Behovet av ändringar i svensk lagstiftning med anledning av antagandet av nya RoHS direktivet

Transkript

1 Mall-id: MAG-0006, Juridiska sekretariatet Johan Forsberg, Jurist Behovet av ändringar i svensk lagstiftning med anledning av antagandet av nya RoHS direktivet 1. Inledning RoHS-direktivet 1, som trädde i kraft den 13 februari 2003, syftar till att begränsa användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter för att skydda människors hälsa, främja miljövänlig återvinning och bortskaffande av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter. Det gällande RoHS-direktivet ( RoHS I ) har ersatts med ett nytt direktiv 2 ( RoHS II ). Syftet med RoHS II är bl.a. att förtydliga vissa frågor som varit föremål för tolkningsproblem. Direktivet innebär att fler produktkategorier omfattas jämfört med tidigare. Direktivet innebär även ett utökat ansvar för aktörer i tillverknings- och distributionsleden, bland annat krav på CE-märkning. Förändringarna anpassar RoHSdirektivet till generella EU-krav på produktområdet. Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att ta fram en promemoria med förslag på ny lagstiftning med anledning av det nya direktivet. 1.2 Bakgrund RoHS I trädde kraft samtidigt med det s.k. WEEE-direktivet 3. Det övergripande syftet med direktiven var att begränsa miljöpåverkan av elektrisk och elektronisk utrustning genom att begränsa mängden farliga ämnen (genom RoHS I) i sådan utrust- 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95 EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter. (Restriction of the use of certain Hazardous Substances in electrical and electronic equipment). 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk eller elektronisk utrustning (WEEE). Kemikalieinspektionen Postadress Besök Faktureringsadress Telefon & fax Internet Org nr Box Sundbyberg Esplanaden 3A, Sundbyberg FE Hackås Telefon Fax kemi@kemi.se

2 ning, samt underlätta insamling och återvinning av sådan utrustning (genom WEEEdirektivet). RoHS I-direktivet ska enligt art. 2 tillämpas på elektriska och elektroniska produkter (EE-utrustning) som omfattas av kategorierna 1-7 och 10 i bilaga I A till direktiv 2002/96/EG (WEEE) samt på elektriska glödlampor och belysningsarmatur i hushåll. 4 Enligt art. 4 i RoHS-direktivet ska medlemsstaterna från och med den 1 juli 2006 se till att elektriska och elektroniska produkter som släpps ut på marknaden inte innehåller bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom, PBB och/eller PBDE (de båda sistnämnda ämnena är grupper av flamskyddsmedel). Undantagen från direktivet framgår av bilaga 1. Reservdelar till utrustning som släppts ut på marknaden före i juli 2006 omfattas inte (art. 2). Kommissionen har möjlighet att besluta om nya undantag efter hörande av medlemsstaterna genom s.k. kommittébeslut. Tolkningsproblem RoHS I är ett litet direktiv som i stort sett bara innehåller det generella kravet om innehåll av farliga ämnen. Detta har vållat en del tolkningsproblem. Upplysningsvis kan nämnas följande. - Definitionen av släppa ut på marknaden saknas i RoHS-direktivet men har tolkats som tidpunkten när produkten efter tillverkning eller import görs tillgänglig för första gången på EU-marknaden. 5 Denna definition skiljer sig från t.ex. definitionen i REACH, där utsläppande på marknaden kan göras i alla led i aktörskedjan. (Definitionen är densamma i RoHS II som enligt RoHS I men finns nu tydligt angiven, vilket undanröjer detta tolkningsproblem.) - S k gråzonsprodukter. Pga. direktivets otydlighet har det varit en ständig diskussion om vilka produkter som omfattas. Det har t.ex. gjorts ett undantag för utrustning som är beroende av ström för sin funktion, vilket har medfört att t.ex. leksaksbjörnar med någon form av elektrisk funktion inte har ansetts omfattas. Vissa medlemsstater, däribland SE, anser att kommissionens tolkning är felaktig och har i tillsyn aktivt drivit ståndpunkten att dessa produkter omfattas. Försök till lösning har gjorts genom ny definition i RoHS II. 6 I nuvarande RoHS finns inget liknande klargörande angående omfattningen. Det finns såvitt känt inte heller någon domstolspraxis i frågan. 4 Dock att vissa undantag görs för produkter som används med hög spänning. 5 Se Kommissionens FAQ-dokument Frequently Asked Questions on Directive 2002/95/EC on the restriction of the Use of certain Hazardous substances in Electrical and Electronic Equipment ( ). Se även Kommissionens dokument Riktlinjer för genomförandet av direktiv som grundar sig på den nya metoden och helhetsmetoden. 6 Ett problem som då har uppstått är om gråzonsprodukter omfattas omedelbart eller först efter övergångstiden, dvs. 22 juli Frågan kommer förhoppningsvis att lösas under arbetet med nytt FAQ-dokument. 2 (40)

3 Behovet av revidering Utvärderingar av RoHS I och WEEE- direktiven har visat att målsättningarna med direktiven inte har uppfyllts i önskvärd utsträckning. Endast en tredjedel av EEprodukterna återvinns i enlighet med bestämmelserna. Det har också visat sig att många EE-produkter inte uppfyller gällande standarder avseende reglerade ämnen. 7 Kommissionen inledde år 2007 en översyn av direktiven. Problem som uppmärksammades med RoHS I gäller främst olikheter i medlemsstaternas genomförande av direktivet i form av icke harmoniserade tolkningar och definitioner, samt varierande krav på hur företagen ska visa att de uppfyller direktivets krav. Det bedömdes också finnas ett behov av att utöka omfattningen genom att inkludera medicintekniska produkter samt övervaknings- och kontrollinstrument, 8 dvs. de kategorier som exkluderats från RoHS I. 1.3 Svensk implementering Direktivet har implementerats genom förordningen (1998:944) om förbud i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter (11b, 11d och 11f, med hänvisning till bilaga 1 förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter 9 ) samt Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2008:2) 5 kap Bestämmelserna är meddelade med stöd av 14 kap. 8 miljöbalken. I förordningarna definieras begreppet elektriska och elektroniska produkter. Vidare anges kraven på produkterna vad avser otillåtna ämnen, samt generella undantag från kraven för vissa produkter. I Kemikalieinspektionens föreskrifter anges tillåtna haltgränser av de aktuella ämnena samt mer specificerade undantag från kraven. Undantagen har angivits i bilaga 3 till föreskrifterna och anger t.ex. olika haltgränser för kvicksilver i s.k. lågenergilampor. Bestämmelserna är sanktionerade genom 29 kap. 3 punkten 2 miljöbalken. Brottsrubriceringen är miljöfarlig kemikaliehantering. Någon miljösanktionsavgift finns inte avseende RoHS-bestämmelserna. 2. RoHS II RoHS II innebär inte någon ändring avseende vilka kemiska ämnen som regleras, däremot omfattas fler produktkategorier. 10 Den stora förändringen gäller hur kontrollen av produkterna ska genomföras. Direktivet innebär reglerade krav på marknads- 7 Kommissionens pressmeddelande den 3 december 2008, IP/08/ Regeringskansliets Faktapromemoria 2008/09: F98 9 Förordningen implementerar WEEE-direktivet. 10 RoHS II föreskriver dock en ordning för att kunna uppta nya ämnen i bilagan till direktivet. 3 (40)

