INLEDNING TILL. Befolkningsutvecklingen under 250 år. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Demografiska rapporter ; 1999:2).

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. A. Befolkningsstatistik / Statistiska centralbyrån. Stockholm : P.A. Norstedt & Söner, Täckningsår: 1851/ Föregångare: Tabell-commissionens underdåniga femårsberättelse till Kongl. Maj:t om folkmängden i Sverige vid slutet af år 1850 samt födde, döde, vigde m. m. i riket år , med tillhörande bilagor och 53 tabeller. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, Kongl. tabell-commissionens underdåniga berättelse till Kongl. Maj:t angående nativitetens och mortalitetens förhållande åren samt rikets folkmängd sistberörde år.- Stockholm, Även utgivna med varierande titel såsom t. ex. Underdånig berättelse till Kongl. Maj:t, angående nativiteten och mortaliteten m. m. i Sverige åren Täckningsår: 1816/ I Statistiska centralbyråns bibliotek finns tabell i stort format separat utgivna 182?-1855 med teckningsår i följande femårintervall: , , , Handlingar, angående tabellverket Stockholm : A. Gadelius, Handlingar, angående tabellverket ingår i Bihang till riksståndens protokoll vid urtima riksdagen , bd 1, s Efterföljare: Befolkningsrörelsen / Kungl. statistiska centralbyrån. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik) Täckningsår: Folkmängden inom administrativa områden den 31 december / Kungl. statistiska centralbyrån. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. Del 1. Befolkning uppl. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, Befolkningsutvecklingen under 250 år. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Demografiska rapporter ; 1999:2). BISOS A digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2007 urn:nbn:se:scb-bi-a0-6201_

3 BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A) BEFOLKNINGS-STATISTIK. Ny följd. IV. STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅRET 1862 JEMTE BIHANG RÖRANDE DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER. STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE.

4

5 Innehållsförteckning. Underdånig berättelse sidd. I XIV. Tabellbilagor» Tab. N:o 1. Folkmängd, länsvis sid. 1. Äktenskap.»» 2. Ingångne och genom död upplöste äktenskap» 2.»» 3. Vigde par efter makarnes åldersklasser» 3.»» 4. Qvinnornas ålder vid inträdet i första giftet.» 4.»» 5. Ingångne äktenskap i hvar månad af året...» 6.»» 6. Genom skiljobref upplöste trolofningar och äktenskap, stiftsvis» 7.»» 7. Barnaföderskornas antal, ålder och civilstånd samt förlossningsbiträde» 8. Födde.»» 8. Barnsbördernas förhållande i afseende på fostrens antal, de föddes civilstånd» 9.»» 9. Lefvande födde äkta barn i hvar månad» 10.»» 10. Lefvande födde oäkta barn i hvar månad» 11.»» 11. Dödfödde i hvar månad» 12. Aflidne.»» 12. Antal, civilstånd, dödlighetsprocent» 13.»» 13. Aflidne efter ålder: A) Mankön» 14. B) Qvinkön» 18.»» 14. Aflidne i hvar månad» Folkmängd, vigde, födde och döde i hvarje stad» 23. Dödsorsaker.»» 16. Dödsorsaker af farsoter och barnsbörd» 24.»» 17. Våldsamma dödsorsaker» 25.»» 18. Sjelfmördare» 27.»» 19. Naturaliserade utländningar» 28. Bilaga. Dödsorsakerna i Rikets städer enligt läkares intyg. Table des matières. Rapport au Roi pag. I XIV. Tableaux annexés» Tab. N:o 1. Population. Population par provinces (col. 5 7 à la campagne, 8 10 dans les villes, totale pag. 1. Mariages.»» 2. Mariages contractés (col. 3 6 selon l'état civil, col réitération, col. 15 mixtes) et dissouts par la mort» 2.»» 3. Mariages par âges» 3.»» 4. Age des femmes à leur premier mariage...» 4.»» 5. Mariages par mois» 6.»» 6. Mariages dissouts par divorce (col. 4 7 différences dans l'âge des époux, col durée du mariage, col nombre d'enfants au moment du divorce)» 7. Accouchées,»» 7. Accouchées par âges (col. 3 16) et par état civil (col ). Nombre d'assistances de sage femme (col. 21)» 8. Naissances.»» 8. Naissances simples, vivants et mort-nés (col. 2 5), jumeaux (col. 6 9), 3-jumeaux (col ); nés vivants (col ), dont légitimes (col ) et naturels (col ); mort-nés (col )...» 9.»» 9. Nés vivants légitimes par mois» 10.»» 10. Nés vivants naturels par mois» 11.»» 11. Mort-nés par mois» 12. Décès.»» 12. Décès, par état civil (col. 5 10); leur relation à la moyenne de la population (col ), pour l'année 1861 (col. 13)...» 13.»» 13. Décès par âge: A) Sexe masculin» 14. B) Sexe féminin» 18.»» 14. Décès par mois» 22.»» 15. État et mouvement de la population dans les villes» 23. Causes de décès.»» 16. Décès dans les maladies épidémiques et dans les couches» 24.»» 17. Décès par divers accidents violents (col. 2. morts de faim, 3. noyés, 4. asphyxiés par vapeur de charbon, 5. gélés, 6. brûlés, 7. foudroyés, 8. empoisonés, 9. suffoqués, morts de blessures, 12. morts des suites d'un corps étranger dans la gorge, 13. homicides, 14. exécutés)» 25.»» 18. Suicides (col suivant l'état civil et l'âge; col par mois; col par armes à feu, instruments tranchants, submersion, suspension et étranglement, empoisonnement, par cause non indiqué).» 27.»» 19. Naturalisations» 28. Appendice. Causes de décès dans les villes.

6 1 Fot (= 10 tum= 100 linier) = métre. 1 Stång = 10 Fot, 1 Ref = 10 Stänger, 1 Mil = 360 Ref. 1 Qvadratref (= 100 qvadratstänger = 10,000 qvadratfot) = ares. 1 Kubikfot (=10 kannor = 1,000 kubiktum) = litres. 1 Skålpund (= 100 ort = 10,000 korn) = grammes. 1 Centner = 100 Skålpund, 1 Nyläst = 100 Centner. 1 Riksdaler Riksmynt (= 0 25 R:dr Silfverspecie = 100 öre) = centimes. (12 Riksdaler = 17 Francs.) Ancien système encore quelquefois usité: 1 Aln (= 24 verktum = 288 linier = famn) = 2 fot. 1 Tunnland (= 5 6 qvadratref) = ares. 1 Qvadratmil = 11, hectares. 1 Tunna (24 36 kappar) = kubikfot. 1 Lispund = 20 skålpund, 1 Skeppund = 20 lispund. 1 Riksdaler Banko =150 öre.

7 STORMÄGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG! Den årsberättelse rörande folkmängd, vigde, födde, aflidne m. m. under året 1862, hvilken härmed i underdånighet till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas, är utarbetad efter samma plan som den, hvilken för året 1861 afgafs den 31 December Ehuru den alltså egentligen är afsedd att genom åtföljande tabeller lemna redogörelse endast för det år, som den omfattar, torde dock till ledning för omdömet i afseende på tabellernas innehåll här få tilläggas dels en och annan jemförelse med föregående år, dels några ytterligare upplysningar. Tab. N:o 1. Folkmängd. Enligt hvad redan i underdånighet blifvit inför Eders Kongl. Maj:t anmäldt*), utgjorde Rikets folkmängd den 31 December 1862: 3,965,899. Tillväxten under årets lopp hade alltså ej uppgått till högre belopp än 48,560, eller 1 24 %, då den under året 1861 utgjorde 57,611, eller 1 49 %. Beloppet af folkmängdens ökning eller minskning i ett land betingas af många särskilda orsaker, af hvilka än en, än en annan, än flera gemensamt kunna företrädesvis hafva varit i verksamhet, och denna verksamhet kan framträda än såsom samverkan i samma rigtning, än såsom motverkan, så att den förändring, som i en viss rigtning af en orsak tillvägabringas, upphäfves af en annan verkan i motsatt rigtning. En nödvändig följd af ett dylikt förhållande måste blifva, att folkmängdstillväxten år efter annat kan förete stora vexlingar. Sedan beloppet af dylika vexlingar blifvit kändt, har man, der tillgång funnits till nödige iakttagelser, vanligen sökt och trott sig spåra deras orsaker uti sådana förhållanden, som inverkat under samma år eller tiderymd, som folkmängdsredogörelsen omfattar. Detta är ock af flera anledningar obestridligen berättigadt, men säkert är dock, att man ensamt med denna förklaringsgrund ofta stannar i förlägenhet. An framstår nemligen folkmängdstillväxten vida *) Meddeladt jemväl i Post- och Inrikes-tidningar för den 21 September Stat. Centr.-Byråns underd. årsberättelse för A

8 II Tab. N:o 1. Folkmängd. lägre än hvad man skulle hafva förmodat på grund af nästförutgångne års förhållande, eller de gynnsamma omständigheter som synas hafva varit verksamma, än framträder åter en betydlig tillväxt utan att man i samtida och yttre förhållanden dertill kan finna någon anledning. Det torde vara förlåtligt, om man i en dylik.ställning ej sällan förirrat sig att söka anledningar till folkmängdens ökning eller minskning uti omständigheter, hvilka, derest de innehure verkliga förklaringsgrunder, skulle hålla folkmängdstillväxten i ett högst betänkligt beroende af stundom till och med relativt obetydliga yttre förhållanden. Lyckligtvis är så ej fallet, utan den hufvudsakliga grunden för folkmängdstillväxteu ligger i regien uti sambandet mellan de särskilda generationer eller kullar, af hvilka befolkningen alstrats och består. När nemligen undantagsförhållandet af betydliga skilnader mellan in- och utflyttningar ej äger rum, utan såsom i Sverige befolkningstillväxten bestämmes af nativitetsöfverskottet, så följer häraf, att samma orsaker, som verka ökning eller minskning af antalet lefvande födde och antalet aflidne, äfven gälla för folkmängdstillväxten. Dödligheten, som till en väsentlig del bestämmes af vexlande atmosferiska förhållanden och tillfälliga epidemiska inflytelser m. m., måste i följd häraf, så väl absolut som relativt, vara underkastad förändringar, på hvilka krig, missväxter, hungersnöd och farsoter utöfva den största inflytelse. Vårt tabellverk företer ock några år, då dylika stora allmänna olyckor till och med vållat, att antalet aflidne öfverstigit antalet lefvande födde, och den deraf orsakade minskningen af folkmängden finner då naturligtvis sin förklaring uti dessa yttre inflytelser, som verkat samtidigt med sjelfva folkmängdsförändringen. Hvad åter beträffar absoluta antalet lefvande födde, så synas visserligen ofvannämnde djupt ingripande kalamiteter under ett och annat år äfven deruti hafva vållat en betydlig minskning, hvartill ock förklaring kan sökas uti den minskning af antalet ingångne äktenskap, som måste blifva en följd af allmän nöd. Men om man egnar uppmärksamhet åt den absoluta nativitetens belopp under en lång årsföljd, så finner man snart, ej blott att den år från år vexlar ganska betydligt, utan ock att med få undantag till dessa vexlingar ej kan uppdagas någon förklaringsgrund uti yttre förhållanden, som inträffat och verkat på befolkningen samtidigt med sådana vexlingar. Man kan då sätta i fråga, huruvida dylika vexlingar skulle kunna bero af vexlingar i den relativa nativiteten, eller sjelfva fruktsamheten, men det är lätt insedt, att denna, bestämd af naturlag, visserligen kan i ej ringa mån vara beroende af sociala förhållanden, men ingalunda vara underkastad en årligen vexlande föränderlighet. Erfarenheten bekräftar ock hvad man i detta hänseende är berättigad att förutsätta, att nemligen de födda barnens antal står i ett förhållande till den produktiva delen af befolkningen, hvilket i regien äger oförändradt bestånd under en lång tidsföljd, och hufvudsakligen endast af stora olyckor, som drabbat folket, på ett öfvergående och tillfälligt sätt rubbas. När alltså i allmänhet inom ett och samma land och under förhållanden, som ej särdeles mycket afvika från de vanliga, den relativa nativiteten bevarar sig så oförändrad, att samma antal föräldrar inom samma åldersklasser framalstrar samma antal barn det ena året som det andra, så är man omvändt berättigad att sluta, att ökning eller minskning af antalet födde barn hufvudsakligen måste bero af ökadt eller minskadt innevånareantal inom de produktiva åldersklasserna. Om sålunda befolkningen i ett land vid en viss tidpunkt utgjorde t. ex. 2 millioner i det hela och vore i afseende på åldersklasserna så sammansatt, att antalet åriga personer uppginge till 40 % af hela befolkningen, men folkmängden vid en annan tidpunkt hade ökats till 4 millioner i det hela, bland hvilka dock endast 20 % befunne sig inom åldren år, så hade man icke att vänta större nativitetsbelopp af den dubbelt större än af den hälften mindre befolkningen under ofvan antagna proportion mellan åldersklasserna. Det årligen vexlande absoluta nativitetsbeloppet är liksom en länk, hvilken i kausalitetssamband förenar det kommande med det framfarna. Detta belopp bestämmes i regien af den befintliga folkmängden inom de produktiva åldersklasserna, och det bestämmer åter i sin ordning den blifvande framtida folkmängden för hvarje särskildt lefnadsår inom samma åldersklasser. Om man sålunda tänker sig 2:ne år, af hvilka det ena

