värnpliktiga SVK vill genomföra sjöövervakningsförsök Möt en riktig mångsysslare Nu utbildar vi Intervju med Försvarsministern

Transkript

1 Sjövärns nr42006 medlemstidning för sjövärnskårenposten Möt en riktig mångsysslare Nu utbildar vi värnpliktiga SVK vill genomföra sjöövervakningsförsök Intervju med Försvarsministern

2 innehåll Notiser Ledare Kårordförandena åkte båt... Ordförandekonferens till sjöss med viktiga frågor på agendan. SVK vill genomföra sjöövervakningsförsök Sjövärnskåren har begärt hos Högkvarteret att få genomföra försök under med frivilligbemannade fartyg i sjöövervakningstjänst. Hiorten - ett unikt seglande skepp Sjövärnskåren i Blekinge har övertagit postjakten Hiorten, en kopia av originalet från En mångsysslare ibland oss Per Ahlqvist från Göteborg har många strängar på sin lyra. Storbritannien - en reseberättelse Spännande resa för tre unga sjövärnare. Försvarsministern - Frivilligorganisationerna viktigare än någonsin Intervju med nye försvarsministern Mikael Odenberg. Sjövärnskårens nya medlems- och utbildningssystem Nya medlemsregistret kan skötas via Internet av varje medlem. Insändare Notiser & kansliinformation Generalsekreteraren har näst sista ordet Värnpliktiga utbildades på Märsgarn Sjövärnskåren utbildade värnpliktiga från HMS Gävle under två veckor. Omslagsbilden Identifiering och rapportering av handelsfartyg under Sjövärnskårens sjöövervakningskurs. Foto: Johan Iacobi notiser Ny statssekreterare i Försvarsdepartementet Försvarsminister Mikael Odenbergs statssekreterare i Försvarsdepartementet blev HG Wessberg. Han kommer ärmast från en tjänst som generaldirektör på Bolagsverket och har tidigare bland annat tjänstgjort som vice vd för Svenskt Näringsliv, vd i Sveriges Industriförbund och informationschef på Försvarsstaben. HG Wessberg är reservofficer med majors grad. Han är gift och har tre barn. Regeringen ökar Sveriges förmåga att delta i fredsfrämjande insatser Regeringens ambition är att fullfölja omställningen av det svenska försvaret. Effekten och förmågan för Sverige att delta i fredsfrämjande insatser förstärks genom att medlen för fredsfrämjande truppinsatser ökar med sammantaget 600 miljoner kronor Ambitionsnivån när det gäller kvinnor och män i utlandstjänst, är att på sikt öka antalet till 2000 personer. Under 2007 ska utvecklingen av Försvarsmaktens förband och förmåga ske samordnat och inom ramen för utvecklingen mot ett flexibelt insatsförsvar. Insatsorganisationen utvecklas. Reformer inom personalförsörjningsområdet kommer att övervägas. Ambitionsnivån när det gäller internationella insatser ska öka och antalet kvinnor och män i utlandstjänst ska på sikt ökas till 2000 personer. Under 2007 komm er därför medlen för fredsfrämjande truppinsatser att öka med 600 miljoner kronor. Fram till och med 2009 beräknas den totala ökningen bli miljoner kronor. Arbetet med att utforma den nordiska insatsstyrkan går vidare. Under 2007 kommer övningar att genomföras med de förband som kan komma att ingå i styrkan. forts från s.3 frivilligas roll i krisberedskapsarbetet. Jag kan konstatera att vi har lång väg att gå men att det nu är en positiv framtoning från KBM:s sida och att det finns en vilja att hitta framkomliga modeller för att få ett fungerande krisberedskapssystem, där ordinarie verksamhet samarbetar på ett naturligt sätt med de frivilliga. Grunden för vår verksamhet är vår ungdomsverksamhet och även där känner vi positiv utveckling. Vi har uppvaktat försvarsutskottet för att diskutera ungdomsverksamheten i våra frivilliga försvarsorganisationer. Dess ordförande Ulrika Messing (s) och vice ordförande Rolf Gunnarsson (m) tog emot oss och de visade stort intresse för frivilligförsvaret och dess ungdomsverksamhet samt hur finansieringen bör ske. Slutligen kan jag nämna för sjövärnets egen del om den positiva ordförandekonferens (se artikel i denna tidning) som avhölls för några veckor sedan. Vi behandlade då bland annat. den strategiska planen som är vårt viktigaste instrument och som ska hjälpa till på den väg vi ska vandra för att få en trovärdig, kvalitetssäkrad och eftertraktad frivillig försvarsorganisation, Sjövärnskåren! Tack alla ordförande för era goda insatser som ledde till att konferensen blev så lyckad. Till sist ett stort årligt tack till alla sjövärnare och myndighetspersoner som har stöttas oss och arbetat i vår strävan att vara en resurs i samhället och alla andra som bidragit till den positiva utveckling som vår verksamhet nu har och visat att vi frivilliga behövs. Jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt Sjövärns År! JOHN FRITSCH förbundsordförande God Jul önskar Sjövärnsposten alla läsare! Sjövärnsposten 2006 nr 4

