BESTÄLLNINGAR Ordertelefon: Orderfax: E-post: Postadress: CM-Gruppen Box Bromma Internet:

Transkript

1 Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för denna publikation. Telefon publikationer@havochvatten.se Flöden i vattendrag Bakgrundsrapport till Miljökvalitetsnormer för flöden/nivåer i rinnande vatten - redovisning av ett regeringsuppdrag (NV rapport 5292) Rapport 5293 juni 2003

2

3 Bakgrundsrapport till Miljökvalitetsnormer för flöden/nivåer i rinnande vatten redovisning av ett regeringsuppdrag (NV rapport 5292)

4 BESTÄLLNINGAR Ordertelefon: Orderfax: E-post: Postadress: CM-Gruppen Box Bromma Internet: NATURVÅRDSVERKET Tel: (växel) E-post: Postadress: Naturvårdsverket, Stockholm ISBN pdf ISSN Naturvårdsverket 2003 Elektronisk publikation

5 Förord - Naturvårdsverket Sedan början av 1998 finns på Naturvårdsverket ett verksprojekt vid namnet Miljökvalitetsnormer. Projektets verksamhet har utgått från två på varandra följande regeringsuppdrag med syftet att ta fram förslag till miljökvalitetsnormer enligt miljöbalken, med utgångspunkt från krav i EG-direktiv samt utifrån särskilda nationella problemställningar. Föreliggande underlagsrapport som är framtagen på uppdrag av Naturvårdsverket utgör underlagsrapport till huvudrapporten Miljökvalitetsnormer för flöden/nivåer i rinnande vatten, NV rapport 5292, i vilken förutsättningarna för miljökvalitetsnormer för flöden i vattendrag utretts. Underlagsrapporten är författad av SwedPower AB och författarna ansvarar själva för innehållet. Stockholm i juni 2003 Naturvårdsverket 1

6 Innehållsförteckning Förord - Naturvårdsverket...1 Innehållsförteckning Inledning Miljökvalitetsnormer EG-direktiv Regeringens uppdrag till Naturvårdverket Naturvårdsverkets uppdrag till SwedPower AB Allmän problemorientering Föreliggande rapport Vattendragen och deras hydrologi Inledning Vattendragens omfattning och storlek Processer av betydelse för avrinningen Klimatets betydelse för flödesregimerna i landet Människans vattenintressen Inledning Vattenreglering Vattenuttag Vattendraget som recipient Fiske och fiskodling Rekreation och friluftsliv Markanvändning Motsättningar mellan olika intressen Ekologiska effekter av flödesändringar Effekter av naturligt varierande flöden Effekter av artificiellt förändrade flödesregimer Vattenflödets betydelse för olika grupper av djur och växter Utveckling av normer och hantering av flöden i Sverige och utomlands Normbildning för flöden i ett internationellt perspektiv Arbetssätt för bestämning av normerande flöden

7 5.3 Översikt av praktiskt tillämpade metoder Användning av flödesnormer och metoder utomlands Internationella vattendrag Övergripande slutsatser om begrepp och parametrar vid karakterisering av flödesförhållanden Förslag till framtida hantering Det breda perspektivet på normbildningen Inga enhetliga internationella förebilder Regionala skillnader inom landet Vattendragens status styr normernas utformning? Kan flödesregimen och dess betydelse beskrivas på ett entydigt sätt? Dimensionering av flöden...80 Referenser...84 Bilaga 1. Beskrivning av lågflödesproblem inom Sydvatten ABs vattentäkter...97 Bilaga 2. Beskrivning av lågflödesproblem inom Emån

8 4

9 1. Inledning 1.1 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer (MKN) är ett nytt styrmedel som introducerades i miljöbalken. I 5 kapitlet 2 första stycket står att: Miljökvalitetsnormer skall ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. Miljökvalitetsnormer är utformade som gränsvärden för godtagbar miljökvalitet och det är regeringen som beslutar om nya normer genom en förordning. En miljörelaterad norm kan gälla i ett avgränsat geografiskt område eller i hela landet. En norm kan användas både i förebyggande syfte och för att i efterhand försöka komma tillrätta med uppkomna miljöproblem. Miljökvalitetsnormer utgör ett mycket kraftigt rättsligt instrument då kraven är absoluta och sätts utifrån vad miljö (och människa) tål utan hänsyn till ekonomiska faktorer. Framtagande av miljökvalitetsnormer skall enligt miljöbalkens förarbeten baseras på vetenskapligt underbyggda fakta och kan endast utfärdas för mätbara mål och storheter. 1.2 EG-direktiv I Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) anges ramar för åtgärder på vattenpolitikens område, vilket bl a omfattar skyddet av inlandsytvatten (sjöar och vattendrag). I artikel 1 definieras syftet med direktivet, vilket med inriktning mot vattendrag kan sammanfattas med: hindra ytterligare försämringar och skydda och förbättra statusen främja en hållbar vattenanvändning baserad på långsiktigt skydd eftersträva ökat skydd och förbättring av vattenmiljön. Habitatdirektivet (1992/43/EEG) utgör också en grund inför detta arbete. Arbetet med att utveckla miljökvalitetsnormer inom detta område kan således anses vara en metod att uppfylla ramdirektivets syften. 5

10 1.3 Regeringens uppdrag till Naturvårdverket Naturvårdsverket ges i uppdrag att föreslå miljökvalitetsnormer för nitrat i grundvatten, tungmetaller och fosfor i utvalda sjöar, tungmetaller i utvalda vattendrag, flöden/nivåer i utvalda rinnande vatten, miljögifter i utvalda sjöar, vattendrag och andra naturtyper. Dessutom skall verket analysera i vilken utsträckning bioindikatorer kan användas som miljökvalitetsnormer. Naturvårdsverkets förslag bör lämnas i delar i den takt verket anser är lämpligt. Det sista förslaget skall lämnas senast den 31 december Utdrag ur Naturvårdsverkets regleringsbrev för år Modifierat genom regeringsbeslut per den 19 juni 2002 och den 18 juni Som en följd av regeringsuppdraget har Naturvårdsverket organiserat verksprojektet miljökvalitetsnormer inom vilket miljökvalitetsnormer för flöden (MKN-F) bedrivits som ett särskilt projekt. Syftet med projektet har efter en modifiering av regeringsuppdraget varit att undersöka om miljökvalitetsnormer för flöden kan vara ett fungerande styrmedel för att bidra till ekologiskt hållbara flödesnivåer i vattendrag. 1.4 Naturvårdsverkets uppdrag till SwedPower AB I juni 2001 tecknades ett ramavtal avseende MKN-F mellan Naturvårdsverket och SwedPower enligt vilket SwedPower skall bistå med expertråd till Naturvårdsverket samt genomföra uppdrag inom områdena vattenplanering limnologi/fiskevård, med betoning på hur flöden/nivåer påverkar biota samverkans- och beslutsprocesser, med involvering av nyttjarna modellering och simulering av fysikaliska och biologiska förhållanden i svenska älvar och vattendrag. I enlighet med avtalet har denna bakgrundsrapport avropats samt i begränsad omfattning rådgivning avseende samverkans och beslutsprocesser, samt utarbetande av ett förslag till arbetsplan för undersökningar med habitatmodellen i Bodanäsaån i Emån. 1.5 Allmän problemorientering Av det inledande avsnitten framgår att både det gemensamma europeiska ramverket och den svenska lagstiftningen lägger grunden för och möjliggör framtagande av styrmedel som kan utformas för att erhålla förbättrade ekologiska och vattenkemiska förhållanden i svenska vattendrag. Sverige är ett land som är långsträckt i nordsydlig riktning med relativt stor spännvidd vad gäller klimat och väderförhållanden. Dessa skillnader avspeglas i de olika 6