4 kontroll jämfört med tidigare. RoHS II ställer bl.a. krav på CE-märkning 11 och innebär mer omfattande skyldigheter för aktörerna i distributionskedjan. Avsikten är att åstadkomma harmonisering med övriga produktregler inom EU genom krav t.ex. på intyg om överensstämmelse och myndigheternas tillsyn. En avsikt är också att komma tillrätta med de tolkningsproblem som uppstått, bland andra de ovan nämnda RoHS II är ett Nya metoden-direktiv "Nya metoden" innebär kortfattat att detaljerade tekniska krav undviks i produktdirektiven till förmån för väsentliga hälso- och säkerhetskrav och hänvisningar till standarder. En produkt som tillverkats enligt en harmoniserad standard förutsätts uppfylla de väsentliga kraven i det aktuella direktivet. 12 Nya metoden kompletterades år 1993 med införandet av en helhetsmetod för bedömning av överensstämmelse. Denna metod innebar harmoniserade metoder för provning, certifiering och CEmärkning. Tillverkaren fick större ansvar och valmöjligheter att visa hur produkten uppfyller de väsentliga kraven. 13 Genom det s.k. varupaketet har det antagits bestämmelser på EU-nivå som avser att åstadkomma ökad produktsäkerhet och fri rörlighet på EU:s inre marknad. Varupaketet utgörs av tre rättsakter som reviderar den nya metoden 14 och innehåller bl.a. en översyn av modellen för nya metoden-direktiv. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Förordningen utgör ett ramverk för bl.a. ackreditering, marknadskontroll och CE-märkning. Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG ( rambeslutet ) ska fungera som ett ramverk för framtida lagstiftning om harmonisering av villkoren för saluföring av produkter, samt ska utgöra referenstext för framtida lagstiftning på området. Referensbestämmelser anges i bilaga I. I bilaga II anges de olika förfarandena (modulerna) för bedömning av varors överensstämmelse med lagstiftningen. Den tredje rättsakten som ingår i varupaketet är förordning (EG) nr 764/2008. Förordningen gäller inom det icke-harmoniserade området (det vill säga det område som inte är reglerat av EU genom harmoniserande produktregler) och innehåller förfaranderegler för myndigheter som vill stoppa en produkt som lagligen saluförts i en annan medlemsstat. Förordningen aktualiseras inte vid genomförandet av RoHS II. 11 CE: Conformité Européenne (ung. i överensstämmelse med EG-rätten ). 12 RoHS II hänvisar dock inte till någon standard utan kraven anges i direktivet. 13 Se vidare prop. 2010/11:80 där nya metoden beskrivs utförligt. 14 Rättsakterna brukar benämnas New Legislative Framework (NLF). 4 (40)

5 Varupaketets direkta betydelse för RoHS II är i huvudsak två. Dels har en stor del av RoHS II utformats enligt rambeslutets referensbestämmelser, dels aktualiseras bestämmelserna om marknadskontroll i förordning 765/2008. Frågan om marknadskontrollbestämmelsernas förenlighet med miljöbalken behandlas vidare nedan. Vissa definitioner har också klargjorts i RoHS II i linje med varupaketets definitioner, t.ex. av de ekonomiska aktörerna, utsläppande på marknaden etc Omfattningen av RoHS II Medlemsstaternas huvudsakliga ansvar framgår av art. 4.1: Medlemsstaterna ska se till att elektrisk och elektronisk utrustning som släpps ut på marknaden, inklusive kablar och reservdelar för reparation, återanvändning, uppgradering av funktioner eller förbättrad kapacitet inte innehåller ämnen i bilaga II (samma ämnen och haltgränser som i RoHS I). Detta förbud är förenat med en rad övergångstider som framgår av andra punkter i art. 4. Direktivet ska vara införlivat i nationell lagstiftning senast 2 januari Tillämpningsområdet av RoHS II framgår nu av bilaga I till direktivet (art. 2.1) där det anges vilka produkter direktivet omfattar, dvs. hänvisningen till WEEE-direktivet har tagits bort. Följande utrustning omfattas: 1. Stora hushållsapparater. 2. Små hushållsapparater. 3. It- och telekommunikationsutrustning. 4. Konsumentutrustning. 5. Belysningsutrustning. 6. Elektriska och elektroniska verktyg. 7. Leksaker, sport- och fritidsprodukter. 8. Medicintekniska produkter. 9. Övervaknings- och kontrollinstrument inklusive industriella övervaknings- och kontrollinstrument. 10. Automater. 11. Annan elektrisk och elektronisk utrustning som inte omfattas av någon av ovanstående kategorier. RoHS II omfattar alltså även produktkategorierna 8, 9 och 11 jämfört med tidigare. Gränsvärden för förbjudna ämnen fastställs nu i själva direktivet. 15 Haltgränserna bestämdes tidigare i ett kommissionsbeslut som bifogats direktivet Övergångstider Huvudregeln är att EE-utrustning som inte omfattas av nuvarande RoHS men av RoHS II får i övrigt tillhandahållas på marknaden fram till 22 juli Kommissionens beslut av den 18 augusti /618/EG, L214 5 (40)

