Fem ståndare och en pistill

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Fem ståndare och en pistill"

Emil Nilsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Fem ståndare och en pistill Erotisk roman Kim Kullarbo

3 De enda sant generösa kvinnorna var enligt honom de prostituerade. Den värsta kvinnotyp han visste var den amerikanska lycksökerskan som visste hur hon skulle få pengar av männen utan att ge något av sig själv. (ur Venusdeltat av Anais Nin)

5 På tröskeln Glädjeresor AB höll inte med chartrat plan. Vi flög reguljärt i turistklass från Arlanda på förmiddagen. Det innebar att vi inte fick syn på varandra förrän vi samlades i ankomsthallen. Reseledaren Leonard stod med en stor plastskylt utanför tullen EU-medborgare, nothing to declare. Han var solbränd och blekblond, blåögd och leende. Därmed en riktig urtyp för reseledarnas skrå. Däremot hade han ingen förskräcklig uniform på sig, utan enkla chinos och en uppknäppt beigerutig skjorta. Han tog oss i hand en i taget, och grabben hade faktiskt memorerat alla namn i förväg. Gissade rätt på var och en. Så här stod vi då, fem medelålders gubbs och ett fruntimmer, och hälsade på varandra också. Henne hade jag inte sett till på flyget. Faktum är att jag absolut skulle ha kommit ihåg henne redan från Arlanda, om jag skymtat henne där. De ljusa linnekläderna framhävde inte precis hennes kurviga kropp, men underströk hela den eleganta utstrålningen denna rödhåriga kvinna ägde. Det halvlånga, mörkt röda håret var uppborstat över huvudet, de ljusa ögonen inramades både av svart smink och tunna guldbågade glasögon. Munnen var djupröd, de fylliga läpparna böjdes i ett blygt leende när hon hälsade. Helene. Hon höll sin blick stadigt fästad i min när hon sade sitt namn. Handen var mjuk och varm, men tog ett fast grepp om min. Hon släppte mig inte förrän hennes blick snabbt hade läst av hela mig uppifrån och ner. Då hade hennes leende också förändrats, djupnat i åtminstone ena mungipan och orsakat en liten smilgrop. Såg hon inte lite mer tvetydig ut? Vi män hälsade förstås också runt på varandra. Men jag var hela tiden fysiskt medveten om var Helene befann sig i förhållande till mig. Nu var hon vid sidan. Nu gick hon bakom och hämtade en väska. 5

Däremot hade han ingen förskräcklig uniform på sig, utan enkla chinos och en uppknäppt beigerutig skjorta. Han tog oss i hand en i taget, och grabben hade faktiskt memorerat alla namn i förväg.

6 Nu stod hon mitt emot mig i ringen av resenärer. Henne skulle jag ha. Jag bara visste det, det var inget beslut som jag själv fattade efter överväganden hit eller dit. Det kom till mig, som en visshet. Den där kvinnan är min. Kanske någon av de andra eller allihop förnam samma känsla? En känsla av ägande, dominans, både uppeggande och lugnande. Hon granskade försiktigt oss allihop, och det var väl inget konstigt med det. Fem okända män som hon skulle tillbringa en hel vecka med. Jag var också ganska nyfiken på vilka kufar som ödet samlat ihop till en sån här sol- och vårvecka. Arbetskamraterna hade hissat förvånade ögonbryn. Madeira? Ensam? Inget förstahandstips för försiktiga ungkarlar. Men Glädjeresor AB hade nischat in sig på sådana som oss. Leonard var både reseledare, guide och busschaufför. Han packade våra väskor på taket till en sjusitsig Toyota. Hör ni längst bak när jag hojtar? sade han och vred på nacken. Jo då. Vi kommer till hotellet i Fungal om en halvtimme. Ni får en stund på er att fräscha upp er. Men klockan sju lokal tid ses vi i lobbyn. Vi ska äta på en lokal restaurang i anslutning till hotellet. Kvällen blev trevlig, trots att fler än jag antagligen var lite reströtta. Leonard hade nog varit dagisfröken i ett tidigare liv, och såg till att vi fick ett runt bord där alla såg varandra. Han berättade lite om upplägget för veckan. Sade att han gärna fotograferade och brände bilderna på skivor så att alla fick. Ibland kommer ni att ha så fullt upp med att uppleva saker, att det kan vara skönt att slippa tänka på kameran. Vi fick berätta lite om oss själva var och en. Inte det där vanliga om bostadsort och yrke, utan mer personliga saker. Drömmar, vad som var viktigt för oss, hur vi trodde att andra såg på oss. Sedan vi delat några flaskor vin gled vi in på ännu mer privata områden. Jag minns inte vem som började, det var nog inte Leonard. Men samtalsämnet blev sånt man skämdes för. En tyckte det var jobbigt att alltid vara sen, och ha svårt att passa 6

