ORDBETYDELSER. 1. Förhållandet mellan ord och verklighet. Tomas Riad

Transkript

1 ORDBETYDELSER Tomas Riad Vad vet vi när vi anser oss känna till ett ords betydelse? Svaret är: en hel del. Kunskapen om ett ords betydelse innehåller information från olika håll, såsom ordets eget betydelseinnehåll, detta betydelseinnehålls förhållande till verkligheten, ordets relation till andra ords betydelse, ordets relation till andra ord i en given sats och ordets tendens att uppträda tillsammans med andra ord i språkbruket. I studiet av ordsemantik (ordbetydelse) är det lämpligt att ha några beskrivningssätt klara för sig och de därtill hörande termerna till hjälp. Detta kompendium ger en kortfattad presentation av de viktigaste termerna och deras innebörd. 1. Förhållandet mellan ord och verklighet I beskrivningen av ordbetydelse ska vi först notera relationen mellan språket och upplevelsen av verkligheten. Vi har som människor en förmåga att kategorisera världen omkring oss. De ord vi hittar i språket är ett uttryck för denna kategoriseringsförmåga sådan den blivit genom den komplexa, kollektiva, historiska process som resulterat i dagens svenska. Mellan talare av samma språk finns det utrymme för variation beträffande hur man kategoriserar verkligheten inom olika områden vilket kan relateras till den enskildes erfarenheter och språkmiljö. Vi kan därför använda t.ex. koka, sjuda, sautera och blanchera i olika utsträckning och med lite olika betydelser. Ändå är vi i stort sett överens om betydelsen hos de ord som hör till det vanliga ordförrådet. Språket innehåller således en systematisering av den upplevda verkligheten, filtrerad genom vår perception och kodifierad i orden och deras betydelser. Det finns andra sätt att systematisera verkligheten som inte är typiskt språkliga. Ett exempel är tomat som oftast kategoriseras som grönsak i språket, men som frukt av botaniker, eller banan som vi menar är en frukt och inte ett bär, men som botanikerna hävdar är både och, ty för dem är bär en undergrupp av frukt. Det är sannolikt så att vårt sätt att använda ätbara växter påverkat den språkliga kategoriseringen, som därmed blir annorlunda hos den genomsnittlige språkbrukaren jämfört med botanikern som har andra kriterier för sin kategorisering. 1 Ett annat exempel är husdjur som vi i vissa avseenden kategoriserar tillsammans med människor och därför ger semantiskt genus till (Min kanin... hon, Min kusin... hon). Andra djur får bara grammatiskt genus (insekten... den, mammuten... den). Eftersom perceptionen (och traditionen från t.ex. föräldrar till barn) huvudsakligen behandlar det för oss mest relevanta blir det ofta så att allmänspråket saknar termer där fackspråket har dem. I fackspråket är termerna i högre grad baserade på andra (t.ex. vetenskapliga) kategoriseringar än de språkliga. När vi ska beskriva ett ords betydelse behöver vi några olika begrepp. Vi börjar med skillnaden mellan referent och uttryck för referent. Ett uttryck för referent är en språklig enhet, 1 Det finns förstås många fler exempel att anföra, såsom valfiskar som är däggdjur och inte fiskar, och flygande hundar som inte är hundar utan fladdermöss. 1

