Uppföljning av deponeringsförbuden

Transkript

1 Uppföljning av deponeringsförbuden Rapport 5383 juni 2004

2 Uppföljning av deponeringsförbuden NATURVÅRDSVERKET

3 BESTÄLLNINGAR Ordertelefon: Orderfax: E-post: Postadress: CM-Gruppen Box Bromma Internet: Tel: Internet: Postadress: Omslagsfoto: NATURVÅRDSVERKET (växel) Naturvårdsverket Stockholm ISBN pdf ISSN Elektronisk publikation Länsstyrelsen i Västra Götaland Naturvårdsverket 2004

4 RAPPORT 5383 UPPFÖLJNING AV DEPONERINGSFÖRBUDEN Förord Naturvårdsverket har i regleringsbrevet för budgetår 2002 fått i uppdrag att följa utvecklingen och efterlevnaden av deponeringsförbuden för brännbart och organiskt avfall. Uppdraget ska redovisas till regeringen årligen fram till Rapporten för år 2004 har tagits fram av Simon Lundeberg och Catarina Östlund, Naturvårdsverket. Värdefulla bidrag har lämnats av samtliga länsstyrelser. Naturvårdsverkets diarienummer för redovisningen är , Rp. Stockholm i juni 2004 Naturvårdsverket 3

5 4

6 Innehållsförteckning Förord... 3 Sammanfattning... 6 Summary... 7 Uppdraget... 8 Deponeringen minskar... 9 Kapaciteten ökar Kraftig utbyggnad av avfallsförbränning under Utbyggnadsplaner för biologisk behandling...12 Behov av kapacitet för deponering och återvinning Nya regler om undantag och dispenser...13 Svårbedömt kapacitetsbehov...13 Utsorteringen påverkar kapacitetsbehovet...13 Undantagen begränsar dispensbehovet för organiskt avfall...14 Brist eller överskott svår bedömning...14 Sammanfattande slutsatser och behov av åtgärder Bilaga Mängd brännbart avfall i länsstyrelsernas dispensbeslut Bilaga Medgivna respektive utnyttjade dispensmängder Bilaga Planerad ökning av förbränningskapacitet i befintliga och nya anläggningar

7 Sammanfattning Naturvårdsverkat har sedan 2002 på uppdrag av regeringen följt utvecklingen och efterlevnaden av bestämmelserna om deponeringsförbuden. Sedan 2002 har det varit förbjudet att deponera utsorterat brännbart avfall och den 1 januari 2005 utökas förbudet till att omfatta allt organiskt avfall, med vissa undantag. Vid brist på kapacitet att behandla avfallet har länsstyrelserna möjlighet att meddela dispens från förbuden. Mängden brännbart avfall i dispensbesluten har minskat från 1,5 miljoner ton förra året till knappt ton för 2004, vilket är en minskning med drygt 70 %. Det visar Naturvårdsverkets enkät om deponeringsförbuden som samtliga länsstyrelser har besvarat. Av enkäten framgår dock att en stor del av medgivna dispenser för 2003 inte utnyttjades. Den minskade deponeringen av brännbart avfall beror på att kapaciteten för avfallsförbränning och biologisk behandling byggs ut. Det finns idag ett stort antal planer på att öka kapaciteten för avfallsförbränning ytterligare. Om alla planer på utbyggnad genomförs kommer förbränningskapaciteten att öka med 1,6 miljoner ton, enligt länsstyrelsens uppgifter. Jämfört med 2003 då mängden avfall till avfallsförbränning uppgick till 3,1 miljoner ton 1 innebär det en ökning med 50 %. Flera av dessa planer är dock osäkra. Även den biologiska behandlingen ökar, men den utgör en relativt liten del av den totala utbyggnaden. En positiv effekt av den ökade avfallsförbränningen, som en del länsstyrelser visar på, är att sorteringen av brännbart avfall förväntas öka. Vidare blir kravet på sortering av brännbart avfall tydligare när Naturvårdsverkets nya föreskrifter om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall (NFS 2004:4) träder i kraft. Bristfällig statistik över hur mycket brännbart och organiskt avfall som deponeras gör det svårt att bedöma behovet av ökad kapacitet för att uppfylla förbuden. Uppgifter från länsstyrelserna om dispenser för brännbart avfall och kommande dispenser för organiskt avfall indikerar att det kan bli överskott på förbränningskapacitet. Å andra sidan tyder en undersökning om utbyggnadsplanerna från Renhållningsverksföreningen 2 på att det 2008 inte kommer att finnas tillräckligt med kapacitet för att behandla allt organiskt avfall, även om alla planer genomförs. Eftersom behovet är svårbedömt är det viktigt att beslut om ny utbyggnad föregås av noggranna planer och undersökningar av det regionala behovet. Naturvårdsverket bedömer att deponeringsförbuden inom några år till stor del kommer att kunna uppfyllas. Tillsynen på deponierna är viktig för att kontrollera efterlevnaden av undantagen från förbuden. Vidare behöver avfallsproducenterna och deponiägarna ha tillräckligt med kunskap för att kunna följa reglerna. 1 Preliminär uppgift från Renhållningsverksföreningen 2 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02. Undersökningen genomförd av konsultföretaget Profu, Göteborg 6