3 ledare FOTO:GÖRAN PEDERSÉN Vad ska vi med frivilliga till? Frågan ställs utifrån tanken att frivilliga ska kunna användas som en kompletterande resurs när det händer något extra ordinärt i vårt samhälle. Frågan måste ställas av alla och tänker man strikt och enkelt så är det säkert bättre att alla myndigheter och företag utgår ifrån sina mål, uppdrag och behov och anställer kompetent folk som ska göra jobbet. Är det någon som saknar kompetens så utbildar man därefter. Hur svårt kan det vara? Detta innebär självklart att också onormala förhållanden måste inkluderas i tänkandet. Ingen kan skylla på att resurserna är begränsade, att budgeten sätter gränser eller att organisationen är slimmad. Så lätt det då blir när man exempelvis i en kommun kan skicka ut sin beredskapsstyrka som bara sitter och väntar på att få göra en insats, elbolagen har sina heltidsanställda lag som kan rycka ut vid vilken katastrof som helst och resurserna räcker alltid till. I detta sätt att tänka är det bara en liten hake pengarna! Är vi beredda eller är det möjligt att betala för dessa resurser som bara sitter och väntar och kan rycka ut när behovet uppstår? Uppenbarligen så har vi faktiskt ett annat förhållningssätt i Sverige. Som exempel kan nämnas den allmänna värnplikten. Tanken bakom det är att utbilda en reserv som kan ställa upp om det behövs, nationellt eller internationellt, men som har civilt arbete. Ännu viktigare är dock tanken i detta, att det är medborgarna som blir engagerade i en viss del av samhällsapparaten där det kanske måste göras en insats. Ett annat exempel är räddningstjänsten som har sina deltidsbrandmän och frivilliga brandmän. En kompetent resurs finns gripbar när den behövs. Som alla förstår är det en utopi att alla resurser finns inom den betalda och professionella sfären. Varför är det så svårt att få igång en bra debatt runt att de frivilliga behövs som ett komplement till den professionella och ordinarie verksamheten. Ett enkelt svar kan vara att det var länge sedan vi befann oss i krig (se på våra danska vänner, där staten satsar mycket på de frivilliga). Ett annat svar kan vara att facket har så stort inflytande att de styrande inte vill ta upp kampen. Facket ska ju agera för medlemmarna och de är självklart rädda om sina jobb. De frivilliga har sina fackföreningar, alias frivilliga försvarsorganisationer eller andra föreningar. Vilken stöttning har då de för att bevaka sina intressen. Min erfarenhet och utgångspunkt är självklart utifrån från Sjövärnskårens synvinkel. En stöttning för oss är Försvarsmaktens frivilligavdelning med sin företrädare och chef Ingela Holmberg. Ingela lägger ner mycket arbete för att det ska bli bra för oss frivilliga inom försvarsmaktens häng och det är vi tacksamma för. KBM (Krisberedskapsmyndigheten) är en annan sådan instans som arbetar för vår sak och fullföljer riksdagens intentioner. Jag har tidigare tyckt att KBM inte haft så mycket att komma med för oss frivilliga, men nu kan jag märka en förändring. För några veckor sedan gick jag KBM:s tredagarskurs - Högre kurs för frivilliga (urpremiär). Kursen var mycket givande på många sätt. Inte minst kontakterna med den spridda och höga kompetens som fanns hos kursdeltagarna, inom både det frivilliga och i deras dagliga gärning. Det var Försvarshögskolan (IHT) som arrangerade kursen vilket de gjorde på ett mycket bra sätt. Kursen avslutades med en dragning av Björn Andersson från KBM som pratade om forts s. 2 Sjövärnsposten Medlemstidning för Sjövärnskåren utgiven av Sjövärnskårernas Riksförbund Ansvarig utgivare John Fritsch Redaktion chefredaktör Daisy Balkin Rung balkin.rung@swipnet.se generalsekreterare Johan Fischerström generalsekreterare@svkrf.se bild- & layout Göran Pedersén gp@delko.se bild- & layout Johan Iacobi iacobi@telia.com kårernas lokalredaktörer Redaktionens adress Box 5435, Stockholm Prenumeration & adressändring Catharina Harling expedition@svkrf.se Ekonomi Erik Falkenberg forbundsekonom@svkrf.se PlusGiro: Sjövärnsposten ges ut med fyra nummer per år. Prenumerationspris: 80 kr/år. Endast ledaren ger uttryck för Sjövärnskårens officiella ståndpunkt. För signerade artiklar svarar respektive författare. För ej beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material så att det ansluter till tidningens stil, innehåll och omfång. Insända bilder återsänds på begäran. Tryckeri VTT grafiska AB, Vimmerby Trycks på 115g Silverblade Art. Manusstopp för nästa nummer av Sjövärnsposten är den 1 mars. Sjövärnsposten 2006 nr 4

4 Sjövärnsk gjorde su Våra kårordförande seglade på böljan den blå under en helg i slutet av oktober. Det var under årets ordförandekonferens som mestadels ägnades åt den strategiska planen, som presenterades galant av Olle Andersson, förbundsstyrelseledamot. Men det fanns i år också ett stort utrymme för kårerna själva att komma till tals. Sjövärnsposten var givetvis på plats. TEXT: DAISY BALKIN RUNG FOTO: GÖRAN PEDERSÉN Olle Andersson i förbundsstyrelsen presenterar arbetet med den nya strategiska planen, en av huvudfrågorna under ordförandekonferensen. Årets ordförandekonferens avhölls till en början i Stockholm, i en konferensanläggning invid Stadsgårdskajen. På lördagskvällen embarkerade alla deltagare Vikinglinjens Amorella för en turoch returresa till Åbo. På dagordningen stod Sjövärnskårens strategiska plan som framlades på ett fenomenalt sätt av Olle Andersson. Enkelt, lättförståeligt och med en elegans presenterade han de förslag som förbundsstyrelsen hade till förändringar. Alla kårer och dess ordförande hade haft tid på sig att tillsammans med sina respektive styrelser gå igenom den strategiska planen. För att sedan ventilera sina synpunkter på konferensen. Olle Andersson berättade också om sin idé till Sjövärnskårens lilla blå, en förkortad version av den strategiska planen som alla ska kunna ha med sig, alltid och överallt. Presentation av kårernas verksamhet Under några timmar på lördagseftermiddagen, fick alla ordförande tillfälle att presentera sig och sina kårer. Berätta om verksamheten, det som är bra och det som är mindre bra. Att dessa timmar uppskattades märktes och är något som är viktigt för förståelsen mellan kårerna. Men också för kontakten mellan kårer, förbundsstyrelse, kansli och även Sjövärnsposten. Frågor till ordförandena Vi ställde ett antal frågor till några kårordförande. 1. I år var det lite annorlunda modell på konferensen. Alla kårer fick komma till tals. Och det tog en del tid i anspråk. Vad tyckte om detta? 2. Den strategiska planen är ju Sjövärnskårens mantra vad gillar du pla- Håkan Beckius, ordförande för Sörmlands Sjövärnskår berättade om verksamheten i sin lokala avdelning. Sjövärnsposten 2006 nr 4

5 årens lilla blå ccé på Östersjön nen? Finns det något speciellt som du tycker är extra bra med den. Olle Andersson presenterade bland annat ett förslag om Sjövärnskårens lilla blå om den blir verklighet kommer du att använda den? 3. Om du skulle arrangera en ordförandekonferens hur skulle du då göra? Vad skulle du vilja diskutera? 4. Vad är det bästa med Sjövärnskåren? Magnus Byström, ordförande i Västernorrlands Sjövärnskår: 1. Bra, kanske lite mer tidsstyrt så att alla får möjlighet att komma till tals fullt ut. 2. Jag tycker planen är strålande. Olle har gjort ett kanonjobb. Självklart skall vi använda den lilla blå. Nu får vi sy en extra benficka på uniformen. En för den lilla blå och samt en för Första förbandet. 3. Vi bör arrangera den i Stockholmsområdet, på platser med anknytning till Sjövärnskåren och Försvarsmakten, likt fjolårets konferens (som hölls ombord på HMS Visborg på Muskö. Red:s anm). Jag tycker vi får med allt vi bör diskutera. 4. Människorna och sjövärnskårsandan. Robin Johansson, ordförande Stockholms Sjövärnskår: 1. Bra. På det sättet ökar relevansen i det som diskuteras. Det som är angeläget för respektive kår. Jag fick lära mig mycket om vad de olika kårerna står för. 2. Kontinuerligt arbete med vårt styrdokument är fundamentalt, då innehållet måste vara up to date med vad vi sysslar med/vill uppnå med vårt gemensamma arbete. 3. Denna konferens liknar något som jag själv skulle kunna föreslå. 4. Engagemanget för något gott vi vill uppnå. Göran Ringqvist, ordförande i Göteborgs Sjövärnskår: 1. Mycket bra. Det är så sällan vi träffas och ventilerar aktuella frågor, så det får ta den tiden. 2. Kommentarer och synpunkter från vår kår har lämnats till Olle. Dokumentet är omfattande, så den lilla blå kommer väl till pass och blir lättare att använda. 3. Upplägget med en helg är bra, miljön var det heller inget fel på. Jag skulle vilja diskutera om vi vill ha med folk som inte platsar på en avtalbefattning i Hemvärnet. Om ja, vad skall vi göra med dem och för vilka pengar? Skall vi helt låta oss styras av Hemvärnets behov, eller skapa behov som mer anpassas till Sjövärnskårens ursprung. Hur få ekonomi i egen båt? 4. Kamratskapet. Robin Johansson, ordförande för Stockholms Sjövärnskår, deltod flitigt i diskussionerna. Några koncentrerade deltagare under konferensen. Från vänster: Jörgen Ninn, ordförande för Blekinge Sjövärnskår. Marcus Larsson, inbjuden åhörare från Sjövärnskårsdivision Syd, Johan Fischerström, generalsekreterare. Göran Ringqvist, ordförande för Göteborgs Sjövärnskår tog upp aktuella frågor till allmän diskussion. Sjövärnsposten 2006 nr 4