2 t.ex. en nominalfras, som används i ett yttrande och som är länkat till något utanför språket, t.ex. mjölk, en familj, en idé, en älva eller längtan. Detta något är referenten, som således inte nödvändigtvis är något i konkret mening verkligt. Det räcker att det finns i vår tankevärld. Ord och uttryck kan ha olika referenter beroende på vilket yttrande de används i. Ett exempel är uttrycket den där kaninen som kommer att avse olika referenter i olika yttranden. Men referensen kan också vara unik, som i uttrycken Vänern och Vättern. Olika uttryck kan också ha samma referent, såsom Gamla stan och Staden mellan broarna eller (när detta skrivs) Göran Persson, Anitra Steens make och Sveriges statsminister. En distinktion som har med referens att göra är den mellan begreppsomfång (extension) och begreppsdjup (intension). Extensionen hos ett ord är den mängd referenter som ordet har. Ordet katt har således inte bara bondkatt och angora i sin extension utan också abessinier, rysk blåkatt, siames, och därtill Findus, Snöret och alla de katter som T.S. Eliot skriver om i De knepiga katternas bok. Ja, alla katter som någonsin funnits, finns eller kommer att finnas, plus de fiktiva varelser som vi accepterar såsom varande katter. När det gäller intensionen hos ett ord så menar man den uppsättning egenskaper som delas av i princip alla medlemmar av extensionen. För katter tänker vi på fyrbenthet, potentiell (begränsad) domesticering, jamare, spinnare, typisk svansföring, päls, egensinne, osv. Att avgränsa intensionen på detta sätt är inget för amatörer, så att säga, ty gränserna är suddiga. Egenskaper som ingår i intensionen kan förloras (svans) eller saknas genetiskt (nakenkatt), utan att vi för den skull vill tala om att referenterna i fråga upphör att vara just katter. En del av dessa problem diskuteras i nästa avsnitt, där vi också kommer in på vägen ut ur suddighetsdilemmat under begreppet prototyp. Ett annat sätt att beskriva intensionen är att säga att den är det verktyg vi använder för att skilja ut ett ords extension. För den som kan betydelsen hos ordet katt är det möjligt att ta fram eller känna igen i princip alla exemplar som ingår i extensionen. Enskilda talare skulle kanske inte vara helt överens om de mest marginella exemplaren skulle höra till kategorin katt eller inte, men mycket skulle ju ändå stämma. Med begreppen extension och intension kan vi tala på ett meningsfullt sätt om ord med liknande betydelse. När vi jämför mat och kroppkakor så har vi en skillnad i intension, såtillvida att kroppkakor har ett större begreppsdjup än mat, som i gengäld har större extension (vilken inkluderar kroppkakor). På samma sätt är det med verbet gå och verbet spatsera. Personnamn som Lennart och Beatrice anses ha liten intension, men en extension som omfattar i princip alla referenter som bär namnen. Semantiska drag I beskrivningen av ordbetydelse har man under lång tid använt sig av semantiska särdrag (eller komponenter). Beskrivningssättet strävar efter att isolera de egenskaper som med nödvändighet ingår i ett ords betydelse. Ett sätt att försöka få grepp om dem är att studera meningar som denna. 2

3 (1) Huset mumsade på en napoleonbakelse Vi har inga svårigheter att fastställa att meningen är syntaktiskt korrekt, men betydelsen är det värre med. För att få denna mening att fungera måste vi tänka oss t.ex. en saga där hus betraktas som levande väsen. Därmed har vi också fått reda på en del om vad verbet mumsa (på) kräver för egenskaper av sitt subjekt, nämligen att det ska vara [+animat], som i Olle mumsade på en napoleonbakelse. Meningen i (1) blir användbar bara om vi tvingar denna egenskap på subjektet huset. Semantisk beskrivning med särdrag fungerar bäst när särdragen har en motsvarighet bland referenterna utanför språket, t.ex. i biologin. Följande tabell illustrerar detta. (2) stol sugga flicka kvinna pojke man [animat] [mänsklig] [maskulin] + + [vuxen] Det blir genast svårare när vi ska beskriva skillnaden mellan artefakter i köksskåpet. Betrakta denna bild och försök dra gränsen mellan referenterna till orden tallrik, skål och vas. (3) Tallrik, skål eller vas? När man till slut bestämt sig för vilka objekt som hör till vilken kategori är frågan vilka särdrag man ska använda i beskrivningen. Det är rätt lätt att se att en tallrik är relativt platt och en vas relativt hög och smal, men hur platt och hur smalt ska objektet vara för att inte kategoriseras som skål? Exempel av detta slag finns det gott om (stol~pall och kopp~vas~mugg är andra firade exempel). Problemet dyker också upp i jämförelsen mellan en vetenskaplig och språklig kategorisering av begrepp som fågel. När vi ska ta fram egenskaper som karakteriserar ordet fågel kommer vi att tänka på sådant som fjädrar, flyga, två ben, lägga ägg. Men ändå vill vi inte säga att en struts inte är en fågel, fast den inte kan flyga, eller att en plockad duva upphör att vara fågel när alla fjädrar är borta, eller att en enbent sparv inte är en fågel. Ja, då är det bara lägga ägg kvar, men lägga ägg förmår inte avgränsa ordet fågels betydelse från ordet orms. Du förstår problemet. Komponentanalys, som analysmetoden kallas, har alltså begränsade möjligheter att framgångsrikt lära oss så mycket om ordens betydelser, och skälet är att analyssättet förutsätter att man kan dra principiella gränser ([±särdrag]) mellan ords betydelser, både vad gäller intensionen och extensionen. 3