9 hade ett absolut nativitetsbelopp af 100,000, det andra af blott 50,000, så är man i regien berättigad till den slutsats, att orsaken härtill ligger deruti, att antalet föräldrar eller innevånare inom de produktiva åldersklasserna under det sista året varit blott hälften så stort som under det första. Under förutsättning af en dödlighetsordning, som ej betydligt förändras, är man likaledes berättigad till det. antagande, att det innevånare-antal inom de produktiva åldersklasserna, det antal föräldrar, som efterhand skall tillväxa af det första årets nativitets-belopp, bör blifva dubbelt större än af det sista. Häraf tyckes kunna dragas den slutsats, att, derest man äger en tillräckligt lång årsföljd af iakttagelser öfver antalet lefvande födde, man deraf äfven bör kunna på förhand bestämma beloppet af den framtida folkmängdstillväxten. En dylik slutsats är ock grundad, dock blott under vissa förutsättningar. Äfven om man ej vill beräkna den produktiva lefnadsåldern längre än från 20:de till 50:de lefnadsåret, eller för 30 år af lifslängden, så bildas alltså den hithörande delen af befolkningen af ett antal årligen födde under icke mindre än 30 förutgångne år. Om under en så lång följd af år antalet årligen lefvande födde hölle sig oafbrutet antingen högt och stigande, eller lågt och sjunkande, så kunde deraf säkert förutses i förra fallet en proportionel tillväxt, i senare fallet en proportionel minskning eller ett stillastående af folkmängden. Ett sådant nativitetens förhållande är dock, derest det i något land förekommer, ett sällsynt undantag. Vanliga förhållandet är deremot, att absoluta antalet lefvande födde år efter år än mer ån mindre vexlar, än höjer än sänker sig, och detta är en nödvändig följd af de vexlande öden, som folket genomlefvat och genomlefver. 1 mån af de särskilda årskullarnes olika talrikhet blifva alltså de från dem härstammande årsklasserna inom den produktiva delen af befolkningen än mer än mindre talrika, och fåtaligheten hos den ena eller andra ersattes af flertaligheten hos andra åldersklasser. Spåren af en djupt sjunken nativitet under blott ett eller annat år kunna sålunda blifva omärkbara i framtiden, derest nativitetsbeloppet under andra närliggande år betydligt höjt sig. Men om antalet lefvande födde under en följd af 5, Tab. N:o 1. Folkmängd. 10 till 15 eller flera år å rad, om än vexlande, dock i det hela fortfar oförändradt, betydligt sänker eller höjer sig, så måste i sinom tid verkan deraf på de produktiva åldersklassernas talrikhet otvifvelaktigt blifva märkbar, derest ej dödligheten under lika lång tid skulle undergå så egendomliga förändringar, att den helt och hållet upphäfde verkan af nativitetens förhållande. I Statistiska Central-Byråns underd. berättelse för åren Bidrag till Sveriges oiliciela statistik, Litt. A. II. 3 är genom tabb. Litt. L, M, N, sidd. XLIII o. f., samt diagrammet N:o 1, ådagalagdt, att den 20-åriga tiderymd från och med 1841 till och med 1860, under hvilken absoluta nativitetsbeloppet, om än med vexlingar för särskilda år, dock varit från femår till femår i oafbrutet stigande, föregåtts af en 15-årig tiderymd, frän och med 1826 till och med 1840, under hvilken nativiteten, årligen vexlande, likväl för hela tiden visat sig sjunkande. Nativitetsbeloppets betydliga stigande under den förstnämnda 20- åriga tiderymden hade intill och med åren 1860 haft till följd en proportionel tillväxt af befolkningen inom de första 20 lefnadsåren. Men den del af befolkningen, som vid sistnämnde års slut befanns inom 21:sta med 35:te lefnadsåren, utgjorde åter afkomlingarne af den låga sjunkande nativiteten under de 15 åren , och måste i följd deraf vara fåtaligare än den skulle varit under ett lyckligare nativitetsförhållande. Då nu mer än jf af samtlige äktenskap ingås i 21:sta 35:te lefnadsåren och mer än hälften af barn framfödas af qvinnor i 26:te 35:te lefnadsåren, så förefinnas i dessa förhållanden grundade skäl att för en stundande tiderymd af omkring 15 år, räknadt från året 1860, ej göra sig räkning på sådan tillväxt af antalet ingångne äktenskap och lefvande födde barn, som i allmänhet utmärkt 1850-talet. Men om man sannolikt ej liar att vänta någon betydlig tillväxt i antalet ingångne äktenskap och födde barn, så följer ock deraf, att folkmängden ej heller torde komma att så raskt tillväxa, som händelsen varit under många af de senare åren, förr än årens talrika kullar hunnit efterhand uppnå den ålder, att de inom den produktiva delen af befolkningen intaga det rum, som ännu för en tid kommer att innehafvas af härkomlingarne från årens fåtaliga nativitet. III

10 IV Tab. N:o 1. Folkmängd. Tab. N:o 2. Ingångne och genom död upplöste äktenskap. Om sålunda det förhållande skulle inträffa, att Rikets folkmängdstillväxt, som år 1860 uppgick till 71,993 eller 1 90 %, år 1861 till 57,611, eller 1 49 %, och, såsom anfördt är, under år 1862 till blott 48,560 eller 1 24 %, äfven framdeles under någon tid. kommer att visa sig lägre, så sökes otvifvelaktigt en bland anledningarne härtill uti det ofördelaktiga nativitetsförhållandet under de tre qvinqvennierna , likasom hufvudsakliga orsaken till den starkare nativiteten under qvinqvennierna är att finna uti den starka nativiteten och folkmängdstillväxten under tiderymden , på sätt af åberopade diagram tydligt åskådliggöres. Om man, såsom brukligt är för att kontrollera folkmängdsuppgifterna, anställer en jemförelse mellan tillväxten enligt dessa uppgifter och årets nativitetsöfverskott, så visar sig detta senare enligt tabb. N:o 8, kol. 16, och N:o 12, kol. 4, hafva uppgått till 47,234, men, då tillväxten enligt folkmängdsuppgifterna utgjort 48,560, så befinnes denna senare öfverstiga den förra med 1,326, hvilket vanligen förklaras såsom öfverskott af inflyttade utöfver utflyttade. Då numera uppgifter om antalet emigranter ej finnas tillgängliga och uppgifterna om de utländningar, som erhållit Svensk medborgarerätt, antagligen blott uttrycka en ringa del af de till Riket inflyttade, så saknas utväg att bestämdt beräkna skilnaden emellan emigration och immigration. På sätt af tabb. Nas 1 och 15 upplyses, har folkmängdstillväxt, ehuru till olika absoluta och relativa belopp, varit gemensam för samtlige län och äfven för städerna med undantag för de 16, till större delen mindre städer, som af sistnämnde tabell specificeras. Landsbygdens nativitetsöfverskott: 44,769 öfverstiger dess folkmängdstillväxt: 38,365 med blott 6,404 personer. Städernas nativitetsöfverskott: 2,465 betäcker deremot ej dessas folkmängdstillväxt: 10,195, utan lemnar en brist af 7,730, hvilken fyllts genom öfverskott af inflyttningar. Stockholms stad, som under åren 1859, 1860 och 1861 företett ett nativitetsöfverskott, om ock till beloppet ringa, visar deremot under år 1862 ett mortalitetsöfverskott af 311, hvadan dess folkmängdstillväxt under året: 2,831 berott af ett inflyttningsöfverskott af 3,142 personer. Såsom framdeles kommer att ådagaläggas, har detta mortalitetsöfverskott till en del sin orsak uti ökad utbredning och dödlighet af vissa farsoter, i följd hvaraf man kan hoppas återgång till det bättre förhållandet. Tab. N:o 2. Ingångne och genom död upplöste äktenskap. Absoluta antalet årligen ingångne äktenskap, hvilket under året 1859 hade uppgått till det högsta belopp, som ännu förekommit, eller 31,125 och år 1860 utgjorde: 29,839 samt 1861 blott 28,272, har under 1862 ytterligare sjunkit till 27,825. Förgäfves söker man härtill anledningar uti några ogynnsamma yttre förhållanden, som skulle hafva varit hinderliga för äktenskaps ingående. Deremot ligger orsaken, enligt hvad ofvan är anfördt och af det der åberopade diagrammet åskådliggöres, deruti, att de åldersklasser inom befolkningen, bland hvilka det öfvervägande flertalet äktenskap ingås och hvilkas födelseår ännu till större delen ligga emellan åren 1826 och 1840, måste vara fåtaligare i följd af den låga och sjunkande nativiteten under nämnde tiderymd, hvilken åter föregicks af en annan, från och med 1811 till och med 1825, hvars betydligt stigande nativitet haft den verkan, att under 1850-talet de giftvuxna åldersklasserna voro i ett betydligt stigande, hvaraf i sin ordning måste följa stegring i antalet ingångne äktenskap. Ett dylikt förhållande af lägre absolut antal ingångne äktenskap, som under senaste år ägt rum, kommer ock otvifvelaktigt att fortfarande förete sig, intill dess de talrika årskullarne efter den stigande nativiteten från och med 1841 i sin ordning hunnit rycka in bland de giftvuxna och framkalla stegring af dessas antal. I sammanhang med det här ofvan anförda rörande inflytelsen af olika och vexlande talrikhet af vissa åldersklasser inom befolkningen, tillåter jag mig fästa uppmärksamhet på ett förhållande, som finner sin hufvudsakliga om ej enda förklaring uti befolkningens åldersfördelning. Af vårt tabellverk framgår, att, om man beräknar de ingångna äktenskapens antal i förhållande till hela folkmängden, detta relativa antal i allmänhet utfaller vida gynnsammare för städerna än för landsbygden. Sålunda ingicks under qvinqvenniet

