INNEHÅLL SAMMANFATTNING..1 BAKGRUND OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR..13 METODIK... 17

Transkript

1 Provtagningsplats i Huskvarnaån vid Lekeryd (34). Foto: Ann-Charlotte Norborg, ALcontrol Karlstad VÄTTERNS TILLFLÖDEN INOM JÖNKÖPINGS LÄN 21-23

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING..1 BAKGRUND OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR..13 METODIK RESULTAT. 22 Lufttemperatur och nederbörd Vattenföring och ämnestransport Röttleåns avrinningsområde Edeskvarnaåns avrinningsområde Huskvarnaåns avrinningsområde 41 Tabergsåns avrinningsområde Lillåns och Domneåns avrinningsområden Avrinningsområden inom Habo kommun...77 KOMMENTAR TILL TREÅRSPERIODEN REFERENSER 88 BILAGOR Bilaga 1. Kontrollprogram.. 91 Bilaga 2. Provtagningsplatser, analysmetoder och bedömningsgrunder.95 Bilaga 3. Resultat från undersökning av vattenkemi och metaller i vattenmossa 23 (tabeller) Bilaga 4. Resultat från vattenkemisk undersökning 23 (översiktsdiagram per delområde)..151 Bilaga 5. Resultat från undersökning av växtplankton Bilaga 6. Resultat från elprovfiske Bilaga 7. Vattenföring, ämnestransport och arealspecifik förlust 219 Bilaga 8. Utsläpp från punktkällor

3 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Jönköpings kommun har ALcontrol AB utfört undersökningarna inom ramen för den samordnade recipientkontrollen i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 23. Årets undersökningar omfattade vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton och elprovfiske. Under 23 undersökes även metaller och PCB i gädda från Munksjön, men dessa resultat med rådatatabeller redovisades i årsrapporten för 22. Årets rapport är en treårsrapport för perioden Det innebär bl.a. att resultat från alla undersökningar under denna period kommenteras. Därför omfattas även den bottenfaunaundersökning som gjordes år 22. I Figur 6 (fosfor), Figur 7 (grumlighet), Figur 8 (färg) och Figur 9 (syrgas) redovisas några olika aspekter av vattenkvaliteten på färgkartor. Lufttemperatur och nederbörd Vattenföring och ämnestransport Ovanligt låg vattenföring under större delen av året De små nederbördsmängderna år 23 medförde avsevärt lägre medelvattenföring än normalt. På årsbasis var vattenföringen den lägsta sedan 1996/97. I juli var vattenflödet det största på över 2 år (se exemplet Huskvarnaån i Figur 1). Flertalet övriga månader, frånsett maj, juni och augusti, hade avsevärt lägre vattenföring än normalt. I oktober var vattenflödet det minsta på över 2 år. Avsevärt mindre transporter än vanligt Den lägre vattenföringen år 23 medförde avsevärt mindre ämnestransporter av syreförbrukande organiskt material jämfört med medelvärdet för perioden Även transporterna av näringsämnena fosfor och kväve var oftast mindre än vanligt. Detta gällde dock inte fosfor i Kierydsån eller kväve i Lyckåsån och Nässjöån. Varm sommar och höst, frånsett oktober År 23 var ännu ett år med medeltemperatur över den normala (5,9 jämfört med 5,2 C för perioden ). Särskilt varmt var det i mars, juli t.o.m. september samt november och december. Februari och oktober var kallare än vanligt. Oktober var nästan den kallaste sedan 191. Vattenföring (m 3 /s) Medel Min Max Lägsta årsnederbörden sedan 1997 Årsnederbörden för 23 (72 mm) var något lägre än den normala för perioden (782 mm) och den lägsta sedan Särskilt nederbördsrika månader var april, maj och juli. Juli var en av de mest nederbördsrika på hela 19-talet. Under perioderna januari t.o.m. mars samt augusti t.o.m oktober kom det däremot avsevärt mindre nederbördsmängder än normalt. 5 jan mars maj juli sept nov Figur 1. Vattenföring i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3). Månadsmedelvärden år 23 samt medel, min- och maxvärden för perioden

4 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning Hög fosforförlust i Lyckåsån med mycket stor avvikelse från jämförvärdet Den arealspecifika förlusten av fosfor (årstransporten för år 23 dividerad med avrinningsområdets areal) var högst (höga förluster) i Lyckåsån. Detta motsvarar förlusten från åker i öppet bruk. Avvikelsen från det beräknade jämförvärdet var mycket stor. Mycket hög kväveförlust i Nässjöån med mycket stor avvikelse från jämförvärdet Höga kväveförluster, motsvarande förlusten från åker i slättbygd, förekom i Lyckåsån samt Tabergsån (4) och Lillån (6) vid respektive utlopp i Vättern. Relaterat till beräknade jämförvärden bedömdes avvikelsen som stor. I Nässjöån var kväveförlusten mycket hög. Detta motsvarar förlusten från odlade sandjordar, ofta i kombination med djurhållning. Avvikelsen från det beräknade jämförvärdet var mycket stor. Påverkan från jordbruk och reningsverk De höga förlusterna av näringsämnena fosfor och kväve med stor avvikelse från beräknade jämförvärden, orsakades främst av jordbrukspåverkan. I Nässjöån samt Tabergsån (4) och Lillån (6) vid respektive utlopp i Vättern bidrog även utsläpp från reningsverken i Nässjö, Jönköping (Simsholmen) respektive Bankeryd. Genomslaget från reningsverk och andra punktkällor blir förhållandevis större under ett år med låg vattenföring medan påverkan från diffusa källor som jordbruk blir mindre. Röttleåns avrinningsområde Jordbruk gav mycket höga näringsämneshalter i Röttleån Delområdets högsta medelhalter av näringsämnena fosfor och kväve uppmättes i Röttleån som hade mycket höga halter år 23. Halterna var högst under regnperioder då stor avrinning gav ökat läckage av näringsämnen från jordbruksmarken. För flertalet provplatser finns trender mot minskande näringsämneshalter. I både Kierydsån och Röttleån var dock 23 års medelhalter ovanligt höga. Syrebrist i sjöarna Ören och Bunn I sjöarna Ören och Bunn var det nästan syrefritt i bottenvattnet i både februari och augusti 23. Allra sämst var det i Bunn där det var nästan syrefritt mellan 8 och 19 meters djup i augusti (,1 mg/l). Ökande halter av organiskt material gav minskande syrgashalter i sjön Ören I Ören finns en tendens till minskande syrgashalter som kan kopplas till ökande halter av syreförbrukande organiskt material. I Bunn har det varit syrefritt eller nästan syrefritt varje år Edeskvarnaåns avrinningsområde Jordbruk gav mycket höga näringsämneshalter i Lyckåsån och Landsjön Jordbrukspåverkan gav mycket höga medelhalter av näringsämnena fosfor och kväve i Lyckåsån år 23. I samband med nederbördsperioder i april och december förekom extremt höga halter. Även i Landsjön var medelhalten av fosfor mycket hög, i mars extremt hög (15 µg/l). Syrebrist i bottenvattnet gav flerdubbelt högre fosforhalter där (vid syrebrist löser fosfor ut som annars är bunden till järn i sedimentet). Trendbrott för fosfor i Landsjön I Lyckåsån var 23 års kvävehalt avsevärt högre än tidigare. I Landsjön bröts den oroväckande trenden mot högre fosforhalter eftersom halten var mer än halverad jämfört med 21 och 22. Starkt grumligt vatten och grundvattenpåverkan i Lyckåsån Lyckåsån hade starkt grumligt vatten år 23 (9,3 FNU). Samvariationen mellan grumlighet, fosfor och vattenföring var tydlig (Figur 2). Avsevärt högre alkalinitet (ca 4 mekv/l) och konduktivitet (ca 6 ms/m vid låg vattenföring i augusti och 2

5 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning Gruml.(FNU) / Fosfor (µg/l) Flöde (m 3 /s),4 feb april juni aug okt dec Grumlighet Fosfor Flöde,2, Figur 2. Variation i grumlighet och fosfor i förhållande till vattenföring år 23 i Lyckåsån (22). Observera att fosforhalterna ska multipliceras med 1. oktober 23 antyder att Lyckåsån var grundvattenpåverkad. Livlig fotosyntes hos alger gav ph-värdet 8,9 i Landsjön i augusti, vilket bedöms som ett högt värde. Stor risk för giftig algblomning i Landsjön Växtplanktonsamhället i Landsjön påvisade ett näringsrikt tillstånd med stor risk för blomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger. Påverkan av näringsämnen jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes som stark. Huskvarnaåns avrinningsområde Extremt höga halter av fosfor i Huluån och kväve i Nässjöån I Huluån var medelhalterna av fosfor extremt höga (114 µg/l) och i Ryssbysjön mycket höga år 23. Den högsta medelhalten av kväve (extremt hög halt) hade Nässjöån (99 µg/l). I Ällingabäcken, Ryssbysjön, Huluån, Stensjöån och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern förekom mycket höga halter. Den höga kvävehalten i Nässjöån orsakades huvudsakligen av utsläpp från reningsverket. De höga fosforhalterna i Ryssbysjön och dess utlopp (Huluån) torde främst bero på fosforläckage från sedimentet i Ryssbysjön i samband med syrebrist. Påverkan från Lillån bidrar till haltökning av fosfor och kväve i Huskvarnaån? I Huskvarnaån mellan Karlsfors och utloppet i Vättern ökade fosforhalten med 129 % (från måttligt höga till höga halter) och kvävehalterna med 169 % (från höga till mycket höga halter) år 23. Ökningen kan delvis förklaras med utsläpp från Huskvarna reningsverk som år 23 stod för 12 % av fosfortransporten och 39 % av kvävetransporten vid Huskvarnaåns utlopp i Vättern. Mellan provpunkterna tillförs även vatten från Lillån, som är en ny station i kontrollprogrammet fr.o.m. 24. Minskande fosforhalter och ökande kvävehalter För flera provplatser föreligger trender mot minskande fosforhalter (från höga till måttligt höga). Särskilt tydligt är detta för perioden och beror främst på att mindre nederbörd och avrinning gett mindre markerosion. Kvävehalterna har däremot ökat på flera håll. I Ällingabäcken har halterna fördubblats under den senaste tioårsperioden samtidigt som grumligheten ökat. I Nässjöån och den nedströms belägna Huluån har kvävehalterna ökat under den senaste femårsperioden, vilket kan förklaras av att minskad vattenföring gett mindre utspädning av utsläppen från Nässjö reningsverk (koncentrationseffekt). Fortsatt syrebrist i sjöarna, förbättring i Nässjöån Liksom tidigare år rådde det i mars 23 syrefattigt tillstånd i Ryssbysjön (1,3 mg/l). I Stora Nätaren och Stensjön var det nästan syrefritt i både mars och augusti (årslägsta halt,1 mg/l). I Nässjöån har syrgashalten ökat från syrefattigt till måttligt syrerikt tillstånd sedan mitten av 199- talet. 3

6 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning Zink (µg/l) Figur 3. Medelhalter av zink (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Nässjöån (37) Streckad linje anger gränsen mellan mycket låga och låga halter. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. Minskande trender för flera metaller I Nässjöån uppmättes en hög blyhalt (3,7 mg/l) i vatten i augusti 23. Det förekom även måttligt höga halter av kadmium och koppar. Zink har minskat från måttligt höga till låga halter under perioden (Figur 3). Även bly och kadmium uppvisar minskande tendenser. I vattenmossa uppmättes måttligt höga halter av bl.a. nickel och kobolt i Nässjöån. Vid denna provplats har nickelhalten ökat från låga till måttligt höga halter Detta kan tolkas som större påverkan från punktkällor vid minskande vattenföring. I Stensjöån har zinkhalten i vattenmossa minskat från måttligt höga till låga halter. Stor risk för blomning av blågrönalger i Ryssbysjön samt Lilla och Stora Nätaren Undersökningen av växtplankton påvisade ett näringsrikt tillstånd i Ryssbysjön samt Lilla och Stora Nätaren med stor risk för blomning av potentiellt giftbildande blågrönalger. Påverkan av näringsämnen jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes som stark. Elprovfisket i Stensjöån år 23 påvisade en låg, och minskande, öringtäthet. Tabergsåns avrinningsområde Mycket höga kvävehalter i Kallebäcken samt Munksjön och dess utlopp De högsta kvävehalterna (mycket höga halter) år 23 förekom i Kallebäcken, Munksjön och Tabergsån vid utloppet i Vättern. I Kallebäcken orsakades de höga halterna sannolikt av jordbrukspåverkan i ett sand- och grusrikt område. I Tabergsån mellan inflödet i Munksjön (42) och utloppet i Vättern (4) ökade halterna av fosfor och kväve med 5 respektive 112 %. Främst berodde detta på utsläpp från reningsverket i Jönköping som tillför Munksjön större mängder fosfor och kväve än vad som transporteras med Tabergsån (Figur 4). Giftigt höga halter av ammoniumkväve vanliga i Munksjön Vid nästan samtliga provtagningar under året uppmättes mycket höga halter av ammoniumkväve i Munksjöns bottenvatten (max 49 µg/l i januari), i oktober och november även i ytvattnet (19 respektive 18 µg/l). Vid halter kring 2 µg/l kan ammonium vara giftigt för fiskarter som abborre och gädda. Halter i denna nivå är frekvent förekommande i Munksjön. Orsaken till de höga halterna av ammoniumkväve är sannolikt inskiktning av avloppsvatten från reningsverket. Simsholmens ARV (68%) Munksjö AB (7%) Tabergsån (25%) Totalt 248 ton kväve Figur 4. Tillförseln av kväve från olika källor till Munksjön år 23. 4

7 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning Minskande näringsämneshalter För flertalet provplatser syns trender mot minskande fosforhalter, ibland även kväve under perioden p.g.a. minskad vattenföring. I Munksjön har både fosfor och kväve minskat tydligt Till följd av minskad näringstillgång har även algmängden minskat i Munksjön. Årets högsta halter av organiskt material och färgvärden i december De högsta medelhalterna av syreförbrukande organiskt material (främst humus från skogs- och myrmark) förekom i Sandserydsån och Vederydssjöns utlopp, som hade höga halter. Vid flertalet provplatser uppmättes de högsta halterna i december då även färgvärdet var högst. Samvariationen med vattenföringen var tydlig både under 23 och i ett längre tidsperspektiv. Utsläpp från punktkällor bidrar troligen till syrebrist i Rocksjön och Munksjön I både Munksjön och Rocksjön var det syrebrist under stora delar av året, vilket åtminstone delvis berodde på stora utsläpp av syreförbrukande ämnen (organiskt material från pappersbruk och reningsverk samt ammonium från reningsverket). Minskande halter av flera metaller i både vatten och vattenmossa I Tabergsån vid inflödet i Munksjön (42) uppmättes en måttligt hög blyhalt i vatten i augusti 23. Medelhalterna av främst bly, kadmium, koppar, nickel och zink har minskat under perioden , vilket t.ex. kan bero på ökad användning av oblyad bensin, förbättrad dagvattenhantering eller åtgärder för att minska utsläppen från punktkällor. Halterna har dock bedömts som låga. I Tabergsån vid Norrahammar uppmättes måttligt höga halter av bly, koppar, krom och nickel i vattenmossa år 23. Generellt följer variationerna i metallhalter i vattenmossa samma mönster som metallhalterna i vatten, d.v.s. minskande halter under senare hälften av 199- talet och något ökande halter Lillåns och Domneåns avrinningsområden Påverkan av jordbruk och reningsverk gav höga näringsämneshalter i Lillån Lillån hade mycket höga medelhalter av näringsämnet fosfor år 23, främst beroende på jordbruk. Kvävehalten ökade från mycket hög vid uppströmsstationen (62, referens) till extremt hög (618 µg/l) vid utloppet i Vättern (6). Orsaken var utsläpp från Bankeryds reningsverk som bidrog med 73 % av kvävetransporten med Lillån till Vättern år 23. Vid uppströmsstationen (62) har både fosfor- och kvävehalterna minskat sedan mitten av 199- talet, men motsvarande trend syns inte vid utloppet i Vättern (6). Syrefattigt i den övre delen av Lillån I den övre delen av Lillån (62) rådde ett syrefattigt tillstånd (1,5 mg/l i augusti 23). Orsaken var stor tillförsel av syreförbrukande organiskt material från omgivande mark kombinerat med liten syresättning. Vid utloppet i Vättern (6) var det måttligt syrerikt. Avrinningsområden inom Habo kommun Mycket höga halter av näringsämnena på flera provplatser p.g.a. jordbruk Delområdets högsta medelhalter av näringsämnet fosfor hade Malmabäcken (mycket hög halt). De högsta halterna under år 23 uppmättes i samband med hög grumlighet, vilket är typiskt för påverkan av erosion från jordbruksmark. Jordbrukspåverkan gav även mycket höga kvävehalter i Malmabäcken, Pirkåsabäcken vid Furusjö (16) respektive Habo (15), Hökesån vid utloppet i Vättern samt Tumbäcken. Misstanke om påverkan från punktkälla i Fiskebäcken I Fiskebäcken uppmättes extremt höga kvävehalter vid samtliga provtagningar under året (55-43 µg/l), varav mer- 5

8 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning parten förelåg som nitrit-+nitratkväve. Tillsammans med avsevärt förhöjd konduktivitet antyder detta påverkan från punktkälla. Periodvis genomslag av utsläpp från Habo reningsverk? I Hökesån vid utloppet i Vättern var medelhalterna av ammoniumkväve höga år 23, i februari och oktober t.o.m. mycket höga (1861 respektive 1582 µg/l). Orsaken kan vara genomslag av utsläppet från reningsverket i Habo vid låg vattenföring. Särskilt tydligt var detta i oktober då även konduktiviteten var förhöjd. Oroväckande ammoniumökning i Hökesån I Hökesån vid utloppet i Vättern fördubblades kvävehalterna under senare hälften av 199-talet från höga till mycket höga halter (Figur 5). Det är främst halten ammoniumkväve som ökat från mindre än 1 till 6 µg/l. Vid halter över ca 2 µg/l kan ammonium vara giftigt för bl.a. öring. Det kan finnas en koppling till utsläpp från Habo reningsverk, men annan källa kan ej uteslutas. Totalkväve (µg/l) Övrigt kväve Ammonium Lägre vattenföring har gett minskande TOC-halter och ökande buffertkapacitet Tumbäcken hade delområdets högsta halt av syreförbrukande organiskt material (TOC: 22 mg/l = mycket hög halt) år 23. För flertalet provplatser syns trender mot minskande TOC-halter beroende på att mindre nederbörd och avrinning gett mindre utlakning av humusämnen från omgivande mark. 23 års medelhalter var oftast de lägsta på länge. Samtidigt uppvisar flertalet provplatser trender mot ökande motståndskraft mot försurning (buffertkapacitet mätt som alkalinitet). Ökningen gäller särskilt perioden och beror på att mindre nederbörd och avrinning gett minskad utspädning av buffrande ämnen p.g.a. mindre andel oneutraliserat regnvatten samt mindre utlakning av sura humusämnen. Hög blyhalt i vatten i Malmabäcken I augusti 23 uppmättes en hög blyhalt i vatten i Malmabäcken (3,3 mg/l). Under året förekom även måttligt höga halter av kadmium, koppar och zink. I Malmabäcken har flera metallhalter i vatten minskat under perioden Det gäller främst koppar och zink, men även nickel och kobolt. Måttligt höga halter av koppar och nickel i vattenmossa i Fiskebäcken I Fiskebäcken uppmättes måttligt höga halter av koppar och nickel i vattenmossa år 23. Under perioden har flera metaller minskat i vattenmossa. Särskilt gäller detta krom, men även kvicksilver, kadmium och bly ALcontrol AB, Figur 5. Medelhalter av totalkväve (hel stapel) samt andelen ammoniumkväve (stapelns nedre del) i Hökesån vid utloppet i Vättern (Vätterns vattenvårdsförbund) Över linjen är kvävehalterna mycket höga. Ann-Charlotte Norborg (projektledning) Anders Sköld (kvalitetsgranskning av rapport) 6

9 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning BRANDSTORP 2 #S FAGERHULT #S #S 16 #S #S #S 11 #S 15 #S #S 11#S #S 81 #S #S BANKERYD 9 6 #S #S 25 KAXHOLMEN 22 #S 1 GRÄNNA 125 #S #S 35 #S #S #S #S #S#S #S #S #S #S 46 #S 434 #S JÖNKÖPING #S #S HUSKVARNA TENHULT #S #S#S FORSERUM #S #S #S 36 #S #S#S #S#S NÄSSJÖ 374 Fosfortillstånd (Treårsmedelvärde 21-23) #S #S #S #S #S Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Figur 6. Fosforhalter (medelvärde 21-23) vid provpunkter i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. 7

10 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning BRANDSTORP 2 #S 16 FAGERHULT 11 #S #S 15#S #S 11#S #S 81 #S BANKERYD 9 6 #S #S 25 KAXHOLMEN 22 GRÄNNA 125 #S #S #S #S #S #S #S#S 44 #S #S #S #S 46 #S #S JÖNKÖPING HUSKVARNA #S #S #S#S TENHULT FORSERUM #S #S #S #S #S#S #S#S NÄSSJÖ 374 Grumlighet (treårsmedelvärden 21-23) #S Ej eller obetydligt grumligt #S Svagt grumligt #S Måttligt grumligt #S Betydligt grumligt Starkt grumligt #S Figur 7. Grumlighet (medelvärde 21-23) vid provpunkter i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. 8

11 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning BRANDSTORP 2 #S FAGERHULT #S #S 16 #S #S #S 11 15#S #S #S 11#S #S 81 #S #S BANKERYD 9 6 #S #S 25 KAXHOLMEN 22 #S 1 GRÄNNA 125 #S #S 35 #S #S #S #S #S#S #S #S #S #S 46 #S 434 #S JÖNKÖPING #S #S HUSKVARNA TENHULT #S #S#S FORSERUM #S #S #S 36 #S #S#S #S#S NÄSSJÖ 374 Färgtal (Treårsmedelvärde 21-23) #S Ej eller obetydligt färgat vatten #S Svagt färgat vatten #S Måttligt färgat vatten #S Betydligt färgat vatten #S Starkt färgat vatten Figur 8. Färgtal (medelvärde 21-23) vid provpunkter i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. 9

12 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Sammanfattning BRANDSTORP 2 #S 16 FAGERHULT 11 #S #S 15#S #S 11#S #S 81 #S BANKERYD 9 6 #S #S 25 KAXHOLMEN 22 GRÄNNA 125 #S #S #S #S #S #S #S#S 44 #S #S #S #S 46 #S #S JÖNKÖPING HUSKVARNA #S #S #S#S TENHULT FORSERUM #S #S #S 36 #S #S#S #S#S NÄSSJÖ 374 Syretillstånd (medelvärde av årslägsta värde 21-23) #S #S #S Syrerikt tillstånd #S Måttligt syrerikt tillstånd Svagt syretillstånd #S Syrefattigt tillstånd Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd Figur 9. Syrgashalter (medelvärde av årslägsta värde 21-23) vid provpunkter i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. 1

13 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bakgrund BAKGRUND Uppdraget Företag och kommuner med utsläpp till vatten inom de avrinningsområden som berör Vätterns tillflöden inom Jönköpings län, bekostar löpande undersökningar inom den s.k. samordnade recipientkontrollen för att bedöma eventuell miljöpåverkan. Undersökningar har bedrivits sedan Uppdragsgivaren, Jönköpings kommun, har gett ALcontrol Laboratories uppdraget att utföra 23 års undersökningar inom ramen för det kontrollprogram som fastställdes av Länsstyrelsen i Jönköpings län 5 november Förutom fysikaliska och kemiska vattenundersökningar omfattar kontrollprogrammet även metaller i vattenmossa, metaller och miljögifter i fisk och sediment samt biologiska undersökningar (växtplankton, bottenfauna och elprovfiske). 23 års undersökningar omfattade vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton och elprovfiske. Årets rapport är en treårsrapport för 21-23, varför samtliga moment utförda under denna period kommenteras. Följande personer har medverkat vid undersökningarna 23: John Sandin och Andreas Lundgren, ALcontrol Skara (provtagning i rinnande vatten och sjöar) Iréne Sundberg och Carin Nilsson, Medins Sjö- och Åbiologi AB (artbestämning och utvärdering av växtplankton) Christian Åberg, Thorsson & Åberg Miljö- och Vattenvård AB (fältarbete, sammanställning och utvärdering av elprovfiske) Måns Lindell, Länsstyrelsen i Jönköpings län (uppgifter om vattenföring och utsläpp från punktkällor) Tjänstemän vid bl.a. miljöförvaltning och teknisk förvaltning i Aneby, Habo och Jönköpings kommuner (uppgifter om utsläpp från punktkällor) Håkan Olofsson, ALcontrol Växjö (framtagande av GIS-kartor) Ann-Charlotte Norborg, ALcontrol Karlstad (projektansvarig, utvärdering av vattenkemi och metaller i vattenmossa samt redovisning) Anders Sköld, ALcontrol Karlstad (kvalitetsansvarig för rapport) Även resultat från annan regional och nationell miljöövervakning redovisas i rapporten, bl.a. från undersökningar inom Vätternvårdsförbundets regi. Uppgifter om dessa har hämtats från SLU:s hemsida. Väderdata har hämtats från SMHI. Målsättning Naturvårdsverket har lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen (vattenundersökningarna) i Allmänna Råd (86:3). Dessa har dock upphört att gälla när denna rapport skrivs. Några nya direktiv har ännu ej utkommit och därför bör intentionerna i Allmänna Råd behållas tills vidare. Målsättningen med recipientkontrollen är enligt Naturvårdsverkets Allmänna Råd (86:3) att: 11

14 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bakgrund åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde, relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrundshalt och bedömningsgrunder för miljökvalitet, belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen, samt att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. I april 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Syftet är att klara av alla stora miljöproblem i Sverige inom en generation. De nationella miljökvalitetsmålen preciseras och förklaras med delmål, som riksdagen fastställer. Utifrån de nationella delmålen tas sektorsmål, regionala och lokala mål fram. För sektorsmålen ansvarar centrala myndigheter, organisationer eller företag inom en viss samhällssektor, medan länsstyrelserna ansvarar för regionala mål och kommunerna för lokala mål. Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 12

15 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Område och föroreningskällor OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR Beskrivning av området Kontrollprogrammet omfattar samtliga viktigare tillflöden till Vättern, belägna inom Jönköpings län. Avrinningsområdena är huvudsakligen belägna inom Jönköpings kommun, men berör också Aneby kommun (Röttleåns och Huskvarnaåns övre lopp), Nässjö kommun (övre delen av Huskvarnaåns avrinningsområde) och Vaggeryds kommun (övre delen av Tabergsån). I det nu aktuella kontrollprogrammet ingår även ett antal vattendrag inom Habo kommun, som sedan 1998 tillhör Jönköpings län (Domneån, Hökesån, Krikån, m.fl.). Områdets utsträckning samt punktkällornas läge framgår av kartan i Figur 1. Redovisningen av undersökningsresultaten är uppdelad på sex delområden enligt följande: Röttleåns avrinningsområde Edeskvarnaåns avrinningsområde Huskvarnaåns avrinningsområde Tabergsåns avrinningsområde Lillåns och Domneåns avrinningsområden Vattendrag inom Habo kommun Föroreningskällor Inom delområdena sker utsläpp från kommunala reningsverk och industrier. Aktuella verksamheter samt deras ungefärliga läge framgår av Figur 1. I Bilaga 8 redovisas utsläppsmängder för år 23. De kommunala avloppsreningsverken släpper ut syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), näringsämnen (fosfor och kväve) samt metaller. Från ytbehandlingsverksamheten sker utsläpp av främst metaller. Smurfit Munksjö Paper/Hygien AB (Munksjön) bidrar med syreförbrukande organiska ämnen, näringsämnen (fosfor och kväve), metaller och halogenerade organiska föreningar (AOX). Jönköpings flygplats (Sandserydsån) har utsläpp av syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), kväve, metaller och lite olja. Några företag, som är verksamma inom avrinningsområdet, leder sitt spillvatten till kommunens reningsverk och har således inga egna utsläpp till recipient (sjö eller vattendrag) förutom eventuellt via dagvatten. Detta gäller bl.a. Jönköpings mejeri, JRAB JR-Företagen AB och Fläkt Woods AB (Simsholmens reningsverk), Hult avfallsupplag (Huskvarna reningsverk), Nässjö kraftvärmeverk (Nässjö reningsverk) samt Huskvarna Elektrolytpolering AB och Husqvarna AB (Huskvarna reningsverk). Inom området sker också betydande påverkan från jordbruk. Denna verksamhet bidrar främst med fosfor och kväve (växtnäringsämnen), organiska ämnen (ger syreförbrukning) och suspenderat material (ger grumlighet). Påverkan sker även från skogsbruk. Skogsbruk bidrar till försurning. Dikningar och körskador ökar läckaget av organiska ämnen (humus), kväve och fosfor. Avrinningsområdena är även påverkade av reglering för produktion av elkraft. Regler- 13

16 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Område och föroreningskällor ingen ger onaturliga vattenståndsvariationer, vilket påverkar livsbetingelserna för djur och växter. Indirekt påverkas även vattnets kemiska kvalitet, t.ex. genom att avloppsvatten koncentreras vid perioder med strypt vattenflöde. Det atmosfäriska nedfallet inverkar också på områdets vattenkvalitet. Främst sker detta genom nedfall av försurande och/eller övergödande svavel- och kväveföreningar. De övre delarna av Huskvarnaåns och Tabergsåns avrinningsområden samt bl.a. Hökesån inom delområdet Vattendrag inom Habo kommun är föremål för kalkningsinsatser. 14