11 flödesregimer som dominerar i de norra respektive södra delarna av landet. I de norra delarna av landet är vidare de fysiografiska förhållandena sådana att relativt omfattande avrinningsområden och älvar förekommer. I landets södra delar är terrängen mer småbruten och de begränsade avstånden till kust innebär att vattendragen vanligen är mindre. Regionala skillnader förekommer således. I ett internationellt perspektiv kan Sverige som helhet betraktas som ett gynnat land vad gäller tillgång till rent vatten och frånvaro av allvarligare motsättningar och konflikter inom vattenområdet. Detta innebär dock inte att olika intressen helt och fullt kan få sina behov tillfredställda. Således förekommer exempelvis i södra Sverige behov av att göra avvägningar mellan jordbrukets bevattningsönskemål och nödvändigt flöde i vattendragen utifrån ekologiska krav. I norra Sverige föreligger motsvarande avvägningsbehov mellan vattenkraften och fritidsfisket. I andra fall kan avvägningar behöva göras med avseende på behoven för dricks- och processvatten, vattendragen som recipient samt rekreation och turism. I ett internationellt perspektiv, med länder och regioner där vattentillgångar är mer begränsade än här, kan man förvänta sig att metoder och arbetssätt också är mer utvecklade än de nu är i Sverige. Som antytts ovan är det ibland miljömässiga och ekologiska faktorer som reser krav på förhållandena i vattendragen. Den alltigenom dominerande frågeställningen är förknippad med olika former av vattenbrist. Således är vi bekanta med begrepp som minimitappning, som syftar till att säkerställa grundläggande ekologiska funktioner i vattendragen i samband med vattenreglering. Sådana minimitappningar är produkten av en förhandling i vattendomstolen mellan de motstående intressena vattenkraft och fritidsfisket. I andra fall är det inom ramen för vattenvårdsförbund eller liknande som motsvarande överenskommelser träffats mellan intressenterna. Det råder alltså stora klimatologiska, topografiska och biologiska variationer inom landet och svenska vattendrag uppvisar ett extremt brett spektrum vad gäller grad av mänsklig påverkan; från i det närmaste naturliga förhållanden till utslagning av de flesta ursprungliga organismer. Att i ett land med så heterogen miljökvalitet utveckla universellt gångbara normer utan att alltför mycket begränsa ett nödvändigt utnyttjande av naturresurser, innebär betydande utmaningar. 1.6 Föreliggande rapport Föreliggande rapport syftar till att ge en sammanfattning som översiktligt sammanställer dagens erfarenheter och kunskaper om problem kopplade till låga flöden/nivåer i vattendrag. Den kommer därmed att utgöra en bakgrund för projektets övriga delar som redovisas separat. En viktig del av rapporten utgör den relativt omfattande referenslistan, som bedöms täcka in ämnesområdet väl. I övrigt har ett mål varit att inte belasta rapporten med alltför mycket text som skulle innebära en upprepning av tidigare publicerat material. Som en hjälp för läsaren har de referenser som bedömts som viktigast - 11 st - särskilt 7

12 markerats i litteraturlistan, som återfinns i slutet av rapporten. Dessa utgör således det naturliga nästa steget för den som önskar fördjupa sig ytterligare inom ämnesområdet. 8

13 2. Vattendragen och deras hydrologi 2.1 Inledning Följande beskrivning av de svenska vattendragen och deras hydrologi syftar till att belysa de naturgivna förutsättningarna och bedöms ge bakgrund och perspektiv till arbetet med att ta fram miljökvalitetsnormer. Det är i huvudsak tre aspekter som tas upp: vattendragens omfattning och storlek de viktigaste processerna som bidrar till avrinning beskrivning av flödesregimer för olika delar av landet. Mänskliga aktiviteter i vattendrag och avrinningsområden behandlas senare i rapporten. 2.2 Vattendragens omfattning och storlek Sverige har indelats i 119 huvudavrinningsområden. Dessa utgörs av avrinningsområden, som mynnar i havet eller avrinner mot Norge och har en yta som överstiger 200 km 2. Landets största huvudavrinningsområde utgörs av Göta älv, som har en sammantagen yta om ca km 2. De stora älvarna och deras avrinningsområden presenteras i Figur 2. För att ytterligare beskriva vattendragen har i Tabell 1 nedan sammanställts areal- och antalsuppgifter för några utvalda vattendrag. De är med början i söder Genevadsån, Emån, Nyköpingsån, Dalälven och Umeälven, vilka representerar olika delar av landet och olika storleksklasser. Uppgifterna är hämtade från en äldre rapport (SMHI, 1985) och ingår i det svenska vattendragsregistret som förvaltas av SMHI. Att tabellen inte redovisar några vattendrag i den minsta storleksklassen för Umeälven torde ha sin grund i att terrängförhållandena är sådana och kanske också i att mindre vattendrag inte har lika stor betydelse i befolkningens ögon i dessa delar av landet. Sammantaget omfattar ovan nämnda publikation ca identifierade vattendrag, vilket kan ses som en bruttolista på de objekt som kan vara i fokus för miljökvalitetsnormer för flöden. En ytterligare beskrivning kan ges av att ett avrinningsområde med ytan 50 km 2 typiskt sett kan antas innehålla ett vattendrag som är ca 10 km långt. Till detta kan läggas ett antal biflöden med uppskattningsvis samma totallängd. I Figur 1 redovisas hur exempelvis Nyköpingsån kan indelas i delavrinningsområden. 9

