båda 91 procent). Även om förslaget fick stöd av en mycket stor majoritet, tycks stödet vara mindre uttalat i Tyskland (79 procent) och Portugal (79 procent)

51 Bas: Frågan ställdes till dem som i princip var för en skatt på finansiella transaktioner (61 procent av urvalet)

52 - Förslaget om att införa en skatt på EU-nivå till att börja med om ingen internationell överenskommelse uppnås (QA6.3): De länder där uppgiftslämnarna är mest benägna att stödja en skatt av detta slag är Grekland (89 procent), Cypern (87 procent), Frankrike, Rumänien och Ungern (samtliga 86 procent) samt Spanien och Italien (båda 85 procent). De länder där uppgiftslämnarna är minst benägna att stödja en sådan skatt är Nederländerna (67 procent), Luxemburg (73 procent) och Polen (74 procent). Sociodemografisk analys Med så höga stödnivåer kan man inte förvänta sig några skillnader mellan svaren från de olika sociodemografiska grupperna. Det verkar som om ett allmänt samförstånd har uppstått spontant om införandet av en skatt på finansiella transaktioner, antingen enbart på global nivå eller till att börja med på EU-nivå. Trots detta bör vi notera en signifikant skillnad i styrkan av stödet för att en skatt på finansiella transaktioner införs på EU-nivå till att börja med (QA6.3), beroende på om uppgiftslämnarna är helt för eller ganska mycket för själva principen om en skatt (QA6.1): 87 procent respektive 75 procent

53 5.3 Skäl att stödja en skatt på finansiella transaktioner [QA7]. - En majoritet av européerna anser att en skatt på finansiella transaktioner skulle bidra till att bekämpa överdriven spekulation - Vi har just sett att en majoritet av européerna skulle vara för att en skatt införs på finansiella transaktioner (61 procent). Låt oss nu undersöka huvudskälet till detta stöd. För att göra detta bad vi de uppgiftslämnare som var för skatten (QA6.1) att välja huvudskälet till sin inställning från fyra förslag. - Det angivna huvudskälet (41 procent av svaren) är att det skulle bekämpa överdriven spekulation och därigenom bidra till att förhindra framtida kriser. - Över en tredjedel av uppgiftslämnarna (35 procent) sade också att en sådan skatt skulle få de finansiella aktörerna att bidra till kostnaden för krisen. I båda fallen är en majoritet av uppgiftslämnarna främst inriktade på dem som de anser bär ansvaret för krisen, nämligen de finansiella aktörerna procent av dem anger också att det skulle bidra till att minska de offentliga underskotten. - Slutligen anser 10 procent av dem att det skulle finansiera innovativa politiska åtgärder (t.ex. bekämpning av klimatförändringarna, miljöinsatser, utvecklingsbistånd). Bas: Frågan ställdes till dem som i princip var för en skatt på finansiella transaktioner (61 procent av urvalet)

54 Variationer mellan medlemsstaterna - Det första skälet som uppgavs av de uppgiftslämnare (EU27 41 procent) som stöder införandet av en skatt på finansiella transaktioner, bekämpa överdriven spekulation för att bidra till att förhindra framtida kriser, nämns av fler uppgiftslämnare inom euroområdet (44 procent) än utanför (35 procent). Detta var det svar som gavs först i 21 medlemsstater (i Nederländerna är det förknippat med att se till att de finansiella aktörerna bidrar till kostnaderna för krisen). De medlemsstater där uppgiftslämnarna tycks vara särskilt benägna att välja detta skäl är Tyskland (49 procent) samt Bulgarien och Italien (båda 48 procent) och längre norrut i EU: Danmark och Finland (båda 47 procent) samt Sverige (46 procent). Uppfattningen är dock mindre vanlig i Storbritannien (26 procent), Irland (27 procent) och Malta (28 procent). - Det andra skälet (EU27 35 procent), få de finansiella aktörerna att bidra till kostnaderna för krisen, nämns främst i Irland (57 procent) och i Spanien och Storbritannien (båda 45 procent). I sex medlemsstater uppges detta skäl först. Så är det dock inte i samma grad i Sverige (22 procent) och Tjeckien (24 procent). - Det tredje skälet (EU27 11 procent), minska de offentliga underskotten, får särskilt mycket stöd från uppgiftslämnare i Tjeckien och Malta (24 procent) samt i Litauen (20 procent), men mycket lite stöd från uppgiftslämnare i Bulgarien (2 procent), Finland (4 procent) och Spanien (5 procent). - Finansiering av innovativa politiska åtgärder (t.ex. bekämpning av klimatförändringarna, miljöinsatser, utvecklingsbistånd) (EU 10 procent) nämns något oftare i Sverige (23 procent) samt i Österrike och Luxemburg (båda 15 procent), än i Irland (4 procent) eller i Ungern, Bulgarien och Finland (6 procent i dessa tre länder)