17 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Område och föroreningskällor # HK7 HK6 # GRÄ NNA Bunn Ör en HK3 # d HK4 Domneån HK5 # #Y HK2 #Y HK1 LD4 #Y # LD3 #Y LD2 #Y LD1 BANKERYD Lillån Vättern Landsjön KAXHOL MEN Röttleån Ylen Kierydsån # R1 St Nätaren Sandserydsån Dunkehallaån $ T1 T3 T4 %a Ñ T2 # T5 #Y JÖNK ÖPING H9 # HUSKVARNA r H8 H4 # Stensjön # H7 H3 # Hästsjön Tabergsån Lillån TENHUL T H6 # < H5 FORSERUM Stensjöån Ryssbysjön Fredriksdalaån H2 # H1 ÿ NÄSSJÖ Vederydssjön Fredriksdalasjön Ñ Avfallshantering # Avloppsreningsverk d Deponi $ Flygplats %a Pappersbruk ÿ r < Tillverkning av elektrisk utrustning Tillverkning av gräsklippare Tillverkning av möbelstoppning #Y Ytbehandling Figur 1. Punktkällor i avrinningsområden som mynnar i Vättern inom Jönköpings län. För identifiering av punktkällorna se Bilaga 8. 15

18 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Område och föroreningskällor BRANDSTORP 2 # 16 Gagnån # # 11 # # # 15 # Domneån Hornån FAGERHULT Knipån HABO Svedån # Lillån # # # # # # BANKERYD 6 Vättern Landsjön # KAXHOLMEN # Röttleån # GRÄNNA Bunn Ören 1 35 # # # # 14 Kierydsån Ylen St Nätaren 62 Sandserydsån # # Dunkehallaån 45 # # # # Tabergsån # # # # 42 # # 43 JÖNKÖPING 434 Lillån 415 # # HUSKVARNA 3 # # # # Stensjön TENHULT FORSERUM Stensjöån # 355 Ryssbysjön 38 Fredriksdalaån # 36 # # # 378 # 37 # # 39 Hästsjön 365 NÄSSJÖ 374 Vederydssjön Fredriksdalasjön Figur 11. Provtagningsplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 23. För identifiering av punkterna se Bilaga 2. 16

19 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Metodik METODIK Lufttemperatur och nederbörd Vattenkemi Uppgifter om medeltemperatur och nederbördsmängd (månadsvärden) under år 23 vid den meteorologiska stationen på Jönköpings flygplats (7446) har hämtats från Väder och Vatten (SMHI, nr 2-12, 23 samt nr 1, 24). Provtagningsplatser Provtagningsplatsernas läge framgår av Figur 11. Exakta positionsangivelser med koordinater återfinns i Tabell 2 i metodikbilagan (Bilaga 2). Vattenföring Uppgifter om vattenföringen under år 23 har för tio stationer erhållits genom beräkning med den s.k. PULS-modellen (SMHI via Länsstyrelsen i Jönköpings län). Jönköpings kommun har bistått med vattenföringen vid station 3 i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (mätningar av Energiverket i Huskvarna kraftverk vid Carlfors). Tappningen vid Carlfors har korrigerats för tillkomsten av Lillån (*1,1) samt konstant utsläpp från Huskvarna reningsverk (+,2 m 3 /s). Vattenföringen i Tabergsån vid utloppet i Vättern (4) har beräknats genom arealvägning mot vattenföringen vid inloppet i Munksjön (42). Korrigering har gjorts för det vatten som tillförs från Rocksjön samt Simsholmens reningsverk. (Vattenföringen vid Tabergsåns utlopp i Vättern = vattenföringen vid Tabergsåns inflöde i Munksjön * 1,11 + 1,4 +,5 m 3 /s). Vattenföringen i Tabergsån vid Norrefors, som härrör från SMHI:s station nr 236, har erhållits från Länsstyrelsen i Jönköpings län. Månads- och årsmedelvärden för vattenföringen år 23 redovisas i Bilaga 7. Provtagning Vid vattenprovtagning i sjöar och från broar användes en s.k. Ruttnerhämtare (Figur 12). Den är konstruerad så att den kan stängas på önskat djup med hjälp av en tyngd som löper på linan. Efter upptagning tappas vattnet på flaskor. I grunda vattendrag, eller där bro saknas, har istället en s.k. teleskophämtare använts. Vattenprovet kan med detta hjälpmedel tas i åfårans mitt eller en bit ut från stranden. I rinnande vatten har prov tagits på ca,5 meters djup sex gånger per år (jämn månad). Huluån (36) och Lillån (6) har dock provtagits tolv gånger per år (varje månad). Vid dessa platser har proverna tagits av ALcontrol. Även provtagning vid provpunkter inom Vätternvårdsförbundets regi, Röttleån vid Röttle (1), Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3), Tabergsån vid Munksjöns utlopp (4), Hökesån vid Habo, Knipån vid Kvarnkulla och Gagnån vid Kvarnliden har utförts tolv gånger per år. Detsamma gäller Domneån vid utloppet i Vättern (7) och Svedån vid Sved, vilka ingår i det nationella miljöövervakningsprogrammet. Provtagning i sjöar har utförts vid ytan (,5 m) samt ca,5 m över botten. Vinterprovtagningen utfördes 1-11 mars 23. Sommarprovtagningen gjordes augusti 23. I Munksjön har provtagning 17

20 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Metodik Utvärdering Analysresultaten har utvärderats med hjälp av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913 Sjöar och vattendrag). Vissa tillägg och avvikelser från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har gjorts i enlighet med en skrivelse från KM Lab (KM Lab 2). Figur 12. Vattenprovtagare av Ruttnermodell. under år 23 utförts en gång varje månad utom i februari och april. Syrgashalten och vattentemperaturen mättes i fält med en portabel syrgasmätare (WTW Oxi 196). Den är utrustad med en kabel, vilket gör att den också kan användas i sjöar för att upprätta syrgas- och temperaturprofiler. I sjöarna mättes även siktdjupet med hjälp av vattenkikare och en s.k. siktskiva; en rund vit skiva ( =25 cm) fäst på en graderad lina. Proven har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Samtlig provtagningspersonal är utbildad och godkänd enligt Naturvårdsverkets föreskrifter. Analys Temperatur, syrehalt och siktdjup har bestämts i fält. Övriga analyser har utförts på laboratorium. Analyslaboratorium, analysmetoder, variablernas innebörd samt bedömningsgrunder redovisas i Bilaga 2. Samtliga fysikaliska och vattenkemiska resultat för år 23 samt medelvärden för perioden redovisas i Bilaga 3 (tabeller) och Bilaga 4 (översiktsdiagram). Naturvårdsverkets Rapport 4913 ligger även till grund för de bedömningsgränser som finns markerade i rapportens diagram. Bedömning av tillståndet vid de olika provtagningsplatserna grundar sig på medelvärden av årets resultat. För ph-värde och alkalinitet har medianvärden bedömts. Vid bedömning av syretillstånd används det lägsta värdet under året. Vid beräkning av kväve/fosfor-kvot har endast resultat från sommarprovtagningar (juniseptember) använts. Vid beräkning av medelvärden för perioden avses för ph-värde, alkalinitet och syrgas medelvärdet av årslägsta värde. Variablernas innebörd, bedömningsgrunder och klassgränser återges i Bilaga 2. Transportberäkning Transportberäkningar har gjorts för totalfosfor, totalkväve, nitrat- + nitritkväve, organiskt material (TOC) och metaller. För de månader då uppgifter om såväl analysresultat som vattenföring föreligger har transporten beräknats som uppmätt halt (µg/l) multiplicerat med vattenföring (m 3 /s) multiplicerat med 2,628, vilket ger mängden i kg/månad (2,628 = omvandling från µg till kg och från sekunder till månad, en månad = 1/12 av året). För de månader som saknar analyserad halt har denna beräknats som medelvärdet för intillig- 18

21 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Metodik gande månader. Transporterna har beräknats totalt för året samt för tvåmånadersperioder. Den arealspecifika förlusten har beräknats som den årligen transporterade mängden per hektar avrinningsområdesyta. I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Rapport 4913) görs en klassindelning av vattendragen utifrån den arealspecifika förlusten (se Bilaga 2). Ämnestransporter och arealspecifika förluster för år 23 finns redovisade i Bilaga 7. Metaller i vattenmossa Provtagningsplatser Undersökningen omfattade 12 lokaler i rinnande vatten. Exakta positionsangivelser med koordinater redovisas i Tabell 4 i Bilaga 2. Provplatserna finns även markerade på kartan i Figur 11. Provtagning Provtagning och analys utfördes enligt SNV PM 1391 (1981) och BIN VR21, SNV Rapport 218 (1986). Vattenmossa (Fontinalis sp.), vilken insamlades från Trädgårdssjön i Skara kommun, bands ihop i knippen. På varje provtagningsplats placerades två knippen ut. Dessa var förankrade i botten med en lina knuten till en stenfylld nätkasse. Mossan har därigenom befunnit sig på ett konstant djup oberoende av vattenståndets variation. Vid samtliga provplatser sattes mossan ut den 15 september och inhämtades den 6 oktober 23. Vid lokalen i Kallebäcken (46) saknades mossan vid hämtningen. Analys Efter exponering analyserades de färska skotten på mossan med avseende på metaller. Motsvarande analys gjordes även på mossa som ej exponerats. Analysmetoder redovisas i Tabell 5 i Bilaga 2. Analysresultat för år 23 redovisas i Bilaga 3. Utvärdering Metallhalterna bedömdes i enlighet med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913). Klassgränser återges i Bilaga 2. Växtplankton Provtagningsplatser Undersökningarna omfattade kvalitativ och kvantitativ provtagning av växtplankton i Bunn (125), Ören (135), Landsjön (25), Stensjön (325), Stora Nätaren (355), Ryssbysjön (365), Munksjön (45) och Rocksjön (415). Utanför gällande kontrollprogram utfördes motsvarande undersökning i Lilla Nätaren på bekostnad av Jönköpings kommun. Exakta positionsangivelser med koordinater återfinns i Tabell 6 i metodikbilagan (Bilaga 2). Provplatserna finns även markerade på kartan i Figur 11. Provtagning Proverna togs augusti 23 enligt de standardiserade metoderna BIN PR 61 och BIN PR 66 (Naturvårdsverket 1986) över sjöarnas djuphålor. De kvantitativa proverna insamlades från fem punkter centralt med plexiglasrör (Rambergsrör) från ytan ned till språngskiktet. (Språngskiktet är den tydliga temperaturgradient 19

22 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Metodik som bildas i sjöar under sommaren och ofta ligger på 5 15 meters djup.) De fem proverna slogs ihop och ur samlingsprovet togs ett delprov. Dessutom togs ett kvalitativt prov på, om möjligt, 1 meters djup med en håv med 25 µm maskstorlek (Figur 13). Samtliga prover konserverades i fält med Lugols lösning (jod/jodidlösning). Fältprotokoll finns i Bilaga 5. Utvärdering I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) har följande parametrar valts ut för att bedöma växtplanktonsamhället ur olika aspekter. Totalvolymen planktiska alger (mm 3 /l) a) säsongsmedelvärde (maj-okt) b) augustivärde Biovolym vårutvecklande kiselalger (april-maj) (mm 3 /l) Besvärsbildande alger a) vattenblommande blågrönalger b) antalet släkten potentiellt giftproducerande blågrönalger c) biomassan av Gonyostomum semen Vid vår bedömning av näringssituationen har även följande faktorer beaktats: Trofiskt index (BIN PR163) Förekomst av indikatorarter Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer Antal taxa En sammanfattande bedömning av tillståndet på varje lokal klassas enligt: Figur 13. Planktonhåv. Analys Artbestämning och räkning av växtplankton gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop (Leica), s.k. Utermöhlteknik (Utermöhl 1958). Sedimenterad volym var 5, 1 eller 25 ml. Provet från Ryssbysjön fick spädas p.g.a. av en hög algbiomassa. Kvantitativa analyser av individtäthet och beräkningar av biovolym gjordes enligt BIN PR 66 (Naturvårdsverket 1986). Frekvensen av arter skattades i räknekammaren efter en femgradig skala. Artlistor finns i Bilaga 5. Mycket näringsfattigt tillstånd Näringsfattigt tillstånd Måttligt näringsrikt tillstånd Näringsrikt tillstånd Mycket näringsrikt tillstånd En sammanfattande bedömning av påverkan klassas enligt: Ingen eller obetydlig påverkan Liten påverkan Tydlig påverkan Stark påverkan Mycket stark påverkan Utförlig beskrivning av bedömningsgrunderna finns i Bilaga 2. 2

23 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Metodik Resultatsammanställning, artlistor och fältprotokoll återfinns i Bilaga 5. En resultattext för respektive sjö återfinns under aktuellt delavrinningsområde i rapportens huvuddel. Elprovfiske Provtagningsplatser Under 23 elfiskades endast en lokal inom kontrollprogrammet, nämligen Stensjöån vid Sofiero (33) i Huskvarnaåns avrinningsområde. Denna lokal elfiskades även 1999, 2, 21 och 22. Koordinater finns i Tabell 8 i Bilaga 2. Provtagning Elfiskeundersökningen utfördes 2 oktober 23 av Christian Åberg, Thorsson & Åberg Miljö- och Vattenvård AB. Elfisket bedrevs enligt den metod som finns beskriven i PM från Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium 94:5, Undersökningstyper för provfisken i sötvatten (Appelberg-Bergqvist). Vid elfisket användes en bensindriven generator (Yamaha 1) och en omvandlare av märket Lugab. Spänningen vid elfisket var 4 volt. Den utvalda provfiskesträckan fiskades tre utfiskningsomgångar. Fiskarna artbestämdes och längdmättes i mm efter varje fiskeomgång. Efter avslutat fiske återutsattes fiskarna på provfiskesträckan. Analys och utvärdering Sammanställning och utvärdering av resultaten har gjorts av Christian Åberg, Thorsson & Åberg Miljö- och Vattenvård AB. De statistiska beräkningarna av antal per 1 m 2 gjordes enligt Zippins metod, vilken finns beskriven i Information från Sötvattenslaboratoriet 84:4 (Torgny Bohlin). Resultatet av elprovfisket med kommentarer finns i Bilaga 6. 21

24 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Lufttemperatur och nederbörd LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD Vattnets kretslopp. Ännu ett varmt år År 23 var ännu ett år med årsmedeltemperatur över den normala (5,9 mot normalt 5,2 C för perioden ). Under perioden hade endast 1996 lägre årsmedeltemperatur än normalvärdet för perioden (Figur 14). Varm sommar och höst, frånsett oktober Särskilt mycket varmare än normalt var det i mars, juli t.o.m. september samt november och december (Figur 15). I februari och oktober var det istället kallare än normalt. Oktober var nästan den kallaste på hela 19-talet. Medeltemperatur ( C) Figur 14. Årsmedeltemperaturer vid SMHI:s klimatstation på Jönköpings flygplats (7446) Linjen anger medelvärdet för perioden

25 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Lufttemperatur och nederbörd Lufttemperatur ( C) Nederbörd (mm) jan mars maj juli sep min 19 max 19 nov jan mars maj juli sep nov min 19 max 19 Figur 15. Månadsmedelvärden för lufttemperatur vid SMHI:s klimatstation på Jönköpings flygplats (7446) år 23 samt normalvärden för perioden De streckade linjerna visar min- och maxvärden sedan 191. Lägsta årsnederbörden sedan 1997 Årsnederbörden för 23 (72 mm) var något lägre än den normala för perioden (782 mm) och den lägsta sedan 1997 (Figur 16). Årsnederbörd (mm) 1 8 Figur 17. Månadsnederbörd vid SMHI:s klimatstation på Jönköpings flygplats (7446) år 23 samt normalvärden för perioden De streckade linjerna visar min- och maxvärden sedan 191. Juli var en av de mest regniga på 19- talet Särskilt nederbördsrika månader under år 23 var april, maj och juli (Figur 17). Juli var en av de mest nederbördsrika sedan 191. Under perioderna januari t.o.m. mars samt augusti t.o.m. oktober kom det däremot avsevärt mindre nederbördsmängder än normalt Figur 16. Årsnederbörd vid SMHI:s klimatstation på Jönköpings flygplats (7446) Linjen anger medelvärdet för perioden

26 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Vattenföring och transporter VATTENFÖRING OCH ÄMNESTRANSPORT Lägsta vattenföringen sedan 1996/1997 De små nederbördsmängderna under år 23 medförde avsevärt lägre medelvattenföring än normalt i både Kierydsån, Lyckåsån, Huskvarnaån (Figur 18), Tabergsån och Lillån. På årsbasis var 23 års vattenföring den lägsta sedan 1996/1997. Vattenföring (m 3 /s) Figur 18. Vattenföring i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3). Årsmedelvärden för åren samt medelvärde för hela perioden (horisontell linje). Rekordhög vattenföring i juli Ovanligt mycket nederbörd i april, maj och juli gav avsevärt högre vattenföring än normalt i maj och juli i både Kierydsån, Lyckåsån, Huskvarnaån (Figur 19), Tabergsån (Figur 2) och Lillån. I samtliga nämnda vattendrag var vattenflödet i juli det största på mer än 2 år. Ovanligt låg vattenföring under större delen av året Övriga månader, med undantag för juni och augusti, var vattenföringen avsevärt lägre än normalt. Särskilt låg var vattenföringen i oktober. I de tidigare nämnda vattendragen var vattenflödet i oktober det minsta, eller bland de minsta, på över 2 år. Avsevärt mindre transporter än normalt Ämnestransporterna av fosfor för år 23 var oftast avsevärt mindre än medelvärdet för perioden Detta gällde dock inte Kierydsån där transporten var dubbelt så stor p.g.a. att en extremt hög fosforhalt uppmättes i april. Vattenföring (m 3 /s) Medel Min Max Vattenföring (m 3 /s) Medel Min Max jan mars maj juli sept nov jan mars maj juli sept nov Figur 19. Vattenföring i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3). Månadsmedelvärden år 23 samt medel, min- och maxvärden för perioden Figur 2. Vattenföring i Tabergsån vid utloppet i Vättern (4). Månadsmedelvärden år 23 samt medel, min- och maxvärden för perioden

27 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Vattenföring och transporter Kväve (ton/år) Knipån 14. Kierydsån 43. Lillån, Tabergsån Hökesån 22. Lyckåsån 33. Stensjöån 6. Lillån 37. Nässjöån 42. Tabergsån, Munksjön 4. Tabergsån, Vättern 3. Huskvarnaån, Vättern Figur 21. Transport av kväve med tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 23 (staplar) samt medelvärden för perioden (tjock linje). För Knipån och Hökesån har transporter för perioden inte beräknats. Även 23 års kvävetransporter var oftast mindre än medelvärdet för perioden (Figur 21). I Lyckåsån och Nässjöån var transporterna något större än normalt. I samtliga vattendrag var 23 års transporter av organiskt material (TOC) avsevärt mindre jämfört med medelvärdet för Transporterna är starkt korrelerade till vattenföringen, vilket framgår av exemplet i Figur 22. De relativt små transporterna år Fosfor (ton/år) Fosfor Flöde Flöde (m 3 /s) förklaras av den lägre årsmedelvattenföringen. Den arealspecifika förlusten, d.v.s. årstransporten (23) dividerad med avrinningsområdets areal, av fosfor var låg i Tabergsån vid inflödet i Munksjön (42), Lillån vid inflödet i Tabergsån (43), Stensjöån och Knipån (Figur 23). Detta motsvarar förlusten från vanlig skogsmark. Hög fosforförlust i Lyckåsån Vid samtliga övriga provplatser, utom Lyckåsån, var fosforförlusten måttligt hög (Figur 23), vilket motsvarar förlusten från hyggen, myrmark och mindre erosionsbenägen åkermark. I Lyckåsån var fosforförlusten hög. Denna nivå motsvarar förlusten från åker i öppet bruk. Avvikelsen från det beräknade jämförvärdet var störst i Lyckåsån (mycket stor). Stor avvikelse förekom i Kierydsån, Lillån (6) och Hökesån. Avvikelsen bedömdes som tydlig i Huskvarnaån, Nässjöån och Tabergsån vid utloppet i Vättern (4). Vid övriga provplatser förekom ingen eller obetydlig avvikelse. Figur 22. Årsmedelflöden samt ämnestransporter av fosfor i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3)

28 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Vattenföring och transporter Arealspecifik förlust av fosfor (kg/ha, år),25,2 Faktiskt värde 23 Beräknat jämförvärde,15,1,5, 42. Tabergsån, Munksjön 43. Lillån, Tabergsån 33. Stensjöån Knipån Hökesån 6. Lillån 3. Huskvarnaån, Vättern 14. Kierydsån 4. Tabergsån, Vättern 37. Nässjöån 22. Lyckåsån Figur 23. Arealspecifik förlust av fosfor i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 23 i relation till beräknade jämförvärden. Streckad linje markerar gränsen mellan mycket låga och låga förluster, mellan de heldragna linjerna är förlusterna måttligt höga och ovanför den övre linjen är förlusterna höga. Den arealspecifika förlusten av kväve var låg i Lillån vid inflödet i Tabergsån (43) och Knipån. Detta motsvarar förlusten från icke kvävemättad skogsmark. Måttligt höga kväveförluster, motsvarande förlusten från opåverkad myrmark, hyggespåverkad skogsmark och ogödslad vall, förekom i Tabergsån vid inflödet i Munksjön (42), Kierydsån och Hökesån. Mycket hög kväveförlust i Nässjöån, hög i Tabergsån, Lillån (6) och Lyckåsån Vid samtliga övriga provplatser, utom Nässjöån, var kväveförlusterna höga. Detta motsvarar förlusten från åker i slättbygd. I Nässjöån var kväveförlusten mycket hög. Denna nivå motsvarar förlusten från odlade sandjordar, ofta i kombination med djurhållning. Arealspecifik förlust av kväve (kg/ha, år) 25 2 Faktiskt värde 23 Beräknat jämförvärde Lillån, Tabergsån Knipån 42. Tabergsån, Munksjön 14. Kierydsån Hökesån 33. Stensjöån 3. Huskvarnaån, Vättern 6. Lillån 22. Lyckåsån 4. Tabergsån, Vättern 37. Nässjöån Figur 24. Arealspecifik förlust av kväve i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 23 i relation till beräknade jämförvärden. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket låga och låga förluster, tunn heldragen linje anger övergången till måttligt höga förluster, mellantjock linje utgör gränsen till höga förluster och ovanför den heltjocka linjen är förlusterna mycket höga. 26

29 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Vattenföring och transporter Avvikelsen från det beräknade jämförvärdet var störst i Nässjöån (mycket stor). Stor avvikelse förekom i Lyckåsån, Lillån (6) och Tabergsån vid utloppet i Vättern (4). Avvikelsen bedömdes som tydlig i Stensjöån, Huskvarnaån, Hökesån, Kierydsån och Tabergsån vid inflödet i Munksjön (42). Vid övriga provplatser förekom ingen eller obetydlig avvikelse. Påverkan från jordbruk i Lyckåsån Den höga fosforförlusten i Lyckåsån med mycket stor avvikelse från jämförvärdet orsakades troligen främst av jordbrukspåverkan, eftersom inga punktkällor är kända. Påverkan från jordbruk och reningsverk Den mycket höga kväveförlusten i Nässjöån med mycket stor avvikelse från jämförvärdet, orsakades av påverkan från jordbruk och Nässjö reningsverk. I Stensjöån, Huskvarnaån (3), Lillån (6), Lyckåsån och Tabergsån vid utloppet i Vättern (4) var kväveförlusterna höga med tydlig till stor avvikelse från jämförvärdet. Även dessa vattendrag påver-kas av jordbruk. I Stensjöån, Huskvarnaån, Lillån och Tabergsån bidrog sannolikt även utsläpp från Forserums, Huskvarna, Bankeryds respektive Simsholmens kommunala avloppsreningsverk. 27

30 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Röttleåns avrinningsområde RÖTTLEÅNS AVRINNINGSOMRÅDE Gränna 1 Röttleån # Bunn # 125 Ören # # Kierydsån Lyckåsån # Figur 25. Provtagningsplatser i Röttleåns avrinningsområde år 23. För identifiering av punkterna se Bilaga 2. Allmänt Avrinningsområdet omfattar 23 km 2 och är beläget i norra länsdelen inom Jönköpings och Anebys kommuner. Röttleån har sitt källområde söder om sjön Ören och mynnar i Vättern cirka två kilometer söder om Gränna. Ån har även ett utlopp via en kraftverkstub från sjön Bunn, i vilken merparten av vattnet passerar. Sjön Ören är av riksintresse för naturvård p.g.a. sitt öringbestånd och Bunn är en viktig sjö för friluftslivet. Röttleåns dalgång utnyttjas till stor del som jordbruksmark. Till Kierydsån sker utsläpp från Vireda kommunala avloppsanläggning. Till detta kommer påverkan från enskilda avlopp, skogsbruk och luftnedfall. Provtagningsplatser återfinns i Figur 25. Utsläppspunktens belägenhet framgår av Figur 1. Utsläppsmängder redovisas i Bilaga 8. 28

31 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Röttleåns avrinningsområde Näringsämnen (fosfor, kväve) Extremt hög fosforhalt i Kierydsån i april Kierydsån hade höga medelhalter av både fosfor och kväve år 23 (Figur 26). I april uppmättes en extremt hög fosforhalt (19 µg/l) och en mycket hög kvävehalt (23 µg/l), vilket avsevärt bidrog till de höga medelhalterna. Troligen orsakades de höga halterna av påverkan från jordbruksmark i samband med riklig nederbörd före provtagningen. Fosfor (µg/l) Kierydsån Kväve (µg/l) 14. Kierydsån 135. Ören, yta 135. Ören, yta 135. Ören, botten 135. Ören, botten 125. Bunn, yta 125. Bunn, yta 125. Bunn, botten 125. Bunn, botten 1. Röttleån (Vä.v.f.) 1. Röttleån (Vä.v.f.) Figur 26. Medelhalter av totalfosfor respektive -kväve vid provpunkter inom Röttleåns avrinningsområde år 23. Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Tunn, heldragen linje markerar övergången till höga halter. Över tjock, heldragen linje är halterna mycket höga. Pil markerar punktutsläpp. Fosfor (µg/l) jan mars maj Fosfor juli sep Slam Slam (mg/l) nov Figur 27. Fosfor- och slamhalternas variation under år 23 i Röttleån vid Röttle (1). P.g.a. sedimentation och utspädning var halterna av näringsämnen lägre i sjöarna Ören och Bunn (låga fosforhalter och måttligt höga kvävehalter). I Bunn var halterna av både fosfor och kväve avsevärt högre i bottenvattnet än ytvattnet. Detta har sin förklaring i periodvis syrebrist, vilket ger läckage av fosfor från sedimentet. De högre kvävehalterna berodde sannolikt på sedimentation av organiskt bundet kväve (plankton, växtdelar). Undersökningen av växtplankton år 23 påvisade måttligt näringsrika förhållanden i både Ören och Bunn. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes sjöarna som tydligt påverkade av näringsämnen. (Se rubriken Växtplankton.) Tydlig jordbrukspåverkan i Röttleån De högsta medelhalterna uppmättes i Röttleån, som hade mycket höga halter av både fosfor och kväve år 23 (Figur 26). Orsaken var jordbrukspåverkan, vilket tydligt framgår av samvarationen mellan fosforoch slamhalter (Figur 27). Halterna var högst i samband med regnperioder då stor avrinning gav ökat läckage av näringsämnen från jordbruksmarken. 29

32 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Röttleåns avrinningsområde Fosfor (µg/l) 25 2 Under samma period har kvävehalterna varierat mycket, men har hela tiden kunnat bedömas som mycket höga. Under perioden har dock halterna minskat Kväve/fosfor-kvot Figur 28. Medelhalter av fosfor (staplar) och glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Bunn (125, ytvatten) Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. I Kierydsån minskade halterna av både fosfor och kväve mellan 1998 och 22. I och med extremvärdena i april var dock 23 års medelhalter, särskilt för fosfor, avsevärt högre än tidigare. Tydligt minskande fosforhalter i Bunn I Bunn syns en tydlig minskning av fosforhalterna från måttligt höga till låga under hela perioden (Figur 28). I både Ören och Bunn ökade kvävehalterna under första hälften av 199-talet, men har därefter stagnerat eller t.o.m. minskat, vilket även gäller fosfor i Ören. Svagt minskande fosforhalter i Röttleån För Röttleån finns en tidsserie från 197. Fosforhalterna har minskat svagt under perioden, dock var 23 års medelhalt den högsta sedan Kring mitten och slutet av 197-talet var halterna extremt höga, men har därefter bedömts som mycket höga. Orsaker till minskningen kan vara utbyggnad av kommunala avloppsreningsverk, minskad befolkningstäthet i glesbygd och förändrad inriktning på jordbruket. I sjöar har förhållandet mellan kväve och fosfor (kväve/fosfor-kvoten) betydelse för risken för massutveckling av potentiellt giftbildande blågrönalger. Risken ökar med minskande kvot (< 3). Liten risk för blågrönalgblomning I både Ören och Bunn var 23 års kväve/fosfor-kvoter avsevärt över 3, vilket indikerar liten risk för blomning av giftiga alger. Detta bekräftades även av undersökningarna av växtplankton (se rubriken Växtplankton). Kväve/fosfor-kvoterna har varit över 3 under hela perioden Algförekomst (klorofyll) Klorofyllhalten ger ett grovt mått på algförekomsten i sjöar. Enligt gällande kontrollprogram ska klorofyll mätas vart tredje år. Under 23 mättes inte klorofyll. Biomassan av alger bedömdes som liten i både Ören och Bunn (se rubriken Växtplankton). Liten förekomst av alger År 21 (juni, juli, augusti) uppmättes låga klorofyllhalter i både Ören och Bunn. Även i augusti 22 var halterna låga. 3

