(21) Nr 2/15 Norrland i går, i dag och i morgon. Ing-Marie Nilsson

Transkript

1 (21) Tid Torsdagen den 19 februari 2015, kl Plats Pingstkyrkan, Lasarettsgatan 11 A, Örnsköldsvik. Avgift 50 kr. Åhörare 184, varav 70 m 114 kv. Föreläsningen inleddes av konsertpianist Rune Andersen som spelade Claire de lune av Claude Debussy. I utskriften finns inte de bilder med (PowerPoint) som visades under föreläsningen. Jag ska prata om Norrland i går, i dag och i framtiden eller i morgon, hur man nu vill se det. Jag är professor i regional ekonomi vid Umeå universitet, och jag har en forskningsenhet som heter Cerum (Centrum för Regionalvetenskap). Jag är nationalekonom i botten men framför allt intresserad av städers, landsbygders och regioners ekonomi, inte så mycket nationers. Dessutom har vi ekonomhistoriker, statsvetare, konsthistoriker, etnologer i vår grupp. Även en del folkhälsofolk också. Vi gör projekt om regioner, städer och landsbygd, beroende på varifrån vi får tag i pengar. Vi deltar även i internationella forskarnätverk, och en av dem som jag ägnat en hel del tid åt på senare år den japanska landsbygden. Så har ni några frågor om den japanska landsbygden så är ni välkomna också! Om ni tycker att ni kan allt om vardagen. Det är det som är det trevliga med att vara forskare är att vi deltar i ett globalt nätverk av forskare och reser runt och träffas och diskuterar vad som händer. Vi är alltså inte en forskningsenhet för Norrland, många har trott att man har tittat på utvecklingen i norra Sverige och konstaterat att det här går ju inte bra alltså är det Cerums fel. Men så är det inte utan vi arbetar just nu med region Skåne om deras utveckling. Men vi försöker att lära oss av historien, av människor tidigare, vi har med tiden börjat lära oss en hel del om Norrland också får jag lov att erkänna. Bland annat tack vare sådana här inbjudningar till att komma ut och prata som vi hemskt gärna gör. En av dom saker som jag vi har lärt oss är infrastrukturens dubbla ansikten. (Bild) Det är då utvecklingen i Värmland och Örebro, och det är andelar av Sveriges befolkning som vi har på axeln och så från 1805 och framåt. Sverige växer så både Örebro och Värmlands län i dagens terminologi ökar sin befolkning. Men som ni kan se när Värmlandsbanan invigdes 1871 och när järnvägen Hallsberg - Örebro invigdes så började Örebro och Värmland att förlora folk i förhållande till resten av Sverige. Det är det som vi försöker att kommunicera. Hemskt många i Norrland säger att får vi bara en till väg, asfaltera bara litet mer, bygg bara en järnväg till så kommer det här att gå bra. Vi säger: Utifrån historiska erfarenheter så är det kanske så, men det kan också gå precis åt det andra hållet. Och Värmland och Örebro är typiska exempel på det under mitten av 1800-talet, och det är situationen under 1800-talet som är det viktiga. Så det beror litet

2 (21) grand på i vilket sammanhang som infrastrukturen introduceras så att säga, vilken effekt den får. För vad hände? När järnvägen kom till Värmland, Örebro så blev det ju mycket enklare för folk att ta sig därifrån. Det är ju inte bara så att saker kommer när järnvägen kommer, det blir också lättare att fara. Och vart for folk? Jo, det är ju då emigrationen till USA började. Så man for till Chicago. Och ni har säkert släktingar som finns i USA från den här tiden, från 1800 fram till ungefär. Chicago var ju den stad i världen, som efter Stockholm, hade näst flest svenskar, den kallades ju för Swedtown. Det var ju då framför allt killar som arbetade i Chicagos byggsväng, dom första skyskraporna började ju komma då i Chicago på den tiden. Och kvinnor, tjejer, vars mödrar med glädje tog dom till järnvägsstationen och skickade iväg dom för att vara tjej i Sverige 1860, det var inte bra. Att vara piga i Sverige 1860 det var inte bra. I USA sågs man som en människa, och man kunde klara sig som tjej på ett helt annat sätt. Och dom stack ju. Dom for även till Stockholm. För 1871 byggdes centralstationen i Stockholm, som ju fortfarande står kvar. Då byggdes även sammanbindningsbanan mellan det södra järnvägsnätet, som höll på att byggas ut, och det norra järnvägsnätet som nu var på väg att byggas upp i norra Sverige. Detta gjorde att alla människor som skulle göra någonting i Sverige, om dom inte for direkt till Göteborg och till USA, så for dom via Stockholm. Mycket av varor som skulle skickas runt i Sverige passerade Stockholm, omlastades, så man fick se vad som hände där ute i världen. Vad det var för produktion som var på gång, nya idéer kom ju med varor, men tittade på varorna jaha ser maskinen ut så här, det kanske vi kan göra också och satte idéerna igång. Och pengar strömmade genom Stockholm. Så räntor från den växande naturresursindustrin, det här är mitt i industrialiseringen i England, så det var stor efterfrågan på skog. Och dom vinsterna började komma in i Stockholm, och Stockholm började bygga upp en kultursektor, sakta men säkert byggde man upp universitet, KTH kom till 1900, Uppsala universitet fanns ju tidigare, och nya kulturinstitutioner och sådant etablerades. Ny administration etablerades. Det tredje stället dit man for var ju Sundsvall. Det var ju efterfrågan på skog norrut som ökade och folk började flytta norrut. Det kommer vi tillbaks till. Men vad som hände 1860 då järnvägen byggdes, det var alltså att Stockholm tog kontrollen över Sverige. Då växte Stockholms befolkning av Sveriges befolkning. Stockholm var ju en rätt farlig plats 1850 fortfarande, när man flyttade in och dog. Det var ju dåligt med sanitetsförhållanden. Men då började man få grepp om Sverige. Och dom tidigare som dominerade Sverige det var ju skåningar, det var ju Göteborg som hade den stora hamnen och sådant. Men nu började Stockholm ta kontrollen över Sverige. Stockholms befolkningsandel ökade rätt snabbt. Och människor är makt, så lyckas man dra till sig människor så får man makt i ett land. Den blåa linjen (bild) är nuvarande befolkningsandel i Västra Götaland, den var alltså 1749 ungefär 17,3 %. Och nu 2013 är den ungefär 17,3 %. Det är inte roligt när man är i Göteborg och frågar - har ni inga ambitioner, ni är ändå Sveriges andra stad? Har ni beslutat någon gång att ni ska

3 (21) vara 17,3 % av Sveriges befolkning? Det såg ut som ett litet misslyckade 1850 när ni nästan var 18 %, och så ja, nu ska vi dämpa? Vi som forskar på sådant här vi tycker ju att titta på städer som går bra, men det intressantaste är städer och regioner som fullständigt misslyckas. Och Göteborg är ett exempel på Sveriges andra stad som inte lyckas konkurrera med Stockholm, som inte förmår att ställa om, som inte förmår att ta sig över 17,3 %. Det som faktiskt hände var just det när vi tittar på Värmland och Örebro. Det är i vad vi kallar den södra periferin efter en ekonomihistoriker som heter Dan Bäcklund. Området från Blekinge över Småland, över det inre av det som är Skaraborg och snett upp till Örebro och Värmland. Det kallar vi för den södra periferin och Norrland är då den norra periferin och sedan har vi Stockholm, Malmö och Göteborg. Dom förlorade hemskt mycket. Det ser man i den här figuren (bild): Den gröna bilden är den södra periferins andel av Sveriges befolkning. När järnvägen då kommer 1870 då börjar det gå utför. Då flyttas folk om från den södra periferin, ingenting händer i Malmö och Göteborg, men över till Stockholm och över till norra Sverige. Sedan ökade befolkningen i norra Sverige till ungefär 1940, och det ska vi komma tillbaka till. Sedan dess har alltså stockholmregionens (stockholmsregionen är allting utom Norrland som brukar fara till Arlanda flygplats) andel av Sveriges befolkning ökat, och snart kommer halva Sveriges befolkning att bo i storstockholmsregionen. Så det är vad vi talar om en riktigt framgångsrik regionalpolitisk satsning. Där en region själv tar kontroll, tar makt över, en nation och ser till att resurser hamnar i den egna regionen, bygger någonting som är attraktivt som gör att man drar till sig människor. Så ny infrastruktur är både förödande för regionen om man inte har attraktiva städer och landsbygd. Och det är det som vi varnar för hela tiden med pratet om Botniabanan, Norrbottniabanan som ska välsigna norra Sverige. Det finns en stor risk att sänka garden, att öppna för andra att komma in om man inte har någonting som är mycket attraktivt som håller kvar folk och som drar till sig folk. Det är en slutsats. En annan är att det händer hemskt mycket runt om i världen i dag. Vi pratar om att om vi ska förstå vad som händer så måste vi titta tillbaka och försöka förstå. (Bild) Det här är 1900-talets bild av världen, man ser Europa där uppe och det är USA som man ser. Det är det gamla sättet, då är Sverige, Europa i centrum. Den nya världen ser ut så här: Då är Sverige och Europa uppe i ett hörn, det som händer är det som händer runt Stilla Havet, förflyttningen från Europa och Atlanten över till Stilla Havet och USA, där i mitten det är där folk bor nu, det är där tillväxten är mycket stark. Vi pratar ju om att världen kommer kanske att bli 11 miljarder, tidigare trodde man att man skulle toppa på 9 miljarder människor, men nu blir det kanske 11 miljarder, för det växer väldigt snabbt i Afrika, mycket snabbare än man trott. De stora befolkningsmassorna kommer att finnas i Indonesien, Sydostasien, Vietnam, upp mot Kina och Indien. I Indien går barnadödligheten ned snabbt, man blir rika, man går igenom samma process som Sverige gjorde från 1850 till Och då förflyttas makt över åt det hållet. Men