8 Summary The Swedish Environmental Protection Agency has been monitoring development of and compliance with regulations on the prohibition of landfilling on behalf of the Swedish Government since The landfilling of sorted combustible waste has been prohibited since 2002, and on 1 January 2005 the ban will be extended to cover all organic waste. If there is a lack of capacity to treat the waste, county administrative boards are entitled to grant exemptions. The volume of combustible waste in exemption decisions has fallen from 1.5 million tonnes last year to just under 400,000 tonnes for This is the outcome of the Swedish EPA s survey on landfill prohibitions to which all the county administrative boards have responded. The survey revealed, however, that a large proportion of the exemptions granted for 2003 were not utilised. The reduced landfilling of combustible waste is due to the expansion of waste incineration and biological treatment. There are a large number of plans at present for a further increase in waste incineration capacity. If all the plans for expansion are implemented, incineration capacity will increase by 1.6 million tonnes, according to county administrative board figures. In comparison with 2003, when the volume of waste sent for waste incineration amounted to 3.1 million tonnes 1 this signifies an increase of 50 %. However, several of these plans are uncertain. Biological treatment is also increasing, but accounts for a relatively small part of the total expansion. A positive effect of the increased incineration of waste identified by some county administrative boards is that the sorting of combustible waste is expected to increase. In addition, the requirement for the sorting of combustible waste is becoming clearer with the entry into force of the Swedish EPA s new regulations on the handling of combustible waste and organic waste (NFS 2004:4). Inadequate statistics on how much combustible and organic waste is landfilled make it difficult to assess the need for increased capacity to comply with the prohibitions. Figures from the county administrative boards on exemptions for combustible waste and future exemptions for organic waste indicate that a surplus of incineration capacity may arise. On the other hand, a study on the expansion plans by the Swedish Association of Waste Management 2 suggests that in 2008 there will not be sufficient capacity to treat all organic waste, even if all the plans are implemented. As it is difficult to assess the need, it is important that decisions on expansion are preceded by detailed plans and studies of regional need. The Swedish EPA anticipates that it will be possible to comply with the prohibitions on landfilling within a few years. Supervision of landfills is important to check compliance with exemptions from prohibitions. In addition, waste producers and landfill owners need to have sufficient knowledge to be able to follow the rules. 1 Preliminary figure from the Swedish Association of Waste Management 2 Waste incineration, Expansion plans, needs and deficiencies RVF development 2004:02. Study carried out by the consultancy Profu, Göteborg 7