55 Bas: Frågan ställdes till dem som i princip var för en skatt på finansiella transaktioner (61 procent av urvalet)

56 Sociodemografisk analys - Uppgiftslämnare mellan 40 och 54 års ålder och de äldsta uppgiftslämnarna är mer benägna än de övriga att nämna överdriven spekulation (43 procent respektive 42 procent mot 36 procent för personer i åldern år) som skäl till att de är för principen om en skatt. Däremot är yngre européer mer benägna att motivera sitt stöd för en skatt på finansiella transaktioner med att det skulle göra det möjligt att finansiera en innovativ politik (17 procent mot 8 procent av dem som är 55 år eller äldre). - De socialt mest gynnade grupperna tycks vara mer benägna att nämna bekämpande av överdriven spekulation (majoritetsåsikten i EU, EU27 41 procent): detta gäller 48 procent av cheferna (mot 36 procent av arbetarna) samt 41 procent av uppgiftslämnarna som praktiskt taget aldrig eller bara då och då har svårigheter att betala sina räkningar (mot 36 procent av dem som för det mesta har sådana svårigheter). Denna uppfattning delas också av personer som anser att återgången till tillväxt redan har skett (48 procent mot 37 procent av dem som anser att krisen kommer att pågå i många år)

57 Bas: Frågan ställdes till dem som var för en skatt på finansiella transaktioner (61 procent av urvalet)

58 5.4 Skäl att vara emot en skatt på finansiella transaktioner i Europeiska unionen till att börja med [QA8] - Européer som är emot en skatt på finansiella transaktioner enbart för EU nämner flera skäl till sitt val - Av de uppgiftslämnare som på fråga QA6.1 svarade att de var för en skatt på finansiella transaktioner sade en del att de var emot att skatten införs i EU till att börja med om en internationell överenskommelse inte uppnås (QA6.3). Denna grupp tillfrågades därefter om varför de var emot skatten under dessa omständigheter. Fyra påståenden presenterades för uppgiftslämnarna som uppmanades välja det påstående som verkade vara det viktigaste skälet. Uppgiftslämnarnas svar på frågan är mycket varierande: exempelvis anser 26 procent av uppgiftslämnarna att det inte skulle vara genomförbart och att en skatt på finansiella transaktioner endast kan införas på global nivå. Följande anledningar får 22 procent vardera av svaren: - Det skulle försvaga finansmarknadens konkurrenskraft. - Det skulle endast medföra att europeiska finansiella aktörer bidrar till kostnaderna för krisen. Det sista skälet, som samlar 21 procent av uppgiftslämnarna, är att det skulle leda till ett utflöde av kapital från EU. Bas: Motståndare till en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå (14 procent)

59 Variationer mellan medlemsstaterna På grund av det begränsade underlaget för frågan, som ställdes till 8 procent av hela urvalet, är det inte möjligt att ge resultat i siffror. Vi kommer därför att helt enkelt beskriva de allmänna tendenserna. - Tanken att en skatt av detta slag endast kan införas på global nivå nämns främst i Grekland, Portugal och Ungern. De uppgiftslämnare som är minst benägna att ge detta svar finns i Lettland och Bulgarien. - Risken att försvaga den europeiska finansmarknadens konkurrenskraft nämns främst i norra delen av Europeiska unionen: Danmark, Finland, Nederländerna, Slovakien och Österrike. De uppgiftslämnare som är minst benägna att välja detta alternativ återfinns i Rumänien och Estland. - Tanken att det endast skulle få de europeiska finansiella aktörerna att bidra till kostnaden för krisen är främst ett giltigt skäl för uppgiftslämnare i Cypern samt i Estland och Grekland. Mycket få uppgiftslämnare i Irland och i Polen delar dock denna uppfattning. - Risken för ett utflöde av kapital från EU nämns främst i Belgien, Italien och Polen, men sällan i Rumänien och Grekland