4 (21) hur hamnar man där då? Ja, det är ju jakten på det attraktiva. (Bild) Det här är ett sätta att beskriva det, hur människor vandrade ut ur Afrika och sedan har koloniserat världen på olika sätt. En strömning gick ju direkt till Europa, en annan gick ned mot Australien och en tredje gick över och kom för år sedan till Chile. Sedan är det en strömning som går tillbaka från Asien in i Europa och blandar upp, vilket gör att en del av oss ser litet asiatiska ut, en blandning av homo sapiens, neanderthalare och asiater helt enkelt. Det är därför vi är som vi är. För år sedan så kom dom första människorna till Chile. Då var det vitt här uppe och det berodde naturligtvis på inlandsisen, det gick inte att bo där. Det var inlandsis i år. Ungefär samtidigt för år sedan började isen smälta, och då börjar dom första städerna uppkomma i Mesopotamien, det kallar man för den neolitiska revolutionen. Fram till dess hade folk vandrat kring, försökt fånga djur och plocka bär och sådant, men nu började man bosätta sig på ett ställe och försöka få djur att stanna kvar, förädla djuren och förädla grödor. Det är då den första växtförädlingen sätter igång: vilka grödor kan växa här? Och vilka växer inte? Då började man också elda, det kan ju vara så att eldandet var de första bränslefossila utsläppen som gjorde att jorden blev litet varmare, så började isarna smälta och så kunde vi flytta upp hit. Det består vår forskning av, och det är vi försöker förstå: Vad var det som gjorde att folk lämnade Afrika, varför man flyttade till olika ställen, och var kommer man att flytta i framtiden? Det har att göra med fundamental attraktivitet. Och jag kommer också att komma in på är om man tittar tillbaks på Norrland. Norrland var ju en mycket attraktiv region, den kallades för framtidslandet då omkring började man förstå att det hade varit is här uppe, det var ingenting som man visste om tidigare. Då började man förstå att det här hade varit isfyllt, och att det var ett nytt land som hade trätt upp ur havet. Innan dess trodde man att havet höll på att försvinna, inte att landet steg, utan att det var havet som for iväg. Så det var ju en mycket spännande miljö att komma till. Det var mycket förväntningar på norra Sverige. Inlandsisen försvann alltså, och det är möjligt att det var en första klimateffekt av vad vi nu gör när vi eldar ytterligare för att få bort den sista isen som är kvar. Men vad vi kan förvänta oss är naturligtvis att landet fortsätter att resa på sig, och om år är det bara en liten ränna över till Vasa, för den som vill ha en fast förbindelse dit så är det bara att ta det lugnt. Men Norrland är mycket sent ute faktiskt, det är mycket som hindrar koloniseringen om vi tar några steg tillbaka för att fråga oss varför folk hamnade här uppe. På 1500-talet var det längs kusterna runt Bottenviken som det fanns folk. Dom städer som var någonting det var ju Stockholm, Gävle och Åbo. Men det var hemskt sent i norra Sverige. Tittar man på vad som hände så vet vi att ryssarna var ju här rätt mycket, den här striden med Gothien och kontrollen över Östersund, den har ju sina anor långt bak i tiden. Ryssarna hävdade ju rätt till mark norr om Bjuröklubb, dom var intresserade av allt som fanns här uppe. Ni vet att man brände städerna här på 1700-talet, och det sista kriget med Ryssland på svensk mark var ju 1809 i Umeå, Ratan och vidare till Piteå och så.

5 (21) Norrlands nuvarande länsgränser är faktiskt från Man pratar mycket om att länen är stabila och långsiktiga, men i norra Sverige så har det hänt mycket, och det är först från 1810 som det har varit konstant, och det är litet drygt 200 år bara. Vi har unionen med Norge, det var under den tiden som banan från Kiruna till Narvik byggdes. Unionen upplöstes Så från 1905 i princip så har Norrland sett ut som det gör, och så förlorade man Finland Det är viktigt att tänka på det, för om man tittar på Bottenviken så var det på den finska sidan som det hände saker. Jordbruksmarken var mycket bättre på den finska sidan. Det verkar som om den vetenskapliga, intellektuella, utvecklingen fanns på den finska sidan. När Bottenviken förlorade Finland till Ryssland så blev det en kraftig förlust för den här regionen som försenade utvecklingen ordentligt. Därför är också stadsbildningen i norra Sverige rätt sen, över huvud taget i Sverige så är stadsbildningen sen. Stockholm, Åbo, Gävle blev ju städer på 1400-talet, det var på 1200-talet som Europas städer bildades. Det tog 200 år innan städer kom till här i Sverige. Och Gävle var ju en viktig stad som Stockholm konkurrerade litet grand med. Gävle hade en mycket bra hamn, och det var mycket viktigt. Under 1600-talet kom så städerna till, när man började inse att här finns det mycket tillgångar, här måste vi ta kontroll för att hålla ryssarna borta. Då kom först Hudiksvall, Härnösand och sedan Sundsvall, Luleå, Umeå och Vasa på den finska sidan av Sverige. Och så kungar som Karl XII som förstörde allting, men man lyckades ändå ta tag i Jämtland och skapade så staden Östersund för att hålla kontroll på Jämtland så att det skulle bli svenskt och inte norskt. Från 1800-talet när vågen av inflyttning kom, bildades städer som Haparanda, Skellefteå, Örnsköldsvik, Sollefteå, Boden, Bollnäs, Kramfors, Kiruna. Det var just när naturresursnäringarna började växa som dom städerna kom till. De städer som nu är starka dom är 1600-talsstäder. Dom städer i Norrland som är litet större, vi kan inte prata om stora städer i Norrland, men dom som är litet större, dom grundades på talet. Så det är inte så lätt att bara starta en stad och försöka konkurrera ut dom här städerna som är litet äldre. Vad som händer är att befolkningen ökade jättesnabbt i norra Sverige. Det är kopplat till utbyggnaden av järnvägen. Här har vi då ett exempel på att det finns någonting som är attraktivt, det var ju naturresurserna: skogen, mineralerna och sådant, då kommer folk upp också, då tillvaratar man det. Här bidrog järnvägen till en utveckling. (Bild) Den oranga linjen är Västernorrlands län. Det började med Västernorrland, sedan blev det Västerbotten och Jämtland och Norrbotten. Jämtland stagnerade redan Först när Bolidenfälten började brukas blev Skellefteå stad. Det var Piteå, Umeå och Härnösand som vad bildningsstäder, administrativa städer. Umeå och Härnösand var länsresidensstäder också för att hålla kontroll på landet. Mycket senare kom tillväxten av städerna i Norrbotten. Så det förflyttades uppåt hela tiden. Jämtland stagnerade som sagt tidigt och Västernorrland stagnerar från 1950 ungefär. Det är det som vi brukar prata om när vi är i det här länet, även om ni är liksom på båda