4 Ett helt annat sätt att närma sig ordsemantiken är då att koncentrera sig på det typiska i ett ords extension och intension, vilket görs med begreppet prototyp. Detta synsätt hävdar att det finns typiska exemplar av de olika betydelsekategorierna som är viktiga för vår perception och kognition, och som därför ger avtryck i språket. Bland referenterna till fågel är kanske sparv och duva prototyper medan strutsen, kalkonen och gamen befinner sig mer i periferin, där gränserna också tillåts vara suddiga. Ställda inför en given referent, kan vi så att säga bedöma närheten till prototypen. I exemplet med vasen, skålen och tallriken i (3) blir det ju mycket lättare att fastställa vad som ligger närmast våra prototypiska föreställningar om hur dessa objekt ska se ut och sen välja ut de bästa exemplaren. Dessa kan sedan beskrivas direkt (för all del också med komponentanalys), medan de mindre prototypiska exemplaren måste beskrivas med hänvisning till prototypen. Detta synsätt förfäktas inom vetenskapsgrenen kognitiv semantik. Vi återkommer till relationen mellan ord och verklighet i avsnittet om metaforik. 2. Lexikala relationer I det här avsnittet går vi igenom några viktiga relationer mellan ord och inom ord, snarare än mellan ord och referenter. Synonymi och konträra motsatsord Ofta definierar vi ords betydelse genom att referera till andra ord med liknande betydelser, synonymer, eller motsatta betydelser, antonymer. Vi utnyttjar alltså förhållandet mellan ord för att avgränsa ett ords betydelse. Synonymi är i sin renaste form mycket ovanligt i språket. Det tycks vara ett grundläggande faktum att språkbrukarna undviker att använda flera ord som har (eller kan ha) samma extension och intension. Om vi släpper lite på kravet att de ska ha precis samma betydelse kan vi dock få fram en del hyggliga synonymer. (4) samma intension samma extension a. polio - barnförlamning + + b. Coca-cola Coke + + c. kille - grabb - pojke + +? d. flicka - tjej - tös + +? Det första synonymparet, polio~barnförlamning, består av en medicinsk term och en mer folklig term för samma sjukdom. Eftersom intensionen är djup och extensionen mycket liten (ett speciellt sjukdomstillstånd, åtminstone för lekmannen och därmed i allmänspråket) kan orden verkligen sägas vara synonymer. Det går naturligtvis fint att radda upp andra facktermer som har folkliga beteckningar (röda hund~rubella, mässlingen~morbilli; tingord~substantiv, meningsbyggnad~syntax; dörrhandtag~dörrtryck, bevis~evidens) men ofta är facktermen just 4