14 Tabell 1. Vattendragens storleksfördelning i fem huvudavrinningsområden Vattendrag Yta km 2 Antal ingående vattendrag (se tabellnot) Storleksfördelning i km 2 A B C D - större än mindre än 100 ingen uppgift Genevadsån Emån Nyköpingsån Dalälven Umeälven Antal ingående vattendrag utgörs av i princip av de som är större än 50 km 2. Det stora flertalet av dessa har namn och uppfattas således som individuella vattendrag. Uppgifterna i tabellen är ungefärliga. Figur 1. Nyköpingsåns delavrinningsområden (Källa: PC-Atlasen) Tillrinningsområdenas storlek är av stor betydelse för flödenas variation och uthållighet, vilket beskrivs i det följande. Ett sätt att översiktligt beskriva flödesregimen i ett vattendrag är att ange de karakteristiska vattenföringarna. Dessa baseras i första hand på vad som faktiskt uppmätts i vattendraget vanligen uttryckt som dygnsmedeltal. I andra hand kan beräkningar genomföras där mätningar i närliggande och likartade vattendrag utnyttjas. De karakteristiska vattenföringarna omfattar den lägsta vattenföring som uppmätts i vattendraget (LLQ), medeltalet av varje års lågvattenföring (MLQ), medeltalet av alla dygnsmedelvattenföringar (MQ), samt motsvarande för höga flöden, medelhögvattenföring (MHQ) och högsta högvattenföring HHQ. I Tabell 2 har angivits de ungefärliga karakteristiska vattenföringar som kan förväntas i olika stora vattendrag. Storleksfördelningen liknar den som använts i Tabell 1. Medelvattenföringen har antagits vara 100 i alla storleksklasser för att jämförelsen av variationerna skall vara tydlig. Observera att värdena endast är indikativa. 10

15 En viktig slutsats av tabellen i detta sammanhang är för det första att flödesregimen, t ex uttryckt som kvoten mellan MLQ och MHQ, kan förväntas vara mer varierande i små vattendrag än stora. Den andra slutsatsen är att små vattendrag är mindre uthålliga än stora och därmed löper större risk för uttorkning. I detta sammanhang kan det vara av intresse att lägga till en bild över den areella omfattningen av de avrinningsområden som undantagits från vattenkraftutbyggnad (Figur 3). Härtill skall också läggas ett antal vattendragssträckor med samma skydd. Vattendragen som skyddats i detta avseende utgör också en form av bakgrund inför ett arbete med miljökvalitetsnormer. Tabell 2. De karakteristiska flödenas typiska variation i vattendrag av olika storlek Karakteristiskt flöde Storleksfördelning i km 2 A B C D E större än mindre än 10 Lägsta lågvattenföring LLQ Medellågvattenföring MLQ Medelvattenföring MQ Medelhögvattenföring MHQ Högsta högvattenföring HHQ Värdena i tabellen baseras på SMHIs publikationer Vattenföring i Sverige i fyra delar. Värdena är ungefärliga och belyser inte skillnader i klimat och nederbördsförhållanden eller vattenreglering. 11

16 Figur 2. De stora älvarna och deras avrinningsområden (Bergström 1994) Figur 3. De skyddade vattendragens areella omfattning (SOU 1996:155) 2.3 Processer av betydelse för avrinningen Det hydrologiska kretsloppet beskriver hur vattnet cirkulerar i atmosfär, vegetation, mark, grund, vattendrag, sjöar och hav (Figur 4). Det finns ett antal processer involverade i denna cirkulation varav avdunstning, nederbörd, infiltration, magasinering och avrinning är några som kan vara av intresse i detta sammanhang. Snöackumulation och snösmältning behandlas i avsnitt 2.4. Ur vårt perspektiv kan nederbörden sägas utgöra källan för det vatten som rinner i vattendragen. Nederbörd faller antingen som regn eller, vid låga temperaturer, som snö. Regnet faller antingen på marken eller på sjöar och vattendrag. I det senare fallet är påverkan på vattenstånd och flöden direkt. Av större omfattning är dock regnet som faller på markområden som utgör 91 % av landets yta, medan sjöar och vattendrag täcker resterande 9 %. När vattnet först hamnar på marken kommer dels en del av vattnet att försvinna till annat än avrinning, t ex växternas vattenbehov och avdunstning, och dels kommer genomslaget på avrinningen att fördröjas. 12

17 Figur 4. Det hydrologiska kretsloppet (Källa: Grip & Rodhe, 1985) Vatten magasineras naturligt på flera olika sätt. All magasinering fördröjer i olika tidskalor vattnets väg i det hydrologiska kretsloppet. Sjöar och vattendrag utgör kanske de mest uppenbara vattenmagasinen. Härtill kan läggas vatten som ligger magasinerad i mark och grund i de olika markslagen som förekommer i landet, t ex i myrmark, skogsmark och åkermark. Även växterna magasinerar en hel del vatten, dels mer långvarigt inne i cellstrukturen och dels kortvarigt i form av interception, som kan fånga upp till 10 % av små nederbördsmängder på blad och barr. Sverige är sjörikt och magasineringen i sjöarna har stor inverkan på vattendragens flödesregim både under hög - och lågvattenperioder. Sjöarnas utjämnande effekt syns tydligt genom att flödestopparna dämpas och att lågvattenföringen blir högre och mer uthållig (Figur 5). Utjämningseffekten beror på hydrografiska samband mellan vattenstånd och den vattenmängd i sjöar, som lagras vid olika nivåer och i relation till utloppets kapacitet. Myrmarker har vanligtvis något mindre magasineringskapacitet än sjöar och avvattningen sker också långsammare beroende på hydrauliska förutsättningar. Avdunstningen, som är proportionell mot vattenytans storlek, leder till vattenförluster för en sjö. Infiltration till grundvatten kan också innebära vattenförluster. I myrmarker är vegetationens evapotranspiration större än avdunstningen från en öppen vattenyta. Vattenförlusterna är därför större från myrmarker än från sjöar med samma yta. 13

18 Vattenföring Tillrinning Avrinning Vattenstånd Tid Figur 5. Sjöarnas magasinerande och utjämnande effekt på vattenföringen. Avrinning från en sjö - mörkblå heldragen linje - dämpar och senarelägger tillrinningen - streckad linje. Detta leder till att vattenståndet i sjön - ljusblå heldragen linje - stiger. I Figur 6 sammanfattas de hydrologiska processer som är av huvudsaklig betydelse för sjöarnas vattenbalans. Morän är den dominerande jordarten i Sverige och utgör både ursprung och grund för stor del av dagens skogsmark. Genomsläppligheten i moränmark är normalt hög och då regnintensiteten samtidigt är relativt låg i Sverige, jämfört med till exempel tropiska länder, infiltreras (absorberas) normalt sett den nederbörd som faller, vilket leder till att avrinningen sällan äger rum ovanpå markytan. Vatten som infiltrerats rör sig i marken mot dalens nedre liggande delar och hamnar så småningom i bäckar. Processen tar betydligt längre tid när vattnet rör sig genom marken än på ytan och till följd av detta blir bäckarnas och vattendragens vattenregim jämnare än den ursprungliga nederbördens. Olika delar av landet, avrinningsområden och naturtyper, är olika uppbyggda vad gäller ingående markslag och möjliga vattenmagasin. Vattnets väg till och längs vattendragen har i och med detta stor betydelse för flödesregimen. 14