6 Det finns en rad undantag. För medicintekniska produkter och övervaknings- och kontrollinstrument, medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och industriella övervaknings- och kontrollinstrument gäller kortare övergångstider som anges i art Enligt art. 4.4 gäller särskilda övergångstider för kablar eller reservdelar, för reparation, återanvändning, uppgradering av funktioner eller förbättrad kapacitet av de produktkategorierna, elektrisk eller elektronisk utrustning, medicintekniska produkter, medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik, övervaknings- och kontrollinstrument, industriella övervaknings- och kontrollinstrument samt elektrisk eller elektronisk utrustning som omfattades av ett undantag och släpptes ut på marknaden innan undantaget upphörde att gälla, i den mån detta specifika undantag berörs. Enligt art. 4.5 ska punkt 1 inte tillämpas om reservdelar som återvunnits från sådan elektrisk eller elektronisk utrustning som släppts ut på marknaden före den 1 juli 2006 återanvänds i utrustning som släppts ut på marknaden före den 1 juli 2016, förutsatt att återanvändningen sker i slutna kretslopp företag emellan som kan underkastas granskning samt att konsumenten får veta att återanvändning av delar ägt rum. Enligt art. 4.6 ska punkt 4.1 inte tillämpas på de användningar som förtecknas i bilagorna III och IV till direktivet. I bilaga III anges befintliga undantag från RoHS I. Bilaga IV anger nya undantag med anledning av RoHS II. Undantagen i bilagorna är konstruerade så att de reglerade ämnena får användas i vissa produkter som omfattas av direktiven. 2.4 Undantag för vissa produkttyper Vilka produkttyper som helt undantas från RoHS II har preciserats och anges i art Detta innebär ett förtydligande jämfört med tidigare. Direktivet ska t.ex. inte tillämpas på storskaliga stationära industriverktyg, storskaliga fasta installationer eller transportmedel för personer eller varor, med undantag för elektriska tvåhjuliga fordon som inte är typgodkända. Avgränsningen av undantagen kommer att behandlas inom ramen för ett nytt FAQdokument. 3. Nya skyldigheter för marknadsaktörerna Förutom att omfatta flera produkttyper innebär RoHS II utökade skyldigheter för tillverkare, tillverkarnas representanter, importörer och distributörer (marknadsaktörer). Bestämmelserna är i stor utsträckning utformade enligt referensbestämmelserna i bilaga 1 i rambeslutet. Medlemsstaterna ska säkerställa att skyldigheterna efterföljs. Skyldigheterna anges i art. 7-10: Tillverkares skyldigheter a) Säkerställa att EE-utrustning har konstruerats och tillverkats i enlighet med kraven i art (40)

7 b) Utföra eller låta utföra intern tillverkningskontroll (enligt anvisad modul i rambeslutet). c) Upprätta EU-försäkran och anbringa CE-märkning när gällande krav är uppfyllda. EU-försäkran ska upprättas av tillverkaren enligt till direktivet bifogad mall (art. 13). d) Kunna uppvisa teknisk dokumentation och EU-försäkran i tio år efter utsläppande på marknaden. e) Ta fram rutiner som säkerställer att serietillverkningen överensstämmer med kraven. f) Föra register över EE-utrustning som inte överensstämmer med kraven och återkallelser av utrustning samt att informera distributörer om sådana åtgärder. g) Säkerställa identifieringsmärkning. h) Ange tillverkare och kontaktadress. i) Vidta korrigerande åtgärder om en produkt som släppts ut på marknaden inte överensstämmer med direktivet, alt. återkalla utrustningen, och underrätta behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtagits. j) På motiverad begäran tillhandahålla information och dokumentation som behövs för att visa att produkten överensstämmer med direktivet. Tillverkares representants skyldigheter a) Tillverkare ska ha möjlighet att utse en representant. Skyldigheter enligt art. 7a och upprättande av teknisk dokumentation får inte delegeras. b) Tillverkares representant utför de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Fullmakten ska ge representanten rätt att åtminstone - Kunna uppvisa EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen för de nationella marknadskontrollmyndigheterna under tio år efter utsläppande på marknaden, - På motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ge all information som behövs för att visa att EE-utrustning överensstämmer med direktivet, - På deras begäran samarbeta med myndigheterna om de åtgärder som vidtas för att se till att direktivet uppfylls. Importörers skyldigheter a) Endast släppa ut EE-utrustning på marknaden som överensstämmer med direktivet. b) Säkerställa att tillverkaren utfört bedömningen om överensstämmelse, upprättat teknisk dokumentation, att utrustningen är försedd med CE-märkning och åtföljs av erforderliga dokument samt att tillverkaren uppfyllt kraven under tillverkare f och g. c) Inte släppa ut utrustning på marknaden som det finns skäl att tro inte uppfyller kraven, alternativt om så är lämpligt drar tillbaka eller återkallar utrustningen, och informera tillverkare och myndigheter när så sker. d) Ange namn och kontaktuppgift etc. på produkten. 7 (40)

8 e) Föra register över produkter som inte uppfyller kraven och produktåterkallanden samt informerar distributörerna om detta. f) Vidta korrigerande åtgärder/återkallar produkter som inte uppfyller kraven samt underrätta myndigheterna om detta. g) Under tio år efter utsläppande på marknaden kunna uppvisa EU-försäkran. h) Se tillverkare punkten j. Distributörernas skyldigheter a) Kontrollera CE-märkning och att det finns erforderliga dokument på ett språk som kan förstås av konsumenterna. b) Inte släppa ut felaktig utrustning på marknaden förrän den överensstämmer med kraven samt informera tillverkaren eller importören samt marknadskontrollmyndigheterna. c) Återkalla eller korrigera felaktig utrustning som har tillhandahållits på marknaden och underrätta de behöriga nationella myndigheterna om detta. d) Se tillverkare punkten j. Medlemsstaterna ska vidare se till - att importörer eller distributörer ska anses vara tillverkare och ha samma skyldigheter som tillverkare enligt art. 7 när en sådan släpper ut EEutrustning på marknaden i eget namn eller eget varumärke eller ändrar sådan utrustning att kraven kan påverkas (art. 11). - Att de ekonomiska aktörerna under en period på tio år efter utsläppande på marknaden för marknadskontrollmyndigheterna kan identifiera a)alla ekonomiska aktörer som levererat EE-utrustning, samt b) alla ekonomiska aktörer som utrustning levererats till (art. 12). Skyldigheterna gäller alltså i huvudsak dels att ta fram och bevara dokumentation om produkterna, dels att vidta åtgärder vid bristande överensstämmelse med gällande krav. 4. Behovet av ny svensk reglering m.m. Förslag: RoHS II implementeras genom en ny förordning under miljöbalken. RoHS I är som nämnts implementerat i förordning (1998:944). Förordningen innehåller kortfattade regleringar av olika kemiska ämnen. I huvudsak anges endast olika förbud och eventuella undantag. RoHS II innebär att aktörernas skyldigheter enligt ovan måste implementeras i svensk lagstiftning. Det tillkommer även andra krav i direktivet, se nedan. Det bör i och för sig vara möjligt att implementera RoHS II i förordning (1998:944). Kemikalieinspektionen anser det dock mer lämpligt att RoHS II implementeras i en helt ny förordning under miljöbalken och att nu gällande be- 8 (40)