5 en fackterm och därmed okänd för icke-specialister, med konsekvensen att synonymin bara föreligger för de få initierade. 2 Synonymer kan också hittas inom allmänspråket om man inte kräver att de ska ha samma stilvärde (4cd). Ett meningspar som erbjuder fem synonympar skulle då kunna lyda såhär: (5) Till morsans förvåning kunde boysen tjacka plugg i tjorren Till mammas förvåning kunde pojkarna köpa potatis i kiosken Konträra motsatsord finns av olika slag. Två huvudtyper av motsatsrelationen är gradmotsats som i stor~liten och artmotsats, som i levande~död. Vid gradmotsats (eller antonymi) tänker vi oss orden som beteckningar för varsin ändpunkt på en skala som innehåller olika lägen, i fallet stor~liten egenskapen storlek. Andra exempel på detta är snabb~långsam, lång~kort, rik~fattig och tät~gles. En typisk egenskap hos dessa adjektiv (som det oftast är frågan om) är att de gärna kompareras (större, störst; mindre, minst; glesare, glesast), eftersom dessa former också utnyttjar ändarna på den tänkta skalan. Vid artmotsats (eller komplementaritet) råder förhållandet antingen eller. Någon är antingen gift eller ogift, död eller levande. Något är sant eller falskt, enbent eller flerbent. Dessa artmotsatta ord kan beskrivas som varandras negationer, vilket ibland också syns på formen (gift~ogift). En tredje typ av motsatsord orden är annorlunda i detta avseende och kallas konverser. Jämför konverserna köpa och sälja. (6) Janne sålde guldbyxorna till Anna. (Hon betalade direkt ur fickorna) Anna köpte guldbyxorna av Janne. (Hon betalade direkt ur fickorna) Verben beskriver samma händelse men från olika perspektiv. På samma sätt är det med relationen under~över, framför~bakom, före~efter, föräldrar~barn och maka~make. Också jaga~fly är konverser. Ytterligare en typ av motsatsord kallas för reverser. De uttrycker olika händelser men där skeendena kan betraktas som motsatta utan att för den skull vara varandras negationer. Exempel på detta är förlänga och förkorta. Förkorta betyder ju inte inte förlänga utan göra kortare. Andra exempel på reverser är packa ner~packa upp, höja~sänka, och klä (på)~klä av. Hyp(er)onymi En annan väg att definiera ordbetydelser går genom hänvisning till den kategori referenten tillhör (hyperonymi), genom att ge ett exempel på en referent som hör till den kategori vi definierar (hyponymi), eller genom att referera till andra referenter som har samma kategoritillhörighet (ko- 2 Facktermer tenderar dock vara så precisa i sin betydelse att synonymin med en term i allmänspråket lätt övergår till hyponymi (se nedan). 5

6 hyponymi). Återigen är det förhållandet mellan ord som utnyttjas i beskrivningen, men beroendet av referenterna (som ju som nämnt ligger utanför själva språket) är ofta tydligt. Vid hyperonymi och hyponymi i relation mellan ord tar vi fasta på att betydelsen hos det ena ordet är inkluderat i betydelsen hos det andra. Krydda är hyperonym till persilja och bladpersilja är hyponym till persilja. Här är en lista med några ordpar som illustrerar relationerna. (5) hyperonym hyponym grönsak morot blomma förgätmigej insekt fluga fågel fink fink bofink växt träd träd asp gå spankulera se betrakta Kategorisering fungerar så att man ordnar saker i klasser och det är därför lätt att se att det normalt finns flera hyponymer till varje hyperonym. Under krydda kan vi radda upp timjan, oregano, salt, kummin, osv., och under peppar kan vi radda upp grönpeppar, rosépeppar, svartpeppar och vitpeppar. Relationen mellan medlemmarna i en klass på samma nivå i en hierarki kallas ko-hyponymi. Orden flanera, spankulera och spatsera kan betecknas som kohyponymer till varandra och deras gemensamma hyperonym är gå eller kanske (närmare) promenera. Homonymi (homofoni, homografi) Om vi tar fasta på ordens form snarare än ordens betydelser kan vi urskilja några andra beskrivningskategorier. Här är det snarare frånvaron än närvaron av en betydelserelation som är viktig. Homonymi (som är mycket vanligare än synonymi) är den term vi använder för ord som är identiska framförallt ljudmässigt, men gärna också skriftmässigt (ortografiskt). Ljudstrukturen är mer grundläggande än ortografin, vilket är tydligt dels för att massor av världens språk saknar skriftsystem, dels för att ortografins beroende av fonologin är så mycket starkare än det omvända (i de språk som överhuvudtaget har en ortografi, förstås). Termen homonymi används därför ofta med hänvisning till ljudlikheten bara, men för den som vill finns en specialterm att använda för just detta förhållande, nämligen homofoni. En motsvarande term finns också för likhet i skrift, nämligen homografi. Nedan ges en lista som illustrerar dessa kategorier. För profileringens skull räknas i tabellen bara de ord som otvetydiga homonymer, 6