6 (21) sidor på något sätt. Västernorrland har ju förlorat folk konstant utom de två, tre senaste åren sedan Befolkningen har minskat med invånare i Västernorrland. Och det är det som är så svårt att diskutera när man är i Härnösand och Sundsvall: Vad beror det här på egentligen? Har ni någon idé om vad det kan bero på att ni har förlorat människor? = Knäpptyst. Det är någonting man måste förstå. Man måste förstå sin egen historia. Vad beror det här på? För att kunna åtgärda det som kan vara problem. Vad som hände mer var att Norrbotten stagnerade medan Västerbotten växte och fortsatte att växa. Det går nedåt men upp litet grand. Och det har ju helt att göra med Umeås utveckling, som är en liten stad i början. Umeå utvecklas på ett helt annat sätt än andra ställen i Sverige. Där i slutet av 1800 och början av 1900 så var det naturresurser som var grejen helt enkelt. Det behövdes hur mycket folk som helst för att ta hand om naturresurserna. Efterfrågan i England till exempel efter skog var gigantisk och senare efter malm från Kiruna blev ju också gigantisk. Men tekniken var ju otroligt, som vi säger humankapitalintensiv, alltså det behövdes mycket människor, och transporterna gjordes ju med hästar och flottning och sådant. Allt gick ju mycket långsamt. Här breder ju Norrland ut sig, det är Vilhelmina och Storuman som kom till kring 1900, det är kyrkstäder med samisk befolkning, litet svensk befolkning, men det är först då 1910 som de här samhällena i inlandet började växa snabbt. Då stannade en del av Norrlands städer faktiskt, för folk flyttade så långt ut i glesbygden som möjligt, för man måste bo mitt i naturresursen. Det är som Kiruna till exempel, den byggs på malmkroppen. För det var så dåliga kommunikationer, man måste ha husen så nära malmen så att man kunde gå eller åka den lilla pendelbussen som gick fram och tillbaka. Det är därför som man måste flytta Kiruna nu. För att den ligger helt på malmkroppen. Det är utspridda arbetsintensiva Norrland mötte då den här grejen: motorsågen, efter andra världskriget. Andra världskriget innebar ju att motorer byggdes. Krig är ju dessvärre, tragiskt, bra för att utveckla motorer och transportsystem. Krig ger ju fantastiska möjligheter till detta. För man ska transportera trupper, och man ska fixa och greja, så det är det som händer. Folk har ju ägnat hur mycket medel som helst för att förändra transportsystemen. Då kunde man få mindre motorer och dom första motorsågarna började dyka upp. Dom första var ju tvåmansmotorsågar men rätt snabbt så började motorsågen se ut som den gör i dag faktiskt. Dom dök ju upp på 1950-talet. Det innebar att det här arbetsintensiva, glesa Norrland mötte motorsågen, och det blev ju som vi vet en massaker. För problemet var ju att Norrland inte ville ställa om sig. Det fanns ju folk som levde på och politiker som gynnades av att folk bodde som dom bodde, och därför ville man inte förändra det mönstret. Det är det som har hänt hela tiden. Den här oviljan att förändra Norrland. Någonting som förändrades hela tiden från 1800 till 1950 slutade att förändras. Det är ju jättefarligt i en värld som förändras så väldigt mycket. Sedan kom ju skogsskördarna. Från 1950 och framåt sker ju en produktivitetsutveckling till följd av motorsågen. Sedan kom skogsarbetarstrejken Skogsarbetarna fick nästan igenom alla sina krav, för att man visste att uppe i Vindeln höll man på med dom

7 (21) nya skogsmaskinerna, det visste skogsnäringen. Efter strejken gick produktiviteten ned, men sedan kom ju skördarna och skotarna och då drog det iväg. När vi presenterade ett material för Hans Eliasson en gång så sa han att jag brukar ha en overheadbild och så vänder jag bara på den för att visa hur mycket folk vi behöver. Nu vet vi ju att det när några tjejer och killar som sitter och kör dom här maskinerna nästan dygnet runt ute i skogen. Har man en motorsåg så är det därför att man är konstnär eller håller på med att fälla något träd här och där på tomten. Vad som hände samtidigt var ju att tvättmaskinen kom. Den hade uppfunnits 1871 av en kvinna från USA, men det var ju hushållsarbete som det var inte så viktigt att sprida. Men den uppfinningen tog sig hit och började komma in i hemmen i Sverige efter andra världskriget. Jag är uppvuxen med en pappa som höll på att elektrifiera Västerbottens inland, och vi bodde i Grönfjäll, Dikanäs på loven och så, och jag har sett dom här kvinnorna som tvättade kläder och lakan och sånt i fjällbäckarna, helt otroligt alltså när man tänker tillbaka. Jag träffade en av kvinnorna i Vilhelmina när hon var äldre och frågade om hon ville tillbaka till Grönfjäll, - aldrig, sa hon. Det var så slitsamt. Så dom kvinnorna tog sina döttrar till järnvägsstationen också och sa far ni iväg, det kan finnas något annat liv, och finns inte det så finns ju det här alltid kvar. Dessutom kom då konservburken! Så det underlättade ju mycket för då kunde en gubbe klara sig flera dagar utan att kvinnan skötte allting. Då vann han tid, och då kunde han resa på sig och fundera över vad han skulle göra av sitt liv. Och många for till Stockholm, det är det vi ser, kvinnorna lämnade dom. Det här pratet om att kvinnor lämnar inlandet, det började alltså kring kriget. Männen förstod inte varför kvinnorna inte trivdes. Här har dom ju alla möjligheter att tvätta i bäckarna! Samtidigt hände det att kommunikationerna blev bättre som jag sa efter kriget: vägarna blev bättre, Sverige är rikt, man kan bygga väldigt mycket och bilarna blev bättre och lastbilarna kom. Då trodde många att om man hade bättre kommunikationer så kommer man att sprida ut sig, och det vi vet är ju att så är det inte. Det blir tätare boende helt enkelt. Folk flyttar ihop. Det var det som hände efter kriget. Tittar man på utvecklingen av bilar så är den jättesnabb. Lycksele var ett av ställena där det såldes bilar som bara den, för dom behövdes ju. Sverige ställde om väldigt snabbt till ett bilsamhälle. Det gick från 1950 till 1970 så hade hela Sverige ställt om från att man åkte kollektivt tidigare så började man åka med bilar. Det slår ju stenhårt mot många städer. Det är många städer som fortfarande är förstörda av det här att man behövde bredda vägar, man togs bort stadsmiljöerna, man gjorde stora förbifarter, rondeller och sådant där. Det finns ju hemska exempel. Umeå växte snabbt på talet och planerna för Umeå centrum var: där kyrkan är, där Tegsbron kommer och där vid järnvägen skulle vara fyrfältsplan som man har ute vid E-4:an. Man trodde att det skulle vara så otroligt mycket bilar i Umeå. Men man fick ju dämpa sig när man såg att de där studenterna dom går ju eller cyklar ju. Så motorsågens och bilens budskap till Norrland 1950 var ju att ni måste bygga starkare städer. Folk höll på att flytta in till städerna, och många for till Stockholm. Det var det som hände; alla måste söderut på 60-talet, och det var då Västernorrland började förlora folk. Det var bara i Stockholm som nya näringar fanns, det var där servicen, tjänsterna,

8 (21) utbildningen, kulturen fanns på den tiden. Så ni måste bygga starkare städer. Det påverkade även landsbygden för med bilen så kunde man komma ut till landsbygden utanför städerna. Om Solna säger man djur, caféer och butiker i Solna. Det är ju så hemskt nära. Det vet ni ju att utanför Örnsköldsvik, utanför Umeå, det är så väldigt lätt att komma till ren landsbygd. Men behöver inte åka 30 mil i inlandet för att uppleva landsbygdsliv. Det finns här runt hörnet bara, fem, sex mil så kan man vara alldeles ensam. Det var det som hände att glesbygden började växa där städerna stagnerade. Glesbygd finns där städer inte finns. Det är ju så det är. Om man då som i norra Sverige inte tog det här steget 1950 och började utveckla städer, och började locka till sig människor, utan var fast i att man skulle hålla på med naturresurser, det är naturresurserna som är det viktiga, det är skogen, vattenkraften, malmen, inte människor, inte stadsmiljöer, inte tjänstenäringar, utan det är export av timmer som är grejen. Då kan det gå riktigt åt norrut, titta på Västernorrland så ni ett bra exempel på det. För det är så att dom nya småorterna dom föds där städer trivs. Dom dyker upp utanför städer som växer. Småorter växer till tätorter, småorter är sådana orter som har mindre än 50 människor, mellan 50 och 200 och i tätorter har man mer än 200, och det finns ju massor av dom. Dom växer (bild) när det är blåa prickar runt kusten, Stockholm, Göteborg, Malmö och så en del uppe i fjällen, Hemavan och så vidare. Men däremellan där det inte finns några städer, där tenderar dom att försvinna. Där minskar befolkningen. Har man inte en stark stad i sin närhet är det väldigt svårt att få bra landsbygdsutveckling. Det kan man se om man tittar på Västerbottens mindre kommuner, så vet vi alla att befolkningen halveras i dom här kommunerna som var så glesa och var så beroende av skogen. Då när motorsågen och bilen kom fick dom jätteproblem. Dom fick mycket problem därför att Umeå, Skellefteå och Örnsköldsvik är så otroligt små städer. Så dom orkar inte dra till sig alla, och dom pressar definitivt inte ut folk till inlandet. Dom som går hyfsat bra är faktiskt i till exempel Västerbotten; Vännäs, Lycksele, Robertsfors och Bjurholm om man ser från Det är alltså kommunerna runt Umeå som växer hela tiden. Där klarar sig landsbygdskommunerna också. Medan dom som har stora problem det är Åsele, Dorotea, Sorsele långt upp i slutet av Vindelälven och i det här fallet Malå. Men ibland går det bra för Malå, ibland går det dåligt. Men vad kännetecknar Åsele och Dorotea då? Dom ligger längs Ångermanälven, dom tillhör egentligen Sundsvalls - Härnösands inflyttningsområden. Tittar man på Jämtland så ser man samma sak. Åre, Krokom, Östersund växer medan Bräcke, Ragunda och Strömsund går dåligt. Och vad kännetecknar dom då? Dom ligger längs Ångermanälven. Tittar man över huvud taget på nedre Ångermanälvens kommuner så tenderar dom att gå dåligt, och här kommer Örnsköldsvik också in. Örnsköldsviks andel av Sveriges befolkning från 1950 det ser inte bra ut. Så har vi dom vi känner till som Kramfors och Sollefteå som går rakt ned. Men i princip förlorar alla, och det har att göra med att Västernorrland förlorar folk, och det måste innebära att kommunerna i Västernorrland förlorar folk. De här kommunerna ligger