6 SVK vill genomföra sjöövervakningsförsök Sjövärnskåren har nyligen lämnat ett förslag till Försvarsmaktens Högkvarter att under perioden genomföra försök med frivilligengagemang inom sjöövervakningen. Text & foto: Johan Iacobi & Göran Pedersén Sjöfartsverket etc. Det kan handla om information för att kunna hantera olyckor (sjöräddning, miljöföroreningar etc) och brottslighet (t ex smuggling, tjuvfiske och miljöbrott). Höga krav på besättningarna Sjövärnskårens förslag innebär att ett frivilligbemannat fartyg skall vara till sjöss ett veckoslut per månad under 2008 och två veckoslut under Nu kommande Fakta Försvarsmakten har uppgiften att svara för inhämtning, bearbetning och delgivning av sjölägesinformation. Informationen används internt för militära behov och skickas även vidare till Kustbevakningen som i sin tur lämnar den vidare till övriga civila myndigheter som har behov av denna sjölägesinformation. Sjövärnskårens sjöövervakningsrapport Frivillig sjöövervakning - en rapport om möjligheterna med frivilligengagemang inom Försvarsmaktens sjöövervakningsverksamhet beskriver förslaget i sin helhet och finns att hämta i pdf-format på Sjövärnskårens hemsida under fliken Nyheter. Sjövärnskåren föreslår att frivilligbesättningar skall kunna förstärka den ordinarie sjöinfoorganisationens sjöövervakningsverksamhet. Tanken är att frivilligbemannade fartyg skall kunna vara till sjöss under veckoslut, helger, semestrar och andra tillfällen när förstärkning kan behövas. Besättningarna skall kunna identifiera och rapportera fartygstrafik till sjöss. Vad är sjöövervakning? Sjöövervakning handlar om att skapa en ständigt aktuell sjölägesbild över vårt territorialhav samt omgivande vatten. Att ha kontroll över havet är av stor vikt för samhället både ur militärt och civilt perspektiv. Information om läget till sjöss används av en rad myndigheter utöver de militära, t ex Kustbevakningen, polisen, tullen, år 2007 avses som ett år för rekrytering, utbildning och uppbyggnad samt genomförande enligt uppnådd förmåga. Förslaget innebär att höga krav ställs på besättningsmedlemmarna. De skall ha professionellt uppträdande, säkerhetstänkande, engamemang och uppfylla formella kompetenser mm. Samtidigt finns det för den enskilde stora möjligheter att förkovra sig och engagera sig i en mycket kvalificerad och konkret verksamhet. Sjövärnskåren ser nu fram emot en konstruktiv dialog med Högkvarteret i ärendet. Optisk identifiering samt rapportering via militärt radiosamband av ett handelsfartyg under en av Sjövärnskårens kurser i sjöövervakning. Sjövärnsposten 2006 nr 4

7 Hiorten - ett unikt seglande skepp Blekinge Sjövärnskår har fått överta ett verkligt unikt segelfartyg, Postjakten Hiorten, en kopia av originalet från Text & foto: Johan Iacobi Det är inget gammalt fartyg Blekinge Sjövärnskår blivit ägare till, eller? Marinmuseum började så sent som för tio år sedan att bygga en kopia av den gamla postjakten Hiorten från Våren 1999 var det dags för nya postjakten Hiorten att påbörja sin jungfrufärd. En unik kulturhistorisk insats var därmed fullbordad. Arbetet med att färdigställa en replik i full skala av fartyget hade pågått under tre års tid som ett samverkansprojekt mellan Marinmuseum i Karlskrona, sjöfartsmuseet i Rostock och de båda kommunerna. Så nära originalet som möjligt Fartyget byggdes med ambitionen att slutresultatet skulle bli så nära originalet som möjligt. Fartyget har alltså i det närmaste samma mått som förlagan; längd 15 och bredd 4,15 meter. Det enda ritningsmaterial som fanns från 1600-talet är ritningen på det så kalllade nollspantet - det bredaste spantet i ett fartyg - och en skiss på skeppet sett ovanifrån. Nya ritningar togs därför fram. Den ursprungliga Hiorten byggdes på uppdrag av dåvarande Kanslikollegium av den för tiden kände skeppsbyggmästaren vid amiralitetet, Francis John Sheldon, verksam i den nyanlagda staden CarlsCrona åren Han erbjöd sig att bygga Een Iacht Wälbeseglat Nätt och Stark, Längd 50 foth, Bredd 13 foth för 1600 daler silvermynt. Seglade Ystad - Stralsund Postjakten, som blev färdig i april 1692 och gavs namnet Hiorten, gick sedan i trafik mellan Ystad och Stralsund mellan åren 1692 och Stralsund var vid den tiden en av de svenska städerna i nordtyskland. Besättningen uppgick till fyra man: en skeppare, två båtsmän och en skeppsgosse. Hiortens öde efter år 1702 är okänt. Från 1600-talets början och långt in på 1800-talet - då ångfartygen började komma i bruk - användes i regel mindre, snabbseglande fartyg för befordran av post, gods och passagerare mellan hamnarna kring Östersjön. Sjövärnskåren in i bilden Eftersom Marinmuseum behövde satsa alla tänkbara resurser på skeppsgossekårens gamla fullriggare Jarramas beslutade man sig för att göra sig av med Hiorten, delvis eftersom hon inte är ett historiskt originalskepp, säger Peter Fjellvind, ansvarig för Hiorten i Blekinge SVK. Marinmusei vänner ville att hon skulle stanna kvar i Karlskrona och föreslog att Sjövärnskåren kunde vara en värdig övertagare. Vi har haft ett mångårigt positivt samarbete med Marinmuseum och är väldigt hedrade att vi fått förtroendet, fortsätter Peter. Hela Sjövärnskårens segelfartyg Vi såg direkt att hon platsar in i SVK: s strategiska plan om ett eget SVK-segelfartyg, och därmed en angelägenhet för hela Sjövärnskåren. Hiorten kan fungera som utbildningsplattform för allt från ungdomar till blivande besättningar inom sjöövervakningsverksamheten. Sommarskolorna på Märsgarn och Kungsholmen har redan bokat in henne till sommaren. Sedan kan hon ju också bli en utmärkt reklampelare för Sjövärnskåren, säger Peter. Hon är i grunden välskött och väl utrustrad, men maskin och el behöver en ordentlig översyn. Vi håller just nu på med dessa arbeten vid kaj i Örlogshamnen. Som väl är har vi både finansiering och arbetskraft i form av tre plusjobbare som gör ett fint arbete. I maj/juni ska vi vara klara för MFI-besiktning. Egen segeltävling I sommar skall vi också vara med i Hiorten Race, en stor segeltävling från Karlskrona till Rostock, som är uppkallad efter - just det - vår postjakt. Vi seglar därefter till vår historiska hemmahamn Ystad för Ystad Military Tattoo. Där har hamnen upplåtit en ständigt reserverad kajplats till Hiorten. Ett verkligt unikt skepp att vara stolt över alltså, avslutar Peter. Postjakten Hiortens huvuddata: Anropssignal: SKFA Längd mellan stävar: 15 m Längd ö a: 18,8 m Bredd: 4,15 m Djupgående: 2 m Deplacement: 50 ton Material: Ek på ekspant Segelarea: 130 kvm Maskinframdrift: Dieselhydraulik Motor: Cummings, 80 hk Sjövärnsposten 2006 nr 4