7 som är både homografer och homofoner. Gemensamt för alla ordpar är att de inte har besläktade betydelser. (6) homofoni homografi homonymi (vandrings)led~(knä)led (Grin-Olles) visa~visa (peka på) tiger (grrr)~tiger (tyst) åt (mat)~åt (mor) å (genom Uppsala)~å (ä, ö) skäl~själ + (+) intension~intention + (+) hjärna~gärna + (+) hjul~jul + (+) bil-drulle~bild-rulle + (häst)man~(äkta) man + loge (på bondgården)~loge (på operan) + Polysemi Låt oss nu titta på betydelserelationer inom ett ord. När flera betydelser hör samman med en och samma form föreligger betydelserelationen polysemi. Vi betraktar då formen som ett ord men noterar att det föreligger flera betydelser. Betydelserna ligger ibland mycket nära varandra (substantivet gunga, verbet gunga), ibland längre ifrån varandra (kanapé att sitta på, kanapé att äta). Det skapar vissa svårigheter i avgränsningen mellan polysemi och homonymi. En markis är dels man med utländsk adelstitel och solskydd av tyg. Utgör de polysemer eller homonymer? Ett praktiskt sätt att få synpunkter på gränsdragningen i enskilda fall är att ta hjälp av en ordbok. Ordboksredaktörerna har delvis tänkt åt oss och satt upp homonymer som separata poster och polysemer som undergrupper under en och samma post. Observera dock att olika ordklasstillhörighet så gott som alltid medför olika poster, även om betydelselikheten är stor (jfr gunga ovan). 3 Här följer nu några exempel på polysemi. 3 Tre av fem ordböcker behandlar markis som polysemt. 7

8 (7) Ord Betydelser antyda 1. flyktigt omnämna; 2. låta förstå blad 1. på växt; 2. i bok; 3. tidning; 4. på kniv, propeller horn 1. på djur; 2. blåsinstrument; 3. hörn på segel; 4. behållare för vätska höjning 1. förflyttning till högre nivå; 2. mindre område på högre nivå än omgivningen kanapé 1. stoppad sittmöbel; 2. liten bakelse eller smörgås kofot 1. fot hos ko; 2. bräckjärn krona 1. huvuddekoration; 2. myntenhet, mynt; 3. statsmakt i monarki; 4. överdel på blomma, träd, älg mjölig 1. överdragen med mjöl; 2. som har konsistens som mjöl pjäs 1. teaterstycke; 2. tyngre artillerivapen; 3. spelfigur; 4. (prydnads)föremål räkna 1. utföra matematik; 2. nämna en rad företeelser i stigande ordning; 3. anse, klassificera stöt 1. törn, elektrisk stöt, vindstöt; 2. kortvarigt ljud (trumpetstöt); 3. tillfälle, tag (en i stöten); 4. inbrottsstöld; 5. äldre man; 6. rörelse vid tyngdlyftning; 7. föremål (mortelstöt) Relationen mellan betydelserna vid polysemi kan beskrivas som extensionell. Ordet fot kan användas för kroppsdel, del av berg, eller del av boksida, vilka alla ska ingå i fots extension. Ordet vikt används om redskap vid vägning, om kroppar, och om betydelsefullhet. 3. Betydelseöverföring Vi ska nu titta på ett par specialfall av betydelseutvidgning. Först gäller det så kallad överförd betydelse (metaforik) och därefter överföring av betydelsen hos ett ord på ett annat besläktat ord i språkanvändningen (metonymi). Metaforik Ett vanligt sätt för ett ord att utveckla nya betydelser (dvs. bli polysemt) är genom metaforik, då man tar betydelsen hos ett ord och överför (ja, egentligen utvidgar) den till en annan referent. Man utgår då från att vi uppfattar vissa betydelser hos ett ord som mer grundläggande än andra. Konkreta betydelser anses t.ex. mer grundläggande än abstrakta betydelser. Om vi betraktar det polysema ordet fot igen, så utgör den konkreta kroppsdelen huvudbetydelsen, vilken sedan utsträckts metaforiskt till del av berg där berget har jämförts med en kropp med (inte ett huvud men) en topp (jfr kroppen: från topp till tå) och en fot (men bara en). I fallet med sidfot är metaforen lite mer avlägsen kanske, men här finns både sidhuvud och sidfot och vid/i foten finns fotnoter. 8