9 Uppdraget Naturvårdsverket har sedan år 2002 haft i uppdrag av regeringen att följa upp deponeringsförbuden. Uppdraget ska redovisas årligen den 30 juni. Uppdraget är formulerat såhär: Naturvårdsverket skall följa utvecklingen och efterlevnaden av bestämmelserna om förbud att deponera utsorterat brännbart avfall från år 2002 samt organiskt avfall generellt från år I uppdraget ingår också att redovisa hur dispensförfarandet fungerar. Av verkets redovisning skall framgå hur verket följer och driver på aktörerna i utvecklingen mot ett ekologiskt omhändertagande av avfall. Verket skall vid behov lämna förslag på kompletterande åtgärder och förslag till nödvändiga förändringar av regelverket för att uppnå ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall. Uppdraget syftar till att få en kontinuerlig redovisning av utvecklingen på området och verket skall därför redovisa uppdraget i sin helhet årligen senast den 30 juni 2002, 2003, 2004 respektive år I år är uppdraget koncentrerat på utvecklingen och efterlevnaden av deponeringsförbuden. Som en del i detta uppdrag har Naturvårdsverket låtit samtliga länsstyrelser besvara en enkät om deponeringsförbuden och planerad utbyggnad av återvinningskapacitet. Verket har även tagit kontakt med vissa länsstyrelser för att få ytterligare upplysningar. 8

10 Deponeringen minskar Deponeringen av avfall minskar. Mellan åren 2002 och 2003 minskade mängden avfall till deponier och bioceller (exklusive industrins egna deponier) med 22 %, från ton till ton, enligt preliminära uppgifter från Renhållningsverksföreningen (RVF), se figur 1. Mängd avfall (tusen ton) * * preliminär uppgift Figur 1: Mängd avfall som tillförts deponier och bioceller inklusive planreaktorer enligt RVF (uppgifterna för åren Svensk Avfallshantering År 2003 är en preliminär uppgift från RVF) Likaså fortsätter mängden utsorterat brännbart avfall som deponeras med dispens från deponeringsförbuden att minska. För 2004 har länsstyrelserna hittills medgivit dispens för cirka ton, varav ton är hushållsavfall och ton annat avfall. (Observera att denna mängd troligen kommer att öka något, eftersom alla beslut för 2004 ännu inte fattats.) Detta är en kraftfull minskning jämfört med året innan då den dispensgivna mängden uppgick till knappt 1,5 miljoner ton (se tabell 1). Det är framförallt dispensmängderna för annat avfall än hushållsavfall som har minskat. Tabell 1: Medgivna dispenser (ton) enligt uppgifter från länsstyrelserna i maj År Hushållsavfall Annat avfall än Totalt hushållsavfall ( *) ( *) ( *) * Mängd avfall i medgivna dispenser enligt uppgifter från länsstyrelserna maj Att deponeringsförbudet för utsorterat brännbart avfall på allvar börjat slå igenom märks genom att det är flera länsstyrelser som inte meddelar några dispenser alls för I de 9

11 fyra länen, Norrbotten, Södermanland 1, Västra Götaland och Örebro meddelades inga dispenser för vare sig hushållsavfall eller övrigt avfall. Och för hushållsavfall gavs inga dispenser i Dalarna, Västerbotten och Östergötland. Se vidare bilaga 1 som innehåller en sammanställning över meddelade dispenser länsvis. Mängden brännbart avfall som deponerades med dispens 2003 var betydligt mindre än beslutade dispenser i flera län (se bilaga 2). I Stockholm deponerades t.ex. endast ton av den totalt medgivna dispensmängden för annat avfall på ton. För vissa län saknas uppgifter om hur stor del av dispenserna som utnyttjades. Naturvårdsverket har bedömt att dispensdeponeringen under 2003 uppgick till cirka ton 2. Det innebär att bara drygt hälften av medgivna dispenser utnyttjades. En viktig fråga gäller huruvida deponering i biocellsreaktorer ska definieras som deponering eller inte. Ett avfallsbolag i Skåne har deponerat utsorterat brännbart avfall i biocellsreaktorer utan dispens med motiveringen att deponering i biocellsreaktorer inte bör betraktas som deponering. Naturvårdsverket har överklagat ärendet till miljööverdomstolen. 1 I Södermanland förekommer deponering i bioceller för vilket dispens inte har sökts. 2 För de län där uppgifter saknas om dispensdeponering har Naturvårdsverket antagit att dispenserna har utnyttjats fullt ut. 10