33 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Röttleåns avrinningsområde Syreförbrukande ämnen Låga till måttligt höga halter av organiskt material Vattnets innehåll av syreförbrukande organiska ämnen (TOC) varierade mycket lite mellan provplatserna inom delområdet år 23 (Figur 29). Medelhalterna var låga i Ören och måttligt höga vid övriga provplatser. De högre halterna i Kierydsån förklaras av tillförsel av främst humusämnen från skogs-, myr- och jordbruksmark. Genom sedimentation och utspädning i sjöarna Ören och Bunn var halterna lägre där. Minskande halter sedan 1998 I Kierydsån och Bunn hade medelhalterna av organiska ämnen ett maximum 1998 (Figur 3). Därefter har halterna minskat något till följd av att minskad nederbörd och avrinning medfört mindre utlakning av humusämnen från omgivande mark. Även Röttleån följer detta mönster. TOC (mg/l) Kierydsån 135. Ören, yta 135. Ören, botten 125. Bunn, yta 125. Bunn, botten 1. Röttleån (Vä.v.f.) Figur 29. Medelhalter av organiska ämnen (mätt som TOC) vid provpunkter inom Röttleåns avrinningsområde år 23. Streckad linje anger gränsen mellan mycket låga och låga halter. Heldragen linje markerar övergången till måttligt höga halter. I Ören däremot uppvisade halterna av organiskt material en kontinuerlig ökning under perioden (Figur 3). Dock var 23 års medelhalt något lägre än 22. TOC (mg/l) 1 TOC (mg/l) Figur 3. Medelhalter av organiska ämnen (mätt som TOC) samt glidande treårsmedelvärden i Ören (till vänster) och Bunn (till höger) i Röttleåns avrinningsområde Streckad linje anger gränsen mellan mycket låga och låga halter. Heldragen linje markerar övergången till måttligt höga halter. 31

34 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Röttleåns avrinningsområde Syretillstånd Nästan syrefritt i både Ören och Bunn I Kierydsån och Röttleån bedömdes vattnet som syrerikt år 23. Det var sämre ställt i Ören och Bunn, där det var i princip syrefritt i bottenvattnet i både februari och augusti. Allra sämst var det i Bunn i augusti då det var nästan syrefritt mellan 6 och 19 meters djup (Figur 31). Orsaken till den dåliga syresituationen i sjöarna var troligen stor tillförsel av organiskt material (humusämnen) från omgivande mark i kombination med en begränsad djuphåla (den tillgängliga mängden syre räcker inte till för nedbrytningen av det organiska materialet). Något minskande syrgashalter i Ören I Ören har syretillståndet oftast varit svagt under (Figur 32). År 2 och 23 var det däremot nästan helt syrefritt. Trenden mot minskande syrgashalter kan kopplas till ett ökat innehåll av organiska ämnen. I Bunn har det varit syrefritt eller nästan syrefritt varje år under Syre (mg/l) Djup (m) Temp ( C) Temp Syre Figur 31. Temperatur- och syreprofil i Bunn (125) den 13 augusti 23. Syrgas (mg/l) Figur 32. Årslägsta syrgashalter i Ören (135, bottenvatten) Streckad linje anger gränsen mellan syrefritt eller nästan syrefritt och syrefattigt tillstånd. Mellan de heldragna linjerna är syretillståndet svagt. Över den tjocka, heldragna linjen råder måttligt syrerikt tillstånd. Ljusförhållanden Variationerna i färgvärde, som avspeglar vattnets innehåll av humus och järn, följde mönstret för organiska ämnen (se rubriken Syreförbrukande ämnen). Kierydsån och Röttleån hade måttligt färgat vatten år 23. I Ören och Bunn bedömdes vattnet som ej eller obetydligt färgat. Avsevärt mer färgat vatten vid sjöbotten Det var avsevärt högre färgvärde i sjöarnas bottenvatten än ytvatten. Detta beror dels på sedimentation av humusämnen, dels på utlösning av järn vid syrebrist (under syrerika förhållanden är järn bundet till fosfor i sedimentet). Grumligheten anger vattnets innehåll av suspenderat material, t.ex. plankton och mineralpartiklar. För år 23 bedömdes grumligheten som måttlig i Kierydsån och ej eller obetydlig i Ören och Bunn. Även grumligheten var avsevärt större i sjöarnas bottenvatten. 32

35 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Röttleåns avrinningsområde Lite regn gav lägsta grumligheten på länge År 23 var grumligheten den lägsta under hela perioden i Ören och den lägsta sedan 1994 i Bunn. Den lägre grumligheten förklaras av att 23 var ett nederbördsfattigt år, vilket medförde mindre erosion av mark och sediment. Siktdjupet ger information om vattnets färg och grumlighet. Ören hade stort siktdjup (5,6 m) och Bunn måttligt siktdjup (4,1 m) år 23. De relativt stora siktdjupen står i överensstämmelse med den låga förekomsten av plankton, humus och mineralpartiklar. Surhet Mycket god buffertförmåga Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten mätt som alkalinitet) var överlag mycket god år 23 och har så varit under hela perioden Metaller Inga undersökningar av metaller i vatten eller vattenmossa gjordes i delområdet under den senaste treårsperioden. Växtplankton Påverkan av näringsämnen bedömdes som tydlig, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Växtplanktonbiomassan i augusti (1,5 mg/l) indikerade måttligt näringsrika förhållanden. Planktonsamhället dominerades av rekylalger följt av kiselalger. Antalet arter/taxa var måttligt högt (45). Indifferenta taxa (d.v.s. taxa som förekommer i såväl näringsfattiga som näringsrika miljöer) dominerade stort (74 %). Antalet taxa som indikerar näringsrika respektive näringsfattiga miljöer var ungefär lika många (14 respektive 12 %). Trofiindex (TI-värdet) visade på måttligt näringsrika förhållanden (38). Biomassan av blågrönalger var mycket liten (,1 mg/l). Sammanlagt påträffades fyra potentiellt giftbildande släkten, vilket bedöms som ett måttligt antal. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på måttligt näringsrika (mesotrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. Med undantag för i år och 1997 har biomassan av alger varit mycket liten (Figur 33). Fram till 1997 varierade bedömningen mellan måttligt näringsrikt och näringsfattigt-måttligt näringsrikt. Mellan 1998 och 22 har Ören bedömts vara näringsfattig. Planktonsamhällets artsammansättning visar dock på att sjön inte är utpräglat näringsfattig. Årets högre biomassa motiverar också att bedömningen av sjöns näringstillstånd ändras till måttligt näringsrik i år. Ören Planktonsamhället visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. 33

36 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Röttleåns avrinningsområde Biomassa (mg/l) 2, Totalt Blågrönalger 1,5 1,,5, Figur 33. Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i sjön Ören (135) Bunn Planktonsamhället visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedöms som liten. Påverkan av näringsämnen bedömdes som tydlig, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Växtplanktonbiomassan i augusti (,6 mg/l) indikerade måttligt näringsrika förhållanden. Planktonsamhället dominerades av pansarflagellater följt av kiselalger. Antalet arter/taxa var högt (51). Indifferenta taxa (d.v.s. taxa som förekommer i såväl näringsfattiga som näringsrika miljöer) dominerade (54 %). Andelen arter som indikerar näringsrika förhållanden var ca dubbelt så många som andelen taxa som indikerar näringsfattiga förhållanden (29 respektive 17 %). Trofiindex (TI-värdet) visade på måttligt näringsrika förhållanden (43). Biomassan av blågrönalger var mycket liten (,3 mg/l). Antalet påträffade potentiellt giftbildande släkten (5 st.) bedöms dock som ett stort till mycket stor antal. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på måttligt näringsrika (mesotrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. Den totala biomassan av alger har varierat mellan,3 och 1,3 mg/l sedan 1992 (Figur 35). Med undantag för enstaka år har blågrönalger inte utgjort någon betydande del av biomassan (Figur 35). Utifrån planktonsamhället har sjön klassats som måttligt näringsrik alla år med undantag för 1997 då näringstillståndet bedömdes som något lägre (näringsfattigt-måttligt näringsrikt). Figur 34. Den potentiellt giftproducerande blågrönalgen Microcystis wesenbergii förekom i Bunn (125) vid provtagningen den 13 augusti

37 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Röttleåns avrinningsområde Biomassa mg/l 1,5 Totalt Blågrönalger 1,,5, Figur 35. Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i sjön Bunn (125)

38 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Edeskvarnaåns avrinningsområde EDESKVARNAÅNS AVRINNINGSOMRÅDE Vättern Edeskvarnaån Landsjön Lyckåsån 25 Kaxholmen 22 Figur 36. Provtagningsplatser i Edeskvarnaåns avrinningsområde år 23. För identifiering av punkterna se Bilaga 2. Allmänt Näringsämnen (fosfor, kväve) Edeskvarnaåns avrinningsområde ligger helt inom Jönköpings kommun. Källområdet finns i skogs- och jordbruksmarker cirka sju kilometer nordost om Landsjön. Ån mynnar i Vättern cirka åtta kilometer norr om Huskvarna. Såväl Lyckåsån som Landsjön är föremål för påverkan från omkringliggande jordbruksmark. Till detta kommer påverkan från eventuella enskilda avlopp samt luftnedfall. I området sker inga utsläpp från punktkällor. Avloppsvattnet från Skärstad och Kaxviken samt tvätteriet i Lyckås leds till reningsverket i Huskvarna. Provplatser framgår av Figur 36. Jordbrukspåverkan gav extremt höga närsaltshalter i Lyckåsån och Landsjön I Lyckåsån bedömdes medelhalterna av näringsämnena fosfor och kväve som mycket höga år 23 (Figur 37). I april uppmättes extremt höga halter av fosfor (21 µg/l) och kväve (96 µg/l) samtidigt som vattnet var starkt grumligt (33 FNU). De höga värdena kan därför förklaras av påverkan från jordbruksmark, förstärkt i samband med mycket nederbörd. Även i december förekom extremt hög kvävehalt (83 µg/l). Vid detta tillfälle förelåg allt kväve som nitrit- + nitratkväve. I Landsjön bedömdes fosforhalten som mycket hög och kvävehalten som hög (Figur 37). Vid vinterprovtagningen i mars 36

39 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Edeskvarnaåns avrinningsområde Fosfor (µg/l) 5 Kväve (µg/l) Lyckåsån 25. Landsjön, yta 25. Landsjön, botten Kväve (µg/l) 5 4 Figur 38. Medelhalter av totalkväve (staplar) och glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Lyckåsån (22) Linjen anger gränsen mycket höga och extremt höga halter Lyckåsån 25. Landsjön, yta 25. Landsjön, botten Högre kvävehalt än tidigare i Lyckåsån I Lyckåsån har fosforhalterna varit mycket till extremt höga och kvävehalterna mycket höga under hela perioden (Figur 38). Variationerna har i stort följt vattenföringen med högre halter under år med större flöde. Av okänd anledning var 23 års medelhalt av kväve avsevärt högre än tidigare. Figur 37. Medelhalter av totalfosfor respektive kväve vid provpunkter inom Edeskvarnaåns avrinningsområde år 23. Streckad linje anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Tunn, heldragen linje markerar övergången till mycket höga halter. Över tjockare, heldragen linje är halterna extremt höga. Fosfor (µg/l) uppmättes extremt hög fosforhalt (15 µg/l), varav nästan 7 % var fosfatfosfor. Halten var flerdubbelt högre i bottenvattnet än i ytvattnet, vilket sammanhänger med syrebrist (fosfor som under syrerika förhållanden är bundet till järn i sedimentet löser ut vid syrebrist) Resultatet av 23 års växtplanktonundersökning bekräftade att Landsjön var näringsrik (se rubriken Växtplankton). Sjön bedömdes som starkt påverkad av näringsämnen jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Figur 39. Medelhalter av totalfosfor (staplar) och glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Landsjön (25, ytvatten) Den streckade linjen anger gränsen mellan höga och mycket höga halter. Över heldragen linje är halterna extremt höga. 37

40 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Edeskvarnaåns avrinningsområde Markant ökande fosforhalter i Landsjön Under perioden har kvävehalterna i Landsjön legat ganska konstant kring 7 µg/l (höga halter). Däremot har fosforhalterna ökat från mycket höga till extremt höga halter under senare år (Figur 39). Under 23 bröts den uppåtgående trenden och medelhalten i ytvattnet bedömdes åter som mycket hög. Dock var halten i bottenvattnet den högsta sedan Kväve/fosfor-kvot Syreförbrukande ämnen Låga till måttligt höga halter av TOC Halterna av syreförbrukande organiska ämnen (mätt som TOC) var måttligt höga i Lyckåsån (Figur 4). Genom sedimentation och utspädning var halterna lägre (låga halter) i Landsjön. I Lyckåsån var 23 års TOC-halter de lägsta sedan 1992, vilket förklaras av att mindre nederbörd och avrinning gav mindre utlakning av humusämnen från marken. I Landsjön har halterna varit stabilt låga under perioden Stor risk för giftig algblomning i Landsjön Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor i Landsjön var den lägsta (14) av alla sjöar som ingår i recipientkontrollen. Kvoten innebär ett måttligt kväveunderskott, vilket påvisar att det sannolikt förekommer blomning av potentiellt giftiga blågrönalger. Detta överensstämmer med växtplanktonundersökningen som sade att risken för långvariga algblomningar av potentiellt giftiga blågrönalger var stor (se rubriken Växtplankton). TOC (mg/l) Lyckåsån 25. Landsjön, yta 25. Landsjön, botten Algförekomst (klorofyll) Stor algbiomassa Klorofyllhalten ger ett grovt mått på algförekomsten i sjöar. Enligt gällande kontrollprogram ska klorofyll mätas vart tredje år. Under 23 mättes inte klorofyll. Dock bedömdes biomassan av alger som stor (se rubriken Växtplankton). Sommaren 21 uppmättes en extremt hög klorofyllhalt i slutet av augusti (17 µg/l) som drog upp medelvärdet för de tre provtagningarna till 61 µg/l. År 22 mättes klorofyll endast i augusti och halten var då lägre (måttligt hög) än de medelhalter som uppmättes 1992, 1995 och Figur 4. Medelhalter av organiska ämnen (mätt som TOC) vid provplatser inom Edeskvarnaåns avrinningsområde år 23. Streckad linje markerar gränsen mellan mycket låga och låga halter. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. Syretillstånd Syrebrist i Landsjön I Lyckåsån rådde ett syrerikt tillstånd år 23. I Landsjön var situationen sämre. Vid provtagningen i augusti uppmättes,1 mg/l, vilket klassas som syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd, mellan 6 och 9 meters djup (Figur 41). Även i mars var det i princip syrefritt (,4 mg/l) mellan 8 och 1 meters djup. 38

41 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Edeskvarnaåns avrinningsområde Syre (mg/l) Djup (m) Temp ( C) Temp Syre Figur 41. Temperatur- och syreprofil i Landsjön (25) den 13 augusti 23. Frånsett 1998 och 1999 har syretillståndet i Landsjön varit dåligt sedan Ljusförhållanden Gruml.(FNU) / Fosfor (µg/l) Flöde (m 3 /s),4 feb april juni aug okt dec Grumlighet Fosfor Flöde,2, Figur 42. Variationen i grumlighet och fosfor i förhållande till vattenföringen under år 23 i Lyckåsån (22). Observera att fosforhalterna ska multipliceras med 1. Siktdjupet ger information om vattnets färg och grumlighet. I Landsjön bedömdes siktdjupet som litet (1,8 m) år 23. Vattnets färgvärde avspeglar innehållet av humus och järn. Ofta samvarierar färgtalet med halten TOC (totalt organiskt kol) som ofta huvudsakligen bestäms av mängden humus. År 23 bedömdes vattnet i Lyckåsån som måttligt färgat och i Landsjön som svagt färgat. Grumligheten anger vattnets innehåll av suspenderat material, t.ex. plankton och mineralpartiklar. År 23 klassades vattnet som starkt grumligt i Lyckåsån och måttligt grumligt i Landsjön. Samvariation mellan grumlighet och fosfor Grumlighetens variation under året var stor och följde fosforhalten väl (Figur 42). Detta förhållande talar för att grumlingen orsakades av erosion från åkermark och att fosforn var partikelbunden. Det fanns även ett samband med vattenföringen med högre värden vid större flöde. Surhet Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten mätt som alkalinitet) var mycket god i både Lyckåsån och Landsjön. Stor variation i alkalinitet i Lyckåsån I Lyckåsån var alkaliniteten avsevärt högre (ca 4 mekv/l) i augusti och oktober än under resten av året. Även konduktiviteten var mycket högre (ca 6 ms/m). Detta talar för ökad påverkan av grundvatten vid lågvattenföring alternativt påverkan från punktkälla. Högt ph antyder stor algaktivitet Landsjön hade höga ph-värden. Värdet 8,9 i ytvatten i augusti antyder stor fotosyntetisk aktivitet hos alger. Även en syremättnad på 14 % tyder på detta. 39

42 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Edeskvarnaåns avrinningsområde Metaller Inga undersökningar av metaller i vatten eller vattenmossa gjordes i delområdet under år 23. Växtplankton Landsjön Planktonsamhället visade på ett näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som stor. Påverkan av näringsämnen bedömdes som stark, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Växtplanktonbiomassan i augusti (5,1 mg/l) indikerade näringsrika förhållanden. Planktonsamhället dominerades av pansarflagellaten Ceratium hirundinella. Även en annan näringskrävande pansarflagellat var vanlig, Perdiniopsis polonicum. Av blågrönalger var den potentiellt giftiga Aphanizomenon gracile vanligast. Antalet arter/ taxa var lågt (3). Indifferenta taxa (d.v.s. taxa som förekommer i såväl näringsfattiga som näringsrika miljöer) samt taxa som indikerar näringsrika (eutrofa) förhållanden dominerade (63 respektive 33 %). Endast ett taxa som indikerar näringsfattiga förhållanden påträffades (4 %). Trofiindex (TI-värdet) visade på näringsrika förhållanden (52). Biomassan av blågrönalger var liten (,63 mg/l). Sammanlagt påträffades tre potentiellt giftbildande släkten, vilket bedöms som ett måttligt antal. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på näringsrika (eutrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som stor. Näringstillståndet utifrån växtplanktonsamhället har bedömts som näringsrikt de flesta åren. De år då algbiomassan överstigit 1 mg/l har näringstillståndet bedömts som mycket näringsrikt. Kraftiga blågrönalgblomningar förekom på 199-talet (Figur 43) De senaste åren har dock den uppmätta mängden blågrönalger i augusti inte överstigit 1 mg/l. Risken för att långvariga blomningar kan uppstå bedöms ändå som stor på grund av sjöns näringsrika tillstånd. Biomassa (mg/l) 15 Totalt Blågrönalger Figur 43. Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i Landsjön (25)

43 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde HUSKVARNAÅNS AVRINNINGSOMRÅDE 35 Ylen Huskvarna Huskvarnaån Tenhult Fredriksdalaån Lekeryd Stensjön Stensjöån St Nätaren Fredriksdalasjön Lanån 37 Nässjöån Hästsjön Nässjö Ryssbysjön Figur 44. Provtagningsplatser i Huskvarnaåns avrinningsområde år 23. För identifiering av punkterna se Bilaga 2. Allmänt Huskvarnaåns avrinningsområde, som omfattar 664 km 2, ligger inom Jönköpings och Nässjö kommuner. Huskvarnaån har sina källområden ca tio kilometer söder om Nässjö och mynnar i Vättern inom Huskvarna tätort. Landskapet präglas av skog och myr, men i de större dalgångarna samt kring sjön Ylen dominerar jordbruksmarken. Markanvändningens fördelning framgår av Figur 44. Befolkningen i området uppgår till ca 4 personer. Av dessa bor drygt 4 i glesbygd. Ca 9 % av glesbygdsbefolkningen är ansluten till enskilda avlopp. 41

44 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Åker (13%) Tätort (3%) Bete (5%) Sjö (8%) Eldon Vasa AB, som tillverkar elektrisk utrustning, redovisar utsläpp av små mängder nickel och krom. För FIAB Forserum AB, som tillverkar möbelstoppning, redovisas år 23 små utsläpp av syreförbrukande organiskt material och zink. Från Huskvarna AB sker utsläpp av kväve, fosfor, metaller och olja. Till detta kommer påverkan av luftföroreningar. Punktkällornas ungefärliga läge framgår av karta i Figur 1. Utsläppsmängder för år 23 redovisas i Bilaga 8. Provtagningsplatser i området framgår av Figur 44. Övrigt (14%) Skog (57%) Näringsämnen (fosfor, kväve) Figur 45. Markanvändning inom Huskvarnaåns avrinningsområde (SCB 1995). Flera av de undersökta sjöarna och vattendragen är av riksintresse för naturvård (Ryssbysjön, Huluån, Stora Nätaren och Stensjön). Punktkällor med direkta utsläpp till sjö eller vattendrag är (ARV = avloppsreningsverk): Eldon Vasa AB (Runnerydssjön), Nässjö ARV (Nässjöån), Sunds ARV (Stora Nätaren), Lekeryds ARV (Huskvarnaån), FIAB Forserum (Stensjöån), Forserums ARV (Stensjöån), Öggestorps ARV (Stensjön), Huskvarna AB (Huskvarnaån) Huskvarna ARV (Huskvarnaån). Avloppsreningsverken släpper ut syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), näringsämnen (fosfor och kväve) samt en del metaller. Högsta fosforhalterna i Ryssbysjön och Huluån Medelhalterna av fosfor var oftast måttligt höga (Figur 46). Höga halter uppmättes i Nässjöån, Stora Nätaren och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3). Mycket hög halt förekom i Ryssbysjön och extremt hög halt i Huluån (114 µg/l). Jämfört med referensvärdet 12 µg/l i Lanån, bedömdes avvikelsen som extremt stor i Huluån och Ryssbysjön samt mycket stor i Nässjöån och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3). I Stora Nätaren var avvikelsen stor. Extremt höga kvävehalter i Nässjöån Vid flertalet provplatser var medelhalterna av kväve höga (Figur 46). Något högre halter (mycket höga halter) var det i Ällingabäcken, Ryssbysjön, Huluån, Stensjöån och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3). I Nässjöån uppmättes extremt höga halter (99 µg/l). Jämfört med referensvärdet 565 µg/l i Lanån, klassades avvikelsen som extremt stor i Nässjöån och mycket stor i Huluån och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3). I Ällingabäcken, Ryssbysjön och Stensjöån var avvikelsen stor. I Ryssbysjön uppmättes i augusti en ammoniumkvävehalt som bedömdes som hög (53 µg/l). Vid aktuell temperatur och phvärde föreligger dock sannolikt inga gifteffekter på fisk. 42

45 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Fosfor (µg/l) Ällingabäcken 374. Runnerydssjöns utlopp 37. Nässjöån 38. Fredriksdalaån 365. Ryssbysjön, yta 36. Huluån 39. Lanån (referens) Fosfor (µg/l) St Nätaren, yta 355. St Nätaren, botten 35. Huskv.ån, Ylens utlopp 34. Huskvarnaån, Lekeryd 33. Stensjöån 325. Stensjön, yta 325. Stensjön, botten 32. Huskvarnaån, Karlsfors 3. Huskvarnaån (Vä.v.f.) Kväve (µg/l) Ällingabäcken 374. Runnerydssjöns utlopp 37. Nässjöån 38. Fredriksdalaån 365. Ryssbysjön, yta 36. Huluån 39. Lanån (referens) Kväve (µg/l) St Nätaren, yta 355. St Nätaren, botten 35. Huskv.ån, Ylens utlopp 34. Huskvarnaån, Lekeryd 33. Stensjöån 325. Stensjön, yta 325. Stensjön, botten 32. Huskvarnaån, Karlsfors 3. Huskvarnaån (Vä.v.f.) Figur 46. Medelhalter av fosfor respektive kväve vid provplatser inom Huskvarnaåns avrinningsområde år 23. Streckad linje anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Tunn, heldragen linje markerar övergången till mycket höga halter. Över den tjockare, heldragna linjen är halterna extremt höga. Pilar markerar utsläpp från punktkälla. 43

46 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Utifrån 23 års växtplanktonundersökning bedömdes både Ryssbysjön, Lilla och Stora Nätaren ha näringsrika förhållanden och vara starkt påverkade av näringsämnen jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Stensjön bedömdes som måttligt näringsrik med tydlig påverkan av näringsämnen jämfört med ett ursprungligt tillstånd. (Se även rubriken Växtplankton). Nässjöån kraftigt reningsverkspåverkad Haltförhöjningen av fosfor och framförallt kväve i Nässjöån (Figur 46) orsakades av utsläpp från Nässjö reningsverk. För år 23 redovisades utsläpp av ca 5 kg fosfor och 85 ton kväve, att jämföra med transporten i Nässjöån vid utloppet i Ryssbysjön som för år 23 beräknades till drygt 3 kg fosfor och 53 ton kväve. Av siffrorna framgår att Nässjöån var mycket kraftigt påverkad av reningsverket. Fosforläckage från Ryssbysjöns sediment Den mycket höga medelhalten av fosfor i Ryssbysjön och extremt höga halten i den strax nedströms belägna Huluån torde bero på fosforläckage från sedimentet i den övergödda Ryssbysjön. Påståendet styrks av att halterna var avsevärt högre under sommaren då syrehalten i sedimentet sannolikt var lägre (Figur 47). Till viss del Fosfor (µg/l) jan mars maj juli sep nov Figur 47. Fosforhalter i Huluån (36) år 23. Linjen anger gränsen mellan mycket höga och extremt höga halter. kan de höga fosforhalterna förklaras av de höga halterna i Nässjöån p.g.a. utsläpp från reningsverket. Detta var än mer relevant för kvävehalterna. Stark påverkan av näringsämnen i Ryssbysjön och Huluån bekräftas av biologin De höga näringsämneshalterna bekräftas av biologiska undersökningar. Växtplanktonsamhället påvisade mycket näringsrika förhållanden i Ryssbysjön år 21 och 22 och näringsrika förhållanden år 23. Utgående från artsammansättningen av bottenfauna år 22 bedömdes Ryssbysjön ha ett näringsrikt tillstånd på djupbotten och vara starkt eller mycket starkt påverkad av närsalter och/eller organiska ämnen i strandzonen. Vid samma tillfälle bedömdes Huluån som tydligt påverkad av närsalter/organiska ämnen. Stora Nätaren sannolikt påverkad av utsläpp från reningsverket Stora Nätaren hade hög medelhalt av fosfor i ytvattnet. Halterna i bottenvattnet var mer än dubbelt så höga som i ytvattnet (Figur 46). Detta kan förklaras av läckage från bottensedimentet, eftersom det var i princip syrefritt (,2 mg/l) mellan 15 och 17 meters djup i mars och mellan 7 och 16 meters djup i augusti (,1 mg/l). (Fosfor som är bundet till järn i sedimentet går i lösning vid syrebrist.) Även medelhalten av kväve var dubbelt så hög i bottenvattnet som i ytvattnet. Sannolikt orsakades detta av inskiktning av utsläppsvatten från Sunds avloppsreningsverk, vilket bekräftas av förhöjd alkalinitet och konduktivitet. En ytterligare indikator på utsläpp från reningsverk är ammonium, som i nuvarande kontrollprogram tyvärr inte mäts vid denna provpunkt. Även med utgångspunkt i växtplanktonsamhället har Stora Nätaren bedömts som näringsrik både 21, 22 och 23. Bottenfaunaundersökningen i strandzonen år 22 påvisade dock ingen eller obetydlig påverkan av närsalter/organiska ämnen. 44

47 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Tydlig närsaltsökning i Huskvarnaån Haltökningen i Huskvarnaån mellan Karlsfors (32) och utloppet i Vättern (3) var 129 % för fosfor och 169 % för kväve år 23 (Figur 46). Ökningen kan delvis förklaras med utsläpp från Huskvarna avloppsreningsverk, som år 23 stod för 12 % av fosfortransporten och 39 % av kvävetransporten vid utloppet i Vättern. Mellan provpunkterna 32 och 3 tillkommer även Lillån (ny provpunkt i kontrollprogrammet för 24-26). En viss skillnad kan också bero på olika analyslaboratorier (prover från punkt 3 har analyseras vid Sveriges Lantbruksuniversitet och prover från punkt 32 vid ALcontrol, Karlstad). Höga kvävehalter i Stensjöån och Ällingabäcken I Stensjöån och Ällingabäcken var kvävehalterna frekvent mycket höga under år 23 medan fosforhalterna var måttligt höga. Vid 22 års bottenfaunaundersökning bedömdes Stensjöån som ej eller obetydligt påverkad av närsalter/organiska ämnen. Fosfor (µg/l) Minskande fosforhalter På flera provplatser i rinnande vatten föreligger trender mot minskande medelhalter av fosfor. Detta är särskilt tydligt för perioden och gäller främst Huskvarnaån vid Ylens utlopp (35), Stensjöån (33) och Huskvarnaån vid Karlsfors (32) där halterna minskat från höga till måttligt höga. Den främsta orsaken till de minskande halterna är troligen att något mindre nederbörd och avrinning under senare år gett mindre erosion från omgivande mark. Teorin styrks av att även Lanån (39, referens) följer detta mönster, men där har halterna minskat från måttligt höga till låga (Figur 48). Minskande fosforhalter i Nässjöån, men ökande i Huluån I Nässjöån uppvisade medelhalterna av fosfor en svagt nedåtgående trend under perioden med undantag för 1998 och 22 (Figur 49). I den nedströms belägna Huluån (utloppet från Ryssbysjön) ökade däremot halterna under perioden Därefter har halterna minskat något även i Huluån, men är fortfarande avsevärt högre än i Nässjöån (Figur 49). Fosfor (µg/l) 2 15 Nässjöån Huluån Figur 48. Medelhalter av fosfor (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Lanån (39) Den streckade linjen markerar övergången mellan låga och måttligt höga halter Figur 49. Medelhalter av fosfor i Nässjöån (37) och Huluån (36)