19 Figur 6. Sjöarnas vattenbalans och hydrologiska processer 2.4 Klimatets betydelse för flödesregimerna i landet Sverige uppvisar till följd av sin utsträckning i nord-sydlig riktning relativt stora klimatologiska skillnader, både avseende nederbörd och temperatur, vilket sätter avtryck i flödesregimerna i olika delar av landet. Nederbördens fördelning över landet framgår av Figur 7. Således är närheten till Atlanten och den svenska fjällkedjan av stor betydelse då de dominerande vädersystemen västerifrån till stora delar avsätter nederbörden i landets västra delar eller i högt belägen terräng. Temperaturens fördelning över landet visas i figur 8. Figuren visar att gradienten över landet huvudsakligen är nord-sydlig. Även här finns dock en återkoppling till terrängförhållandena med lägre temperaturer i högt belägen terräng. 15

20 Årsnederbörd, mm Figur 7. Nederbördens fördelning över landet Figur 8. Temperaturens fördelning över landet

21 Figur 9. Typiska hydrografer i södra och norra Sverige De klimatologiska förhållandena är av stor betydelse för flödesregimerna i landets olika delar. Viktiga processer i detta sammanhang är snöackumulation och snösmältning. I norra Sverige kan så mycket som hälften av nederbörden falla i form av snö, varmed stora snötäcken successivt byggs upp då vintrarna innebär långa och sammanhängande perioder med låga temperaturer. Detta leder till långa perioder med naturligt låg vattenföring. Under vårens och sommarens snösmältning frigörs stora vattenmängder under kort tid, vilket leder till höga flöden främst i juni och juli i de oreglerade norrländska vattendragen. Från lägre liggande områden i skogslandet ned mot kusten äger snösmältningen rum tidigare vilket leder till flöden, ibland benämnda skogsflod eller hemflod, normalt i maj. Man kan också konstatera att vatten som lagras i form av snö ofta ger större tillskott till ytvattenflöden än när samma mängd av vatten faller i form av regn, eftersom avdunstningen är mindre under den kalla årstiden jämfört med sommaren och hösten. Vattendrag i södra Sverige uppvisar en betydligt jämnare vattenregim jämfört med Norrlandsälvarna, eftersom endast % av årets nederbörd faller som snö under vintern och att snön smälter bort periodvis. Det betyder att vattendragen får periodiska vattentillskott under vinterhalvåret och att vattenföringen därför blir mer balanserad sett över året. Sydsveriges vattendrag har normalt högflödesperioder i april och december-januari men maximal vattennivå inträffar i april. Lägsta flöden inträffar normalt under juli och augusti, som en följd av lite nederbörd och stor avdunstning. Typiska hydrografer för förhållandena i södra och norra Sverige visas i Figur 9. I områdena däremellan kan det sägas föreligga en successiv övergång mellan de redovisade hydrograferna. Således råder exempelvis i Södra Norrlands och Svealands älvar högvattenflöden under maj månad, där också flöden under hösten kan vara höga till följd av regn. 17

22 3. Människans vattenintressen 3.1 Inledning Vatten används av människan för många ändamål. Den naturliga flödesregimen sammanfaller inte alltid i tiden med människans behov. Behoven kan utgöras av efterfrågan på elkraft som ställer krav på vattenkraftproduktion, vattenförsörjning avseende dricksvatten, industri och jordbruk, utsläpp och behov av utspädning av avloppsvatten, båtfart och andra intressen. Som framgår av rubriken behandlar detta avsnitt människans intressen. Naturvårdens intressen formuleras inte explicit, utan anses implicit täckas in av de ekologiska aspekter avseende effekter av flödesändringar som behandlas utförligt i kapitel 4. Människans intressen att utnyttja vattendragen kan således vara av olika slag och ett försök till att gruppera dessa är enligt nedanstående punkter: reglering och styrning av flödet i vattendraget (vattenreglering) uttag av vatten från vattendraget (vattenuttag) utsläpp av process- och avloppsvatten till vattendraget (recipient) fiske och fiskodling rekreation och friluftsliv markanvändning. Vad gäller markanvändning är det flera som ser detta som en form av vattenanvändning, exempelvis Falkenmark (199x). I ett helhetsperspektiv är det därför lämpligt att även inkludera markanvändning som ett av människans vattenintressen. I det följande beskrivs ovanstående vattenintressen med några olika exempel. 3.2 Vattenreglering Vattenreglering definieras i denna utredning som alla de aktiviteter som syftar till att förändra den naturliga variationen av vattenframrinningen i tid eller rum, inom ramen för vattendraget. I vattenreglering kan således inkluderas flera olika typer av ingrepp i vattendragen som 18

23 uppförande av regleringsdammar - oftast för vattenkraftändamål rensningar som underlättar vattenframrinningen - i äldre tider oftast för flottning uppförande av invallningar och dammar som förhindrar vattnets utbredning - oftast för att begränsa översvämningars omfattning vattenavledning och vattenöverledning - oftast för vattenkraftändamål Reglering för vattenkraftändamål mm Vattenkraften har som ett av sina främsta syften att producera el under den kalla delen av året när behovet av energi är störst. Därför sparas vårflodens vatten och tappningar från dammar minimeras under sommaren och hösten. Typiska skillnader mellan reglerade och naturliga flöden illustreras i Figur 10. Vissa stora vattenmagasin, till exempel Suorva med regleringsvolym om miljoner m 3 kan även tjäna som flerårsmagasin, dvs. har kapacitet att överföra vatten från vattenrika till vattenfattiga år. Figur 10. Reglerad och simulerad naturlig vattenföring i Luleälvens nedre lopp (Bergström, 1994) För ett vattenkraftverk är vattnet själva bränslet, som ägaren vill kunna disponera efter hur stor efterfrågan på elektricitet är. Det vattenregleringssystem, som byggs upp för ändamålet, har som viktigaste syfte att möjliggöra att man kan spara vatten; främst från vårfloden. Regleringsmagasinet fylls upp till dämningsgränsen med vatten, som sedan idealiskt tappas ut genom turbinerna i en takt, som minimerar behovet av att släppa spillvatten förbi turbinerna. Dimensioneringen av regleringskapaciteten är anpassad till den genomsnittliga vattenföringen under året och till de motstående intressen, som kan finnas. Turbiner går ofta på högvarv även under vårfloden för att utnyttja den höga avrinningen för kraftproduktion. Elförbrukningen sjunker emellertid kraftigt under den varma årstiden och bidrar till att tappningar kan reduceras för att spara vatten till vinterns uppgång i elbehovet. 19