9 stämmelser i förordning (1998:944) samt i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2008:2) upphävs eller anpassas. Anledningen till detta är utformningen av förordning (1998:944) som inte innehåller den typen av bestämmelser som aktualiseras, t.ex. om CE-märkning. Förordningen reglerar förbud m.m. I RoHS II utgör kraven på produkterna en mindre del, större delen handlar om skyldigheter för marknadsaktörerna. En implementering av dessa krav i förordning (1998:944) stämmer dåligt med systematiken i förordningen. Eftersom de olika produktkategorierna nu måste finnas med som bilaga till RoHS-bestämmelserna blir det mer systematiskt och tydligt med en ny förordning som enbart grundas på RoHS II. Möjlig delegation för ny förordning är 14 kap. 8 p 8 miljöbalken. (Det förutsätts att bestämmelsen är tillämplig, även om begreppet hantering enligt definitionen i 14 kap. 2 inte omfattar varor.) 4.1 Undantag Förslag: Undantagen som framgår av bilagorna till RoHS II genomförs i Kemikalieinspektionens föreskrifter. Kemikalieinspektionen har för närvarande bemyndigande att meddela undantag som är förenliga med RoHS I. Undantagen som meddelats överensstämmer med bilagan till RoHS I, som införts i Kemikalieinspektionens föreskrifter. Dessutom har undantag gjorts för produktkategorierna 8 och 9. Det föreslås att Kemikalieinspektionen även i fortsättningen får meddela de undantag som direktivet föreskriver och som inte anges i författningsförslaget. Detta är av praktiska skäl lämpligt eftersom det kan förväntas att bilagorna uppdateras relativt ofta. 4.2 Nya krav på marknadsaktörerna En viktig del av RoHS II är som nämnts de nya kraven på marknadsaktörerna. Direktivets bestämmelser om detta har utformats enligt rambeslutets referensbestämmelser (ett slags mallbestämmelser), vilka syftar till att enhetligt reglera kraven på marknadsaktörerna i olika produktdirektiv. När det gäller implementeringen av bestämmelserna kan vägledning hämtas från den nya lagen om leksakers säkerhet 16. Bifogat författningsförslaget har avseende kraven på marknadsaktörerna i huvudsak utformats med nämnda lag om förebild. Detta av följande skäl. Direktivet 17 som nämnda lag implementerar bygger på den reviderade nya metoden och innehåller bestämmelser för marknadsaktörerna som utformats enligt rambeslutets referensbestämmelser på samma sätt som RoHS II. En implementering av dessa referensbestämmelser är alltså redan genomförd i svensk rätt, och det har vid beredningen av lagen gjorts ett antal överväganden som är tillämpbara även avseende RoHS II. Detta är enligt Kemikalieinspektionen ett starkt skäl för att så långt möjligt använda bestämmelsernas utformning i andra sammanhang. Eftersom referensbestämmelserna 16 Lag (2011:579) om leksakers säkerhet 17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet. 9 (40)

10 kommer att användas för olika produktlagstiftningar i framtiden är det angeläget att implementeringen görs enhetligt i fortsättningen för att uppfylla ambitionen med enhetliga produktkrav på EU-nivå. Förslag: Bestämmelser införs om tillverkares skyldigheter - att göra bedömning av utrustningens överensstämmelse med gällande krav samt utarbeta teknisk dokumentation till grund för bedömningen om överensstämmelse, - att upprätta EU-försäkran om överensstämmelse, - att förse utrustningen med CE-märkning samt annan föreskriven märkning. Bedömning av överensstämmelse RoHS II föreskriver att kraven på överensstämmelse ska kontrolleras genom intern tillverkningskontroll, dvs. den enklaste formen av kontroll. Detta framgår av hänvisningen i art. 7 b) till Bilaga II, modul A i rambeslutet. I artikeln anges också att teknisk dokumentation ska upprättas. Upprättande av EU-försäkran Av artikel 7c) framgår att tillverkare ska upprätta EU-försäkran ifall utrustningen uppfyller de tillämpliga kraven. Vad en EU-försäkran om överensstämmelse ska innehålla framgår av art. 13. Kemikalieinspektionen ges möjlighet att föreskriva om innehållet i EU-försäkran. CE-märkning Genom förordning (EG) nr 765/2008 har gemensamma bestämmelser antagits för hur CE-märkning ska ske inom EU. 18 Regler om CE-märkning finns även i olika sektorsdirektiv. Utrustning som omfattas av kraven i RoHS II ska enligt art. 7c) förses med CE-märkning. Enligt art. 14 i RoHS II ska CE-märkningen omfattas av de allmänna principer som fastställs i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008. Det är alltså tillverkaren eller importören som själv intygar, genom anbringande av CEmärket, att kraven efterlevs. Kemikalieinspektionen ges möjlighet att besluta om de ytterligare krav på CE-märkning uppställs i direktivet, samt om krav på övrig märkning. Art. 7e)-7g) innehåller krav på tillverkarna att säkerställa rutiner för att tillverkningen ska överensstämma med gällande krav, registerföring av produkter som inte överensstämmer med kraven samt krav på viss annan märkning utöver CE-märkning. Det föreslås att dessa krav får föreskrivas av Kemikalieinspektionen genom en mer allmän delegationsbestämmelse. 18 Se även Lag (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. 10 (40)

11 Förslag: skyldigheter som är gemensamma för tillverkare och importörer sammanförs i gemensamma bestämmelser. Tillverkare ska under en period av tio år bevara EUförsäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation. Importörer ska under samma tid på begäran ge tillsynsmyndigheten tillgång till samma information. Bevarande av dokumentation Enligt art. 7d) ska en tillverkare kunna uppvisa teknisk dokumentation och EUförsäkran under en period på tio år efter det att den elektriska och elektroniska produkten släppts ut på marknaden. Enligt art. 9g) ska importörer under samma tidsperiod kunna uppvisa EU-försäkran om överensstämmelse samt på begäran av tillsynsmyndigheten ge tillgång till den tekniska dokumentationen. Artiklarna införlivas i en bestämmelse om dokumentation. Kemikalieinspektionen ges möjlighet att föreskriva om ytterligare dokumentationskrav. Märkning Enligt art. 7h) samt art. 9d) ska tillverkare och importörer förse utrustningen med bl.a. namn och kontaktadress. Artiklarna införlivas i en bestämmelse om övrig märkning.(kemikalieinspektionen ges under bestämmelsen om CE-märkning möjlighet att föreskriva om krav på övrig märkning, dvs. även krav enligt dessa artiklar.) Förslag: en bestämmelse om identifiering av de ekonomiska aktörerna införs. Bestämmelsen införlivar art. 12, som anger att de ekonomiska aktörerna under en period på tio år ska kunna identifiera vilka som levererat utrustning till vederbörande aktör, och till vilka aktören i sin tur levererat utrustning. Förslag: två bestämmelser införs om skyldigheter för importörer och distributörer som släpper ut elektrisk eller elektronisk utrustning på marknaden i eget namn eller ändrar sådan utrustning på ett sådant sätt att överensstämmelse med tillämpliga krav påverkas. Bestämmelserna införlivar art. 11. Förslag: en bestämmelse om tillverkares möjlighet att genom fullmakt utse en representant enligt art. 8 införs. Kemikalieinspektionen ges möjlighet att besluta om krav på fullmaktens innehåll Marknadsaktörernas skyldigheter vid bristande överensstämmelse Förslag: bestämmelser införs som anger kraven på marknadsaktörerna vid bristande överensstämmelse. 11 (40)

