Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.

Transkript

1 Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia ( och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

2 KOLONIALHISTORIA Guldkusten var Nordens slavdepå GHANA/1957 AFRIKA GHANA Portugiserna upptäcker kusten år Européerna strömmar till för att få del i den blomstrande slavhandeln. Med tiden tar britterna över makten över hela landet som blir självständigt först På och 1700-talen var Guldkusten storleverantör av en eftertraktad vara: människor. Afrikanerna sålde sina grannar som slavar i utbyte mot européernas vapen utan vapen riskerade de nämligen själva att bli sålda. För exakt 50 år sedan blev landet, som den första kolonin i tropiska Afrika, självständigt och bytte namn till Ghana. AV SISSE K. IBSEN Arbetarna hade fått ledigt och tiotusentals människor samlades på gatorna på den stora festdagen den 6 mars En ny nation var född och invånarna jublade. Ghana blev namnet på det land som den brittiska kolonialmakten kallade The Gold Coast. I århundraden hade Guldkusten i västra Afrika lockat till sig europeiska kolonisatörer. Nu lämnade de sista utländska makthavarna äntligen landet. Från början var det guldet som lockade européerna. Portugiserna var de första som kom och redan 1482 byggde de fortet Elmina vid kusten. Under hela talet bedrev de ostörda handel härifrån. Men deras lönande affärer lockade så småningom fler européer. Bland andra dök holländarna upp och 1637 kom de fram till att det enklaste sättet att ta över handeln var att rent fysiskt slänga ut portugiserna ur deras fort. Anfallet kunde knappast genomföras från sjösidan eftersom fortet var så väl bestyckat med kraftiga kanoner. Men holländarna hittade ett smart alternativ. De gick i land en bit från Elmina, tågade genom kustlandet och tog sig upp på en kulle precis bakom portugisernas fort. Där förskansade de sig och inledde anfallet. Från den 33 meter höga kullen kunde holländarna skjuta rakt ned på sina konkurrenter som snart tvingades ge upp. CORBIS Under flera århundraden hade européerna ingenting emot att handla med slavar. Ett argument var att slavarna skulle komma att få det bättre på plantagerna i Västindien än hemma. Afrikaner är själva slavhandlare Syftet med européernas närvaro var handel. I början var guld en intressant vara, den ädla metallen hade redan från talet sålts landvägen i norr från landets gruvor via arabiska mellanhänder till marknader längre bort. Så när Europas alla stormakter liksom de som hade ambitioner att bli det trängdes med varandra på Guldkusten, 14 Bonniers Världens Historia

3 50 ÅR SEDAN GHANA BLIR SJÄLVSTÄNDIGT Portugiserna hade byggt fortet Elmina vid kusten. När holländarna skulle erövra det intog de en kulle bakom fortet och anföll därifrån. Senare, på 1660-talet, uppförde de ett helt fort på kullens topp. SØREN KLØFT

4 KOLONIALHISTORIA Flera riken blev till Guldkusten Dagens gränser, som ses på den här kartan, drogs upp av kolonialmakten. Det mäktigaste var Ashanti riket, som styrdes av en stark kungamakt. Ghana bebos av många olika stammar (bl.a. fanti) och utgjordes av många mindre riken i ett enda. Stad Fort (bara de viktigaste visas) Ashantiriket Fantistammens område GULDKUSTEN Elmina Kumasi Ashantirikets huvudstad berodde den rikliga tillgången på en annan vara i området: slavar som skulle användas i européernas kolonier i Nordoch Sydamerika. Även de nordiska länderna gav sig in i affärerna. År 1653 lyckades svenska utsända etablera ett fort i Cape Coast öster om Elmina. Men Accra Ghanas huvudstad CAPE COAST (SVENSKT FORT) Guldkusten fick sitt namn efter den ädelmetall som fanns här. Den användes till rituella masker. DANSKA FORT DANSKA FORT KM konkurrensen var för hård svenskarna hann knappt bli klara med byggandet förrän de besegrades av danskarna i en blodig strid om fortet. Under de följande 11 åren turades traktens hövding och holländarna om att överta Cape Coast tills engelsmännen år 1665 etablerade BRIDGEMAN sig som makthavare på platsen. Sverige lyckades inte upprätta några andra fort på Guldkusten och landet blev aldrig någon betydande slavhandelsnation. Då lyckades grannarna därhemma, dubbelmonarkin Danmark-Norge, bättre med sina affärer. Danskarna slog sig ned i öster och 1661 började de bygga sitt första fort, Christiansborg, i byn Accra som i dag är landets huvudstad. Under det följande århundradet byggde danskarna fem fort längs kusten och vid floden Voltas mynning. I slutet av talet behärskade danskarna ett par hundra kilometer av kusten och var alltså en internationell storspelare på slavmarknaden. Hövdingar fick handelscentral Liksom andra som etablerade sig längs kusten måste även danskarna få till stånd ett avtal med hövdingen i trakten. Annars fick européerna varken den lokala arbetskraft de behövde eller möjlighet att göra sina affärer i lugn och ro. Genom avtalet fick hövdingen gåvor samt en plats att köpa europé ernas varor: gevär, järn och brännvin. Som betalningsmedel använde hövdingen de slavar som hans män hade skaffat sig under krigsräder inåt landet. Européerna gick inte själva på slavjakt, den saken tog afrikanerna hand om. Stammarna längs kusten och inne i landet var inte alltid vänligt inställda till varandra och ofta hade de inte heller något gemensamt språk. Krigshandlingar mellan folken var inte ovanliga, inte heller att man tog fångar och gjorde dem till slavar. Slaveri var vanligt i Västafrika långt innan européerna kom dit. Men européernas ibland omättliga efterfrågan på friska människor skicka- Britterna ville ha kontroll. Under större delen av 1800-talet låg de därför i krig mot Ashantiriket. CORBIS 16 Bonniers Världens Historia