11 Tab. N:o 2. Ingångne och genom död upplöste äktenskap. v ett äktenskap å landsbygden på 130 innevånare, i samtlige städerne deremot på 112 och i Stockholms stad på 103. Någon antaglig förklaringsgrund härtill lärer väl svårligen kunna finnas uti större lätthet för bosättning i städerne än på landet, än mindre ens kunna sökas i något sedligt företräde af de förra framför det senare. Deremot beror det, såsom i nästförutgångna femårsberättelses l:sta afdelning Bidrag till Sveriges officiela Statistik, Litt. A. II. 1, sid. 18 redan är antydt, på den olika proportionen mellan befolkningens åldersklasser, hvarom numera kan lemnas en upplysning, som, då nämnde underd. berättelse afgafs, ännu ej fanns tillgänglig. Enligt den allmänna folkräkningen vid utgången af året 1860 befunno sig då på 100 innevånare af hvarje kön inom nedanstående åldersklasser: årsföljder, och i allmänhet visar sig proportionen hafva varit fördelaktigare i aflägsna tider än den i senare tider blifvit. Fråga kan och bör dock härvid uppstå, huruvida ej ett förhållande i afseende på de giftvuxna åldersklassernas talrikhet likartadt med det nyss anförda i städerna och å landsbygden möjligen ägt rum, så att äktenskapens talrikhet jemförd ensamt med de giftvuxna, åldersklassernas kommo att annorlunda utfalla. Då de för dylik jemförelse nödige utdrag och beräkningar för hela den tiderymd, som vårt tabellverk omfattar, först blifvit tillgänglige uti Statistiska Central-Byråns senare underd, berättelser och företrädesvis i 3:dje afdeln. af berättelsen för A. II. 3, tab. Litt. L. med tillhörande diagram N:o 1 så tillåter jag mig att här meddela nedanstående öfversigt, öfver folkmängden inom åldersklassen år vid särskilda tidpunkter jemte proportionen af dä ingångna äktenskap. En blick på dessa tal, som strängt taget visserligen blott gälla den anförda tidpunkten, men hvilka dock närmevis i vårt land uttrycka ett vanligt förhållande, visar tydligt huruledes olikheten i äktenskapens antal inom städerna och å landsbygden har sin grund i den olika folkmängden inom de giftvuxna åldersklasserna och ådagalägger, att i förhållande till denna folkmängd i sjelfva verket flera äktenskapliga förbindelser ingås å landsbygden än i städerna. Möjligheten att inom städerna de giftvuxna åldersklasserna kunna uppnå en så öfvervägande relativ talrikhet, beror naturligtvis af inflyttningar hufvudsakligen från landsbygden, men de inflyttade synas åtminstone i afseende på utsigten till inträde i äktenskaplig ställning genom flyttningen icke göra någon vinst utan tvertom en missräkning. I förut afgifna underd, berättelser deribland I. 1, tab. N:o 47 har lemnats uppgift rörande antalet årligen ingångne äktenskap i förhållande till hela folkmängden ända från vårt tabellverks början. Dervid framstå ej obetydliga skilnader mellan olika år och Det synes häraf ej blott att befolkningen inom 21:sta 50:de lefnadsåren vexlat mellan % och % af hela folkmängden, utan ock att en dylik

12 VI Tabb. N:is 2, 3 och 4. Ingångne och genom död upplöste äktenskap samt ålder vid äktenskapens ingående. föränderlighet har till följd, att äktenskapens relativa talrikhet, beräknad efter förhållandet till hela folkmängden, kan gifva ett i någon mån missledande utslag. Så visar sig t. ex. för åren 1830 och 1860 proportionen till hela folkmängden lika, eller ett ingånget äktenskap på 129 innevånare, då likväl i sjelfva verket förhållandet år 1830 var fördelaktigare, nemligen ett äktenskap på 51 mot ett på 54 personer af den giftvuxna befolkningen år Men båda beräkningssätten öfverensstämma dock hufvudsakligen deruti, att ingångna äktenskapens aftagande relativa talrikhet i senare tider af dem bekräftas. Endast 4 blandade äktenskap, mot 6 under året 1861, hafva 1862 uppgifvits ingångne, alla fortfarande i städerna. När på det sätt och af de anledningar, som hä.r ofvan anförts, absoluta antalet ingångne äktenskap sjunker, inträder ock lätt en ofördelaktigare proportion mellan detta antal och antalet genom död upplöste äktenskap. I medeltal för åren upplöstes genom dödsfall 67 äktenskap mot 100 nyingångna, och förhållandet under 1861 var 65 : 100. Då under året 1862 genom dödsfall upplöstes 19,629 äktenskap (kol. 18) mot 27,825 nyingångna, så utfaller proportionen nära 71: 100. I nära lika proportion som under senast förutgångna år utgöra bland de aflidne makarne gifta qvinnor blott 79 mot 100 gifta män. Förhållandet mellan de vigdes civilstånd har varit: Förhållandet i afseende på omgiften har varit på 1,000 äktenskap: Anm. Först från och med året 1860 äro uppgifter tillgängliga rörande qvinnornas omgiften. Beträffande förhållandet med ingångne äktenskap m. m. särskildt å landsbygden och i städeme, torde få hänvisas till hvad derom af tab. N:o 2 upplyses. Tabb. N:is 3 och 4. Ålder vid äktenskapens ingående. I afseende på de äktenskapliga förbindelser, som ådraga sig uppmärksamhet genom ovanligt tidig eller hög ålder hos de sammanvigde och genom stor åldersskilnad dem emellan, upplyser tab. N:o 3: att endast 7 män under fyllda 20 år ingått äktenskap året 1862, deribland 4 med qvinnor af högre ålder; att 26 äktenskap ingåtts af män öfver fyllda 70 år, deribland 11 med qvinnor, hvilkas ålder minst till hälften understigit mannens; att 11 qvinnor inträdt i gifte redan före fyllda 16 år, 41 i 17:de lefnadsåret o. s. v., samt att 313 qvinnor öfver fyllda 50 år ingått äktenskap. Det öfvervägande flertalet af alla dessa ovanligt tidiga eller sena giftermål tillhör landsbygden. Som vanligt har bland män i hela Riket högsta antalet äktenskap ingåtts i åldersklassen år, och detta förhållande gäller äfven för landsbygd och städer hvar för sig. Men då å landshygden flertalet af de qvinnor, med hvilka dessa män inträdt i gifte, tillhör den närmast yngre åldersklassen år, har deremot förhållandet i städerna nu, såsom vanligt, i senare tider, varit det omvända, att det öfvervägande flertalet qvinnor tillhört samma åldersklass, år, som männen. Denna sistnämnda åldersklass är ock den, uti hvilken, så väl å landsbygden som i städerna, flertalet qvinnor numera befinner sig vid inträde i äktenskap. Den fortsatta detaljerade redogörelse öfver qvinnornas ålder vid inträdet i deras första gifte, hvilken är lemnad i tab. N:o 4, företer visserligen för ett och annat åldersår något mindre regelbundenhet i stigandet och fallandet från ena till andra lefnadsåret än förhållandet var under året 1861, men 27:de lefnadsåret har dock varit det som fortfarande utvisar högsta antalet, så väl för hela Riket, som för landsbygden särskildt, hvaremot för städerna detta infallit först i 29:de lefnadsåret. Om man jemför tabb. N:is 3 och 4, så befinnes, att bland samtlige qvinnor, som i Riket ingått äktenskap före inträdet i 21:sta lefnadsåret, ej funnits någon

13 Tabb. N:o 5. Årstiden för äktenskapens ingående. N:o 6. Genom skiljobref upplösta äktenskap. N:o 7. Barnaföderskor. VII enka, att bland de qvinnor, som i 21:sta 25:te lefnadsåren inträdt i gifte, funnits blott 16 enkor, eller 0 19 % af samtlige de i denna ålder gifta qvinnorna, att de omgifta enkornas antal i åldersklassen år utgjort 143 eller 1 61 %, i åldersklassen år: 308 eller 6 68 %, i åldersklassen år: 439 eller 1870 %, i åldersklassen år: 394 eller 33,88 %, i åldersklassen år: 271 eller %, samt att bland de qvinnor öfver fyllda 50 år, som inträdt i äktenskap, befunnits 228 enkor, eller %. Dessa proportioner utfalla på följande olika sätt, om förhållandet betraktas särskildt för landsbygd och städer, nemligen: Tab. N:o 5. Årstiden för äktenskapens ingående. Denna tabell ådagalägger så väl för hela Riket, som för landsbygd och städer särskilda, samma ordningsföljd från högsta till lägsta antalet ingångne äktenskap mellan de särskilda månaderna, som under senast förflutna decennier varit rådande. Tab. N:o 6. Genom skiljobref upplösta äktenskap. I följd af uteblifna uppgifter från 2 stift har denna tabell ej heller för detta år kunnat erhålla önskvärd fullständighet. Upplösta trolofningar äro uppgifne 9 flera än under året 1861, hvaremot antalet äktenskapsskilnader med 30 understiger förra årets och med nära 5 medeltalet för åren Hvad i nästföregångna underd, årsberättelse blifvit anfördt rörande den ofta betydliga åldersskilnaden mellan makarne, rörande den i allmänhet långa sammanlefnad, som föregått skilsmessan, och rörande de sammanaflade barnens antal gäller äfven för detta år. Bland de frånskiljda makarne förekommo under året 1862 uppgifne såsom förr frånskiljde 4 män och 1 qvinna. Tab. N:o 7. Barnaföderskor. Hela antalet barnaföderskor under året 1862: 134,060 öfverstiger med icke mindre än 5,123 nästförutgångna årets, men är dock med 1,497 lägre än 1860 års antal. I förhållande till hela qvinliga folkmängden har under 1862 likasom i medeltal under qvinqvenniet kommit en barnaföderska på 151. I afseende på lefnadsåldern träffas som vanligt de flesta barnaföderskorna mellan 31:sta och 35:te lefnadsåren, och närmast denna åldersklass komma den nästföregående och nästföljande, så att af samtlige barnaföderskor % befunnit sig mellan 26:te och 40:de lefnadsåren. Häraf följer ock, att den qvinliga befolkningens större eller mindre talrikhet inom flera eller färre af dessa 3 åldersklasser öfvar en väsentlig inflytelse på det högre eller lägre antalet barnaföderskor, och att alltså vexlingarne i dessas antal måste hufvudsakligen bero af motsvarande vexlingar af qvinliga befolkningen inom ifrågavarande 3 åldersklasser. Den specifika redogörelsen för antalet barnaföderskor före inträdet i 21:sta lefnadsåret upptager i 20:de året 917, i 19:de: 391, i 18:de: 136, i 17:de: 38, i 16:de: 6 och under fyllda 15 år: en. Denna yngsta barnaföderska, hvilken vid nedkomsten med ett oäkta flickebarn senast fyllt 14 år, var en inhysesflicka. Beträffande de uppgifna fallen af barnaföderskor öfver fyllda 50 år, till antalet 29, så förefinnas visserligen, på sätt i förra berättelser är anmärkt, skäl att antaga, det i åtskilliga fall misstag om åldern eller skriffel ägt rum. I den underd, berättelsen för 1861 anfördes ock några särskilda fall af särdeles hög ålder, hufvudsakligen i den afsigt, att vederbörandes uppmärksamhet måtte skärpas vid dylika uppgifters meddelande. Upplysningar, som vunnits sedan tab. N:o 7 redan var tryckt, hafva ock visat, att minst 6 af de för 1862 uppgifna fallen böra afgå, så att qvarstående antalet blefve högst 23; börande af de 6 felaktigt uppgifna några öfverflyttas på nästförutgående åldersklasser, andra åter till kol. 16, då om deras rätta ålder tillförlitlig kunskap saknas.

