I II Landstinget. ~;kaga 10bB

Transkript

1 I II Landstinget DALARNA Administrativ enhet ~;kaga 10bB (10) LD 12/ Uppdnr 251 Till Socialdepartementet req istrator@social.ministry. se s.vs@social.ministry.se Svar på remiss frå n Socialdepartementet: Slutbetänkande Gör det en klare! (SO U 2012:33) inklusive tillhörande departementspromemorior avseende omorganisation av vissa hälso- och sjukvårdsmyndigheter (Os 2012:30 och Os 2012:21) Sammanfattning Landstinget Dalarna (fortsättningsvis används LO som förkortning) delar bedömningen i slutbetänkandets Gör det enklare! (SOU 2012:33) att statens stöd och styrning av vård och omsorgssektorn behöver förändras och förbättras. Nuvarande styrning och ledning inom nuvarande vård- och omsorgssystem är kortsiktigt och ohållbart. Tydlighet i roll och ansvarsfördelning mellan myndigheter och mellan nationell, regionala och lokala nivåer i styrningen av framtidens vård och omsorgssystem är nödvändigt. LO anser att förslagen i slutbetänkandet ger bättre förutsättningar för staten att svara upp mot sektorns nuvarande och framtida behov. Genom samspel mellan sektorns olika nivåer, samordning och långsiktighet skapas bättre förutsättningar för en jämlik utveckling av hälso- och sjukvården i hela Sverige. Förslagen i slutbetänkandet visar på hur den statliga strukturen kan bli mer överblickbar och begriplig jämfört med dagens struktur. Dessutom visar utredningen på en stor potential när det gäller såväl den yttre som den inre effektiviteten i den statliga styrningen. Överblickbarhet, begriplighet och effektivitet är framgångsfaktorer för legitimitet och förtroende bland medborgare, brukare och patienter samt andra aktörer som verkar i systemet. En viktig förutsättning utöver en förändrad struktur är ett ledarskap som har förmågan att förändra arbetssätt och kulturer. Landstinget förutsätter att de analyser som skall föregå tillkommande myndighetsuppdrag till den nya myndigheten Inframed avseende ITinfrastruktur, sker i samverkan med vård- och omsorgens olika aktörer som ges möjlighet att påverka agenda, tidtabell och prioriteringar utifrån patientoch verksamhetsnytta samt budgetpåverkan och kostnadseffektivitetbland annat mot bakgrund av det kommunala självstyret. Utveckling av nya Postadres s Box 712 Falun \. Besöksadress Vasagatan 27 Falun Kontakt Franson Elisabet Org.nr: , _ I Handläggare HoS- direktör elisabet. franson@ltda lar na.se e I is abe!. fra n so n@ltdalarna.se

2 2 (10) IT-tjänster samt implementering och anpassning till vårdens många olika, befintliga IT -system påverkar olika aktörer på olika sätt. LO tillstyrker således i huvudsak förslaget om att fyra nya myndigheter bildas där hälsa, funktionshindersområdet, sjukvård inklusive tandvård och läkemedel samt socialtjänst integreras i myndigheternas ansvarsområden. När det gäller förslaget i slutbetänkandet om vad som bör ingå i den s.k. infrastrukturmyndigheten krävs dock ytterligare analyser för att förtydliga ansvarsfördelningen mellan landsting/kommuner i förhållande till staten. LO tillstyrker också i huvudsak förslagen i Departementspromemoriorna: (OS 2012:20) Inspektionen för vård och omsorg - en ny effektiv tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och socialijänst (OS 2012:21) Ny myndighet för infrastrukturfrågor för vård och apotek som båda ses de första stegen. Att genomföra dessa förslag ses som de första stegen i riktning mot implementering av samtliga förslag i SOU 2012:21. LO anser således att det är angeläget att förslagen i slutbetänkandet realiseras i sin helhet och vill särskilt framhålla vikten av att inrätta en kunskapsmyndighet då samordning inom detta område har störst potential att generera mervärden som kommer brukare, patienter, uppdragsgivare, utförare och professioner m.fl. till del. LO förutsätter att förändring i den nya myndighetsstrukturen leder till ökad administrativ effektivitet i kontakterna med myndigheterna. Det gäller särskilt vårdens professioner, så att mer tid till direkt patientarbetet kan frigöras. Nedan följer Landstinget Dalarnas (LO) kommentarer och ställningstagande Slutbetänkande Gör det enklare SOU (2012:33) 5.1 Övergripande bedömningar Ökande behov av nationell samordning Utredningens principiella förslag 5.2 Förslag till ny myndighetsstruktur Landstingsstyren/ Landstinget Dalarna delar i stora drag utredarens bedömningar Kunskapsmyndigheten för hälsa, vård och omsorg 5.3 Upphävande av lagen (1996:1157) om läkemedelskommitteer Utvecklad kunskapsstyrning

