ONSDAGEN DEN 12 JANUARI 2005

Transkript

1 3-001 ONSDAGEN DEN 12 JANUARI ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES Talman (Sammanträdet öppnades kl ) Öppnande av sammanträdet Gebhardt (PSE). (DE) Herr talman! Jag reser mig för att ställa en fråga i enlighet med artikel 28 i arbetsordningen. Under den förra mandatperioden såg vi att parlamentet utsattes för skamlös spionering, och detsamma verkar redan hända nu igen. I går fick jag nämligen höra att minst en närvarolista från december 2004 har överlämnats jag betonar överlämnats till en ledamot så att han skall kunna kopiera den. Jag skulle vilja ställa två frågor om detta. För det första: Finns det någon faktisk grund för vad jag har hört? Och om det nu gör det, finns det någon rättslig grund för att detta görs? Talmannen. Jag är inte säker på att detta är just en ordningsfråga, men jag kan hur som helst svara och säga att presidiet redan har diskuterat den här frågan och överlämnat den till rättstjänsterna. Nu inväntar vi en rapport från dem, så att vi skall få en grund för att agera Anslagsöverföringar: se protokollet Det luxemburgska ordförandeskapets program Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är rådets uttalande om det luxemburgska ordförandeskapets program. Jag överlämnar nu ordet till rådets ordförande och Luxemburgs premiärminister, Jean-Claude Juncker, och jag vill än en gång uttrycka parlamentets sorg över den belgiska prinsessans död, storhertiginnan Josephine- Charlotte av Luxemburg Juncker, rådet. (FR) Herr talman, herr kommissionsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar! Jag måste säga att det alltid är ett nöje att komma till Strasbourg, den europeiska staden förkroppsligad, en stad som symboliserar försoningen mellan Frankrike och Tyskland, en mötesplats för så många europeiska ambitioner och en skärningspunkt för så många europeiska drömmar. Förutom att det är en glädje för mig att vara här har jag i dag äran att lägga fram det luxemburgska EUordförandeskapets prioriteringar för parlamentet de europeiska folkens valda företrädare. Det luxemburgska ordförandeskapet följer efter våra nederländska vänners ordförandeskap. Jag vill verkligen gratulera dem till deras hårda arbete, deras envishet och obestridliga framgångar. EU gjorde viktiga framsteg under det nederländska ordförandeskapet. När det blir dags hoppas jag kunna säga samma sak om det elfte luxemburgska ordförandeskapet, som inleddes för några dagar sedan. Erfarenheten av våra tidigare ordförandeskap kan mycket väl visa sig vara värdefull, men ordförandeskapen kommer och går och ser alla olika ut. När jag var ministerrådets ordförande för första gången, 1985, hade Europeiska gemenskaperna tio medlemmar, när jag var ordförande 1991 satt tolv ministrar runt bordet, när jag tog över ordförandeskapet 1997 var vi 15 och nu finns det 25 medlemsstater. På 20 år har antalet medlemsstater mer än fördubblats. Beslutssystemet har givetvis blivit mer invecklat. Men att se de öst- och centraleuropeiska länderna ta sin plats i EU är en glädje och ett nöje, med tanke på det ödesdigra beslut som ville skilja oss åt för alltid. Jag har lärt mig två saker av våra olika ordförandeskap och av att iaktta andra länders ordförandeskap. För det första: EU kan inte göra verkliga framsteg om ordförandelandet sätter sina egna nationella intressen i centrum i stället för att ersätta dem med det gemensamma intresset, som är den bästa definitionen av allas intressen. EU kan således inte nå verklig samstämmighet, och än mindre harmoni, om vi inte alla respekterar gemenskapsmetodens anda och innehåll och jämvikten mellan de tre institutionerna. Kommissionen är ingen linjedomare som bara ansvarar för att kontrollera att den inre marknadens regler följs. Kommissionen bör vara speluppläggare, inspiratör och en drivande kraft för hela laget. Och rådet är inte en arena för ett spel mellan strikt nationella intressen, hur välgrundade de än må vara, utan snarare en arbetsgrupp för förståelse. Parlamentets funktion är slutligen inte att stå vid sidan om som åskådare. Parlamentet är en aktör med privilegierad ställning, eftersom det grundar sin legitimitet på den allmänna rösträtten. Ni kommer därför att få se mig regelbundet i era kontor, vid era möten och i era korridorer i Bryssel och i Strasbourg. Detta säger jag för min egen del, för mina ministrar och för alla dem som arbetar i parlamentets tjänst, och därmed i er tjänst. Tillsammans måste vi övervaka att det nya konstitutionella fördraget ratificeras under de rätta förhållandena. Det stämmer att utkastet till konstitution inte är perfekt, men det är inte perfektion vi bör sikta på med utkastet. Vi bör i stället sträva efter det som Europa behöver för att förbli ett föredöme för världen i framtiden. Låt oss nu göra vad som måste

2 göras för att det skall bli så i framtiden och låt oss ratificera fördraget. Vi får inte glömma att fördraget är en text som varken är vänster- eller högerorienterad. Innehållet kommer att bli resultatet av våra övertygelser, vår vilja och vår ambition. Om vi har en fullkomlig vilja och ambition så kommer det nya fördraget även om det är ofullkomligt i teorin sannolikt att nå fullkomlig framgång i praktiken. Att ratificera fördraget kommer inte att bli en lätt uppgift överallt. Och det finns en sak som bekymrar mig mycket i det avseendet: vi bör inte använda de eventuella svårigheterna kring parlamentens ratificeringar och folkomröstningarna som förevändning för att sakta ned på handlingstakten eller för att undvika att fatta beslut. Låt oss inte skjuta upp de svåraste besluten till dagen efter den första folkomröstningen, sedan till dagen efter den andra folkomröstningen, sedan till dagen efter den tredje folkomröstningen osv. När vi ber om ett godkännande från Europas folk och parlament, låt oss då visa dem att EU fungerar, att EU är på frammarsch, att EU är beslutsamt och att EU har förmåga att ta sitt ansvar. Om EU agerar beslutsamt kan tvivlarna övertygas, men om EU är passivt kan de som varit övertygade börja tvivla. Herr talman! När ett nytt ordförandeskap tar itu med sitt uppdrag brukar atmosfären präglas av högtidlighet, men i år har detta överskuggats av den förfärliga tragedin med jordbävningen på havsbottnen i Sydostasien. De djupt uppskakande bilderna av döda, skadade och förödelse kastar en svart skugga över slutet av 2004 och början av Denna tragedi kommer att dröja sig kvar länge i minnet, och utöver den omedelbara katastrofhjälpen hoppas jag att vår solidaritet med Asiens drabbade folk och ödelagda regioner kommer att bli varaktig. Jag vill också att vi ser till att inte vända ryggen till fattigdom, underutveckling, hunger och död bland oskyldiga människor på andra platser på grund av den bedrövelse vi ser i Asien i dag. Våra hjärtan bör vara där TV-kamerorna inte längre är kvar eller där de aldrig har varit. (Applåder) Herr talman! EU:s säkerhetsstrategi manar oss att främja freden, demokratin och stabiliteten i kampen mot de grundläggande orsakerna till osäkerheten i världen. Det är absolut avgörande att vi på ett samstämmigt och samordnat sätt utnyttjar alla EU-instrument på västra Balkan, i Mellanöstern, i våra förbindelser med Ryssland och Ukraina och i våra transatlantiska förbindelser. Framtiden för Balkan, en region som fortfarande är traumatiserad av sitt nära förflutna, måste finnas med inom EU:s synfält. När anslutningsförhandlingarna inleds med Kroatien i mars 2005 under förutsättning att Kroatien intygar att det kommer att samarbeta fullt ut med krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien kommer alla Balkanländer att få se att deras ansträngningar för demokrati belönas och kan ge större resultat. För de andra länderna i regionen kommer EU:s allmänna handlingsram att fortsätta att följa Thessalonikiagendans riktlinjer, där EU redogör för sin syn på Balkanländerna. Ordförandeskapet kommer att föra samtal med Albanien om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Ytterligare en viktig hörnsten i regionen kommer att vara översynen vid halvårsskiftet 2005 av standardiseringspolitikens genomförande i Kosovo. Vi kommer att noggrant följa hur situationen utvecklas i Kosovo. Enligt min mening har Kosovo oavsett ställning sin framtid i EU. Ryska federationen är en strategisk partner till EU och fortfarande en viktig faktor för den europeiska säkerheten och stabiliteten. Det skall medges att våra förbindelser i nuläget inte är tillfredsställande. Jag skall göra allt jag kan för att komma till rätta med detta, men samtidigt hålla fast vid våra viktigaste krav. Jag räknar med ert stöd i denna strävan. Vid toppmötet mellan EU och Ryssland i Moskva den 10 maj kommer ordförandeskapet att sträva efter en balanserad helhet när det gäller de fyra gemensamma områden som fastställdes vid toppmötet i Sankt Petersburg, vilka grundas på gemensamma värderingar och delade intressen. EU kommer att knyta nära band till Ukrainas nye president, inte minst inom exempelvis den europeiska grannskapspolitiken. Vi har mycket stort intresse av att ha ett stabilt och välmående Ukraina som granne, ett Ukraina som är fast rotat i demokrati, ett Ukraina som har valt vägen mot modernisering. Ordförandeskapet kommer att förbereda sig noggrant för toppmötet mellan EU och Ukraina, vilket kommer att äga rum under det brittiska ordförandeskapet. Jag kommer nu in på de transatlantiska förbindelserna. Om världen skall bli en stabil plats krävs det ett fungerande transatlantiskt partnerskap. För närvarande är de transatlantiska förbindelserna inte dåliga, men de är inte heller särskilt bra. Att låta saker och ting vara är emellertid inte ett alternativ som kan tillfredsställa förväntningarna på bägge sidorna av Atlanten. Vi måste därför förbättra kvaliteten på våra förbindelser, vilket ligger i båda parternas intresse. Detta kommer vi att göra vid två toppmöten med president Bush, det första på den amerikanske presidentens begäran i februari, och det andra i juni. Vi kommer inte att fokusera på de åsiktsskillnader som funnits mellan några av oss och Förenta staterna på senare tid, utan försöka framhålla en rad praktiska frågor som vi också måste lösa praktiskt. De transatlantiska förbindelserna skulle inte vara fullständiga utan Kanada, och det gläder mig att det kommer att hållas ett toppmöte med Kanada under mitt ordförandeskap, då vi skall föra en vänskaplig diskussion om frågor som är viktiga för oss båda. Detsamma gäller våra japanska vänner på andra sidan jordklotet. Herr talman! Jag skulle nu vilja säga ett par ord om Mellanöstern. Valet av president Abbas till den

