Till minne av Rapa, SVT2, , program om en björn; fråga om opartiskhet, saklighet och mediets genomslagskraft

Transkript

1 1/5 BESLUT SB 683/ Dnr: 1482/08-20 och 4/09-20 SAKEN Till minne av Rapa, SVT2, , program om en björn; fråga om opartiskhet, saklighet och mediets genomslagskraft BESLUT Programmet frias. Granskningsnämnden anser att det inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet eller bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. PROGRAMMET Programmet handlade om björnhonan Rapa som levde i Sareks nationalpark och som följts av forskare i många år. I programmet skildrades fyra år av hennes liv. Bland annat medverkade en ansvarig person för rovdjursforskningen vid Sareks nationalpark, NN. Denne sa att den farligaste tiden för björnarna var under våren när de kommer ut ur idet och under hösten när det är jakt. Han konstaterade också att björnar som river renkalvar löper stor risk att stryka med. Under programmet fick Rapa två kullar. Den första bestod av en ensam unge som försvann så småningom. Det sades att den fallit offer för en björnhanne. Den andra kullen bestod av tre ungar. Vid ett tillfälle hördes ljudet från en skoter. Programmets berättare sa att björnarna vet vad ljudet från skotrar och helikoptrar innebär, men att det den här gången inte var någon fara eftersom det bara var en naturbevakare. Han sa också att av Rapas honungar hade bara björnen Thielma överlevt illegal jakt, något som nu är en realitet i nationalparken. Lite senare sa berättaren att Rapa var ute på farlig mark när hon gett sig in på renarnas kalvningsland.

2 2/5 Mot slutet av programmet parade sig Rapa med en hanne. Berättaren sa: Efter parningen begår Rapa sitt livs stora misstag. Den så försiktiga björnmamman följer sin partner upp över fjällkanten och in mot renarnas kalvningsland. [---] Mot sina tidigare vanor, försöker hon sig på att jaga ren. [Skoterljud och skottljud. Renar i bild.] Inte ens i Sarek, i Europas sista vildmark, får björnen vara rovdjur ostraffat. [---] Rapa återvänder aldrig till Rapadalen och hennes sändare hörs inte längre. NN sa att han befarade att Rapa skjutits illegalt och att det var tråkigt om hon nu försvunnit. Berättaren sa: Dokumenterad och illegal jakt är den absolut vanligaste anledningen att vuxna björnar dör, särskilt i norra Sverige. Och även inne i nationalparkerna. ANMÄLNINGAR Svenska samernas riksförbund, SSR, och Sáminuorra samiska ungdomsförbundet i Sverige, har anmält programmet. SSR anser att programmet strider mot kraven på opartiskhet och saklighet samt är diskriminerande mot samerna. SSR anför i huvudsak följande. I programmet påstods, både i speakertext och i intervju, att Sareks björnar hotas av en omfattande illegal jakt utan att någon bevisning för detta framfördes. Under programmet byggdes antydningsvis en motsättning mellan renskötsel och björnarna i området upp. Några bevis för vad som sades i slutet av programmet att Rapa gjorde sitt livs misstag genom att jaga renar och därmed föll offer för illegal jakt presenterades inte. Den enda slutsats tittaren kan dra är att renskötarna som bedriver rennäring på platsen dödat björnen. För den med grundläggande kunskaper i renskötseln går det att dra slutsatser om vilken sameby som skulle kunna vara berörd och därmed vilka renskötare som anklagas. Detta är integritetskränkande och ett grovt över-tramp vad gäller respekten för enskilda renskötare, berörda samebyar och samerna i området. Renskötarna i området har utan någon som helst bevisning utpekats som potentiella brottslingar. Någon möjlighet till genmäle ges inte i programmet för den grupp som utpekas. Även Sáminuorra anser och är kritiskt bland annat till att tittaren får intrycket av att alla björnar som ger sig in på renarnas kalvningsland blir tjuvjagade av samiska renskötare samt att det inte presenteras några belägg för påståendet att Rapa dödats av renskötare. PROGRAMFÖRETAGETS YTTRANDE Sveriges Television (SVT) anser att programmet inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet och anför bland annat följande.