14 VIII Tabb. N:is 7 och 8. Barnaföderskor samt barnsbördernas resultat. I afseende på barnaföderskornas civilstånd hafva på de grunder, som i nästföregångna årsberättelse blifvit anförde, samma rubriker, som derstädes för redovisningen begagnats, äfven upptagits i kol af tab. N:o 7, i följd hvaraf den sistnämnda kolumnens rubrik uttrycker, att der införda qvinnor ej äro inberäknade i någon af de 2 nästförutgångna rubrikerna. Till rubriken 17, gifta, äro räknade endast de, som efter äktenskap fullbordadt medelst vigsel eller inför civil myndighet framfödt barn, i följd hvaraf lysning till äktenskap ansetts berättiga endast till upptagande i kol. 19, trolofvade. I relativa tal visar sig förhållandet med barnaföderskornas civilstånd hafva varit följande, nemligen: år 1862: år 1861: De uti kol. 21 af tab. N:o 7 hopsummerade uppgifter rörande af barnaföderskorna begagnadt examineradt förlossningsbiträde gifva för hela Riket 51,515 förlossningar, vid hvilka sådant biträde skulle hafva varit anlitadt. För året 1861 utgjorde summan 50,424. Af skäl, som i nästföregångna underd, årsberättelse blifvit anförde, äro dessa tal dock antagligen för låga. Men man bör kunna hoppas, att vederbörande alltmer skola egna uppmärksamhet åt fullständigare anteckningar härom i födelseböckerna, då af sådana otvifvelaktigt böra kunna hemtas allmännyttiga upplysningar. Tab. N:o 8. Barnsbördernas resultat. Antalet år 1862 i Riket framfödde barn (lefvande och liflösa) har utgjort 136,082, deribland af enfostrigt hafvandeskap 132,061, eller %, af tvillingsbörder: 3,952, eller 2 90 %, och af trillingsbörder: 69, eller 0 05 %. Respektive relativa tal voro år 1861: %, 2 73% och 0 04 %. Hela antalet lefvande födde i Riket har uppgått till 131,584, eller %, dödfödde till 4,498, eller 3 31 % af samtlige födde. Förhållandet år 1861 var % lefvande och 3 15 % dödfödde. Antalet lefvande födde barn utgjorde år 1856: 115,082, år 1857: 119,349, år 1858: 129,039, år 1859: 131,605, år 1860: 133,162, år 1861: blott 126,634 och år 1862, såsom ofvan är anfördt: 131,584. Af dessa tal fästes uppmärksamheten lika mycket vid det oafbrutna stnrka stigandet under åren , som vid det starka fallet år 1861, och förgäfves torde förklaring härtill sökas uti några samtida yttre orsaker. En tillfredsställande sådan finnes deremot, enligt hvad ofvan sidan ni är anfördt och genom der åberopade diagram N:o 1 till den under Litt. A. II. 3. afgifna berättelse blifvit åskådliggjordt, dels uti den starkt stigande nativitet, som ägde rum under de 3 qvinqvennierna och företrädesvis det sista bland dem, dels uti den låga och sjunkande nativitet, som derefter följde under de 3 qvinqvennierna Likasom den förra haft till följd en proportionel stegring af folkmängden inom de produktiva åldersklasserna, hvaraf verkan framträdt i en växande nativitet under och 1850-talen, måste äfven den senare hafva till följd, att folkmängden inom de produktiva åldersklasser, som härstamma från det lägre antalet födde, hämmas i sin förra tillväxt eller till och med minskas, hvaraf åter verkan måste framträda i hämmad tillväxt eller minskning af nativitetsbeloppet. Med högsta sannolikhet kan alltså motses, att intilldess de antydda följderna af den låga nativiteten upphäfts af de derefter följande qvinqvenniernas allt talrikare kullar, det absoluta nativitetsbeloppet skall komma att fortfarande visa snarare stillastående, eller minskning, än någon ökning jemförlig med den här ofvan anförda. Beräknas årets relativa nativitet i förhållande till hela folkmängden efter dennas medeltal, så har den utgjort en lefvande född på 29 9 innevånare mot en på 30 7 under året 1861 efter samma beräkningsgrund. Relativt till medelfolkmängden af qvinligt kön har 1862 års nativitet varit en på 15 4 mot en på 15 8 under året 1861 efter samma beräkningsgrund.

15 Tab. N:o 8. Barnsbördernas resultat IX Proportionen mellan de lefvande födde barnens kön år 1862, nemligen mot 1,000 af qvinkön nära 1,051 af mankön, är för sistnämnda könet betydligt fördelaktigare än 1861, då förhållandet var det ovanligt låga af 1,000 :1,041. Proportionen mellan könen bland de dödfödda barnen, som år 1860 var 1,000 af qvinkön mot 1,441 af mankön, och år 1861: 1,000 mot 1,303, har under 1862 bevarat sin egendomlighet, då den utfaller med 1,000 :1,357. Af skäl, som i den underd, årsberättelsen för 1861, sid. VII o. f., blifvit anförde, hafva fortfarande såsom lefvande födde akta barn i tab. N:o 8, kol , upptagits endast de, hvilkas föräldrar före barnens födelse varit sammanvigde, hvaremot alla de öfriga blifvit såsom oäkta upptagne uti kol , men med tillägg i kol. 23 af upplysning, huru många bland dessa senare, som uppgifvits födda af trolofvade mödrar. Äfven de mödrar, för hvilka lysning till äktenskap delvis eller fullständigt föregått nedkomsten, hafva hit hänförts, hvadan alltså ett stort antal bland de här såsom oäkta uppförde barnen äga äkta barns civila rättigheter. Enligt denna grund för redovisningen hafva under 1862 lefvande framfödts i hela Riket 119,984 äkta och 11,600 oäkta barn. Proportionen dem emellan utfaller på följande sätt: Om man jemför de lefvande födde oäkta barnens antal med hela folkmängden i medeltal för år, så utfaller denna jemförelse: Af hvad i det föregående är anfördt följer dock, att dessa jemförelser med hela folkmängden icke lemna tillförlitlig ledning under annat vilkor, än det, att mellan olika tider och orter ej förefinnas skilnader i de produktiva åldersklassernas talrikhet, såsom t. ex. fallet är med Stockholms stad, der, enligt uppgifter i förra årsberättelsen, åldersklassen åriga kan antagas 6 % högre än i hela Rikets befolkning. De här ofvan meddelade jemförelserna, som för året 1862 i förhållande till det nästföregångna visa ett godt resultat, omfatta blott de lefvande födde barnen. Skälet härtill är, att samma fullständighet i uppgifterna rörande antalet dödfödde barn, som rörande de lefvande födde, ej torde kunna säkert påräknas, och att ofullständigheten antagligen företrädesvis måste gälla de oäkta. En jemförelse omfattande hela antalet både lefvande och dödfödde utfaller på följande sätt, neml.: år 1862: år 1862: år 1861: och var år 1861: Bland de från och med året 1861 under rubriken oäkta i tabellerna hänförde lefvande barn hafva framfödts af trolofvade mödrar: år 1862: år 1861: och visar sig alltså i det hela så öfverensstämmande med det resultat, som erhålles, då de dödfödde ej medräknas, att dessas uteslutande synes vara utan någon betydelse. De dödfödde barnen hafva af samtlige uppgifne födde utgjort: år 1862: år 1861: Stat. Centr.-Byråns underd. årsberättelse för B

16 X Tabb. N:is 9, 10 och 11. Nativiteten månadsvis. N:o 12. Antalet aflidne. N:o 13. Ålder vid döden. Tab. N:is 9, 10, 11. Nativiteten månadsvis. De här meddelade iakttagelserna, som först, när de läggas samman med flera andra års, blifva nog talrika, för att ådagalägga den ordningsföljd mellan de särskilda månaderna, hvilken utmärker nativiteten med hänsigt till så väl lefvande som dödfödde, så väl äkta som oäkta barn, öfverensstämma dock hufvudsakligen i afseende på maxima och minima, stigande och fallande, med livad i förra underd. berättelser blifvit meddeladt såsom resultat af sistförflutna decenniernas uppgifter i hithörande hänseenden. var Tab. N:o 12. Antalet aflidne. Absoluta dödligheten i hela Riket, hvilken år ,618, år 1857: 101,491, år 1858: 80,498, år 1859: 75,720, år 1860: 67,502 och år 1861: 71,829, och som sålunda från sitt belopp år 1857, näst det högsta som någonsin i vårt land iakttagits, varit i fallande till och med år 1860 och under 1861 åter börjat stiga, har 1862 uppgått till det höga beloppet af 84,350, hvartill hufvudsakliga orsaken tinnes uti de farsoter, för hvilka tab. N:o 16 lemnar närmare redogörelse. Relativa dödligheten i hela Riket, hvilken på medeltalet innevånare under åren uppgick till 2 16 %, med vexlingar de särskilda åren mellan 176 % och 2 76 % och under året 1861 ej uppnådde mer än 1 85 %, har år 1862 höjt sig till 2 14%. Med hänsigt till den vanliga jemförelsen mellan nativiteten och mortaliteten, hafva under år 1862 för hela Riket 100 aflidne ersatts af 156 lefvande födde. I medeltal för qvinqvenniet var detta förhållande 100 : 155, och under året 1861 uppgick det till 100:176. Mot 100 aflidne af mankön i hela Riket hafva under år 1862 svarat af qvinkön. Under året 1861 var detta förhållande 100: 96 48, i medeltal för qvinqvenniet utgjorde det 100:96 91, hvaraf synes att de under året 1862 gängse farsoter, deribland företrädesvis mässling, måste hafva medfört relativt större dödlighet för qvinkönet. Relativa dödligheten efter civilstånd har för hvarje kön särskildt varit följande: år år Redan häraf kan till en viss grad slutas, att de farsoter, som under året 1862 höjt dödligheten, företrädesvis måste hafva angripit barn och yngre personer. Om man å tab. N:o 12, kol. 12 och 13, jemför den relativa dödligheten under åren 1861 och 1862, så finner man densamma under det sistnämnda året hafva varit stegrad så väl å landsbygden och i städerna hvar för sig, som uti hvartenda län, med undantag endast för Göteborgs och Bohus län, der farsoterna redan under året 1861 uttagit sina offer, i följd hvaraf bland de å tab. N:o 12 uppräknade städer Göteborgs stad ock är den enda, som för året 1862 företer minskad dödlighetsprocent. Som vanligt framstår bland alla länen Jemtlands fördelaktigast i afseende på dödligheten. Tab. N:o 13. Ålder vid döden. Den mångfald af jemförelser så väl mellan de särskilda länen, som mellan de särskilda könen och åldersåren, hvartill tab. N:o 13 lemnar tillfälle, är alltför stor, för att här kunna inrymmas. Beskaffenheten af de farsoter, som företrädesvis vållat den betydliga stegringen af 1862 års dödlighet nemligen mässling, skarlakansfeber och diphtheritiska halslidanden gifver redan anledning till den förmodan, att man isynnerhet inom en del af barnåldren skall finna ökad dödlighet. Absoluta antalet aflidne under året 1862 öfverstiger med icke mindre än 12,521 personer 1861 års antal. Af denna betydliga tillökning komma icke mindre än 8,790 på de första 10 lefnadsåren och alltså blott 3,731 på samtlige öfriga åldrar. Följande jemförelse lemnar härom i relativa tal närmare upplysning. Af samtlige dödsfall under hvarje af nedanstående 2 år föreföllo inom de första 10 åldersåren:

17 Tab. N:o 13. Ålder vid döden. Tab. N:o 14. Dödligheten efter årstid. XI Jemför man först förhållandet mellan åren 1861 och 1862, så finnes antalet dödsfall inom de ifrågavarande 10 lefnadsåren år 1862 ökadt med 4 07 % för Riket i sin helhet, med 4 91 % för landsbygden ensamt, med 4 24 % för samtlige städer och med 5 10 % för Stockholms stad. Då man nu finner relativa dödsantalet i lista lefnadsåret allestädes lägre under 1862 än under 1861, så blir tillökningen för 2:dra 10:de lefnadsåren i följd häraf proportionelt så mycket högre och utfaller för hela Riket med 6 54 %, för landsbygden ensamt med 7 40 %, för samtlige städer med 6 58 % och för Stockholms stad ensamt för sig med 8 15 %. Vid jemförelse mellan hela antalet aflidne under åren 1861 och 1862, enligt tab. N:o 12, befinnes detsamma under det sistnämnda året hafva erfarit största relativa tillökningen i Hallands och Norrbottens län, nemligen med 0 63 % i hvartdera. I det förstnämnda länet utgjorde 0 10-åringarne år 1861: % af samtlige dödsfall, men år 1862: %; i Norrbottens län, der år 1861 aflidne barn under fyllda 10 år utgjorde % af årets samtlige dödsfall, stegrades antalet under 1862 till icke mindre än %, och sålunda till ej obetydligt högre belopp än i sjelfva hufvudstaden. Inom Upsala län har 1862 års dödsantal, enligt tab. N:o 12, deremot blott med 0 05 % öfverstigit antalet aflidne under året 1861, och befinnas i detta län dödsfallen inom de första 10 lefnadsåren hafva uppgått förstnämnda året till blott % och sistnämnda året till % af samtlige aflidne. I Wester-Norrlands län, der, enligt de uppgifter, som äro sammanförde i tab. N:o 16, dödsfall af farsoter under året 1862 skulle hafva utgjort blott 4 16 % af samtlige dödsfall, har antalet aflidne inom de 10 första lefnadsåren uppgått till blott % af hela dödsantalet, och på Gotland, der enligt samma tabell farsoter under året 1862 bortryckt blott 5 % af samtlige döde, hafva de första 10 lefnadsåren blott med % lemnat sin kontingent till hela dödligheten. Dessa exempel ådagalägga de betydliga skilnader, som ägt rum i följd af farsoternas olika utbredning och häftighet- Till undvikande af missförstånd torde särskild uppmärksamhet vid ofvanstående relativa tals begagnande böra fästas derpå, att de till största delen hänföra sig till antalet aflidne och ej till folkmängden inom de anförda åldersklasserna. Då, såsom i det föregående på flera ställen blifvit anfördt, samma åldersklassers folkmängd å olika tider och orter kan förete betydligt olika belopp, så utfaller dödligheten beräknad i förhållande till de särskilda åldersklassernas talrikhet på annat sätt. Tab. N:o 14. Dödligheten efter årstid. När dödande farsoter icke varit gängse, utan sjuklighet och dödlighet hufvudsakligen bestämts af årstidernas vanliga inflytelse, framträder uti antalet aflidne vanligen den ordning, att dess maximum infaller under den kallaste årstiden eller under den eller de månader, då temperaturvexlingarne äro starkast, dess minimum åter under den varmaste årstiden eller den, som i allmänhet företer mindre skarpa temperaturvexlingar. Vissa farsoter anställa ock sina härjningar

18 XII Tab. N:o 15. Folkmängdsförändringarne inom hvarje stad. Tab. N:o 16. Dödsorsaker af farsoter. företrädesvis under viss årstid, andra åter synas mindre bundna vid vissa årstider. I allmänhet har ock under år 1862 högsta dödligheten infallit under vintermånaderna och den lägsta under sommarmånaderna, men af de särskilda månaderna har mot vanan April största och September minsta antalet döde så väl för Riket i sin helhet som för landsbygden, hvaremot i städerna Januari har högsta och Maj med Juni lägsta dödsantalet. Anledningen härtill torde kunna sökas i de farsoters beskaffenhet, hvilka under året varit gängse. Tab. N:o 15. Folkmängdsförändringarne inom hvarje stad. Att på grund ensamt af befolkningslängder underhålla en tillfredsställande kunskap om städernas folkmängd måste i allmänhet möta desto större svårigheter, ju folkrikare staden är, i följd af de hinder som förefinnas att om in- och utflyttningarne erhålla nödig kännedom. De genom nåd. Kungörelsen af den 4 November 1859 och öfrige meddelade föreskrifter vunna fördelar för folkmängdsberäkningen hafva väl för det öfvervägande flertalet städer visat sig nöjaktiga, men, hvad städerna Stockholm och Göteborg beträffar, så lider det intet tvifvel, att tillförlitligare folkmängdsuppgifter än de nu tillgängliga äro af behofvet påkallade. Statistiska Central-Byrån nödgas alltså att i underdånighet uttala sin reservation mot de uppgifter, som för dessa 2:ne städer meddelas uti tab. N:o 15. I underdånigt memorial af den 18 Febr *) har ock Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet blifvit särskildt fästad på frågan att, genom anställande vid 1865 års slut af särskild folkräkning i dessa båda städer medelst s. k. hushållslistor, förebygga en oafbruten fortgång af felaktiga uppgifter. Då de af Eders Kongl. Maj:t från vederbörande i ämnet infordrade underdåniga utlåtanden ännu, när denna berättelse lägges under prässen, ej inkommit, är alltså ovisst, om och när de ifrågasatta behöfliga tillförlitliga folkmängdsuppgifterna från nämnde 2 städer kunna vara att motse. I det föregående är redan anfördt, att samtlige städer med undantag för de 16, hvilka med tecknet *) Tryckt i Statist. Tidskrift, häftet i kol. 8 af tab. N:o 15 äro utmärkte, företett folkmängdstillväxt, till hvilken i flertalet städer nativitetsöfverskott åtminstone lemnat något bidrag. Det är redan ofvan sid. iv omnämndt, att Stockholms stad, som under de 3 åren haft nativitetsöfverskott, deremot under 1862 visar mortalitetsöfverskott af 311 personer. Hufvudstaden är dock icke den enda bland Rikets städer, der dylikt förhållande inträffat, då man af tab. N:o 15 finner mortalitetsöfverskott i Westerås af 2, i Nyköping af 14, i Borås af 13, i Wadstena och Öregrund af 6, i Åmål af 8, i Enköping af 4, i Söderköping af 7, i Piteå, Ulricehamn och Mariefred af 2, i Falkenberg af 16, i Norrtelge och Thorshälla af 11, i Hjo af 1, i Trosa af 5 och i Sigtuna af icke mindre än 17 personer. Vid jemförelse af folkmängden i flera bland dessa mindre städer med hufvudstadens befinnes denna senares mortalitetsöfverskott relativt betydligt ringare än några af de mindre städernas. Tab. N:o 16. Dödsorsaker af farsoter. För att åt vederbörande Läkare och Städernas Sundhetsnämnder bereda fortgående öfversigt öfver de samlade iakttagelserna om dödsorsakerna i Rikets städer, intilldess hithörande redogörelser komma att ingå i den afdelning af Rikets officiela statistik, som har helso- och sjukvården till föremål och af Eders Kongl. Maj:ts Sundhets-Kollegium bearbetas och utgifves, har jag likasom för året 1861 utarbetat ett särskildt sammandrag af de i dödböckerna antecknade, af Läkareintyg bestyrkte, dödsorsakerna i städerna, hvilket sammandrag såsom särskild bilaga åtföljer denna underdåniga berättelse och i särskildt tagne afdrag lemnats till bemälde Kollegium för utdelning till vederbörande. Blott summariska beloppet för samtlige städer är från denna bilaga öfverfördt till tab. N:o 16, hvilken i öfrigt för landsbygden inom hvarje län redogör för de derifrån uppgifne dödsorsakerna af farsoter under de benämningar, som äro fastställde genom Sundhets- Kollegii Cirkulär af den 5 Mars Om än denna redogörelse ännu ej kan göra anspråk på fullständighet, bör den dock till sådan kunna närmas, i den mån vederbörande egna uppmärksamhet åt dess vigt. I alla händelser innehåller den de bästa upplysningar, hvartill vi ännu äga tillgång.

19 Tab. N:o 16. Dödsorsaker af farsoter. Tab. N:o 17. Våldsamma dödsorsaker. XIII Summan uppgifne dödsfall af samtlige farsoter, hvilken år 1861 i hela Riket utgjorde 8,495, eller 12 % af samtlige dödsfall, har för år 1862 uppgått till icke mindre än 15,893, eller % af samtlige dödsfall. Tillökningen är sålunda ganska betydlig och förklarar till stor del den förr anmärkta betydliga tillväxten i hela dödsantalet för år A landsbygden var förhållandet respektive 1861 och 1862: 6,621 eller 11 % och 12,953 eller %, och i städerne 1,874 eller 17 % och 2,940 eller %, hvaraf synes att landsbygden af 1862 års farsoter lidit relativt mer än städerna. Absoluta antalet dödsfall af de särskilda farsoterna i hela Riket har varit följande: gifna dödsfallen i barnsbörd, af den anledning att bland dessa torde förekomma fall, som egentligen bordt räknas till rubriken barnsängsfeber, hvilken ock torde inrymma fal], som bordt höra till kol. 19. Då 1861 års dödsfall i barnsbörd uppgått till antalet 504, eller 0 39 % af samtlige barnsbörder, och 1862 års till 537, eller 0 40 % af samtlige barnsbörder, är relativa antalet i det närmaste lika, och fördelaktigare än medeltalet för qvinqvenniet , då det uppgick till 0 45%. Tab. N:o 17. Våldsamma dödsorsaker (utan egen handaverkan). Jemförde med 1861 hafva de våldsamma dödssätten under år 1862 varit ej blott absolut utan ock relativt fåtaligare. Deras antal af hvarje hufvudgrupp under hvartdera af åren har varit följande: Denna jemförelse visar mässlingen såsom 1862 års mest härjande farsot, och efter denna följa hals- och strypsjukan samt skarlakansfebern. Beträffande de särskilda länen utvisar tabellen N:o 16, att högsta absoluta antalet dödsfall så väl af farsoter som särskildt af mässling förekommit i Elfsborgs län, det minsta absoluta antalet dödsfall af farsoter på Gotland, det minsta relativa i Wester-Norrlands län, och att endast Jemtlands län varit fredadt från dödsfall af mässling, endast Kronobergs län från dödsfall af elakartad halssjuka, o. s. v. Ehuru ingalunda tillhörande föremålen för tab. N:o 16 äro dock i dess 19:de kolumn uppförde de upp Stat. Centr.-Byråns underd. årsberättelse för Af noterna till tab. N:o 17 så väl som till en del af bilagan upplyses bland annat: att likasom år 1861 den ihjälhungrade varit en sinnessjuk person; att af de drunknade, hvilkas antal i hela Riket uppgått till 945, icke mindre än 801 tillhört mankön och 144 qvinkön, att bland de på detta sätt omkomne räknas icke mindre än 229 barn under 10 års ålder, hvilka utan tvifvel till största delen fallit offer för bristande tillsyn, samt att några stormar så väl på östra som vestra kusten liktidigt kostat en mängd fiskare lifvet; *) Dessa båda tal rättade efter H. Exc. Herr Justitie-Stats-Ministerns underdåniga berättelser. C