3 3 (10) Enligt slutbetänkandet är statens bidrag i kunskapsstyrningen splittrat där ingen myndighet kan styra över någon annan och på så sätt samordna myndigheternas arbete. Gränssnitten mellan myndigheterna skapar dessutom problem och trögheter när det gäller att utbyta information, analysera samband och fatta strategiska beslut. Möjligheten till genomslag för folkhälso- och funktionshinderspolitik försvåras. Det finns även flera exempel på överlappande områden i myndigheternas uppdrag som i sig skapar problem. Förslaget i slutbetänkandet innebär att kunskapsmyndigheten för hälsa, vård och omsorg ansvarar för att bidra till sektorns utvecklingsarbete, genom stöd till framtagande och spridning av kunskap. Dessutom föreslås att lagen (1996: 1157) om läkemedelskommitteer upphävs. Landstinget Dalarnas ställningstagande Kunskapsstyrning handlar om att utveckla, sprida och tillämpa bästa tillgängliga kunskap för att göra bästa möjliga nytta för brukare och patienter samt samhället. Kunskapsstyrning sker på alla nivåer där det finns mandat och kompetens. Kunskap hos patient/brukare, profession och forskning vägs samman och används i hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Sverige är ett litet land med en åldrande befolkning och med stor andel glesbygd. Befolkningens krav på hälso- och sjukvården ökar vad gäller utbud, kvalitet och tillgänglighet. För att kunna få en för individen sammanhållen effektiv vårdepisod från besvär uppstår, diagnos sätts, behandling och rehabilitering ges, krävs en tydlig och effektiv kunskapsstyrning. Kraven på en nationell styrning/samordnig blir därmed tydliga om vården skall kunna utveckla och erbjuda en likvärdig och kostnadseffektiv vård över hela vårt land. Det idag stora antalet myndigheter bidrar till att kunskapsstödet är splittrat och otydligt. Antalet aktörer inom vårdsektorn har också ökat. Kunskapsunderlagens innehåll och utformning behöver också bli mer anpassade till användarnas behov. Det är viktigt att huvudmännen får en tydligare roll i arbetet med riktlinjer och andra kunskapsunderlag som har koppling till prioriteringar. Ett sådant arbete bör samordnas på regionnivå så att utbildnings- och forskningsbehov vägs in i det kunskapsstöd som även skall erbjudas till glesbygdslän och de små kommunerna. Inom nuvarande sjukvårdsregioner och under ledning av respektive samverkansnämnd pågår ett utvecklat samarbete för att få till stånd erfarenhetsutbyte och gemensamma prioriteringar till följd av den framväxande kunskapen. I UppsalaIÖrebroregionen finns sedan lång tid