8 En mångsysslare ibland oss Hans pojkdröm var att bli lokförare, men så blev det inte. Istället studerade han till civilekonom, lärare och sjökapten. Han är en engagerad och hängiven sjövärnare, en sådan som inte syns men som gör mycket i det tysta. En uppskattad vän med äventyrslusta. Sjövärnsposten åkte till Göteborg för att träffa Per Ahlquist. Text: Daisy Balkin Rung Sjövärnsposten 2006 nr 4

9 FOTO: SEPPO OLILLA Per Ahlquist har precis gått av sin tjänstgöring på Stena Lines tur till Fredrikshavn, när han hämtar mig vid stationen. - Nu har jag arbetat en vecka och har två veckor ledigt, vilket betyder att jag kan ägna mig att andra trevliga saker såsom Sjövärnskåren, bland annat, säger han med ett spjuveraktigt leende. - Och så har jag levt mitt liv. Hela tiden haft andra saker för mig vid sidan om. För tillfället studerar jag ingenting, om man inte räknar de kuvert som kommer en gång i månaden från det Danske Marinehjemmeværnet i fartygsidentifiering. Vuxenutbildningen lockade Han blev inte sjövärnare förrän för några år sedan. - Jag hade ingen aning om att Sjövärnskåren även sysslade med vuxenutbildning och blev glatt överraskad. Sjöövervakningsutbildningen lockade mig och 2003 var jag med på min första praktikvecka på Hoburgen på Gotland. En vecka med sjövärnare, tillfälle att vara ute till havs och samtidigt lära sig mycket, det var fantastiskt. Sjöövervakningen ligger helt rätt i tiden, säger Per, som varje månad erhåller hemuppgifter från danska Marinehjemmeværnet. Det är en korrespondenskurs á la Hermods. Och i januari är vi några sjövärnare som åker på kurs till Slipshavn, marinehjemmevärnets kursgård. Det ser jag fram emot. Vi åker ut till Långedrag, småbåtshamnen är fortfarande full av båtar som ligger till kajs. Trots att det är i mitten av november är det 12 plusgrader, solen skymtar fram lite då och då. Lunchrestaurangen är nästan fullsatt, det är trevlig stämning och jag har utsikt över Göteborgs södra skärgård. Det är vackert. Sjökapten före 50! Under några år på 80-talet arbetade han som skeppsmäklare. Ett stimulerande jobb. När han efter många år beslöt sig för att bli sjökapten sa han till sig själv: - Jag vill bli sjökapten före jag fyller 50 år. Och det blev jag, säger han inte utan stolthet i rösten. Ett uppmärksammat examensarbete han gjorde under sin studietid var om möjligheterna att knyta ihop skärgårdstrafik, hamntrafik och spårväg vid Skeppsbron i Göteborg med anledning av de förutsättningar som Götatunneln skapade Då hörde tidningar och kommun av sig och det är fortfarande högaktuellt, eftersom Götatunneln nu är byggd och man ska dra spårvagnen så att det blir ett levande stråk vid hamnen. - Jag arbetar ofta extra på Styrsöbolagets skärgårdsbåtar som befälhavare och ser hur populär trafiken är. Men som sagt nu får man ta spårvagnen en bra bit för att komma ut till skärgårdsbåtarna. Varför inte göra som i Stockholm. Där finns båtarna inne i stan. I Göteborg har vi en hamn som går rakt in i city så det är ju inte mer än rätt att man ska låta båtarna komma in i stan. Det blir ju mer levande på det viset. Framförallt inga köer att fastna i! Hjälpt de södra kårerna Från tillförlitliga källor har Sjövärnsposten hört att han inte räds att gå ner i maskinrummet och fixa och laga. Stämmer det? Jo det stämmer, säger Per Ahlquist. Vid flera tillfällen har han hjälpt Nordvästra Skånes, Sydöstra Skånes, Öresund och Blekinge sjövärnskårer med deras vedettbåtar. Det har verkligen varit roligt, men också en hel del mödor innan Östhammar kom i gång. Men jag gillar ju det livet. Att hålla på med maskiner och sedan se resultatet. Och att bo trångt och fältmässigt. Det där lite spartanska kombinerat med ordning och reda passar mig som handsken. I förra numret av Sjövärnsposten kunde ni läsa om hur Per och hans son Erik var skeppare på den båt som gick mellan Kungsholmen och fastlandet när Sjövärnskårsdagarna hölls i slutet av augusti. - Erik är ubåtsofficer i Karlskrona så det var ett jättebra tillfälle för oss att göra det vi tycker mycket om. Vara på sjön och samtidigt umgås. Per och hans son Erik kör 200-båt i Karlskrona skärgård under sjövärnskårsdagarna i augusti. FOTO: JONATHAN FREDÉN Sjövärnsposten 2006 nr 4