3 palestinska myndighetens ledare den 9 januari och utsikterna till ett israeliskt tillbakadragande från Gazaremsan öppnar för möjligheten att återuppta fredsprocessen och påskynda genomförandet av färdplanen. Vi måste ta tag i den möjligheten nu. I det sammanhanget vill jag ge mitt stöd till Mellanösternkonferensen, som skall hållas i London i mars Jag är säker på att detta kommer att vara ett viktigt steg för att stärka fredsprocessen. Under det luxemburgska ordförandeskapet kommer EU:s utvidgningsprocess att vägledas av de beslut som Europeiska rådet fattade i december förra året. Vi kommer att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet i mars. När det gäller Bulgarien och Rumänien hoppas jag att parlamentet samtycker till anslutningen av dessa två länder i april, vilket skulle ge oss möjlighet att underteckna anslutningsfördragen, också det i april. Herr talman! Vi kan inte föra EU närmare medborgarna om vi förblir oförmögna att tillmötesgå deras berättigade förväntningar på inre säkerhet. Genom det nya konstitutionella fördraget banas vägen för att definitivt avskaffa undantaget för området rättsliga och inrikes frågor, med andra ord för att helt införliva detta område med EU-projektet genom att strikt tillämpa gemenskapsmetoden. Under vårt ordförandeskap kommer åtgärderna inom området rättsliga och inrikes frågor att följa detta synsätt, och vårt arbete kommer att utgå från det utmärkta Haagprogrammet, som antogs av rådet i november förra året. För att se till att området med frihet, säkerhet och rättvisa blir verklighet måste vi tänka europeiskt innan vi tänker nationellt. Vi måste se till att det utvecklas ett europeiskt säkerhetstänkande. Detta är ett särskilt viktigt krav i kampen mot den grova och organiserade brottsligheten. Att främja området med frihet, säkerhet och rättvisa är i våra ögon en avgörande, ja till och med existentiell uppgift. Först måste vi emellertid se till att medlemsstaternas operativa samarbete fungerar på bästa möjliga sätt. Vi måste till exempel se till att information kan utbytas snabbt och smidigt mellan medlemsstaternas polisstyrkor och domstolar. Principen om tillgänglighet kommer att bli ett viktigt steg framåt i polissamarbetet, och ordförandeskapet kommer att ta sig an den uppgiften så snart som möjligt. Vi vill också stärka det europeiska rättsområdet, som grundas på både ömsesidigt erkännande och tillnärmning av lagar. Vi skall särskilt se till att förhandlingarna förs framåt i riktning mot ett europeiskt bevisupptagningsbeslut och det eventuella upprättandet av ett europeiskt brottsregister. Detta kommer att stärka den europeiska säkerheten utan att skada de allmänna friheterna, vilket inte heller får ske, eftersom dessa friheter är en del av den europeiska samexistensen. Kampen mot terrorism måste ständigt prioriteras. I detta avseende välkomnar jag det spanska initiativet att anordna ett möte mellan stats- och regeringscheferna i Madrid i mars. För egen del kommer ordförandeskapet att lägga tyngdpunkten på kampen mot finansieringen av terrorismen. När det gäller asyl och invandring kommer ordförandeskapet att fokusera på tre delar: stärkta partnerskap med ursprungs- och transitländer, utformning av en harmoniserad strategi för en återvändande- och återtagandepolitik samt den europeiska byrån för förvaltning av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna, som kommer att inleda sin verksamhet den 1 maj. Herr talman, mina damer och herrar! Vi talar ofta och med rätta om medborgarnas Europa. Vi får inte göra oss några illusioner. Om vi inte lyckas göra EU till ett område med arbete och välstånd för alla kommer medborgarna att fjärma sig från Europa, från unionen och från det grundläggande politiska projektet. För att avvärja den risken och återge Europa sin ekonomiska och sociala ställning lanserade vi Lissabonstrategin för nästan fem år sedan. Vi ville och vill fortfarande göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen, en högre grad av social sammanhållning samt hänsyn till miljön och naturen. Efter fem år av begränsade framgångar är det dags för den halvtidsöversyn som vi kommer att göra inför Europeiska rådets vårmöte. Den första uppgiften är att klargöra syftet med den strategi som vi skall följa. Lissabonstrategin ett begrepp som förmodligen inte säger de allra flesta någonting är i själva verket en strategi för konkurrenskraft, tillväxt, social sammanhållning och miljöskydd. Strategin bör baseras på gedigna grunder för varaktigt välstånd för européerna. Nu måste vi agera för att i framtiden kunna garantera att alla omfattas av den europeiska sociala modellen, som inte får göras till en myt utan måste förbli eller snarare återgå till att vara en konkret verklighet för alla. Om vi vill hålla den europeiska sociala modellen intakt måste den reformeras så att den kan ge oss lösningar på tillväxtkrisen, undersysselsättningen, den försvagade samhällsstrukturen, förlusten av konkurrenskraft och produktivitet, fallande födelsetal och en åldrande befolkning. Européerna gillar självklart inte reformer. De blir rädda och förstår inte skälen till dem. Vi måste förklara för dem att våra förslag till reformer skall garantera den europeiska sociala modellens överlevnad och livskraft. Vi måste övertyga dem om att det skulle vara dyrare att skjuta upp reformerna. Vi måste bevisa för dem att vi gör rätt i att agera och att det vore fel att inte göra något. Kontentan är att vi behöver förse Europa med nya krafter. Nästa steg i samband med att vi gör halvtidsöversynen är att hålla samman strategins tre pelare den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga. Jag är väl medveten om att Europa har problem med konkurrenskraften, vilket till stor del förklarar de mediokra resultaten i fråga om tillväxt och sysselsättning. Självklart måste konkurrenskraften öka, men detta är inte ett mål i sig eller någon neutral och självtillräcklig fördel. Nej, den

4 konkurrenskraft vi måste eftersträva bör ge oss en starkare och mer hållbar tillväxt och syfta till ökad social sammanhållning och en mer harmonisk och balanserad miljö. (Applåder) Så låt oss inte inleda en dum och poänglös debatt om huruvida vi bör ha ökad konkurrenskraft och därmed en lägre grad av social sammanhållning, eller en sammanhållning som är mer social och mindre miljövänlig. Om Europa skall bli starkt behövs det tre saker som hänger samman med varandra: ökad konkurrenskraft, ökad social sammanhållning och en natur i bättre balans. (Applåder) Jag säger ja till konkurrenskraft, men jag säger nej till att ge avkall på våra ambitioner för miljön och det sociala. Jag säger exempelvis ja till att öppna tjänstemarknaderna men nej till social dumpning, något som vissa skulle vilja underlätta. (Applåder) Herr talman! Slutsatsen är att vi måste finna rätt sätt att se till att strategin blir en framgång. Efter att ha pendlat mellan framgång och misslyckande i fem år handlar det inte så mycket om att veta vad vi skall göra för det vet vi ju faktiskt som om hur vi skall ta itu med det. Det är mycket viktigt att vi förverkligar det europeiska utbildningsområdet, trappar upp ansträngningarna inom forskningen, förbättrar våra utbildningssystem och främjar livslångt lärande. Detta måste vi göra, men hur? Vi har alldeles för många processer i EU. Vi har de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, riktlinjerna för sysselsättningen, strategin för hållbar utveckling, strategin för den inre marknaden, stadgan för små och medelstora företag, Kölnprocessen, Cardiffprocessen och mycket mer. Alltför ofta kör dessa processer fast i en byråkrati som inte leder någonvart. EU är snarare en forskningsenhet och dessutom en enhet för outnyttjad forskning än en fabrik för praktiska idéer som tillämpas i praktiken. (Applåder) Vi måste förändra detta genom att rationalisera vår strategi. Vår strategi är väsentligen europeisk, men tillämpningen måste i första hand vara nationell. Vi skulle vilja att strategin behöll en europeisk grund. En omfattande översyn bör göras vartannat år, eller ännu hellre vart tredje år. Vi kan inte byta strategi en gång i halvåret, från toppmöte till toppmöte, allt beroende på ordförandeskapens infall och inspiration för stunden. Strategin måste vara långsiktig. Vi skulle vilja att genomförandet på nationell nivå påskyndas och trappas upp. Vi föreslår att medlemsstaterna inrättar handlingsprogram på nationell nivå. Dessa program bör utformas tillsammans med arbetsmarknadens parter och läggas fram för de nationella parlamenten, som tillsammans med EU:s organ skulle övervaka tillämpningen av handlingsprogrammen. De nationella programmen skulle ta hänsyn till nationella och regionala särdrag, göra det möjligt att bedöma takten och intensiteten för varje enskild nationell reform och underlätta en uppskattning av de resultat som nåtts i ett givet skede. Så långt strategin och hur den skall genomföras. Parlamentet och rådet kommer att föra en gemensam diskussion om den frågan igen, och våra båda institutioner kommer att diskutera den med kommissionen, som snart lägger fram sin sammanfattande rapport för oss. Herr talman, mina damer och herrar! Att Lissabonstrategin delvis läggs om uppmanar oss också att fundera över tillväxt- och stabilitetspakten. Ursäkta mig stabilitets- och tillväxtpakten! (Skratt) Jag hade faktiskt hellre velat ha det tvärtom. (Applåder) Men eftersom EU leddes av våra gamla vänner 1996 men inte de ni tror! valde man den andra formuleringen. (Skratt och applåder) Vi inledde översynen av pakten under det nederländska ordförandeskapet och vi skulle vilja avsluta den under Luxemburgs ordförandeskap. Vi kommer att reformera pakten, eller snarare justera tillämpningsåtgärderna. Låt mig först förklara detta genom att ange vad vi inte kommer att göra. Ekonomiska och monetära unionen behöver stabilitet. Vi har därför inga planer på att driva bort stabiliteten, vare sig i ord eller handling. Stabilitet är grundläggande för pakten, som ligger till grund för euron. Vi har utlovat en stabil valuta. Den kommer att förbli stabil och förbli stark. Låt mig därför med en gång säga att ordförandeskapet inte kommer att föreslå att vissa av paktens budgetutgiftskategorier bör neutraliseras eller skyddas. Det grundläggande kriteriet 3 procent för underskottet, 60 procent för skulden kommer därmed att fortsätta att gälla. För mig är det emellertid uppenbart att det krävs förändringar, inte minst för att pakten skall kunna ta större hänsyn till konjunkturcykler. Under tider av stark ekonomisk tillväxt måste det vara ett krav att medlemsstaterna i euroområdet prioriterar att använda budgetöverskottet för att minska skulden och underskottet. Vi kommer att stärka paktens förebyggande inslag genom att tillföra en stor dos extra stabilitet.

5 Under tider av svag tillväxt bör medlemsstaterna i euroområdet däremot ges större handlingsutrymme för att vidta åtgärder som påverkar budgeten. Ju större ansträngningar som görs för att minska underskottet och skulden i tider av ekonomisk expansion, desto större blir detta handlingsutrymme. Om en medlemsstat drar på sig ett alltför stort underskott under en period av svag tillväxt kommer situationen och konsekvenserna inte minst i fråga om när situationen skall vara åtgärdad att analyseras utifrån objektiva bedömningsregler. Vi måste till varje pris undvika godtyckliga politiska omdömen som kan leda till att bedömningarna blir olika beroende på landets storlek. Ur den synvinkeln är Luxemburg alltid förloraren. (Applåder) Herr Cohn-Bendit! När det blir dags skall vi föra en ordentlig debatt i utskottet, utan alltför många vittnen, om hur man skulle kunna jämföra Frankrike, Tyskland och Luxemburg på skatteområdet. Den debatten kommer att bli intressant och upplysande för alla dem som ser något ytligt på Luxemburg, om jag får säga så. (Applåder) Låt mig inbjuda er till en lugn debatt om pakten. Jag är på min vakt mot extrema lösningar. Jag säger nej till dem som vill ersätta stabilitet med en skamlig och otyglad flexibilitet, och jag säger nej till dem som försöker gjuta fast den nuvarande pakten i dogmatisk cement. Vi behöver mer stabilitet och ökad flexibilitet för att kunna ta hänsyn till konjunkturen. Herr talman! Ni skulle säkert bli förvånad om jag inte nämnde vår kommande debatt om budgetplanen. Här inför er vill jag inte närmare gå in på alla delar i denna sannerligen svåra fråga, eftersom ni har ett bättre grepp om dem än jag. Jag vill bara säga att det luxemburgska ordförandeskapet kommer att göra allt det kan för att nå en överenskommelse om budgetplanen före juni månads utgång. Men jag gör mig inga illusioner. I nuläget håller medlemsstaterna fast vid sina ståndpunkter och det kommer att bli svårt att rucka på dem i tid, det vill säga nu! Om vi inte enas om en gemensam ståndpunkt under Luxemburgs ordförandeskap kommer det den 1 januari 2007 att vara politiskt, lagstiftningsmässigt och tekniskt omöjligt att anta den utmaning som det utvidgade EU innebär. Ingen institution eller medlemsstat har därför något intresse av att dra ut på tiden. Om ingen överenskommelse nås i juni är detta inte ordförandeskapets misslyckande, vilket endast har ett mycket begränsat intresse för mig, utan det är EU:s misslyckande. Låt oss fatta beslut. Låt oss fatta beslut snabbt. Låt oss fatta beslut nu. (Applåder) Vi måste bespara EU en lång och utdragen debatt som varar i ett och ett halvt år eller mer. Detta skulle orsaka ännu fler tvister och förvärra konflikterna mellan medlemsstaterna och institutionerna. Herr talman! Jag litar på att parlamentet driver på beslutsprocessen när det gäller budgetplanen. Vi kommer att arbeta tillsammans med er, eftersom ert samtycke är nödvändigt. Ni kommer inte att ställas inför fullbordat faktum, det kan jag garantera. Herr talman! Detta är huvudspåret i vårt program. Ordförandeskapen kommer och går, men EU består, som tur är. Vi vill tjäna Europa beslutsamt och hängivet, dvs. med den beslutsamhet och den hängivenhet som långa avstånd och stora ambitioner kräver. (Livliga applåder) Talmannen. Med tanke på de applåder ni fick kan vi förvänta oss att det luxemburgska ordförandeskapet blir mycket positivt. Detta är vad parlamentet hoppas Barroso, kommissionens ordförande. (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Under det nyligen inledda halvåret kommer en rad viktiga hållpunkter att avgöra om EU skall kunna nå målet om ökat välstånd, fördjupad solidaritet och större säkerhet för medborgarna. Mycket av det som kommissionen kan tänkas åstadkomma under de kommande åren kommer att avgöras av de inledande beslut som fattas under den här perioden och av vår förmåga att lösa svåra frågor och nå praktiska resultat. Jag skulle därför vilja betona att det luxemburgska ordförandeskapet under första halvåret 2005 har särskild betydelse ur kommissionens synvinkel. Kommissionen kommer därför att lägga fram programmet för perioden så tidigt som den 26 januari. Vi hoppas att de andra institutionerna ställer sig bakom programmet, så att det inte bara blir en del av kommissionens program utan också en del av hela unionens program och därmed något som föregriper bestämmelserna i EU:s konstitution. Då kan vi direkt börja arbeta i konstitutionens anda. Luxemburg ansvarar för att leda rådet under denna avgörande period. Enligt min mening är det ett privilegium för oss att ha premiärminister Juncker som rådets ordförande under den här perioden, med tanke på hans ovärderliga erfarenhet som regeringschef, hans djupa europeiska övertygelse och hans välkända förmåga att lösa besvärliga situationer. Personligen är det ett nöje för mig att arbeta tillsammans med min vän Jean-Claude Juncker (EN) Herr talman! Vi har hört ordförandeskapet tala om sina förväntningar och prioriteringar. Låt mig kort kommentera bara tre av de huvudfrågor som kommer att stå på det luxemburgska ordförandeskapets dagordning.