60 Sociodemografisk analys Den sociodemografiska analysen måste genomföras med försiktighet på grund av det begränsade underlaget. - De yngsta uppgiftslämnarna var mer benägna att förklara att en skatt på finansiella transaktioner enbart på EU-nivå endast skulle få de europeiska finansiella aktörerna att bidra till kostnaderna för krisen (28 procent av åldersgruppen år mot 19 procent av åldersgruppen år). De är också mer benägna (25 procent mot 19 procent av dem som är 55 år eller äldre) att anse att det skulle försvaga den europeiska finansmarknadens konkurrenskraft. De är dock de minst benägna (19 procent mot 27 procent av dem i åldern 25 år och uppåt) att anse att en skatt på finansiella transaktioner endast kan införas på global nivå. - Att tillhöra en mer utsatt social grupp är en särskiljande variabel i detta avseende: svaret påverkas av både utbildningsnivån och yrkestillhörigheten. Intervjuade som lämnade skolan före 16 års ålder är mer benägna att säga att en skatt endast skulle få de europeiska finansiella aktörerna att bidra till kostnaderna för krisen (29 procent mot 17 procent av de mest utbildade). Detta är också fallet för 25 procent av de hemarbetande och 23 procent av de arbetslösa (mot 13 procent av cheferna). De minst utbildade är dock de minst benägna (13 procent mot 26 procent av de mest utbildade) att säga att det skulle försvaga den europeiska finansmarknadens konkurrenskraft. Samma sak gäller för 17 procent av de hemarbetande (mot 36 procent av cheferna). - uppgiftslämnare som anser att euron har minskat de negativa effekterna av krisen är mer benägna att säga att en skatt i EU skulle försvaga den europeiska finansmarknadens konkurrenskraft (26 procent mot 20 procent av dem som anser att euron inte har haft någon dämpande effekt). 31 procent av dem (mot 23 procent) anser att en sådan skatt endast kan införas på global nivå

61 - De mest optimistiska uppgiftslämnarna (som säger att återgången till tillväxt redan har börjat) är mer benägna att anse att en sådan skatt endast kan införas på global nivå (30 procent mot 22 procent av de mest pessimistiska uppgiftslämnarna). Uppgiftslämnare som anser att krisen kommer att pågå i många år är mer benägna (30 procent mot 20 procent av dem som säger att återgången till tillväxt redan har börjat) att anse att en sådan skatt endast skulle få de europeiska finansiella aktörerna att bidra till kostnaderna för krisen. - Uppgiftslämnare politiska inställning leder också till vissa skillnader: Uppgiftslämnare till vänster är mer benägna än de till höger (26 procent mot 15 procent) att klaga över att en skatt på EU-nivå endast skulle få de europeiska aktörerna att bidra till kostnaderna för krisen. Däremot är de mindre benägna (19 procent mot 25 procent) att anse att det skulle försvaga den europeiska finansmarknadens konkurrenskraft

62 Bas: Motståndare till en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå (14 procent)

63 6. Européerna och livsmedelstryggheten 6.1 Den allmänna opinionen är starkt för EU-åtgärder för att främja livsmedelstryggheten [QA9.1, 9.2, 9.3 och 9.4] Europaparlamentet är oroat över den kraftiga globala prisstegringen på livsmedel som delvis beror på finansiell spekulation i jordbruksråvaror. För att ta pulsen på den europeiska opinionen i detta ämne bad vi uppgiftslämnarna svara på fyra frågor. - En stor majoritet av européerna var överväldigande positiva till de föreslagna åtgärderna för att stödja jordbrukssektorn samtidigt som livsmedelstryggheten i världen upprätthålls - En bred majoritet av européerna (95 procent) säger att de instämmer i följande påstående: Livsmedelsprodukter måste vara tillgängliga till överkomliga priser för konsumenterna samtidigt som jordbrukarna garanteras en rimlig levnadsstandard. Endast 4 procent av uppgiftslämnarna håller inte med, och 1 procent svarade inte. Över nio av tio uppgiftslämnare (92 procent) anser också att EU måste säkerställa livsmedelstryggheten för sina medborgare genom att upprätthålla jordbruksverksamheten i EU. 6 procent av uppgiftslämnarna har en annan uppfattning och 2 procent svarade inte. Över fyra av fem uppgiftslämnare (86 procent) anser att EU måste bidra till att bekämpa den livsmedelsbrist som lett till uppror och sociala rörelser i flera utvecklingsländer. En av tio uppgiftslämnare håller inte med och 4 procent svarade inte. 86 procent av européerna instämmer också i påståendet att EU måste medverka till införandet av ett globalt system för livsmedelslagring för att trygga befolkningarnas livsmedelsförsörjning och bekämpa spekulation i livsmedelspriser. Precis som för det föregående påståendet håller 10 procent av uppgiftslämnarna inte med och 4 procent svarade inte