9 (21) längs Ångermanälven, och därför brukar jag kalla den för zonen. Det verkar vara otroligt svårt att få någonting att växa. Varför har alla kommuner, som ligger längs Ångermanälven, så svårt? Ända upp till Åsele och Vilhelmina till och med. I det här området mellan Östersund och Umeå och Sundsvall. Det finns ju Resele som man alltid håller fram som orten där det händer något. Men Resele är ju väldigt liten. Men ska man peka på någonting positivt så är det Resele. Jag menar då att är en konsekvens av att Västernorrland har gått så dåligt. Har man inte städer i kusten som växer så drabbar det inlandet jättehårt. Medan dom inlandskommuner som ligger längs älvar, där man har en växande stad vid kusten, dom klarar sig mycket bättre. Det är därför det är så viktigt för inlandet att se till så att städerna vid kusten växer. Så Norrland behöver växande städer för dess landsbygds skull. Storuman förstår ju det, Hemavan, dom lever ju på folk från Umeåregionen. Det har aldrig varit så höga fastighetsvärden i svenska fjällen som det är nu. Det är norrmän och det är folk från kusten. Och växer inte kuststäderna då blir det inget tryck på skidorterna heller. Ser man vidare på kommunerna i Västernorrland och Åsele till exempel, som ligger längs Ångermanälven och Indalsälven, så ser man att Sundsvall lyckades ju, trots att Västernorrland går tillbaka, att få andelen av Sveriges befolkning att växa ända till Men då ger liksom även Sundsvall upp, men fram till dess lyckades Sundsvall dra till sig folk, även om Västernorrland i stort minskar. Men sedan orkar inte Sundsvall med heller. Och det är besvärligt för ett län som har en huvudort, en väldigt stor ort, som inte växer. Härnösand har ju också dippat hela tiden. Så tittar man på Västernorrlands andel av Sveriges befolkning så ser det ut som en höga kustenprofil. Den ökar fram till 1900 ungefär, och då fortsätter koloniseringen norrut. Då passerar man Sundsvall och då börjar Sundsvalls andel av Sveriges befolkning att vara konstant, och sedan någon gång kring 1940 börjar det gå utför. Sedan har det bara gått utför, både i andelar och i absoluta tal. Då menar jag att mycket av de här problemen är att man har litat så mycket på SCA och skogsindustrin i Västernorrland. Man har trott så mycket på att skogen ska rädda, och därför har man inte utvecklat dom attraktiva livsmiljöerna. Man har inte jobbat stenhårt med att få Sundsvall att bli attraktivt. Man har inte jobbat stenhårt med att utveckla Härnösand till exempel. Örnsköldsvik är ju ett exempel på hur man försöker ändra sig, måste jag säga. Det är stor skillnad att föreläsa i Örnsköldsvik och att föreläsa i Sundsvall. Här finns och har funnits en vilja att försöka göra någonting. Det är en mycket besvärlig uppgift att vända på en sådan här utveckling. Men det är stor skillnad på sidorna av Skuleskogen. (Bild) Ser man de norrländska städerna: Den gula linjen är Umeå som är en liten kommun. Och det var ju protester i Umeå också, 1880 man ville förnya staden. Det var en trästad, och folk var naturligtvis emot. Folk är alltid emot i Umeå. Som tur är brann staden ned, så då kunde man göra en ny rutnätsplan och fixa till och förnya staden. Så har man jobbat med det, och nu händer det ännu mer och folk är emot. Det är ju en del av staden så att säga. Men Umeå är en liten stad, och samma dag som Umeå brann så brann ju Sundsvall, Och då ungefär började Sundsvall stagnera, så den brand som drabbade Sundsvall gjorde i praktiken, inte branden i och för sig, men något gjorde att

10 (21) glöden liksom slutade i Sundsvall. Men i Umeå, men det är litet märkligt, växte staden när universitetet kom dit. Så när man hade att välja mellan Härnösand och Sundsvall, så var det en stad som växte och en annan stad som heter Härnösand som hade börjat stagnera från Då hade Umeå passerat. Umeå och Härnösand var ungefär lika stora 1900, och var mycket mindre än Sundsvall, mycket mindre än Örnsköldsviks stora centrum, mindre än Skellefteå. Det var ju städer det, medan Umeå var en liten skoladministrativ och sjukhusplats bara, men som hela tiden växte. Det är rätt intressant att försöka förstå. Min pappa jobbade ju som elektriker på 1930-talet innan han började vid Vattenfall. Och han sa att det var ett helsike i Umeå för det var så dåligt med jobb och sådant. Skulle man ha jobb skulle man vara ute i Holmsund och jobba i stuveriet eller liknande. Man byggde Folkets Hus gratis i Umeå. Det var en regementsstad. Städer som har regementen är farliga, dom är alltid utsatta. Karlskrona är en regementsstad, och sedan militären flyttade därifrån, har det bara gått utför där också. Det måste ha funnits något i Umeå. Umeå musiksällskap bildades Dom här upptäcktsresandena som besökte norra Sverige, som jag pratat om tidigare, som fransmän, engelsmän som tyckte att det här var ju ett helt fantastiskt land som höll på att komma upp ur havet och isen hade försvunnit. En del av dom beskriver Umeå som hemskt trist, dom fattade inte vad som skulle göra där, men en del beskriver Umeå som intressant för folk spelade piano. Så det här med att vara kulturhuvudstad, det är möjligt att rötterna fanns redan på den tiden. Att det var en litet annorlunda stad, och som var litet mixad, inte en ren militärstad, utan en blandning av militär och offentlig sektor. När den offentliga sektorn växte och man fick ännu mer pengar till det och man hade Skoglund och sådana här personer som drog till sig utbildning. Vi har ju historien om Skellefteå: Umeå fick universitetet, som ju var de filosofiska fakulteterna och då tyckte resten av Norrland och även Stockholm att nu är det bara för mycket. Och så skulle man ha en teknisk högskola i norra Sverige, den kunde man inte lägga i den där staden Umeå där det inte finns några industrier nästan, utan den måste ligga i en industristad. Så då frågade man Skellefteå, som ju var den stora industristaden, Skellefteå var ju nästan lika stort som Sundsvall. Ni är den stora industristaden kan vi lägga en teknisk högskola här där vi kan forska om den nya industrin? Njet sa man i Skellefteå. Vi vill inte ha några jävla professorer, vi vill ha industrijobb. Och då gick man bara vidare upp till Luleå skulle ni kunna? Javisst det kan vi göra! Den skiss som skellefteåborna hade gjort, jag har pratat med dom som ville ha ett tekniskt universitet, den gavs bara vidare till Luleå. Och luleåborna tog det men det var ju trist att ingenting skulle vara i Skellefteå, så då blev det den trätekniska utbildningen som man lade i Skellefteå. När man tittar på städer som växer som är en viktig del att det kommer in människor och försvinner människor. Dom kommer in och lämnar något ifrån sig, en del stannar kvar och gör litet saker men far vidare, men dom kanske lämnar något märke efter sig. Och Umeå har ju som militärstad gjort intryck. Det var just officershustrurna som hade kontakter med Stockholm fortfarande, och reste mycket och umgicks vid sidan om