Hon granskade försiktigt oss allihop, och det var väl inget konstigt med det. Fem okända män som hon skulle tillbringa en hel vecka med.

7 tider. En annan hade problem med att vara så blyg. Leonard sade att han skämdes för att han lyckades hitta så dåliga tillfällen att deklarera sin homosexualitet för nya människor. Det fick oss alla att skratta högt. Vi skålade för alla bögar. Vilket visade sig bara vara Leonard i den här gruppen. Jag skäms både för att jag är fläskig och för att jag har för lätt att knyta nya kontakter, sade Helene. Det är väl inget problem, invände jag. Jo, det är det visst det. Jag måste hela tiden bromsa mig själv när jag träffar nya människor. Sätta upp regler och påminna mig om gränser, sade hon. Att Helene var fläskig ville ingen av oss hålla med om. Hon hade bytt om till en kortärmad blommig klänning med skärp i midjan. Hullet satt där det skulle, Helene var generöst utrustad både med barm och runda höfter. Leonard hade den professionella konversatörens charm och talang, höll igång samtalet runt hela bordet. Men han hade också förberett veckan så, att vi varje dag skulle ha en speciell kompis. Han skulle senare dela ut schemat för måndag till fredag. På det viset kom vi alla att lära känna varandra så väl vi nu ville. Kanske du inte trivs lika bra att bli intimt bekant med precis alla, men tänk på att det bara är för en dag. Och alla aktiviteterna är ju gemensamma, förklarade Leonard. Han föreslog också att den som ville skulle skriva dagbok. Han höll upp flera snyggt inbundna böcker och delade ut, tillsammans med reklampennor från Glädjeresor AB. Någon, jag minns inte vem, föreslog att vi skulle runda av med en drink i baren. Leonard sade pass, han bjöd gärna men behövde dra sig tillbaka. Det var ju generöst, så vi satte med tacksamhet upp kvällsspriten på hans konto. Stämningen lättade ännu mer, och snart liknade snacket det där pubertala sanning eller konsekvens. Helene, som suttit i mitten av en soffa, krävde plötsligt att få byta plats med Thomas i fåtöljen. Vi kanske hotade att bli lite väl sentimentala i våra gester. I så fall, sade Thomas som nyss berättat om ett sexäventyr på 7

Jag skäms både för att jag är fläskig och för att jag har för lätt att knyta nya kontakter, sade Helene. Det är väl inget problem, invände jag. Jo, det är det visst det.

8 jobbet, om du ska sitta här, måste du berätta om första gången! Första gången vad då? Första fyllan, eller första sällskapsresan? Första samlaget, förstås! sade jag och runt om hördes uppmuntrande instämmanden. Men det är en lång historia, sade Helene. Vi hinnern inte i kväll. Jo, ropade vi, småfulla och småkåta. Jag var Rödluvan i skogen, började Helene. 8

sade jag och runt om hördes uppmuntrande instämmanden.

Relevanta dokument

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då