20 XIV Tabb. N:o 17. Våldsamma dödsorsaker. N:o 18. Sjelfmord. N:o 19. Utländningar, som erhållit Svensk medborgarerätt. att, då de, som omkommit af kolos eller förfrusit, i allmänhet varit fullväxte personer, bristande försigtighet och omtanka, ej sällan i följd af öfverlastadt tillstånd, härtill allt för ofta varit vållande; att af de genom förbränning och skållning å landsbygden omkomne 146 personer varit 13 barn under 3 år, 22 intill 4 år, 35 intill 5 år, 20 intill 6 år, 4 intill 7, 18 intill 8 och 8 intill 9 år, och alltså 120 under fyllda 9 år, hvilket otvifvelaktigt i många fall får skrifvas på räkningen af en straffvärd försumlighet; att åskslag liktidigt dödat 3 personer å ett fartyg i Nordsjön; att bland dödsfallen af vådlig förgiftning uppgifvits härröra af arsenik 10, af ormbett 3, samt af svafvelsyra, blåsyra, qvieksilfver och opium hvartdera ett fall; att af samtlige dödsfall genom qväfning 173 varit späda barn, som antagits på detta sätt hafva omkommit då de legat i sängen hos föräldrarne eller hos modren ensam, hvarförutom enligt kol. 12 förekommit dödsfall af främmande kroppar i strupen, bestående i 2 fall af köttbit, i 2 af en böna, i 1 af en äppelbit och i 1 af fiskben; att bland dödsfall af krossning, brott m. m., så vidt härom specifika uppgifter meddelats, förekommit sådane vållade af: Såsom i förra årsberättelsen är anfördt, lider intet tvifvel, att många bland dessa olyckshändelser haft sin orsak i bränvinsmissbruk, likasom sådant missbruk omedelbart vållat ej få dödsfall, om hvilkas antal dock fullständiga uppgifter saknas. Tab. N:o 18. Sjelfmord. Rörande den skilnad i antalet sjelfmord, som förekommer mellan domstolarnes uppgifter till II. Exc. Herr Justitie-Stats-Ministern och Presterskapets till Statistiska Central-Byrån är redan i nästförutgångna årsberättelse den upplysning meddelad, att då många sjelfmord ej blifva föremål för laga undersökning, de fullständiga uppgifterna om detta dödssätt endast kunna väntas ur dödböckerna. Ehuru antalet under år 1862, uppgående till icke mindre än 294, öfverstiger nästföregångna års, är det dock otvifvelaktigt ej för högt. I förhållande till hela folkmängden i medeltal har det utgjort: en sjelfmördare på 13,407 mot en på 13,502 under året 1861 efter samma beräkningsgrund. Af sjelfmördarne hafva 216 tillhört manligt och 78 qvinligt kön, eller mot 100 män hafva svarat 36 qvinnor, hvilket förhållande utvisar en något ökad proportion af qvinkönet, då denna för qvinqvenniet var 100m.: 32 q. och för året 1861 blott 100 m.: 30 q. I öfrigt torde få hänvisas till de ytterligare upplysningar, som tabellen innehåller. Tab. N:o 19. Utländningar, som erhållit Svensk medborgarerätt. I saknad af andra uppgifter rörande emigration och immigration har jag i denna tabell ansett mig böra meddela ett sammandrag af de från Justitie- Stats-Expeditionen benäget erhållna uppgifterna rörande meddelad Svensk medborgarerätt. Bland 63 mord eller dråp hafva 22 varit barnamord, deraf 19 å landsbygden och 3 i städerna. I särskild bilaga redogöres, såsom ofvan är anfördt, för dödsorsakerna i Rikets städer enligt läkares intyg. Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar Stormägtigste Allernådigste Eders Kongl. Maj:ts Konung! underdånigste och tropligtigste tjenare och undersåte FR. TH. BERG. Stockholm den 1 Augusti 1865.

21 1 Tab. N:o 1. FOLKMÄNGD. Tab. N:o 1. Folkmängd. 1

22 Tab. N:o 2. ANTALET INGÅNGNE OCH GENOM DÖD UPPLÖSTE ÄKTENSKAP ÅR 1862, LÄNSVIS. 2 Tab. N:o 2. Antalet ingångne och genom död upplöste äktenskap.

23 Tab. N:o 3. ANTALET VIGDE PAR EFTER ÅLDERSKLASSER, ÅR

24 4 Tab. QVINNORNAS ALDER VID INTRÄDE I DERAS

25 5 N:o 4. FÖRSTA GIFTE, UNDER ÅRET 1862.

26 6 Tab. N:o 5. ANTALET INGÅNGNE ÄKTENSKAP I HVARJE MÅNAD AF ÅRET 1862, LÄNSVIS.

27 Tab. N:o 6. ANTALET GENOM SKILJOBREF UPPLÖSTA TROLOFNINGAR OCH ÄKTENSKAP UNDER ÅRET Tab. N:o 6. Antalet genom skiljobref upplösta trolofningar och äktenskap. 7

28 8 Tab. N:o 7. BARNAFÖDERSKORNAS ANTAL, ÅLDER, CIVILSTÅND OCH FÖRLOSSNINGSBITRÄDE ÅR 1862.

29 2 Tab. N:o 8. BARNSBÖRDERNAS FÖRHÅLLANDE I AFSEENDE PÅ FOSTRENS ANTAR OCH CIVILSTÅND. Tab. N:o 8. Barnsbördernas förhållande i afseende på fostrens antal och civilstånd. 9

30 10 Tab.N:o 9. ANTALET LEFVANDE FÖDDE ÄKTA BARN I HVARJE MÅNAD AF ÅRET 1862.

31 Tab. N:o 10. ANTALET LEFVANDE FÖDDE OÄKTA BARN I HVARJE MÅNAD AF ÅRET

32 12 Tab. N:o 11. ANTALET DÖDFÖDDE, ÄKTA OCH OÄKTA, BARN I HVARJE MÅNAD AF ÅRET 1862.

33 Tab. N:o 12. ANTALET AFLIDNE ÅR 1862, JEMTE DERAS CIVILSTÅND I LIFSTIDEN. (Dödfödde ej inberäknade.) 13

34 14 Tab. N:o 13. DÖDE EFTER ÅLDER OCH KÖN,

35 LÄNSVIS, ÅR A) Mankön. 15

36 16 Tab. N:o 13. (Forts.) DÖDE EFTER ÅLDER OCH KÖN,

37 LÄNSVIS, ÅR A) Mankön. 17 3

38 18 Tab. N:o 13. (Forts.). DÖDE EFTER ÅLDER OCH KÖN,

39 LÄNSVIS, ÅR B) Qvinkön. 19

40 20 Tab. N:o 13. (Forts.) DÖDE EFTER ÅLDER OCH KÖN,

41 LÄNSVIS, ÅR B) Qvinkön. 21

42 Tab. N:o 14. ANTALET AFLIDNE I HVARJE MÅNAD AF ÅRET Tab. N:o 14. Antalet aflidne i hvarje månad af året 1862.

43 Tab. N:o 15. FOLKMÄNGD, VIGDE, FÖDDE OCH DÖDE I HVAR OCH EN AF RIKETS STÄDER, ÅR

44 24 Tab. N:o 16. UPPGIFNE DÖDSORSAKER AF S. K. FOLKSJUKDOMAR (FARSOTER) OCH I BARNSBÖRD, ÅR 1862.

45 Tab. N:o 17. UPPGIFNE VÅLDSAMMA DÖDSORSAKER (UTOM EGEN HANDAVERKAN) ÅR 1862, LÄNSVIS. 25

46 26 Tab. N:o 17. (Forts.) UPPGIFNE VÅLDSAMMA DÖDSORSAKER (UTOM EGEN HANDAVERKAN) ÅR 1862, LÄNSVIS.

47 Tab. N:o 18. ANTALET SJELFMÖRDARE UNDER ÅRET 1862, LÄNSVIS. 27

48 28 Tab. N:o 19. SUMMARISK UPPGIFT ÖFVER DE UTLÄNDNINGAR, SOM UNDER ÅRET 1862 ERHÅLLIT SVENSK MEDBORGARERÄTT.

49 Dödsorsakerna i Rikets städer år Såsom bilaga till Statistiska Central-Byråns underd, årsberättelse för 1861 har lemnats en redogörelse öfver de af läkare uppgifne orsakerna till de under samma år timade dödsfallen bland stadsbefolkningen i Riket. Uti en inledning till denna redogörelse har jemväl med fästadt afseende på den vigt, som med skäl tillägges den fortgående statistiska öfversigten öfver dödsorsakerna, såsom den tillförlitligaste måttstocken för bedömandet af allmänna helsotillståndet och den säkraste vägledningen för dess förbättring genom administrativa förfoganden, lemnats en öfversigt öfver de efter andra länders föredömen här anbefallda åtgärder för tillvägabringandet af en dylik statistisk redogörelse af nödig fullständighet och tillförlitlighet. Dessa åtgärder äro af den beskaffenhet, att de utan något nämnvärdt betungande af den enskilde böra kunna leda ej blott till det närmast afsedda ändamålet eller nödig upplysning för sundhetsförvaltningen, utan ock till ytterligare betryggande af allmänna rättsoch säkerhetstillståndet. Men härtill erfordras, att ändamålet med de föreskrifna åtgärderna skall klart uppfattas och villigt främjas af Herrar Läkare genom tillräckligt upplysande intyg, af Polismyndigheter och Domstolar samt Styrelser öfver sjukvårds- och välgörenhets-inrättningar genom fullständiga uppgifters meddelande till vederbörande Presterskap, af Presterskapet i staderna genom affordrande af vederbörliga attester vid anmälan om dödsfallen, och af Presterskapet å landsbygden vid inträffad farsot genom anlitande af sakkunniges upplysning samt genom noggrannt och fullständigt antecknande i dödböckerna af allt hvad som för ändamålet är nödigt. En stor vigt ligger ock derpå, att städernas Sundhetsnämnder ej äro likgiltiga för de upplysningar om helsotillståndet, som sålunda Bihang till Stat. Centr.-Byråns underd.berättelseför år förberedas och samlas, utan låta sig angeläget vara att öfver dem erhålla fortgående sammandrag upprättade af vederbörande Stadsläkare. Då flera förhållanden syntes ådagalägga, att den här ofvan antydda uppfattningen icke gjort sig nog allmänt gällande, och att en tilltagande ofullständighet, i hithörande uppgifter lätt kunde deraf blifva en följd, och då, så vidt till min kunskap kommit, de inom hvarje stad öfver dödsorsakerna samlade uppgifterna syntes år efter år ligga obegagnade för deras egentliga ändamål eller respektive Sundhetsnämnds upplysning, så ansåg jag Statistiska Central-Byrån böra i hvad på den ankomma kunde bidraga att å ämnet fästa önskvärd uppmärksamhet. I följd af det vidlyftiga arbete, hvartill embetsverket togs i anspråk för afslutandet af redogörelsen öfver 1860 års allmänna folkräkning, kunde emellertid revisionen af årsuppgifterna för 1861 med deraf föranledda skriftvexling ej afslutas förr än under året 1863, och resultatet af iakttagelserna öfver dödsorsakerna ej förr än året derefter offentliggöras. För särskilda städer kan vara af behof påkalladt, att öfversigten öfver dödsorsakerna lemnas så utförlig, att särskilda qvarter, rotar eller afdelningar af staden må kunna med hvarandra jeraföras, att dödlighetens vexlingar under olika årstider må framstå, att dess belopp inom hvarje särskildt lefnadsår må kunna inhemtas o. s. v. En dylik utförlighet kunde dock af många skäl ej ifrågakomma för den redogörelse, som i Statistiska Central-Byrån skulle utarbetas efter dit ingångna uppgifter. Denna måste nödvändigt blifva mera summarisk. Men för att genom denna redogörelse påkalla vederbörande Sundhets- Nämnders och Läkares ytterligare uppmärksamhet på ämnet, träffades med Kongl. Sundhets-Kollegium aftal A*