6 Det finns många fler, men jag vill koncentrera mig på tre. Den första är halvtidsöversynen av Lissabonstrategin. Europa står inför mycket viktiga utmaningar, varav de flesta urskildes redan i Lissabon år Men vi skulle i dag kunna säga att de utmaningar som globaliseringen och den åldrande befolkningen utgör alltmer framhäver behovet av anpassning till ständigt svårare situationer. Välståndet i Europa hotas. För att bemästra detta hot behöver vi högre tillväxt och fler arbetstillfällen. Om vi fortsätter längs vägen med låg och minskande ekonomisk tillväxt sätter vi hela vår politik på spel, men särskilt vår förmåga att garantera solidaritet och trygghet och att bevara och förbättra den europeiska modellen. Såsom anges i Kokrapporten måste Lissabonprioriteringarna läggas om, rationaliseras och prioriteras för att bli effektivare. Alltför många prioriteringar betyder ingen prioritering alls. Tillväxt och arbetstillfällen måste vara våra prioriteringar. Kommissionen arbetar på en rapport som kommer att innehålla både dess synpunkter på halvtidsöversynen av Lissabonstrategin och förslag till riktlinjer för framtida åtgärder. I detta skede av arbetet med rapporten tycks två inslag vara särskilt väl förankrade. Det första är kunskapsekonomin. För att tillväxten skall ta fart igen kommer det att krävas betydande investeringar i kunskap. Företagen kan inte bli mer konkurrenskraftiga utan att arbetskraften får ett bättre utgångsläge. Endast välutbildade personer kan ge hög produktivitet. Detta kräver insatser av ett helt nytt slag på forsknings-, utvecklings- och utbildningsområdena. Det kommer att krävas särskilda insatser för att få med ungdomarna i denna kunskapssatsning. Högre produktivitet bör leda till högre tillväxt, vilket i sin tur torde skapa fler arbetstillfällen. Jag betraktar inte kunskap enbart som ett instrument för att nå andra mål, utan kunskap är ett viktigt mål i sig själv och ett medel för självförverkligande. Den andra samförståndspunkt som jag kan lyfta fram i detta stadium handlar om enhetligheten i genomförandet, dvs. problemet med att fullgöra sina åtaganden. Enhetligheten mellan de nationella åtgärderna och EU:s verksamhet är en avgörande framgångsfaktor. Detta betyder bättre genomförande av de mål som man slagit fast gemensamt, vilket i sin tur betyder större ansvar och ökad delaktighet på nationell nivå när det gäller att uppfylla de gemensamma målen. Därför kommer kommissionen i sin rapport även att tydligt framhäva vikten av att garantera medlemsstaternas egenansvar när det gäller den reviderade Lissabonstrategin. Allt sammantaget måste jag betona att halvtidsöversynen av Lissabonstrategin först och främst handlar om modernisering. Om vi kommer att lyckas eller ej beror på vår förmåga att upprätta ett effektivt partnerskap mellan våra institutioner och våra medborgare för att genomföra reformen (FR) Jag vill nu redogöra för vår syn på budgetplanen. Det luxemburgska ordförandeskapet har med rätta beslutat att satsa allt på att nå en överenskommelse om budgetplanen före slutet av juni Det är rätt att göra så, för om ingen överenskommelse nås i tid kommer det att bli mycket svårt att utarbeta programmen i fråga. I en tid när en slutlig förhandling kan vara under uppsegling slår det mig emellertid att det är viktigt att framhålla vissa självklara förhållanden. Vi kan inte få mer EU med hjälp av mindre finansiella resurser. Kommissionens förslag är inte taget ur luften det är ett resultat av EU:s åtaganden vid Europeiska rådets möten. Nuförtiden ber inte kommissionen om att EU skall beviljas finansiering av nya projekt, utan oftast om finansiering av tidigare åtaganden. Medlemsstaterna måste uppfylla de åtaganden de redan har gjort. (Applåder) Om ni tillåter skulle jag vilja framhålla vissa frågor där jag menar att unionen inte får kompromissa. Den första är sammanhållningen. Mina damer och herrar! Utan solidaritet finns det ingen union. Kanske något annat, men inte en union. Utvidgningen har stor inverkan på solidariteten. Unionen har nya regioner som släpar efter i utvecklingen, och vissa av de mindre välmående gamla regionerna behöver fortfarande stöd. Dessutom är ekonomisk solidaritet nödvändig med tanke på att de regioner som släpar efter i utvecklingen har störst utsikter att öka konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen. Vi får inte göra de nya EUmedlemmarna besvikna, de har rätt till aktiv solidaritet från hela unionen. För det andra får vi inte glömma frågan om konkurrenskraft. När det gäller Lissabonstrategin sade jag att det krävs omfattande investeringar i forskning och utbildning. Och utgifter på EU-nivå ger mycket ofta större utdelning än osammanhängande utgifter på nationell nivå. Jag vill också lägga till de transeuropeiska näten på prioriteringslistan, med hänsyn till att den infrastruktur som binder samman Europa fortfarande förfaller. Den tredje avgörande aspekten i budgetplanen är säkerheten. Det handlingsprogram som antogs vid Europeiska rådets möte får stora finansiella konsekvenser. Även det s.k. Haagprogrammet får finansiella konsekvenser. Detta medför fler åtgärder på EU-nivå, så att det ekonomiska ansvaret och den kollektiva säkerheten fördelas bättre mellan medlemsstaterna. Europas medborgare förväntar sig att vi har förmåga att arbeta tillsammans. Ingen ensam medlemsstat, inte ens den allra mäktigaste, kan garantera största möjliga säkerhet om den inte ingår i en gemensam europeisk insats. Slutsatsen är att vi inte kan få mer EU med mindre pengar. Emellanåt ställs det krav på att EU-budgeten skall frysas under 2006 års nivå. Låt oss tala klarspråk i den här frågan: i så fall skulle EU bryta mot sina löften. Jag vill klart och tydligt säga att kommissionen inte skulle vilja ha något att göra med ett Europa som drar sig tillbaka, ett mediokert Europa, ett Europa med

7 inskränkta mål. Därför gläder det mig att det luxemburgska ordförandeskapet kommer att göra allt som står i dess makt för att nå en överenskommelse under den här perioden. Somliga kommer att säga att detta blir svårt, ja till och med osannolikt. Ju längre vi låter det vara, desto svårare tror jag ärligt talat att det kommer att bli. Vi stöder därför det luxemburgska ordförandeskapet i denna svåra men ytterst viktiga uppgift. När det gäller stabilitets- och tillväxtpakten välkomnar vi att en av det luxemburgska ordförandeskapets prioriteringar är att se till att en multilateral budgetövervakning ger sitt bidrag till en stark, sund och framgångsrik ekonomisk och monetär union. Dessa principer ligger till grund för stabilitets- och tillväxtpakten, och denna pakt måste respekteras och fungera som den skall. Vi får inte glömma att den gemensamma valutan är en av EU:s stora landvinningar. Innan euron infördes minns jag att vissa experter, ekonomer och professorer, särskilt på andra sidan Atlanten, sade att EU aldrig skulle kunna få en stark valuta på grund av bristande solidaritet och politisk sammanhållning. I dag säger vissa att vår valuta kan vara för stark, men inte för svag. Den gemensamma valutan är därför en historisk europeisk framgångssaga. Vi får inte äventyra denna stora framgång. (Applåder) I slutet av 2003 inledde kommissionen en diskussion om de erfarenheter som gjorts, för att finna möjliga förändringar och förbättringar som kan hjälpa oss att tillämpa pakten effektivare. Kommissionen är övertygad om att det ligger i vårt gemensamma intresse att alla följer alla bestämmelser, och vi har därför varit i kontakt med olika ansvariga EU-organ för att tillsammans fundera och utforska lovande vägar, såsom de vi redogjorde för i vårt meddelande från september Ordförandeskapet kommer att ge ett viktigt bidrag för att nå samförstånd. Vi förväntar oss ett sådant samförstånd redan vid Ekofinrådets möte den 18 januari. Då kommer kommissionen att kunna lägga fram praktiska förslag som kan förbättra tillämpningen av pakten, och det i god tid inför diskussionerna vid Europeiska rådets möte i mars (EN) Under de kommande sex månaderna kommer Europeiska unionens förmåga att få fart på tillväxten att sättas på prov. Unionen måste anslå ekonomiska medel som motsvarar dess politiska ambitioner. Den måste arbeta närmare medborgarna och återvinna deras förtroende. Den måste stärka sin roll på den internationella arenan och återuppta sina strategiska partnerskap. Det är nu ett bra tillfälle att återuppta fredsprocessen i Mellanöstern. Europeiska unionen kan och bör vara aktivare på detta område. Jag tror att Europeiska unionen kommer att spela en mer framträdande roll på den internationella arenan. Kommissionen stöder helhjärtat det luxemburgska ordförandeskapets ansträngningar längs dessa linjer. Kommissionen anser att vi befinner oss i en avgörande tid och att våra institutioner måste samarbeta i ännu högre grad för att uppnå resultat. (Applåder) Poettering (PPE-DE), på gruppens vägnar. (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! I dag välkomnar vi ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen hit till parlamentet, och jag gissar att Europeiska rådets ordförande även kommer att närvara när kommissionen avslöjar sitt program i Bryssel den 26 januari. Detta ser jag som en utmärkt symbol för det ständigt växande samarbetet mellan parlamentet, rådet och kommissionen. Framtida ordförandeskap bör se detta som ett föredöme att ta efter. Även om vi var mycket nöjda över att kommissionens och rådets ordförande besökte Jakarta i Asien för att uttrycka Europeiska unionens solidaritet, skulle jag vilja betona att vi inte får förbise de stora problemen i Afrika och andra delar av världen, hur nödvändig solidariteten med de drabbade områdena än är. Vi måste fundera över hur och i vilken utsträckning vi kan vidta förebyggande åtgärder i form av ett system för tidig varning också i Europa, till exempel i Medelhavsområdet. Vi står verkligen bakom er, herr rådsordförande, och det ni sade om gemenskapsmetoden. Luxemburg må vara litet geografiskt sett, men det är ett storhertigdöme och därmed ett stort land, och Beneluxländernas ordförandeskap har alltid varit utmärkta. Vi önskar er stor framgång konstitutionen har största prioritet också för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. I Bryssel kommer vi att föra ingående diskussioner om Lissabonstrategin. Även om det inte är ett mål i sig att göra den europeiska ekonomin konkurrenskraftig, är en stark ekonomi den bästa garantin för en bra socialpolitik. Enligt vårt synsätt handlar konkurrenskraft om att skapa fler arbetstillfällen i Europa genom tillväxt och bättre villkor för europeiska företag. För oss är detta socialpolitik i ordets rätta bemärkelse. I stället för att ställa ekologi och miljöskydd i motsatsförhållande till ekonomi behöver vi en rimlig balans mellan dem. Vi önskar också er och ert ordförandeskap framgång i hanteringen av budgetplanen. Till de damer och herrar men i det här fallet var det väl bara herrar som stod bakom skrivelsen med argument för en gräns på 1 procent, skulle vi vilja säga att man inte kan utvidga EU och sedan vägra EU:s nya medlemsstater de pengar som är ett uttryck för vår solidaritet och som de behöver för att nå vår standard. Vi i Europeiska unionen behöver därför frigöra de medel som krävs. Ni nämnde de fördrag som skall undertecknas, men om det inte nås någon överenskommelse i juni och inga framsteg görs i den finansiella planeringen på medellång sikt, hur skall