4 4 (10) tillbaka uppbyggda strukturer i form av regionala specialitetsråd, regional kunskapsstyrningsgrupp, regionala utvecklingsgruppen för samordning av nationella riktlinjer, regionalt läkemedelsråd, regionalt utbildningsråd mm vars uppgift är att ge stöd till de ingående landstingen inom kunskapsstyrningen. Dessa gruppers arbete underlättas om antalet kontaktytor med de statliga kunskapsproducenterna samordnas och minskas. De gemensamma mötesplatserna för förtroendevalda, profession och ledning bör särskilt noteras. De ger underlag för ett bra politiskt agerande i tidigt skeende för ordnat och gemensamt införande av ny teknologi inom vården. Ett gott exempel är uppbyggnaden av RCC (Regionalt CancerCentrum) som nu sker regionalt/lokalt. Ett annat viktigt inslag i brobyggandet mellan de statliga myndigheterna och huvudmännen är det arbete som sker i den nationella samordningsgruppen för kunskapsstyrning (NSK). Här samverkar staten och huvudmännen genom sina sjukvårdsregioner kring val av utbildningsprioriteringar, erfarenhetsutbyte och stöd för implementering. NSK har också ambitionen att följa kunskapsutvecklingen inom särskilda vårdområden kontinuerligt, t. ex. diabetes. En sammanhållen kunskapsmyndighet skulle underlätta ett gemensamt långsiktigt åtagande mellan staten och huvudmännen - kommunerna inkluderade - som även kan leda till samarbete så att ny forskning startas på områden där vetenskapliga metoder i stort saknas. Dessutom behövs kunskapsstöd som ser till helheten i högre utsträckning. Arbetet för att minska psykisk ohälsa, förbättra missbruks- och beroendevården och bidra till bättre liv för äldre är några utvecklingsområden som pågår, där krav på helhetssyn i ledning och styrning på lokal/regional nivå blir tydlig. Det är en mängd lagrum, statliga myndigheter och departement som är inblandade i dessa utvecklingsområden där en kunskapsmyndighet skulle underlätta för vårdgivarna att bli framgångsrika i sitt arbete och ge bättre förutsättningar för helhetslösningar. Kunskapsuppbyggnaden är internationell och flera svenska myndigheter sammanställer idag internationell forskning. Sannolikt skulle hälso- och sjukvårdens aktörer, genom kunskapsmyndighet som samordnande funktion, kunna använda internationella sammanställningar mer effektivt jämfört med idag. Det är också viktigt att tillmötesgå behov av långsiktiga stödstrukturer för samordning på läns/regionnivå för att även små kommuner ska få tillgång till kunskapsstöd t.ex. FoU-kompetens. LD delar utredarens bedömning att mer kraft behövs i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Sverige har ingen specifik lagstiftning inom ämnesområdet folkhälsa. Folkhälsoinstitutet har haft inriktningen att förbättra kunskapsstödet inom folkhälsoområdet, vilket är positivt. Samtidigt

5 5 (10) har samverkan och dialogen med sektorn inte skett i samma utsträckning som tidigare. För att stärka kunskapsstödet skulle regionala stödstrukturer kunna byggas upp som kan samspela med den statliga stödstrukturen. På regional nivå samarbetar man ofta med universitet och högskolor vilket gagnar kunskapsutvecklingen inom området. Innovationer prövas snabbare i mindre system med lokal förankring. Det är dock viktigt att den statliga nivån kommunicerar den nationella folkhälsopolitiken till samtliga politikområden. När det gäller förslaget om att ta bort lagregleringen angående läkemedelskommitteer delar LO utredningens bedömning att dessa har haft mycket stor betydelse för att få en mer rationell läkemedelsanvändning, men att lagstiftningen i dagens system kan motverka integrering med andra viktiga delar i kunskapsutvecklingen. Det är också i grunden ologiskt med en statlig reglering av landstingens och regionernas interna angelägenheter i form av kunskapsstödjande funktioner. LO vill dock påpeka att enligt lag om receptregister 6 är läkemedelskommitteerna, förutom verksamhetschefer och förskriva re, utpekade som mottagare av vissa bearbetade uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården. Det är väsentligt att denna information även fortsättningsvis kan levereras till landsting och regioner för samma ändamål, från den föreslagna infrastrukturmyndigheten. LO tillstyrker förslaget om att samla kunskapsstödet inom hälsa, vård och omsorg genom en ny myndighetsstruktur där Kunskapsmyndigheten för hälsa, vård och omsorg blir en av fyra myndigheter. LO tillstyrker även förslaget om att ta bort lagregleringen angående läkemedelskommitteer Inspektion för hälsa, vård och omsorg Os 2012:20 Inspektionen för vård och omsorg - en ny effektiv tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst Tillsyn och reglering som säkerställer att regler följs Enligt slutbetänkandet finns flera problem med statens tillsyn av vård, omsorg och apoteksverksamhet. Utredningen påpekar också att det finns behov av att lyfta fram landstingens och kommunernas roll som uppdragsgivare och finansiär. I slutbetänkandet föreslås att myndigheten för hälsa, vård och omsorg ansvarar för att säkra kvalitet i alla verksamheter, genom effektiv hantering av godkännanden, tillstånd, legitimationer och tillsyn.