24 Vattenreglering för vattenkraftändamål medför stora ingrepp i flödesregimen om regleringsgraden är hög. Regleringsgraden anger andelen av medelårsavrinningen som ryms i tillrinningsområdets regleringsmagasin. Den torde kunna utnyttjas som ett index på den ändring av den naturliga flödesregimen som regleringen utgör. De två älvarna med högst regleringsgrad vid mynningen är Lule- och Skellefteälven i norra Sverige med 72 respektive 60 %. Vattenkraftutbyggnaden och regleringsgraden minskar i omfattning söderut. I Ljusnan och Ljungan är således regleringsgraden 22 respektive 20 %. I södra Sveriges vattendrag är regleringsgraden ännu lägre. För vattendragen tas fram normalplaner som baserat på givna tillstånd, erfarenhet och flödesstatistik beskriver hur regleringarna normalt bedrivs under ett år. Normalplanerna beskriver således förväntad vattentillgång, kraftproducenternas intresse och andra behov och/eller krav, till exempel vattenuttag för andra ändamål och miljöhänsyn. I den praktiska regleringen får sedan efter hand justeringar göras för att möta kortsiktiga avvikelser från det normala som mycket hög tillrinning eller förändringar på kraftmarknaden. Historiskt har flottning varit av stor omfattning och inneburit relativt omfattande ingrepp i vattendragen både vad gäller uppförande av dammar samt rensning och byggande av rännor i vattendragen. Flottning har idag dock upphört som transportmedel inom skogsbruket. I och med detta har dock inte vattendragen återställts, utan dammar och rensningar vanligen kvar. Regleringsmöjligheterna som kvarvarande dammar erbjuder, utnyttjas till viss del för vattenkraftändamål Rensning och uträtning av vattendrag För att öka genomsläppligheten i naturliga vattenvägar utförs rensningsarbeten och å- eller flodfåran kan t o m kanaliseras och omledas. Sådana arbeten genomförs regelbundet eftersom flodfåran växer igen eller erosions- och sedimentationsprocesser minskar tvärsektionernas ytor med översvämningar av omkringliggande marker som resultat. Igenväxning och igenslamning medför låga flödeshastigheter och låg vattenomsättning och bidrar till försämringar av vattenkvalitén i samband med tillförsel av näringsämnen och utsläpp av avloppsvatten. I Sveriges slättbygder är kanalisering av vattendragen ett generellt fenomen och där förekommer också kulvertering, det senare med syftet att öka brukbara arealer och minska underhållsbehovet. Det finns i Sverige exempel på att invallningar för att minska översvämningar kring vattendrag numera regelbundet öppnas för att med kontrollerade översvämningar återfå ett ursprungligen rikt djurliv. Så är fallet i Klingavälsån, Skåne, vars årliga översvämningar före invallning skapade förutsättningar för den diversa faunan av våtmarksfåglar på Vombs ängar. Andra invallningar, längs t ex. Emån, vill jordbruksintresset tvärtom få förstärkta. Följderna av rensningar blir att flödeshastigheten ökar och att vattenståndet blir lägre vid samma vattenföring. Detta kan vara speciellt märkbart vid låga flöden. En snabbare borttransport av vattnet och de ämnen, som finns lösta och suspenderade i vattnet, innebär att föroreningsbelastningen på kustområdena tilltar. Det finns numera en ambition att därför ånyo öka vattnets uppehållstid på land. Det sker emellertid sällan genom att återföra vattendragen till mer naturlig form. Istället anläggs våtmarker och s k buffertzoner i anslutning till vattendragen. Regelrätt restaurering av vattendrag förekommer i Danmark. 20

25 3.2.3 Invallning Invallningar genomförs med syfte att förhindra översvämningar eller för att avgränsa ytvattenområdens utsträckning. Målet med invallningen av Vombsjön, som beskrivs närmare i Bilaga 1, var således att minska vattenytans storlek för att nedbringa förluster genom avdunstning och att avskära grunda delar av sjön för att motverka eutrofiering. Invallningars påverkan på vattenregimer blir påtaglig vid höga flöden. Invallning minskar den naturliga magasineringskapaciteten i vattendraget och som följd ändras flödena snabbare och blir högre. Effekterna kan således sägas vara motsatta de som magasineringen i sjöarna innebär enligt Figur 5 ovan. Sambandet mellan vattenföring och vattenstånd ändras också, eftersom tvärsektioner blir smalare än tidigare och samma vattenföring därför bara kan expandera på höjden. Invallningars påverkan på låga flöden kan yttra sig på så sätt att de lägsta flödena blir ännu lägre genom att den naturliga magasineringsförmågan begränsas. Myrmarkerna och de mindre sjöar, som kanske förekom utanför invallningen och som skulle ha gett ett tillskott till avrinningen, har avskurits från vattendraget. Grundvattnets inströmningsområde minskas också, eftersom vissa delar av floddalen, som regelbundet översvämmades tidigare, numera har torrlagts. Till följd av detta lagras mindre vattenmängd i akviferen, som normalt skulle ha kunnat bidra till högre basflöde under lågflödesperioderna Vattenavledning och vattenöverledning Kraftproduktion eller andra ändamål av vattenanvändning medför, utöver behovet av magasinering av vatten, omfördelningar i rummet. Vatten tas ut från vattendraget på ett ställe, får passera genom kraftstationen, och efter leds användningen tillbaka, men då ofta till någon annan plats i samma vattendrag (Kulturvårdskommittén 1999). Målet med en sådan konstruktion är ofta att samla en tillgänglig, geografiskt utsträckt fallhöjd till en punkt, för att på detta sätt effektivisera den tekniska konstruktionen och maximera kraftutvinningen. Det kan vara ett avsevärt ingrepp, som berör nedströms liggande älvsträckor på många sätt. I den tidiga vattenkraftutbyggnaden har avledningar i många fall lett till att det ursprungliga vattendraget omvandlats till torrsträckor, som bara tas i anspråk vid spill genom dammarnas flodutskov. För att minska negativa effekter på naturen vid sådana förbiledningar införs bestämmelser om minimitappningar samt genomförs numera ofta s.k. biotopförbättringar, där bl a ingår anläggandet av grunddammar för att öka den vattentäckta arealen i den kvarvarande forsen. Ett exempel på ett kraftprojekt där olika dessa miljöhänsyn tagits är Klippen i Umeälvens övre del (Figur 11). Kraftstationen (maskinstationen) får vatten genom en lång tilloppstunnel. Sträckan mellan intagspunkten i Överuman och utloppstunnelns mynning längre ner i älven uppgår till flera mil. 21