8 vi då klara av att nya stater ansluter sig till Europeiska unionen? Det gläder oss mycket att Reimer Böge, en mycket kompetent ledamot i vår grupp, kommer att ansvara för parlamentets betänkande. Ni nämnde också stabilitetspakten. Jag är mycket tacksam för vad ni sade och jag kan instämma i varje ord. Vad ni sade handlar i grunden om behovet av ökad flexibilitet. Men saken är den att de stater som har vidtagit åtgärder är de som har störst flexibilitet. För att komma till saken: ju mindre skuldsatt en stat är, desto större flexibilitet uppstår i ekonomiskt tuffa tider, vilket också innebär att vi måste göra det som måste göras för att minska underskotten när det går bra för ekonomin. Vi vet ju att dagens skulder alltid blir morgondagens skatter och en börda för allmänheten som helhet, särskilt för den yngre generationen. (Applåder) Låt mig bara säga något helt kort om utrikespolitiska frågor. Ni har tagit upp några av dem, och som jag förstår saken instämmer kommissionens ordförande helt i det ni sade. Vårt stöd till Ukraina har bara inletts och behöver bli ett ständigt ansvar. När det vidare gäller Palestina, där ett val just har ägt rum, vill vi ha ett säkert Israel och en säker palestinsk stat. Europeiska unionens roll får inte bara vara en fråga om att ge ekonomiskt stöd i motsats till vad vi får höra av en hel del höga företrädare för Mellanöstern. Som hederlig mellanhand bör vi ge vårt bidrag för att åstadkomma fred i Mellanöstern. För att övergå till de transatlantiska förbindelserna önskar jag er, och självklart också kommissionens ordförande, stor framgång vid president Bushs besök, vilket kommer att inleda en ny period av goda förbindelser med Amerikas förenta stater. Vi kan inte ha två grupper av stater i Europeiska unionen med varsitt sätt att underhålla förbindelserna med Förenta staterna. Vi européer måste samlas kring en ståndpunkt som bygger på partnerskap med våra amerikanska vänner. Vi i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kommer att stödja er med beslutsamhet och hängivenhet, för att använda era ord, och önskar er stor framgång under ert ordförandeskap. (Applåder) Goebbels (PSE), på gruppens vägnar. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Socialdemokraterna strävar efter att skapa ett kompetent EU. För oss är Lissabonstrategin den bästa vägen till den europeiska konkurrenskraften, som är grunden för ett bra och rentav bättre liv för våra medborgare. Det är detta man kallar social sammanhållning. Man måste inom EU sluta klaga över att Europa skulle halka efter andra områden i världen. Om EU inte längre vore konkurrenskraftigt, hur i all världen skulle unionen då kunna svara för merparten av världshandeln? Under 2003 svarade unionen till exempel för 40 procent av handeln med varor och 45 procent av handeln med tjänster i hela världen, vilket är mer än Förenta staterna, Japan och Kina sammantaget. Naturligtvis utsätts vissa av våra industrier för konkurrens från olika låglöneländer, men vi kommer inte att tillverka bättre produkter om vi river ned vår sociala modell. Jag vill rikta följande påpekanden till vissa konservativa och liberala ledamöter här i parlamentet: Om vi skyddar rätten till arbete kommer det att ge arbetstagarna en känsla av trygghet och till och med välbefinnande. Detta är med andra ord en viktig faktor för arbetstagarnas produktivitet och därigenom också för företagens konkurrenskraft. Det handlar inte om konflikt, utan om komplettering, för att citera François Biltgen, ordföranden i Luxemburgs kristdemokratiska parti och en framstående ledamot i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater... Ordförande Juncker leder en koalitionsregering som består av kristdemokrater och socialdemokrater, vilket är ett riktmärke när vi på nytt vill stärka unionen och uppnå ett brett politiskt samförstånd. De europeiska socialdemokraterna fäster stora förhoppningar vid det luxemburgska ordförandeskapet, främst när det gäller att på nytt föra fram Lissabonstrategin och göra den till ett verkligt framgångsinstrument, särskilt nu med 25 medlemsstater. För att åstadkomma detta måste den makroekonomiska ramen omvandlas till en politik för tillväxt och stabilitet. Stabilitet är en offentlig nödvändighet som måste försvaras i våra fattigaste medborgares intresse. Vi kommer emellertid aldrig att få någon stabilitet utan en stark ekonomisk tillväxt. Stabilitets- och tillväxtpakten måste bli ett instrument som bidrar både till att bekämpa offentliga underskott och till att utforma en ekonomisk politik i linje med de ekonomiska cyklerna. Det krävs finansdisciplin i tider av stark ekonomisk tillväxt, och mer flexibilitet under lågkonjunkturer. När kommissionen bedömer varje lands ekonomiska situation måste den också bedöma utgiftskvaliteten. Sedvanan att låna pengar för att finansiera löpande kostnader måste förbjudas. Upplåningen måste begränsas till investeringar för framtiden. Vi kan inte få mer Europa med mindre pengar. En union med 455 miljoner invånare kan inte utvecklas med en budget för 2005 som begränsas till 1,004 procent av EU:s BNP. Att på nytt föra fram Lissabonmålen, den intelligenta stabilitets- och tillväxtpakten och budgetplaner som faktiskt ger EU nya framtidsmöjligheter, detta är det herkulesarbete som väntar Luxemburgs ordförandeskap. Samtidigt vädjar vi om att EU inte skall glömma de förbisedda människorna i världen. Om det internationella samfundet kan erbjuda skuldlättnader om cirka 80 procent till Irak, och om det vill ge skuldlättnader till de länder som drabbats av flodvågen, då måste det också kunna avskriva de skulder som omöjliggör all utveckling i världens utvecklingsländer. (Applåder)

9 Watson (ALDE), på gruppens vägnar. (EN) Herr talman! Detta är elfte gången som Luxemburg innehar ordförandeskapet. Herr rådsordförande! Utmaningen för ert ordförandeskap är att leva upp till era egna högt ställda krav och att infria andras höga förväntningar. Som ordförande både i Europeiska rådet och i Ekofinrådet har ni en unik möjlighet att nå en överenskommelse om ett av era största och känsligaste mål, nämligen budgetplanen för Vi liberaler och demokrater konstaterar med tillfredsställelse att ni i ert ordförandeskapsprogram säger att varje framsteg i byggandet av Europa förutsätter tillräckliga ekonomiska resurser. Vi hoppas att ni inte kommer att låta er begränsas av de dogmatiska kraven på att sätta ett tak för unionens budget på 1 procent för nästa årtionde. Vi är inte slösaktiga med de europeiska medborgarnas skattepengar och kräver att varenda euro skall användas väl och redovisas ordentligt. Likväl inser även vi att Europeiska unionen har försvarbara ambitioner, vare sig det handlar om att genomföra en sammanhängande säkerhetsstrategi, en generös utvecklingspolitik eller en effektiv politik för regionalstöd och social sammanhållning. Allt detta har en kostnad, och vi får inte begränsa våra politiska ambitioner genom att snåla in på vad som faktiskt är en förhållandevis blygsam budget. Jag önskar er all framgång med att nå en överenskommelse i juni, för jag är rädd att era efterträdares förhållningssätt i denna och i andra frågor knappast kommer att främja samförstånd. Min grupp uppmanar er att söka nya lösningar för stabilitets- och tillväxtpakten, som ger den gemensamma valutan stadga. Som herr Euro är det er rättighet och skyldighet att tala er varm för euron och euroområdet. Om Frankrike och Tyskland slipper undan med en mild tillrättavisning efter att ha överskridit underskottsgränserna flera år i rad, om Grekland frias efter att ha gett en falsk bild av sitt budgetläge i syfte att snabbt komma med i eurosamarbetet och om Italien fortsätter att vara vårdslöst med sin budget samtidigt som den offentliga skulden överstiger 100 procent, vem kommer då att ha förtroende för reglerna? Stabilitetsoch tillväxtpakten behöver justeras, men det är också nödvändigt att se till att den följs, med lämpliga övervakningsmekanismer, liknande dem som används inom IMF. Vi räknar med att ni och era rådskolleger kommer att vara vaksamma och trogna era löften. Ert halvår sammanfaller med halvtidsöversynen av den mycket omtalade men föga respekterade Lissabonstrategin. Den löper stor risk att köra fast. Er föresats att starta om såhär halvvägs kommer att bära frukt om ni lyckas fullborda den inre marknaden, få fram mer forskningsmedel och främja ett gynnsamt klimat för företagande. Men försök inte vara alla till lags. Strukturella arbetsmarknadsreformer är nödvändiga för Lissabonstrategin. Inte heller bör ni underskatta utmaningen att se till att befintliga direktiv följs. Ert förslag att göra de nationella regeringarna ansvariga såväl inför varandra som inför de nationella parlamenten och folkopinionen är bra, och kommissionen måste ges i uppgift att övervaka de behövliga åtgärderna, och den får inte dra sig för att peka ut och kritisera eftersläntrarna. Min grupp välkomnar också er utfästelse att använda gemenskapsmetoden i rättsliga och inrikes frågor, frågor som är så viktiga för medborgarna. Vi delar även era utvidgningsambitioner. Nya medlemmar syns vid horisonten. Bulgarien och Rumänien kommer att ansluta sig inom kort. Kroatien är ett kandidatland som ni måste inleda förhandlingar med. Låt oss, när det gäller Kroatien, vara tydliga om att vi förväntar oss att general Gotovina kommer att överlämna sig eller överlämnas till domstolen i Haag för att bemöta de anklagelser som riktas mot honom. Kroatien kan inte undvika frågan. Som Hans-Gert Poettering sade kan vi inte ignorera de två senaste månadernas viktiga händelser i Ukraina. Som ett kollektivt institutionellt organ måste vi stödja öppnandet av landet och se över de bilaterala förbindelserna i ljuset av de nya omständigheterna. Detta är en uppgift för ert ordförandeskap. Avslutningsvis kan ni få uppleva tre folkomröstningar under ert mandat i och med att konstitutionen nu går in i ratificeringsfasen, och ni måste göra allt som står i er makt för att se till att de blir framgångsrika. Om de politiska krafterna i Spanien tillåts lyfta fram frågan om regionalt självstyre, om debatten i Frankrike grumlas av frågan om turkiskt medlemskap, om EU-avgiften blir en fråga i den brittiska debatten om det konstitutionella fördraget, då kommer det hela att gå i stöpet för Europa. Lämna dessa frågor där de hör hemma och se till att Europa får den konstitution som Europa behöver. (Applåder) Cohn-Bendit (Verts/ALE), på gruppens vägnar. (FR) Herr talman! Jag har just återigen upptäckt att kristdemokraterna i ett land inte menar samma sak som kristdemokraterna i ett annat land, jag gratulerar er... (Avbrott av Hans-Gert Poettering: Samma sak gäller De gröna! ) Samma sak gäller De gröna, men för ögonblicket riktar jag mig till unionens rådsordförande och inte till ordföranden för gruppen De gröna/europeiska fria alliansen. Det är skillnaden, herr Poettering! Ni sade något mycket intressant. Om ni faktiskt tillsätter en arbetsgrupp tillsammans med José Manuel Barroso för att titta på Lissabonstrategin är jag mycket intresserad av att delta, för att försöka se till att alla sjunger med samma näbb. I själva verket håller vi med er och inte José Manuel Barroso. Konkurrenskraften måste gå hand i hand med hållbar tillväxt, social solidaritet och miljöansvar. Ordförande Barroso glömde tre av de fyra beståndsdelarna, och därför behöver vi en gemensam arbetsgrupp för kommissionen och rådet för att alla skall sjunga med samma näbb. Vi står på samma sida, herr rådsordförande.

10 I fråga om budgetplanen är alla återigen överens. För att parafrasera Victor Hugo: att låta knussliga länder styra EU är lika med att låta en orkan styra över havet. Detta är något som vi inte önskar. Om orkanerna får styra över havet kollapsar givetvis allting. Om de knussliga länderna och här menar jag länder och regeringar som befinner sig mycket nära mig fortsätter att hålla fast vid 1 procent, så blir EU förloraren. Vi står därför på er sida, herr rådsordförande, i kampen mot alla försök att minska EU:s budget. Att minska EU:s budget är i själva verket liktydigt med att låta EU kollapsa. Jag vill säga en annan sak och detta är mycket viktigt om utbildning. Jag hänvisar till den debatt som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) inledde genom programmet för internationell utvärdering av elevprestationer. När man diskuterar utbildning är det viktigt att ha modet att säga vad som fungerar och vad som inte fungerar i medlemsstaterna. Det räcker inte att tala om behovet av utbildning, man måste också säga att det finns utbildningssystem, lärosystem i EU som är kontraproduktiva, reaktionära och ideologiska. Avslutningsvis vill jag säga att tioårsdagen av Daytonavtalet och Srebrenica inträffar under ert ordförandeskap. Jag vädjar därför om att EU vidtar åtgärder för att revidera Daytonavtalet, som kanske var en nödvändig åtgärd på sin tid, men som är oacceptabelt med tanke på den konstitution som nu trätt i kraft i Bosnien och Hercegovina. Därför ber jag er att för EU:s räkning, tio år efter Srebrenica, vidta åtgärder för att revidera Daytonavtalet Liotard (GUE/NGL), på gruppens vägnar. (NL) Herr Juncker! Först vill jag tacka er för er inledning. Jag önskar ordförandelandet Luxemburg all framgång, och jag önskar det större vishet än dess nederländska föregångare, även om ni redan har gjort ett litet misstag genom ert påpekande om konstitutionen. Jag uppmanar er att ge allmänheten tillfälle att själva fatta beslut på ett rättvist sätt. Min första fråga till er är kort. Euron infördes för sex år sedan. Vid den tiden, 1999, låg arbetslösheten i EU på 9 procent, och den ligger fortfarande kvar på den nivån, medan den ekonomiska tillväxten har stagnerat. Min fråga till er är om ni inte anser att det är hög tid att vi gör en grundlig översyn av euron, där ni faktiskt skulle kunna gå i spetsen? Jag beklagar att det på er agenda inte finns någon fortsättning på debatten om kontroll av djursjukdomar, som påbörjades under det nederländska ordförandeskapet. Har den fallit er ur minnet? Enligt era prioriteringar finns det många missförstånd kring tjänstedirektivet. Exakt vilka missförstånd avser ni, och vem är det som drabbas av dem? Är det kommissionen, parlamentet eller de tusentals arbetstagare som redan har uttalat sitt missnöje med tjänstedirektivet? Kan jag av ert önskemål att göra en ny bedömning av förslaget i ett mer objektivt ljus, som ni beskriver det, dra den slutsatsen att ni delar min åsikt att tjänstedirektivet är ett extremt vagt dokument som min landsman, kommissionär Bolkestein, aldrig borde ha lagt fram? Har det luxemburgska ordförandeskapet några konkreta ändringsförslag till kommissionens förslag till tjänstedirektiv? Om så inte är fallet vill jag inbjuda er att göra en resa tillsammans med mig genom Nederländerna. Ni skulle då få lära er vilka allmänna tjänster, till exempel utbildning och hälsovård, som äventyras av direktivet. Jag skulle också kunna presentera er för de tjänsteleverantörer, inklusive kaféet De Tevreden Roker (Den nöjda rökaren) och klubben Picobello Escort Service, som säkert skulle vara pigga på att etablera sig i Luxemburg, och även på andra håll. Enligt min åsikt är sådana tjänster ett uttryck för nederländsk kultur, och tack vare tjänstedirektivet kommer vi att kunna påtvinga alla människor dem. Ni förstår nog att de sista orden var avsedda som en provokation, men jag vill på fullt allvar be er att överväga min inbjudan. Vi kanske då kan föra den absolut nödvändiga diskussionen om tjänstedirektivet, vilken verkar saknas på alltför många viktiga platser inom EU Knapman (IND/DEM), på gruppens vägnar. (EN) Herr talman! Jean-Claude Junckers tal framfördes med all den glöd som man kan vänta sig av en statstjänsteman. Herr Juncker! Ni säger att stabilitets- och tillväxtpakten kommer att vara er huvudprioritering, men det är bara det att era tidigare uttalanden endast belyser inkonsekvenserna. Samtidigt som jag medger att ni spelade en central roll i förhandlingarna om paktens ursprungliga regler, sade ni nyligen att paktens trovärdighet hade begravts och att pakten var död. Är detta fortfarande er åsikt? Ni sade också att det finns en möjlighet att träffa en snabb uppgörelse om EU-budgeten och även om den brittiska rabatten på ungefär 4 miljarder euro per år. Stämmer det, herr Juncker? Rabatten tog fem år att förhandla fram. Om era kommentarer är riktiga och ni kan träffa en uppgörelse senast i juni, då måste Tony Blair i princip ha gått med på att ge upp rabatten. Är detta fallet? Med exakt vem i den brittiska regeringen förhandlar ni? Kommer den brittiska väljarkåren att ha kännedom om detta vid tidpunkten för de brittiska allmänna valen, troligen i maj? Avslutningsvis har UK Independence Party och särskilt min kollega Nigel Farage fäst uppmärksamheten på mer än en kommissionärs brottsliga förehavanden. Fler detaljer kommer att följa inom kort och därefter regelbundet. Tänker ni låta er fläckas av att förknippas med dem, eller kommer ni att uttrycka er oro och påtala det trängande behovet av förändring? Angelilli (UEN), på gruppens vägnar. (IT) Herr talman! Det luxemburgska ordförandeskapets program är fullt av viktiga frågor för EU:s framtid, inklusive prioriteringar som rör ekonomin: Lissabonstrategin,