12 Kapaciteten ökar Kraftig utbyggnad av avfallsförbränning under 2005 Det finns planer på att öka förbränningskapaciteten i landet med 1,6 miljoner ton avfall jämfört med idag. Det framgår av de uppgifter länsstyrelserna redovisat i enkätsvaren. Avfallsförbränningen 2003 uppgick till 3,1 miljoner ton i 28 anläggningar (preliminära uppgifter från RVF). Det innebär att avfallsförbränningen kan komma att öka med 50 % om alla dessa planer genomförs. Ökningen planeras främst att ske genom utbyggnad i befintliga anläggningar. Enligt enkätsvaren kommer kapaciteten att öka med knappt ton under Därefter väntas en kraftig utbyggnad under 2005 omfattande ton avfall. Anläggningarna i Stockholm, Linköping och Uppsala står för mer än hälften av denna utbyggnad. Den planerade utbyggnaden efter 2005 uppgår till cirka ton. Utbyggnadsplanerna per anläggning redovisas i bilaga 3. Ökningen fram t.o.m utgörs i stort sett bara av beslutade planer om utbyggnad. Planerna därefter är betydligt osäkrare. Tillstånd saknas för några anläggningar, och för andra finns tillstånd men beslut om utbyggnad har ännu inte fattats. En osäkerhet vid beslut om utbyggnad är om det kommer att finnas tillräckligt med avfall för de planerade anläggningarna. En annan osäkerhetsfaktor är huruvida det kommer bli en skatt på avfallsförbränning eller inte. Mängderna överensstämmer i stort med vad som redovisas i den senaste undersökning om utbyggnadsplaner av konsultföretaget Profu i Göteborg på uppdrag av RVF 1. Enligt Profu kommer den befintliga och planerade kapaciteten att uppgå till 4,9 miljoner ton år 2008, d.v.s. en ökning på 1,8 miljoner ton. Det är alltså en något större ökning än vad länsstyrelserna redovisar. Det beror till stor del på att Profu:s undersökningen innehåller fler planer på utbyggnad efter Några av dessa ytterligare planer bedömer Naturvårdsverket vara mycket osäkra. Profu:s planer redovisas tillsammans med uppgifterna från länsstyrelserna i bilaga 3. En konsekvens av den snabba utbyggnaden av avfallsförbränning är att det finns ökad risk för att utbyggnaden i vissa regioner kan bli större än behovet av fjärrvärme. Det innebär att energin från avfallsförbränning inte kommer att kunna nyttiggöras fullt ut under vissa perioder av året. Det finns exempel på att värme kyls bort i högre grad under sommarhalvåret. 1 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02 11

13 Utbyggnadsplaner för biologisk behandling Planerad utbyggnad av biologisk behandling fram till år 2005 är till stor del känd genom den omfattande enkätundersökning som RVF lät genomföra hösten Naturvårdsverket lät Profu göra en uppföljning av denna studie inför redovisningen av regeringsuppdraget förra året. Resultatet av denna uppföljning var att den biologiska behandlingskapaciteten, som är relevant för deponeringsförbuden, kommer öka från ton/år för 2003 till ton/år för Den planerade ökningen under 2005 uppgår till ton/år. Det saknas uppgifter om hur stor andel av detta avfall som utgörs av matavfall. Uppgifter om detta behövs för att kunna följa upp de två nationella delmålen för återvinning av matavfall. Målet för matavfall från hushåll, restauranger, storkök och butiker anger att minst 35 % av detta avfall ska behandlas genom biologisk behandling senast Det innebär att behandlingen av detta avfall ska öka från dagens cirka ton (år 2002/2003) till ton år Målet avser både hemkompostering och central behandling. Det andra målet anger att allt matavfall och jämförligt avfall från livsmedelsindustrier senast år 2010 ska behandlas biologiskt. Målet gäller sådant avfall som har sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling. I enkätsvaren redovisar länsstyrelserna bara ett fåtal av de utbyggnadsplaner som finns i Profu:s undersökning. Redovisningen från Värmland innehåller dock ytterligare uppgifter om utbyggnad omfattande ton. Det handlar till stor del om slammer från skogsindustrin. Andelen kapacitet i biogasanläggningar ökar enligt RVF:s enkätundersökning från knappt en tredjedel år 2000 till knappt hälften 2005, vilket innebär att andelen komposteringskapacitet minskar i motsvarande grad. Effekten kan förstärkas av att det under kommande år ges statsbidrag genom det s.k. Klimatinvesteringsprogrammet för bland annat biogasanläggningar och inte till komposteringsanläggningar. Första året för KLIMP var 2003 och då beviljades exempelvis 30 % investeringsbidrag till 11 biogasrelaterade åtgärder. Tendensen är alltså att andelen biogaskapacitet ökar och sannolikt kan väntas öka även efter Denna utveckling innebär att energieffektiviteten ökar vid den biologiska behandlingen framöver. 12