10 Storbritannien - en reseberättelse Det var en solig dag i juli som vi fyra träffades på Stockholms Centralstation. Det var jag, Magnus, Oscar och vår eskortofficer Jörgen Ninn. Efter ett dygn i Stockholm tog vi flyget till Heathrow. Vad vi alla förväntade oss var att bli bemötta av ett härligt brittiskt sommarregn så fort vi steg av flygplanet. Gissa om vi blev förvånade när det visade sig att solen sken och det var värmerekord i södra delen av landet. Temperaturen var över 30 grader och man kunde tro man landat i Spanien. Klockan var ungefär halv sex på eftermiddagen när bilen stannade till framför vad som skulle bli vårt hem den närmaste veckan. HMS Bristol, en gammal brittisk jagare som idag ligger fastsvetsad vid kajen och fungerar som ett övningsfartyg åt brittiska flottan och ett hem åt brittiska Sea Cadets på sommarlägret. Vår första dag bestod av att besöka Ubåtsmuseet i hamnen och därefter tog vi oss en titt på HMS Victory, Amiral Nelsons skepp som han stupade på i sjöslaget vid Gibraltar På kvällen hade nästan alla brittiska kadetter anlänt till Whale Island och det var öppningsceremoni i en enorm byggnad, där skolchefen hälsade alla välkomna. Det var även här vi presenterades våra första aktiviteter. Aktiviteterna största skillnaden Magnus hamnade på kajak medan jag och Oscar hamnade på Boat Work vilket innebar att vi i två dagar skulle tuffa omkring i vita små motorbåtar. Den största skillnaden mellan brittiska och svenska sommarskolorna är aktiviteterna. Medan vi i Sverige tillbringar största delen av tiderna med respektive kurser på våra sommarskolor får de brittiska kadetterna i möjligaste mån välja vad de ska göra på dagarna. Det innebär att en Able Cadet (brittisk PK-elev ) kan genomföra sina aktiviteter med en cadet (brittisk GKelev ). Brittisk frukost korv och vita bönor! Under dagarna på HMS Bristol fick vi prova på det mesta från motorbåt, off shore-sailing, skytte, kajak, expeditional training (övernattning i en skog), sjösäkerhet, dykning med tuber och mycket mer. Vi fick även en dag över att besöka Portsmouth för lite shopping. Där gjorde vi svenskar något som var veckans höjdpunkt matmässigt enligt mig. Vi gick till McDonalds och åt lunch, vilket var underbart. Maten på HMS Bristol var inte direkt anpassade till våra svenska magar. Faktiskt inte till några magar om man fick tro de brittiska befälen. Varje morgon serverades man friterade korvar, äggröra och vita bönor i tomatsås. Till lunch fick vi bagmeals som mest liknande flygplansmat och godis. Att som svensk byta miljö och språk så drastiskt som vi gjorde var omställande till en början. Man var lite osäker på det engelska språket och hade till en början svårt att förstå vad britterna sa, speciellt kadetterna från Liverpool. Men vi svenskar vande oss snabbt och vårt självförtroende i att tala det brittiska språket ökade dag för dag, till slut kunde vi komma på oss själva att vi snackade engelska med varandra eller satt och tänkte på nämnda språk. Lite småbisarr känsla, helt klart. Ett socialt folk Något vi svenskar märkte av var hur socialt det brittiska folket är. Vi blev väl omhändertagna av både kadetter och befäl från första stund. De var intresserade av Sverige och vi var intresserade av Storbritannien, därför hade vi alltid något att prata om. När lägerveckan var slut hade vi fått oss en upplevelse för livet, skapat kontak- 10 Sjövärnsposten 2006 nr 4

11 FOTO: TAHNEE ZACCANO ter med många nya underbara personligheter och vunnit HMS Bristols stora mässtävling (fotnot: Vi var bäst på att städa helt enkelt). Nästa stopp på vårt utbyte väntade. London, denna världsmetropol med alla dess storslagna sevärdheter väntade på att få upptäckas av oss nyfikna och hungriga kadetter från världens alla hörn. Vi använde första dagen till att installera oss hos en lokal Air Cadet-enhet som skulle bli vårt hem under Londonbesöket. Permissionsuniform på Buckingham Palace Morgonen efter var vi alla spända och exalterade. Vi skulle, iklädda permissionsuniformer, marschera in på Buckingham Palaces slottsgård och titta på vaktavlösningen på fel sida stängslet. Turisterna som stod utanför stängslet såg riktigt snopna ut när vi marscherade in kan jag berätta. Vaktavlösningen blev helt klart ett minne för livet. Vi besökte även Towern, London Eye, Houses of Parliament, Trafalgar Square, Piccadilly Circus, British Museum (som förövrigt har världens coolaste innertak) och British Imperial War Museum under vår sightseeing. Vi hann med det mesta i London. Vi slog rekord i att få in så många som möjligt i en telefonkiosk, vi åkte tunnelbana och dubbeldäckad buss och besökte även Madame Tussauds Vaxkabinett. Det enda vi inte hann med var att åka den klassiska Londontaxin. Tyvärr kan man inte få allt, men vi var nöjda ändå med vår vistelse. Ungdomsutbytet i Storbritannien 2006 är något vi aldrig kommer att glömma. Vi fick uppleva så mycket saker, träffa så många nya vänner och ta del av vissa traditioner i den brittiska flottan. Ett minne för livet Som slutplädering skulle jag bara vilja framföra några ord: Sök ungdomsutbyte om du får chansen. Du kommer få ditt livs upplevelse. Hur kan jag vara så säker? Jo, för när jag tänker tillbaka till utbytet i Storbritannien kan jag bara inte sluta le. ERIK AHLSTRÖM Göteborgs Sjövärnskår Från besöket vid Buckingham Palace. Från vänster Magnus, Jörgen, Oscar och Erik. Sjövärnsposten 2006 nr 4 11

12 Försvarsministern: - Frivilligorganisationerna viktigare än någonsin Sjövärnsposten fick som en av de första tidningarna inom frivilligsfären tillfälle att ställa ett antal frågor till vår nye försvarsministern Mikael Odenberg, veckan efter det att han besökt korvetten Gävle utanför Libanons kust. Text: Daisy Balkin Rung Försvarsministern kommer nästan precis hem från ett besök på korvetten Gävle som ligger utanför Libanons kust. Cirka 25 procent av besättningen är sjövärnskårister från början och har sedan blivit sjöofficerare. Några av dem är fortfarande aktiva sjövärnare. Hur har de det där nere? Hur är stämningen och hur har de tagits emot? Det stämmer, det var ett mycket givande besök på HMS Gävle förra veckan. Stämningen är god och det svenska manskapets insats är både viktig och uppskattad. Svenskarna trivs bra med varandra och kollegorna från andra länder. Att vi nu för första gången deltar i en marin insats av detta slag är en nyttig erfarenhet för marinen och övriga Försvarsmakten. Just med tanke på förra frågan - Sjövärnskåren har gjort sig kända för att ha en mycket bra och välrenommerad ungdomsutbildning. Uppskattad av såväl ÖB som många fler inom Försvarsmakten. Många går vidare inom officersyrket eller blir reservofficerare. De får en bra inställning till försvaret och flera blir väl ansedda i det svenska samhället. Det skulle vara intressant att få försvarsministerns syn på frivilligorganisationerna i allmänhet och Sjövärnskåren i synnerhet? Frivilligorganisationernas verksamhet är viktig - faktiskt viktigare än någonsin mot bakgrund av den minskade värnpliktsvolymen. Många yrkes- och reservofficerare har en bakgrund inom frivilligorganisationerna. Ungdomsverksamheten är särskilt viktig, och i budgetpropositionen för 2007 föreslår regeringen att 7 miljoner kronor överförs från anslaget för organisationsstöd - där ungdomsverksamheten tidigare har ingått - till anslaget för utbildningsmedel till frivilligorganisationer. Detta innebär att Försvarsmakten ges möjlighet att kunna ge frivilligorganisationerna i uppdrag att genomföra ungdomsutbildning och att de avsatta medlen verkligen används för sådan utbildning. Givetvis ska även frivilligorganisationerna anpassa sig till det nya försvaret. Och det gör/och har de flesta gjort. Är det regeringens uppfattning att frivilligorganisationerna måste minskas bara för att Försvarsmakten ska göra det? Man kan ju se det hela ur ett annat perspektiv.- det sägs ju att frivilligorganisationernas betydelse ökar när Försvarsmakten minskar. Är det efterfrågan som bör styra? Det är viktigt att verksamheten inom de frivilliga försvarsorganisationerna återspeglar de förändringar som sker inom Försvarsmakten i stort. Allteftersom Försvarsmakten lämnar invasionsförsvaret och övergår i ett modernt och flexibelt insatsförsvar anpassas också verksamheten till dagens bredare hotbild. En följdverkning av detta är att Försvarsmakten krymper i storlek, men får också förändrade och mer kvalificerade uppgifter. Det är naturligt att en anpassning sker också i frivilligorganisationerna. Insatsorganisationens behov och arbetet med internationella insatser bör även i frivilligverksamheten ha en framskjuten position. Stödet till frivilligorganisationerna bör styras av Försvarsmaktens behov FOTO: PAWEL FLATO av rekrytering, främst till internationella insatser. Utmaningen för frivilligorganisationerna är att se till att de kan förse Försvarsmakten med rätt kompetenser till insatsorganisationen. Finns det tankar om att Försvarsmakten/marinen kommer minska ytterligare? De senaste försvarsbesluten har varit riktigt tuffa för Försvarsmakten. Nu ser jag inte några omedelbara förändringar av Försvarsmaktens organisation på kort sikt. Min förhoppning är istället att myndigheten nu ska kunna känna lite arbetsro och ges tid att komma i sin nya kostym. Det är förstås svårare att titta in i kristallkulan och ge ett svar som gäller över tiden. Hotbilden eller andra yttre förutsättningar kan förändras, vilket i sin tur kan komma att påverka Försvarsmaktens organisation i framtiden. Hur ser försvarsministern på vikten av folkförankringen? Folkförankringen kommer att vara viktig för försvarets verksamhet även i framtiden. Men också förankringsarbetet behöver anpassas till omvärlds- och samhällsförändringar och till de nya utmaningar som försvaret står inför. Inom Sverige har förstås hemvärnet och frivilligorganisationerna en viktig roll i folkförankringsarbetet. Om vi inbjuder försvarsministern till en informationsdag på någon av våra sommarskolor nästa sommar - får vi glädjen att se försvarsministern då? Vi får titta i kalendern. För mig är det viktigt att hålla en bra kontakt med försvarets verklighet. Det innebär återkommande besök hos förband, skolor och frivilligorganisationer. Läser försvarsministern Sjövärnsposten? Jag måste bekänna att jag faktiskt inte har gjort det tidigare. Men jag har ögnat det senaste numret och ska bättra mig i framtiden. 12 Sjövärnsposten 2006 nr 4