11 reformen av stabilitetspakten och godkännandet av budgetplanen fram till Min första punkt är att det snart är dags för halvtidsöversynen av hur Lissabonstrategin har genomförts. För att programmet skall ha större utsikter att lyckas behöver de individuella medlemsstaterna ges ansvaret för att uppnå de mål som fastslagits. Jag anser därför att det är ett mycket bra förslag att utnämna en person på nationell nivå som ansvarig för att strategin genomförs. När det för det andra gäller revideringen av stabilitetspakten har det också under förmiddagen kraftfullt påpekats att det behövs en reform som ger en mer flexibel tolkning av pakten under tider av lågkonjunktur, utan att kringgå Maastrichtkriterierna eller ge upp åtagandet att minska skulden. Jag är också övertygad om att man skulle kunna vidta åtgärder för att undanta vissa specifika typer av investeringar när man beräknar underskotten, för att ge EU:s tillväxt och konkurrenskraft ett nytt uppsving. För det tredje hoppas jag att vi senast i juni verkligen lyckas godkänna budgetplanen fram till 2013, så att resurserna kan utnyttjas fullt ut från första början av den aktuella perioden. Särskilt hoppas jag att förslagen rådets och kommissionens förslag i dessa viktiga frågor diskuteras ordentligt i förväg av parlamentet som, låt oss inte glömma det, är den enda EU-institution som direkt företräder folkviljan. Till sist hoppas jag att en EU-myndighet för civilskydd äntligen kommer att inrättas under det luxemburgska ordförandeskapet, så att naturkatastrofer kan hanteras på lämpligt sätt, med särskilt tonvikt på förebyggande åtgärder Martin, Hans-Peter (NI). (DE) Herr rådsordförande! Många här i kammaren har en tid önskat få se er sitta mitt emot där ni nu är, och jag är en av dem. Det arbetsprogram som ni har lagt fram är enormt, men ni har också rykte om er att kunna utföra under, och det är till undergöraren i er som jag vädjar och ber om att också stadgan för parlamentets ledamöter uppmärksammas. Vi har ett brådskande behov av en rättvis och trovärdig stadga av detta slag. Någonstans mellan ert och mitt land kan man hitta inte bara problemet, utan också lösningen på det. Man har sagt oss att den tyska regeringen inte vill ha någon stadga före nästa val, men samtidigt skulle den tyska modellen när det gäller ledamöternas ersättning snarare än ytterligare inkomster och lobbyister kunna tjäna som grundval för en överenskommelse av detta slag. Vi måste sätta stopp för den ovärdiga girigheten här. Parlamentet måste sluta att vara ett parlament för de omättliga. Annars kommer stora skador att drabba demokratin, och demokrati är vad detta ställe handlar om Talmannen. Om rådets ordförande inte önskar svara på de mycket specifika och precisa frågor som just har ställts till honom, fortsätter vi nu med debatten Spautz (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Det luxemburgska rådsordförandeskapet första halvåret 2005 är förmodligen det sista i sitt slag som vi kommer att få uppleva. Enligt konstitutionen för Europa kommer rådsordförandeskapet på stats- eller regeringschefsnivå att ha reformerats permanent när det nästa gång är mitt lands tur att överta ordförandeskapet. Detta innebär att det sista ordförandeskapet det vill säga detta måste bli bra, och ett ordförandeskap där framgångarna kommer att hålla för tidens tand. De största och svåraste uppgifterna för vårt ordförandeskap 2005 har att göra med finanspolitiken. Agendan domineras av beslutet om finansieringsramen för perioden och av en mer flexibel tolkning av stabilitets- och tillväxtpakten. Finansieringsramen för det utvidgade EU måste förhandlas fram så att ett ambitiöst synsätt på utformningen av EU:s politik inte hindras av nationella budgetrestriktioner. EU:s 450 miljoner invånare förväntar sig att EU vidtar effektiva åtgärder, och vi kan inte uppfylla deras förväntningar genom att tvista om tiondels eller hundradels procent, så det är mycket viktigt att ordförandelandet Luxemburg når framgång med den krångliga uppgiften att ge EU:s budgetram en europeisk dimension. Genom att göra så handlar Luxemburg i alla européers intresse, och man handlar också i intresse av en union som inte bara utvidgas utan som också gagnar sina medborgare genom att anslå lämpliga medel för sin politik. Om detta misslyckas kommer ytterligare utvidgningsrundor att kraftigt överstiga EU:s förmåga. Under de kommande sex månaderna skall EU:s stabilitets- och tillväxtpakt omtolkas i enlighet med det ekonomiska läget. Det är i själva verket ekonomiskt förnuftigt att kräva att EU tar hänsyn till verkligheten i tillväxtcykeln, och detsamma gäller kraven på en dynamisk sysselsättningspolitik i EU. Faktum är att pakten handlar om både tillväxt och stabilitet, och en överdriven stränghet får inte hämma tillväxten, som snarare bör främjas. Den 22 mars i år skall en halvtidsöversyn av Lissabonstrategin genomföras. Då skall det göras en bedömning av vad som hittills har uppnåtts, och nya prioriteringar skall fastslås. Ordförandelandet Luxemburg föreslår att alla medlemsstater senast 2010 skall ha påbörjat påtagliga och påvisbara reformer på vart och ett av de områden där det enligt Lissabonstrategin krävs åtgärder. EU:s ekonomiska förhållanden kommer sedan också att genomgå förändringar under de närmaste fem åren. EU är inte ensamt i världen om att sträva efter att förbättra sina resultat och bli mer konkurrenskraftigt, och därför måste reformplanerna i Lissabonstrategin ha genomförts framgångsrikt senast Luxemburgs ordförandeskap är väl medvetet om detta och kommer att sträva efter att se till att dess tillkännagivande följs upp av en fas med faktiska framsteg.

12 Slutligen anser jag att det är mycket viktigt att någonting sägs i denna debatt om de epokgörande händelserna i Ukraina, som är en europeisk stat som under de senaste månaderna har visat sin vilja att bli en av oss och sin förmåga att berika den europeiska familjen med sin övertygelse och sina erfarenheter. Om den europeiska kartan börjar fullbordas under det luxemburgska ordförandeskapet, då bör vi också komma ihåg att Slovakien, Polen, Ungern och Rumänien har en granne där folket ser sin framtid som en av oss i EU. (Applåder från höger) Swoboda (PSE). (DE) Herr talman, herr rådsordförande! Låt mig börja med en kort kommentar. Jag anser att stadgan är en alltför viktig fråga för att bli en leksak för demagogerna, och därför vill jag be er att bortse från de uppviglande yttranden som har gjorts. Satsa i stället all kraft och seriositet på att fortsätta med det som ni planerar att göra, dvs. att inrikta er på denna fråga och att finna en lösning på den. Ert tal, herr rådsordförande, var mycket bra, och jag vill gratulera er till att ni har skapat rätt balans mellan ekonomi och samhälle och särskilt till att ni prioriterar sysselsättningen och tillväxten. Uppriktigt sagt är detta ett gott exempel för många, och inte bara för de kristdemokratiska regeringscheferna. Men jag vill också skriva under på det som ni sade om de utrikespolitiska aspekterna. Två länder i vår närhet Ukraina och Palestina har hållit viktiga val under de senaste veckorna. I båda fallen spelade EU en mycket aktiv roll när det gällde att åstadkomma förändringar genom demokratiska och öppna val, och EU måste, som ni sade, fortsätta med det. Vi får inte svika dem som vi i någon mån har motiverat att samla mod för att åstadkomma förändringar och som vi har hjälpt att göra detta på ett öppet sätt. Tappa inte modet, herr rådsordförande, för ni har helt rätt när ni säger att den utveckling som vi främjar och stöder i Ukraina inte är en utveckling i strid med Ryssland. Icke desto mindre måste vi försöka arbeta tillsammans med Ryssland för att finna lösningar. Ukraina får inte bli bollen i ett maktpolitiskt spel mellan EU och Ryssland. Ryssland måste naturligtvis erkänna att det har skett förändringar som landet finner otrevliga, men som folket själv har valt. Om dessa förändringar nu i någon mån skedde i strid med Ryssland, skulle detta inte ligga i Ukrainas intresse eftersom de är alltför varierande och mångskiftande, och vi vet att det är de delar som i viss mån ligger i linje med Ryssland som är Ukrainas ekonomiska drivkraft. I Palestina behöver vi på samma sätt fortsätta att engagera oss och ge samma politiska, moraliska och ekonomiska stöd som vi har gett i många år. Samtidigt måste vi alltid vara kritiska när man inte klart kan visa vart pengarna gått. Vi har bidragit till många förändringar och infört en viss öppenhet, också när det gäller hur Palestina förvaltas. Detta har vi uppnått, och vi kommer att göra det även i framtiden om vi fortsätter och som sagt inte begränsar oss till att bidra ekonomiskt utan också hjälper det palestinska folket att få en egen stat. Det enda sättet att garantera säkerheten i Mellanöstern är att se till att det finns ett Israel som är säkert inom sina egna gränser och också en ny palestinsk stat. Även om utrikespolitiken inte är ett av ert ordförandeskaps prioriteringar från första början, så kan vi inte överge de människor som vi har hjälpt att åstadkomma förändringar. Att hjälpa dem att uppnå det verkliga politiska målet ligger i också vårt eget intresse eftersom det gagnar stabiliteten och hela vår kontinent. (Applåder från vänster) Ek (ALDE). (EN) Herr talman! Jag välkomnar ordförandeskapet och gratulerar det till dess prioriteringar. Jag har fyra frågor EU står inför mycket stora utmaningar under det kommande halvåret. Självklart är halvtidsöversynen av Lissabonprocessen en av de överskuggande frågorna. Det är dags att Europas ledare börjar agera. Jag uppskattar mycket ordförandeskapets deklaration att det är viktigt med ekonomisk tillväxt men att också de andra två benen för stabilitet behövs, nämligen social och miljömässig utveckling. Ändå behöver det förklaras hur ni tänker förbättra Lissabonprocessen, inte bara att ni tänker göra det. Den andra frågan rör energiområdet. Bättre miljö och förbättrad självförsörjning är naturligtvis mycket viktigt, det skapar ekonomisk tillväxt. Produktion av biomassa skapar jobb i bygder och regioner med låg ekonomisk tillväxt och kan bidra till bättre miljö och mer stabil energiproduktion. Hur avser ni att kombinera halvtidsreformen av jordbrukspolitiken med energi- och industripolitik? Mark Twain sade en gång att det enda du behöver här i livet är okunnighet och självförtroende och framgången är given. Detta är inte sant, självklart. Forskningspolitiken behöver förstärkas och vi behöver en kunskapsbaserad ekonomi. Hur kommer ordförandeskapet att göra för att påskynda att treprocentsmålet när det gäller forskningsanslag uppnås? Slutligen det fjärde området. Det nämndes inte någonting om den kanske viktigaste lagstiftningsprocessen som pågår, nämligen kemikaliedirektivet REACH. Vi har möjlighet att skapa en global standard om vi kombinerar kommissionens förslag med bättre workability och uncertainty is very expensive, osäkerhet är mycket dyrt, för både industri och för miljö. Hur avser ni att arbeta med REACH? Slutligen skulle jag vilja lyckönska till en mycket bra presentation av prioriteringarna och hoppas att ni under detta halvår skall kunna nå de mål som ni har satt upp