6 6 (10) Förslaget i departementspromemorian är mer avgränsat och innebär bl.a. att hanteringen av legitimationer ligger kvar på Socialstyrelsen samt att tillstånd och tillsyn på folkhälso-, apoteks- och läkemedelsområdet inte ingår. Landstinget Dalarnas ställningstagande LD delar regeringens definition av tillsyn som innebär att det rör sig om verksamhet som avser självständig granskning för att kontrollera om tillsynsobjekt uppfyller krav som följer av lagar och andra bindande föreskrifter och vid behov kan leda till beslut om åtgärder som syftar till att åstadkomma rättelse av den objektsansvarige (Skr. 2009/10:79). Tillsynens iakttagelser bör användas som ingång för en dialog om behovet av kunskapsutveckling och "lägsta acceptabla nivå" för verksamheten. LD anser att den statliga tillsynen bör fokusera på de ledningssystem som varje vårdgivare är skyldiga att ha i sina respektive verksamheter. Genom att fokusera på ledningssystem och egenkontroll betonas vikten av det systematiska kvalitetsarbetet. Med en fungerande egenkontroll kan verksamheterna själva vidta nödvändiga förbättringar. När staten styr på en alltför detaljerad nivå finns risk för att tjänsterna blir mindre differentierade och inte tillgodoser individuella behov. LO delar slutbetänkandets överväganden om att tillsynen kräver integritet, tydlighet och likabehandling gentemot tillsynsobjektet och att det därmed är lämpligt att skilja arbetet med att ta fram föreskrifter från tillsynsuppdraget. Det är däremot angeläget att en tillsynsmyndighet kan ge råd och vägledning för de regler som gäller samt återkopplar resultatet snabbt, vilket inte är fallet idag. Myndigheternas föreskrifter bör endast förtydliga lagstiftningens krav. Det är också angeläget att samordna och anpassa dessa så att det blir möjligt att leva upp till lagstiftningens intentioner. Myndigheterna bör därför endast undantagsvis ges rena normgivningsbemyndiganden. Det stora antalet utförare som är föremål för tillsyn förutsätter att helt nya metoder utvecklas. Detta innebär att landstingens/kommunernas roller som uppdragsgivare behöver lyftas fram på ett tydligare sätt och att samarbetsformer behöver utvecklas så att myndighetens arbete samspelar med uppdragsgivarnas ansvar för uppföljning av verksamheters kvalitetsnivå. För områden där landsting/kommuner inte har ett ansvar som finansiär och/eller uppdragsgivare exempelvis vuxentandvården och verksamhet som bedrivs enligt den s.k. nationella taxan är det av. särskild vikt att det sker regelbunden tillsyn.