64 Européerna har verkligen utryckt en stark önskan om att EU ska spela en ledande roll i kampen mot livsmedelsbrist: de anser att detta är ett viktigt uppdrag för Europeiska unionen och dess institutioner

65 Variationer mellan medlemsstaterna Trots att en överväldigande majoritet av personerna i undersökningen svarade att de instämmer i att livsmedelsprodukter måste vara tillgängliga till ett överkomligt pris för konsumenterna samtidigt som jordbrukarna garanteras en rimlig levnadsstandard (EU27 95 procent), avslöjar en ingående analys av svaren vissa skillnader mellan länderna i fråga om hur starka åsikterna är. Uppgiftslämnarna är mest positiva i Cypern (93 procent instämmer helt ), i Slovenien (85 procent), Tyskland (83 procent), Bulgarien och Sverige (82 procent i båda fallen). I Portugal svarar däremot bara 48 procent att de instämmer helt, liksom i Italien (53 procent) och i Irland (58 procent). Svaren är något mer återhållsamma, även om de som instämmer fortfarande utgör en mycket stor majoritet tillsammans: i alla länder instämmer minst 90 procent av uppgiftslämnarna i detta påstående. - Tanken att EU bör säkerställa livsmedelstrygghet för sina medborgare genom att upprätthålla jordbruksverksamheten i EU (EU27 92 procent) stöds av en överväldigande majoritet av uppgiftslämnarna i hela EU. De som är minst benägna att instämma är uppgiftslämnare i Danmark (79 procent). En ingående analys av svaren visar att stödet är starkast i Cypern (91 procent svarar att de instämmer helt ), Slovenien (81 procent) och Bulgarien (80 procent). Uppgiftslämnare i Portugal (45 procent instämmer helt ), Italien (47 procent), Danmark (48 procent) och Polen (49 procent) är en aning mindre positiva. - Över tre fjärdedelar av uppgiftslämnarna i alla EU-länder anser att unionens deltagande i bekämpandet av den livsmedelsbrist som lett till uppror och sociala rörelser i flera utvecklingsländer (EU27 86 procent) skulle vara en bra idé. Denna uppfattning är dock mindre stark än i fråga om de två första påståendena: återigen är uppgiftslämnarna i Cypern mindre benägna att instämma helt i att unionen bör medverka till bekämpandet av livsmedelsbrist (86 procent), följt av Sverige (67 procent), Slovenien (63 procent) och Grekland (61 procent). Färre än fyra av tio uppgiftslämnare uttrycker detta önskemål i Tjeckien (37 procent) eller Storbritannien och Italien (39 procent i båda fallen)

66 - 66 -

67 Slutligen skulle insatser av Europeiska unionen för inrättandet av ett globalt system för livsmedelslagring för att trygga befolkningarnas livsmedelsförsörjning och bekämpa spekulation i livsmedelspriser (EU27 86 procent) få stöd särskilt i Slovenien (97 procent), Cypern (96 procent) och Malta och Slovakien (båda 94 procent). även om påståendet stöds av en mycket stor majoritet av uppgiftslämnarna är stödet mindre uttalat än för de första två påståendena: Även om 81 procent av uppgiftslämnarna i Cypern, 73 procent i Slovenien, 65 procent i Bulgarien och 61 procent i både Rumänien och Malta instämmer helt i att EU bör medverka till inrättandet av ett globalt system för livsmedelslagring, delas denna uppfattning av bara 37 procent av uppgiftslämnarna i Storbritannien, 40 procent i Italien, 44 procent i Portugal och 45 procent i Polen

68 - 68 -

69 Sociodemografisk analys En analys av resultaten av dessa fyra frågor utifrån sociodemografiska variabler visar inte några verkliga skillnader mellan svaren. Det finns ett mycket utbrett samförstånd om frågan: samtliga uppgiftslämnare stöder åtgärder för att säkerställa livsmedelstryggheten för alla, samtidigt som jordbrukssektorn bevaras