48 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Det faktum att halterna är högre i Huluån och inte helt följer variationerna i Nässjöån kan förklaras av läckage från sedimentet i den kraftigt övergödda Ryssbysjön. Minskande fosforhalter i Stensjön I Stensjön har medelhalterna av fosfor minskat under perioden från höga till måttligt höga halter (Figur 5). Artsammansättningen av växtplankton påvisade näringsrika förhållanden i sjön år 21 och måttligt näringsrika förhållanden år 22 och 23. Vid 22 års bottenfaunaundersökning var strandzonen tydligt påverkad av närsalter/organiska ämnen. Ökande kvävehalter på flera håll Till skillnad mot fosfor uppvisade medelhalterna av kväve ökande tendenser under perioden på flera provplatser. Det gäller främst Ällinga-bäcken (378), Nässjöån (37), Huluån (36) och Stora Nätaren (355). Tydligt ökande kvävehalt i Ällingabäcken Särskilt tydligt ökade kvävehalterna i Ällingabäcken (Figur 51) där halterna fördubblats under den senaste 1-årsperioden Fosfor (µg/l) Kväve (µg/l) Figur 51. Medelhalter av kväve (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Ällingabäcken (378) Tunn, heldragen linje anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den tjockare, heldragna linjen är halterna mycket höga. och 23 års medelhalt var den högsta under hela perioden (mycket hög halt). Parallellt har grumligheten ökat. Tyvärr mäts inte ammonium vid denna provplats, varför det inte går att klarlägga orsaken till haltökningen. Provtagningen i Ällingabäcken motiveras av en deponi. Större påverkan från Nässjö reningsverk vid lägre vattenföring I Nässjöån (37) och den nedströms belägna Huluån (36) har kvävehalterna ökat under den senaste femårsperioden. Detta kan förklaras av att minskad vattenföring gett mindre utspädning av utsläppet från Nässjö reningsverk (koncentrationseffekt). I Stora Nätaren har kvävehalterna ökat svagt Figur 5. Medelhalter av fosfor (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Stensjön (325, ytvatten) Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över heldragen linje är halterna höga. Kväve/fosfor-kvot Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor säger något om risken för blomning av potentiellt giftiga blågrönalger. Risken ökar med minskande kvot (< 3). 46

49 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Giftalgblomning sannolik i Ryssbysjön Ryssbysjön bedömdes ha ett måttligt kväveunderskott i augusti 23 (N/P-kvot 11), vilket gör blomning av potentiellt giftiga blågrönalger sannolik (Figur 52). I Stora Nätaren var motsvarande kvot 3, vilket ger en viss risk för blomning av blågrönalger. Stensjön hade kvoten 38, varför det är osannolikt med giftalgblomning där. Under perioden har Ryssbysjön pendlat kring gränsen för stort kväveunderskott medan Stora Nätaren och Stensjön varierat kring gränsen för kväveöverskott (Figur 52). Undersökningen av växtplankton påvisade stor risk för giftiga algblomningar i Ryssbysjön och Stora Nätaren år 21 och 23 och mycket stor risk år 22. I Stensjön har risken bedömts som liten alla tre åren. (Se även rubriken Växtplankton.) Kväve/fosfor-kvot Ryssbysjön 355. Stora Nätaren 325. Stensjön Figur 52. Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor i sjöar inom Huskvarnaåns avrinningsområde i augusti Tjock linje anger gränsen mellan stort och måttligt kväveunderskott och mellantjock linje gränsen till kväve-fosforbalans. Över den streckade linjen råder kväveöverskott. Algförekomst (klorofyll) Stor algbiomassa i Ryssbysjön Klorofyllhalten ger ett grovt mått på algförekomsten i sjöar. Enligt gällande kontrollprogram ska klorofyll mätas vart tredje år. Under 23 mättes inte klorofyll. Dock bedömdes biomassan av alger som stor i Ryssbysjön och liten i Stora och Lilla Nätaren samt Stensjön (se rubriken Växtplankton). Minskade fosforhalter ger mindre alger I augusti 22 bedömdes klorofyllhalterna som låga i både Ryssbysjön, Stora Nätaren och Stensjön. Detta var lägre halter än vid tidigare undersökningar 1992, 1995, 1998 och 21. Ryssbysjön har tidigare oftast haft höga till mycket höga halter, Stora Nätaren måttligt höga till höga halter och Stensjön låga till måttligt höga halter. En orsak till mindre algförekomst är minskade halter av näringsämnet fosfor (se exemplet Ryssbysjön i Figur 53). (Se även rubriken Näringsämnen.) Klorofyll (µg/l) Klorofyll Fosfor Fosfor (µg/l) Figur 53. Korofyllhalter i Ryssbysjön (365, ytvatten) 1992, 1995, 1998, 1999, och 21 (medelvärde juni, juli och augusti) samt 22 (endast augusti) i relation till fosforhalter (årliga medelhalter). 5 47

50 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Syreförbrukande ämnen Stor inverkan av humus från skogs- och myrmark i avrinningsområdets övre delar Med några undantag var medelhalterna av syreförbrukande organiska ämnen måttligt höga år 23. I Ällingabäcken, Fredriksdalaån, Ryssbysjön, Huluån och Stora Nätaren bedömdes halterna som höga. Vid Runnerydssjöns utlopp var halterna lägre och klassades som låga. Halterna var högre längre uppströms i avrinningsområdet, vilket förklaras av större tillförsel av humus från skogs- och myrmark. Längre ned passerar vattnet stora sjöar där det organiska materialet kan sedimentera och nedbrytningen påbörjas. Halterna minskar även p.g.a. utspädning från mindre humösa vattendrag. Undersökningarna av bottenfauna år 22 påvisade stark eller mycket stark påverkan av organiska ämnen och/eller närsalter i Ryssbysjön (strandzon) samt tydlig påverkan i Huluån och Stensjön (strandzon). I Stora Nätaren (strandzon) och Stensjöån bedömdes påverkan som ingen eller obetydlig. Lägsta halterna av organiskt material på tio år på flera provplatser För flertalet provplatser finns trender mot ökande halter av organiskt material under perioden /99, men därefter har halterna minskat (se exempel i Figur 54). Variationen kan kopplas till nederbörd och avrinning. Mera nederbörd och avrinning ger större utlakning av humusämnen från marken. I några fall var 23 års TOChalter de lägsta på tio år. Detta gällde Runnerydssjöns utlopp (Figur 54), Nässjöån, Lanån, Stensjöån och Huskvarnaån vid Karlsfors (32). TOC (mg/l) Figur 54. Medelhalter av organiska ämnen (mätt som TOC) vid Runnerydssjöns utlopp (374) samt glidande treårsmedelvärden (tjock linje). Horisontell linje anger gränsen mellan låg och måttligt hög halt. Ryssbysjön avvek från mönstret Ryssbysjön avvek från övriga provplatser. Där var 22 års medelhalt (mycket hög halt) den högsta under hela perioden medan 23 års halt var något lägre (hög halt). Sannolikt bidrar riklig algproduktion i sjön till de höga halterna av organiskt material. Syretillstånd Under år 23 rådde ett syrerikt tillstånd vid flertalet provplatser i rinnande vatten. Aningen sämre förhållanden (måttligt syrerikt tillstånd) var det vid Runnerydssjöns utlopp, Nässjöån, Huluån, Lanån och Huskvarnaån vid Lekeryd (34). I Ryssbysjön rådde som sämst syrefattigt tillstånd i bottenvattnet (3 m) i februari (1,3 mg/l). Även 22 års bottenfaunaundersökning påvisade låg syrehalt i bottenvattnet. 48

51 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde 5 1 Syre (mg/l) Temp ( C) Syrgas (mg/l) Djup (m) Temp Syre Figur 55. Temperatur- och syreprofil i Stora Nätaren (355) den 13 augusti 23. Nästan syrefritt i Stora Nätaren och Stensjön I Stora Nätaren var det i princip syrefritt mellan 15 och 17 meters djup i mars (,2 mg/l) och mellan 7 och 16 meters djup i augusti (,1 mg/l, Figur 55). I bottenvattnet i Stensjön var det nästan syrefritt på 9 meters djup i februari (,3 mg/l) och mellan 5 och 8 meters djup i augusti (,1 mg/l). Den främsta orsaken till den dåliga syretillgången var troligen stor tillförsel av organiska ämnen från omgivande mark samt algproduktion i sjöarna i kombination med begränsade djuphålor. (Tillgänglig mängd syre under språngskiktet räcker inte till för nedbrytningen av de organiska ämnena.) Syrebristen ger fosforläckage från sediment Syrebristen i Ryssbysjön, Stora Nätaren och Stensjön medför haltförhöjning av fosfor i bottenvattnet p.g.a. läckage från sedimentet (fosfor som är bundet till järn i sedimentet går i lösning vid syrebrist). (Se även rubriken Näringsämnen.) Ökande syrgashalt i Nässjöån Vid flertalet provplatser i vattendrag har det varit syrerikt under hela perioden Undantagen är Huluån och Lanån där det oftast varit måttligt syrerikt. I Nässjöån har syrehalterna glädjande nog ökat sedan mitten av 199-talet (Figur 56) Figur 56. Årslägsta syrgashalter (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Nässjöån (37) Heldragen linje anger gränsen mellan syrefattigt tillstånd och svagt syretillstånd. Över den streckade linjen råder ett måttligt syrerikt tillstånd. I Ryssbysjön, Stora Nätaren och Stensjön har det varit frekvent dålig syretillgång under perioden Ljusförhållanden Färgvärdet avspeglar vattnets innehåll av humus och järn. Ofta samvarierar färgvärdet med halten TOC (totalt organiskt kol) som ofta huvudsakligen bestäms av mängden humus (se även rubriken Syreförbrukande ämnen). Mest färgat vatten i Ryssbysjön Variationen i färgvärde var större än för TOC. Mest färgat vatten (starkt färgat) hade Ällingabäcken (182 mg/l), Fredriksdalaån (114 mg/l), Ryssbysjön (213 mg/l) och Huluån (185 mg/l). Dessa provplatser ligger långt uppströms i avrinningsområdet. De utsätts därför för stor påverkan från skogs- och myrmark samtidigt som en liten andel sjöar försämrar förutsättningarna för självrening genom sedimentation och utspädning. 49

52 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde I Ryssbysjön och Huluån bidrar troligen järn till de höga färgvärdena (järn som är bundet till fosfor i sedimentet släpper vid syrebrist). I övrigt måttligt till betydligt färgat vatten I Nässjöån, Stora Nätaren, Stensjön och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3) bedömdes vattnet som betydligt färgat. Vid övriga provplatser var vattnet måttligt färgat. Grumligheten anger vattnets innehåll av suspenderat material som kan vara av både organiskt (t.ex. plankton) och oorganiskt (t.ex. mineralpartiklar) ursprung. Alger grumlade Huluån Även grumligheten varierade en hel del inom avrinningsområdet (Figur 57). Starkt grumligt vattnet förekom i Huluån (8,1 FNU). Den starka grumlingen i Huluån be- rodde troligen på riklig algproduktion i Ryssbysjön, vilket även förklarar att grumligheten i Huluån var större sommartid. Jordbrukspåverkan och riklig algproduktion gav generellt grumligt vatten I Ällingabäcken, Nässjöån, Ryssbysjön och Stora Nätaren var vattnet betydligt grumligt medan det var måttligt grumligt vid Runnerydssjöns utlopp, Fredriksdalaån, Stensjöån, Stensjön och provplatserna i Huskvarnaån (35, 34, 32). Det generellt grumliga vattnet beror huvudsakligen på erosion från jordbruksmark samt riklig algproduktion i sjöarna. I Lanån (referens) bedömdes vattnet som svagt grumligt. Bottenvattnet i Stora Nätaren och Stensjön var starkt grumligt beroende på sedimentation av organiskt och oorganiskt material. Grumlighet (FNU) Ällingabäcken 374. Runnerydssjöns utlopp 37. Nässjöån 38. Fredriksdalaån 365. Ryssbysjön, yta 36. Huluån 39. Lanån (referens) Grumlighet (FNU) St Nätaren, yta 355. St Nätaren, botten 35. Huskv.ån, Ylens utlopp 34. Huskvarnaån, Lekeryd 33. Stensjöån 325. Stensjön, yta 325. Stensjön, botten 32. Huskvarnaån, Karlsfors Figur 57. Medelgrumlighet vid provplatser inom Huskvarnaåns avrinningsområde år 23. Streckad linje anger gränsen mellan svagt och måttligt grumligt vatten. Tunn, heldragen linje markerar övergången till betydligt grumligt vatten. Över den tjockare, heldragna linjen är vattnet starkt grumligt. 5

53 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Grumlighet (FNU) Figur 58. Medelvärden för grumlighet (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Huluån (36) Den streckade linjen anger övergången mellan måttligt grumligt och betydligt grumligt vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt grumligt. Trendbrott för grumligheten På flertalet provplatser har grumligheten ökat under senare år. I Lanån, Huluån (Figur 58), Huskvarnaån vid Ylens utlopp (35) och Huskvarnaån vid Karlsfors (32) var 22 års grumlighet den högsta under hela perioden Under 23 var grumligheten dock avsevärt lägre, varför den uppåtgående trenden bröts. Av stor betydelse för grumligheten är nederbördens fördelning under året. Störst grumling sker under perioder med mycket nederbörd på naken och otjälad jord. Under 23 föll mycket lite nederbörd under sådana perioder. Surhet Mycket god buffertförmåga Buffertkapaciteten (motståndskraften mot försurning mätt som alkalinitet) var mycket god i hela delområdet under 23. De övre delarna av avrinningsområdet är kalkningspåverkade. Inte heller 22 års undersökningar av bottenfauna påvisade någon försurningspåverkan. Grundvattenpåverkan i Ällingabäcken I Ällingabäcken förekom periodvis något förhöjd alkalinitet (max: 1,4 mekv/l) och konduktivitet (max: 22,5 ms/m) år 23. Detta tyder på ökad andel grundvatten vid lågvattenföring. Svaga trender På några platser, främst Fredriksdalaån, Huluån samt Huskvarnaån vid Lekeryd (34, Figur 59) respektive Karlsfors (32) finns svaga trender mot ökande buffertkapacitet under perioden Medianvärdet för 23 var i flera fall det högst uppmätta under denna period. Alkalinitet (mekv/l),6,5,4,3 Siktdjupet säger något om vattnets färg och grumlighet. Siktdjupet bedömdes som mycket litet i Ryssbysjön (,6 m) och litet i Stora Nätaren (1,4 m) och Stensjön (2,2 m).,2,1, Figur 59. Medianvärden för alkalinitet (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Huskvarnaån vid Lekeryd (34) Horisontell linje anger gränsen till mycket god buffertkapacitet. 51

54 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Metaller Huvudsakligen låga metallhalter i vatten Inom Huskvarnaåns avrinningsområde mäts metallhalter i vatten endast i Nässjöån (37), Huskvarnaån vid Karlsfors (32, endast aluminium) och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3). Med några få undantag var halterna låga. Hög blyhalt i Nässjöån I Nässjöån förekom en hög blyhalt (3,7 µg/l) i augusti. Vid samma tillfälle var kadmiumhalten måttligt hög. I februari uppmättes en måttligt hög kopparhalt. Orsaken kan vara påverkan från Nässjö samhälle (dagvatten, reningsverk). Minskande zinkhalter i Nässjöån Vid jämförelse mellan undersökningar under perioden i Nässjöån framkom trender mot minskande medelhalter för främst zink (Figur 6), som minskat från måttligt höga till låga halter. Även kadmium och bly uppvisade nedåtgående trender t.o.m. 2. Därefter har halterna åter ökat och 23 års medelhalt var en av de högsta under perioden Ökande halter med minskande flöden är typiskt för påverkan från punktkällor. Zink (µg/l) Figur 6. Medelhalter av zink (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Nässjöån (37) Den streckade linjen anger gränsen mellan mycket låga och låga halter. Över Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. Måttligt höga halter av nickel, kobolt och koppar i vattenmossa Även i vattenmossa var metallhalterna huvudsakligen låga. I Nässjöån förekom nickel och kobolt i måttligt höga halter. En måttligt hög nickelhalt uppmättes även vid Runnerydssjöns utlopp. Koppar i måttligt höga halter uppmättes både vid Runnerydssjöns utlopp, Nässjöån och Huskvarnaån uppströms Kåvasjön. Kopparhalter i denna nivå är ofta naturligt förekommande. Nickel (mg/kg TS) V 1992-H 1993-V 1993-H 1994-V 1994-H 1995-V 1995-H 1996-H 1997-H 1998-H 1999-H 2-H 21-H 22-H 23-H Figur 61. Nickelhalter i vattenmossa i Nässjöån (37) (V=vår, H=höst). Streckad linje anger gränsen mellan mycket låga och låga halter. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. 52

55 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Ökande nickelhalt i mossa i Nässjöån Det är svårt att utläsa några trender avseende metallhalter i vattenmossa under perioden Den tydligaste trenden gäller nickel i Nässjöån som ökat från låga till måttligt höga halter (Figur 61). Mindre zink och kvicksilver i Stensjöån I Stensjöån har zinkhalten minskat från måttligt höga till låga halter och kvicksilverhalten från låga till mycket låga halter. I Ällingabäcken och Lanån (referens) har halterna av krom och arsenik ökat från mycket låga till låga halter. Växtplanktonbiomassan i augusti (6 mg/l) indikerade näringsrika förhållanden. Planktonsamhället dominerades av guldalgen Mallomonas caudata följt av kiseloch rekylalger. Antalet arter/taxa var lågt (26). Indifferenta taxa (d.v.s. taxa som förekommer i såväl näringsfattiga som näringsrika miljöer) samt taxa som indikerar näringsrika (eutrofa) förhållanden dominerade (58 respektive 32 %). Andelen taxa som indikerar näringsfattiga förhållanden var 8 %. Trofiindex (TI-värdet) visade på näringsrika förhållanden (6). Biomassan av blågrönalger var mycket liten (<,1 mg/l). Endast ett potentiellt giftbildande släkte påträffades. Växtplankton Ryssbysjön Planktonsamhället visade på ett näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som stor. Påverkan av näringsämnen bedömdes som stark, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Biomassa (mg/l) Totalt Blågrönalger Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på näringsrika (eutrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som stor. Blågrönalgblomningar är vanliga i Ryssbysjön och kan vara mycket kraftiga (Figur 62). Näringstillståndet utifrån växtplanktonsamhället har bedömts som mycket näringsrikt de flesta åren. I år liksom 1998 var den totala biomassan och mängden blågrönalger lägre och näringstillståndet bedömdes som näringsrikt Figur 62. Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i Ryssbysjön (365)

56 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Lilla Nätaren Planktonsamhället visade på ett näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som stor. Biomassa (mg/l) Totalt Blågrönalger Påverkan av näringsämnen bedömdes som stark, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Växtplanktonbiomassan i augusti (1,3 mg/l) indikerade måttligt näringsrika förhållanden. Planktonsamhället dominerades av blågrönalger följt av kiselalger. Av blågrönalger var flera potentiellt giftiga släkten vanliga (Microcystis, Woronichinia och Aphanizomenon). Antalet arter/taxa var måttligt högt (44). Indifferenta taxa dominerade tillsammans med taxa med näringsrik preferens (5 respektive 39 %). Andelen taxa som indikerar näringsfattiga förhållanden var 11 %. Trofiindex (TI-värdet) visade på näringsrika förhållanden (6). Biomassan av blågrönalger var liten (,67 mg/l). Sammanlagt påträffades fyra potentiellt giftbildande släkten, vilket bedöms som ett måttligt stort antal. Biomassan av den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen var mycket liten. Sammantaget visade undersökningen på näringsrika (eutrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som stor. Sjöns växtplankton har undersökts två gånger tidigare. År 2 bedömdes tillståndet vara näringsrikt och år 21, då biomassan var mycket stor, bedömdes tillståndet vara mycket näringsrikt (Figur 63). Vid båda provtagningarna pågick kraftig algblomning av blågrönalger (främst Woronichinia naegiliana). Årets uppmätta biomassa var betydligt lägre, men artsammansättningen visade ändå på ett näringsrikt tillstånd Figur 63. Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i Lilla Nätaren 2, 21 och 23. Stora Nätaren Planktonsamhället visade på ett näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedöms som stor. Påverkan av näringsämnen bedömdes som stark, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Växtplanktonbiomassan i augusti (,86 mg/l) indikerade måttligt näringsrika förhållanden. Planktonsamhället dominerades stort av kiselalger följt av blågrönalger. Antalet arter/taxa var måttligt högt (5). Indifferenta taxa (d.v.s. taxa som förekommer i såväl näringsfattiga som näringsrika miljöer) dominerade tillsammans med taxa med näringsrik preferens (52 respektive 32 %). Andelen taxa som indikerar näringsfattiga förhållanden var 16 %. Trofiindex (TI-värdet) visade på näringsrika förhållanden (54). Biomassan av blågrönalger var mycket liten (,19 mg/l). Sammanlagt påträffades fem potentiellt giftbildande släkten, vilket 54

57 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Biomassa (mg/l) 6 Totalt Blågrönalger Figur 64.Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i Stora Nätaren (355) bedöms som ett stort till ett mycket stort antal. Biomassan av den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen var mycket liten. Biomassan var relativt låg, men artsammansättningen visade ändå på näringsrika (eutrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som stor. Årets uppmätta biomassa var den hittills lägsta (Figur 64). Blomningar av blågrönalger är vanliga i Stora Nätaren, men ingen pågick just vid årets provtagning. Sjön har bedömts vara näringsrik alla år utom 2. Biomassan var då något lägre än vanligt och tillståndet bedömdes vara ett gränsfall mellan måttligt näringsrik och näringsrik. Bedömningen näringsrik kvarstår dock i år trots lägre biomassa. Planktonsamhället visar i övrigt på ett näringsrikt tillstånd. Stensjön Planktonsamhället visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. Påverkan av näringsämnen bedömdes som tydlig, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Växtplanktonbiomassan i augusti (1,4 mg/l) indikerade måttligt näringsrika förhållanden. Ingen alggrupp dominerade egentligen över någon annan. En av de vanligaste arterna var den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen. Biomassan kan ha varit tillräckligt stor för att vara till besvär för t.ex. badande. Antalet arter/taxa var högt (54). Indifferenta taxa (d.v.s. taxa som förekommer i såväl näringsfattiga som näringsrika miljöer) dominerade (59 %). Andelen arter som indikerar näringsrika förhållanden var ungefär lika många som andelen taxa som indikerar näringsfattiga förhållanden (2 respektive 22 %). Trofiindex (TI-värdet) visade på måttligt näringsrika förhållanden (44,5). Biomassan av blågrönalger var mycket liten (,4 mg/l). Antalet påträffade potentiellt giftbildande släkten (3 st.) bedöms dock som ett måttligt stort antal. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på måttligt näringsrika (mesotrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. 55

58 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde Biomassa (mg/l) 4 Totalt Blågrönalger Figur 65.Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i Stensjön (325) Den totala biomassan av alger har varierat mellan 1 och 4 mg/l sedan 1992 (Figur 65). Blågrönalger har aldrig utgjort någon betydande del av biomassan. Utifrån planktonsamhället har sjön klassats som måttligt näringsrik-näringsrik eller näringsrik de flesta åren. De två senaste åren har tillståndet bedömts vara måttligt näringsrikt. Elprovfiske (Christian Åberg, Thorsson & Åberg Miljö- och Vattenvård AB) Stensjöån, Sofiero Vid årets (23) provfiske fångades sex arter: öring, bäckröding, stensimpa, lake, gädda och signalkräfta. Vid årets fiske fångades ingen mört och heller ingen elritsa. Dessa arter har tidigare fångats på lokalen. För första gången fångades bäckröding. Enligt uppgift från Peder Gran, ALcontrol i Uddevalla, har arten utplanterats i vattendraget under 198-talet. Öringtätheten på lokalen är mycket låg och visade en minskande trend mellan åren , främst avseende årsungar. Vid 22 års undersökning fångades fler öringar av såväl + som >+ än vid 21 års undersökning. 22 års resultat var således ett litet trendbrott. Elfiskeundersökningen 23 visade på att 22 års resultat var en tillfällig ökning i en trend som annars tyder på en pågående försämring. Endast två årsungar av öring fångades medan antalet större öringar var något fler i förhållande till 22 års undersökning. Skillnaden mellan åren är dock liten och den låga öringtätheten i Stensjöån gör att resultatet kan variera ganska mycket på grund av slumpfaktorer. Värt att notera är också att det rådde låg vattenföring vid årets elfisketillfälle. Den låga vattenföringen underlättade fångsten. Vattenföringen var dock något högre än fjolårets, vilket också medförde att årets avfiskade areal var större än fjolårets, vilket också innebär en påverkan av öringtätheten. Oavsett mindre variationer mellan åren kvarstår ändå faktum, öringtätheten i Stensjöån är låg och någon störning föreligger. Vid så dåligt reproduktionsresultat som uppvisades 23 föreligger risk att beståndet helt kan försvinna på sikt. Den provfiskade lokalen utgör en så bra öringbiotop att den har förutsättning att hysa betydligt högre öringtäthet än den gör för närvarande. Troligen har konkurrensen mellan öring, signalkräfta, bäckröding och stensimpa en viss betydelse för att hålla 56

59 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Huskvarnaåns avrinningsområde nere öringtätheten. Det är angeläget att fortsätta följa öringbeståndets utveckling i Stensjöån för att utröna om den negativa trenden fortsätter och då om möjligt fastställa orsaken. Det bör då också vara aktuellt att elfiska ytterligare lokal/lokaler i ån. Med utgångspunkt från de provfiskeresultat som finns att tillgå för lokalen är det svårt att uttala sig om de låga öringtätheterna kan härledas till eventuell förorening. Utifrån de provtagningar som gjordes inom recipientkontrollen år 22 kunde vattenkvaliteten i Stensjöån beskrivas enligt följande: Vattnet hade en måttligt hög halt organiska ämnen, var betydligt färgat och måttligt grumligt (Vätterns tillflöden inom Jönköpings län, ALcontrol 22). Vidare rådde ett syrerikt tillstånd och buffertkapaciteten var mycket god. Grumlingar under vintern kan ha negativ effekt på rommen som ligger nedgrävd i grusbankar, genom att rommen överlagras av sediment och syreutbytet försämras. Stensjöån uppges av lokalbefolkningen vara uttorkningskänslig och har liten vattenföring sommartid. Detta kan naturligtvis också påverka fiskbeståndet negativt. Låg vattenföring i kombination med hög vattentemperatur sommartid gör också vattendraget extra känsligt för eventuella syretärande utsläpp från Forserums reningsverk. Även predation från större öringar kan bidra till att hålla nere tätheten av årsungar. Närheten till Stensjön innebär sannolikt också att mer sjölevande arter som gädda och abborre periodvis utnyttjar åns nedre del i sitt födosök. Vid årets fiske fångades en gädda. Det är sannolikt att en ökning av åns signalkräftbestånd kan påverka öringbeståndet negativt genom att kräftorna äter av nergrävd rom och även attackerar små öringungar. Figur 66. Vid 23 års elprovfiske i Stensjöån vid Sofiero dominerades fångsten antalsmässigt av simpor, tätt följt av öring. Bilden föreställer stensimpa (Cottus gobio). Illustration från Fries et al. ( ). 57

60 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde TABERGSÅNS AVRINNINGSOMRÅDE Sandserydsån Tabergsån Jönköping Munksjön Lillån Vederydssjön 49 Figur 67. Provtagningsplatser i Tabergsåns avrinningsområde år 23. För identifiering av provpunkter se Bilaga 2. Allmänt Tabergsåns avrinningsområde, som omfattar 245 km 2, ligger inom Jönköpings och Vaggeryds kommuner. Tabergsån rinner upp i de myrrika trakterna kring Vederydssjön söder om Månsarp. De största tillflödena är Sandserydsån och Lillån. Tabergsån mynnar i Vättern i Jönköpings tätort. Markslagsfördelningen framgår av Figur 68. Avrinningsområdet domineras av skog och myr. Andelen jordbruksmark (åkeroch betesmark) är 12 %. Andelen tätortsmark är förhållandevis stor (7 %) medan sjöprocenten är liten (2 %). 58