50 II Dödsorsakerna i Rikets städer år om tryckning af särskildt antal exemplar att genom Kollegii försorg fördelas, och lärer sådan utdelning till samtlige städer äfvensom till Provinsial- och Distriktsläkare å landsbygden under år 1864 hafva ägt rum. I sammanhang härmed väcktes jemväl fråga, huruvida ej den statistiska redogörelsen öfver dödsorsakerna har sin rätta plats inom den serie af Bidrag till Sveriges officiela Statistik, hvilken, omfattande helso- och sjukvården, under Litt. K. utgifves af Kongl. Sundhets- Kollegium. Med erkännande att en sådan anordning bör så vidt ske kan företagas, har Kongl. Sundhets- Kollegium jemväl genom Cirkulär af den 14 November 1864 till Stadsläkarne i Riket angående sammandrag af attesterna öfver dödsorsaker, under uttalande af sin förväntan, att för detta ämne möta icke mindre beredvillighet af det kommunala nitet samt omtankan för det enskilda och allmänna helsotillståndet, än af det vetenskapliga intresset, anmodat samtlige Stadsläkare att söka bereda Sundhetsnämndernas benägna samverkan för ändamålet och att låta årsberättelsen till Kongl. Kollegium från och med året 1864 åtföljas af en tabellarisk öfversigt öfver de tillförlitligt utredda dödsorsakerna i staden, eller, derest emot förmodan sådant ej skulle kunna ske, upplysa om de hinder, som dertill varit vållande. Då härigenom hvarje Stadsläkare föranledes att för sitt sammandrags utarbetande begagna de hos Presterskapet samlade och till Sundhetsnämndens disposition afsedda dödsattesterna, så underhålles på detta sätt en fortgående uppmärksamhet derpå, att dessa attester må, så vidt möjligt, motsvara sitt ändamål, och det sammandrag, som med ledning af originalbetygen af sakkunnig och intresserad person inom hvarje stad upprättas, bör otvifvelaktigt kunna erhålla större fullständighet och tillförlitlighet, än ett, som ej kan undgå följderna af en lätt möjlig ofiillständighet i dödboksutdragen i afseende på de vetenskapliga sjukdomsnamnens antecknande m. m. Arbetets fördelning på många händer kan ock väsentligt underlätta utförandet och åtminstone åt hvarje stad bereda skyndsamt vunna öfversigter. Intilldess resultaterna af dessa anordningar i sin helhet komma att meddelas i Kongl. Sundhets-Kollegii årsberättelser från och med året 1864, har jag ansett Statistiska Central-Byrån böra i samma omfattning, som för året 1861, fortsätta redogörelsen för dödsorsakerna i städerna, såsom särskild bilaga till dess årsberättelser, och har Kongl. Sundhets-Kollegium, härom underrättadt, förklarat sig fortfarande önska genom särskilda afdrag sprida denna redogörelse till vederbörande Sundhetsnämnder och Läkare, så att en fortgående samling af iakttagelser sålunda må tillvägabringas. Äfven sedan framdeles vunnits den fördel, att vederbörande Läkare komma att med sin speciela sakkännedom bidraga till redogörelserna öfver dödsorsakerna och derigenom öka dessas värde, förringas dock ej behofvet att jemväl dödboksutdragén derom må innehålla fullständiga uppgifter. Rörande en vigtig klass af dödsorsaker, nemligen de våldsamma, synas nemligen dödböckeruas uppgifter i regien ej grundade omedelbart på läkarebetyg utan på meddelanden från polisoch domaremyndighet eller på annan särskild undersökning. I de fall, då församlingar- eller stadsboer afiida å andra orter, är dödsorsaken att finna uti de föreskrifna avisbref, som i dessa fall vexlas mellan Presterskapet, eller från särskilda myndigheter skola Presterskapet meddelas o. s. v. Många af sjukdom vållade dödsfall komma väl ock att förblifva obestyrkte af ortens Läkare, men kunna dock vid anmälan hos Presterskapet genom upplysningar från sterbhuset blifva tillförlitligt rubricerade, och särdeles i fråga om antalet dödsfall af en gängse, allmänt kand, farsot kunna dylika uppgifter väl ej frånkännas värde. Af förekomne anledningar har alltså uti ett Presterskapet delgifvet Cirkulär från Statistiska Central- Byrån af den 31 Dec bland annat erinrats: att, med stöd af Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af den 4 November 1859, Kongl. Sundhets-Kollegii Cirkulär af den 5 Mars 1860, och Statistiska Central- Byråns af den 26 Maj s. å., vid anmälan af dödsfall hos Presterskapet i städerne läkareattest öfver dödsorsaken måtte affordras, aå vidt till dess anskaffande finnes utväg; att i den dertill utsedda kolumn (N:o 18) i dödboksutdragen alltid måtte utmärkas, når den i föregående kolumn inskrifna dödsorsaken to af läkare uppgifves aå att bristande anteckning härom må kunna

51 säkert antagas likbetydande med uteblifven läkareattest; att, till nödig kontroll och vägledning för Sundhetsnämnderna, å de inkomna dödsattesterna bör af Presterskapet tecknas en för hvarje år fortlöpande nummerföljd, som jemväl i ofvannämnda kolumn (N:o 18) i dödboksutdragen utföres; att Presterskapet å landsbygden till upplysning om farsoters härjningar måtte låta sig angeläget vara att begagna sin rättighet att i detta hänseende erhålla nödige upplysningar af den Läkare, som till stället varit beordrad eller kallad; samt att i fråga om våldsamma dödssätt alltid måtte meddelas tillräcklig upplysning för att bedöma, huruvida egen handaverkan varit dertill vållande eller ej, samt i förra fallet sättet hvarpå sjelfmordet föröfvats. Till undanrödjande af ofta anmärkte försummelser att från sjukvårdsanstalter meddela vederbörande församlings Presterskap underrättelse om dödsfall och dödsorsak, har, på hemställan af Statistiska Central- Byrån, uti Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för Läkare och Sysslomän vid länens Lasarett och Kurhus af den 21 Oktober 1864 ålagts Läkaren att, då sjuk utskrifves eller å inrättningen aflidit, derom underrätta Sysslomannen för vidtagande af de åtgärder, som på denne ankomma, samt för hvarje afliden, omedelbart efter dödsfallet, till Sysslomannen aflemna dödsattest enligt af Sundhets-Kollegium föreskrifvet formulär, hvilken dödsattest Sysslomannen åligger att skyndsamt till vederbörande pastorsembete afsända. Uppå underdånig hemställan af Statistiska Central- Byrån har Kongl. Maj:t jemväl under den 20 Januari 1865 i nåder anbefallt, att när å Hospital för sinnessjuke intaget hjon aflidit eller på annat sätt afgått utan att till mantalsskrifningsorten återvända, underrättelse derom ofördröjligen skall vederbörande pastorsembete meddelas. I sammanhang med de förändrade föreskrifter, som innehållas uti nådiga Förordningen rörande mantals- och skattskrifningarnes förrättande den 20 Juli 1861 ifråga om fångars qvarstående inom resp. församlingar, der de senast varit mantalsskrifne, har, efter uaderd. yttrande af Statistiska Central-Byrån, på nådigste befallning, genom Kongl. Fångvårds-Styrelsens Dödsorsakerna i Rikets städer år Kungörelse af den 5 December 1862 bland annat föreskrifvits, att underrättelse om fånges dödsfall skall inom årets slut till mantalsskrifningsorten afgifvas. Då specifika uppgifter om de våldsamma dödssätten visat sig ofta saknas i dödboksutdragen för Stockholms stad och såsom anledning härtill uppgifvits ofullständiga upplysningar från Polisen, och då det synes önskvärdt att i afseende på de personer, som genom Polisens försorg befordras till jordfästning de särskildt redovisade s. k. politiliken till ett antal af omkring 100 årligen, för hvilka till större delen hittills saknats upplysning vare sig om kyrkoskrifningsort, ålder, civilstånd o. s. v. fullständigare uppgifter, så vidt möjligt, må kunna erhållas, har genom skrifvelse från Statistiska Central-Byrån af den 4 April 1865 hos Ofver-Ståthållare-embetei anhållits, att vederbörande måtte meddelas den föreskrift, att, i alla de fall, för hvilka mom. d) af Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af den 4 November 1859 är gällande, Presterskapet måtte erhålla ej blott specifik uppgift om dödsorsaken, så vidt denna kunnat utrönas, utan ock, så vidt ske kan, sådane uppgifter rörande dödsdag och den aflidnes namn, yrke, ålder, civilstånd och hemvist, hvarigenom det må kunna blifva en möjlighet för Presterskapet att ej blott fullgöra hvad som är stadgadt i afseende på underrättelsers meddelande till vederbörande kyrkoskrifningsorter, utan ock i utdragen ur dödböckerna upptaga de för civilståndsregistrationen och statistiken nödige föreskrifna uppgifter. I den mån behof deraf visat sig, hafva sålunda försök gjorts att undanrödja hindren för ernåendet af en fullständig och tillförlitlig statistik öfver dödsorsakerna, och otvifvelaktigt beror ändamålets vinnande numera egentligen på det nit, hvarmed Läkare, Presterskap och Sundhetsnämnder omfatta frågan. Spridning af de utarbetade sammandragen för Riket bör i detta hänseende verka godt, och då det för kännedomen om farsoters härjningar å landsbygden, der läkarcintyg för hvarje dödsfall måste höra till undantagen, är så mycket angelägnare, att Presterskapet, på sätt som blifvit anvisadt, skaffar sig upplysning om dödsfall vållade af gängse farsot, och derom i dödboken gör föreskrifven anteckning, så har med särskild hänsigt till landsbygden vid den utdelning af Sta- III

52 IV Dödsorsakerna i Rikets städer år tistiska Central-Byråns årsberättelse för året 1861, hvilken ägt rum till samtlige pastorater i Riket, genom Cirkulär af den 18 April 1865 till Domkapitlen hemställts, att genom Stiftstidningarne fästa Presterskapets benägna uppmärksamhet på angelägenheten att i dödböckerna och dödboksutdragen vederbörlig anteckning göres om dödsfall af gängse farsot medelst utsättande af farsotens namn, om dödsfall af olyckshändelser ocb yttre våld medelst specifikation af orsaken, och om dödsfall genom egen handaverkan medelst specifikation af det sätt, hvarpå sjelfmordet föröfvats. Vid utarbetandet af efterföljande sammandrag har samma förfarande iakttagits, som vid det för året 1861, att dödsorsaker, för hvilka vetenskapliga benämningar funnits uppgifne, äfvensom i allmänhet dödsorsaker af gängse farsot, upptagits i beräkningen, fastän anteckning om läkareattest saknats i dertill afsedd kolumn af dödboksutdraget, hvaremot uppgifter, hvilka hvarken innehållit någon verklig upplysning eller synts hafva någon tillräcklig grund för sig, utelemnats. Med full säkerhet kan sålunda ej den proportion bestämmas, i hvilken läkareattester aflemnats. I det närmaste uppgår denna dock till summan af de i tabellerna uppgifne dödsfallen af sjukdomar, hvaremot för flertalet våldsamma dödssätt uppgifterna åberopa föregången polisundersökning. Samma brister af ofullständigt eller felaktigt afskrifna sjukdomsbenämningar hafva visserligen nu äfven någon gång förekommit i ett och annat dödboksutdrag, dock utan att för den medicinskt bildade vålla egentligt hinder vid sammandragets utarbetande. Såsom af läkare uppgifne hafva i sammandraget äfven i allmänhet upptagits åtskilliga benämningar å dödsorsaker, hvilka numera ej äga någon vetenskaplig betydelse och giltighet, men bästa utvägen att få sådane uppgifter aflägsnade torde vara den, att de lemnas åt offentligheten. På samma sätt som i sammandraget för året 1861 har jag både för att minska det betydliga arbetet och de dryga tryckningskostnaderna, sammanslagit åtskilliga af de i Kongl. Sundhets-Kollegii Cirkulär af den 5 Mars 1860 upptagna benämningarne. Dödfödde uppgifvas i utdragen af födelseböckerna, och summarisk redogörelse öfver dem ingår i Statistiska Central-Byråns redogörelse för nativiteten. Benämningen tvinsot omfattar i sammandraget nomenklaturens rubriker atrophia, tabes, marasmus, debilitas oongenita och atelectasis pulmonum. I afseende på dödsorsaker af medfödda sjukdomar och bildningsfel torde till och med för läkaren ofta vara ganska svårt att bestämma den inflytelse, som åt dessa bör inrymmas, och antagligt torde väl vara, att åtminstone primära dödsorsaker af ifrågavarande slag varit något talrikare än i tab. finnes uppgifvet. I alla de fall, der hjernvattsot ej uppgifvits såsom medfödd, har den hänförts till afdelningen VI. a). I afseende på farsoterna torde väl äfven för städerna kunna ifrågasättas, huruvida rubrikerna elakartad halssjuka och strypsjuka kunna antagas alltid vara strängt åtskiljda, huruvida benämningen hjernfeber alltid kan anses motsvara meningitis cerebrc-spinalis och ej innefatta jemväl fall af typhus cerebralis, samt huruvida följdsjukdomar af frossa ej till någon del ingå i de af denna sjukdom enligt uppgifterna vållade dödsfall. Några fall af gastrisk feber och rötfeber äro sammanförde under benämningen nervfeber. Enligt den fastställda nomenklaturens hänvisning har den tuberkulösa dyskrasien ansetts böra redovisas samfäldt, ehvad den lokaliserats inom ena eller andra organet eller organsystemet. Benämningen lungsot har alltså hit vederbörligen hänförts, men under denna benämning förekomma otvifvelaktigt och särdeles i de högre lefnadsåldrarna talrika dödsfall vållade af kroniska bronchialkatarrher med dessas sekundära desorganiserande inflytelse. För att i afseende på tuberkelsjukans härjningar bilda sig ett riktigt omdöme är detta nödigt att iakttaga, och torde i sådant hänseende vara önskvärdt, att i dödsattesterna den nu sväfvande benämningen lungsot endast begagnas för verklig tuberkulos, och andra lämpliga benämningar väljas för de dödliga kroniska lunglidanden, som ej äro vållade af tuberkler. Benämningen vattsot omfattar enligt nomenklaturen så väl den konstitutionela sjukdomen, som vattensamlingar, hvilka kunna vara en följd af något visst organs lidande. Af alkoholssjuka utgör flertalet fall den acuta formen eller delirium tremens.