12 Importörer och distributörer I art. 9 c) och art. 10b) anges att importörer och distributörer som anser eller misstänker att EE-utrustning inte överensstämmer med art. 4 inte ska släppa ut 19 utrustningen på marknaden förrän den överensstämmer med kraven, samt informera tillverkaren och marknadskontrollmyndigheterna om eventuella avvikelser. En distributör kan välja att informera importören istället för tillverkaren. Samtliga ekonomiska aktörer RoHS II ställer detaljerade krav på att marknadsaktörerna ska kontrollera EEutrustning och vidta åtgärder även avseende utrustning som släppts ut/tillhandahållits på marknaden. Enligt art. 10c) ska distributörer som anser eller misstänker att EE-utrustning som tillhandahållits på marknaden inte överensstämmer med direktivet vidtar korrigerande åtgärder, alternativt återkalla eller dra tillbaka utrustningen. Distributören ska också underräta de nationella myndigheterna i de medlemsstater där utrustningen tillhandahållits och lämna detaljerade uppgifter om brister och korrigerande åtgärder. Artikel 10c) har samma innehåll som artiklarna 7i) och 9f), som gäller för tillverkare resp. distributörer. (Denna skyldighet aktualiserar frågan om förslagets förenlighet med Europakonventionen, detta behandlas under avsnitt 5.) 4.4. Marknadskontroll/Tillsyn Förslag: skyldigheterna avseende marknadskontroll genomförs genom hänvisning till relevanta bestämmelser i miljöbalken samt till art i förordning 765/2008. I stället för marknadskontrollmyndighet används ordet tillsynsmyndighet. Kemikalieinspektionen ges befogenhet att besluta om de krav som förordningen föreskriver. Av art. 18 i RoHS II framgår att medlemsstaterna ska utföra marknadskontroll 20 i enlighet med art i förordning 765/2008. Där anges vissa krav på medlemsstaterna i kontrollhänseende. Vissa av nämnda artiklar är inte formulerade som direkt tillämpliga skyldigheter utan föreskriver om åtgärder som medlemsstaterna ska vidta. Eftersom det, såvitt är känt, inte har gjorts någon översyn av om tillsynsbestämmelserna i miljöbalken överensstämmer med kraven på marknadskontroll enligt art i förordning 765/2008 kommenteras artiklarna nedan. Marknadskontrollmyndigheter ska utses. Vad som avses med marknadskontroll får delvis anses sammanfalla med vad som i svensk rätt benämns tillsyn. 21 (Tillsyn bedrivs idag över bland annat varor med stöd av miljöbalkens bestämmelser. Tillsyn 19 Det är sannolikt en felöversättning av art. 10 b) i den svenska versionen eftersom en distributör troligen inte släpper ut utan tillhandahåller produkter på marknaden enligt direktivets definitioner. I Art. 10 i övrigt anges tillhandahåller. I den engelska versionen av art. 10 b) står det does not make ( ) avaliable. 20 Marknadskontroll definieras i direktivet (art. 3) som den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att säkerställa att elektriska och elektroniska utrustningar överensstämmer med de krav som fastställs i direktivet. 21 Se t.ex. Regeringens skrivelse 2009/10: (40)

13 enligt miljöbalken omfattar dock även tillsyn över sådana verksamheter som inte har något med marknadskontroll i bemärkelsen kontroll av varor att göra, t.ex. kontroll av miljöfarliga verksamheter. Tillsyn får därför anses som ett vidare begrepp än marknadskontroll.) För närvarande ligger ansvaret för tillsyn av RoHS-bestämmelserna på Kemikalieinspektionen och kommunerna, dvs. de myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen 22 ansvarar för utsläppande av varor på marknaden när det gäller 14 kap miljöbalken. Ansvaret är formellt sett dubbelt. Det är dock inte dubbelt avseende första ledet, dvs. primärleverantörer 23, där endast Kemikalieinspektionen har tillsyn avseende utsläppande av varor på marknaden. Kemikalieinspektionen har i praktiken riktat in sig på tillsyn mot importörer och liknande eftersom kommunerna ofta har bättre förutsättningar att bedriva tillsyn i detaljhandelsledet. Kemikalieinspektionen föreslår att ingen ändring görs av tillsynsansvaret. Kemikalieinspektionen har teknisk utrustning för analys av EE-produkter och bedömer att inspektionen tillsammans med kommunerna har väl inarbetade rutiner för denna tillsyn. De krav på produkterna som tillkommer genom RoHS II, t.ex. avseende märkning, innebär bara att de kontroller som nu utförs av produkterna kompletteras med kontroller av märkning etc. KemI föreslår alltså att KemI och kommunerna ansvarar för tillsynen även i fortsättningen. De allmänna kraven på marknadskontroll i förordning 765/2008 anges i art. 16 i nämnda förordning: medlemsstaterna ska säkerställa att varor som inte uppfyller tilllämpliga krav i harmoniserad gemenskapslagstiftning dras tillbaka eller förbjuds eller hindras från att tillhandahållas på marknaden, och att allmänheten, kommissionen och övriga medlemsstater informeras om detta. Befogenheterna för svenska tillsynsmyndigheter att bedriva tillsyn enligt miljöbalken framgår av 26 kap. miljöbalken. Vidare finns bestämmelser om biträde av polis m.m. i 28 kap. miljöbalken. Tillsynsbestämmelserna är allmänt hållna och ger vidsträckta befogenheter att besluta om förelägganden för att miljöbalkens mål ska efterlevas. En generell begränsning är att förelägganden måste vara proportionella. Möjligheterna att utöva tillsyn med stöd av miljöbalkens tillsynsbestämmelser får anses uppfylla de allmänna kraven i art. 16 i förordning 765/2008. Förordningen ställer dock även en del särskilda krav som behandlas nedan. Beträffande den reglering som krävs med anledning av att RoHS II hänvisar till art i förordning 765/2008 kan ytterligare vägledning hämtas från den nya lagen om leksakers säkerhet 24. Leksaksdirektivet 25 hänvisar avseende marknadskontroll till samma artiklar i förordning 765/2008 som RoHS II. Vissa ställningstaganden om dessa artiklar som gjorts vid antagandet av lagen kommenteras nedan. I övrigt anges Kemikalieinspektionens uppfattning om behovet av reglering. 22 Miljötillsynsförordning (2011:13). 23 Med primärleverantör avses tillverkare eller importörer. 24 Lag (2011:579) om leksakers säkerhet. 25 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet. 13 (40)