11 (21) gubbarna som var i fält, skapade och var med och byggde upp Minervaföreningen och sådant. I Umeå fanns det många nykterhetsföreningar, frireligiösa föreningar och politiska föreningar som utbytte information. Man hade gemensamma möten bland annat. Mycket diskussioner. Landshövdingen satt ju i fängelse. Umeåkäbblet pratades det om på 30-talet, det bråkades hela tiden om allting. Det har ju gått vidare med det här röda universitetet och militanta veganer som brände ned McDonalds nästan men det var Scan som brändes ned och liknande. Hela tiden det här bråket som har funnits. Det kan ju liv åt en stad. Nu har jag avklarat litet grand historien. Nu har vi Norrland där Norrland är. Så vill man då få till stånd regional utveckling, stads- och landsbygdsutveckling. Vad ska man då titta på? Det budskap som jag har är att ni måste bli förmögna, ni måste blir rika. Vill ni inte bli rika, säg till för då får ni nog flytta. Att använda alla dessa tillgångar som finns i regionen och att försöka förmera dom till framtiden, det är det som är utveckling. Vilka är då de tillgångar man har? Ja, det är människor. Kunniga och friska människor det är det viktigaste som en region kan ha idag. En gång i tiden var naturresurser mycket viktiga, men i dag så är det människor som är helt avgörande. Det är en jätteviktig tillgång. Bättre kunnig och frisk än okunnig och sjuk! Det är grundläggande. Håll er friska lär er! Sedan är det sociala och kulturella kapitalet, och det är hur man umgås, att vi kan sitta så här och prata och vänta på att vi får ställa vår fråga, att jag håller tyst och lyssnar och försöker svara. Det är inte så avancerat. Om man tittar runt om i världen så skulle man på många ställen, om någon hade en annan åsikt, skjuta personen. Då förstör man humankapital. En viktig del om man ska skapa regional utveckling, är att få unga killar att inte döda unga killar. Kan man hålla ned dom, sysselsätta dom med annat, skogsskötsel eller vad som helst från det dom är 16 tills dom blir 30 någonting. Då börjar dom att lugna ned sig. Men titta runt om i världen, dom här killarna som hela tiden ska döda andra killar, det är ett jätteproblem. Det är mycket värt att investera i att hålla killar igång. Det andra är att se till att unga tjejer inte försvinner i att skära sig själva och sådant där i ångest över allt dom känner att dom måste göra. Att jobba med regionens, stadens och landsbygdens ungdomar. Att se till att alla kommer med, alla kommer in. Det är en sådan viktig tillgång. Det är vad vi kallar det sociala och kulturella kapitalet. Att ha en berättelse: det kommer att gå bra för dig, det här ska vi fixa. Och vi fattar beslut genom att alla får prata och så röstar vi och du blir nedröstad år, efter år, efter år, men okey någon gång kanske du får rätt. Det är därför dom här små skandinaviska länderna kommer så otroligt högt upp i internationella rankingar över bra livsmiljöer. För det senaste kriget var för Sveriges del 1809, sedan var det Norge och Finland, där Finland speciellt har drabbats väldigt mycket av kring. Men dom har haft stöd av övriga Skandinavien. Trots att området är så litet så gällde det att skapa dom här rutinerna: skolor från 1800 och sådant, ordning och reda och hela tiden se till så att folk är med. Det är en fantastisk tillgång.

12 (21) Artefakterna; d.v.s. byggnader av den här typen, maskiner som man jobbar med, infrastruktur som byggs, dom offentliga miljöerna, hur ser det ut i staden, var samlas man, hur ser torgen ut, är det någonting man vill vara i, eller någonting man inte vill vara i. Det är sådana här reala värden som vi är vana att titta på. Och så naturtillgångarna naturligtvis; skogar, mineraler, myrar och naturmiljöer. Hållbar utveckling är att få dom här tillgångarna, som ger förmögenheter, att växa, att förmera sig. Om ni har drivit ett företag så vet ni att det här är en regions balansräkning, d.v.s. tillgångar och skulder. När man pratar om BNP, BRP (bruttoregionprodukt) är frågan om resultaträkningar. Mycket fokus har varit på BNP och BRP medan mindre kraft har lagts på tillgångarna. Dom klassiska ekonomerna som Adam Smith skriver i en bok om nationernas tillgångar/förmögenheter. Sedan kommer Keynes och då pratas det mycket om man ska minska konjunktursvängningar och liknande, och då blir den årliga BNP en intressant indikator som man ska försöka stabilisera. Nu är man på väg tillbaka, och vi som håller på regional ekonomi har ju alltid varit på den här sidan, men det viktiga är att titta på vad regionerna har för resurser helt enkelt. Och är det så att en region inte lyckas föra tillbaka människor till exempel, ha kvar dom i regionen, då försvinner en viktig tillgång. Om man hela tiden utbildar människor och dom finner inte miljön intressant, men erbjuder inte det som är intressant. Då försvinner en viktig tillgång hela tiden. Regional utveckling består mycket i att få igång positiva återkopplingsspiraler. D.v.s. man får ökade inkomster, mer människor, mer idéer, nya idéer, idéer som bryts med varandra, våldsamma diskussioner om vad man ska göra, men ingen som dödar utan man bara diskuterar. Många människor dras till sådana miljöer, då får man inflyttning, då får man ökad mångfald, det blir ännu fler olika idéer, olika människor och olika intryck som kommer, och så blir det fler företag, om man får starta företag, det finns regioner som förbjuder att man startar företag, det är inte bra kan jag säga. Och så blir det ökade inkomster och så får man igång den här spiralen. En del sticker till Thailand förstås men förhoppningsvis tar dom med sig någon thailändare eller thailändska tillbaka, och man kan bjuda folk från resten av världen till staden. Regioner som är intressanta, som utvecklas, dom är bra besöksregioner. Dom har någonting att erbjuda till både dom egna medborgarna och till andra. För att ha besökare i staden det är ett annat sätt att ge nya idéer, att ge inkomster. Det kan jag lovar er, är man ute och pratar med kommunledningar där det har börjat gå åt andra hållet, där man ser att folk flyttar ut, inkomsterna blir färre, det blir samma idéer som pratas, samma saker som ältas liksom det var bättre förr och nu är det stora förändringar och alla sticker och vi får ingenting kvar och liknande, det är väl ingen idé att starta något företag, fastighetsvärdena sjunker sakta men säkert, varför ska jag måla på huset för det är ju ingen som ser det här. Dom kommunerna har problem! Det gäller hela tiden att vara rädd för det, att hela tiden se till så att man får det att gå åt andra hållet istället. Skellefteå skulle bygga en bro, det hade inte hänt så mycket i Skellefteå på många år i centrum. Dom var inte vana med en sådan kraftig förändring. Skellefteå är ju också en utspridd kommun och den där bron skulle hamna i centrala Skellefteå, så alla som bodde utanför i Jörn eller liknande dom röstade ju nej bara

13 (21) liksom matematiskt. Då blir det jättesvårt att få igång någonting när man inte är van att det ständigt händer saker. Är vi vana, jamen okej, där byggs ett hus, det blir hyfsat bra, och där kanske byggs ett annat, ja men det blir väl bra. När det hela tiden händer saker så blir man inte så rädd för förändring. Vi skulle nu vilja veta hur det här ser ut, men det är SCB inte så bra på. Vi har ingen bra statistik över hur tillgångarna i Sverige ser ut och speciellt inte på regional nivå. Det har gjorts en del försök, och (bild) det här är ett sådant arbete om ni känner till ekonomen Piketty, som började titta på det här med tillgångar och hur tillgångar förändras mellan olika grupper i samhället. Det är ett sätt att försöka, det är taffligt och säkert inte rätt men jag tror det ger litet grand om hur det ser ut. Världsbanken har tittat på olika länder: hur ser dom här tillgångarna möjligtvis ut? Världens alla tillgångar, var finns dom och vilket värde har dom? Här har man ännu inte lärt sig att värdera ekosystem, det finns inte med här. Det måste komma med och det kommer att påverka naturligtvis. Ekosystemen är jätteviktiga. Men värdet av naturkapitalet per invånare skulle alltså vara Värdet av fastigheter och maskiner skulle vara en halv miljon per invånare i Sverige. Värdet av Sverige skulle vara 4,6 miljoner per invånare. Om man ser Sverige som en fastighet eller ett företag, och skall sälja det till någon. Vi lägger ut Sverige på Blocket, då skulle det kunna vara värt 4,6 miljoner x 9 miljoner = det totala värdet av Sverige på marknaden. Då är alltså inte ekosystemtjänsterna med. Den stora delen av värdet är det här sociala och kulturella kapitalet. Hälsan, kunskap och hur vi fattar beslut. Hur vi rör oss, vilka berättelser vi berättar för våra barn och barnbarn om utveckling, hur framtiden ser ut, om det går åt helvete i alla situationer eller om det finns någon möjlighet att se någon ljusning. Värderar man Sverige så är det som ett konsultföretag. Då vet man att det är konsulterna som är viktiga. Köper man ett konsultföretag och så sticker alla konsulterna, då står man ju där med litet artefakter litet parker kanske. Det var ju alla konsulterna som skapade värdet. Så det är människorna som är värdefulla. Skulle vi sälja Sverige på Blocket då och danskarna tycker att det ser bra ut och vill köpa, då skulle vi få 4,6 miljoner per invånare i Sverige. Är man då fyra i ett hushåll är det nästan 20 miljoner. För 20 miljoner kan man köpa sig ett bra hus i Toscana, och så drar man. Men då har danskarna köpt bara Sverige och så drar alla svenskar, då blir det skog och litet tomma hus kvar. Så var försiktig där, speciellt om ni ska köpa, vänner! Det stora värdet i dag i tillgångarna det är människorna i Sverige. Så har det inte alltid varit. Man har försökt uppskatta naturtillgångarnas värde. Det är bara om man marknadsför naturtillgångarna, deras andel av det totala värdet i Sverige. Det var alltså 30 % Vad som händer då är att man fäller skogen och man tar upp mineralerna och man använder dom för att utbilda unga. Man skapar skolor, man startar sjukhus. Man ser till så att ungdomarna lär sig någonting, man lär dom att umgås, man har studiecirklar, man ordnar kurser och man går i kyrkan och försöker förstå hur världen fungerar. Man börjar läsa, man får tidningar, böcker från hela världen och börjar förstå världen och hur den fungerar. Då investerar man i människor, och naturresursernas andel av det svenska värdet sjunker och sjunker under 10 %. Och nu är då