13 Sjövärnskårens nya medlems- och utbildningssystem Sedan många år tillbaka har det i Sjövärnskårens strategiska plan stått inskrivet att Sjövärnskåren skall ha ett central medlemsregister Under 2005 arbetade en projektgrupp med att utreda vilken lösning som kunde vara bäst för Sjövärnskåren. Alternativ som övervägdes var: Utbyggnad av kansliets dåvarande system (Frida), upphandling på öppna marknaden samt ett generöst erbjudande från Flygvapenfrivilligas Riksförbund (FVRF) att få en kopia av deras system som är utvecklat i Lotus Notes. Flygvapenfrivilligas Lotus Notes valdes Det mest prisvärda och bästa alternativet befanns vara FVRFs system. Kansliet övergick den 12 januari 2006 till att registrera i detta system. De flesta kårer fick tillgång till systemet i samband med den funktionärsutbildning som hölls i Stockholm den 25 mars Kårerna kan i systemet ändra medlemsuppgifter, hålla koll på vem som har betalt medlemsavgift, ta ut listor för utskick, registrera vem som har viss utbildning mm. Systemet innehåller inte bara medlemshantering utan är även ett e-postprogram, utbildningssystem med en integrerad hemsida. Det här kan du göra Redan idag kan medlemmar logga in på (klicka på Logga in och följ anvisningarna). Inloggningen är dock tillsvidare på försöksstadiet och för närvarande kan man bara ta del av och ändra sina personliga uppgifter. I ett senare skede skall man kunna göra följande: Läsa riktade nyheter/dokument Se genomförd utbildning (både som instruktör och elev) Ange egna kompetenser Anmäla sig (som instruktör eller elev) till kurser (endast centrala i början) Funktionärer ska kunna ta del av nyheter/dokument som underlättar funktionärsarbetet. Lämna synpunkter till kansliet Givetvis innebär en så här stor omställning vissa problem inledningsvis, men förhoppningen är att alla funktionärer, medlemmar m fl. skall ha förståelse för detta och till kansliet skicka in synpunkter och förslag på saker som kan förbättras. Gränssättande för hur mycket arbete som kan utföras i systemet kommer vara SVK RFs ekonomiska förutsättningar i framtiden. Förväntningarna på detta system är att det skall bli en väl fungerande del i Sjövärnskårens utbildningshantering och därmed bidra till Sjövärnskårens mål att fortsätta vara en tillgång för Marinen, Hemvärn med marina uppgifter och civila myndigheter. Erik Falkenberg Förbundsekonom Sjövärnskåren Insändare: På Ostfronten litet nytt Hur har situationen för Stockholmskåren och Södertörn utvecklats sedan vi blev uppsagda från vår gemensamma kårlokal i Kastellet och våra lokaler för hemortsutbildning av våra ungdomar? Jo, olika. - Försvarshögskolan insåg omedelbart hemortsutbildningens värde för ungdomarna själva, för Sjövärnskåren och för Försvarsmaktens rekrytering. - Från Försvarsmakten och Högkvarteret råder fortfarande total tystnad Försvarshögskolan kunde trots att man själv intensivt utnyttjar sina lokaler även kvällstid, bereda vår hemortsutbildning utrymme. Hemortsutbildningen kunde därför starta nästan på utsatt datum och pågår nu för fullt varje torsdagskväll för nära 100 ungdomar. Kort sagt, inga stela administratörer på den skolan och de nitiska revisorerna visade sig inte heller finnas på Försvarshögskolan utan på Riksrevisionen. Sjövärnskårerna i Stockholm vill härmed rikta ett stort och uppriktigt tack till Försvarshögskolan, dess chef Henrik Landerholm och övrig personal, inte minst C Adm Jörgen Croon som genom ett personligt engagemang och resolut handlande förde våra förhandlingar till ett gott slut för båda parter, nära på innan förhandlingarna hunnit starta. Från Försvarsmakten råder som sagt fortsatt tystnad. Konstigt med tanke på hur talföra och fulla av beröm för Sjövärnskåren som Försvarsmaktens högsta företrädare varit under tidigare års förbundsstämmor. Det rimmar även illa med den syn som Försvarsmakten för fram i sin tidning Insats & Försvar, nummer Av artikeln Army Cadet Exchange - internationellt ungdomsutbyte framgår följande: Rekryteringscentrum har statistik som visar att 40 procent av alla manliga kadetter vid militärhögskolorna har tagit del av Försvarsmaktens ungdomsutbildningar. Motsvarande siffra bland de kvinnliga kadetterna är cirka 60 procent. - Ungdomsverksamheten i stort är väldigt viktig och kommer, med minskande värnpliktskullar, att bli allt viktigare, säger Annika Ivner. Något som vi i Sjövärnskåren sedan länge varit väl medvetna om. Rekryteringscentrum är väl medvetna om ungdomsutbildningens betydelse. Något som vi nu hoppas att även Försvarsmaktens Högkvarter skall ta till sig genom att - låta Sjövärnskårerna i Stockholm, Ungdomsförbundet Sveriges Flotta och övriga marina hyresgäster vara kvar i Kastellet och därmed bevara den sista marina verksamheten på Skepps- och Kastellholmarna. Det finns fortfarande chans att bevara saluterna i Stockholm under många år till och därmed bland annat även den säkert världsunika traditionen med en kvinnlig salutbetjäning som skjuter saluten på HM Konungens födelsedag. För Stockholms Sjövärnskår och Södertörns Sjövärnskår Jens Kihl Ordförande i Södertörns Sjövärnskår Sjövärnsposten 2006 nr 4 13