70 6.2 Jordbruksbistånd förefaller vara den effektivaste åtgärden för att bekämpa stigande livsmedelspriser i utvecklingsländerna [QA10] I en svår ekonomisk situation är frågan om stigande livsmedelspriser särskilt relevant. Därför ville vi fråga uppgiftslämnarna vad de anser är det bästa sättet att motverka prisstegringarna. Vi bad dem välja vilken åtgärd som de anser är mest effektiv bland följande tre påståenden. - Européerna är mycket splittrade i sina uppfattningar om det mest effektiva sättet att motverka stigande livsmedelspriser - Endast lite drygt en tredjedel av européerna (34 procent) anser att hjälpa jordbruket i utvecklingsländerna skulle vara den mest effektiva åtgärden för att motverka en prisstegring på livsmedelsprodukter. Något färre (32 procent) skulle hellre välja införandet av mekanismer på global nivå för att samordna insatserna och förhindra överdriven spekulation. Slutligen skulle en fjärdedel välja att ge de nya europeiska finansiella tillsynsmyndigheterna ökade befogenheter att förhindra överdriven spekulation

71 Variationer mellan medlemsstaterna Ordningen mellan de lösningar som föredras varierar påtagligt från en medlemsstat till en annan. - Länder utanför euroområdet är betydligt mer övertygade än länder inom euroområdet (45 procent respektive 29 procent) om att hjälpa jordbruket i utvecklingsländerna skulle vara ett effektivt sätt att motverka prisökningen på livsmedel (EU27 34 procent). Denna åtgärd uppfattas som mest effektiv i 15 medlemsstater med Storbritannien i täten (58 procent), Lettland (52 procent), Sverige (51 procent) och Danmark (49 procent). Däremot nämns den bara av 16 procent av uppgiftslämnarna i Slovakien, 17 procent i Österrike och 18 procent i Cypern. - Införande av mekanismer på global nivå för att samordna insatserna och förhindra överdriven spekulation (EU27 32 procent) är en åtgärd som nämns oftare i euroområdet (35 procent mot 24 procent utanför euroområdet). Den anses vara den mest effektiva åtgärden i tio medlemsstater, särskilt i Cypern (44 procent), i Spanien (41 procent) och Italien, Grekland och Slovakien (samtliga 39 procent). Endast 15 procent av uppgiftslämnarna i Malta och 19 procent i Storbritannien och i Irland delar denna uppfattning. - Ge de nya europeiska finansiella tillsynsmyndigheterna ökade befogenheter att förhindra överdriven spekulation (EU27 25 procent) anses vara den mest effektiva åtgärden av uppgiftslämnare i Österrike (39 procent), Ungern (35 procent) och Litauen (33 procent). Åtgärden nämns också ofta i Slovakien (38 procent) och Italien (37 procent). Däremot väljer färre uppgiftslämnare i Storbritannien (13 procent), Danmark (14 procent) och Lettland (15 procent) detta svar

72 - 72 -

73 Sociodemografisk analys Skillnaderna mellan grupperna är ganska små för denna fråga. Trots detta kan följande noteras: - Kvinnor är en aning mer benägna än män (33 procent respektive 30 procent) att välja införandet av mekanismer på global nivå för att samordna insatserna och förhindra överdriven spekulation. - De yngsta uppgiftslämnarna (åldersgruppen år) är mer benägna (41 procent mot 32 procent av åldersgruppen år) att välja hjälpa jordbruket i utvecklingsländerna. Däremot är de minst benägna (27 procent mot 34 procent av åldersgruppen år) att föredra införande av mekanismer på global nivå för att samordna insatserna och förhindra av överdriven spekulation och de minst benägna (23 procent mot 26 procent för åldersgruppen år) att välja att ge de nya europeiska finansiella tillsynsmyndigheterna ökade befogenheter att förhindra överdriven spekulation. - Uppgiftslämnare som anser att euron har bidragit till att minska de negativa effekterna av krisen är mer benägna att anse att den mest effektiva åtgärden för att bekämpa stigande livsmedelspriser är att ge de nya europeiska finansiella tillsynsmyndigheterna ökade befogenheter att förhindra överdriven spekulation (31 procent mot 23 procent av dem som inte är övertygade om att euron haft någon sådan dämpande effekt). Detta anser också 36 procent av de uppgiftslämnare som anser att återgången till tillväxt kommer att ske under de närmaste månaderna (mot 22 procent av dem som säger att krisen kommer att pågå länge). - Slutligen skulle 40 procent av de som är motståndare till en skatt på finansiella transaktioner stödja jordbruket i utvecklingsländerna (mot 32 procent av dem som är för en sådan skatt). Denna åtgärd stöds också av 38 procent av de uppgiftslämnare som skulle känna sig bättre skyddade om deras land vidtog individuella åtgärder (mot 32 procent av de som skulle föredra samordnade åtgärder tillsammans med de övriga medlemsstaterna)

74 - 74 -