26 Figur 11 Klippens kraftstation. Översikt över vattenvägar och biotopåtgärder Det finns även exempel på att vatten leds över från ett avrinningsområde till ett annat av samma anledning. Merparten av vattnet i Juktån, ett biflöde till Umeälven, går numera således i tunnlar till sjön Storuman i Umeälven; flera mil uppströms det naturliga sammanflödet. På det sättet kan vattnet utnyttjas i Umeälvens kraftstationer varvid behovet av kraftstationer i Juktån bortfaller. 3.3 Vattenuttag Vattenuttag görs för olika verksamheter som industriell verksamhet, kommunal vattenanvändning, jordbrukets bevattning och djurhållning, mm. Vattenuttag kan göras från ytvatten som sjöar och vattendrag, eller från grundvatten genom brunnar. Genom anläggande av infiltrationsvattentäkter leds ytvatten ned i en vattenförande geologisk formation för att sedan pumpas upp. Avsikten är att genom detta rena och filtrera ytvattnet. Detta ger en blandning av yt- och grundvatten. Vattenbehovets fördelning i tiden kan skilja sig från den naturliga vattenregimen. Därför anläggs också vattenmagasin av olika storlek eller däms sjöar upp för magasinering inför kommande behov av vattenförsörjning. SCBs vattenanvändningsstatistik för 1995 redovisar vattenanvändning för användargrupperna industri, hushåll, jordbruk och övrigt (SCB 2002). Denna statistik täcker ca industrier, ca jordbruksföretag, ca 7,5 milj individer anslutna till kommunal vattenförsörjning, medan glesbygdsbefolkningen uppgår till ca 1 milj. Vidare anges att det finns drygt vattenreningsverk. I Figur 12 ochtabell 3 redovisas statistiken översiktligt. 22

27 Norrland Svealand Götaland Figur 12. Vattenanvändningen per län (cirkelns storlek motsvarar användningens storlek. Färger förklaras i tabellen nedan) Tabell 3. Vattenanvändningen i Sverige Vattenanvändning i miljoner m 3 Region Hushåll (blå) Jordbruk (grön) Industri (röd) Övrig användning (grå) Norrland Svealand Götaland Totalt Värdena i figuren och tabellen baseras på SCBs officiella vattenanvändningsstatistik Som framgår av statistiken från SCB är den industriella användningen den volymässigt största följt av hushåll och jordbruk som den tredje största användningen. De gröna cirkelsektorerna visar att jordbrukets behov är som störst i södra delarna av landet. Tyvärr var det inte möjligt att erhålla information över fördelningen på yt- resp grundvatten från SCBs hemsida. Påverkan av vattenuttag på den naturliga vattenregimen är generellt sett betydligt större i södra Sverige, där vattenresurserna är begränsade och vattenbehovet relativt stort, än i 23

28 norra delen av landet, där vattenresurserna är stora och behovet av vatten mindre. Några avrinningsområden med avsevärda vattenuttag är Kävlingeåns i Skåne och Emåns i Småland. Ett av de största enskilda vattenuttagen görs i Skåne för att förse Vombverket och Ringsjöverket med råvatten (figur 13). Syftet är att förse människor och industrin inom i stort sett hela regionen med färskvatten (Iritz m.fl. 1999). För ändamålet har Sydvatten AB bildats som ägs av tolv västskånska kommuner. Vombverket producerar årligen drygt 33 miljon kubikmeter dricksvatten. Vattnet utvinns som konstgjort grundvatten genom infiltration av vatten från Vombsjön. I systemet ingår en drygt 80 km lång bergsprängd tunnel till sjön Bolmen i Lagans tillrinningsområde i Småland, genom vilken vatten överförs söderut. Björkaån är det största vattendrag som mynnar i Vombsjön och Kävlingeån leder bort restvattnet från sjön till Lommabukten strax norr om Bjärred. Figur 13. Sydvattens vattentäkter och anläggningar 3.4 Vattendraget som recipient Om avloppsvatten släpps ut i ett vattendrag kan ett visst basflöde vara nödvändigt för att föroreningskoncentrationen skall hålla sig under föreskrivna gränsvärden. Kopplingen mellan vattenföring och villkoren för sådana utsläpp kan i Sverige, trots stränga reningskrav, fortfarande vara viktig. Förhållandet kan vara permanent eller variera med 24

29 tiden. Utsläpp kan således vara tillåtna vid tillfällen, när flödesförhållandena är gynnsamma. Sådana situationer kräver noggranna avvägningar för att man å ena sidan skall kunna minimera onödiga tappningar under den varma årstiden, och för att å andra sidan uppfylla normerna för godtagbar vattenkvalitet. De ämnen, som numera når vattendragen i skadligt höga koncentrationer, tillförs till övervägande delen genom diffus spridning till och deposition från atmosfären och genom avrinning från skogs- och jordbruksmark och från urbana miljöer. Utsläpp från industrier är reglerade i specifika tillstånd. Det gäller också utsläpp från gruvindustrin. När det gäller speciellt sedimentations- och utjämningsbassänger vid gruvor finns en stark koppling mellan hydrologi, teknik och miljökvalitet. Vattendragens betydelse som recipienter för bortledning av diverse avfallsprodukter har minskat med åren; dels beroende på förbättrad rening av avloppsvatten; dels på grund av att användningen av särskilt problematiska kemikalier har upphört eller minskat. 3.5 Fiske och fiskodling Fisket, inklusive sportfisket, har ett stort intresse av att fiskbeståndet svarar upp mot de fångstkrav som finns. Vattentillgång och flödesregim är faktorer som har betydelse i detta sammanhang. Fiskeintresset medför i sig självt inte några större förändringar av flödet i vattendragen. I lokal skala kan dock finnas att intresse att genomföra biotopåtgärder och iordningställa plaster lämpliga för fiske. Sportfisket har ofta sammanknippats med ett ekologiskt eller naturvårdsperspektiv med en strävan att bevara rådande förhållanden. Sportfisket är idag så omfattande att tillgängliga naturresurser är otillräckliga. Det gäller inte minst sportfiske efter laxartad fisk i strömmande vatten. De stora ekonomiska intressena av sportfisket gör att olika initiativ för att utveckla sportfisket är i tillväxt. Fiskodlingars intresse av vattenförsörjning är snarlika övriga användares och kopplar till behovet av gott vattenutbyte i odlingsbassänger såväl som till vattenkvalité. Risken för att förhållandena i dessa hänseenden blir otillfredsställande sammanfaller i tiden med konkurrerande vattenanvändares ökade anspråk. Fiskodlingar och konstgjorda s.k. put-and-take fisken på land använder vatten för att tillföra fräscht vatten och kompensera för avdunstning. Uppfyllning av dammarna sker genom att en viss vattenmängd tas ut ur det naturliga kretsloppet och släpps tillbaka vid ett senare tillfälle eller längre ner i systemet. En sådan odlingsdamm verkar som ett vattenmagasin. Vatten som används till vattenbyte i dammar förs alltså till stor del tillbaka till det naturliga hydrologiska kretsloppet, möjligen med undantag av den ökade avdunstningen. Fiskodling i bassänger på land har dock aldrig haft någon större utbredning i Sverige. Vandringsfiskar, i synnerhet lax och havsöring, som lämnar sötvatten för att äta upp sig i havet, återvänder som vuxna för att leka i vattendrag som mynnar vid kusten. Fiskarnas reproduktion beror bland annat på hur gynnsam flödessituationen under lekvandringen är. Alltför låga flöden kan skapa vattenbrist i forsar och fall, som fisken 25