9 Denna typ av metaforik är så vardaglig att man lätt missar den, men den är alltså en viktig källa till att ord är polysema. 5 Polysema är inte bara innehållsord, utan också prepositioner, adverb och partiklar. Man utgår från att de rumsliga (spatiala) betydelserna är grundläggande och att de har utvecklat de metaforiska betydelserna sekundärt. T.ex. är överföringen till tidsliga (temporala) relationer mycket vanlig. Några typiska exempel ges nedan. (8) preposition rumslig tidslig i i huset, i lådan i nuet, i framtiden, i morgon, i vinter, i färd med på på taket, på planket på måndag, på morgonen, på momangen över över skogen, över sjön över tid, över 20 under under bordet, under boken under lång tid, under året vid vid brasan, vid granen vid jul, vid det laget bortom bortom grinden bortom nyår nån gång Inom kognitiv semantik talar man om betydelsescheman där hela komplex av relationer som ett ord eller begrepp har i språket överförs från en konkret begreppsdomän till en metaforisk begreppsdomän. Bra exempel på detta är TID är PENGAR, GLAD är UPP, LEDSEN är NED och DISKUSSION är KAMP. (9) TID är PENGAR Vi har tidsbrist. Hur mycket tid ska vi satsa? Tiden rinner mellan fingrarna. Han slösade bort hela eftermiddagen med tevetittande. Det nya snabbtåget sparar mycket av pendlarnas tid. Pendlarna vinner i genomsnitt en halvtimme per dag. Det kostade mig tre timmars extraarbete. Vi lever på lånad tid. Hur värderar du din tid egentligen? Din arbetsplanering präglas av god tidsekonomi. 5 Litterär metaforik sätter sällan permanenta spår i språket. 9

10 (10) GLAD är UPP, LEDSEN är NED Lisa känner sig uppåt. Bengt känner sig nere. När Jonas kom in steg stämningen i rummet avsevärt, men när Bengt dök upp vid elva sjönk den igen. Jag kände mig upplyft efter vårt samtal, men Bengt verkade närmast nedstämd. Efter beskedet var hon i sjunde himlen. Igår svävade hon av lycka, men nu har hon landat. (11) DISKUSSION är KAMP Din hållning är oförsvarbar. Hon gick till attack redan i sitt inledande anförande. Vem vann valduellen. Hans strategi var att omväxlande svara nej eller skratta när han inte visste hur han skulle svara. Vi ser alltså att metaforer i vardagen är legio, och att metaforisering inte bara gäller enskilda ord utan också hela begreppsdomäner, som därmed i ett slag gör en rad uttryck tillgängliga för oss språkbrukare i nya betydelser. Metonymi Metonymi föreligger när ett och samma ord används för begrepp som på något sätt hör ihop. Den överföring som sker är så att säga inom domänen och skiljer sig därför från metaforik där överföringen äger rum mellan olika domäner. 6 Vi kan exemplifiera metonymi med följande exempel. (12) Behållare innehåll metonymisk betydelse Nisse drack en hel flaska på under 30 sekunder. (innehållet i flaskan) Olle packade upp väskan så fort han kommit hem. (innehållet i väskan) (13) Del helhet Bernard, kan du titta till njuren på sjuan? Det är för mycket spoilers på gatorna. (patient med nyopererad njure) (bilar utrustade med spoiler) Helhet del(ar) Europa samarbetar inte tillräckligt bra på det vetenskapliga området. (regeringarna i de europeiska länderna) Staden gjorde uppror mot borgmästaren. (människorna som bor i staden) 6 Det är dock oklart om skillnaden mellan metaforik och metonymi är principiell till sin karaktär. 10