14 Behov av kapacitet för deponering och återvinning Nya regler om undantag och dispenser För att kunna bedöma behovet av kapacitet för materialåtervinning, förbränning eller biologisk behandling behövs kunskap om vilka avfall som omfattas av deponeringsförbuden. Vilka avfall som omfattas av förbuden har blivit tydligare sen de nya föreskrifterna och allmänna råden om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall (NFS 2004:4) beslutades i vår. De ersätter föreskrifterna och allmänna råden om hantering av brännbart avfall. Undantagen börjar gälla den 1 januari Enligt föreskrifterna undantas följande avfall: 1. Aska < 18 vikt-% totalt organiskt kol (TOC) 2. Komposterat avloppsslam 3. Grönlutslam 4. Animaliskt avfall som enligt andra föreskrifter får grävas ned 5. Homogent avfall < 10 viktprocent TOC 6. Heterogent avfall < 10 volymprocent brännbart avfall Undantaget för avfall som har sådana fysiska och kemiska egenskaper att det inte bör behandlas på annat sätt än genom deponering kvarstår. För att få deponera avfall enligt detta undantag gäller att deponiägaren ska samråda med tillsynsmyndigheten. Dispensreglerna i de nya föreskrifterna har skärpts genom att fler uppgifter ska redovisas i ansökan jämfört med tidigare. För att förhindra att avfall transporteras långa sträckor för att deponeras på deponier med dispens ska ansökan t.ex. innehålla uppgifter om avfallets ursprung. Vidare innehåller föreskrifterna regler om sortering av brännbart avfall. Svårbedömt kapacitetsbehov Utsorteringen påverkar kapacitetsbehovet Av länsstyrelsernas enkätsvar framgår att utsorteringen av brännbart avfall, både vid källan och i efterhand, i många fall är bristfällig. Detta avfall deponeras idag ofta osorterat utan dispens. Några länsstyrelser framför i enkätsvaren att den ökade kapaciteten för avfallsförbränning kommer leda till ökad sortering av brännbart avfall. Naturvårdsverket delar denna bedömning. Länsstyrelsen i Stockholm anger att när den nya förbränningsanläggningen i Högdalen tas i drift kommer utsorteringen på deponierna att öka ytterligare. Även länsstyrelsen i Västra Götaland anger att ökad förbränningskapacitet leder till ökad utsortering. 13