7 7 (10) LO tillstyrker därmed förslaget i slutbetänkandet som innebär att inspektionen för hälsa, vård och omsorg ansvarar för att säkra kvalitet i alla verksamheter, genom effektiv hantering av godkännanden, tillstånd, legitimationer och tillsyn. LO tillstyrker också bedömningar och förslag i OS 2012:20, men anser att det är angeläget att förslagen i slutbetänkandet genomförs i sin helhet så att tillstånd och tillsyn inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa samordnas Infrastrukturmyndigheten för hälsa, vård och omsorg Os 2012:12 Ny myndighet för infrastrukturfrågor för vård och apotek Stärkt nationellt grepp om IT- och kommunikationsfrågorna Enligt slutbetänkandet är tillgången till aktuella data en förutsättning för löpande utvecklingsarbete inom folkhälsa, hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Utredningen konstaterar att det finns ett växande behov av gemensamma tekniska lösningar, enhetlig terminologi och samordnade system för datafångst mm. Utredningen pekar vidare på behovet av större möjligheter till ökat inflytande och ökad medverkan för invånare, patienter och brukare där informationstekniken har stor betydelse för att åstadkomma detta. I slutbetänkandet föreslås att infrastrukturmyndigheten för hälsa, vård och omsorg ansvarar för samordning och nyckelfunktioner för sektorns infrastruktur för IT och kommunikation. Förslagen i departementspromemorian (OS 2012:21) utgår från att befintliga uppgifter inom Apoteken service AB övergår i en statlig myndighet. Förslaget är därmed mer avgränsat jämfört med det i slutbetänkandet. Os 2012:21 beskriver en ny myndighet för infrastruktur i vård och apotek, som dels har kvar nuvarande uppgifter och skall som infrastrustrukturmyndighet ansvara för samhällsnyttig infrastruktur och informationsdatabaser relaterade till läkemedelsdistribution och nationell läkemedelsstatistik dels framgent utgöra en plattform för andra infrastrukturuppgifter gentemot vård och omsorg som idag finns samlade hos andra myndigheter gällande IT-infrastruktur för vården och omsorgen. Ett exempel som nämns är Hälsokonto eller Din journal på nätet. För tillkommande uppgifter skall" ta ställning i varje enskilt fall efter analys". Det betyder en direkt styrning av myndigheten från departementet vid nationella infrastruktursatsningar. Myndigheten är avgifts- och anslagsfinansierad.

8 8 (10) Landstinget Dalarnas ställningstagande LD understryker vikten av gemensamma satsningar inom det kostsamma IT -området. Samordning i arbetet med utveckling av kunskapsstöd är nödvändig för att uppnå jämlikhet och effektivitet. Kommuner och landsting arbetar utifrån en gemensam handlingsplan för att förverkliga den nationella strategin för nationell ehälsa. Center för ehälsa i samverkan (CeHis) koordinerar landstingens e-hälsosamarbete. LD delar bedömningarna i slutbetänkandet att det finns behov av att ytterligare samordna och utveckla register, datafångst, gemensam terminologi, analysförmåga, e-hälsolösningar mm. Landstinget välkomnar en starkare statlig styrning av ITinfrastruktursatsningar. Landstinget vill dock peka på att en direkt styrning från departementet påverkar det kommunala självstyret. Landstinget förutsätter att de analyser som skall föregå tillkommande myndighetsuppdrag till den nya myndigheten Inframed avseende ITinfrastruktur, sker i samverkan med vård- och omsorgens olika aktörer. Prioriteringar och tidtabeller vid infrastruktursatsningar bör ske utifrån bedömning av patientoch verksamhetsnytta samt efter helhetsanalys av budgetpåverkan och kostnadseffektivitet, särskilt som IT -infrastruktur är väldigt kostnadsdrivande. Utveckling av nya IT-tjänster samt implementering och anpassning till vårdens många olika, befintliga IT -system påverkar olika aktörer på olika sätt - inte minst olika IT-Ieverantörer som av konkurrensskäl i dagsläget hellre utvecklar egna IT -lösningar - finansierade av vårdgivarna - än anpassar systemens gränssnitt till nationella IT-tjänster. Den styrelse som nu skall tillsättas i den nya myndigheten Inframed skall enligt förslaget vara "partssammansatt". De aktörer som beskrevs i SOU 2012:33 bör därmed företrädas i bolagsstyrelsen När det gäller förslaget i slutbetänkandet om vad som bör ingå i den s.k. infrastrukturmyndigheten krävs därför ytterligare analyser för att förtydliga ansvarsfördelningen mellan landsting/kommuner i förhållande till staten. LO tillstyrker i huvudsak förslagen i slutbetänkandet, men det krävs dock ytterligare analyser för att tydliggöra ansvarsgränser mellan landstingen/kommunerna som uppdragsgivare i förhållande till statens roll i systemet innan förslaget kan realiseras fullt ut. LO tillstyrker i huvudsak förslaget i OS 2012:21 då det kan vara klokt att genomföra förändringen stegvis. LO förutsätter att förslag från