14 (21) naturresursernas andel värdemässigt i Sverige under 2 % med den här beräkningen. Då har vi inte tagit med alla ekosystem och sådant, det kan ju höja värdet på landet. Men ändå, det är så utveckling går till. Man använder dom naturresurser man har, man investerar i människor, i skolor, man bygger hus, sjukhus och annat, fastigheter som håller och som inte rasar och så, år efter år efter år. Då skapar man regional utveckling. Gör man det här attraktivt och är trevlig med folk och tycker det är kul med människor, då kommer det att komma människor till den ort man är på, om man har tur. Dom andra kan vara roligare och då sticker folk! Så det är människor som hela tiden är det viktiga. För Norrland är ju det här en jättestor omställning, som vi såg och som Västernorrland inte klarade av. Fram till 1950 så var naturresurserna jätteviktiga här uppe, det var det i hela Sverige, men för Norrland kom det här senare då var naturresurserna den stora tillgången. Att bo ensam ute i skogen med sin häst, det var grejen. Och så kom det någon och sa att man skulle bygga städer. Vi måste bygga städer för att era ungdomar ska vara kvar i Norrland, - nä, det ska inte byggas några städer här, vi ska fortsätta med skogen! För skog finns det i Sverige. Det dominerande i Sverige är skog. (Bild) Ni ser det kanske inte här, men det är skog, skog, skog. 69 % av Sveriges mark är skog. Även om den inte är värdefull. Det värdefulla är människorna och vad dom bor på, om vi räknar in golfbanor, så är det ungefär 3 % av marken i Sverige som är bebyggd. Det är där hus, vägar och golfbanor finns och skidliftarna. 3 %, resten är skog och myrar och berg i dagen och jordbruksmark och sådant. Så man behöver inte vara rädd om det skulle några från Syrien eller Thailand eller liknande, att det skulle bli trångt! Dom har med sig idéer, humankapital. Som det hände på slutet av 1800-talet; det kom folk från främmande ställen som Värmland till exempel upp hit och betedde sig jättemärkligt. Och det fick man ta. Men hur har då svenskarna organiserat sig på de där 3 %? Jo, man har byggt stadssystem. Det är det vi tycker är intressant. (Bild) 1749 är den nedre raden och den första punkten till vänster är den största staden i Sverige och det är Stockholm. Sedan kommer den näst största och den tredje största Karlskrona och så vidare. Så det är en rangordning av städer efter storlek. Så ökade Sveriges befolkning, då ökade den största staden, men inte bara den utan det föds barn och det flyttas om, så att alla städer växte, nästan i alla fall växte det mycket, då ökade befolkningen i Sverige, 1930 hade den ökat också och 1980 och så vidare. Och det är rätt stabilt och det kallar vi för Zipfs lag. Vi måste förhålla oss till Zipfs lag. Svenskar runt om i världen är lika galna dom tenderar att organisera sig så att man har en stor stad, och så bor hälften så mycket folk i den andra staden och i den tredje staden bor en tredjedel så mycket folk och i den fjärde staden bor en fjärdedel så mycket. Av någon anledning är det så. Det förstår vi inte varför det är så. Det är inte så att alla bor i en stad. Tanken att hela landet ska leva, att vi ska sprida ut oss i samhällen med i varje kanske. Då skulle det här vara en alldeles rak linje. Eller 200 har en del föreslagit också, alltså riktigt små samhällen. Det är möjligt att det blir så, det vågar jag inte säga, men det har inte varit så på bra länge, sedan den neolitiska revolutionen år före Kristus.

15 (21) Vad som ändå händer är ju att städer behåller inte sina positioner. Utan Karlskrona är den tredje största staden, och som jag sa så fyller man den med militärer och sedan går det bara utför. Dom bara glider ner i stadssystemshierarkin. Andra städer växer snabbare än den staden, den stagnerar och glider ner så nu är Karlskrona långt ned i stadssystemet. Medan städer som var på väg upp i slutet av 1800-talet, det var städer som Västerås, industristäder, ASEA och sånt. Dom nya ingenjörsstäderna, dom är på väg upp under 1800 fram till Vilka städer är på väg upp nu då? Jo, det är humankapitalstäderna, universitetsstäderna. Nu är dom på väg upp, Uppsala, Umeå, Växjö, Jönköping, Lund har nog nått maximum, där går det inte att få in mer folk. Men då växer Malmö istället och Stockholm som ju massor av universitet. Malmö och Köpenhamn har ju många universitet. Så de städer som är bra på att ta till sig den tillgång som är viktig i det århundradet, dom städerna växer. De städer som har vuxit med en tillgång, till exempel Sundsvall, som har vuxit med hjälp av skogen och naturresurser men inte kan ta steget, utan blir kvar där, som inte tar steget över till humankapitalet, till människorna. Sundsvall får ju bygga Mittuniversitetet, det är en jättefin byggnad, av känd arkitekt, ligger väldigt bra i gamla Sundsvall i Åkroken. Vad signalerar man då? Man har Sveriges mest fantastiska bay, som Barcelona ungefär. Den har man fyllt med hamnar och lagerlokaler, plåtskjul och senast ett casino och sådant där och stora industrier. Man har verkligen talat om för alla som åker genom Sundsvall, vi är en industristad och vi tänker förbli en industristad och Tunadals hamn är det viktigaste och som ska vara kvar. Och så får man möjligheten att bygga ett universitet och signalera att vi ska bli en humankapitalstad. Vi ska förnya oss. Då gömmer man det långt inne i den där jäkla bäcken. Istället ska det ligga där framme, vi ska förnya oss. Stor signalbyggnad. Nu gör vi nåt nytt. Till alla Sundsvalls och Ånges ungdomar: Nu är det kunskap som gäller. Alla killar, ni måste börja plugga, ni måste läsa. Nej, man gömmer undan det och så fortsätter man som tidigare. För skog och SCA är det enda som ska rädda oss. Där har vi betydelsen, vad man signalerar, vilka är signalerna just nu? Städer som ska växa måste ständigt försöka känna av: vad är det nya, vad är på väg in, vilka tillgångar är det som växer, vilka resurser ska vi ta till oss? Och sedan sätta in resurserna och få dom att fungera i staden, då kan man börja glida uppåt i systemet. För nu är det litet allvarligt, nu finns en tendens att städer som är under har hemskt svårt att konkurrera med städer som är över (Bild) Det jag försöker visa här, det är lokala arbetsmarknaden så det är inte bara kommuner. Örnsköldsvik är ju också en lokal arbetsmarknad, det är ju så långt till allt annat. Då ser man hur olika näringar, d.v.s. inte att man har en McDonalds och en Max, utan man har litet annat, kanske McDonalds, en sushibar, olika typer av industrier, olika typer av konsultföretag och liknande. Då får man näringsbredd, och det är den där mångfalden jag pratar om: idéer. Det verkar vara så att om man inte har minst 300 olika typer av näringar i sin kommun, det tycker folk inte om, det är för litet. Det måste vara minst människor för då kan man byta gubbe och ändå bo kvar i huset eller man kan ta med sig gubben till ett nytt hus utan att behöva byta gubbe. Alla ungar har något att göra, den ena ska spela fiol, den andra hockey, den tredje någonting ytterligare, dom har sina idéer. Dom kan gå i olika typer av skolor och liknande. Och det krävs då litet folk för att man ska kunna