13 Turmes (Verts/ALE). (FR) Herr talman, herr rådsordförande! Jag gläder mig över det luxemburgska ordförandeskapets klara och modiga uttalanden om politiken för hållbar utveckling. Det luxemburgska ordförandeskapet försöker i större utsträckning än sina företrädare att bibehålla jämvikten mellan ekonomisk politik, socialpolitik och miljöpolitik. Man eftersträvar något mycket enkelt, nämligen att socialpolitiken och miljöpolitiken skall vara en startpunkt och inte ett slutmål för tillväxtpolitiken. Jag hoppas att detta blir den linje som Luxemburgs ordförandeskap följer i Europeiska rådet och inom övriga råd, och jag är säker på att era förslag om de huvudsakliga arbetsområdena, nämligen budgetplanen, reformen av stabilitetspakten och granskningen av Lissabonprocessen, kommer att behandlas i denna anda av hållbar utveckling. Herr rådsordförande! Jag hoppas också att ni kommer att finna den energi som behövs för att övertyga Europeiska rådet om att EU bör fortsätta att vara den drivande kraften bakom Kyotoprotokollet. Efter EU:s framgång med Kyotoprotokollet är det mycket viktigt att man nu upprättar en långsiktig politisk ram för klimatförändringar, med mål för perioden Detta är vad våra medborgare och även våra ekonomiska aktörer förväntar sig. Vilka riktlinjer kommer de ekonomiska aktörerna inom EU att följa när de investerar i sådana nyckelsektorer som energi och transport, om vi inte har fastslagit någon tydlig ram för den framtida politiken inom detta område? För att nu ta upp Lissabonstrategin noterade ni att den rör tre områden, nämligen miljö, ekonomi och sociala frågor. Tack vare de senaste årtiondenas ambitiösa miljöpolitik har EU blivit världsledande inom miljöteknik och förnybara energikällor. Jag hoppas att ni kommer att revidera kapitel V i Kochs rapport för att se till att EU:s ekonomi kan dra nytta av denna ambitiösa politik. Lissabonmålen bör också inkludera en ambitiös socialpolitik. Kommissionen talar för en vittgående avreglering, särskilt så som den föreslås i Bolkesteindirektivet, och det gläder mig att ni har kritiserat detta direktiv, herr Juncker. Jag hoppas att det luxemburgska ordförandeskapet också kommer att dra nytta av den kritik som kommer från rådet (konkurrenskraft) för att hålla en debatt om detta direktiv och om nödvändigt granska vilka framsteg som gjorts samt tvinga kommissionen att lägga fram ett direktiv om tjänster av allmänt intresse. Jag förmodar att förvirringen kring Bolkesteindirektivet kommer att kvarstå till dess att frågan om tjänster av allmänt intresse har klargjorts. Jag är mycket positiv till att ordförandeskapet har för avsikt att harmonisera socialpolitiken, miljöpolitiken och den ekonomiska politiken, eftersom detta innebär goda nyheter för EU. (Applåder) Portas (GUE/NGL). (PT) Herr talman! Flodvågstragedin borde inte vara mindre betydande för världens ledare och för Europa än den 11 september. Den asiatiska flodvågen bör fungera som en vändpunkt för den mest brådskande av världens prioriteringar att förhindra och bekämpa svält och sjukdomar. Jag vill därför ställa fyra frågor. Anser ni för det första att de 450 miljoner euro som aviserats för återuppbyggnaden skulle kunna underminera program som redan planerats för Asien (vilket är fallet med 150 miljoner euro av de 450 miljoner euro som aviserats)? Har ni för det andra för avsikt att stödja att lånen till de länder som drabbats av flodvågen avskrivs, eller förespråkar ni bara ett moratorium? Kommer länderna för det tredje att behandlas på samma sätt som Irak, eller värre än Irak? Till sist föreslog kommissionär Michel vid det senaste mötet med rådet ett mer ambitiöst mål än 0,7 procent till utveckling. Kommer ni att överväga detta förslag, eller kommer det att överges för gott? Bonde (IND/DEM). (DA) Min käre herr Juncker! Luxemburgs EU-ordförandeskap är vanligtvis bland de bästa, kanske därför att ett litet land vet att det inte kan monopolisera agendan, utan att det måste stå till allas tjänst. Jag är säker på att ni kommer att fortsätta denna tradition och vill också uppmana er och rådet att behandla dem som stöder och dem som avvisar konstitutionen på exakt samma sätt. Våra byggnader här är fulla av utfästelser om att rösta ja: ja-skyltar, märken och ballonger. Dessa har man beslutat om och betalat för ur vår gemensamma budget innan parlamentet har röstat. Men inte förrän i eftermiddag kommer vi att veta resultatet, och det är säkert att det kommer att finnas röster både för och mot konstitutionen. De som är för den får inte stjäla skattebetalarnas bidrag för att främja en bestämd synpunkt. Folkomröstningar hör till oss alla, och väljarna har rätt att få allsidig information, inte propaganda som betalats med skattemedel. I måndags kväll beslutade parlamentets tjänster att sända några miljoner euro till de överstatliga EU-partierna, som alla är för konstitutionen för Europa. Drygt 150 ledamöter i Europaparlamentet kommer inte att få ta del av dessa resurser. Detta strider mot principen om jämlikhet och är alltså olagligt. Jag vill uppmana er att ta upp frågan i rådet så att förordningen om partier antingen avskaffas eller kompletteras med åtgärder för dem som inte vill höra till ett överstatligt parti, utan vill engagera sig i motsvarande europeiska åtgärder för att sprida information, till exempel om konstitutionen. Hur vill ni garantera att EU:s resurser, som nu används av förkämparna för en ja-röst, lika väl kan användas av dem som kämpar för en nej-röst? Låt mig till slut uppmana er att meddela att ni kommer att respektera resultatet av folkomröstningarna, vare sig de resulterar i ja eller nej Bielan (UEN). (PL) Herr talman, mina damer och herrar! Det råder inget tvivel om att den mest ambitiösa uppgift som väntar det nya luxemburgska

14 ordförandeskapet blir slutförandet av förhandlingarna om budgetplanen för Detta blir utan tvivel en extremt utmanande uppgift, men jag tvivlar inte på att allt som står i vår makt kommer att göras för att uppnå en kompromiss om budgeten senast i juni i år. I annat fall riskerar vi större förseningar, till exempel när det gäller att utforma regionala stödprogram, och detta skulle kunna betyda att EU-finansieringen inte når medlemsstaterna i januari Det är naturligtvis inte bara det datum då vi når en kompromiss som är synnerligen viktigt, utan också hur kompromissen ser ut. José Manuel Barroso sade helt riktigt att vi inte kan få mer EU för mindre pengar. Europeiska unionen kommer att sluta existera om det inte finns någon solidaritet, och därför kan vi inte samtycka till att vare sig solidaritetspolitiken eller behovet av att stödja de nya medlemsstaterna tas bort från EU:s budgetprioriteringar. Vi måste vara medvetna om att det blir omöjligt att nå Lissabonmålen om man inte tar itu med klyftor i den ekonomiska utvecklingen inom det utvidgade EU. Vi måste därför se till att medlen öronmärks för sammanhållningspolitiken i den kommande EU-budgeten, eftersom detta ligger i hela gemenskapens intresse. Herr rådsordförande! Det råder inget tvivel om att president Bushs besök i Bryssel kommer att bli den viktigaste händelsen under Luxemburgs sex månader långa ordförandeskap. Detta blir första gången någonsin som en president från Förenta staterna besöker EUinstitutionerna. Jag hoppas att detta symboliska besök kommer att leda till att förbättra de transatlantiska förbindelserna, som har varit något ansträngda på senare tid. Om vi inte har ett nära samarbete med Förenta staterna kommer vi att få kämpa hårt för att reagera på många globala utmaningar. Herr rådsordförande! Jag välkomnade era kommentarer om förbindelserna med Ukraina. EU måste dra sina egna slutsatser av förra årets händelser i ett av dess grannländer. Det ukrainska folket har visat att de delar våra europeiska värderingar och att de vill integreras med EU. Vi bör därför erbjuda dem ett partnerskap som i slutändan skulle kunna leda till medlemskap Vanhecke (NI). (NL) Herr talman! Som ni vet löste EU-institutionerna nyligen den gordiska knuten på ett enligt min åsikt olycksaligt sätt när det gäller den eventuella EU-anslutningen av ett icke-europeiskt land, nämligen Turkiet. En fråga av detta slag hotar att ändra unionens verkliga beskaffenhet såsom vi känner till den, och den äventyrar till och med framtiden för det europeiska samarbetet i grunden, som vi ser det. Detta är framför allt en fråga där en stor majoritet av vår väljarkår, dvs. våra medborgare, står helt främmande för den ståndpunkt som de officiella EU-institutionerna antagit. Jag beklagar dessutom det luxemburgska ordförandeskapets misstag att inte ta tillfället i akt att för det första begära respekt för den demokratiska viljan bland majoriteten av våra medborgare, och för det andra att som en liten stat begära respekt för den andra lilla medlemsstaten, Cypern, som ignoreras och misskänns av de turkiska ledarna på det mest arroganta och oacceptabla sätt. Enligt min åsikt är detta ett tillfälle som man har missat, och detta kan bara vidga den enorma klyftan mellan våra medborgare och den europeiska politiken Galeote Quecedo (PPE-DE). (ES) Rådsordförande Juncker har beskrivit en mycket ambitiös agenda för de närmaste sex månaderna. Denna agenda erbjuder stora möjligheter men också ett stort ansvar för Luxemburg och särskilt för dess premiärminister, som har både erfarenhet och förmåga, och som vi önskar all framgång med denna svåra uppgift. Jag vill komma med några kommentarer om den största utmaningen för detta ordförandeskap, vilket jag anser kommer att vara reformen av budgetplanen, vilket ni nämnde i förbigående, herr Juncker. Detta blir förmodligen den absolut viktigaste frågan, och bedömningen av dessa sex månader kommer att grunda sig på den. Det står helt klart att framgång eller misslyckande inte bara beror på ordförandeskapets åtgärder, men det är ändå så att Luxemburgs regering under denna tid kommer att få lov att använda all sin beslutsamhet, och det gläder mig att ni under förmiddagen har uppgett att ni kommer att se till att det allmänna intresset sätts först. Ni sade det själv: om vi inte har kommit fram till någon överenskommelse i juni innebär detta ett ekonomiskt kaos för EU. För att lyckas måste ordförandeskapet söka kompromisser. Jag anser att dessa kompromisser måste bygga på två grundprinciper: å ena sidan sammanhållningsprincipens giltighet, som rådet meddelade i slutet av det svenska ordförandeskapet, och å andra sidan en balanserad ansvarsfördelning. Jag hoppas att parlamentet under de närmaste sex månaderna kan få veta vad utvidgningen har kostat de ursprungliga femton medlemsstaterna, för med hjälp av objektiva siffror är det möjligt att lägga fram förslag som de europeiska medborgarna i varje medlemsstat kan förstå och acceptera. På tal om medborgarna vill jag fråga ordförandeskapet vilken roll man har för avsikt att låta Europaparlamentet spela i denna förhandling, förutom det som slås fast i fördragen? Parlamentet kommer att lämna sin ståndpunkt i maj Désir (PSE). (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Ni uppgav nyligen, herr Juncker, och ni upprepade det faktiskt alldeles nyss, att konkurrenskraften varken kommer att bli den heliga graalen eller det allt överskuggande såvitt er anbelangar, särskilt inte med hänsyn till halvtidsöversynen av Lissabonstrategin.