15 Naturvårdsverket bedömer vidare att undantaget som gäller heterogent avfall med en brännbar andel mindre än 10 volymprocent kommer att medföra en ökad sortering. Exempel på heterogent avfall är bygg- och rivningsavfall. Undantaget innebär att kravet på utsortering blir tydligare. Undantagen begränsar dispensbehovet för organiskt avfall Behovet av kapacitet för att uppfylla deponeringsförbudet för organiskt avfall har minskat jämfört med vad man antagit i tidigare kapacitetsundersökningar. Det beror på att man i tidigare undersökningar utgått från att i princip allt avfall innehållande organiskt kol skulle omfattas, såsom alla typer av slam. Undantagen enligt de nya föreskrifterna innebär dock att grönlutslam, komposterat avloppsslam och renslaktavfall (enligt föreskrifter från Jordbruksverket, om detta avfall uppkommer i glesbygdskommuner) får deponeras. Av länsstyrelsernas enkätsvar framgår att behov av dispenser för deponering av organiskt avfall efter 2005 till stor del kommer att omfatta olika typer av slammer. Inom skogsindustrin deponerades år 2001 cirka ton olika sorters slammer (enligt Skogsindustrierna). Dispensbehov anges även för latrin, gallerrens, vattenverksslam, livsmedelsavfall och fettavskiljarslam. Kapacitetsbehovet för att omhänderta avloppsslam är svårt att bedöma. Under 2003 togs ton avloppsslam emot vid deponier enligt preliminära uppgifter från RVF. En del av denna mängd användes troligen som täcknings- eller konstruktionsmaterial. Denna hantering gör att det är osäkert i vilken grad undantaget för komposterat slam kommer att utnyttjas. Vidare kommer det troligen vara brist på komposteringskapacitet för slam. Brist eller överskott svår bedömning Under 2004 kommer knappt ton brännbart avfall att deponeras med dispens enligt länsstyrelserna beslut om dispenser. Samtidigt ökar avfallsförbränningen med ton och mängden avfall till biologisk behandling ökar med cirka ton. Under 2005 planeras avfallsförbränningen öka med ytterligare ton och den biologiska behandlingen med ton. Slutsatsen är att det under 2005 kommer att finnas tillräckligt med kapacitet för att kunna behandla de mängder brännbart avfall som deponeras med dispens under Den planerade utbyggnaden av förbränningskapacitet efter 2005 uppgår till cirka ton. Samtidigt kommer den biologiska behandlingen att öka. Trots denna kraftiga utbyggnad bedömer Profu 1 att det år 2008 inte kommer att finnas tillräckligt med kapacitet för att behandla allt organiskt avfall. De förutspår en kapacitetsbrist 2008 på cirka ton även om alla planer genomförs. Naturvårdsverket anser att det finns allt för många osäkra parametrar för att kunna uttala sig om det 2008 kommer att finnas brist eller överskott på återvinningskapacitet. Svårigheterna att bedöma kapacitetsbehovet beror delvis på bristfällig statistik för annat avfall än hushållsavfall. Det är helt enkelt svårt att säkert säga hur stora mängder avfall som deponeras idag. Vidare är det svårt att bedöma hur mycket avfallet kommer att öka 1 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02 14

16 eftersom det är starkt beroende av konjunkturen. Tidigare undersökningar för några svenska regioner visar att konjunktursvängningar kan ge förändringar i avfallsmängd om +/- 10 %. 1 1 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02 15

17 Sammanfattande slutsatser och behov av åtgärder Naturvårdsverket bedömer att deponeringsförbuden inom något eller några år till stor del kommer att kunna uppfyllas. Tillsynen på deponierna är viktig för att kunna kontrollera att undantagen från deponeringsförbudet efterlevs (gäller främst undantagen för homogent och heterogent avfall). Det är även viktigt att länsstyrelserna som dispensgivande myndighet arbetar aktivt med deponeringsförbuden. Vidare behöver avfallsproducenterna och deponiägarna se till att de har tillräckligt med kunskap för att kunna efterleva reglerna. Positivt är att branschen (RVF) planerar att genomföra ett projekt för att hitta bra metoder att kontrollera undantagen för homogent och heterogent avfall. Kapaciteten för avfallsförbränning och biologisk behandling fortsätter att öka. Uppgifter från länsstyrelserna om medgivna dispenser för brännbart avfall och behovet av dispensdeponering för organiskt avfall indikerar att den planerade utbyggnaden av återvinningskapacitet kan bli större än behovet. Å andra sidan gör Profu bedömningen i sin senaste kapacitetsutredning att det 2008 inte kommer att finnas tillräckligt med kapacitet för att behandla allt organiskt avfall, även om alla planer genomförs. Naturvårdsverket anser att det finns allt för många osäkra parametrar för att kunna uttala sig om det 2008 kommer att finnas brist eller överskott på återvinningskapacitet. Vid planering av ny återvinningskapacitet är det därför viktigt med noggrann planering och undersökning av det regionala behovet. Verket kommer att fortsätta att följa de utbyggnadsplaner som finns och olika prognoser över kapacitetsbehovet. 16