16 (21) underhålla en sådan bredd av verksamheter i en stad. Och det är det vi ser. Problemet är då att om folk lämnar dom här kommunerna med mindre än och flyttar till dom större, då är det risk att man tippar. Det finns ju storstadsdrömmen i Sverige, det finns ju en del kommuner som vill att alla ska flytta till Stockholm, och det vore då 9 miljoner invånare i Stockholm. Det är liksom drömmen. En gång i tiden så ville många stockholmare att det skulle finnas folk i Norrland, men det var tidigare generationer. Nu vill man nog att alla kommer till Stockholm. Är man liten får man kämpa, då måste man vara hemskt tydlig i vad man vill, man ska vara glad för varje kotte som vill flytta in, och man ska vilja förnya sig hela tiden. Norrland använde ju hemskt länge med att man vill ha mer bidrag i stället för människor. I europaforum år 2000 så signalerade dom följande till Europa: - Jo, norra Sverige har unika förutsättningar i ett europeiskt perspektiv, extremt glest, perifert och kallt! Dom ultraperifera regionerna i Europa är isolerade öar, öar utanför centralön i Färöarna, det är bergstoppar och sådant. Precis som dom ville man ha kvar det stöd man alltid haft. Man har naturliga geografiska handikapp i kombination med extremt låg befolkningstäthet, den har inte förändrats, den kommer att bestå, den kommer till och med att försämras i framtiden. Skicka hit pengar! Alltså man får inte sälja regionen på det sättet! Det var då politiker i de fyra nordliga länen som skrev under, rakt upp och ned. Det var därför att dom var vana att jaga bidrag, det hade man hållit på med ända sedan 60-talet. Strunta i folket, bara vi får bidrag så vi kan anställa dom som vi vill ha kvar här i offentlig sektor och så vidare. Och så bygga litet järnvägar och sånt. Det var ju förödande. Vi kallar det norrlands grekiska år. För befolkningen flyttade ju , alla måste söderut. Då minskade norrlands befolkning. Sedan började man bygga ut offentliga sektorn i hela Sverige och även i norra Sverige, och Sovjet blev ju mer och mer hotfullt, så man började transportera upp militärer. Boden byggdes ut, och det blev fler och fler militärer. Dom är en del av offentliga sektorn så att säga. Det gjorde att fler och fler kunde bo där, men man gjorde ju inte om Norrland. Väldigt många kommuner fortsatte ju vi ska hålla på med skogen och så vidare, och det behövdes mindre och mindre folk, alltså måste man öka den offentliga sektorn, man måste sjukpensionera folk tidigare. Och det vet ni ju att i norra Sverige så blev man sjukskriven så var man alltid sjukskriven en månad längre än i södra Sverige. Det var en förhandling, man lärde sig men det känns jäkligt besvärligt alltså. Strömsund är ju känt för det, där lärde man sig att jag har ju ont i ryggen så jag kan inte jobba, utan måste ha sjukersättning, men jag måste ju vara ute och gå. När forskarna jämförde Gnosjö med Strömsund, var det helt olika mentaliteter. Var man sjukskriven i Gnosjö så höll man sig hemma, då visade man sig inte tills man var frisk. Och sedan gick man och jobbade. I Strömsund var man ute och det var fult med folk på Konsum, och hela gänget var sjukskrivet. Det är den myten som fanns. Man använde offentliga medel för att på alla sätt hålla kvar folk. Det gick ända till Då kommer ni ihåg krisen då räntan var på 500 %. För då sa långivarna som hade lånat pengar till Sverige att vi tror inte på er. Ni har fått devalvera och devalvera för att skogsindustrin ska klara sig, men ni gör inga andra förändringar. Det är nästan så att ni fortsätter att hålla på med att producera båtar som kostar mindre än stålet. Det var ju när man måste

17 (21) lägga ned varven och så. Vi vill inte betala längre. Det var ju därför att Norrland och Sverige men mycket Norrland hade ägnat tiden från 1970 till 1990, 20 år att inte förändra sig. Då gick signalen väldigt tydlig till Norrlands ungdomar: Det här håller inte längre. Vi fick in en massa killar på universiteten. Man undrade: Vad beror det här på? Tjejerna hade ju börjat komma in, tjejerna läste ju. Men så fick vi en massa killar, och dom hade insett att det inte kommer att finnas jobb vid sågen där min pappa jobbade. Massaindustrin kommer inte att anställa lika mycket folk. Skogsskördarna hade kommit, det finns inte jobb i skogen heller, utan jag måste utbilda mig. Killarna kom in och dom läste IT, datavetenskap. Sedan fanns det inga städer i Norrland som hade någon dataverksamhet, men det fanns i Stockholm, jättemånga dataföretag och datorspelsföretag växte upp, Skype och hela gänget. Och dom drog ju. Därför så bara rasade befolkningen, dom var inne på universitetet tre till fem år och sedan drog dom till Stockholm. Vi såg det hela tiden, vi bara utbildade och så for dom. Det gick inte att ha kvar dom i Umeå utan dom bara for. Nu bor det alltså färre människor i norra Sverige i de fyra nordliga länen än vad det gjorde 1970 när det var en sån kris. Det här sista pratar man inte så mycket om. Det är för att man inte använde dom här 20 åren till att ställa om Norrland. Och det är typiskt det som Grekland har gjort, dom lånade pengar, dom betalade inte skatter, utan man hade många jobb och det såg ut som om man jobbade jättemycket, och till slut så tyskarna och Europa trötta, nä, nu måste vi ha tillbaka våra pengar. Det blev ju jättekrisigt både för sådana regioner och för sådana länder. Och folk flyttade. Vad vi kommer att se är greker som kommer ut på arbetsmarknaden. Nu är ju arbetsmarknaden i Europa svår, det är inte så lätt för greker att flytta. I Norrland fanns ett sug efter IT och tjejerna läste media och styling och åkte till Stockholm, till London och New York och blev stjärnor. För dom fick ett ordentligt jobb i Stockholm. Och Stockholm växer, Stockholm drar bara iväg. Så det handlar om att inte vårda sina tillgångar. Vi kallar det för naturresursernas förbannelse. Forskare Douglass C North fick Nobelpriset för sådana tankar. Så har vi en ekonomihistoriker Inness beskrev precis det här i Kanada. Kanada och Norrland är rätt lika. Man såg också hur naturresurserna höll på att försvinna, hur inga värden blev kvar i regionen, och vilka problem det blev. Douglass C North pratade just om hur eliter, som lever på naturresurser, vars väljare jobbar inom offentlig sektor i naturresursindustrin, hur dom är beroende av att det här blir kvar. Ni behöver inte vara rädda, vi ska försöka se till att ni kan stanna kvar. Det fungerade rätt bra ett tag. D.v.s. att eliter låser in regioner i destruktiva processer, det kallas för spårberoende, man är kvar i spåret. Det går inte att ta sig ut och byta. Det här nödvändiga som jag pratat om, att en naturresursregion måste byta till att bli en industriregion, måste byta till en humankapitalregion. Det finns så många krafter som förhindrar det. Och det är så fascinerande att titta på dom regioner som blir kvar, att dom inte ser att dom borde göra någonting. Som Skellefteå som tackade nej till en teknisk högskola. Det är helt fantastiskt. Det finns massor av sådana exempel. Stensele tackade nej till järnvägen. SJ ville bygga inlandsbanan och kom till Stensele, och där sa man blankt nej. Ja det vet vi ju vad som händer när man har en järnväg, det kommer

18 (21) bara tattare och kommunister, och det blir bara supa och slagsmål. Nej, vi vill inte ha någon järnväg. Men vi måste ju fram här sa man vid SJ. Då bygger vi en helt ny järnvägshållplats i Storuman sa SJ, och så gjorde dom det. Nu är Storuman centralorten, Stensele det är ju bara en förort när man ska in till Storuman. Det finns hur många sådana exempel som helst. Kanada sa nej till en järnväg också för där var det sjöfartsnäringen, vi har ju båtar, tyckte man. Det var ju rika skeppsredare som sa att vi ska inte ha någon järnväg här, det bara konkurrerar ut båtarna. Sedan har Kanada hållit på sedan 1870 för att försöka få en järnväg. Kreativt skapande och förstörelse men förnyelse är kanske en bättre svensk översättning. Man måste bryta ned dom här institutionerna som kan beskriva en region som skit för att få bidrag. Vad är det för strukturer som gör det? Det är det som hela tiden regional utveckling går ut på. Att försöka hitta dom här strukturerna som vill ha kvar regionen eller staden eller landsbygden i det gamla, som inte vill se det nya. I Kanada lärde man sig på vägen ur den här förbannelsen det var att bygga städer. Det är Toronto, Montreal, Vancouver. Stora städer som en mur mot förbannelsen där ute. Då kan man dra nytta av naturresurserna, för vinsterna kan stoppas ned i städerna, i fastighetsmarknaden, en rik region får en rik fastighetsmarknad. Ökar befolkningen, ökar fastighetsvärdena. Där fastighetsvärdena ökar är det attraktivt att vara, där dom sjunker är det inte så attraktivt att vara. Där hamnar värden, där byggs det upp tillgångar. Kan man dessutom få en finansiering, alltså få ett bankväsende och sådant att fungera, så är det jättebra. Om man ser tillbaka på norra Sverige så fanns det banker, det fanns Härnösandsbanken kring Det är väldigt roligt att läsa om den banken. Det var ju rikedomarna från Sundsvalls skogsindustri som hamnade i banken. Dom investerade i en gruva utanför Gällivare. Alla visste ju då att gruvnäringen var på gång. Kiruna hade byggt. Banken kastade in allting. Så började det komma rykten att just den där gruvan var nog inte så bra, den kanske inte var så lönsam. Dom behövde mer pengar, nyemission, in med ännu mer pengar. Sedan uppdagades det att den där gruvan kommer aldrig att bli lönsam, och då hade ju banken hur mycket som helst av sina tillgångar placerade i den här gruvan. Så dom gick ju i konkurs, köptes upp av andra banker, som köptes upp av andra banker som till slut köptes upp av antingen Handelsbanken i Stockholm eller Wallenbergs SE- bank. Se den början som kunde ha blivit en självständig norrländsk affärsbankrörelse, den kraschade därför att dom investerade i gruvnäringen. Har vi hört det alldeles nyligen? Att man tror så hårt på naturresurserna. Naturresurserna svänger, priserna går upp och så kraschar dom. Det har vi sett hela tiden, och ändå får vi höra att nu är det superkonjunktur, nu är det slut med konjunkturnedgångarna, nu är det bara att köra. Det sa dom 2007 på Umeå universitet, nu ser vi med glädje framför oss nu är det superkonjunktur, 2008 kraschade allting. Vad har Norrland för tätorter och städer att erbjuda? Faktum är att tittar man på Västerbotten till exempel, Västerbotten stämmer mycket bra med Västernorrland och Norrbotten också, det bor fler människor utanför tätorterna, 23 % bor utanför tätorterna i Västerbotten, småorter och ensamhus. I Sverige är det som helhet 15 %. Sedan finns