14 Informationsskyldighet (art. 17) Se nedan under Samordning av marknadskontroll. Medlemsstaternas skyldigheter avseende organisation (art. 18) Artikeln anger vissa skyldigheter som medlemsstaterna ska uppfylla. Artikeln är i huvudsak inte direkt tillämplig utan det som anges måste på något sätt regleras i nationell lagstiftning. Samordning av marknadskontroll (art.18.1) Samordningen av marknadskontrollen har i Sverige behandlats genom förordning (2005:893) om marknadskontroll av varor. Ett marknadskontrollråd har inrättats för att samordna frågor om marknadskontroll. I marknadskontrollrådets handlingsplan för 2012 anges bl.a. att rådet ska verka för en översyn av marknadskontrollmyndigheternas existerande befogenheter och sanktionsmöjligheter och att enhetliga skrivningar på dessa områden införs i lagstiftningen. Mot denna bakgrund bedöms saken inte behöva regleras med anledning av RoHS II. Arbetet i marknadskontrollrådet bedöms också uppfylla skyldigheterna enligt art. 17. Förfaranden för mottagande av klagomål m.m. (art. 18.2) Det som föreskrivs bedöms motsvara vad som hanteras inom ramen för tillsyn enligt miljöbalken och föranleder ingen särskild reglering. Artikel 18.3 och 18.4 innehåller principiella uttalanden om tillräckliga befogenheter etc. som inte behöver regleras. Program för marknadskontroll (art. 18.5) De myndigheter som ingår i marknadskontrollrådet, dvs. även Kemikalieinspektionen, tar regelbundet fram planer för marknadskontroll. Planerna offentliggörs på Kemikalieinspektionens hemsida och rapporteras till Utrikesdepartementet. Någon särskild reglering av detta bedöms inte vara nödvändig. Artikel 18.6 anger att medlemsstaterna ska göra regelbundna översyner över kontrollverksamheten och rapportera resultaten till kommissionen. Artikeln bör vara direkt tillämplig. 14 (40)

15 Åtgärder för marknadskontroll (art. 19, direkt tillämplig): - Art Kontrollmyndigheterna ska göra lämpliga kontroller och får kräva att aktörerna tillhandahåller information som behövs för tillsynen m.m. - Art Marknadskontrollmyndigheterna ska inom rimlig tid vidta lämpliga åtgärder för att informera användarna på sitt territorium om faror som de upptäckt i samband med produkter. (Detta träffar troligen inte RoHSprodukter eftersom de inte, annat än i undantagsfall, kan anses farliga i denna mening.) - Art Om en produkt som tillverkats i en annan medlemsstat dras tillbaka ska kontrollmyndigheterna underrätta den berörda ekonomiska aktören på angiven adress. Produkter som utgör en allvarlig risk (art. 20) Medlemsstaterna ska säkerställa att produkter som utgör en allvarlig risk återkallas, dras tillbaka 26 eller att tillhandahållande på marknaden förbjuds, samt att Europeiska Kommissionen underrättas. Frågan är om 26 kap. miljöbalken tillgodoser detta krav eller om någon särskild föreskrift behövs med anledning av art. 20. Art. 16 och art. 20 ställer krav på samma slags åtgärder. Artiklarna lämnar ingen vägledning om när resp. åtgärd ska vidtas. KemI bedömer dock att art. 20 är ett förtydligande av den generella bestämmelsen i art. 16 och avser att ge utrymme för mer ingripande nationella åtgärder från myndigheterna vid allvarliga risker jämfört med situationer då produkter enbart avviker från krav i olika produktdirektiv. Det kan vid allvarliga risker anses proportionellt med skarpare ingripanden. Vid åtgärder mot produkter som inte uppfyller gällande krav ska enligt Europeiska Kommissionens vägledning i första hand tillverkaren åläggas att se till att produkten uppfyller gällande krav, i andra hand ska åtgärder vidtas för att begränsa eller förbjuda produktens introduktion på marknaden. 27 Enligt definitionerna i RoHS II innebär återkallelse varje åtgärd för att en produkt som redan tillhandahållits slutanvändaren ska tas tillbaka. Det är alltså en mycket ingripande åtgärd. Åtgärder mot produkter i distributörsledet, eller mot produkter som sålts till slutanvändare får generellt anses som mer ingripande än förbud riktade t.ex. till importörer. Enligt Kemikalieinspektionens uppfattning betraktas normalt sett förelägganden om återkallelse och liknande som oproportionerliga om inget konkret stöd finns i form av t.ex. teknisk utredning som visar på betydande miljö- eller hälsorisker. En möjlig tolkning är att det är lättare att förelägga om återkallande eller tillbakadragande med stöd av 26 kap. miljöbalken om detta föreskrivs i bakomliggande gemenskapsrätt. Skrivningen i art. 20 får anses innebära att vid produkter som innebär allvarliga risker är förelägganden om återkallanden och liknande det normala. 26 Definitionerna av återkalla resp. dra tillbaka framgår bl.a. av förordningen. 27 Kommissionens vägledning Riktlinjer för genomförandet av direktiv som grundar sig på nya metoden och helhetsmetoden. 15 (40)