30 behöver passera för att nå lekplatserna. Efter leken krävs goda betingelser för att ägg och yngel skall kunna utvecklas. Lekvandringen hos nämnda arter sammanfaller med sensommarens och höstens lågvattenföring. Vattenföringens betydelse för stationär fisk, eller sådana fiskar som vandrar inom vattendraget, är inte lika lätt att beskriva. 3.6 Rekreation och friluftsliv Rekreations- och friluftslivsintresset kan beskrivas i termer som liknar fiskets, dvs. att de i huvudsak inte medför någon större påverkan på vattendragen och flödesförhållandena. Även dessa intressen är sammankopplade med ett naturvårdsperspektiv som ofta verkar i bevarande riktning. De aktiviteter som kan inrymmas under denna rubrik omfattar dels sommaraktiviteter som forspaddling, kanotpaddling, båtfart, vandring, bad, bärplockning och dels vinteraktiviteter som skidåkning, färder med snöscooter. Vinteraktiviteterna kan vara mycket beroende av isläggning och isförhållanden. Fritt strömmande vatten med forsar och vattenfall är attraktiva för friluftslivet, men det är också många andra faktorer, som avgör hur frekventerat ett område blir; t.ex. tillgänglighet och möjlighet till fiske. 3.7 Markanvändning Skogsbruk Skogsbruket är den areellt sett mest omfattande näringen i landet. Skogsbruket omfattar ett flertal olika aktiviteter som kan utgöra en påverkan på vattendragen. Dikning är en skogsbruksåtgärd som inriktas direkt för att påverka vattenförhållandena i skogsmarken. Dikningars syfte är att minska grundvattennivå och därmed främja skogstillväxten. Det har utförts omfattande dikningsarbeten i Sverige och en lång rad undersökningar har varit inriktade på att klargöra dikningars effekter på det hydrologiska kretsloppet (Iritz m. fl. 1999). Det är inte lätt att dra generella slutsatser från dessa studier, eftersom effekterna har visat sig bero på lokala förhållanden som i sig varierar mycket. Rent generellt kan man dock konstatera att de minsta flödena tenderar att bli ännu lägre efter dikning. Orsaken är att dikning medför snabbare tömning av den del av akviferen som fylls på av regn och/eller snösmältning och som annars skulle ha avvattnats under torra perioder. Till följd av dikningen har dessa avrinningsområden därför mindre grundvattenresurser i början av torra perioder. Vattenflödet i bäckar sjunker under det som skulle råda under naturliga förhållande. En annan ändring i bäckarnas regim är att även tillfälliga flödestoppar i samband med regn, som observerats före dikningen, 26

31 numera uteblir. Orsaken är att grundvattenytan efter dikning snabbt sänks till dräneringsnivåns nedre gräns och att avdunstning därefter ytterliga sänker grundvattenytan. Därför behövs mer regn för att grundvattnet ska nå en höjd där avrinningen börjar. Det är viktigt att framhålla att effekter av dikningsföretag bara kan påvisas i små avrinningsområde upp till några km 2. Anledningen till att man har svårt att belägga effekter i större områden är att andelen dikad mark vanligen är liten i stora avrinningsområden. Om ett avrinningsområde bara är dikat på en relativt liten del sjunker förändringarnas inflytande på den totala flödesmängden så att de hamnar inom mätningarnas felmarginal. Undersökningar av kalhuggningars hydrologiska effekter har varit föremål för omfattande rapportering i facklitteratur (Brandt m.fl. 1988). Trots detta är det svårt att ge entydiga svar på frågan i vilken riktning flödet ändras i bäckar när skogen avverkas. Problemet är att flera processer deltar och verkar i olika riktningar. Vissa undersökningar bekräftar att skogar ger jämnare vattenföring. Snösmältningen blir t ex mindre intensiv och infiltration av regn utgör en dämpande effekt i skogslandskap. Efter avverkningen kan ytavrinningen bli mer intensiv; infiltration till grundvatten därmed mindre samtidigt som evapotranspirationen minskar. Den sammanlagda effekten av dessa fenomen kan kompensera varandra. Ändringar i det hydrologiska kretsloppet är små och kan observeras bara i mycket små avrinningsområden. Skogstillväxten har varit kraftig i Sverige under de senaste decennierna. Den ökade biomassan medför större avdunstning och i sin tur minskad vattentillgång i vattendrag. En rad undersökningar har gjorts för att studera detta fenomen, men effekterna har varit svåra att påvisa. Orsaken till att effekterna är kamouflerade kan, som när det gäller avskogning, bero på att delprocesser verkar i motsatta riktningar och att förändringar ligger inom felmarginalen med tillgängliga undersökningsmetoder Jordbruk Jordbrukets påverkan på hydrologiska förhållanden har varit mångfaldig. Stora arealer har dikats, sjöar och våtmarker har torrlagts och vattendrag rätats ut och kulverterats (Bergström 1994). Bakom invallningar ligger idag stora odlingsarealer på nivåer som är lägre än vattennivåerna i närliggande sjöar och vattendrag. De avvattnas och/eller bevattnas idag med hjälp av pumpstationer. Som när det gäller skogsbruket verkar aktiviteter inom jordbruket i olika riktningar och med variationer i tiden, som beror på lokala förhållanden. Ytvattenavrinning fördröjs och infiltration ökar på plöjd mark. Vissa grödor har stort vattenbehov. Ändringar i markanvändningen vid till exempel övergång från spannmål- till energiskogodling kan betyda sänkningar av låga flöden p.g.a. energiskogens stora vattenbehov (Iritz m.fl. 1996). De här faktorerna påverkar vattenföringen i dämpande riktning. Däremot verkar dräneringen åt motsatt håll, dvs. förstärker sambandet mellan vattentillskott vid regn och/eller snösmältning och avrinning. Avrinningen ökar således hastigare än under naturliga förhållanden när regn och snösmältning har startat. Förlusterna till avdunstning blir mindre eftersom vattnet infiltreras snabbt. Dräneringens betydelse för låga vattenflöden beror på omständigheterna. Den naturliga magasineringskapaciteten i 27