19 (21) det allting, man kan välja vad man vill i Västerbotten: 500 människor med kvadratkilometer runt omkring, 1 000, 1 500, men om man vill bo i en sådan tät stad som Uppsala eller Lund som har nästan invånare per kvadratkilometer, det går inte i Norrland. Det går inte att göra någonting som i Stockholm, som ligger på nästan. Svenska städer är, som ni märker extremt glesa. Det är inte Tokyo på 5 000, det är inte Manhattan på Det finns dom som pratar om att man ska bebygga ön i Umeå, dom är rädda för att det ska bli ett Manhattan. Men det är ingen risk dom närmaste hundra åren. Det är det som är problemet, för det i är en del täta miljöer som den här interaktionen; många människor träffas, det blir en massa möten, allt den här mångfalden. Och det finns inte i Norrland, för Norrland har inte ha så väldigt täta miljöer som Uppsala. Uppsala har sexvåningshus genomgående och så finns det litet villor, men titta i Uppsala centrum, hemskt! (Jag skämtar alltså). Problemet är naturligtvis att Norrland inte erbjuder den täthet som folk just nu efterfrågar. Norrland erbjuder precis allt annat men inte det täta erbjudandet. Då kan man säga att det ska vi inte ha det erbjudandet, då får väl folk rätta sig efter det. Vill dom inte komma hit så får dom inte. Men då får man inte det här humankapitalet som är så viktigt. Och så ska man försöka klara sig ändå. Och det kan ju gå bra! Men det intressanta är det som saknas, det som just nu efterfrågas. Det är därför som folk flyttar till Stockholm, det är därför våra ungdomar flyttar till Stockholm nu och till London. Därför att man kan erbjuda något. Man säger att men i Umeå finns ju hemskt mycket och i Örnsköldsvik finns hemskt mycket, mycket mer än när jag var ung alltså. Dom har inte rätt, ungdomarna kontrollerar och ser att det finns mycket mer där borta. Speciellt tjejer alltså. Tjejer drar mycket mer gärna än killar. Och då vet vi att det är tjejerna som är viktigast. Västerbotten har mansrekord, aldrig har det bott så många män i Västerbotten någonsin. Befolkningsrekord också, det har aldrig bott så många människor i Västerbotten, men framför allt har det aldrig bott så många män. Om kvinnorekordet sattes 1990 då var det rekord för kvinnor, men sedan har både killar och tjejer flyttat, och nu håller männen på att öka igen, men kvinnorna saknas. Norrbotten har aldrig haft fler kvinnor än män, det är grabbarnas ställe. Tittar man då på tätorter och hur dom har utvecklats så ser vi (bild) Örnsköldsvik är längst ned. Minst 200 människor, inte mer än 200 m mellan husen, det är en tätort. Om Örnsköldsvik har så är tätorten på invånare. Då är det intressant att se att alla norrländska tätorter slutade växa En enda tätort fortsatte att växa och det är Umeå tätort. Den fortsätter att växa, den blåa linjen, passerar sakta men säkert Gävles tätort och Uppsalas tätort växer också. Många cyklar, då går det inte att sprida ut stan, men i dom andra norrländska städerna, där flyttar man ut och man bor långt bort från folk som den extrema tätheten som finns i Skellefteå city! Det här är helt avgörande. Varför händer det? Det är ju helt fascinerande. Vi hade ingen aning om det förrän vi tog fram den här tätortsstatistiken. Det bara lägger av, dom norrländska städerna är så rädda för den här extrema tätheten som uppstår när man bygger hus som är mer än tre våningar höga. För Örnsköldsviks del måste man ha en

20 (21) klar uppfattning om vad man vill bli. Vi ser ju att Örnsköldsvik inte erbjuder den där tätare miljön, och det har inte hänt så mycket i tätorten här. Nu börjar den omvandlas, men det är rätt glest fortfarande, inte så mycket folk ändå även om den har ökat litet grand. Man måste se på hur fastighetskapitalet ser ut, bör det förnyas, bör det utvecklas, hur får man det att fungera? Hur får man tag i tjejer framför allt? För har man tjejer då kommer killarna. Det finns många kommuner som har mansöverskott, men hemskt få kommuner har killöverskott, det finns några i Stockholm som har pikar på kanske 52 % killar. Har vi tjejerna då kommer killarna förr eller senare. Då blir det barn och barnbarn drar till sig mor- och farföräldrar, och då får man befolkningstillväxt. Västerbotten är unikt med ett födelseöverskott, det är Umeås födelseöverskott, det finns några andra orter också. Men alla andra har negativt födelseöverskott, Västernorrland har det, Norrbotten har negativt. Så det är inflyttning som gör att dom växer. Men man håller inte kvar tjejerna och får dom unga familjerna att bosätta sig där. Det har ju gjort att Örnsköldsvik har stagnerat under lång tid. Det är ju smarta killar och tjejer som kommer från Örnsköldsvik, och dom åkte ju 1990, till universiteten i Umeå, Stockholm och andra ställen. Det är ju besvärligt när man befinner sig mittemellan, vi har ju en stad, Sundsvall som har gett upp i princip som det varit väldigt svårt att få fart på, Härnösand som bara faller utför. Och så Umeå då på andra sidan, som växer men som är en liten stad, bara invånare, det måste man komma ihåg. Prata aldrig om Umeå som en storstad. Det ska då konkurrera med dom riktigt halvstora städer som håller på att växa fram. Vi har å ena sidan Stockholm, och så har vi St Petersburg. Historiskt var det ju St Petersburg, Ryssland, tsaren, svenske kungen, Napoleon och Paris. Det var ju där striden stod om Bottenviken och Östersjön och sådant. Då var det jättebra med revolutionen i Sovjet, för då försvann ju St Petersburg, Leningrad bakom järnridån. Så då blev det ingen konkurrens därifrån, hemskt bra för Stockholm. Paris hamnade i krig och så. Så Stockholm gled ju uppåt hela tiden. Men nu är St Petersburg tillbaka, men nu håller ju Putin på att förstöra allting igen, så det kan ju Stockholm vara glad över. Men runt Finska viken håller på att uppträda en intressant stadsmiljö med Helsingfors, Tallinn, som har kommit ut ur Sovjet, och St Petersburg som faktiskt är litet annorlunda mot Moskva. Det har ju varit en västerländsk stad. Kan bli en hyfsat intressant stadsbildning. Åka båt från Helsingfors till St Petersburg, så kan man vara där i två dagar. Och så har vi det som händer på andra sidan. Vi har Oslo, Göteborg, Malmö, Köpenhamn och nu bygger man tunneln till Hamburg. Hamburg är en av dom rikaste städerna i Europa. Dom ligger otroligt tysta, men dom är väldigt rika. Ni ser ju, det är en massa öar, det är sånt som folk trivs bland. Man kan paddla kajak. Det är en jättefin stad, och då får vi ser hur Göteborg utvecklas, antingen lyckas man inte fånga folk och då blir det bara Bohuslän av allting och folk flyttar antingen till Oslo eller till Malmö/Köpenhamn. Malmö/Köpenhamn är större än Stockholm, även om man vägrar erkänna det. Mitt i det ligger Stockholm, har inga fler bundsförvanter, så dom vill förstås att alla norrlänningar kommer dit. Finns inget skäl att skicka pengar hit upp annat än för att bygga järnvägar som kan forsla ut naturresurserna, som man kan beskatta. Och