15 Ni konstaterade att de sociala målen och målen för hållbar utveckling inte bör stå i motsatsställning till de mål som rör konkurrenskraften. Min grupp välkomnar detta uttalande, eftersom vi anser att motsatsen gäller, nämligen att ett främjande av den europeiska modellen är en viktig drivkraft bakom konkurrenskraften på vår kontinent. I själva verket anser vi att det som behövs är ett kompetent EU där man prioriterar investeringar i forskning, innovation, utbildning av anställda, infrastrukturer av god kvalitet, transeuropeiska nätverk, allmänna tjänster, kvalitet på arbetet och sociala förbindelser. Vi är ense med er i denna fråga, och vi har upptäckt att synsättet ibland skiljer sig något från kommissionsordförandens synsätt. Vi hoppas att han kommer att vara lika tydlig i sina uttalanden, särskilt när det gäller sociala frågor. Era goda avsikter kommer emellertid att utsättas för ett antal tester. Jag vill nämna tre sådana tester. Den första är EU:s budget. Vi delar er åsikt att denna debatt inte får köra fast, utan måste ha ett snabbt förlopp. Ni vill agera som en motiverande och medlande kraft, och som en kraft som påskyndar förfarandet, men vi vill inte att förfarandet för att åstadkomma en kompromiss om budgetplanen skall påskyndas om detta innebär att vi offrar en budget som motsvarar EU:s behov. Vi håller med José Manuel Barroso i denna fråga. Vi behöver en budget som gör det möjligt för oss att garantera sammanhållning, solidaritet, investeringar i framtiden och i forskning samt investeringar i de transeuropeiska näten. Förfarandet får inte påskyndas på bekostnad av slutresultatet. Det andra testet kommer att bli direktivet om tjänster av allmänt intresse, som redan har nämnts i dag av ett antal talare, särskilt Claude Turmes. Jag förmodar att ni själv är medveten om en risk som vi är mycket oroade över, nämligen den ökade omfattningen av detta direktiv, vilket utgör ett hot mot ett stort antal tjänster av allmänt intresse. Vi är också oroade över principen om ursprungsland, som är ett hot mot rätten att arbeta i flera länder. Jag tänker särskilt på tillämpningen av kollektivavtal. Det tredje testet hänför sig mer allmänt till EU:s sociala agenda. Vi skulle särskilt önska ett klart åtagande från er sida gentemot andra rådsledamöter om en översyn av direktivet om arbetstider, om att ta bort bestämmelsen om politiskt undantag att ställa sig utanför EU och slutligen om den föreslagna granskningen av direktivet om europeiskt företagsråd Polfer (ALDE). (FR) Herr talman! Den 1 januari påbörjade Luxemburg sitt elfte ordförandeskap i rådet. De erfarenheter landet har gjort på detta område och de utmärkta förberedelser som har gjorts och som jag själv har sett, kommer att vara till stor hjälp för att hantera de olika utmaningar ni står inför. Den första blir den förskräckliga katastrofen i Asien som visade att det finns ett brådskande behov av att den humanitära hjälpen samordnas lokalt, och detta borde få oss att snarast möjligt inrätta den europeiska frivilligkår för humanitärt bistånd som föreskrivs i konstitutionen. Det finns andra frågor ni måste ta itu med, och jag skall bara nämna tre. För det första har Lissabonprocessen kommit halvvägs. Processen måste bli tydligare och prioriteringar måste slås fast. Kort sagt måste den göras mer begriplig. Jag är därför helt överens med er om de tre mål som ni klargjorde. Den andra frågan är budgetplanen. Det är utan tvekan positivt att det är det luxemburgska ordförandeskapet som ger budgetplanen dess slutliga utformning, men många människor har fortfarande inte bestämt sig för om det skall beslutas om 1 procent eller 1,24 procent, för att inte tala om 1,14 procent jag skulle kunna fortsätta och många medel är också ovissa. Slutligen måste stabilitetspakten ändras, och man måste finna den nödvändiga jämvikten mellan stränghet och flexibilitet för att slippa kompromissa om stabiliteten. Herr ordförande! Jag hoppas verkligen att era framgångar kommer att motsvara de ansträngningar som har gjorts av så många människor Evans, Jillian (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja önska premiärminister Jean-Claude Juncker ett positivt och produktivt ordförandeskap och är mycket glad över att se ett litet, framgångsrikt och självständigt land leda Europeiska unionen. Luxemburg är en av de sex medlemsstater som är mindre än mitt eget land, Wales, och ett exempel på vad ett självständigt Wales skulle kunna åstadkomma. I förteckningen över prioriteringar försöker man behålla den nödvändiga balansen mellan ekonomisk politik, socialpolitik och miljöpolitik. Jag skulle vilja nämna den fortlöpande kampanjen mot diskriminering, i hopp om att verkliga framsteg kommer att göras med det europeiska jämställdhetsinstitutet och med det omarbetade jämställdhetsdirektivet. Det finns inget bättre exempel på jämställdhetspolitikens misslyckande än lönegapet mellan män och kvinnor. Trettio år efter det att lagstiftning antogs på området visar en rapport som fackföreningen GMB i Förenade kungariket offentliggjorde i veckan att heltidslönen för kvinnor i Anglesey i min valkrets är så låg som 59 procent av männens. Detta är en skandal som vi måste ta itu med, och jag hoppas att jämställdhetsfrågorna kommer att prioriteras Blokland (IND/DEM). (NL) Herr talman! Först av allt vill jag framföra mina kondoleanser till rådsordförande Juncker med anledning av storhertiginnan Josephine-Charlottes död. Jag önskar er och Luxemburgs folk styrka att bära denna förlust, och Gud vare med er. Ordförandelandet Luxemburg står inför den krävande uppgiften att reformera stabilitetspakten och genomföra slutsatserna i Wim Koks rapport. Jag ser kommissionens förslag om att ta vederbörlig hänsyn till det ekonomiska

16 klimatet i stabilitetspakten som en grundval för att genomföra lämpliga reformer. Ett tydligt beslutsfattande gagnar genomförandet av pakten. Det behövs fortfarande klara sanktioner. Hösten 2004 lade Wim Kok fram sin rapport om Lissabonstrategin. Hans slutsatser är lika klara som förutsägbara. Medlemsstaterna måste verkligen ta itu med att genomföra strukturreformerna. Jag vill därför fråga rådsordförande Juncker på vilket sätt vi kan förvänta oss att ert ordförandeskap kommer att följa upp detta. Eftersom Luxemburg alltid har varit en stor förkämpe för nödvändiga reformer, har jag stora förhoppningar. När det slutligen gäller stadgan för Europaparlamentets ledamöter: Kan parlamentet förvänta sig att ordförandeskapet äntligen fattar beslut i frågan under de närmaste sex månaderna? Belohorská (NI). (SK) Tack, herr ordförande. Jag önskar Luxemburgs ordförandeskap all framgång. Det kommer att gynna oss alla. Ni är det andra landet som innehar ordförandeskapet för den utvidgade unionen med 25 länder. Ni är ett av de länder som grundade EU och ni är också ett exempel på hur ett litet land kan bestämma farten och diktera villkoren för de stora länderna. Kommissionens ordförande Barroso påpekade i sitt tal i dag det ökade ekonomiska trycket på de nya medlemsstaterna och hänvisade till de eftersatta områdena. Jag vill påpeka att dessa tio medlemsstater också har stora tillgångar. Från många av dessa regioner har tiotals och hundratals unga ambitiösa människor, forskare och läkare under de senaste femton åren flyttat till det tidigare EU, och bidrar nu till de framgångsrika ekonomierna där. Jag vill påpeka för det luxemburgska ordförandeskapet att vi inte bara vill ta emot välgörenhet. Jag ser det här som ett tillfälle för er att aktivt engagera de tio nya staterna. Efter ratificeringen av konstitutionen för Europa kommer EU att inrätta nya institutioner. Jag uppmanar er att se till att de östra delarna av EU får bli värdland för någon viktig EUinstitution. Jag är övertygad om att den idén skulle kunna leda till framgång. Ett tecken på denna övertygelse är att mötet mellan Bush och Putin kommer att äga rum i mitt lilla land, Slovakien Brunetta (PPE-DE). (IT) Herr talman! Reformen av stabilitetspakten och reformen av budgetplanen är två sidor av samma mynt. För dessa reformer måste man finna en gemensam filosofi och en gemensam lösning: ökad tillväxt, ökad konkurrenskraft och ökade resurser för medlemsstaterna. Allt detta innebär ökat välstånd och ökad sammanhållning. Låt mig vara uppriktig, herr Juncker. Det ni har sagt om stabilitets- och tillväxtpakten är fullständigt acceptabelt, men allt detta finns det förutsättningar för även i det nuvarande bestämmelserna: de automatiska stabiliserande mekanismerna, deras förhållande till tillväxt eller avmattning, förhållandet mellan större flexibilitet när det gäller underskotten och effektiviteten i skulddynamiken allt detta finns det redan förutsättningar för. Det är inte detta som EU behöver just nu, men kanske borde vi vara mer ambitiösa. Jag säger mer ambitiösa, men det betyder inte mindre stränga, utan bara mer uppmärksamma på vår unions strategiska behov. Om vi verkligen måste återupprätta en effektiv strategi för investeringar, infrastruktur, forskning och säkerhet i hela EU kort sagt uppfylla de mål som fastslogs vid Lissabonmötet så måste vi komma överens om vilka åtgärder som krävs. Inget hyckleri, inga fula trick och ingen opportunism. Det behövs en europeisk gyllene regel för pakten, skulle man kunna säga, som inkluderar lämpliga garantier och lämplig granskning. För budgetplanen behövs en starkare, inte en svagare EUbudget, en som i högre grad koncentreras på de investeringar som behövs i samband med Lissabonmålen, och i mindre grad på allmosor. Herr Juncker, herr Barroso! Kommer vi att klara av det? Det beror på oss. Vi är alla ansvariga, men låt oss undvika allt hyckleri Dührkop Dührkop (PSE). (ES) Herr Juncker! Jag vill koncentrera mina korta kommentarer på budgetplanen, som av alla de utmaningar som har nämnts i dag kanske är den svåraste som detta ordförandeskap skall ta itu med. När ni redogjorde för era prioriteringar sade ni att ni godtar skälen till att det är nödvändigt att uppnå en politisk överenskommelse om budgetplanen i juni, så att lagstiftningsförfarandet kan slutföras under det brittiska ordförandeskapet och de nationella olikheterna harmoniseras. Vi önskar er lycka till, för å ena sidan har vi den utvidgning som vi just har genomförts, med tio nya medlemsstater vars ekonomiska situation betyder att vi kommer att tvingas till enorma ekonomiska insatser när det gäller social och ekonomisk sammanhållning, för att skydda den europeiska sociala modellen, vilket ni betonade i ert tal. Å andra sidan har vi de kortsynta räkenskapsförarna, vars enda mål är att inte överskrida en viss utgiftsnivå. Vi hoppas att ert ordförandeskap, med era erfarenheter och i samarbete med Europaparlamentet, kommer att övertala rådet att inta en mer vidsynt hållning och få det att inse att det är oansvarigt att försöka skapa mer EU med mindre resurser för att upprepa den utslitna frasen. Men, herr Juncker, det är också nödvändigt att få rådet att inse att budgetpolitiken står inför mycket viktigare uppgifter än att hålla utgifterna under en viss procentsats av BNP. Låt oss fortsätta att bygga ett EU bland oss alla och med tillräckliga resurser, så som det skrivits in i fördragen, så att vi inte gör medborgarna besvikna Mote (NI). (EN) Herr talman! Det nya ordförandelandet kan vara förvissat om att hundratusentals brittiska medborgare kommer att kämpa mot den föreslagna europeiska konstitutionen med

17 näbbar och klor och att miljontals av oss kommer att rösta emot den när den dagen kommer! Vi har inget otalt med människorna i Europa. Det enda vi vänder oss mot är det system för centralstyrning som kallas Europeiska unionen. EU är motsatsen till den ansvarstagande parlamentariska demokrati som britterna uppfann för över 700 år sedan. Detta försök att kasta om förhållandet mellan staten och individen har lurats på oss under de gångna 30 åren genom svek, förnekande och förvrängning. Men vi inser nu helt och hållet vad EU i själva verket handlar om. Vi utträder kanske inte under ert ordförandeskap, men tvivla inte på att vi kommer att utträda! Oomen-Ruijten (PPE-DE). (NL) Herr talman! Andemeningen i mitt inlägg kommer att bli ganska olikt föregående talares. Låt mig börja med att tacka Luxemburgs ordförandeskap, inte bara för den utmärkta agenda som man har lagt fram, utan också för den stil, det innehåll och den åtagandenivå som finns där. Under de kommande månaderna kommer ordförandelandet Luxemburg säkert att få sitt arbete klarlagt, och vi hyser stora förhoppningar. Det finns stora utmaningar som EU måste ta itu med. Jag vill ta upp en av dessa utmaningar, nämligen fler och bättre arbetstillfällen, men även hållbarhet och social sammanhållning. Jag vill därför upprepa för Robert Goebbels och Daniel Cohn-Bendit att socialdemokraterna och De gröna inte har ensamrätt att visa upp sig i detta avseende. Social sammanhållning är i stor utsträckning en av kristdemokraternas principer, och jag kommer alltid att fortsätta att ägna mig åt att se till att vi bibehåller den sociala sammanhållningen, och det vet jag att vår grupp också vill. Det är därför glädjande att inte bara ordförandeskapet i rådet, utan även kommissionens ordförande och ordföranden i min grupp har nämnt det. Jag vill säga ett par ord om Lissabon, och jag vill göra ett par påpekanden. Syftet med det som vi gjorde i Lissabon var visserligen sunt, och det resultat som vi vill uppnå är utmärkt. Men när alla regeringschefer reste hem så glömde vi för det första att ingen tagit på sig något ansvaret för processen. Det som för ögonblicket är viktigare än något annat är, förutom alla de nya åtgärder som måste vidtas, att människor görs ansvariga. Då blir det möjligt att bekräfta nationella planer på EU-nivå. Jag vill avsluta med ett nödrop. Jag har lagt märke till att några av våra överenskommelser om den fria marknaden som rör kvalifikationer, rörlighet osv. har ignorerats av medlemsstaterna och också av kommissionen. (Applåder) Titley (PSE). (EN) Herr talman! Lissabonstrategin omfattar så många storslagna idéer att vi ofta hör mycket lite om de enkla sakerna, såsom att förbättra kvaliteten på vår egen lagstiftning, och i dag har vi verkligen hört mycket lite om detta. Europeiska unionen skulle kunna öka sin produktivitet med 2 6 procent om regelverket låg på samma nivå som de bästa i världen. Vi bör därför göra det till en prioritering för det luxemburgska ordförandeskapet att förmå kommissionen att lägga verklig kraft på samråd i ett tidigt skede av sina förslag och att pröva om dessa håller måttet. Vi måste också lägga tid på att undersöka den befintliga lagstiftningen och på att utröna om den har fått önskad verkan. Vi antar ofta lagstiftning utan att sedan undersöka vad den faktiskt ger för resultat. Upprätthålls och genomförs den befintliga lagstiftningen riktigt? Jag tycker att verkställandet bör ges långt högre prioritet i Europeiska unionen med 25 länder än vad som har varit fallet hittills. Det gläder mig att utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har instämt i mitt förslag om att utarbeta ett initiativbetänkande där vi undersöker just dessa frågor. Vi har i dag även hört åtskilligt sägas om det sociala Europa, men vi måste se till att det sociala Europa gäller för alla, inte bara för dem som är i arbete. Alltför många av våra medborgare är ekonomiskt overksamma, och vi bör därför satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik som gör det möjligt för människor att återvända till arbetslivet, liksom på en politik som hjälper dem att hålla sig kvar där. Om vi inte gör det, då kommer vi att misslyckas med Lissabonstrategin. Till sist uppmanar jag det luxemburgska ordförandeskapet att ta nya initiativ för norra Cypern i syfte att få till stånd verklig ekonomisk förnyelse i den delen av landet Kirkhope (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att önska Jean-Claude Juncker och hans land ett framgångsrikt halvår som ordförandeland. Herr rådsordförande! Ni övertar ledningen av unionen i en avgörande tid. Ratificeringen av konstitutionen har påbörjats, Lissabonprocessen gör ännu inte tillräckliga framsteg och de transatlantiska förbindelsernas framtid är en källa till oro. I mars kommer Europeiska rådet att utföra halvtidsöversynen av Lissabonprocessen. Europeiska rådet kommer att göra detta mot bakgrund av Kokrapporten, som innehåller en rättfram analys av bristen på framsteg. Jag ber ordförandeskapet att inte låta sig distraheras av sirensången från dem som hävdar att bevarandet av den europeiska modellen är den viktigaste politiska prioriteringen. Så är det helt klart inte. Det är just på grund av att så många regeringar har underlåtit att sätta i gång radikala reformer som Lissabonprocessen går så trögt. Förenta staterna fortsätter att överträffa oss och konkurrensen från Asien ökar, särskilt från Kina och Indien, utan någon märkbar snabb reaktion i huvudstäderna i unionen. Ordförandeskapet måste vara otvetydigt i sitt stöd för ekonomiska reformer, för större arbetsmarknadsflexibilitet, för en mer konkurrenskraftig skattepolitik och för färre hinder för sysselsättningstillväxten. Detta gäller särskilt de orimliga regleringar som utmärker alla våra ekonomier. Med hög