32 marken mellan ytan och dräneringsrören är kraftigt reducerad. Dräneringen avleder snabbt regnet och/eller smält snö och grundvattennivån sjunker kring dräneringsrör. Efter långa perioder av torka sjunker grundvattnet ytterligare. När regn faller höjs grundvattennivån till dräneringsrör och avrinningen kommer snabbt igång. Avrinningen avtar emellertid lika snabbt efter regnet. Resultatet blir att antalet små flödestoppar minskar under sommaren i jordbruksbygder och att flödenas form blir mer komprimerad. 3.8 Motsättningar mellan olika intressen Olika intressen har enligt ovan olika krav och medför olika typer av konsekvenser till följd av utnyttjandet av vattenresursen. I många fall leder detta till motstående intressen mellan olika sätt att nyttja vattenresurser. Således kan exempelvis föreligga motsättningar mellan vattenkraft och sportfiske, samt mellan jordbrukets bevattningskrav och industriella behov. I generella termer kan ett konstant motsatsförhållande sägas råda mellan bevarande av naturliga vattendrag och deras utnyttjning för olika ändamål. Ibland gäller motsatsförhållandena utnyttjade vattenmängder, men många gånger handlar motsatsförhållandena om andra förhållanden som vattenuttag åstadkommer. Det görs dock inte något försök att i detta sammanhang utvärdera de ekologiska konsekvenserna av människan intressen, utan hänvisning görs återigen till kapitel 4 där en genomgång görs av de ekologiska effekterna av flödesändringar. Ur en administrativ synpunkt är vattenföretag normalt sett tillståndspliktiga. Tillstånd meddelas numera av miljödomstolarna enligt miljöbalken. Givna tillstånd är normalt utformade så att tillståndshavaren kan bedriva sin verksamhet inom vissa fysikaliskt och tidsmässigt angivna gränser. I prövningen görs en vägning mellan motstående intressen och konsekvenser för naturmiljön och ekologiska förhållanden. Idag föreligger tydligare krav än förr på att genomföra miljökonsekvensbeskrivningar i samband med ansökan om vattenföretag. En del av människans vattenintressen innebär att vatten tas ut från vattendraget och faktiskt förbrukas medan andra att vattenresursen endast tillfälligt tas i anspråk. När vattendragen utnyttjas som recipient tillkommer frågor rörande vattnets kvalitet avseende kemiska och biologiska parametrar och dess betydelse. Ett vanligt perspektiv vad gäller vattenintressen är uppströms - nedströms förhållanden. Vattenanvändare vid nedströmsliggande sträckor kan vara beroende av vattenförsörjning från regleringsanordningar som är belägna högt upp i avrinningsområdet. Det finns också andra intressen, som förutsätter att flödet inte understiger en viss nivå. Vissa anläggningar för vattenuttag fungerar helt enkelt inte om vattenståndet understiger ett tröskelvärde. Ett annat krav kan vara att det behövs en viss vattenföring för att upprätthålla vattenomsättningen med tanke på vattendragets funktion som recipient. Ibland förekommer omständigheten att en viss vattenföring krävs för att hindra saltvatteninträngning i mynningsområdet. 28

33 En annat frågeställning är vilka vattenanvändningar som är mest prioriterade. Vattenförsörjning för människans överlevnad och hygien, i svenska termer egentligen kommunal vattenförsörjning, kan antas utgöra ett av de allra mest grundläggande behoven, vilket innebär att alla andra vattenanvändningar begränsas för att tillfredställa det behov. Det är svårare att göra en sådan allmänt gällande prioritering för resten av de svenska vattenanvändningarna. Man kan visserligen skapa ekonomiska förlustfunktioner för jordbruk och industriverksamhet, som visar produktionsbortfallets beroende av vattenbrist eller motiverar begränsningar som kan behöva införas under torra perioder. Problemet är att det inom industrin också kan finnas sådan verksamhet, som medför andra stora förluster och/eller fara för samhället om vattentillförseln stryps. Begränsningar i tillgången till resurser för bevattning orsakar också förluster, men medför aldrig direkt fara för samhällsfunktioner. Vad gäller naturvårds och bevarande aspekter kan det föreligga svårigheter att framhålla dess långsiktiga krav i förhållande till andra intressens ofta kanske mer kortsiktiga krav. Karakteristiskt för landets södra delar är att många av de beskrivna vattenintressena finns representerade i vattendragen. Ett typexempel i detta sammanhang är Emån där vattenanvändningen kan beskrivas som komplex och fokuserad på lågflödesproblem. Inblandade intressen är sportfisket och pappersmasseindustrin i Emåns nedre delar, vattenkraften högre upp i systemet, samt jordbruket och andra bevattningsbehov. En fylligare beskrivning av detta ges i Bilaga 2. En aktuell information i detta sammanhang är att Miljödomstolen 4 april 2002 meddelade dom rörande vattenuttag om 2,65 miljoner m 3. De 125 tillståndshavarna utgörs huvudsakligen av jordbrukare, men även kyrkogårdar, idrottsplatser, golfbanor, timmerbevattnare och villaföreningar (Jordbruksverket 2002). I andra av vattendragen i landets södra delar utgör den kommunala vattenförsörjningen ett av huvudintressena.. Konsumtionsvatten ställer krav på både tillräcklig försörjning och vattenkvalitet, vilken senare beror av att en viss vattenföring och/eller ett visst vattenstånd bibehålls i försörjningssystemet. Vattenförbrukningen är störst under varma perioder. I södra Sverige kan därför uppstå motsättningar mellan detta och andra intressen. Jordbrukets intresse står väldigt nära kraven från dricks- och annan kommunal vattenförsörjning, eftersom stora mängder vatten behövs under vegetationsperioden när tappningar från i synnerhet reservoarer med kraftproduktion är minimala. I jordbruksbygder kan påverkan på grundvattenreserver av uttag för bevattning också konkurrera med övriga behov av färskvatten. Fisket samt rekreation och friluftsliv innebär ingen större påverkan på vattendragens flöden. I många fall har dessa intressen gått hand i hand med naturvårdens bevarandeintressen. Det finns dock en sällan påtalad och analyserad konflikt mellan naturvård och fiske i tillägg till den ständigt pågående mellan kraft- och fiskeintresset. I landets norra delar är fisket och vattenkraften de intressen som medför motsättningar. Vattenkraften har i många fall genomfört kompenserande åtgärder i form av fiskodling och fiskutsättning där naturliga fiskvandringsvägar och reproduktionsförhållanden har störts. Biotopåtgärder har också utförts inom vissa områden. Modeller för optimering av flöden har framför allt tagits fram för att utgöra beslutsunderlag vid avvägning mellan vattenkrafts- och fiskeintressen. Utgångspunkten 29