18 Bilaga 1 Mängd brännbart avfall i länsstyrelsernas dispensbeslut Län Hushållsavfall (ton) Annat avfall (ton) Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Södermanland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland SUMMA Dispensbesluten överensstämmer inte med kalenderåret. Uppskattad mängd för det aktuella året. 2 Dispens medgiven t.o.m Länsstyrelsen medgav inga dispenser för Beslutet överklagades och dispens medgavs t.o.m Ansökt mängd. Beslut ej fattat. 17

19 Bilaga 2 Medgivna respektive utnyttjade dispensmängder 2003 Hushållsavfall (ton) Annat avfall (ton) Län Beslutad dispens Deponerad mängd Beslutad dispens Deponerad mängd Blekinge Uppg saknas Uppg saknas Dalarna Gotland 4000 ingår i annat avfall Gävleborg Halland Jämtland 7470 Uppg saknas 3980 Uppg saknas Jönköping Kalmar Kronoberg (inkl icke brännbart) Norrbotten Skåne Stockholm Södermanland Uppg saknas 0 0 Uppsala 8000 Uppg saknas Värmland Västerbotten Västernorrland Uppg saknas Uppg saknas Västmanland Västra Götaland Uppg saknas Örebro Uppg saknas Östergötland

20 Bilaga 3 Planerad ökning av förbränningskapacitet i befintliga och nya anläggningar Kommun Ökning (ton) Ökning (ton) Planerad Kommentar enligt lst enligt Profu 1 driftstart Borås, ny /2005 Byggnation Eksjö höst 2005 Tillstånd Finspång, ny Togs i drift i mars 2004 Gotland, Cementa 5000 Uppg saknas 2004 Gävle, ny Uppg saknas Göteborg Prövning Halmstad hösten 2004 Jönköping höst 2006 Tillstånd Kalmar Uppg saknas Karlskoga Uppg saknas Karlskrona, ny Uppg saknas Katrineholm, ny Uppgift saknas Tillstånd Kil Inkörning pågåt Linköping mars/april 2005 Byggnation Ljungby Prövning. Ökningen innebär ingen utbyggnad Malmö Prövning Markaryd, ny Byggnation Norrköping, Fiskeby Uppg saknas Oklart Osäker plan Skövde, ny Tillstånd Stockholm /2005 Byggnation Sundsvall Tillstånd Uddevalla, ny Tillstånd Umeå, Dåvamyren Uppg saknas Uppsala Byggnation SUMMA Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02. Genomförd av Profu. 19

21 Rapport 5383 juni 2004 Uppföljning av deponeringsförbuden Deponeringen av brännbart avfall minskar kraftigt under Det visar Naturvårdsverkets uppföljning av deponeringsförbuden. Sedan 2002 har det varit förbjudet att deponera brännbart avfall och från 2005 utvidgas förbudet till att gälla allt organiskt avfall, med vissa undantag. Vid brist på kapacitet att behandla avfallet har länsstyrelsen möjlighet att meddela dispens från deponeringsförbuden. Naturvårdsverket har för denna redovisning låtit samtliga länsstyrelser besvara en enkät om bl.a. mängden dispenser samt de planer som finns på utbyggnad av förbränning och biologisk behandling i länet. I rapporten diskuteras behovet av ytterligare utbyggnad av förbränning och biologisk behandling för att kunna uppfylla deponeringsförbu ISBN ISSN NATURVÅRDSVERKET