3 3/5 Programmet var en filmiskt gestaltad berättelse om björnhonan Rapas livsbetingelser i Sarek och Rapadalen; hur hon vandrat, hur hon tagit hand om sina ungar och klarat sig från hot och faror av olika slag. En av dokumentärfilmens uppgifter är att vara subjektiv och tilltalet är ofta mycket personligt inom genren, något som också accepterats i Granskningsnämndens praxis. Enligt SVT var denna utgångspunkt tydlig för TV-publiken genom programmets påannonsering: [---] medan vi här i tvåan ska till Sareks nationalpark och följa björnmamman Rapas liv i Europas största sammanhängande vildmark. Sommaren 2007 förlorade forskarna kontakten med Rapa efter att hon gått in i renkalvningslandet vilket kunde konstateras med hjälp av björnspår i snön på fjället och signaler från den inopererade sändaren. Sedan dess har Rapa inte återfunnits. Det sades inte i filmen att hon blev skjuten, utan att man befarade att hon blivit skjuten. Att den illegala jakten utgör ett hot mot björnen i Sverige och i det aktuella området är en uppgift som återfinns hos forskare och myndig-heter. Naturvårdsverket skriver till exempel under rubriken Illegal jakt största hotet följande i publikationen I samma land rovdjur och människor. Illegal jakt är ett problem och ett allvarligt hot mot alla stora rovdjur. Det försvårar också förvaltningen av rovdjuren. Inom rovdjursforskningen finns indikationer på att procent av vargstammen och mer än var tionde sändarförsedd björn, järv och lodjur dödas illegalt varje år. I rapporten Björnen i Sverige kunskapsläget i dag (slutrapport från Skandinaviska Björnprojektet till Naturvårdsverket, Jon E. Swenson med flera, Skandinaviska Björnprojektet, rapport ) skriver man bland annat: Människan står för den största hotfaktorn för björnar och kan relateras till majoriteten av dödsfall bland vuxna björnar. Under dog 140 av de 180 döda, märkta björnarna till följd av mänsklig påverkan. Tre av dessa dog genom trafik- och tågolyckor och därmed utgör den legala och illegala jakten på björn (legal jakt 130 dödade individer [---]) den största faktorn. Detta antyder att enbart sju märkta individer har dött till följd av illegal jakt. Under samma period har även 78 märkta individer registrerats som saknade. Några av dessa kan förklaras med tappade eller tystnade sändare och några dyker upp igen vid senare tillfällen, men det återstår ett stort mörkertal inom denna klassificering som tyder på att den illegala jakten sträcker sig långt utöver de sju verifierade fallen. Antalet verifierade fall är större i söder än i norr, men antalet saknade, ej återfunna björnar är betydligt större i norr än i söder. Enligt Naturvårdsverket finns det 15 misstänkta fall av illegal jakt i det nu aktuella området kopplade till Rapa och hennes släktingar i nedstigande led. Sekvensen med gevärsskott exemplifierade i enlighet med detta ett filmiskt gestaltat tänkbart scenario, men orsaken till varför Rapa är försvunnen och varför sändaren har tystnat är inte klarlagd. Vad man vet är att Rapa är

4 4/5 försvunnen och att sändaren har tystnat. Detta framgår tydligt av filmen. NN sa i intervjun: Rapa försvann för oss här i början av juni och vi har sökt henne men inte hittat igen henne, så vi befarar väl att hon har blivit skjuten illegalt. Ingen person eller grupp pekas ut som tänkbar förövare. I enlighet med detta har det inte heller funnits anledning att bereda någon person eller grupp genmäle. AKTUELLA BESTÄMMELSER SVT ska bedriva programverksamheten opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i televisionen (5 i sändningstillståndet). Kravet på opartiskhet innebär enligt Granskningsnämndens praxis att om allvarlig kritik riktas mot en klart utpekad part ska den kritiserade få bemöta eller kommentera kritiken. Som regel ska detta ske i samma program eller inslag. Kravet på saklighet innebär främst att uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta och att framställningen inte får vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas. SVT ska ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen (12 i sändningstillståndet). Bestämmelsen tillämpas bland annat när det gäller program eller inslag som kan uppfattas som diskriminerande. GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING I programmet följde filmarna en björnhona som i slutet av filmen konstaterades försvunnen sedan hennes sändare tystnat. En möjlig orsak till försvinnandet presenterades och i en dramatiserad scen med gevärsskott och springande renar framstod det som troligt att hon blivit dödad i renkalvningsland. Den medverkande rovdjursforskaren NN sa att han befarade att björnhonan blivit skjuten. Dramatiseringen kan enligt nämndens mening diskuteras men mot bakgrund av NN:s bedömning och vad SVT uppgett i yttrandet om omfattningen av misstänkt illegal jakt på björn i området kan nämnden inte finna att den filmiska gestaltningen i programmet av vad som kunde ha hänt björnhonan strider mot kravet på saklighet. Inte heller anser nämnden att det fanns någon klar kritik riktad mot en utpekad part som krävde ett bemötande eller att programmet var utformat i strid med bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

5 5/5 Detta beslut har fattats av Kerstin Calissendorff, Jan-Erik Billinger, Pia Brandelius, Maria Edström, Nina Wormbs, Annika Åhnberg och Henrik Jermsten efter föredragning av Per Sandén. På Granskningsnämndens vägnar Kerstin Calissendorff Per Sandén Detta är en elektronisk kopia av beslutet. Namnunderskrifter finns på originalhandlingen som förvaras hos nämnden.