16 Tolkningen av allvarlig risk är därför väsentlig. Enligt KemI:s bedömning är begreppet allvarlig risk ett högt ställt krav på hälsoskadliga effekter och det är inte troligt att RoHS-produkter, annat än i undantagsfall, utgör allvarlig risk i denna mening. Alltför ingripande myndighetsageranden kan därför anses oproportionella. Mot detta kan invändas att skyldigheten för aktörerna att återkalla/dra tillbaka produkter som inte uppfyller kraven framgår direkt av RoHS II och inte av bestämmelserna i förordning 765/2008. Eftersom det inte i RoHS II anges när återkallande/ tillbakadragande ska ske hamnar man ändå i en diskussion om proportionalitet om en myndighet förelägger om dessa åtgärder. I sammanhanget kan nämnas att enligt förarbetena till lagen om leksakers säkerhet, som bygger på ett direktiv som i likhet med RoHS II utformats enligt rambeslutets referensbestämmelser, har man i viss mån kopplat återkallande/tillbakadragande till begreppet allvarlig risk. 28 Detta begrepp kommer sannolikt att vara vägledande vid myndighetsingripanden. Vid implementeringen av leksaksdirektivet har en paragraf med följande lydelse införts. En marknadskontrollmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska efterlevas. Enligt den generella tillsynsbestämmelsen i 26 kap. 9 första stycket miljöbalken får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas. Nämnda bestämmelser har alltså likartad utformning. Mot bakgrund av det ställningstagande som gjorts vid implementeringen av leksaksdirektivet får bestämmelsen i 26 kap. 9 miljöbalken anses motsvara kraven på medlemsstaternas marknadskontroll enligt nämnda artiklar i förordning 765/2008. Detta gäller alltså även kraven i art. 20 när produkter utgör allvarliga risker. I praktiken aktualiseras troligtvis inte detta beträffande RoHS- produkter av ovan nämnda skäl. Därför föreslås ingen särskild skrivning beträffande allvarlig risk. Skulle situationen ändå uppkomma bör ett föreläggande kunna stödjas på art. 20. Begränsande åtgärder (art. 21) Artikeln behandlas i prop. 2010/11:65 s. 76. Artikeln föreskriver i huvudsak att åtgärder ska vara proportionella och motiverade. Åtgärderna ska meddelas till den ekonomiska aktören. Innan åtgärder beslutas ska den ekonomiske aktören ges möjlighet att yttra sig inom en tid som inte får vara kortare än tio dagar. Artikeln har i huvudsak bedömts motsvara vad som gäller enligt förvaltningslagen. Tidsfristen om tio dagar har bedömts kunna genomföras genom verkställighetsföreskrifter. Det föreslås därför en delegationsbestämmelse avseende kraven på marknadskontroll. 28 Prop. 2010/11:65 s. 108f. Vägledning om vad som utgör allvarlig risk finns i produktsäkerhetsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet. 16 (40)

17 Informationssystem, kontroll m.m. (art ) Artiklarna rör två områden, dels medlemsstaternas system för informationsutbyte, dels kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden. Det senare gäller bland annat samverkan mellan marknadskontroll och yttre gränskontroll och krav på vissa åtgärder vid marknadskontroll, t.ex. när produkter inte överensstämmer med gällande krav. Något behov av ny lagstiftning med anledning av artiklarna har inte ansetts nödvändig eftersom artiklarna kan tillämpas direkt, se a prop. s. 76 ff. Kemikalieinspektionen gör inte någon annan bedömning. Bestämmelser om att förelägganden får förenas med vite, att förelägganden i vissa fall kan gälla omedelbart (verkställighetsförordnande) samt sekretess finns i 26 kap. miljöbalken. Bestämmelser om tillträde, polishjälp m.m. finns i 28 kap. miljöbalken. Dessa bestämmelser får anses ge tillräckliga befogenheter avseende marknadskontroll för att kraven i förordning 765/2008 ska vara uppfyllda. I förslaget till ny förordning hänvisas därför till relevanta kapitel i miljöbalken. Eftersom förslaget är att implementera direktivet i en förordning under miljöbalken används i författningsförslaget genomgående tillsynsmyndighet istället för marknadskontrollmyndighet för att bättre passa in i miljöbalkens terminologi Delegation till Kemikalieinspektionen När det gäller fördelningen mellan förordning och myndighetsföreskrifter kan ytterligare vägledning hämtas t.ex. från lagen om leksakers säkerhet. Det som i lagen har delegerats till myndighetsnivå gäller bl.a. innehållet i fullmakt där en tillverkare utser en representant, bestämmelser om EG-försäkran och CE-märkning. Det föreslås en liknande uppdelning där de huvudsakliga kraven anges i förordning och att Kemikalieinspektionen får föreskriva om kompletterande krav, t.ex. vad gäller märkning etc., i enlighet med vad som föreskrivs i direktivet. Delegation anges under respektive bestämmelse Sanktioner Den nu gällande straffbestämmelsen bör vara tillämplig även i framtiden 29. RoHS II innehåller dock ett antal nya skyldigheter för de olika aktörerna som ska sanktionseras. Som tidigare blir utsläppande på den svenska marknaden av RoHS-produkter som inte uppfyller kraven avseende reglerade ämnen straffbelagt enligt 29 kap. 3 miljöbalken. Eftersom det tillkommit en del skyldigheter kommer området med tänkbart straffbara överträdelser också att öka. Det som tillkommit är överträdelser som delvis är av mindre allvarlig karaktär. För sådana överträdelser föreslås nya bestämmelser om miljösanktionsavgift. Gärningar där miljösanktionsavgift föreskrivs undantas i princip från straff enligt 29 kap. 11 miljöbalken, det straffbara området begränsas alltså i praktiken genom miljösanktionsavgifterna. 29 Bestämmelsen har mot bakgrund av utdömda företagsboter kunnat tillämpas som avsetts. 17 (40)