14 Notiser Märsgarn Marinens och Sjövärnskårens övningsplats Märsgarn, Marinens och Sjövärnskårens övningsplats är en bok om Hårsfjärdsbasen i allmänhet och Märsgarnsområdet i synnerhet. Boken beskriver den verksamhet som bedrivits på Märsgarn under de senaste 95 åren. På Märsgarn utvecklades under seklets början marinens flygväsende. Här låg en kustflottans flygstation med omfattande underhållsresurser till krigsbasen på Gålö. Flygplanen som senare tillhörde Flygvapnet och F2 i Hägernäs var stationerade på det fd pansarskeppet Dristigheten. Boken beskriver uppbyggnad och utveckling av flottans största bas under beredskapsåren. Parallellt får vi följa Sjövärnskårens utveckling som 1981 leder till att Sjövärnskårernas Riksförbund tar över anläggningen för att driva kursgården Märsgarn. Jagardivisionen, Målavdelningen, Maskeringen, Artilleriskola, Hydrofonskola är exempel på marinens verksamheter på Märsgarn. Ubåtsflottiljen var baserad på Märsgarn med moderfartyget Svea och senare även ubåtsräddningsfartyget Belos I. Flottans attackdykare med miniubåten Spiggen använde Märsgarn som bas. På Märsgarn inträffade jagarolyckan den 17 september Det var den största katastrofen för flottan i historien. Boken behandlar ingående Sjövärnskårens historia rent allmänt och ingående om Stockholms Sjövärnskårers aspirantskolor på Fejan, Kvarnholmen och Dalarö Skans firar kursgården 25 års jubileum och Sjövärnskåren har genomfört ungdomsutbildning på Märsgarn under 30 år. Sjövärnskårernas Riksförbund tog över Märsgarn för 25 år sedan och har sedan dess drivit Kursgården Märsgarn. Det är Stefan Nilsson, Stockholms Sjövärnskår som sammanställt och skrivit boken som omfattar ca 130 sidor i färgtryck. Boken kommer att finnas till försäljning i mitten av januari. Kansliinformation Kansliets julstängning Kansliet kommer att hålla stängt under julhelgen veckorna 52 och 01 (d v s 25 december 7 januari). Motioner mm Kansliet påminner om att motioner, propositioner och nomineringar enligt stadgarna skall vara förbundsstyrelsen tillhanda senast 2 månader innan förbundsstämman. Eftersom 2007 års förbundsstämman kommer att gå av stapel i Härnösand april, är således onsdagen 14 februari sista dag för motioner etc. Fler bilder på hemsidan Många har efterlyst fler bilder från verksamheten på hemsidan. Nu finns det ett bildgalleri utlagt. Fler kommer läggas ut efterhand. Det pågår ett ständigt ett arbete med att uppdatera hemsidan, men kansliets arbetsbelastning gör tyvärr att arbetet inte går så snabbt som önskvärt. Vuxenutbildning Nu går planeringsarbetet inför nästa års utbildningar in i slutfasen. Vi hoppas på att få besked från Högkvarteret i mellandagarna om hur mycket vi får genomföra av det vi planerat. Efter det skall kurserna planeras in i tiden under året och det kommer nog att dröja till i slutet av januari innan det är klart. Efter det kommer den nya kurskatalogen att finnas på SVK RF hemsida under fliken utbildning. Högkvarteret är väldigt tydliga när det gäller vuxenutbildnig: det är bara de som är införstådda med att skriva frivilligavtal med SVK RF/Försvarsmakten som har rätt till utbildning som bekostas av FM. Centrala kurser för avtalspersonal är planerade på flera olika kursorter bl a Härnösand, Stockholm (Berga och Märsgarn), Gotland, Karlskrona och Göteborg och till dessa kan medlemmar i hela landet söka. Regionala/lokala kurser går i de olika kårerna regi och genomförs på hemmaplan. Även det dialogarbetet är snart klart och kårerna kan göra sin tidsplanering för Ungdomsaktiviteter Ansökningar om internationellt utbyte, skonertseglingar och ledarkursen skall skickas via resp kår till kansliet senast 9 februari. Det är viktigt att respektive kår noga försöker prioritera de sökande så att det blir en så rättvis uttagning som möjligt års Rikstävlingar Nästa års Rikstävlingar inkl ungdomsledarkonferens genomförs helgen 1 2 september i Göteborgsområdet. 14 Sjövärnsposten 2006 nr 4

15 Generalsekreteraren har näst sista ordet FOTO: GÖRAN PEDERSÉN Sjövärnskåren har under många, många år haft en uppskattad, väl fungerande och välrenommerad ungdomsverksamhet. Inom Försvarsmakten framhålls ofta Sjövärnskårens ungdomsutbildning som en förebild och många är de officerare som har en bakgrund i Sjövärnskåren. Samhällets efterfrågan av försvarsmaktsanknuten ungdomsverksamhet har emellertid följt en sinusformad kurva under årens lopp. För ett tiotal år sedan var det ett mycket ljumt politiskt intresse för denna typ av ungdomsverksamhet, vilket bland annat resulterade i minskat statligt stöd. Inom Sjövärnskåren har ungdomsverksamheten alltid ansetts viktig och en satsning på ungdomar som ett värdefullt har givetvis varit medveten om att det i längden inte har varit möjligt att fortsätta på detta sätt varför den ungdomsavgift som togs in under året får ses i ljuset av detta. Av större betydelse har dock varit att Sjövärnskåren tillsammans med främst Flygvapenfrivilliga och Försvarsutbildarna under ett antal år ihärdigt hävdat att den försvarsmaktsanknutna ungdomsverksamheten som bedrivs av frivilliga försvarsorganisationer borde ske genom uppdrag från Försvarsmakten och att dessa organisationer även tillförs ekonomiska medel för att kunna genomföra verksamheten. Nerdragningarna inom Försvarsmakten har inneburit en markant minskning av antalet värnpliktiga samtidigt som den kunna få ske genom uppdrag till de frivilliga försvarsorganisationer. Och uppenbarligen kommer glädjande nog så också att bli fallet i framtiden, vilket innebär att Sjövärnskåren kommer få i uppdrag att genomför marinens ungdomsverksamhet. Styrelsens långsiktiga ansträngningar i denna fråga har följdaktligen givit resultat till slut. Ungdomsverksamheten för 2007 synes således vara i hamn, men samtidigt finns signaler om att en total översyn av den försvarsmaktsanknutna ungdomsverksamheten inför 2008 kommer att genomföras under det kommande året. Sjövärnskåren har som nämnts idag en väl fungerande ungdomsverksamhet som byggts upp med många års erfarenheter Exempelvis har ca 25 % av besättningen på korvetten Gävle som för närvarande är insatt utanför Libanon, en bakgrund i Sjövärnskåren. bidrag till samhällsnyttan. Att idag satsa på dom som kommer att sköta om vårt samhälle imorgon är en säker investering för framtiden. Vi hoppas självklart också att våra ungdomar med sina nyvunna kunskaper redan idag bidrar bland släkt och vänner till bättre sjömanskap och säkrare framförande av båtar i våra skärgårdar och utmed våra kuster. Sjövärnskåren har därför aldrig tvekat att fortsätta ungdomssatsningarna även om bidragen minskat. I slutet av 1990-talet ingick Sjövärnskåren ett nära och väl fungerande samarbete med Försvarsmaktens rekryteringscentrum som bland annat innebar att antalet ungdomar på våra sommarskolor ökade märkbart men följaktligen också våra kostnader. De ökade kostnaderna är något som hela tiden oroat förbundsstyrelsen som jobbat hårt med att få ner kostnaderna men ändå tvingats till ekonomiska risktaganden år efter år för att kunna bibehålla ungdomsverksamheten på nuvarande ambitionsnivå. Styrelsen ökade internationaliseringen innebär att en förhållandevis stor andel av de värnpliktiga måste söka sig vidare till officersutbildning eller internationell tjänst. Detta är ett marigt dilemma för Försvarsmakten. Det är naturligtvis så att chansen är större att ungdomar som ägnat 3 4 år åt Sjövärnskåren och anmält sitt intresse för såväl värnpliktstjänstgöring som efterföljande frivillig internationell tjänst, verkligen fullföljer detta jämfört med sådana värnpliktiga som inkallas från gatan utan föregående marina kunskaper. Betydelsen av frivilligorganisationer som rekryteringsplattformar har också uppmärksammats på högre ort under senare år. Exempelvis har ca 25 % av besättningen på korvetten Gävle som för närvarande är insatt utanför Libanon, en bakgrund i Sjövärnskåren. I försvarspolitiska rapporter, utredningar etc har därför vikten av ungdomsverksamheten påtalats i allt tydligare ordalag och ÖB har i år föreslagit Regeringen att ungdomsverksamheten i fortsättningen skall och som idag framhålls som en förebild inom Försvarsmakten. Det finns säkerligen saker som kan göras bättre i vår ungdomsverksamhet, men man måste ha torrt på fötterna och vara utomordentligt försiktig med att göra drastiska förändringar i en väl fungerande och eftersökt verksamhet. Risken är annars stor att det som byggts upp under lång tid raseras på mycket kort tid och det är definitivt inget som gynnar vare sig Sjövärnskåren eller Försvarsmakten. Den kommande försvarsmaktsöversynen av morgondagens ungdomsutbildning är därför något Sjövärnskåren noga kommer att bevaka. Skall vår ungdomsverksamhet ändras, skall det vara till det bättre inte till det sämre. JOHAN FISCHERSTRÖM Sjövärnsposten 2006 nr 4 15