11 (14) Symbol representant Vita huset svarar inte. Ska vi trycka på knappen ändå? Har du överhuvudtaget läst Strindberg? Vi spelar Shakespeare varannan säsong. (presidenten/staben/regeringen) (Strindbergs verk) (Shakespeares pjäser) Både metaforik och metonymi är så inarbetat i språket att vi inte reagerar på de ibland absurda bokstavliga betydelserna (som dricka en flaska). 4. Kollokation Ytterligare en vinkel på vad vi vet om ordbetydelser är deras relation till andra ord som de står tillsammans med. Dessa s.k. kollokationer kan vara både tillfälliga, halvfasta eller fasta. Delarna i kollokationen kallas för kollokat. Här spelar s.k. associativ betydelse en roll, i den mån associationerna tenderar att manifesteras i ord som gärna står tillsammans i språkbruket. Om du frågar hundra personer vad de tänker på när du säger kniv så kommer många av dem att säga gaffel. Det speglar det faktum att vi har uttryck som kniv och gaffel, nål och tråd, frisk luft, begå självmord och falla i sömn. I Språkbankens tidningskonkordans finns det 122 förekomster av verbet begå i infinitiv. Om vi bortser från negationer (begå inte misstaget) och bestämningar (begå allt grövre brott) och bara studerar vilka objektsnominal som närmast följer verbet får vi följande fördelning. 7 (15) Begå brott 1 förräderi 19 självmord 1 grymhet 10 handling 1 harakiri 8 misstag 1 inbrott 6 övergrepp 1 lagbrott 5 mord 1 martyrium 2 bedrägeri 1 nattvard 2 dårskap 1 rån 2 felslut 1 sabbatsbrott 2 krigsförbrytelse 1 seriemord 1 aktion 1 stöld 1 bildningsgång 1 termalbad 1 elitseriedebut 1 våldtäkt 1 faktion Av denna uppställning kan vi lära oss en del om ordet begås betydelse. Dels syns det tydligt på objekten i hela listan att det är negativa handlingar som uttrycks med begå. De få undantag som finns (t.ex. elitseriedebut och termalbad) ger ett något komiskt intryck, sannolikt just på grund av att de avviker från den centrala kollokationsbetydelsen. Objektet handling, som är värdemässigt neutralt, föregås i de flesta fall av attribut som vidrig och avskyvärd. Vi ser också att kollokationerna begå brott och begå självmord är starka. För att försäkra oss om 7 I 7 fall stod ordet begå sist i sin mening. Dessa har rensats bort. 11

12 kollokationens styrka bör vi också titta på det andra kollokatet, dvs. brott och självmord. Jag har tittat på självmord och av Språkbankens 219 exempel är verbet i 70 fall begå, vilket är ett högt tal som tillsammans med informationen i (15) ovan visar att begå självmord är att betrakta som en relativt fast kollokation. Fast det visste vi ju redan intuitivt, eller hur? 5. Semantiska roller Den semantik som förekommer i syntaxen är av flera slag, men vi ska hålla oss till ordperspektivet och säga något om de semantiska roller som nominala led uppträder i när de kombineras med verb (och prepositioner) i syntaxen. De semantiska rollerna bestäms av verbet och ingår därmed i verbens betydelse. De roller som ett givet verb kräver eller kan kombineras med kallas för verbets semantiska valens. Här gäller det alltså inte så mycket det betydelseinnehåll som nominalfraserna själva har, utan den betydelse (roll) de får i en given situation tillsammans med ett verb. De semantiska roller som verb delar ut är ganska få till antalet och illustrerar en sorts stereotypisk betydelse. (16) Munken grävde en grop med en spade. AGENT FöREMåL INSTRUMENT (17) Spaden var blank. FöREMåL Den roll som munken har kallas AGENT eftersom det refererande uttrycket munken utför handlingen (aktionen) som verbet anger. Det refererande uttryck som är inblandat eller påverkat av handlingen bär rollen som FöREMåL (om det är inanimat) eller PATIENT (om det är animat). Vid enkel beskrivning av en referent, som i (17), kallas rollen som det refererande uttrycket får också för FöREMåL. I typfallet är agenten en animat varelse men också andra krafter som vinden och maskiner av olika slag kan fungera som AGENT (vid inanimat referent kallas denna roll ibland för ORSAK). (18) Vinden rörde upp de ihopkrattade löven. AGENT FöREMåL (19) Tåget körde över den nedfallna kabeln. AGENT FöREMåL Den semantiska rollen INSTRUMENT används när en handling utförs av en agent men med hjälp av ett verktyg av något slag, som en spade i exempel (16) ovan. 12