9 9 (10) pågående statliga utredningar som rör detta område skickas på remiss till berörda inom sektorn och att det då ges erforderlig tid att analysera eventuella konsekvenser med avseende på ansvarsfördelning mm Myndigheten för välfärdsstrategi Långsiktig och fokuserad styrning Enligt slutbetänkandet finns det överlappningar i myndigheternas ansvar och uppgifter och de styrs i hög grad genom ett stort antal särskilda uppdrag. Dessutom finns ingen myndighet som bistår med en samlad överblick över sektorn som helhet. Utredningen konstaterar också att styrningen via allt fler nationella överenskommelser mellan regeringen och SKL är viktiga, men att formerna behöver utvecklas. Förslaget i slutbetänkandet innebär at! myndigheten för välfärdsstrategi ansvarar för at! ta fram underlag för strategisk styrning, med utgångspunkt från hälso- och välfärdssektorns tillstånd och utmaningar. Landstinget Dalarnas ställningstagande Kommuner, landsting och regioner ansvarar för att tillgodose merparten av medborgarnas behov av vård och omsorg och för att skapa attraktiva, trygga och hållbara livsmiljöer. Verksamheterna utförs inom ramen för de nationella mål som riksdagen har satt upp samt lagstiftning på området. Samtidigt är det av stor vikt att det finns utrymme för kommunerna och landstingen att själva välja formerna för att nå dessa mål och genom egna initiativ förbättra medborgarnas förutsättningar för ett gott liv. Landstinget Dalarna anser att det även fortsättningsvis är viktigt att upprätthålla det kommunala självstyret. Regeringen kan förutom styrning via lagstiftning och föreskrifter också välja att påverka politikens genomförande genom kunskapsstyrning, riktade bidrag, nationella strategier eller överenskommelser med SKL. Detta innebär en annan typ av styrn ing där staten samspelar med landsting/kommuner via SKL i hög utsträckning. Denna styrning bör i framtiden ske på övergripande resultatnivå och inte på den detaljeringsnivå som idag sker genom dagens överenskommelser mellan socialdepartementet och SKL. LD anser att den här typen av styrning bör vara mer interaktiv med mer ömsesidigt samspel mellan staten och kommunernallandstingen i rollen som uppdragsgivare. LD delar uppfattningen i slutbetänkandet att statens stöd i systemet på ett bättre sätt behöver motsvara de utmaningar och mål som finns i systemet. Det är angeläget att fokusera på strategiska områden där samarbetsformerna präglas av respekt, långsiktighet och öppenhet.

10 10(10) En myndighet som får i uppgift att följa och utvärdera 'sektorn på en övergripande nivå kan bidra till att stödja såväl regering som uppdragsgivare/finansiärer utifrån sina ansvarsområden. LO tillstyrker därmed i huvudsak förslaget i slutbetänkandet och att lokala be!jo~h förutsättningar ~mä~ksa as och respekteras. %A.P-te ~S~ ~ In6a1i1l Persson Landstingsstyrelsens ordförande Karin Stikå Mjöberg Landstingsd irektör