16 Posttidning B Sjövärnsposten Sjövärnskårernas Riksförbund Box 5435, STOCKHOLM Värnpliktiga utbildades på Märsgarn Att Sverige har skickat korvetten Gävle till Mellanöstern torde vara känt bland de flesta sjövärnare. Men att detta i sin tur fick till följd att Sjövärnskåren fick i uppdrag att utbilda 10 värnpliktiga under två veckor på Märsgarn, hade nog inte många trott. Sjövärnsposten intervjuade Magnus Holmbom, kursgårdsföreståndare på Märsgarn och den som ansvarade för utbildningen. En hemställan från Försvarsmakten, 4:e sjöstiridssflottiljen anlände till Riksförbundet. På grund av att korvetten Gävle med besättning befann sig på sydligare breddgrader, så kunde 10 värnpliktiga inte utbildas. Nu undrade man om Sjövärnskåren skulle kunna stå för en två-veckors utbildning på Märsgarn. - Förberedelsetiden var minimal och ingångsvärdena var den hemställan som tillställts riksförbundet, säger Magnus Holmbom. Alltså inte mycket att gå på. Vad som dock stod klart var att det var praktisk navigation som gällde inför en klass VIII examen. Jag hade ingen som helst aning om deras utbildningsstatus, så jag kontaktade Christer Wallin på Gotland. Vi tog kontakt med sjösäkerhetsofficer Tomas Pettersson och tillsammans pratade vi ihop oss och bestämde att ett diagnostiskt prov vore på sin plats. Praktisk båtnavigering Provet genomfördes dag ett och det visade sig vara mycket pålästa värnpliktiga. - De fick själva komma med önskemål om vad de ville ha ut av de kommande två veckorna, säger Magnus Holmbom.- Jag la modellen som vi haft inom hemvärnet som stomme med mycket praktisk navigation enligt Brygg IM som bas med tyngdpunkt på praktisk båtkörning. Detta accepterades av Tomas Pettersson, som också fungerade som följeofficer från 4: e sjöstridssflottiljen. Utbildningen delades mellan de tre, Christer Wallin, Tomas Pettersson och Magnus Holmbom under de två första dagarna. Dessutom deltog Stefan Nilsson från STCC, med sitt stora pedagogiska kunnande, både som instruktör och examinator. - Vi blandade teori med typutbildning på de olika båtar vi skulle köra. (Kursgårdens 700 båt samt Hemvärnets 200 båt samt Rivallare) Under den första veckan hade vi bara dagnavigation med egna studier i form av fartygsmanualer, båtpärmar med mera på kvällarna. - De värnpliktiga fick nöta in terminologin och börja använda radar som hjälpmetod. Vi körde med VO och VO 2, rorgängare och utkikar. Vi preparerade kort från Muskö i söder till Fjärdhällan i norr och ut till Borgen i ostlig riktning. Dessa pojkar har kört båt i hela Stockholms södra skärgård i allt från 7 till 35 knop, säger Magnus Holmbom. Examinator genomförde prov När vecka två kom ökades tempot ytterligare. Man började titta på vad som krävdes för en klass VIII. VHF teori stod på programmet och under torsdagen kom en examinator ut till Märsgarn De som valde att skriva provet klarade sig med bravur. - Så blev det dags för mörkernavigering med fyrled och hjälp av radar, radarteori varvat med relativ plotting. Vi åkte Dalaröleden minst tre varv varje kväll, säger Magnus Holmbom. Jag kan försäkra att killarna blev riktigt duktiga, så vi valde att plocka in en stridsbåt 90 E, dels för att spara tid samt höja nivån på utbildningen. - Det var något vi vet uppskattades, för de värnpliktiga var mycket entusiastiska och ödmjuka när de insåg skillnaden mellan att åka 700 båt, 200 båt och en stridsbåt. Insikten att stå och vänta på att girpunkten ska komma i 7 knops fart, till att konstatera att man passerade den för 30 sekunder sedan i 25 knop var nyttig. Man inser sina begränsningar samtidigt som man växer med uppgiften. Värnpliktiga och instruktörer mycket nöjda Veckan avslutades med utvärdering och rent skepp. Mitt intryck är att grabbarna var nöjda. Vi hade lite tekniska problem under perioden med båtarna och det fanns vissa skillnader i utrustningsstatus, men det ser jag som en möjlighet att anpassa sig till rådande omständigheter. Det är inte alltid allting fungerar som planerat ombord. Trots detta anser jag att stämningen varit mycket bra, killarna var mycket positiva. För oss instruktörer har det varit ett nöje att få jobba ihop med dessa positiva värnpliktiga. Jag hoppas detta inte var sista gången vi får tillfälle att utbilda värnpliktiga och hoppas på ett fortsatt förtroende från Försvarsmakten, säger en nöjd Magnus Holmbom.