18 RoHS II medför en del nya skyldigheter för marknadsaktörerna som enligt Kemikalieinspektionen bör vara straffsanktionerade. Det gäller främst underlåtenhet av tillverkare att göra bedömning av överensstämmelse, utarbeta av teknisk dokumentation samt upprättande av EU-försäkran. Nämnda överträdelser bör vara straffsanktionerade eftersom dessa skyldigheter är av fundamental betydelse för marknadskontrollen i senare led. Kemikalieinspektionen bedömer att 29 kap. 3 miljöbalken inte täcker sådana överträdelser. En ny straffbestämmelse bör därför införas. 30 Vid jämförelser med straffbestämmelser i andra produktlagstiftningar som ställer krav på t.ex. CE-märkning framgår att dessa sanktionerat utsläppande på marknaden av utrustning i strid med vissa angivna krav eller likartade formuleringar. 31 Straffbestämmelsen träffar då alla avvikelser från gällande krav. Som nämnts anser Kemikalieinspektionen att en uppdelning bör göras av mer och mindre allvarliga överträdelser. Det föreslås att utsläppande på marknaden av produkter som inte uppfyller kraven avseende halter av reglerade ämnen är fortsatt sanktionerade genom 29 kap. 3 miljöbalken. Vidare att en ny straffbestämmelse införs som sanktionerar om tillverkare och importörer inte kan uppvisa EU-försäkran och teknisk dokumentation under tio år efter produktens utsläppande på marknaden. Följande miljösanktionsavgifter föreslås: 1) För importörer som släpper ut elektriska eller elektroniska produkter utan korrekt märkning på den svenska marknaden är miljösanktionsavgiften kr. 2) För distributör som tillhandahåller elektriska eller elektroniska produkter utan korrekt märkning på den svenska marknaden är miljösanktionsavgiften kr. 3) För en ekonomisk aktör som underlåter att underrätta marknadskontrollmyndigheter enligt 17 i förordning (0000:00) är miljösanktionsavgiften kr. 4) För en ekonomisk aktör som inte kan redovisa information under 10 år enligt 11 i förordning (0000:00) är miljösanktionsavgiften kr. De föreslagna avgifterna gäller överträdelser som enkelt kan kontrolleras vid tillsyn och det är därför lämpligt med miljösanktionsavgift. När det gäller märkning kan situationer uppkomma där enstaka exemplar av en produkttyp saknar märkning. Det kan anses för strängt att sådant omfattas av straffbestämmelsen Regleringar som berör RoHS Det finns ett antal regleringar som har beröringspunkter med det som föreskrivs om produktkrav i RoHS. Kemikalieinspektionen bedömer dock att det inte finns någon 30 En alternativ möjlighet är att ändra bestämmelsen i 29 kap. 6 p 1 miljöbalken så att den även omfattar varor. Det har dock inte varit möjligt att utreda konsekvenserna av en sådan ändring inom ramen för detta arbete. 31 Se t.ex. Lag (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning och Lag (1993:584) om medicintekniska produkter. 18 (40)

19 reglering som berör vad som regleras i RoHS II på det sättet att det krävs någon ändring i annan lagstiftning. Exempel på tänkbara dubbelregleringar Lag/förordning om leksakers säkerhet Produktsäkerhetslagen 32 /produktsäkerhetsförordningen 33 Förordning (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (WEEE-direktivet) Samma typ av ansvar för aktörerna, andra krav på varorna jämfört med RoHS(gäller främst krav på säker utformning m.m.). Kraven framgår av Konsumentverkets föreskrifter. Föreskriver allmänna krav på produktsäkerhet, påverkas sannolikt inte av RoHS II. Ingen koppling till RoHS II 5. Förslagets förenlighet med Europakonventionen m.m. RoHS II (och, indirekt, referensbestämmelserna i varupaketet) innehåller skyldigheter för marknadsaktörerna att åtgärda produkter som avviker från gällande krav samt att underrätta marknadskontrollmyndigheterna om vidtagna åtgärder. Detta aktualiserar frågan om rätten att vara passiv i straffrättsliga sammanhang (förbudet mot selfincrimination ). Man kan t.ex. föreställa sig situationer där en marknadsaktör har vidtagit vissa åtgärder och anmäler dessa till myndigheterna, som vid en granskning ändå finner att aktörens handlande kan vara straffbart i något avseende och därför ändå gör en åtalsanmälan. Det är alltså marknadsaktörens anmälan som, i vart fall indirekt, kan leda till åtal. Frågan har berörts i miljöbalkskommitténs delbetänkande Miljöbalkens sanktionssystem och hänsynsregler. 34 Problemet sammanfattades i utredningen enligt följande. Miljörätten bygger i stor utsträckning på att verksamhetsutövares och andras uppgifter inhämtas och läggs till grund för olika beslut. Det är en viktig förutsättning för att systemet skall fungera. I enstaka situationer kan framtvingande av uppgifter 32 Produktsäkerhetslagen (2004:451). 33 Produktsäkerhetsförordningen (2004:469). 34 SOU 2004: (40)

20 komma att stå i strid med grundläggande rättssäkerhetskrav om att en brottmålsanklagad har rätt att vara passiv. För att denna situation skall uppstå krävs bland annat - Att det föreligger en anklagelse om brott, - Att uppgifterna som efterfrågas har samband med den anklagade gärningen, samt - Att det är fråga om framtvingande alltså inte endast efterfrågande av uppgifter. Frågeställningen om uppgiftsskyldigheter och rätten att vara passiv är inte unik för miljörätten utan aktualiseras även inom andra förvaltningsrättsliga områden. Synen på dessa frågor bör vara lika inom de olika rättsområdena, vilket talar för en gemensam reglering. Någon särreglering i miljöbalken föreslås därför inte. Det som föreskrivs i RoHS II om skyldigheten att lämna uppgifter kan inte anses som någon ny företeelse jämfört med vad som gäller vid tillsyn enligt miljöbalken, även om skyldigheten att lämna uppgifter då är mer generell. Såvitt Kemikalieinspektionen kan bedöma torde skyldigheten att lämna uppgifter enligt RoHS II inte innebära någon kränkning av rätten att vara passiv mot bakgrund av det som Miljöbalkskommittén uttalat. 6. Konsekvenser Bakgrund RoHS II har antagits med stöd av art. 114 i FEUF, dvs. med den inre marknaden som rättsgrund. Möjligheterna till nationella avvikelser är därmed begränsade. Eftersom RoHS II dessutom är en följd av det ovan nämnda varupaketet, vilket syftar till att harmonisera produktkrav inom EU, minskar möjligheterna till nationella särlösningar ytterligare. Det finns inte heller någon möjlighet att avstå från att införliva direktivet. Därför redogörs inte här för några handlingsalternativ utan bara kortfattat för de bedömda konsekvenserna av förslaget jämfört med nuvarande reglering. En del tolkningsfrågor som får betydelse vid tillämpningen av direktivet handläggs inom ramen för framtagande av Europeiska Kommissionens nya FAQ-dokument. I detta arbete deltar ett antal medlemsländer, däribland Sverige, i syfte att få till stånd en likformig tolkning av direktivet i så många medlemsländer som möjligt. Eftersom frågorna som behandlas där inte påverkar de krav som anges i direktivet behandlas inte de möjliga konsekvenserna av olika utfall i arbetet med FAQ-dokumentet. Eftersom det beslutade direktivet avviker från kommissionens ursprungliga förslag, i synnerhet vad avser tillämpningsområdet, har kommissionen initierat en studie av konsekvenserna av direktivet på EU-nivå. Denna konsekvensbedömning studerar framför allt konsekvenserna av det öppna omfattningsområdet, dvs. att RoHS II omfattar all elektrisk och elektronisk utrustning som uppfyller en viss definition, istället för att som tidigare omfatta vissa särskilt definierade produktkategorier. Kommissionens konsekvensanalys görs på EU-nivå och kan komma att leda till ytterligare avgränsningar från omfattningsområdet. De överväganden som görs i och till följd av den studien behandlas inte i denna beskrivning. 20 (40)