61 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Bete (2%) Tätort (7%) Åker (1%) Sjö (2%) Punktkällornas ungefärliga läge framgår av kartan i Figur 1. Utsläppsmängder för år 23 redovisas i Bilaga 8. Provtagningsplatser i området framgår av Figur 67. Näringsämnen (fosfor, kväve) Övrigt (26%) Skog (53%) Figur 68. Markanvändning inom Tabergsåns avrinningsområde (SCB 1995). Befolkningsmängden är ca 25 personer, varav 5 % bor i glesbygd. Merparten av glesbygdsbefolkningen är ansluten till enskilda avlopp. Punktkällor med direkta utsläpp till sjö eller vattendrag är (ARV = avloppsreningsverk): Albins Krom AB (Tabergsån), Jönköpings Flygplats (Sandserydsån), Smurfit Munksjö Paper/Hygien AB (Munksjön), Simsholmens ARV (Munksjön). Från ytbehandlingsverksamheten vid Albins Krom sker utsläpp av små mängder metaller. Flygplatsen redovisar utsläpp av syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), kväve och metaller. Verksamheten vid Smurfit Munksjö Paper/Hygien genererar utsläpp av syreförbrukande organiska ämnen, kväve, fosfor, metaller och halogenerade organiska föreningar (AOX). Från Simsholmens avloppsreningsverk sker utsläpp av syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), kväve, fosfor och metaller. Låga eller måttligt höga fosforhalter I Kallebäcken, Tabergsån vid Bårarp (44) och Rocksjön var 23 års medelhalter av fosfor låga (Figur 69). Vid Vederydssjöns utlopp (referenslokal) och samtliga övriga provplatser var fosforhalterna måttligt höga. Jämfört med referensvärdet 17 µg/l vid Vederydssjöns utlopp bedömdes avvikelsen som ingen eller obetydlig för samtliga provplatser. Mycket höga kvävehalter i Kallebäcken, Munksjön och Tabergsåns utlopp i Vättern Vid Vederydssjöns utlopp (referens) och Lillån vid Torsvik (434) var medelhalterna av kväve måttligt höga år 23 (Figur 69). De högsta halterna (mycket höga halter) hade Kallebäcken, Munksjön och Tabergsån vid utloppet i Vättern (4). Vid övriga provplatser var halterna höga. Vid de lokaler där halterna var mycket höga bedömdes avvikelsen som mycket stor jämfört med referensvärdet 58 µg/l vid Vederydssjöns utlopp. I Sandserydsån och Tabergsån vid Bårarp (44) respektive inflödet i Munksjön (42) bedömdes avvikelsen jämfört med referensvärdet som tydlig. Utifrån 23 års växtplanktonundersökning bedömdes både Rocksjön och Munksjön ha måttligt näringsrika förhållanden och vara tydligt påverkade av näringsämnen jämfört med ett ursprungligt tillstånd (se även rubriken Växtplankton). Till detta kommer nedfall från luften. 59

62 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Fosfor (µg/l) Vederydssjöns utl. (referens) 46. Kallebäcken 45. Sandserydsån 44. Tabergsån, Bårarp 434. Lillån, Torsvik 43. Lillån, Tabergsån Fosfor (µg/l) Tabergsån, Munksjön 415. Rocksjön, yta 415. Rocksjön, botten 45. Munksjön, yta 45. Munksjön, botten 4. Tabergsån (Vä.v.f.) Kväve (µg/l) Vederydssjöns utl. (referens) 46. Kallebäcken 45. Sandserydsån 44. Tabergsån, Bårarp 434. Lillån, Torsvik 43. Lillån, Tabergsån Kväve (µg/l) Tabergsån, Munksjön 415. Rocksjön, yta 415. Rocksjön, botten 45. Munksjön, yta 45. Munksjön, botten 4. Tabergsån (Vä.v.f.) Figur 69. Medelhalter av fosfor respektive kväve vid provplatser inom Tabergsåns avrinningsområde år 23. Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Tunn, heldragen linje markerar övergången till höga halter. Över den tjockare, heldragna linjen är halterna mycket höga. Pilar markerar utsläpp från punktkälla. 6

63 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Kvävehalten i Tabergsån mer än fördubblades efter att ha passerat Munksjön I Munksjön sker ett stort tillskott av kväve och fosfor från främst Simsholmens avloppsreningsverk och till mindre del Munksjö pappersbruk (Figur 7). År 23 ökade medelhalterna av fosfor och kväve med 5 % respektive 112 % mellan inloppet i Munksjön (42) och utloppet i Vättern (4). Reningsverket tillför Munksjön större mängder fosfor och kväve än vad som transporteras med Tabergsån (Figur 7). Fosfor frigörs dessutom från sedimentet i samband med syrebrist. De mycket höga kvävehalterna i Kallebäcken, varav ca 9 % nitrit- + nitratkväve, orsakades troligen av påverkan från jordbruk i ett sand- och grusrikt område (muntligen Måns Lindell). Munksjö AB (6%) Tabergsån (31%) Avsevärt högre närsaltshalter vid sjöbotten I Rocksjön och Munksjön hade bottenvattnet två respektive tre gånger så höga fosforhalter som ytvattnet (Figur 69). Orsaken är att syrebrist i bottenvattnet gör att fosfor som normalt är bundet till järn i sedimentet utlöses (se även rubriken Syre). Mycket höga halter av ammoniumkväve i Munksjön I Munksjön var även kvävehalterna tre gånger så höga i bottenvattnet som i ytvattnet. Främst var det halten ammoniumkväve som var högre (Figur 71). Vid nästan samtliga provtagningar under året uppmättes ammoniumkvävehalter över 15 µg/l i bottenvattnet, vilket bedöms som mycket höga halter. I oktober och no- Kväve (µg/l) Ammonium Övrigt 4 2 Simsholmens ARV (63%) Munksjö AB (7%) Totalt 3,3 ton fosfor Tabergsån (25%) 13 jan 1 mars 13 maj 12 juni 23 juli 12 aug 15 sep 22 okt 17 nov 17 dec Kväve (µg/l) 15 Ammonium Övrigt Simsholmens ARV (68%) Totalt 248 ton kväve 13 jan 1 mars 13 maj 12 juni 23 juli 12 aug 15 sep 22 okt 17 nov 17 dec Figur 7. Tillförseln av näringsämnena fosfor och kväve till Munksjön år 23 fördelat på olika källor. Figur 71. Halter av totalkväve (hel stapel) och ammoniumkväve (stapelns nedre del) i yt- respektive bottenvatten i Munksjön (45)

64 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde vember var ammoniumkvävehalterna mycket höga även i ytvattnet (vattenmassan cirkulerar p.g.a. samma temperatur). Vid halter över 2 mg/l anses ammonium vara giftigt för vanliga fiskarter som abborre och gädda. Halter i eller över denna nivå är frekvent förekommande i Munksjön. Ammonium är även kraftigt syreförbrukande och bidrar därför till syrebristen i Munksjön. Orsaken till de höga halterna av ammoniumkväve var sannolikt inskiktning av avloppsvatten från reningsverket. Minskad näringstillgång i Munksjön I Munksjön har medelhalterna av fosfor minskat från höga till måttligt höga halter (Figur 72). Även kväve uppvisar en tydligt minskande trend, dock var 23 års kvävehalt den högsta sedan Kvävehalterna har hela tiden bedömts som mycket höga. Sannolikt har åtgärder för att minska utsläppen från främst Simsholmens reningsverk och Munksjö pappersbruk medverkat till haltminskningarna. Vid 22 års bottenfaunaundersökning bedömdes Munksjön som tydligt påverkad av närsalter och/eller organiska ämnen i strandzonen samt ha ett näringsrikt tillstånd i bottenvattnet. Fosfor (µg/l) Figur 72. Medelhalter av fosfor (staplar) samt glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Munksjön (45, ytvatten) Horisontell linje anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Kväve (µg/l) Figur 73. Medelhalter av kväve (staplar) samt glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Sandserydsån (45) Horisontell linje anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. I Rocksjön har fosforhalterna minskat från måttligt höga till låga halter medan kvävehalterna varit stabilt höga. Minskad vattenföring har gett lägre fosforhalter För flertalet provplatser i rinnande vatten syns trender mot minskande fosforhalter, i några fall även kvävehalter, under perioden Störst betydelse för denna minskning har sannolikt minskad vattenföring haft. I Kallebäcken, Tabergsån vid Bårarp (44) och Sandserydsån (Figur 73) har däremot kvävehalterna ökat något under perioden Bottenfaunan undersöktes på tre lokaler i rinnande vatten år 22. Sandserydsån bedömdes som tydligt påverkad av närsalter och/eller organiska ämnen medan Tabergsån vid Bårarp (44) och Lillån (432) fick bedömningen ingen eller obetydlig påverkan. 62

65 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Kväve/fosfor-kvot Klorofyll (µg/l) 3 Fosfor (µg/l) 5 Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor i sjöar säger något om risken för blomning av potentiellt giftiga blågrönalger. Risken ökar med minskad kvot (< 3). Liten risk för blågrönalgblomning I Både Munksjön och Rocksjön har kvoten varit avsevärt över 3 både 21, 22 och 23. Blomning av giftalger är därför osannolik i dessa sjöar. Undersökningen av växtplankton bekräftade att risken för blågrönalgblomning var liten (se även rubriken Växtplankton). Algförekomst Klorofyll Fosfor Figur 74. Klorofyllhalter i Munksjön (45, ytvatten) 1992, 1995, 1998 och 21 (medelvärde juni, juli och augusti) samt 22 (endast augusti) i relation till fosforhalter (årliga medelhalter). Lite alger i Rocksjön och Munksjön Klorofyllhalten ger ett grovt mått på algförekomsten i sjöar. Enligt gällande kontrollprogram ska klorofyll mätas vart tredje år. Under 23 mättes inte klorofyll. Utifrån växtplanktonundersökningarna bedömdes biomassan av alger som liten i både Rocksjön och Munksjön (se rubriken Växtplankton). Vid tidigare mätningar 1992, 1995, 1998, 21 (juni, juli och augusti) och 22 (augusti) har klorofyllhalterna oftast varit låga i Rocksjön och måttligt höga i Munksjön. Minskad näringstillgång ger färre alger Till följd av den minskande näringstillgången (minskad fosforhalt) i Munksjön har även algmängden blivit mindre (Figur 74). En liknande utveckling syns i Rocksjön. Syreförbrukande ämnen Från mycket höga halter i Sandserydsån till mycket låga halter i Rocksjön Vattnets innehåll av organiskt material (mätt som TOC) varierade stort i Tabergsåns avrinningsområde. Påverkan av humusämnen från skogs- och myrmark gav högst halter av organiskt material i de övre delarna. I Sandserydsån var halterna mycket höga och vid Vederydssjöns utlopp höga. Vid provplatserna i Tabergsån (44, 42) och Lillån (434) var halterna lägre och klassades som måttligt höga. Kallebäcken, Lillån (432), Munksjön och Tabergsån vid utloppet i Vättern (4) hade låga halter. I Rocksjön uppmättes mycket låga halter av organiskt material. Högst TOC-halter i december Vid de flesta provplatser i rinnande vatten förekom de högsta TOC-halterna under året i december då även vattnets färgvärde var högst (se exemplet Kallebäcken i Figur 75). Nederbörden var förhållandevis riklig denna månad, vilket medförde ökad transport av humusämnen från marken. 63

66 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde TOC (mg/l) TOC Färg Färg (mg/l) Tydligt påverkad bottenfauna i Munksjön och Sandserydsån 22 Undersökningar av bottenfaunan år 22 påvisade tydlig påverkan av organiska ämnen/näringsämnen i Munksjöns strandzon och Sandserydsån. Vid övriga stationer, Lillån vid Råslätt (432) och Tabergsån vid Bårarp (44), kunde ingen påverkan avläsas. 2 2 feb april juni aug okt dec Syretillstånd Figur 75. Halter av organiska ämnen (mätt som TOC) och färgvärden vid provtagningar i Kallebäcken (46) år 23. Samvariation med vattenföringen Samvariationen med vattenföring är tydlig även i ett längre tidsperspektiv. För nästan samtliga stationer föreligger trender mot ökande halter av organiskt material under perioden /99. Därefter kan en sjunkande trend utläsas (Figur 76). Vid samtliga provpunkter i rinnande vatten var syretillgången tillfredsställande år 23. Syrebrist i Munksjön och Rocksjön I Munksjön rådde syrefattigt eller nästan syrefritt tillstånd från 6-8 meters djup i januari, mars, juni, juli och september och från 4 meters djup i augusti (Figur 77). Även i november var det i princip syrefritt på 19-2 meters djup. I Rocksjön var det syrefattigt på 1-12 meters djup i mars och nästan helt syrefritt på 8-12 meters djup i augusti. TOC (mg/l) Syre (mg/l) Temp ( C) Figur 76. Medelhalter av organiska ämnen, mätt som TOC (staplar) samt glidande treårsmedelvärden (tjock linje ) i Lillån vid inloppet i Tabergsån (43) Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över heldragen linje är halterna höga Djup (m) Temp Syre Figur 77. Temperatur- och syreprofil i Munksjön (45) 12 augusti

67 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Stora utsläpp av syreförbrukande ämnen Den dåliga syretillgången i främst Munksjön kan åtminstone delvis förklaras av stora utsläpp av syreförbrukande organiska ämnen från Simsholmens reningsverk och Munksjö pappersbruk. Från reningsverket sker även utsläpp av stora mängder ammonium. Omvandling av ammonium till nitrat är starkt syreförbrukande (1 kg ammonium kräver 4,6 kg syre). Syrebrist i Munksjön och Rocksjön hela perioden Vid provplatserna i rinnande vatten har syretillgången varit god hela perioden I Munksjön har bottenvattnet varit syrefritt eller nästan syrefritt under hela perioden med undantag för 21 då vattnet bedömdes som syrefattigt (Figur 78). Situationen har varit nästan lika dålig i Rocksjön. Vid 22 års bottenfaunaundersökning bekräftades en låg syrehalt i Munksjön (djuphåla). Bottenfaunan i Sandserydsån indikerade att syretillgången inte var tillfredställande. Syrgas (mg/l) 2, 1,5 1,,5, Figur 78. Årslägsta syrgashalter (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Munksjön (45, bottenvatten) Horisontell linje anger gränsen mellan syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd och syrefattigt tillstånd. Ljusförhållanden Färgvärdet avspeglar vattnets innehåll av humus och järn. Ofta varierar färgvärdet enligt samma mönster som TOC-halten, eftersom TOC-halten huvudsakligen bestäms av mängden humus i vattnet. Starkast färgat vatten i Sandserydsån Det starkast färgade vattnet år 23 hade Vederydssjöns utlopp och Sandserydsån (medelvärde 167 respektive 24 mg Pt/l). Vid dessa punkter klassades vattnet som starkt färgat (Figur 79). Det höga färgvärdet förklaras av att avrinningsområdena är myrrika, vilket innebär stor påverkan av humusämnen. I Sandserydsåns avrinningsområde saknas dessutom sjöar där humusämnena kan sedimentera. Vid de övre stationerna i Tabergsån (44, 42) och Lillån (434, 43) var vattnet betydligt färgat. I Kallebäcken, Munksjön och Tabergsåns utlopp i Vättern (4) var vattnet måttligt färgat medan Rocksjön hade obetydligt färgat vatten. Järn bidrar till högre färgvärde i Munksjöns bottenvatten I Munksjön hade bottenvattnet nästan tre gånger så högt färgvärde som ytvattnet. Orsaken är dels sedimentation av humusämnen, dels att syrebrist i bottenvattnet ger utlösning av järn från sedimentet. (Järn som vid god syretillgång är bundet till fosfor i sedimentet löses ut vid syrebrist.) Flera lokaler hade mest färgat vatten i december, vilket kan sättas i samband med stor nederbörd och avrinning. Grumligheten anger vattnets innehåll av suspenderat material av både organiskt (t.ex. plankton) och oorganiskt ursprung (t.ex. mineralpartiklar). 65

68 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Färg (mg Pt/l) Vederydssjöns utl. (referens) 46. Kallebäcken 45. Sandserydsån 44. Tabergsån, Bårarp 434. Lillån, Torsvik 43. Lillån, Tabergsån Färg (mg Pt/l) Tabergsån, Munksjön 415. Rocksjön, yta 415. Rocksjön, botten 45. Munksjön, yta 45. Munksjön, botten 4. Tabergsån (Vä.v.f.) Figur 79. Medelhalter av färgtal vid provplatser inom Tabergsåns avrinningsområde år 23. Streckad linje anger gränsen mellan svagt och måttligt färgat vatten. Tunn, heldragen linje markerar övergången till betydligt färgat vatten. Över den tjockare, heldragna linjen är vattnet starkt färgat. Måttligt eller betydligt grumligt vatten Grumligast (betydligt grumligt) var det i Sandserydsån, Lillån vid Torsvik (434) respektive inflödet i Tabergsån (43) samt Tabergsån vid inflödet i Munksjön (42). Rocksjön hade ej eller obetydligt grumligt vatten medan övriga provplatser måttligt grumligt vatten. Grumlingen orsakas främst av erosion från omgivande mark (främst åkermark) och bottensediment samt eventuell påverkan från samhällen (dagvatten, bräddat avloppsvatten) och utsläpp från punktkällor. I sjöar kan partiklarna sedimentera vilket leder till lägre värden i sjöarnas ytvatten och utlopp. Ofta samvarierar grumligheten med fosforhalterna, eftersom fosfor ofta är partikelbundet. Lägre vattenföring ger mindre grumlighet I Lillån (434, 43) och i viss mån även i nedre delen av Tabergsåns huvudfåra (42, 44) ökade grumligheten från mitten av 199-talet, vilket sannolikt kan tillskrivas ökad vattenföring och därmed ökad erosion från jordbruksmarker. Sedan år 2 har grumligheten minskat vid dessa stationer p.g.a. lägre vattenföring. Ökande grumlighet i Sandserydsån och minskande i Rocksjön I Sandserydsån har grumligheten, till skillnad mot flertalet övriga provplatser, ökat under perioden 2-23 trots minskad vattenföring (Figur 8). I Rocksjön har grumligheten minskat kontinuerligt under perioden från måttligt grumligt till obetydligt grumligt vatten. Grumligheten tenderar att variera i högre grad i Tabergsåns tillflöden än i själva huvudfåran. I den av jordbruk och punktutsläpp opåverkade stationen Vederydssjöns utlopp har grumligheten varit relativt liten och uppvisar små variationer mellan åren. 66

69 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Grumlighet (FNU) Alkalinitet (mekv/l),8,6,4,2, Figur 8. Medelgrumlighet (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Sandserydsån (45) Horisontell linje anger gränsen mellan betydligt grumligt och starkt grumligt vatten. Siktdjupet säger något om vattnets färg och grumlighet. I Rocksjön var siktdjupet stort (5,2 m) och i Munksjön litet (2,1 m). Surhet Mycket god buffertförmåga Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten) bedömdes som mycket god i hela avrinningsområdet. ph-värdet låg oftast mellan 7 och 8. Kalkningsinsatser sker i de övre delarna av Tabergsåns avrinningsområde. Varierande buffertförmågan i vattendrag I Vederydssjöns utlopp, Rocksjön samt Munksjön och dess utlopp (4) har buffertförmågan varit stabil under perioden Vid stationer i rinnande vatten har den däremot varierat. Alkaliniteten hade ett maximum torråret 1996 och minskade därefter p.g.a. högre vattenföring. Den ökade nederbörden och avrinningen medför dels ökad påverkan av sura humusämnen från skogs- och myrmark, dels ökad utspädning av buffrande ämnen Figur 81. Medianvärden för alkalinitet (staplar) samt glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Tabergsån vid Bårarp (44) p.g.a. större andel oneutraliserat regnvatten. Under de tre senaste åren har dock vattenföringen varit lägre, varför alkaliniteten åter ökat (se exempel i Figur 81). Högst alkalinitet i mätserien på flera håll I Kallebäcken, Sandserydsån, Tabergsån (44, 42, 4) och Lillån vid Torsvik (434) var 23 års buffertförmåga den högsta under hela perioden Den höga buffertförmågan under år 23 förklaras av höga värden under vår och höst då nederbörden och avrinningen var ovanligt liten. Metaller Låga metallhalter i vatten med ett undantag Inom Tabergsåns avrinningsområde mäts metallhalter i vatten endast i Tabergsån vid inflödet i Munksjön (42) samt utloppet i Vättern (4). Samtliga analyser under år 23, utom en, gav metaller i låga eller mycket låga halter. Undantaget gällde en måttligt hög blyhalt i Tabergsån vid inloppet i Munksjön (42) i augusti. 67

70 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Koppar (µg/l) 2, 1,5 1,,5, Figur 82. Medelhalter av koppar (staplar) samt glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Tabergsån vid inflödet i Munksjön (42) Trend mot minskande metallhalter Jämfört med tidigare undersökningar i Tabergsån vid inflödet i Munksjön (42) syns tendenser till minskande medelhalter av flera metaller under perioden Det gäller främst bly, kadmium, koppar (Figur 82), nickel och zink. Minskningen var störst under senare hälften av 199- talet. Det kan finnas flera orsaker till haltminskningarna, ökad användning av oblyad bensin, förbättrad dagvattenhantering, åtgärder för att minska utsläppen från punktkällor. Under perioden har halterna åter varit något högre. Sannolikt beror detta på att lägre vattenföring gett mindre utspädning av utsläpp från punktkällor, samhällen (dagvatten, avloppsvatten) och vägar. Det ska nämnas att halterna bedömts som låga under hela perioden Måttligt höga halter av koppar, bly, krom och nickel i vattenmossa i Tabergsån (48) Metallhalter i vattenmossa mäts vid tre provpunkter: Kallebäcken (46) och Tabergsån vid Norrahammar (48) respektive Bårarp (44). I Kallebäcken saknades tyvärr 23 års vattenmossa vid hämtningen I Tabergsån vid Bårarp (44) uppmättes endast låga eller mycket låga metallhalter. I Tabergsån vid Norrahammar (48) uppmättes måttligt höga halter av koppar, bly, krom och nickel och låga halter av övriga metaller. Höga nickelhalter och måttligt höga halter av flera metaller i mossa i Tabergsån (48) Hösten 1992 och 1993 uppmättes höga nickelhalter i vattenmossa i Tabergsån vid Norrahammar (48). Vid denna provplats har det även vid flera tillfällen uppmätts måttligt höga halter av koppar, krom, zink, bly och kobolt. Måttligt höga halter i Tabergsån (44) och Kallebäcken I Tabergsån vid Bårarp (44) har det under perioden förekommit måttligt höga halter av koppar (Figur 83), zink, nickel och bly. I Kallebäcken har det vid ett enstaka tillfälle under perioden uppmätts en måttligt hög nickelhalt och vid några tillfällen måttligt höga kopparhalter. Generellt följer variationerna i metallhalter i vattenmossa samma mönster som metallhalterna i vatten, d.v.s. minskande halter under senare hälften av 199-talet och något ökande halter (Figur 83). Koppar (mg/kg TS) H 1997-H 1998-H 1999-H 2-H 21-H 22-H 23-H Figur 83. Kopparhalter i vattenmossa (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Tabergsån vid Bårarp (44) (H=höst). Horisontell linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. 68

71 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde Metaller och PCB i gädda Halterna av metaller i lever och PCB i muskel mättes i fem gäddor fångade i Munksjön hösten 23. Denna undersökning skulle egentligen utförts 22 och nedanstående text samt rådata har därför redovisats i årsrapporten för 22 (ALcontrol 23). Jämförvärden (Naturvårdsverket) för gädda och referensdata från andra sjöar saknas. Därför har jämförelse gjorts med abborre. Eftersom gädda är en större och mer utpräglad rovfisk än abborre, kan man förvänta sig högre halter i gädda. Störst avvikelse för koppar och krom Vid avvikelseklassning (medelvärden) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (abborrlever) framkom ingen eller obetydlig avvikelse i förhållande till jämförvärden för bly, kadmium, nickel och zink. För koppar bedömdes avvikelsen som stor och för krom som mycket stor. För aluminium, kobolt och kvicksilver saknas bedömningsgrunder för metallhalter i lever. Högre kromhalter än i jämförelsesjöar Jämfört med halter uppmätta i abborrlever från Vättern, Vänern och fyra referenssjöar inom den nationella miljöövervakningen var medelhalterna av bly, kadmium och zink lägre och kromhalten högre i Munksjön. Kopparhalten var högre än i Vättern och Vänern, men i nivå med de högsta halterna i referenssjöarna (om extremvärdet 84 mg/kg TS för gädda nr 5 utesluts var medelvärdet i samma storleksordning som i Vättern och Vänern). Nickelhalten var i nivå med halterna i Vättern och Vänern och lägre än i referenssjöarna. Flerdubblade halter av koppar och krom Jämfört med föregående undersökningar av gädda i Munksjön 1996 och 1999 var blyhalten lägre och kvicksilverhalten densamma medan flertalet övriga metaller förekom i något högre halter 23. För koppar och krom var halterna flerdubblade. PCB-halter lägre än gränsvärden Summahalten PCB (7 kongener) var lägre än det av WRC (Water Research Centre) angivna gränsvärdet på,5 mg/kg våtvikt i fiskmuskel. Halten av PCB 153 var betryggande lägre än det av Livsmedelsverket utfärdade gränsvärdet,1 mg/kg våtvikt för konsumtionsfisk. Jämförelse med halter i abborrmuskel från Vättern, Vänern och fyra referenssjöar var omöjlig eftersom den låga fetthalten i gäddorna från Munksjön gjorde att PCB inte kunde analyseras i fettet. Jämfört med föregående undersökningar av gädda i Munksjön 1996 och 1999 förelåg inga anmärkningsvärda skillnader i PCBhalter 23. Växtplankton Rocksjön Planktonsamhället visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. Påverkan av näringsämnen bedömdes som tydlig, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Växtplanktonbiomassan i augusti (,5 mg/l) indikerade måttligt näringsrika förhållanden. Planktonsamhället dominerades av guldalger, främst ur släktet Dinobryon. Antalet arter/taxa var måttligt högt (47). Indifferenta taxa dominerade (58 %). Antalet taxa som indikerar näringsrika respektive näringsfattiga miljöer var ungefär lika 69

72 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde många (23 respektive 19 %). Trofiindex (TI-värdet) visade på måttligt näringsrika förhållanden (36). Biomassan av blågrönalger var mycket liten (,2 mg/l). Sammanlagt påträffades två potentiellt giftbildande släkten, vilket bedöms som få till antalet. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på måttligt näringsrika (mesotrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. Biomassan av alger har de flesta år varierat mellan ca,5 och 1 mg/l (Figur 84). Ett par biomassetoppar, som i stort utgjordes av rekylalger, förekom 1999 och 21. På grund av den större biomassan bedömdes sjön vid dessa tillfällen vara näringsrik Tidigare har tillståndet bedömts vara måttligt näringsrikt eller näringsfattigt-måttligt näringsrikt. Förra året bedömdes sjön vara näringsfattig. Planktonsamhällets artsammansättning visar dock på att sjön inte är utpräglat näringsfattig eller för den delen näringsrik. Årets bedömning av sjöns näringstillstånd ändras till måttligt näringsrik. Munksjön Planktonsamhället visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. Påverkan av näringsämnen bedömdes som tydlig, jämfört med ett ursprungligt tillstånd. Växtplanktonbiomassan i augusti (1,3 mg/l) indikerade måttligt näringsrika förhållanden. Planktonsamhället dominerades av guld-, kisel- och rekylalger Antalet arter/taxa var måttligt högt (46). Indifferenta taxa (d.v.s. taxa som förekommer i såväl näringsfattiga som näringsrika miljöer) dominerade (62 %). Taxa som indikerar näringsfattiga förhållanden var 21 % och taxa med näringsrik preferens var 17 %. Trofiindex (TI-värdet) visade på måttligt näringsrika förhållanden (41). Biomassan av blågrönalger var mycket liten (<,1 mg/l). Sammanlagt påträffades ett potentiellt giftbildande släkte, vilket be- Biomassa (mg/l) 3 Totalt Blågrönalger Figur 84.Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i Rocksjön (415)

73 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Tabergsåns avrinningsområde döms som ett litet antal. Biomassan av den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen var mycket liten. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på måttligt näringsrika (mesotrofa) förhållanden. Risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som liten. Näringstillståndet har bedömts vara näringsrikt eller t.o.m. mycket näringsrikt vissa år. Årets biomassa är jämfört med övriga år liten (Figur 85). Detta tillsammans med artsammansättningen med relativt många oligotrofiindikerande arter gör att tillståndsbedömningen blir måttligt näringsrik. Framtida undersökningar får visa om Munksjön är på väg mot ett lägre näringstillstånd eller om årets resultat är avvikande. Blågrönalger har aldrig utgjort någon betydande del av biomassan (Figur 85). Biomassa (mg/l) 12 Totalt Blågrönalger Figur 85.Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i Munksjön (45)

74 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Lillåns och Domneåns avrinningsområden LILLÅNS OCH DOMNEÅNS AVRINNINGSOMRÅDEN 7/71 Domneån # # 61 # 6 Bankeryd Lillån 62 # Dunkehallaån # # # # # # Figur 86. Provtagningsplatser i Lillåns och Domneåns avrinningsområden år 23. För identifiering av provpunkter se Bilaga 2. # # Allmänt Lillåns avrinningsområde omfattar 35 km 2 och Domneåns 66 km 2. Områdena berör Jönköpings och Habo kommuner. Lillån rinner upp vid Dumme mosse, strax norr om Jönköpings flygplats, och mynnar i Vättern strax norr om Bankeryd. Även Domneån, som mynnar i Vättern nordväst om Bankeryd, har sitt källområde vid Dumme mosse. Domneån är meandrande och omges av trädbevuxna kärr och dalgången utfylls av mäktiga torvlager. Andelen sjö är 4 % och andelen skog 41 %. Punktkällor med utsläpp till vatten är (ARV = avloppsreningsverk): Prinsfors Metall AB (Lillån) KAFA Guldindustri AB (Lillån) Bankeryds ARV (Lillån) Westal AB (Domneån) Från ytbehandlingsverksamheten vid Prinsfors Metall, KAFA Guldindustri och Westal sker utsläpp av metaller. Reningsverket i Bankeryd redovisar utsläpp av syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), fosfor och kväve. Till detta kommer tillförsel från jordbruksoch skogsmark, enskilda avlopp samt nedfall från luften. 72