5 de ändå dittills okända dyningar genom landet. Afrikaner som sålde slavar till européer fick nämligen en betydelsefull vara i utbyte: européernas överlägsna vapen. Gevären var inte bara bra att ha i jakten på områdets vilda elefanter, lejon och antiloper. De kunde även användas i krig mot andra stammar och till att skaffa sig fler slavar som i sin tur kunde användas för att köpa fler vapen. De afrikaner som inte behövde delta i handeln med européerna hamnade därför i en svår sits. Om de inte själva sålde slavar och skaffade sig vapen kunde de inte för svara sig och riskerade därför att själva tas till fånga. Längre in i landet blev sättet att ta folk tillfånga snabbt mer effektivt. Samtida källor berättar om hur nya metoder växte fram: Nattetid omringades byar av eld, frånsett en liten öppning. När byborna skräckslagna flydde ur sina brinnande hyddor var det enkelt att stå beredd vid öppningen och ta hela byn som krigsbyte. Klart för försäljning! Människotåg genom regnskogen De tillfångatagna leddes i kolonner ned mot kusten. Slavarna bands sällan ihop med järnkedjor, för ingen hade lust att släpa med sig utrustningen tillbaka genom regnskogen när man skulle skaffa nya slavar. I stället bands de ihop med grenklykor om halsen, eller också fästes fångens arm med ett järn vid ett stort trästycke som var så tungt att han måste bära det på huvudet. På så sätt blev det svårt att rymma. Barnen bands inte fast så noga; de förväntades följa med sina föräldrar och om de försvann fick man ta den förlusten. Barnslavar betingade ändå inget högt pris. Historikerna vet inte exakt hur många människor som försvann från Guldkusten till följd av den systematiska slavhandeln, men man uppskattar att enbart Danmarks del av exporten var cirka människor. I hela Afrika räknar historikerna med att mellan 12 och 15 miljoner människor hämtades under de århundraden som européerna bedrev slavhandel. Guldkusten var det första stället där handeln etablerades och det förblev en av de viktigaste handelsplatserna. Hård kamp för att bevara friheten Handeln och européernas närvaro kostade blod. Danmark gav sig t.ex. in i ett mindre krig för att få rätt att bygga sina fort kring floden Volta. Fredliga av- tal med traktens hövding var inte alltid tillräckligt när man skulle utöka sitt handelsimperium. Dödstalen i samband med det danska krigståget på 1780-talet är inte kända. Även afrikanerna krigade mot varandra. År 1806 drabbade fantistammen samman med ashantierna. Fanti var en av de stammar vid kusten som hade ett omfattande samarbete med euro péerna i slutet av slavhandelsperioden främst med britterna. Storbritannien hade köpt upp de andra nationernas fort och efter hand tillskansade de sig hela kuststräckan. Ashantierna inne i regnskogen var allt annat än glada över utvecklingen. De hade ett självständigt kungarike men kände av kravet på underkastelse och gav sig därför ut i en rad krig för att försöka minska det europeiska inflytandet i området. I ett längre perspektiv blev det ett misslyckat försök. Under större delen av 1800-talet krigade britterna mot Ashanti riket. Inte förrän 1902 lyckades det brittiska världsimperiet knäcka riket i regnskogen helt. Därefter tog britterna Kakao blev det nya guldet Odlingen av kakaobönor ledde till en ekonomisk boom och banade väg för självständigheten. Kakaoplantan stammar ursprungligen från Sydamerika, men kom via Europa till Västafrika där den visade sig trivas förträffligt. På Guldkusten blev växten en kolossal handelssuccé i början av 1900-talet. Traktens kakaoodlare i den centrala delen av landet blev förmögna ett välstånd som bidrog till att bana väg för självständigheten från Storbritannien. Ghana är fortfarande en av världens viktigaste kakaoproducenter, men låga råvarupriser gör att kakao inte är en lika lönsam handelsvara i dag. Utan kakao, ingen choklad. Växten fick sitt namn av den svenske naturforskaren Linné. även kontrollen över området längre norrut. Det brittiska kolonialstyret varade dock inte länge. Ett halvt sekel senare, den 6 mars 1957, lyckades traktens politiker med stöd av FN driva igenom kravet på självständighet. Britterna hade aldrig tillåtit sin egen befolkning att bli mark ägare på Guldkusten, därför för löpte själva avkoloniseringen utan strider i motsats till många andra platser på den afrikanska kontinenten, där vita mark ägare motarbetade ursprungsbefolkningens krav på att ta makten i sitt land. På Guldkusten handlade det i stället i princip om att de brittiska administratörerna lämnade sina kontor och reste ut ur landet. Konkreta påminnelser om landets historia som européernas slavdepå finns ännu kvar i form av forten. Christiansborg, det danska slavfortet, blev landets nya presidentpalats. LÄS MER: Gocking, Roger: The History of Ghana, Greenwood Press, 2005 Anuandah, Kwesi: Castles & Forts of Ghana, Ghana Museums & Monuments Board, ULLSTEIN BILD ULLSTEIN BILD Bonniers Världens Historia