13 Andra semantiska roller som är vanliga och viktiga att känna till är UPPLEVARE, LOKAL, KäLLA och MåL. Ett refererande uttryck är UPPLEVARE när det har en känsla, en perception eller är i ett tillstånd av något slag. När man gläds, ser eller vet något utför man inte någon handling och är därför inte AGENT, utan UPPLEVARE. (20) Olle hörde ett buller. UPPLEVARE FöREMåL Några andra roller beskriver var en referent är. Uttrycket som beskriver stället där referenten är kallas LOKAL och uttrycket som beskriver stället referenten rör sig från respektive till kallas KäLLA och MåL. 8 (21) Munken grävde i rabatten med en spade AGENT LOKAL INSTRUMENT (22) Abboten lånade en kratta av novisen AGENT FöREMåL KäLLA (23) Abbedissan körde soffan till Varnhem med en pickup AGENT FöREMåL MåL INSTRUMENT Jag har ovan bemödat mig om att hålla isär begreppen referent och uttryck för referent, ty de semantiska rollerna är knutna till språkliga enheter (predikat) och inte till verkliga handlingar. Vi får syn på skillnaden när vi jämför svenska och engelska uttryck för sönderdelning av fönster, rep, tallrik, arm och löfte. I (24) är i samtliga fall subjektet AGENT och objektet FöREMåL. 8 Prepositionerna (eller i andra språk kasusändelserna) kan betraktas som ett slags syntaktiska hjälpare till verbet. Ett exempel är konstruktioner med verbet ge som kräver rollerna AGENT, MOTTAGARE och FöREMåL av sina semantiska valensled. Syntaktiskt kan detta konstrueras på två sätt, dels med två objekt, dels med ett objekt och ett prepositionsadverbial. (i) Nils gav Lena ett par långfärdsskridskor subjekt finit verb indirekt objekt direkt objekt AGENT MOTTAGARE FöREMåL (ii) Nils gav ett par långfärdsskridskor till Lena subjekt finit verb direkt objekt prepositionsadverbial AGENT FöREMåL MOTTAGARE När således MOTTAGAREN inte står som indirekt objekt intill verbet kräver syntaxen en preposition som hjälper till att identifiera vilken roll den följande nominalfrasen har. 13

14 (24) Engelska Svenska Jacques broke the window Jacques krossade fönstret Lotta broke the rope Lotta hade av repet Tilda broke the plate Tilda hade sönder tallriken Molly broke her left arm Molly bröt vänster arm Lucie broke her promise Lucie bröt sitt löfte Uppenbarligen kan inte verbet bryta dela ut den semantiska rollen FöREMåL till andra konkreter än kroppsdelar. En snabb koll i Språkbankens tidningsmaterial ger vid handen att bryta oftast förekommer med kollokat som löfte, överenskommelse, förbindelse, tävling, förutom kroppsdelar. När det blir fråga om uttryck för konkreta referenter dyker istället partiklar av olika slag upp (bryta av en gren, bryta sönder en skorpa). Vi får således välja andra predikat för att dela ut FöREMåL-rollen till uttryck som fönster, rep och tallrik. Det engelska verbet break, däremot, kan dela ut FöREMåL-rollen till alla dessa uttryck. Faktum är att engelska break kan dela ut rollen FöREMåL till ett subjekt i intransitiv sats, men bäst går detta med uttrycken för de konkreta referenterna. (25) The window/rope/plate broke?my arm broke *The promise broke 14

15 Litteratur De arbeten som listas nedan har varit till stor hjälp i sammanställandet av detta kompendium. Jag vill också tacka Anna Vogel, Jan Svanlund, Judith Chrystal och Jonas Förare för deras hjälp med exempel och kommentarer på kompendietexten. Ansvaret för fel och liknande är dock förstås mitt. Jag tar tacksamt emot synpunkter på kompendiet. Adressen är tomas.riad@nordiska.su.se. Allwood, Jens & Lars-Gunnar Andersson Semantik (GULING 1). (tolfte upplagan) Institutionen för lingvistik, Göteborg. Enger, Hans-Olav & Kristian Emil Kristoffersen Innføring i norsk grammatikk. Morfologi och syntax. Cappelen Akademisk Forlag. Frawley, William Linguistic semantics. Lawrence Erlbaum Associates, Hillsdale. Josefsson, Gunlög Få feber eller tempa? I Inger Haskå & Carin Sandqvist (red.) Alla tiders språk. En vänskrift till Gertrud Pettersson, november Institutionen för nordiska språk, Lund. Kreidler, Charles W Introducing English semantics. Routledge. Lakoff, George & Mark Johnson Metaphors we live by. Chicago University Press. Leech, Geoffrey Semantics. The study of meaning. Andra revidrade upplagan. Penguin. Malmgren, Sven-Göran Svensk lexikologi. Studentlitteratur. Taylor, John R Linguistic categorization. Prototypes in linguistic theory. (Andra upplagan) Oxford. Unesson, Marcus. Yule, Georg The Study of Language. Andra upplagan. Cambridge University Press, Cambridge. Januari