75 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Lillåns och Domneåns avrinningsområden Punktkällornas ungefärliga läge framgår av kartan i Figur 1. Utsläppsmängder för år 23 redovisas i Bilaga 8. Provtagningsplatser i området framgår av Figur 86. Näringsämnen (fosfor, kväve) Höga halter av näringsämnen Vid provplatserna i Lillån (62, 6) var medelhalterna av fosfor mycket höga år 23 (Figur 87). I Domneån var halterna lägre och bedömdes som höga. Vid referenspunkten i Lillån (62) var kvävehalten mycket hög medan den vid utloppet i Vättern (6) var extremt hög (fyra gångers ökning). Avvikelsen klassades som mycket stor. I Domneån var kvävehalten hög. Påverkan från jordbruk och reningsverk De generellt höga halterna av näringsämnen torde huvudsakligen bero på inverkan från jordbruk. Till den stora ökningen av kvävehalten i Lillån bidrar utsläpp från reningsverket i Bankeryd. Reningsverket bidrog år 23 med 73 % av kvävetransporten med Lillån till Vättern. Fosfor (µg/l) Lillån, Rustorp Kväve(µg/l) 8 6. Lillån, Vättern 7. Domneån (nat. ref.) Minskande näringsämneshalter uppströms i Lillån I Lillån vid Rustorp (62) har fosfor minskat från extremt höga till mycket höga halter sedan mitten av 199-talet. Även kvävehalterna har minskat, men bedöms fortfarande som mycket höga. I Lillån vid utloppet i Vättern (6) har fosforhalterna med något undantag varit mycket höga och kvävehalterna extremt höga hela perioden Under samma period har fosforhalterna i Domneån (7) varit stabilt höga. Detsamma gäller kvävehalterna, frånsett senare hälften av 199-talet, då de bedömdes som mycket höga. 6 Fosfor (µg/l) Lillån, Rustorp 6. Lillån, Vättern 7. Domneån (nat. ref.) Figur 87. Medelhalter av fosfor respektive kväve vid provplatser inom Lillåns och Domneåns avrinningsområden år 23. Streckad linje anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Tunn, heldragen linje markerar övergången till mycket höga halter. Över den tjockare, heldragna linjen är halterna extremt höga. Pilar markerar utsläpp från punktkälla Figur 88. Medelhalter av fosfor (staplar) samt glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Lillån vid Rustorp (62) Horisontell linje anger gränsen mellan mycket höga och extremt höga halter. 73

76 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Lillåns och Domneåns avrinningsområden Starkt påverkad bottenfauna i Lillån (6) Vid 22 års undersökning av bottenfauna i Lillån vid utloppet i Vättern (6) påvisade stark eller mycket stark påverkan av näringsämnen och/eller organiskt material. Syreförbrukande ämnen Syreförbrukande organiska ämnen (mätt som TOC) är främst humusämnen från omgivande mark. Medelhalten år 23 var måttligt hög i Lillån vid Rustorp (62) och Domneån och låg i Lillån vid utloppet i Vättern (6). Stora variationer i Domneån I Domneån där provtagning görs varje månad fanns en tydlig variation under året kopplad till vattenföring (Figur 89). Vid perioder med stor nederbörd och avrinning lakas mera humusämnen ut från marken. Därför följer TOC-halten färgvärdet mycket väl (Figur 89). Detsamma gäller Lillån, men där ökade inte halterna så mycket vid högflöde. TOC (mg/l) jan mars maj TOC juli sep Färg Färg (mg/l) nov Figur 89. Halter av organiskt material (mätt som TOC) och färgvärde i Domneån vid utloppet i Vättern (7) år 23. Minskande TOC-halt i Domneån Vid de båda stationerna i Lillån (62, 6) har halterna organiskt material oftast varit måttligt höga under perioden respektive I Domneån har halten minskat kontinuerligt från mycket hög till hög halt under de senaste tio åren. Undersökningen av bottenfauna i Lillån vid utloppet i Vättern (6) år 22 indikerade stark eller mycket stark påverkan av organiskt material/näringsämnen. Syretillstånd Syrefattigt i övre delen av Lillån Vid referenslokalen i Lillån vid Rustorp (62) rådde ett syrefattigt tillstånd (årslägsta halt 1,5 mg/l i augusti 23). Vid utloppet i Vättern (6) var det däremot måttligt syrerikt (årslägsta halt 6, mg/l). Att syresituationen var sämre längre uppströms förklaras troligen av större påverkan från syreförbrukande organiskt material kombinerat med mindre syresättning. I Domneån var syretillståndet svagt. Syrgas (mg/l) Figur 9. Årslägsta syrgashalter (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Lillån vid Rustorp (62) Heldragen linje anger gränsen mellan syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd och syrefattigt tillstånd. Över streckad linje är syretillståndet svagt. 74

77 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Lillåns och Domneåns avrinningsområden Minskande syrgashalter i Lillåns övre del Under perioden har den årslägsta syrehalten i Lillån vid Rustorp (62) varierat mellan,6 mg/l (nästan syrefritt tillstånd, 1996) och 8, mg/l (syrerikt tillstånd, 1995). Trenden går mot sämre syreförhållanden (Figur 9). Vid utloppet i Vättern (6) har syrgashalten legat mer konstant kring 6 mg/l. Grumlighet (FNU) Ljusförhållanden Färgtalet avspeglar vattnets innehåll av humus och järn. Färgtalet varierar ofta enligt samma mönster som TOC-halten, eftersom denna huvudsakligen bestäms av mängden humus i vattnet. Starkt färgat vatten i Domneån Vid de båda provplatserna i Lillån var vattnet måttligt färgat år 23 medan det var starkt färgat i Domneån. Särskilt i Domneån var variationerna under året stora med högre värden vid större vattenflöde (Figur 89). Grumligheten anger vattnets innehåll av suspenderat material av både organiskt (t.ex. plankton) och oorganiskt ursprung (t.ex. mineralpartiklar). Betydligt grumligt Både i Lillån vid Rustorp (62) och vid utloppet i Vättern (6) bedömdes vattnet som betydligt grumligt. Det största bidraget till grumlingen kom sannolikt från erosion av åkermark. I Lillån vid Rustorp (62) har grumligheten varierat inom klassen betydligt grumligt hela perioden Även vid Lillåns utlopp i Vättern (6) har vattnet oftast klassats som betydligt grumligt (Figur 91). Åren 2 och 21 var dock vattnet starkt grumligt till följd av höga flöden. Figur 91. Medelvärden för grumlighet (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Lillån vid utloppet i Vättern (6) Streckad linje anger gränsen mellan måttligt och betydligt grumligt vatten. Över heldragen linje är vattnet starkt grumligt. Surhet Mycket god buffertförmåga Buffertkapaciteten (motståndskraften mot försurning mätt som alkalinitet) var mycket god i både Lillån och Domneån år 23 (Figur 92). Domneån har en avsevärt mindre buffertförmåga än Lillån p.g.a. mindre jordbrukspåverkan och istället större påverkan från myrområden (Dumme mosse). Alkalinitet (mekv/l) 2, 1,5 1,,5, 62. Lillån, Rustorp 6. Lillån, Vättern 7. Domneån (nat. ref.) Figur 92. Medianvärden för alkalinitet med min- och maxvärden vid provplatser i Lillåns och Domneåns avrinningsområden år

78 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Lillåns och Domneåns avrinningsområden Alkalinitet (mekv/l) 1,5 Lillån Domneån Metaller 1,,5, Figur 93. Medianvärden för alkalinitet (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) vid Lillåns utlopp i Vättern (6) respektive Domneåns utlopp i Vättern (7) Trender mot ökande buffertförmåga Under perioden finns trender mot ökande alkalinitet i både Lillån (62, 6) och Domneån (Figur 93). Ökningen är särskilt tydlig under senare år. Detta sammanhänger med att mindre nederbörd och avrinning gett mindre utlakning av sura humusämnen och minskad utspädning av buffrande ämnen p.g.a. mindre andel oneutraliserat regnvatten. I Domneån var 23 års alkalinitet den högsta i hela mätserien som startade 197. Vid bottenfaunaundersökningen i Lillån vid utloppet i Vättern (6) år 22 påvisades inte någon försurningspåverkan. Måttligt höga halter av bly, koppar och zink i vatten i augusti Inom Lillåns och Domneåns avrinningsområden mäts metaller i vatten endast i Lillån vid utloppet i Vättern (6). År 23 uppmättes måttligt höga halter av bly, koppar och zink i augusti. Övriga metallhalter var låga. Vad gäller metallhalter i vatten går det inte att urskilja några tydliga trender för perioden Medelhalterna har varit låga eller mycket låga med undantag för koppar och bly som även förekommit i måttligt höga halter. Måttligt höga kopparhalter i vattenmossa Metallhalter i vattenmossa mäts i Lillån uppströms Bankeryd (61) och Domneån vid inflödet i hamnbassängen (71). Halterna var generellt låga eller mycket låga år 23. Enda undantaget var koppar som uppmättes i måttligt höga halter i både Lillån och Domneån. I både Lillån (61) och Domneån (71) har som mest måttligt höga metallhalter i vattenmossa uppmätts under perioden Det gäller kvicksilver, koppar, zink, nickel och arsenik, i Lillån även krom och i Domneån även kadmium. Koppar (mg/kg TS) V 1992-H 1993-V 1993-H 1994-V 1994-H 1995-V 1995-H 1996-H 1997-H 1998-H 1999-H 2-H 21-H 22-H 23-H Figur 94. Kopparhalter i vattenmossa i Domneån (71) (V=vår, H=höst). Horisontell linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Värde saknas för

79 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Avrinningsområden inom Habo kommun AVRINNINGSOMRÅDEN INOM HABO KOMMUN BRANDSTORP 2 # Gagnån Svedån FAGERHULT Hornån # # Vättern 16 Knipån # # # # # HABO 11 # # 81 ## # # 9 # # # Figur 95. Provtagningsplatser i avrinningsområden inom Habo kommun år 23. För identifiering av provpunkter se Bilaga 2. Allmänt Från 1999 ingår ett antal mindre vattendrag inom Habo kommun (tillhörde tidigare Skaraborgs län) i undersökningen. Hökesåns avrinningsområde är relativt vittförgrenat och omfattar 69 km 2. Andelen sjö är 1 % och andelen skog 47 %. Hökesån är en av de större åarna kring Vättern som Vätterns sjölevande öringstammar utnyttjar som lek- och uppväxtområde. Pirkåsabäcken har sina källområden i Store Mossen och Spångamossen mellan Furusjö och Habo. Bäcken mynnar i Hökesån strax uppströms Habo. Fiskebäcken, Malmabäcken, Tumbäcken och Knipån (53 km 2 ) är mindre vattendrag som mynnar i Vättern i närheten av Habo. Hornån (3 km 2 ) mynnar i Vättern söder om Fagerhult, Gagnån (29 km 2 ) mynnar i Vättern i Fagerhult, Svedån mynnar i Vättern norr om Fagerhult och Krikån mynnar i Vättern vid Brandstorp. 77

80 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Avrinningsområden inom Habo kommun Punktkällor med utsläpp till vatten är (ARV = avloppsreningsverk): Ahlins i Habo AB (Fiskebäcken) Isaksson Gruppen AB (Malmabäcken) Furusjö ARV (våtmark, Pirkåsabäcken) Sibbabo deponi (infiltration, Pirkåsabäcken) Habo ARV (Hökesån) Fagerhults ARV (Gagnån) Brandstorp ARV (Krikån) Avloppsreningsverken släpper ut syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), näringsämnen (fosfor och kväve) samt metaller. Från ytbehandlingsverksamheten vid Ahlins i Habo och Isaksson Gruppen sker utsläpp av metaller. Lakvattnet från Sibbabo deponi innehåller främst klorid, syreförbrukande organiska ämnen, kväve, metaller och olja. Lakvattnet infiltreras i marken, varför någon direkt utsläppspunkt inte finns. Utöver utsläpp från punktkällor tillkommer påverkan från skogs- och jordbruk, enskilda avlopp samt nedfall från luften. Punktkällornas ungefärliga läge framgår av kartan i Figur 1. Utsläppsmängder för år 23 redovisas i Bilaga 8. Provtagningsplatser i området framgår av Figur 95. Näringsämnen (fosfor, kväve) Mycket höga fosforhalter i Malmabäcken Medelhalterna av fosfor var mestadels måttligt höga år 23 (Figur 97). Malmabäcken hade mycket höga halter och Hökesån vid utloppet i Vättern respektive Krikån hade höga halter. Lägst var halterna (låga halter) i Pirkåsabäcken vid Furusjö (16) respektive Svedån. Fosfor (µg/l) feb april juni Fosfor aug Grumlighet (FNU) 12 okt dec Grumlighet 1 Figur 96. Fosforhalter och grumlighet i Malmabäcken (9) år 23. Samvariation mellan fosfor och grumlighet antyder påverkan från åkermark De högsta fosforhalterna uppmättes i samband med hög grumlighet eller slamhalt (se exemplet Malmabäcken i Figur 96). Detta är typiskt för påverkan av erosion från åkermark. Mycket höga kvävehalter på många håll Vid flertalet provplatser uppmättes mycket höga medelhalter av kväve år 23 (Figur 97). I Fiskebäcken var kvävehalten extremt hög (16617 µg/l). I Hökesån vid Habo (11), Knipån och Krikån bedömdes kvävehalterna som höga och i Gagnån och Svedån som måttligt höga. Även de frekvent höga kvävehalterna beror troligen på jordbrukspåverkan. Sannolik påverkan från punktkälla i Fiskebäcken Vid samtliga provtagningar i Fiskebäcken år 23 uppmättes extremt höga kvävehalter. Högst var halten i augusti (43 µg/l). Vid detta tillfälle förelåg allt kväve som nitrit-+nitratkväve samtidigt som konduktiviteten var avsevärt förhöjd (325 ms/m). Detta förhållande antyder påverkan från punktkälla

81 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Avrinningsområden inom Habo kommun Fosfor (µg/l) Fiskebäcken 9. Malmabäcken 11. Hökesån, Habo 16. Pirkåsabäcken, Furusjö 15. Pirkåsabäcken, Habo Hökesån (Vä.v.f.) 11. Tumbäcken Fosfor (µg/l) Kväve (µg/l) Knipån (Vä.v.f.) Gagnån (Vä.v.f.) Svedån (nat. ref.) 2. Krikån Knipån (Vä.v.f.) Gagnån (Vä.v.f.) Svedån (nat. ref.) 2. Krikån Kväve (µg/l) Fiskebäcken 9. Malmabäcken 11. Hökesån, Habo 16. Pirkåsabäcken, Furusjö 15. Pirkåsabäcken, Habo Hökesån (Vä.v.f.) 11. Tumbäcken Figur 97. Medelhalter av fosfor respektive kväve vid provplatser i vattendrag inom Habo kommun år 23. Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Tunn, heldragen linje markerar övergången till höga halter och mellantjock linje gränsen till mycket höga halter. Över den tjockaste, heldragna linjen är halterna extremt höga. Pilar markerar utsläpp från punktkälla. Höga ammoniumhalter i Hökesån (11) I Hökesån vid Habo (11) var medelhalterna av ammonium höga år 23. I februari och oktober uppmättes t.o.m. mycket höga halter (1861 respektive 1582 µg/l). Orsaken kan vara genomslag av utsläppet från reningsverket i Habo vid låg vattenföring. Särskilt tydligt var detta i oktober då även konduktiviteten var förhöjd. Vid haltnivåer kring 2 µg/l kan ammonium vara giftigt för laxartad fisk och vid 2 µg/l för t.ex. abborre och gädda. Vid aktuella ph-värden och temperaturer föreligger dock sannolikt inga gifteffekter på fisk. Opåverkad bottenfauna år 22 Vid 22 års undersökning av bottenfaunan i Pirkåsabäcken (15), Hökesån (15), Hornån (141) och Gagnån (165) bedömdes ingen av lokalerna vara nämnvärt påverkad av närsalter och/eller organiska ämnen. 79

82 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Avrinningsområden inom Habo kommun Totalkväve (µg/l) 3 25 Övrigt kväve Ammonium Figur 98. Medelhalter av totalkväve (hel stapel) samt andelen ammoniumkväve (stapelns nedre del) i Hökesån vid utloppet i Vättern (Vätterns vattenvårdsförbund) Över linjen är kvävehalterna mycket höga. I Fiskebäcken, Malmabäcken, Hökesån vid Habo, Pirkåsabäcken (16, 15), Tumbäcken och Krikån finns tidsserier endast från 1999, vilket gör det svårt att utläsa några trender. Det kan dock konstateras att i Malmabäcken var 23 års medelhalter av både fosfor och kväve de lägsta under perioden. Detsamma gällde fosforhalterna i Pirkåsabäcken vid Furusjö (16) och Tumbäcken. I Krikån var 23 års medelhalt av fosfor däremot den högsta sedan 1999, vilket även gällde kväve i Hökesån vid Habo (11), Pirkåsabäcken vid Furusjö (16) och Tumbäcken. För Hökesån, Knipån, Gagnån och Svedån vid respektive utlopp i Vättern kan längre tidsserier utvärderas. Oroväckande ammoniumökning i Hökesån I Hökesån har medelhalterna av fosfor huvudsakligen varierat inom klassen höga halter under perioden Anmärkningsvärt är att kvävehalterna fördubblades under senare hälften av 199-talet från höga till mycket höga halter (Figur 98). Det är främst halten ammoniumkväve som ökat från mindre än 1 till ca 6 µg/l. Vid halter över ca 2 µg/l kan ammonium vara giftigt för bl.a. öring. Det kan finnas en koppling till utsläpp från Habo reningsverk, men annan källa kan med nuvarande kunskap inte uteslutas. Från höga till måttligt höga fosforhalter i Knipån I Knipån har fosforhalterna minskat sedan slutet av 198-talet från höga till måttligt höga halter. 23 års medelhalt var dock den högsta sedan Kvävehalterna har varit stabilt höga. Trendbrott för fosfor och kväve i Gagnån I Gagnån ökade både fosfor- och kvävehalterna svagt från måttligt höga till höga halter under 199-talet. De tre senaste årens medelhalter har dock åter bedömts som måttligt höga. Från måttligt höga till låga fosforhalter i Svedån I Svedån har fosforhalterna minskat från måttligt höga till låga under 198- och 199-talen och 23 års medelhalt var den lägsta någonsin (Figur 99). Kvävehalterna, som mestadels har bedömts som måttligt höga, uppvisar en minskande trend sedan

83 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Avrinningsområden inom Habo kommun Fosfor (µg/l) Figur 99. Medelhalter av fosfor (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Svedån vid utloppet i Vättern (Vätterns vattenvårdsförbund) Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över heldragen linje är halterna höga. Syreförbrukande ämnen Måttligt höga halter på flertalet provplatser Vid flertalet provplatser var 23 års medelhalter av syreförbrukande organiska ämnen (mätt som TOC) måttligt höga. Svedån hade låg halt, Pirkåsabäcken vid Habo (15) hög halt och Tumbäcken mycket hög halt. Årets högsta halter i juni och december De högsta halterna sammanföll med höga färgvärden i juni och december. Den främsta orsaken till de höga halterna torde därför vara stor tillförsel av humusämnen från omgivande mark i samband med mycket nederbörd. Vattendragen har små avrinningsområden med mycket liten sjöprocent, varför förutsättningarna för självrening genom sedimentation och utspädning är små. Lägre vattenföring gav de lägsta halterna av organiskt material på länge Under perioden är det bara Malmabäcken som inte uppvisar trender mot minskande halter av organiskt material och 23 års medelhalt var oftast den lägsta i mätserien (se exemplet Hökesån i Figur 1). Förklaringen är minskande vattenföring. Av tidsserierna för Hökesån, Knipån, Gagnån och Svedån framgår att 23 års halter av organiskt material var låga även i ett längre tidsperspektiv. I dessa vattendrag syns en nedåtgående trend sedan I Hökesån var 23 års medelhalt den lägsta i mätserien med startår 1986, i Knipån var 23 års medelhalt den lägsta sedan 1989, i Gagnån den lägsta sedan 1991 och i Svedån den lägsta sedan TOC (mg/l) Figur 1. Medelhalter av TOC (staplar) i Hökesån vid Habo (11) Smal linje markerar gränsen mellan måttligt hög och hög halt. Över den tjockare linjen är halten mycket hög. 81

84 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Avrinningsområden inom Habo kommun Opåverkad bottenfauna år 22 Vid 22 års undersökning av bottenfaunan i Pirkåsabäcken (15), Hökesån (15), Hornån (141) och Gagnån (165) bedömdes ingen av lokalerna vara nämnvärt påverkad av organiska ämnen och/eller närsalter. Syretillstånd Måttligt syrerikt i Malmabäcken och Pirkåsabäcken (16) Vid samtliga provplatser, förutom Malmabäcken och Pirkåsabäcken vid Furusjö (16), rådde ett syrerikt tillstånd under 23. I Malmabäcken och Pirkåsabäcken uppmättes den lägsta syrehalten i augusti (5,6 respektive 6,6 mg/l, vilket klassas som ett måttligt syrerikt tillstånd. Den sämre syresituationen i dessa vattendrag kan troligen förklaras av låg vattenföring under sommaren. I Malmabäcken har den årslägsta syrgashalten under perioden varierat mellan 2,6 mg/l år 21 och 9,6 mg/l år 2. Vid samtliga övriga provplatser inklusive Pirkåsabäcken vid Furusjö (16) har det varit konstant syrerika förhållanden under hela perioden Ljusförhållanden Färgvärdet avspeglar vattnets innehåll av humus och järn. Färgvärdet varierar ofta enligt samma mönster som TOC-halten, eftersom denna huvudsakligen bestäms av mängden humus i vattnet. Mycket humösa vatten Ovanstående resonemang stämde även i de nu aktuella vattendragen, men skillnaderna i färgvärde var större än för TOC. I Fiskebäcken, Malmabäcken och Svedån var vattnet måttligt färgat. Knipån hade betydligt färgat vatten och vid övriga provplatser bedömdes vattnet som starkt färgat. Grumligheten anger vattnets innehåll av suspenderat material av både organiskt (t.ex. plankton) och oorganiskt ursprung (t.ex. mineralpartiklar). Betydligt grumligt vid flertalet provplatser Flertalet provplatser hade betydligt grumligt vatten år 23. I Tumbäcken var det måttligt grumligt medan Fiskebäcken och Krikån hade svagt grumligt vatten. De högsta värdena på grumlighet förekom samtidigt som de högsta fosforhalterna (se exemplet Malmabäcken i Figur 96). Detta är typiskt för påverkan av erosion från åkermark. Både minskande och ökande grumlighet I Fiskebäcken har grumligheten minskat kontinuerligt under perioden och i Krikån sedan 2. I Hökesån vid Habo (11) och Pirkåsabäcken vid Furusjö (16) finns istället svaga trender mot ökande grumlighet. Sambandet mellan grumlighet och fosforhalt är ofta tydligt (se exemplet i Figur 11). Grumlighet (FNU) Grumlighet 22 Fosfor (µg/l) 23 Fosfor Figur 11. Medelvärden för grumlighet och fosforhalter i Tumbäcken (11)

85 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Avrinningsområden inom Habo kommun Surhet God motståndskraft mot försurning Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten mätt som alkalinitet) var god eller mycket god vid samtliga provplatser år 23. Hökesån, Knipån, Gagnån och Svedån är föremål för kalkningsinsatser. Mindre nederbörd ökade buffertförmågan På flera provplatser uppvisar buffertförmågan ökande tendenser under perioden Det gäller Fiskebäcken, Hökesån vid Habo (11), båda provplatserna i Pirkåsabäcken (16, 15) samt Krikån. Förklaringen är att mindre nederbörd och avrinning gett mindre utlakning av sura humusämnen och minskad utspädning av buffrande ämnen p.g.a. mindre andel oneutraliserat regnvatten. För Hökesån, Knipån, Gagnån och Svedån vid respektive utlopp i Vättern kan längre tidsserier utvärderas. Hökesån har haft mycket god, och ökande, buffertförmåga under hela perioden I Knipån ökade buffertförmågan i början av 199- talet från god till mycket god. I Gagnån har alkaliniteten ökat från svag till mycket god under perioden (Figur 12). I Svedån har buffertkapaciteten varierat mel- lan god och mycket god under hela perioden I samtliga fyra vattendrag uppvisar alkaliniteten en stadig ökning mellan 1998 och 23. Ökningen beror på mindre nederbördsmängder och troligen även på mindre deposition av försurande ämnen. Inga försurningsskador på bottenfaunan Några försurningsskador kunde inte påvisas vid den bottenfaunaundersökning som utfördes år 22 i Pirkåsabäcken (15), Hökesån (15), Hornån (141) och Gagnån (165). Metaller Hög blyhalt i Malmabäcken i augusti 23 Metaller i vatten mäts i Fiskebäcken (endast aluminium), Malmabäcken och Svedån. Medelhalterna av metaller år 23 var låga i Malmabäcken och mycket låga i Svedån. I augusti uppmättes en hög blyhalt (3,3 µg/l) i Malmabäcken. Vid samma tillfälle var kadmiumhalten måttligt hög. I februari och december var koppar- och zinkhalterna måttligt höga. Vid samma provpunkt uppmättes även måttligt höga kopparhalter i april och juni. Alkalinitet (mekv/l),25,2,15,1,5, Figur 12. Medianvärden för alkalinitet (staplar) med glidande treårsmedelvärden (tjock linje) i Gagnån vid utloppet i Vättern (Vätterns vattenvårdsförbund) Streckad linje anger gränsen mellan svag och god buffertkapacitet. Över heldragen linje är buffertkapaciteten mycket god. 83

86 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Avrinningsområden inom Habo kommun Aluminium (µg/l) Labilt Stabilt 23 Figur 13. Medelhalter av aluminium i Fiskebäcken (81) Minskande aluminiumhalter i Fiskebäcken I Fiskebäcken finns en trend mot minskande aluminiumhalter under perioden (Figur 13). Minskningen gäller både totalhalt och andelen labilt (lättrörligt) aluminium. Minskningen kan kopplas till minskad halt av organiskt material och minskad grumlighet. Minskande halter av främst koppar och zink i Malmabäcken I Malmabäcken har halterna av flera metaller minskat under perioden Det gäller främst koppar, som minskat från hö- Zink (µg/l) Figur 14. Medelhalter av zink i Malmabäcken (9) Streckad linje anger gränsen mellan mycket låga och låga halter. Över heldragen linje är halterna måttligt höga. ga till måttligt höga halter, och zink, som minskat från måttligt höga till låga halter (Figur 14), men även nickel och kobolt. Däremot har kadmium och arsenik ökat något. Förutom koppar och zink har även bly förekommit i måttligt höga halter (21). Övriga metallhalter har varit låga. De stundtals förhöjda halterna av främst bly, koppar och zink skulle eventuellt kunna härröra från nuvarande eller tidigare verksamhet vid det ytbehandlingsföretag som ligger uppströms provpunkten. Periodvis höga halter av krom och nickel i vattenmossa i Fiskebäcken I Fiskebäcken mäts metallhalter även i vattenmossa. År 23 uppmättes måttligt höga halter av koppar och nickel medan övriga metallhalter var låga. Flertalet metallhalter har minskat under perioden Särskilt gäller detta krom, som minskat från höga till låga halter (Figur 15). Kvicksilver, bly och kobolt har minskat från låga till mycket låga halter. Krom och nickel har förekommit i höga (år 2 respektive 22) och måttligt höga halter. Koppar har generellt uppmätts i måttligt höga halter medan övriga metallhalter har varit låga. Även uppströms denna provpunkt bedrivs ytbehandling. Krom (mg/kg TS) H 2-H 21-H 22-H 23-H Figur 15. Kromhalter i vattenmossa i Fiskebäcken (81) (H=höst). Tunn linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över den tjockare linjen är halterna höga. 84

87 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Kommentar KOMMENTAR TILL TREÅRSPERIODEN Vattenföring, transporter och arealspecifik förlust År 21, 22 och 23 hade alla lägre vattenföring än normalt. Detta gällde särskilt 23 då vattenföringen var den lägsta sedan 1996/97. Lägre vattenföring gav mindre påverkan från diffusa källor (främst jordbruk) och större genomslag av punktkällor (t.ex. reningsverk). Lägre vattenföring än normalt medförde att transporterna av näringsämnena fosfor och kväve samt syreförbrukande organiskt material oftast var mindre än medelvärdet för perioden , 22 respektive 23. Under treårsperioden har den arealspecifika förlusten av fosfor varit mycket låg - låg i Kierydsån (måttligt hög 23), låg i Stensjöån, låg - måttligt hög i Lillån vid utloppet i Tabergsån (43) och Tabergsån vid utloppet i Munksjön (42), måttligt hög i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern, måttligt hög - hög i Tabergsån vid utloppet i Vättern (4), Nässjöån och Lilllån vid utloppet i Vättern (6) samt mycket hög i Lyckåsån. Den arealspecifika förlusten av kväve har under samma period varit låg - måttligt hög i Lillån vid utloppet i Tabergsån (43), måttligt hög i Kierydsån och Tabergsån vid utloppet i Munksjön (42), måttligt hög - hög i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern och Stensjöån, hög i Lyckåsån, Tabergsån (4) och Lillån (6) vid respektive utlopp i Vättern samt mycket hög i Nässjöån. De höga förlusterna av fosfor och kväve orsakades främst av jordbrukspåverkan. I Nässjöån, Tabergsån (4), Lillån (6) respektive Huskvarnaån (3) vid utloppet i Vättern, och eventuellt även Stensjöån, bidrog sannolikt utsläpp från reningsverken i Nässjö, Jönköping (Simsholmen), Bankeryd, Huskvarna respektive Forserum. Vattenkemi Halterna av näringsämnena fosfor och kväve har inte varierat särskilt mycket under treårsperioden, främst beroende på att vattenföringen varit ungefär densamma. De mest anmärkningsvärda avvikelserna gäller Kierydsån där 23 års medelhalter p.g.a. ett extremvärde i april (19 µg/l) var nästan tre gånger så höga som 21 och 22. I Landsjön var 23 års fosforhalter i ytvattnet halverade jämfört med 21 och 22, vilket bröt en oroväckande ökande trend. I Lyckåsån var 23 års kvävehalt av okänd anledning fördubblad jämfört med 21 och 22. I Nässjöån har fosforhalterna varierat mellan 86 µg/l 22 och 45 µg/l 23. I Malmabäcken var fosforhalten fyra gånger så hög 21 som 23. De högsta fosforhalterna (extremt höga halter) har förekommit i Röttleån (21), Landsjön (21 och 22), Ryssbysjön (21 och 22) Huluån (21-23) och Malmabäcken (21-23). De högsta fosforhalterna sammanfaller ofta med de högsta värdena för grumlighet. Detta eftersom de höga fosforhalterna ofta orsakas av erosion från jordbruksmark och fosforn ofta är partikelbunden. Högst kvävehalter (extremt höga halter) har det varit i Röttleån (21), Nässjöån (21-23), Lillån vid utloppet i Vättern (21-23) och Fiskebäcken (21-23). I Fiskebäcken finns misstanke om påverkan från punktkälla. 85