53 Med benämningen slag fortgår tydligt flerestädes ett missbruk, som ej är förenligt med vetenskapens kraf. Flera hithörande fall inom "den spädare åldern torde väl rättare höra till andra rubriker, bland hvilka åtminstone konvulsioner synes lämpligare. Den bristande fördelningen af dödsorsakerna efter månader, hvilken i Statistiska Central-Byråns sammandrag skulle hafva ledt till en vidlyftighet, större än jag kunnat tillåta mig, hoppas jag skola framdeles fyllas i de sammandrag, som af Herrar Stadsläkare hvar för sig böra till Kongl. Sundhets-Kollegium från och med året 1864 insändas i sammanhang med deras årsberättelser. Af den anledning, som redan är antydd, kan förhållandet mellan de tillförlitligt bestyrkta dödsorsakerna och samtliga dödsfallen ej med full säkerhet bestämmas. Den jemförande öfversigt, som häröfver å sidan 44 är meddelad, kommer dock sanningen ganska nära, då den för samtlige städer utvisar, att omkr. 86 % af de i dem timade dödsfallen blifvit till sina orsaker tillförlitligt bestämda. Då antalet bestyrkte dödsorsaker inom samtlige städer under året 1861 uppgick till omkring 85 %, så visar sig förhållandet fortfarande i det närmaste lika. Farsoterna eller de sjukdomar, som hufvudsakligen motsvara nomenklaturens benämning folksjukdomar, förete i sitt uppträdande och med hänsigt till beskaffenhet, utbredning och dödlighet så betydliga vexlingar, att dessa företrädesvis lemna förklaring dels öfver de förändringar i dödlighetens hela belopp, hvilka för samma ort å olika tider framträda, dels öfver olikheterna mellan olika orter i afseende på deras dödlighet. Då hoppet att genom ändamålsenliga åtgärder för helsotillståndets förbättrande och vidmagthållande kunna med framgång motverka utbredningen och häftigheten af många farsoter, synes välgrundadt, så ligger häruti en ökad anledning att egna särskild uppmärksamhet åt dessa sjukdomars uppträdande. I följd häraf saknar det ingalunda sitt intresse att äga en år efter år fortgående jemförande öfversigt öfver dödligheten af farsoter. Efterföljande tabell Litt. A., sid. vir, utgör början till en sådan, upptagande de enligt Kongl. Sundhets-Kollegii nomenklatur till gruppen folksjukdomar hänförde dödsorsaker. Ehuru en dylik öfversigt först Dödsorsakerna i Rikets städer år då blir fullt tillfredsställande, när samtlige dödsorsaker äro tillförlitligt uppgifna, torde den dock redan nu gifva en temligen trogen bild, då antagligen blott ett ringa antal hit hänförlige dödsfall förekommit bland de 14 a 15 % af dödsfallen i städerna, om hvilkas orsaker uppgift saknas. Af densamma upplyses, att de s. k. folksjukdomarne i städerna skördat år 1862 icke mindre än 2,941 offer, eller omkring 22 % af samtlige döde, mot 1,874 eller blott 17 % under året Hufvudsakliga anledningen till denna skilnad finnes uti mässlingfarsoten, hvilken i städerna likasom å landsbygden uppträdt med särdeles stor häftighet och utbredning, då dödsfallen ensamt af denna farsot uppgått år 1862 till icke mindre än 1,256 mot 164 under året Diphtheritiska exsudater under benämningarne elakartad halssjuka och strypsjuha hafva dernäst utgjort den svåraste farsoten med tillsammans 537 offer, eller inemot dubbla antalet mot år I afseende på farsoternas olikhet inom olika städer torde i öfrigt få hänvisas till tabellen. För att bilda sig ett giltigt omdöme om en orts helsotillstånd finnes ingen annan utväg än iakttagelser öfver dess sjuklighet och dödlighet. Men då, såsom af det föregående är ådagalagdt, det tillfälliga eller periodiska uppträdandet af farsoter kan i betydlig grad förändra dödligheten, så fordras ej blott en lång årsföljd af iakttagelser för att läggas till grund för mcdeltalsberäkning, utan ock en sådan specifikation af sjukdomarne och dödsorsakerna, att genom deras ändamålsenliga gruppering epidemiska och endemiska eller lokala orsaker må kunna från hvarandra afskiljas. Då den absoluta sjukligheten och dödligheten, för att blifva upplysande, måste hänföras till folkmängden, eller uttryckas i procent af denna, så förutsattes ock en tillförlitlig kunskap om folkmängdsbeloppet. På sätt i föregående underd, berättelser blifvit anfördt, har den vid 1860 års utgång anställda allmänna nominativa folkräkningen ådagalagt, att förra folkmängdsuppgifterna åtminstone för städerna Stockholm och Göteborg varit så felaktiga, att de i afseende på den relativa dödligheten i dessa båda städer skulle gifva ett felaktigt resultat. v

54 VI Dödsorsakerna i Rikets städer år I städerna, särdeles de större, i hvilka rörelsen samlar ett betydligt antal personer, som å andra orter hafva sina hemvist, och hvarest sjukvårds-, välgörenhets-, undervisnings- m. fl. anstalter anlitas af andra orters innevånare, inträffa talrika dödsfall bland den personal, som ej tillhör stadens rättsliga folkmängd. Om nu dessa dödsfall inberäknas i dödligheten inom den stad, der de inträffat, och Jemföras med denna stads rättsliga folkmängd, i hvilken ej ingå de, som blott tillfälligt vistas i staden, så kommer dödlighetsprocenten att utfalla vida högre än när hvarje dödsfall, så vidt sådant är möjligt, hänföres till den aflidnes verkliga hemvist och endast der beräknas i förhållande till denna orts rättsliga folkmängd. Derest man vill påföra hvarje dödsfall den ort, der det timat, och ej den ort, der den aflidne i lifstiden haft sitt hemvist, så måste man för att bedöma den relativa dödligheten äfven kunna taga i beräkning antalet å dödsorten tillfälligt vistande personer, eller dess faktiska folkmängd, om hvilken upplysning kan vinnas endast genom särskilda folkräkningar, som afse detta ändamål. Men sådan folkräkning har i vårt land skett blott en enda gång, nemligen i Stockholm år 1860, hvaremot vi i öfrigt känna endast den rättsliga folkmängden, eller antalet af dem, som å orten hafva sitt hemvist Den beräkningsgrund för folkmängden, som här i Sverige är gällande, det förfarande, som här är föreskrifvet med hänsigt till så väl befolkmngsiängders förande, som den s. k. civilståndsregistrationen, fordra alltså noggrannt iakttagande af den ordning, att hvarje timadt dödsfall upptages i den församling, i hvars befolkningslängd den aflidne finnes vid dödstillfallet hafva varit inskrifven, hvilket åter förutsätter vederbörligt meddelande mellan denna församling och den hvarest dödsfallet timat. Då vederbörandes åligganden i afseende på ordentligt meddelande af hithörande underrättelser före året 1860 ej varit nog bestämda, är det egentligen först från och med nämnde år, som beräkningen af den relativa dödligheten i städerna kan erbjuda den likformighet, som för jemförelser är af nöden. Af dessa anledningar har den tabell, som här nedan, sid. ix under Litt. B., lemnar en öfversigt öfver relativa dödligheten i Rikets städer, ej blifvit utsträckt längre tillbaka än från och med året Dess resultat för samtlige städerna, eller en hvarje år stigande dödlighet 2 32 %, 2 54 % och 2 88 %, skulle vara oroande, derest ej, såsom af de specifika redogörelserna för de 2 sista åren är ådagalagdt, förhållandet finge antagas bero af tillfälligt inträffade farsoter, som när de upphört böra förmodas lemna rum för ett fördelaktigare förhållande. Åtskilliga bland städerna förete isynnerhet stora vexlingar i dödligheten, såsom följder af tillfälligt härjande farsoter. Stockholm i Juni FR. TH. BERG.

55 Tab. Litt. A. Dödsorsakerna i Rikets städer år Antalet af Läkare uppgifna dödsfall af s. k. folksjukdomar eller farsoter i Rikets städer. VII ') Uppgiften lyder på Wattkoppor.

56 VIII Dödsorsakerna i Rikets städer år Forts. af Tab. Litt. A. Antalet af Läkare uppgifna dödsfall af s. k. folksjukdomar eller farsoter i Rikets städer.

57 Tab. Litt. B. Dödligheten i Rikets städer i procent af rättsliga medelfolkmängden. IX *) Här ofvan äro rättade de å sidan 44 anmärkte fel, som förekomma i de specifika uppgifterna för dessa städer rörande dödlighetsprocenten. B*

58 Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

59 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Stockholms stad. 1

60 2 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Stockholms stad.

61 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Stockholms Län. 3

62 4 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Stockholms Län.

63 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Upsala Län. 5

64 6 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Södermanlands Län.

65 7 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Södermanlands Län.

66 8 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER Forts. af Södermanlands Län.

67 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Östergötlands Län. 9 2*

68 10 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Östergötlands Län.

69 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Östergötlands Län. 11

70 12 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Jönköpings Län.

71 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Calmar Län. 13

72 14 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÅKARE-UPPGIFTER. Forts. af Calmar Län.

73 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Gotlands Län. 15

74 16 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Blekinge Län.

75 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Blekinge Län. 17 3*

76 18 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Christianstads Län.

77 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Malmöhus Län. 19

78 20 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Malmöhus Län.

79 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Malmöhus Län. 21

80 22 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Malmöhus Län.

81 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Hallands Län. 23

82 24 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Hallands Län.

83 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Göteborgs och Bohus Län. 25 4*

84 26 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Göteborgs och Bohus Län.

85 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Göteborgs och Bohus Län. 27

86 28 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Elfsborgs Län.

87 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Elfsborgs Län. 29

88 30 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ARET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Skaraborgs Län.

89 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Skaraborgs Län. 31

90 32 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Skaraborgs Län.

91 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Wermlands Län. 33 5*

92 34 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Örebro Län.

93 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Örebro Län. 35

94 36 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER, Forts. af Westmanlands Län.

95 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Westmanlands Län. 37

96 38 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ARET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Kopparbergs Län.

97 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Kopparbergs Län. 39

98 40 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Gefleborgs Län.

99 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Gefleborgs Län. 41 6*

100 42 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Forts. af Wester-Norrlands Län.

101 DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER UNDER ÅRET 1862, ENLIGT LÄKARE-UPPGIFTER. Norrbottens Län. 43

102 44 ANTALET AF LÄKARE UPPGIFNA DÖDSORSAKER I RIKETS STÄDER, SAMT DE ANTAGLIGEN BESTYRKTA DÖDSORSAKERNAS FÖRHÅLLANDE TILL SAMTLIGA DÖDSFALL.

103

104