88 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Kommentar Halterna av syreförbrukande organiska ämnen (främst humus från omgivande mark, mätt som TOC) och färgvärdet ökade med ökande vattenföring. Skillnaderna mellan åren var små, men något lägre vattenföring år 23 gav lägre värden för TOC och färg. De högsta medelvärdena (mycket höga TOC-halter) har förekommit i Ällingabäcken (21 och 22), Fredriksdalaån (21), Ryssbysjöns utlopp (22), Sandserydsån (21-23), Pirkåsabäcken vid Furusjö respektive Habo (21) och Tumbäcken (21-23). Samtliga dessa provplatser har även haft starkt färgat vatten ett eller flera år under perioden. Detsamma gäller Nässjöån, Huluån, Stensjöån, Vederydssjöns utlopp och Domneån. I rinnande vatten har syretillståndet oftast varit mycket gott. De sämsta förhållandena har det varit i Lillån vid Rudstorp (62) där syrefattigt tillstånd uppmättes i juni 21 (2,7 mg/l), augusti 22 (1,6 mg/l) och augusti 23 (1,5 mg/l). I Malmabäcken var det syrefattigt i juni och augusti 21 (2,6 mg/l) och måttligt syrerikt i augusti 22 (6,2 mg/l) respektive 23 (5,6 mg/l). Orsaken till den dåliga syretillgången var sannolikt stor tillförsel av syreförbrukande organiskt material kombinerat med litet vattenflöde under sommaren. I övrigt har måttligt syrerika förhållanden förekommit vid ett eller flera tillfällen under treårsperioden vid Runnerydssjöns utlopp, Nässjöån, Huluån, Lanån och Lillån vid utloppet i Vättern (6). I samtliga undersökta sjöar har det varit syrebrist i bottenvattnet någon gång under perioden I Bunn, Landsjön, Stensjön, Stora Nätaren och Munksjön har syretillgången varit otillfredsställande vid samtliga provtagningar. Orsaken torde vara stor tillförsel av syreförbrukande ämnen och algproduktion i kombination med begränsade djuphålor, varför den tillgängliga mängden syre inte räcker till för nedbrytningen. Motståndskraften mot försurning (buffertförmåga mätt som alkalinitet) var god eller mycket god vid samtliga provplatser under hela treårsperioden. Det enda undantaget var Sandserydsån där mycket svag buffertkapacitet uppmättes i februari 22 (ph: 5,6, alkalinitet:,3 mekv/l). Årsmedelhalterna av metaller i vatten har oftast varit låga eller mycket låga. Ett undantag är Malmabäcken som år 21 hade höga halter av aluminium (bedömningsgrunder saknas) och koppar och måttligt höga halter av bly och zink. Även 22 förekom måttligt höga halter av koppar och zink. År 23 var endast kopparhalterna måttligt höga. Metaller i vattenmossa Metallhalterna i vattenmossa har mestadels varit låga eller mycket låga. De högsta halterna (höga halter) har uppmätts i Runnerydssjöns utlopp (nickel 21), Nässjöån (kobolt 21 och 22) samt Fiskebäcken (nickel 22). Vid dessa provplatser samt Stensjöån, Huskvarnaån, Tabergsån vid Bårarp respektive Norrahammar, Lillån och Domneån har det även vid ett eller flera tillfällen under treårsperioden uppmätts måttligt höga halter av flera metaller, särskilt gäller detta koppar och nickel. Nämnas kan även måttligt höga blyhalter i Nässjöån (21), Huskvarnaån (21 och 22) samt Tabergsån vid Norrahammar (23). Metaller och miljögifter i gädda Denna undersökning gjordes år 23, men redovisas med rådata i årsrapporten för

89 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Kommentar Undersökning av halterna av metaller i lever och PCB i muskel i gäddor från Munksjön påvisade stor avvikelse för koppar och mycket stor avvikelse för krom i förhållande till jämförvärden (abborrlever i Östersjön). Kromhalten var högre i Munksjön än i Vättern, Vänern och fyra referenssjöar (abborrlever). Jämfört med tidigare undersökningar i Munksjön var blyhalten lägre medan halterna av koppar och krom var avsevärt högre. Summahalten PCB och PCB 153 var lägre än angivna gränsvärden. Växtplankton Undersökning av växtplanktonsamhället har utförts i augusti 21, 22 och 23. Utifrån växtplanktonsamhället har näringstillståndet bedömts som näringsfattigt måttligt näringsrikt i Ören, måttligt näringsrikt i Bunn och måttligt näringsrikt näringsrikt i Stensjön, Rocksjön och Munksjön. I Landsjön och Stora Nätaren har tillståndet bedömts som näringsrikt och i Ryssbysjön som näringsrikt - mycket näringsrikt. Risken för blomning av potentiellt giftbildande blågrönalger har bedömts som liten i Ören, Bunn, Stensjön, Rocksjön och Munksjön. I Stora Nätaren och Ryssbysjön har risken däremot bedömts som stor. I Landsjön har bedömningen varierat mellan liten (21, 22) och stor (23). Bottenfauna Under treårsperioden undersöktes bottenfaunan 22. Vid lokalerna i rinnande vatten påvisades tydlig försurningspåverkan i Sandserydsån medan övriga provplatser var opåverkade. Inte någon av lokalerna i sjöarnas strandzon bedömdes som försurningspåverkad. Lokalen i Sandserydsån bedömdes också vara tydligt påverkad av organiska ämnen och/eller närsalter, vilket även gällde Huluån. Lokalen i Lillån (6) bedömdes som starkt eller mycket starkt påverkad. Vad gäller provplatserna i sjöarnas strandzon bedömdes Stensjön och Munksjön som tydligt påverkade av organiska ämnen/närsalter och Ryssbysjön som starkt eller mycket starkt påverkad. I djupvattenzonen bedömdes både Ryssbysjön, Kåvasjön och Munksjön ha ett näringsrikt tillstånd med låg syrehalt i bottenvattnet (måttligt hög i Kåvasjön). Förekomst av rödlistade (enligt ArtData- Banken) eller ovanliga arter (enligt Medins) samt hög diversitet gjorde att naturvärdet bedömdes som högt i Stensjöån, Lillån (432) och Hornån. Elprovfiske Årligt elprovfiske i Stensjöån har påvisat en låg öringtäthet. Vid 22 års undersökning fångades fler öringar än 21, men elfisket 23 visade att 22 års resultat var en tillfällig ökning i en trend som annars tyder på en pågående försämring. Det finns risk för att beståndet på sikt helt försvinner. Lokalen har förutsättningar att hysa ett betydligt större öringbestånd än vad den gör. Möjliga orsaker till den låga öringtätheten kan vara konkurrens med andra fiskarter, grumlingar som överlagrar rommen (försämrar syreutbytet) samt liten vattenföring sommartid, eventuellt i kombination med utsläpp av syretärande ämnen från Forserums reningsverk. 87

90 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Referenser REFERENSER ALABASTER & LLOYD Water quality criteria for freshwater fish. Butterworth. ALCONTROL AB. 23. Vätterns tillflöden inom Jönköpings län 22. ALCONTROL AB. 22. Vätterns tillflöden inom Jönköpings län 21. ALCONTROL AB. 21. Vätterns tillflöden (Jönköpings län) APPELBERG-BERGQVIST Undersökningstyper för provfisken i sötvatten. Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium PM BOHLIN, T Information från Sötvattenslaboratoriet DEGERMAN, E., FERNHOLM, B. och LINGDELL, P-E Bottenfauna och fisk i sjöar och vattendrag. Utbredning i Sverige. Naturvårdsverket Rapport FRIES, B.F. et al Skandinaviska fiskar. (Teckningar av Wilhelm von Wright). GÄRDENFORS, U. (ed.) 2. Rödlistade evertebrater i Sverige 2 The 2 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. HANZE, K. & SUNDIN, P Organiska miljögifter. Bakgrundsdokument till bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Version HENRIKSSON, L. & MEDIN, M Biologisk bedömning av försurningspåverkan på Lelångens tillflöden och grundområden Aquaekologerna på uppdrag av Länsstyrelsen i Älvsborgs län. HÖRNSTRÖM, E Trofigradering av sjöar genom kvalitativ fytolanktonanalys. SNV PM HÖRNSTRÖM, E The influence of ph, humus and calcium concentration on aluminium-toxicity to phytoplankton. KM LAB SKARA Redogörelse för samordnad recipientkontroll i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län 1992, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2. KM LAB. 2. Angående nya bedömningsgrunder för miljökvalitet (vattenkemi). Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi. Skrivelse daterad LINDELL, M. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Personlig kommunikation. LINGDELL, P-E Vilket skydd har de vattenlevande smådjuren i landets naturskyddsområden? SNV Rapport LINGDELL, P-E Försurnings-, förorenings- och naturvärdesstatus i Gagnån 1995 och Rödån Bedömningar utifrån bottenfaunans artsammansättning. Länsstyrelsen i Skaraborg 97/3. 88

91 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Referenser LINGDELL, P-E Effekter på bottenfaunan av ändrad kalkningsstrategi i Vätterbäckar. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Meddelande 1998:5. LÄNSSTYRELSEN I JÖNKÖPINGS LÄN Vattenvårdsprogram Jönköpings kommun. Miljö i Jönköpings län 199:4. LÄNSSTYRELSEN I JÖNKÖPINGS LÄN Vattenvårdsprogram Nässjö kommun. Miljö i Jönköpings län 199:13. LÄNSSTYRELSEN I JÖNKÖPINGS LÄN Tillstånd och påverkansgrad i länets sjöar och vattendrag. Meddelande 1997:48. MEDINS SJÖ- OCH ÅBIOLOGI AB Utvärdering av 97 lokaler i Sydoch Mellansverige. Opublicerat material. MEDINS SJÖ- OCH ÅBIOLOGI AB Undersökningar i försurade och kalkade sjöar och vattendrag i Värmland Länsstyrelsen i Värmlands län, Miljöenheten. Rapport 1998:18. MEDINS SJÖ- OCH ÅBIOLOGI AB Bottenfauna i Jönköpings län En försurningsundersökning av 35 lokaler i rinnande vatten. Länsstyrelsen i Jönköpings län (ref. Tobias Haag). Meddelande 1999:4. MEDINS SJÖ- OCH ÅBIOLOGI AB. 2. Kommentarer kring bedömning av bottenfauna med de nya bedömningsgrunderna. NATURVÅRDSVERKET Bedömningsgrunder för svenska ytvatten. Statens Naturvårdsverks Publikationer 1969:1 NATURVÅRDSVERKET Recipientkontroll vatten. Allmänna Råd 86:3. NATURVÅRDSVERKET Recipientkontroll vatten. Del 1. Undersökningsmetoder för basprogram. Rapport 318. NATURVÅRDSVERKET Recipientkontroll vatten. Del 2. Undersökningsmetoder för specialprogram. Rapport 319. NATURVÅRDSVERKET Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Allmänna Råd 9:4. NATURVÅRDSVERKET System Aqua. Underlag för karaktärisering av sjöar och vattendrag. Rapport NATURVÅRDSVERKET a. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport NATURVÅRDSVERKET b. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Kust och hav. Rapport NATURVÅRDSVERKET c. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Bakgrundsrapport 1. Kemiska och fysikaliska parametrar. Rapport 492. NATURVÅRDSVERKET d. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Bakgrundsrapport 2. Biologiska parametrar. Rapport NATURVÅRDSVERKETS HEMSIDA Persson, G. och Olsson, H Eutrofiering i svenska sjöar och vattendrag. Tillstånd, utvecklingsorsak och verkan. SNV Rapport SMHI METEOROLOGI Temperaturen och nederbörden i Sverige Referensnormaler. SMHI Meteorologi. Nr 81,

92 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Referenser SMHI SVENSKT VATTENARKIV Avrinningsområde i Sverige. Del 3. Vattendrag till Egentliga Östersjön och Öresund. SMHI Hydrologi. Nr 5, SMHI Väder och vatten. Nr Nr STATISTISKA CENTRALBYRÅN Statistik för avrinningsområden SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSI- TETS HEMSIDA. TIKKANEN, T. OCH WILLÉN, T Växtplanktonflora. Naturvårdsverket. WILLÉN, E., WILLÉN, T. OCH AHLGREN, G Skadliga alger i sjöar och hav. SNV Rapport VÄTTERNVÅRDSFÖRBUNDET. 22. Industripåverkan på Vätterns fiskar. Rapport nr 66 från Vätternvårdsförbundet. ÅTGÄRDSGRUPP VÄNERN Rapport nr Rapport nr 2 och

93 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 1 - Kontrollprogram BILAGA 1 Kontrollprogram 91

94 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 1 - Kontrollprogram Provplatser och analysomfång Gällande kontrollprogram Program för samordnad recipientkontroll i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län, fastställt av Länsstyrelsen i Jönköpings län, är daterat Undersökningsmoment och provtagningsfrekvens för de punkter inom programmet där ALcontrol ansvarar för undersökningarna, framgår av Tabell 1. Tabell 1. Undersökningsmoment och provtagningsfrekvens för de provpunkter inom kontrollprogrammet för Vätterns tillflöden inom Jönköpings län, där ALcontrol ansvarar för undersökningarna. ID Plats Moment - antal prov per år Röttleån 125 Bunn 2 1 3/3 135 Ören 2 1 3/3 14 Kierydsån 6 Edeskvarnaån 25 Landsjön 2 1 3/3 22 Lyckåsån 6 Huskvarnaån 35 Kåvasjön 1/3 1/6+ PCB 31 Huskvarnaån, uppströms Kåvasjön 1 32 Huskvarnaån, Karlsfors 6+Al 325 Stensjön 2 1/3 1 3/3 1/6 33 Stensjöån, utlopp i Stensjön 6 1 1/3 1/3 34 Huskvarnaån, Lekeryd 6 35 Huskvarnaån, Ylens utlopp Stora Nätaren 2 1/3 1 3/3 1/6 36 Huluån 12 1/3 365 Ryssbysjön 2+ NH4 37 Nässjöån Runnerydssjöns utlopp 6+ NH4 378 Ällingabäcken Fredriksdalaån, Äsperyd 6 39 Lanån, Hästsjöns utlopp. Referens 6 1 Tabergsån 45 Munksjön 12+ NH4 1 1/3 1 3/3 1/6+ PCB 1/3 1 3/3 1/6+ PCB 415 Rocksjön 2 1 3/3 1/6 42 Tabergsån, inlopp i Munksjön Lillån, inlopp Tabergsån Lillån, vid Råslätt 1/3 434 Lillån, Torsvik 6 44 Tabergsån, Bårarp 6 1 1/3 45 Sandserydsån 6 1/3 46 Kallebäcken Tabergsån, Norrahammar 1 49 Vederydssjöns utlopp. Referens 6 1/3 92

95 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 1 - Kontrollprogram Tabell 1 (forts.). Undersökningsmoment och provtagningsfrekvens för de provpunkter inom kontrollprogrammet för Vätterns tillflöden inom Jönköpings län, där ALcontrol ansvarar för undersökningarna. ID Plats Moment - antal prov/år Tillflöden på Vätterns västra sida 6 Lillån, utlopp i Vättern / Lillån, uppströms Bankeryd 1 62 Lillån, öst om Rustorp. Referens 6 71 Domneån, inlopp hamnbassäng 1 81 Fiskebäcken, ovan järnvägen 6+Al 1 9 Malmabäcken Hökesån,nedstr. Habo reningsverk 1/ Hökesån, Habo kyrkby 6 15 Pirkåsabäcken, Habo 6 1/ Pirkåsabäcken, Furusjö 6 11 Tumbäcken, bergtäkt Hornån 1/3 165 Gagnån 1/3 2 Krikån 6 Moment 1 = Fys.kem L1 Vattenmossa Sediment Moment 2 = Fys.kem L2 Arsenik Arsenik Moment 3 = Fys.kem L3 Kadmium Kadmium Moment 4 = Vattenmossa Krom Krom Moment 5 = Bottenfauna Koppar Koppar Moment 6 = Växtplankton Järn Kvicksilver Moment 7 = Klorofyll Kvicksilver Nickel Moment 8 = Sediment Nickel Bly Moment 9 = Fisk (PCB+metall) Bly Zink Moment 1 = Elprovfiske Zink Kobolt Kobolt TOC, Tot-N, Tot-P PCB, PAH L1. Vattendrag L2. Sjöar L3. Metaller m.m. Temperatur Temperatur Aluminium PH Siktdjup Labilt aluminium Alkalinitet PH Kadmium Konduktivitet Alkalinitet Krom Färg Konduktivitet Koppar TOC Färg Nickel Turbiditet TOC Bly Syrgas Turbiditet Zink Syrgasmättnad Syrgas Arsenik Totalfosfor Syrgasmättnad Kobolt Totalkväve Totalfosfor Kisel Nitratkväve Fosfatfosfor Kalcium Totalkväve Magnesium Nitratkväve Natrium I ytvatten även: Kalium Klorid kalcium, magnesium, Sulfat natrium, kalium, klorid, sulfat 93

96 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 1 - Kontrollprogram 94

97 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. BILAGA 2 Provtagningsplatser, analysmetoder, förklaring av olika variablers innebörd samt bedömningsgrunder Vattenkemi Metaller i vattenmossa Växtplankton.. 19 Elprovfiske

98 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. VATTENKEMI Provtagningsplatser Provtagningsplatsernas läge framgår av Tabell 2 nedan. De redovisas även geografiskt på karta i Figur 11 samt karta under varje delområde i rapportens huvuddel. Tabell 2. Provtagningsplatser för vattenkemi med positionsangivelser och provtagningsdjup i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län år 23. Benämning Lägesbeskrivning Djup (m) Koordinater Röttleån 1 Röttleåns utlopp (Vätternvårdsförbundet) Bunn.5 / Ören.5 / Kierydsån, före utloppet i Ören Edeskvarnaån 25 Landsjön.5 / Lyckåsån, före utloppet i Landsjön Huskvarnaån 3 Huskvarnaåns utlopp (Vätternvårdsförbundet) Huskvarnaån, Karlsfors Stensjön.5 / Stensjöån, före utloppet i Stensjön Huskvarnaån, Lekeryd Huskvarnaån, Ylens utlopp Stora Nätaren.5 / Huluån Ryssbysjön Nässjöån Runnerydssjöns utlopp Ällingabäcken Fredriksdalaån, Äsperyd Lanån, Hästsjöns utlopp. Referens

99 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Tabell 2 (forts.) Provtagningsplatser för vattenkemi med positionsangivelser och provtagningsdjup i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län år 23. Benämning Lägesbeskrivning Djup (m) Koordinater Tabergsån 4 Tabergsån, Munksjöns utlopp (Vätternvårdsförb.) Munksjön.5 / Rocksjön.5 / Tabergsån, inlopp i Munksjön Lillån, inlopp i Tabergsån Lillån, Torsvik Tabergsån, Bårarp Sandserydsån Kallebäcken Vederydssjöns utlopp. Referens Tillflöden på Vätterns västra sida 6 Lillån, utlopp i Vättern Lillån, öst om Rustorp. Referens Domneåns utlopp (Nationellt referensvattendrag) Fiskebäcken, ovan järnvägen Malmabäcken Hökesån, Habo (Vätternvårdsförbundet) Hökesån, Habo kyrkby. Referens Pirkåsabäcken, Habo Pirkåsabäcken, Furusjö Tumbäcken, bergtäkt Knipån, Kvarnkulla (Vätternvårdsförbundet) Gagnån, Kvarnliden (Vätternvårdsförbundet) Svedån, Sved (Nationellt referensvattendrag) Krikån

100 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Parameterlista Bedömningsgrunder Analyser gjorda av ALcontrol, ackrediteringsnummer 16, har utförts enligt metoderna i nedanstående tabell. Tabell 3. Metoder för fysikaliska och kemiska analyser i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län år 23. Om inget annat anges har analysen utförts vid laboratoriet i Karlstad. Parameter Enhet Metod ph - SS Alkalinitet mekv/l SS-EN ISO mod. Konduktivitet ms/m SS-EN Färg mg/l SS-EN ISO 7887, del 4 TOC 1) mg/l SS-EN 1484:1 Turbiditet FNU F.d. SS Syrgas mg/l, % SS-EN Totalfosfor µg/l TrAAcs 8, ST92-PO4 Fosfatfosfor µg/l TrAAcs 8, G Totalkväve µg/l TrAAcs 8, ST892-NO23/2 Ammoniumkväve µg/l TrAAcs 8, J B Nitrat-+nitritkväve µg/l TrAAcs 8, ST892-NO23/2 Magnesium 1) mg/l Std.met.312 a-b Natrium 1) mg/l Std.met.312 a-b Kalium 1) mg/l Std.met.312 a-b Kalcium 1) mg/l Std.met.312 a-b Klorid mg/l EPA 3. Sulfat mg/l EPA 3. Kisel 2) mg/l SNV Aluminium, syral. µg/l SS mod 1) Aluminium, oorg. 1) µg/l SNV rapp 3316/315 Metaller, övr. 1) µg/l EPA 2.8 mod 1) Analyserat av ALcontrol Linköping 2) Analyserat av ALcontrol Uddevalla Från och med undersökningsåret 1999 tilllämpas Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport Sjöar och vattendrag). Nedanstående klassgränser har hämtats från rapporten. Vissa tillägg och avvikelser från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har gjorts (KM Lab 2). Skillnaderna är kommenterade i efterföljande text. Då inget annat anges, avser bedömningen medelvärden för år 23. För ph-värden och alkalinitet avses medianvärden och för syre årslägsta halter. För sjöar ingår endast ytvattenprov i bedömningen, frånsett för syre där bottenprovet bedöms. Vid beräkningar av årsmedelvärden har resultat understigande metodens detektionsgräns ingått med halva värdet. Variablernas innebörd Vattentemperatur ( C) Vattentemperaturen mäts alltid i fält. Den påverkar bl.a. den biologiska omsättningshastigheten och syrets löslighet i vatten. Eftersom densitetsskillnaden per grad ökar med ökad temperatur, kan ett språngskikt bildas i sjöar under sommaren. Detta innebär att vattenmassan skiktas i två vattenvolymer med olika fysikalisk-kemiska egenskaper. Förekomst av temperatursprångskikt försvårar ämnesutbytet mellan ytoch bottenvatten, vilket medför att syrebrist kan uppstå i bottenvattnet där syreförbrukande processer dominerar. Under vintern medför isläggningen att syresättningen av vattnet i stort sett upphör. Under senvintern kan därför också syrebrist uppstå i bottenvattnet. 98

101 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. ph-värde Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. Skalan är logaritmisk, vilket innebär att ph 6 är tio gånger surare och ph 5 är 1 gånger surare än ph 7. Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Regnvatten har ett ph-värde på 4, - 4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmältning. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt, vilket är en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid ph-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar, t.ex. nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter m.m. Vid värden under ca 5, sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet i vattnet. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan vattnets tillstånd med avseende på ph (medianvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala med tillägg: > 6,8 Nära neutralt 6,5 6,8 Svagt surt 6,2 6,5 Måttligt surt 5,6 6,2 Surt 5,6 Mycket surt Tillägg ALcontrol: 8-9 Högt ph > 9 Mycket högt ph Alkalinitet (mekv/l) Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen, vilka främst utgörs av karbonat och vätekarbonat. Alkaliniteten ger information om vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan vattnets tillstånd med avseende på alkalinitet (medianvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala: >,2 Mycket god buffertkapacitet,1-,2 God buffertkapacitet,5-,1 Svag buffertkapacitet,2-,5 Mycket svag buffertkapacitet,2 Ingen/obetydlig buffertkap. Konduktivitet (ms/m, 25 C) Konduktivitet (elektrisk ledningsförmåga) är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om markoch berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Konduktiviteten kan i en del fall även användas som indikation på utsläpp. Utsläppsvatten från reningsverk har ofta höga salthalter. Vatten med hög salthalt är tyngre (har större densitet) än saltfattigt vatten. Om inte vattnet omblandas kommer därför det saltrika vattnet att inskiktas på botten av sjöar och vattendrag. 99

102 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Färgtal (mg Pt/l) Färgtal mäts genom att vattnets färg jämförs med en brungul färgskala (platinaklorid). Färgtalet är främst ett mått på vattnets innehåll av humus och järn. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913), kan en klassindelning med avseende på vattnets färgtal göras enligt följande: Svagt färgat Ej eller obetydligt färgat 25-6 Måttligt färgat 6-1 Betydligt färgat > 1 Starkt färgat Siktdjup (m) Siktdjup (m) ger information om vattnets färg och grumlighet. Det mäts genom att man sänker ned en vit skiva i vattnet och med vattenkikare noterar djupet när den inte längre kan urskiljas. Därefter drar man upp den tills man åter kan se den och noterar djupet. Medelvärdet av dessa djup utgör siktdjupet. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913), kan en klassindelning med avseende på sjöars siktdjup göras enligt följande: 8 Mycket stort siktdjup 5-8 Stort siktdjup 2,5-5 Måttligt siktdjup 1,-2,5 Litet siktdjup <1, Mycket litet siktdjup Grumlighet (FNU) Grumligheten (turbiditeten) ger ett mått på vattnets innehåll av suspenderade partiklar, t.ex. plankton och mineralpartiklar. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på turbiditet göras enligt följande:,5 Ej eller obetydligt grumligt,5 1, Svagt grumligt 1, 2,5 Måttligt grumligt 2,5 7, Betydligt grumligt > 7, Starkt grumligt TOC (mg/l) TOC (totalt organiskt kol) ger information om halten av organiska ämnen. TOChalten ligger i intervallen 2-5 mg/l för näringsfattiga klarvattensjöar, 5-15 mg/l för humösa sjöar och 5-15 mg/l för näringsrika sjöar. Vatten som är kraftigt förorenade med organiskt material kan ha värden överstigande 15 mg/l. Nedbrytningen av det organiska materialet kräver syre. TOC-halten ger därför även information om risken för låga syrgashalter. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på TOC-halt göras enligt följande: 4 Mycket låg halt 4-8 Låg halt 8-12 Måttligt hög halt Hög halt > 16 Mycket hög halt 1

103 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Syrehalt (mg/l) Syrehalt anger mängden syre som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet främst genom omrörning (vindpåverkan, forsar) samt genom växternas fotosyntes. Syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen samt oxidation av ammonium. Syrebrist kan uppstå i bottenvattnet i sjöar med hög humushalt, efter kraftig algblomning eller vid tillförsel av syreförbrukande utsläpp (organiska ämnen, ammonium). Risken för syrebrist är störst under sensommaren, särskilt vid förekomst av skiktning (se rubriken Vattentemperatur), samt vid slutet av isvintrar. Om djupområdet i en sjö är litet kan syrebrist uppträda även vid låg eller måttlig belastning av organiska ämnen (humus, plankton). I långsamrinnande vattendrag kan syrebrist uppstå sommartid vid hög belastning av organiska ämnen och ammonium. Lägre syrehalter än 4 mg/l är ogynnsamt för många fiskarter. Forslevande bottenfaunaarter kan dock påverkas redan vid syrehalter mellan 5 och 6 mg/l. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på syrehalt (årslägsta värde) indelas enligt: > 7 Syrerikt tillstånd 5-7 Måttligt syrerikt tillstånd 3-5 Svagt syretillstånd 1-3 Syrefattigt tillstånd 1 Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd Avvikelse från bedömningsnormer Klassningen av en skiktad sjö skall enligt bedömningsgrunderna göras på en station/provtagningsdjup som motsvarar minst 1 % av sjöns bottenyta. Provtagningarna i de nu akuella sjöarna görs i djuphålan. Klassningen är gjord utifrån dessa mätningar, oavsett vilken andel av sjöns bottenyta dessa motsvarar. Syremättnad (%) Syremättnad är den andel som den uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt möjliga halten vid aktuell temperatur och salthalt. Vid C kan sötvatten t.ex. hålla en halt av 14 mg/l, men vid 2 C endast 9 mg/l. Mättnadsgraden kan vid kraftig algtillväxt betydligt överskrida 1 %. Vattnets tillstånd med avseende på syre bedöms utifrån syrehalten (se rubriken Syrehalt ). Fosfor (µg/l) Totalfosfor anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger i vatten antingen organiskt bundet eller som fosfat. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och syrebrist uppstår. Fosfatfosfor (PO 4 -P) är den oorganiska fraktionen av fosfor, som direkt kan tas upp av växterna. Partikulär fosfor är den fraktion av fosfor som är bunden till partiklar i vattnet (t.ex. humus, alger, lerpartiklar) och som därför kan filtreras bort. 11

104 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Tillstånd Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på totalfosforhalt (maj oktober) i sjöar bedömas enligt nedanstående skala. Skalan är kopplad till olika produktionsnivåer, från näringsfattiga till näringsrika vatten. 12,5 Låga halter 12,5-25 Måttligt höga halter 25-5 Höga halter 5-1 Mycket höga halter > 1 Extremt höga halter Avvikelse från bedömningsnormer Dessa gränser har tillämpats för medelhalter av värden uppmätta även under övriga delar av året. Tillståndsbedömning i rinnande vatten har gjorts enligt samma normer som för sjöar. Avvikelse Graden av avvikelse har bedömts för totalfosfor genom att jämföra halter vid stationer nedströms en eller flera utsläppskällor med en av punktkällor opåverkad station uppströms. Bedömningen har gjorts enligt den indelning som i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder gäller för fosfor i sjöar: 1,5 Ingen/obetydlig avvikelse 1,5-2, Tydlig avvikelse 2, 3, Stor avvikelse 3, 6, Mycket stor avvikelse > 6, Extrem avvikelse Kväve (µg/l) Totalkväve anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Kvävet kan föreligga dels organiskt bundet, dels som lösta salter. De senare utgörs av nitrat, nitrit och ammonium. Kväve är ett viktigt näringsämne för levande organismer. Tillförsel av kväve anses utgöra den främsta orsaken till övergödningen (eutrofieringen) av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, läckage från jord- och skogsbruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. Nitratkväve (NO 3 -N) är en viktig närsaltkomponent som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Nitrat är lättrörligt i marken och tillförs sjöar och vattendrag genom s.k. markläckage. Ammoniumkväve (NH 4 -N) är den oorganiska fraktion av kväve som bildas vid nedbrytning av organiska kväveföreningar. Ammoniumkväve omvandlas via nitrit (NO 2 -N) till nitrat (NO 3 -N) med hjälp av syre. Denna process tar ganska lång tid och förbrukar stora mängder syre. Oxidation av 1 kg ammoniumkväve förbrukar 4,6 kg syre. Många fiskarter och andra vattenlevande organismer är känsliga för höga halter av ammonium beroende på att gifteffekter kan förekomma. Giftigheten beror av phvärdet (vattnets surhet), temperaturen och koncentrationen av ammonium. En del ammonium övergår till ammoniak som är giftigt. Ju högre ph-värde och temperatur desto större andel ammoniak i förhållande till ammonium (Alabaster 1982). Enligt Naturvårdsverket (1969:1) är gränsvärdet för laxartad fisk (t.ex. öring och lax),2 mg/l och för fisk i allmänhet (t.ex. abborre, gädda och gös) 2 mg/l. En del tåliga arter inom gruppen vitfiskar (t.ex. ruda, mört, braxen) klarar dock högre halter. 12

105 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Tillstånd Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på totalkvävehalt (maj oktober) i sjöar bedömas enligt följande: 3 Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter > 5 Extremt höga halter Avvikelse från bedömningsnormer Dessa gränser har tillämpats för medelhalter av värden uppmätta även under övriga delar av året. Tillståndsbedömning i rinnande vatten har gjorts enligt samma normer. I Naturvårdsverkets bedömningsgrun-der saknas klassgränser för ammoniumkväve. Följande indelning har därför föreslagits av ALcontrol med utgångspunkt i Bedömningsgrunder för svenska ytvatten (SNV 1969:1): 5 Mycket låga halter 5-2 Låga halter 2-5 Måttligt höga halter 5-15 Höga halter > 15 Mycket höga halter Avvikelse Graden av avvikelse för totalkväve i sjöar och vattendrag har bedömts genom att jämföra halter vid stationer nedströms en eller flera utsläppskällor med en av punktkällor opåverkad station uppströms. Bedömningen har gjorts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) för fosfor i sjöar (se rubriken Fosfor ovan). Arealspecifik förlust av fosfor och kväve (kg/ha, år) Den arealspecifika förlusten i rinnande vatten, d.v.s. årstransporten dividerad med avrinningsområdets areal, beskriver tillförseln av kväve och fosfor från avrinningsområden till sjöar och hav. Den utgör också ett indirekt mått på produktionsförutsättningarna för vattendragens växt- och djursamhällen. Förlusterna av kväve och fosfor inkluderar tillförsel från alla källor uppströms mätpunkten. Den arealspecifika förlusten används för bedömning av förluster från olika marktyper i relation till normala förluster vid olika markanvändning. Eventuella punktkällors bidrag till arealförlusterna måste därför beaktas. Tillstånd Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på arealspecifik förlust av kväve och fosfor (12 haltmätningar per år under 3 år samt dygnsvattenföring) bedömas enligt nedanstående klassindelningar: Avvikelse från bedömningsnormer Transporterna av fosfor och kväve har beräknats på månadsbasis och avser

106 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. < 1, Mycket låga kväveförluster Fjällhed och fattiga skogsmarker 1, 2, Låga kväveförluster Icke kvävemättad skogsmark i norra och södra Sverige 2, 4, Måttligt höga kväveförluster Opåverkad myrmark, påverkad skogsmark (t.ex. hyggesläckage), ogödslad vall 4, 16, Höga kväveförluster Åker i slättbygd > 16, Mycket höga kväveförluster Odlade sandjordar, ofta i kombination med djurhållning <,4 Mycket låga fosforförluster Opåverkad skogsmark,4,8 Låga fosforförluster Vanlig skogsmark,8,16 Måttligt höga fosforförluster Hyggen, myr- och torvmark, mindre erosionsbenägen åkermark, ofta med vallodling,16,32 Höga fosforförluster Åker i öppet bruk >,32 Mycket höga fosforförluster Erosionsbenägen åkermark Avvikelse Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan avvikelsen från jämförvärdet med avseende på arealspecifik förlust av kväve bedömas enligt följande: < 2,5 Ingen el. obetydlig avvikelse 2,5 5 Tydlig avvikelse 5 2 Stor avvikelse 2 6 Mycket stor avvikelse > 6 Extrem avvikelse Avvikelsen från jämförvärdet för den arealspecifika förlusten av fosfor kan enligt samma källa bedömas enligt: < 1,5 Ingen el. obetydlig avvikelse 1,5 3 Tydlig avvikelse 3 6 Stor avvikelse 6 12 Mycket stor avvikelse > 12 Extrem avvikelse Som jämförvärde har använts det högst erhållna värdet vid beräkning utifrån den specifika avrinningen (21-23) respektive procenten sjö i avrinningsområdet, i enlighet med formler i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Övriga formler har bedömts som mindre användbara för de aktuella, mycket humösa vattnen. Kväve/fosfor-kvot Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor (N/P-kvoten) beskriver den relativa betydelsen av dessa ämnen och visar potentialen för massutveckling av blågrönalger. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på kväve/fosfor-kvot (juniseptember) i sjöar bedömas enligt följande: > 3 Kväveöverskott 15 3 Kväve-fosforbalans 1 15 Måttligt kväveunderskott 5 1 Stort kväveunderskott < 5 Extremt kväveunderskott 14

107 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Vid kväveöverskott (N/P-kvot > 3) är risken för blomning av blågrönalger liten, men risken ökar med ökande kväveunderskott (N/P-kvot < 3). Natrium, kalium, kalcium och magnesium Dessa är vanliga och ofarliga ämnen som förekommer naturligt i vatten. Förhöjda halter kan bero på t.ex. industriutsläpp. Aluminium Aluminium är ett vanligt förekommande ämne i jord som kan lakas ut vid försurning och i löslig form föras ut i vattendragen. Aluminium, främst i form av s.k. labilt aluminium, verkar i höga koncentrationer som ett gift för vattenlevande organismer, däribland fisk. Bjärnborg (1987) anger att den toxiska (giftiga) halten för fisk ligger i intervallet 5-15 µg/l. Tungmetaller (µg/l) Tungmetaller är metaller med densitet > 5 g/cm 3. De finns naturligt i miljön i förhållandevis låga halter. Till skillnad från flertalet naturligt förekommande ämnen tycks vissa tungmetaller - främst bly, kadmium och kvicksilver inte ha någon funktion i levande organismer. I stället orsakar dessa metaller redan i små mängder skador på både djur och växter. Några tungmetaller, t.ex. zink, krom och koppar, är nödvändiga och ingår i enzymer, proteiner, vitaminer och andra livsviktiga byggstenar, men tillförseln till organismen får inte bli för stor. Tungmetallerna är oförstörbara, bryts inte ner och utsöndras mycket långsamt från levande organismer. De är således exempel på stabila ämnen, som blir miljögifter för att de dyker upp i alltför stora mängder i fel sammanhang. Metallerna förekommer i olika kemiska former och är därigenom i olika grad tillgängliga för levande organismer. Metallerna kan förekomma lösta i vattnet i jonform eller som oorganiska och organiska komplex. De binds även till partiklar. Även tungmetallernas rörlighet i miljön skiftar beroende på deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Tillstånd Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på metallhalter i vatten indelas enligt nedanstående tabell. Skalan är relaterad till risken för biologiska effekter. Risken, som ökar från måttligt höga halter, är störst i klara, näringsfattiga och sura vatten. Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Arsenik,4, > 75 Bly,2, > 15 Kadmium,1,1,1,1,3,3 1,5 > 1.5 Koppar,5, > 45 Krom,3, > 75 Nickel,7, > 225 Zink > 3 Mycket höga halter 15

108 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. METALLER I VATTENMOSSA Provtagningsplatser Provtagningsplatsernas läge framgår av Tabell 4 nedan. De redovisas även geografiskt på karta i Figur 11 samt karta under varje delområde i rapportens huvuddel. Tabell 4. Provtagningsplatser för metaller i vattenmossa med positionsangivelser i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län år 23. (Vid provpunkt 46 saknades vattenmossan vid hämtningen.) Benämning Lägesbeskrivning Koordinater Huskvarnaån 31 Huskvarnaån, uppströms Kåvasjön Stensjöån, utlopp i Stensjön Nässjöån Runnerydssjöns utlopp Ällingabäcken Lanån, Hästsjöns utlopp. Referens Tabergsån 44 Tabergsån, Bårarp Kallebäcken Tabergsån, Norrahammar Tillflöden på Vätterns västra sida 61 Lillån, uppströms Bankeryd Domneån, inlopp hamnbassäng Fiskebäcken, ovan järnvägen Parameterlista Analyserna har utförts av ALcontrol i Linköping, ackrediteringsnummer 16, enligt metoderna i Tabell 5. Tabell 5. Analysmetoder för metaller i vattenmossa i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län år 23. Parameter Enhet Metod Arsenik 1) Bly Järn Kadmium mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS EPA 62 mod. SS-EN ISO SS-EN mod. SS-EN ISO

109 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Tabell 5 (forts.). Analysmetoder för metaller i vattenmossa i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län år 23. Parameter Enhet Metod Kobolt 1) Koppar Krom Kvicksilver Nickel Zink mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mgkg TS SS-EN ISO SS-EN mod. SS-EN ISO Fd SS mod SS-EN ISO SS-EN ISO Vattenmossa svarar påfallande snabbt på metaller i vattnet. En jämviktshalt som ligger 1 1 gånger högre än i vattnet nås redan inom några dagar. Samtidigt har vattenmossan dock en viss förmåga att kvarhålla haltpåslag från t.ex. tidigare belastningstoppar. Vid ph-värden omkring 7 föreligger inom koncentrationsintervallet,5 1 µg/l i stort sett direkt proportionalitet mellan halter i mossa och vatten. Upptaget sjunker snabbt med minskande ph. 1) Ej ackrediterad analys. Bedömningsgrunder Allmänt om vattenmossa Många av de ur miljösynpunkt, intressanta metallerna förekommer i naturvatten i koncentrationsintervall mellan,1-1 µg/l (1 µg =,1 mg). Tillstånd Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet avseende metaller i vattenmossa (mg/kg torrsubstans) indelas enligt: Vissa av dem kan påverka miljön redan i så låga halter som,1 µg/l. Detta ställer stora krav på provtagning och analys. I många fall kan det därför vara lämpligare att studera metallhalterna i organismer där de anrikas, t ex vattenmossa (Fontinalis). Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Arsenik,5, > 4 Mycket höga halter Bly > 15 Kadmium,3,3 1, 1, 2,5 2,5 15 > 15 Koppar > 25 Krom 1,5 1,5 3,5 3, > 5 Kvicksilver,4,4,1,1,3,3 1,5 > 1.5 Kobolt > 15 Nickel > 15 Zink > 25 17

110 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Allmänt om biologiska undersökningar På senare tid har det blivit allt vanligare att använda biologiska undersökningar i miljökontrollen av vatten. Fördelen med studier av växt- och djursamhällen är att de kan visa både genomsnittliga förhållanden och extremvärden under en period före provtagningen. Detta skall jämföras med fysikaliska och kemiska undersökningar som endast ger en ögonblicksbild av tillståndet vid tidpunkten för provtagningen. Genom att analysera organismsamhällen och med kännedom om förekommande arters ekologiska krav, kan man utläsa förhållandena i miljön. Biologiska undersökningar är således ett viktigt komplement till vattenkemi. Syftet med en undersökning av ett vattenområde är ofta att kartlägga eventuell miljöpåverkan av ett utsläpp. Eftersom miljöpåverkan är likställt med effekter på biologiska system är det naturligt att göra direktstudier av biologin. Antalet och artsammansättningen av vattenlevande organismer i naturliga samhällen är relaterade till vattenkvaliteten. Vid en förändring i vattenkvaliteten kan organismerna antingen anpassa sig till de nya förhållandena eller försvinna. I i vissa fall ersätts de av andra arter. Härigenom får man såväl artmässiga som mängdmässiga förändringar. Genom att analysera organismsamhället är det därför möjligt att utvärdera tillståndet i vattnet. Det motsatta förhållandet, d.v.s. att ämnena tar ut varandras verkan (antagonism) kan också förekomma. Även omgivningsfaktorer, som vattenomsättning, temperatur och syrehalt m.m., kan påverka effekten av ett utsläpp i både positiv och negativ riktning. Nämnda förhållande går som regel inte att studera genom kemiska och fysikaliska undersökningar, utan för detta krävs biologiska undersökningar. Dessa ger en integrerad bild av den sammanlagda påverkan som föreligger. I rinnande vatten kan vattenkemin variera mycket beroende på fluktuationer i belastning och flöde. I bland kan en påverkan som ger påtagliga miljöeffekter äga rum under en mycket kort tid (minuter, timmar). En sådan tillfällig händelse är ofta omöjlig att täcka in med ett normalt provtagningsprogram - det skulle kräva kontinuerliga provtagningar. Genom att studera växt- och djursamhällen som har exponeras för sådana tillfälliga händelser, kan man i efterhand fastställa den miljöpåverkan som skett. För att statistiskt säkerställa långsiktiga förändringar av miljön behövs undersökningsresultat från en längre tidsperiod. Tidsserierna bör omfatta årliga undersökningar i fem till tio år eller längre. Detta innebär att det också finns ett egenvärde i en undersökning, som underlag för studier av eventuella framtida förändringar. När man inte känner till exakt vilka ämnen som släppts ut eller när det är orimligt dyrt att analysera dem, kan man göra en generell bedömning av miljöpåverkan via biologiska undersökningar. Blandningar av olika ämnen kan ge en större påverkan än ämnena vart och ett för sig (synergism). 18

111 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. VÄXTPLANKTON Provtagningsplatser Provtagningsplatsernas läge framgår av Tabell 6 nedan. De redovisas även geografiskt på karta i Figur 11 samt karta under varje delområde i rapportens huvuddel. Tabell 6. Provtagningsplatser för växtplankton med positionsangivelser i södra Vätterns tillrinningsområde år 23. Benämning Lägesbeskrivning Koordinater Röttleån 125 Bunn Ören Edeskvarnaån 25 Landsjön Huskvarnaån 325 Stensjön Stora Nätaren Lilla Nätaren Ryssbysjön Tabergsån 45 Munksjön Rocksjön Allmänt om växtplankton Planktiska (i vattenmassan svävande) alger är av stor betydelse för en sjös näringsväv genom att de producerar syre och organiskt material samt utgör en viktig födoresurs för mikrober, djurplankton, ciliater, bottenfauna och fisk. Merparten av algerna har fotosyntetiserande förmåga och har därför tidigare räknats till växtriket, vilket också avspeglas i termen växtplankton som tidigare användes synonymt med planktiska alger. Numer är algernas systematiska tillhörighet mycket omdiskuterad och det finns ingen helt accepterad indelning. Utifrån molekylärbiologiska undersökningar placeras algerna i tre olika phyla: prokaryoter (blågrönalger), protister (bl.a. guldalger, kiselalger, dinoflagellater och rekylalger) och växter (grönalger). Sammansättningen av de planktiska algerna varierar mellan olika typer av vatten. 19

112 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Viktiga faktorer är näringstillgång, humushalt och det övriga ekosystemets struktur, t.ex. vilka fiskarter och vilken mängd fisk som finns i sjön. När ovanstående faktorer förändras ger det snabbt förändringar i växtplanktonsamhällets sammansättning. Algsamhället förändras också under året. I början av växtsäsongen dominerar små snabbväxande arter medan stora långsamväxande arter dominerar under sensommaren. Vissa planktiska alger, främst inom gruppen blågrönalger, kan bilda toxin (gift) och ämnen som ger en otrevlig smak och doft. Massutveckling av sådana alger kan orsaka problem i dricksvattentäkter. Problemen förekommer främst i näringsrika sjöar med höga fosforhalter, men även mindre näringsrika sjöar kan drabbas (Persson & Olsson 1992). Växtplankton inom miljöövervakningen De planktiska (i vattenmassan svävande) algerna reagerar snabbt på kemiskfysikaliska förändringar i den omgivande vattenmiljön, vilket gör dem användbara inom miljöövervakningen. De används främst för att ge information om näringssituationen i sjöar. På senare tid har man även analyserat rester av kiselalger i sjösediment från olika djup för att få en uppfattning om hur sjöns ph har förändrats över tiden. Bedömningsgrunder Bedömning av tillstånd Naturvårdsverket har valt ut följande parametrar för att beskriva tillståndet i en sjö med avseende på planktiska alger (Naturvårdsverket 1999 a): Totalvolymen planktiska alger i augusti (mm 3 /l) Säsongsmedelbiovolymen av planktiska alger (maj okt, mm 3 /l) Biovolym vårutvecklande kiselalger (april-maj, mm 3 /l) Besvärsbildande alger a) vattenblommande blågrönalger b) antalet släkten potentiellt toxinproducerande blågrönalger c) biomassan av Gonyostomum semen Vid vår bedömning av näringssituationen har även följande faktorer beaktats: Trofiskt index (BIN PR163) Förekomst av indikatorarter Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer Antal taxa En sammanfattande bedömning av tillståndet på varje lokal klassas enligt: Mycket näringsfattigt tillstånd Näringsfattigt tillstånd Måttligt näringsrikt tillstånd Näringsrikt tillstånd Mycket näringsrikt tillstånd Bedömning av påverkan För att bedöma om de undersökta sjöarna är antropogent (mänskligt) påverkade har jämförvärden räknats ut för olika sjötyper. Jämförvärden för de ovan beskrivna parametrarna finns uträknade för fyra huvudtyper av sjöar: grund slättsjö, djup slättsjö, skogssjö och fjällsjö. Det uppmätta värdet jämförs sedan med jämförvärdet och avvikelsen graderas i en skala från ingen eller obetydlig avvikelse till mycket stor avvikelse (Naturvårdsverket 1999 a). 11

113 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Vid vår slutgiltiga bedömning av påverkan har vi, liksom vid bedömning av tillstånd, även vägt in följande faktorer: Trofiskt index (BIN PR163) Förekomst av indikatorarter Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer Antal taxa En sammanfattande bedömning av påverkan på varje lokal klassas enligt: Ingen eller obetydlig påverkan Svag påverkan Tydlig påverkan Stark påverkan Mycket stark påverkan Bedömning av risken för långvariga blågrönalgblomningar För att bedöma om problemet med blomning av blågrönalger är kort- eller långvarigt har biomassa och antalet taxa beaktats. Risken för långvarig algblomning av blågrönalger på varje lokal klassas enligt: Ingen eller obetydlig påverkan Liten Tydlig Stor Mycket stor Biomassa Eutrofa (näringsrika) sjöar karaktäriseras av en stor biomassa under hela sommaren. I oligotrofa (näringsfattiga) sjöar överstiger biomassan sällan 1 mg/l. Sura sjöar och sjöar med hög humushalt karaktäriseras av en liten biomassa. Biomassan kan variera kraftigt under och mellan år i en och samma sjö. Det är därför svårt att bedöma näringstillståndet i intermediära sjöar enbart med hjälp av biomassan. Gränsvärden för bedömning av totalbiomassa är hämtade från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999 a). Vattenblommande blågrönalger Vattenblommande arter eller grupper omfattar främst släktena Anabaena, Aphanizomenon, Gloetrichia, Limnothrix, Microcystis, Planktothrix, Pseudoanabaena och Woronichinia. Många av dessa släkten kan också producera sekundära metaboliter (ämnesomsättningsprodukter) som kan vara toxiska (giftiga) samt ge vattnet en obehaglig lukt eller smak. Gränsvärden för bedömning av biomassan hos vattenblommande blågrönalger är hämtade från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999 a). Potentiellt toxinproducerande blågrönalger Antalet taxa av potentiellt toxinproducerande (giftbildande) blågrönalger indikerar om det finns ett kort- eller långvarigt problem i t.ex. en badsjö, vattentäkt eller en sjö med fisk- eller kräftodling. Ju fler taxa som förekommer vid ett och samma provtillfälle desto större är risken att problemen blir långvariga. Vid bedömning av biomassan hos potentiellt toxinbildande blågrönalger har gränsvärden från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder använts (Naturvårdsverket 1999 a). Flagellaten Gonyostomum semen Den slembildande flagellaten Gonyostomum semen räknas också till de besvärsbildande algerna. När Gonyostomum uppträder i stor mängd får badande en brun hinna över kroppen som kan orsaka viss hudirritation. Arten har uppvisat en ökande frekvens i skandinaviska sjöar under 19- talet. Den har vanligen en särskilt kraftig utveckling när vattentemperaturerna blir 111

114 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. höga i augusti. Gränsvärden för bedömning av biomassan hos Gonyostomum semen är hämtade från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999 a). Besvär kan förväntas hos badande vid höga eller mycket höga halter (klass 4 och 5). Arten kan dock betraktas som en potentiell besvärsbildare redan vid en liten biomassa (klass 2). Trofiskt index Sjöarnas trofigrad (näringsgrad) har bedömts med hjälp av ett trofiskt index (BIN PR163). Vissa taxa fungerar som indikatorer för näringsrikedom respektive näringsfattigdom (indikatorarter). Indikatorarterna bedöms efter en skala från 11 till 1 (Hörnström 1979). En taxa med ett trofiskt index på 11 är karaktäristisk för mycket näringsfattiga (ultraoligotrofa) förhållanden och ett taxa med ett trofiskt index på 1 är karaktäristisk för mycket näringsrika (eutrofa) förhållanden. Sjöns trofiska index beräknas utifrån indikatorarternas frekvens, enligt formeln: TIs = fx x TIa f Sjöarnas trofiska index bedöms efter samma skala som indikatorarterna (11-1), där 11 är lägsta trofigrad och 1 högsta. Medins har använt följande gränsvärden vid bedömningen: oligotrof mesotrof 36-5 eutrof 5-1 Vissa arter är goda indikatorarter men utgör sällan någon betydande andel av volymen. Arter i släktet Scenedesmus och grönalger i ordningen Chlorococcales är exempel på sådana arter (Tikkanen & Willén 1992). Dessa arter beaktas därför särskilt vid bedömningen. Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer Indelningen i ekologiska grupper har sammanställts av Gertrud Cronberg (personligt meddelande 1997). O - taxa som vanligtvis påträffas i oligotrofa (näringsfattiga) miljöer E - taxa som vanligtvis påträffas i eutrofa (näringsrika) miljöer I - taxa som är indifferenta d.v.s har en bred ekologisk tolerans Dels kan man titta på förhållandet mellan antalet eutrofa och oligotrofa taxa, dels kan man titta på förhållandet mellan frekvensen eutrofer och frekvensen oligotrofer. Frekvenserna skattas enligt BIN PR11. Antalet taxa Oligotrofa (näringsfattiga) vatten har i allmänhet något färre arter, jämfört med eutrofa (näringsrika) vatten, under sommaren. Det gäller framförallt inom alggrupperna blågrönalger, grönalger och pansarflagellater. Följande gränsvärden har använts för artantal (jämför Naturvårdsverket 1996): Mycket högt antal taxa > 65 Högt antal taxa 5-65 Måttligt högt antal taxa 3-5 Lågt antal taxa 2-3 Mycket lågt antal taxa > 2 Förekomst av indikatorarter 112

115 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Tabell 7. Bedömningsgrunder och gränsvärden enligt Naturvårdsverket (1999 a). Parameter Jämförvärde vid bedömning av påverkan grund djup skogs- fjällslättsjö slättsjö sjö sjö Totalbiomassa aug (mm 3 /liter) 1,5,75,5,5 Totalbiomassa medel maj-okt (mm 3 /liter) 1,5,5,5 Biomassa kiselalger april/maj (mm 3 /liter) 1 1,5 - Vattenblommande blågrönalger (mm 3 /liter),5,5,5 - Potentiellt toxinbildande alger (antal släkten) Gonyostomum semen (mm 3 /liter),1,1,1 - Klass Benämning Totalbiomassa (mm 3 /l) maj-oktober augusti 1 Mycket liten biomassa,5,5 2 Liten biomassa,5-1,5,5-2, 3 Måttligt stor biomassa 1,5-2,5 2, - 4, 4 Stor biomassa 2,5-5, 4, - 8, 5 Mycket stor biomassa >5, >8, Klass Benämning Biomassa blågrönalger (mm 3 /l) 1 Mycket liten biomassa,5 2 Liten biomassa,5-1, 3 Måttligt stor biomassa 1, - 2,5 4 Stor biomassa 2,5-5, 5 Mycket stor biomassa >5, Klass Benämning Antal potentiellt toxinproducerande släkten augusti 1 Inga eller få 2 3 Måttligt antal 3 5 Stort till mkt stort antal >4 Klass Benämning Biomassa G. semen (mm 3 /l) 1 Mycket liten biomassa,1 2 Liten biomassa,1-1, 3 Måttligt stor biomassa 1, - 2,5 4 Stor biomassa 2,5-5, 5 Mycket stor biomassa >5, Klass Benämning Avvikelse (uppmätt värde/jämförvärde) Biomassa Antal potentiellt Totalt / kisel-/ G. semen toxinproducerande blågrönalger släkten av bågrönalger 1 Ingen eller obetydlig avvikelse 1 1 <1 2 Liten avvikelse 1, - 2, 1, Tydlig avvikelse 2, - 3, , - 1,5 4 Stor avvikelse 3, - 5, Mycket stor avvikelse >5, >5 1,5 113

116 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. ELPROVFISKE Provtagningsplatser Provtagningsplatsernas läge framgår av Tabell 8 nedan. De redovisas även geografiskt på karta i Figur 11 samt karta under varje delområde i rapportens huvuddel. Tabell 8. Provtagningsplatser för elprovfiske med positionsangivelser i Vätterns tillflöden inom Jönköpings län år 23. Benämning Lägesbeskrivning Koordinater Huskvarnaån 33 Stensjöån, Sofiero Allmänt om elprovfiske Fisk utgör en väsentlig del av sötvattnens ekosystem, varför det är viktigt att bedöma fisksamhällenas tillstånd och eventuella förändringar i dessa. Bedömningsgrunder Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) ger möjlighet att bedöma olika aspekter av fisksamhället. Antal inhemska fiskarter bedöms enligt nedanstående klassgränser: > 5 Mycket högt antal arter 3 4 Högt antal arter 2 Måttligt högt antal arter 1 Lågt antal arter Mycket lågt antal arter Fångstens totala biomassa (g/1 m 2 ) bedöms enligt: > 22 Mycket hög biomassa Hög biomassa Måttligt hög biomassa 5-26 Låg biomassa < 95 Mycket låg biomassa Det totala antalet fiskar (antal/1 m 2 ) bedöms enligt: > 222 Mycket högt antal Högt antal Måttligt högt antal 6-23 Lågt antal < 6 Mycket lågt antal 114

117 Vätterns södra tillflöden ALcontrol Bilaga 2 Bedömningsgrunder m.m. Andelen laxfisk klassas enligt nedan: 1, Mycket hög andel laxfisk,9 1, Hög andel laxfisk,73,9 Måttligt hög andel laxfisk,16,73 Låg andel laxfisk <,16 Mycket låg andel laxfisk Reproduktionen av laxfisk indelas i följande klasser: 1, Mycket hög repr. av laxfisk,67 1, Hög repr. av laxfisk,5,67 Måttligt hög repr. av laxfisk,33,5 Låg repr. av laxfisk <,33 Mycket låg repr. av laxfisk Medelvärdet av ovanstående fem parametrar bildar ett samlat index som bedöms enligt följande: < 2, Mycket lågt samlat index 2, 2,5 lågt samlat index 2,5 3,6 måttligt högt samlat index 3,6 4, högt samlat index > 4, Mycket högt samlat index Ett mycket lågt samlat index indikerar att vattendragets fiskfauna består av ett stort antal arter, mycket fisk med stor andel laxfisk med stor reproduktion. Om klassningen hamnar kring 3 indikerar detta att vattendraget är nära medianen för svenska vattendrag. Ett mycket högt samlat index indikerar art- och individfattiga fisksamhällen med avsaknad av laxfisk. Bilden föreställer stensimpa (Cottus gobio). Illustration från Fries et al. ( ). 115