18 arbetslöshet i hela Europa väntar människorna på praktiska åtgärder som kan föra dem tillbaka i arbete. Reformerna kommer att vara svåra och riskabla, men som Förenade kungariket under Margaret Thatcher på 1980-talet och Spanien under José María Aznar på talet visade, ger ett resolut förhållningssätt till ekonomiska reformer resultat. Låga skatter, flexibla arbetsmarknader, mindre byråkrati samt beslutsamhet att förbättra villkoren för välståndsskaparna är den enda vägen ut ur en relativ ekonomisk nedgång. Dessa saker är naturligtvis ett rött skynke för socialdemokraterna men bra för alla våra medborgare. Vi hoppas att man vid rådets vårmöte i mars kommer att lyckas vända den senaste tidens negativa utveckling och med bestämd hand föra in Europa på en väg som präglas av den fria marknaden och av företagsamhet Sakalas (PSE). (EN) Herr talman! Hela barnfrågan har varit osynlig i EU:s politik och program. Dock nämns nu barnens rättigheter i konstitutionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det är viktigt att göra framsteg på vägen mot en övergripande europeisk barnpolitik. Barn kan inte försvara sig själva. Alltså är det vår skyldighet att göra det. Varje dag hör vi talas om barn som svälter, dör eller utnyttjas på alla möjliga sätt. I ert program nämns dock inte någon fullskalig strategi för barns rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter, som de flesta europeiska länder har ratificerat. Barn faller lätt offer för sexhandel. Expertgruppens nyligen offentliggjorda rapport om människohandel har en tydlig människorättslig dimension. Jag uppmanar det luxemburgska ordförandeskap att föra saken framåt, bland annat genom att utveckla ett särskilt rättsligt instrument som främjar och skyddar rättigheterna för barn som utsatts för sexhandel. Det luxemburgska ordförandeskapet har sagt att man vill prioritera ett direktiv om återsändande av asylsökande. Det är viktigt att det finns en särskild del om skydd för barns rättigheter och att barn utan medföljande vuxen inte återsänds till ursprungslandet utan en analys av vad som är bäst för dem. Vi har inte lyckats integrera ett barnrättsligt perspektiv i Europeiska unionens utvecklingspolitik. Jag uppmanar ordförandeskapet att utan dröjsmål ta itu med detta misslyckande genom att kräva ett meddelande om barnens rättigheter och nytt utvecklingssamarbete och genom att stödja hänvisningar till barnens rättigheter som en prioritering. Jag uppmanar det även att revidera uttalandet om utvecklingspolitiken. Genomförandet av nya riktlinjer för att skydda barn i konfliktområden förblir angeläget. För att garantera framsteg måste det luxemburgska ordförandeskapet föra processen framåt genom att fullborda och börja tillämpa en handlingsplan. Avslutningsvis är det centralt att barnens rättigheter blir en prioritering för det luxemburgska ordförandeskapet och att barnens rättigheter infogas i ordförandeskapets slutsatser Saryusz-Wolski (PPE-DE). (PL) Herr talman! Jag har noterat två brister i det luxemburgska ordförandeskapets program, och jag vill ställa två frågor om dessa brister. I det dokument som skisserar det luxemburgska ordförandeskapets prioriteringar nämns 27 länder och regioner utanför EU vid namn, men östra Europa och Ukraina nämns inte en enda gång. Man kan säga att programmet saknar en östlig dimension. Det skulle vara oroväckande om detta återspeglade det luxemburgska ordförandeskapets åsikter och avsikter när det gäller den nya europeiska demokrati som har uppstått inför våra ögon, och på vår egen tröskel. Kommentarerna om Ukraina har varit mycket försiktiga här i kammaren. De antyder inte att åtgärder skall vidtas som motsvarar det ansvar som EU har gentemot Ukraina och som innebär en absolut moralisk och politisk nödvändighet. Om vi skulle nöja oss med den gamla handlingsplanen, som grundade sig på grannskapspolitiken, skulle vi göra alltför litet, och vi skulle göra ett misstag. Den planen utarbetades för ett Ukraina i en annan tidsålder, före den orangefärgade revolutionen som gav hopp och blev en modell för en fredlig politisk omvandling. Händelserna i Ukraina förtjänar en reaktion från EU, inte bara ord och föråldrade instrument. Tiden går mycket snabbare och faktiskt annorlunda i Central- och Östeuropa. Vi måste agera nu för att se till att demokratin inte bara segrar, utan att den också blir varaktig och en källa till hopp för andra. Vad bör vi alltså göra? Den gamla handlingsplanen bör revideras och omfatta mer än grannskapspolitiken, och det behövs ett nytt erbjudande. EU:s förbindelser med Ukraina bör föras upp på en ny nivå, och landet bör erbjudas ett associationsavtal och möjlighet till medlemskap. Vi bör inte omintetgöra Ukrainas europeiska förhoppningar eller köpslå med våra fundamentala värderingar, till exempel frihet, demokrati och solidaritet, i utbyte mot olja och gas. Genom att stödja demokratin i Ukraina kommer vi också att stödja de demokratiska ambitioner som medborgarna i Vitryssland, Ryssland och andra länder i det tidigare sovjetiska väldet har. Detta är ett tillfälle till politiska förändringar som kommer att gynna EU i varje avseende. Jalta, Bresjnevdoktrinen och Berlinmuren tillhör det förgångna. Vi behöver en modig politik som grundar sig på våra värderingar, inte på våra ekonomiska intressen, och som främjar demokratin, de mänskliga rättigheterna och nationernas rätt till självbestämmande. Att skapa öppnare förbindelser med ett demokratiskt Ukraina är både en stor utmaning och ett stort ansvar för Luxemburgs ordförandeskap. Jag önskar det lycka till Juncker, rådet. (FR) Herr talman! Jag kan välja att göra på två sätt. Antingen kan jag svara de 30 ledamöter som har talat och riskera att det drar ut på tiden, eller också svarar jag bara några få av dem och riskerar att

19 vara mycket ohövlig mot de andra. Jag skall därför försöka att fatta mig kort för att vara hövlig. Robert Goebbels, som har följt min utveckling på nära håll i många år, tror att jag absolut inte kommer att klara av det, och det är vi överens om. (Skratt) Herr talman! Flera talare har hänvisat till Lissabonmålen, särskilt gruppernas ordförande och andra ledamöter som Hannes Swoboda och Ria Oomen- Ruijten. Det förefaller som om vi är mer eller mindre överens om behovet av att bibehålla den fundamentala synergi som Lissabonstrategin grundar sig på och som fick en bra puff genom slutsatserna vid toppmötet i Göteborg. Daniel Cohn-Bendit har tagit för vana att godtyckligt hänvisa till författare från båda sidorna av Rhen, och i dag citerade han Victor Hugo. I fråga om Lissabonmålen vill jag citera Pascal, som sade att han uppskattade saker och ting som går hand i hand. Detta stämmer för ett antal områden i livet, och det stämmer också för Lissabonstrategin. Det är omöjligt att skilja mellan de olika delar som syftar till att göra Lissabonstrategin så effektiv och här talar jag om den teoretiska effektiviteten, inte om den entusiasm med vilken den genomförs. Flera av er har hänvisat till de välbehövliga strukturreformer som måste genomföras inom ramen för Lissabonstrategin. Jag har varit ledamot av Ekofinrådet sedan 1989, tror jag. Sedan dess har jag vecka efter vecka och månad efter månad fått höra att strukturreformer måste genomföras, men ändå är det sällan jag träffar någon som kan säga exakt hur dessa strukturreformer skall se ut. Allmänt sett är det mitt intryck att de som säger att strukturreformer måste genomföras faktiskt menar att socialstaten måste rivas. (Applåder) Det är därför som det ofta sägs i samband med strukturreformer att arbetsmarknaderna måste reformeras och att de behöver vara mer flexibla. Jag anser att detta stämmer, men jag anser också att europeiska företagare skulle kunna vara mer flexibla. Jag anser att det borde ligga i beslutsfattarnas intresse att visa sig mer flexibla när de anpassar våra verktyg till dagens behov, och dessa beslutsfattare fattar också ofta beslut åt andra. Jag själv anser inte att européerna bör förledas att tro att det räcker att reformera arbetsmarknaderna, att överge befintlig sociallagstiftning och att eliminera de buffertzoner som utgörs av arbetstagarnas rättigheter för att bli mer konkurrenskraftiga. Detta vore ett mycket kortsiktigt synsätt, med uppenbara konsekvenser. Vi skulle inte bli mer konkurrenskraftiga, men vi skulle förlora stödet från ett stort antal européer, särskilt arbetstagare. Jag vill därför varna för sådana enkelspåriga förslag, som inte kommer att föra oss någonstans. Flera av er uppgav att era grupper skulle stödja stabilitetspakten, vilket gjorde debatten mycket intressant. Jag skall förklara vad jag menar. Ingen mindre än Robert Goebbels erbjöd stöd från sin parlamentsgrupp, socialdemokraterna. Om jag förstod honom rätt förefaller Daniel Cohn-Bendit röra sig i riktning mot ett tydligt möte mellan olika intressen och tankar i denna fråga. Hans-Gert Poettering lovade stöd från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Fem minuter av det luxemburgska ordförandeskapet var därför allt som behövdes för att socialdemokraterna, liberalerna, kristdemokraterna och alla andra skulle enas om den allmänna formen för reformen av stabilitets- och tillväxtpakten. Detta är något som jag absolut välkomnar, och i det avseendet kommer Luxemburgs ordförandeskap att vara uppriktigt. Detta var något som jag inte var medveten om före dagens sammanträde. Jag skall helt kort gå över till tjänstedirektivet, och där trodde jag att jag hade klargjort min uppfattning. Vi kommer inte att avvisa detta direktiv, eftersom det faktiskt skulle kunna skapa arbetstillfällen på ett sätt som är lämpligt i dagens läge. Men jag skulle vilja att vi arbetar gemensamt för att ur detta direktiv stryka allt som innebär risk för social utslagning och som har letat sig in i texten om man läser mellan raderna. Jag är väl medveten om att vår diskussion om detta direktiv är tilltrasslad, eftersom de potentiella risker som vissa av villkoren medför inte är helt tydliga. Jag vill därför uppmana kommissionen, rådet och parlamentet att undersöka detta förslag till direktiv rad för rad och leta efter alla risker för social utslagning. Med tanke på att alla, även Fritz Bolkestein, säger till mig att syftet inte är att våldföra sig på de bestämmelser som skyddar våra arbetsmarknader, så bör vi när allt kommer omkring kunna eliminera risken för social utslagning en risk som jag tror i hög utsträckning finns i detta direktiv med hjälp av en gemensam behandling, om detta faktiskt är vår samlade avsikt. Även om vi hade möjlighet till det, bör direktivet därför inte antas i sin nuvarande form under det luxemburgska ordförandeskapet, eftersom det krävs ändringar på flera ställen. (Applåder) Stadgan för Europaparlamentets ledamöter kommer att antas före slutet av det luxemburgska ordförandeskapet. (Applåder) Herr Mote! Ni sade att ni skulle vilja lämna Europeiska unionen därför att den står för allting som ni motsätter er och som ni avvisar. Jag måste säga att jag inte håller med er på denna punkt. EU står för allt som jag stöder, för jag stöder förståelsen mellan folken och den europeiska solidariteten en solidaritet som inte får äventyras av en bristfällig reform av budgetplanen som syftar till att förstöra solidaritetsinstrumenten. EU står för allt som jag stöder, för jag stöder freden. Vi har utsatts för oändligt lidande i Europa som ett resultat av

20 att folken delats. Även om ni önskar lämna Europeiska unionen, så kan ni inte undgå att stödja den. (Applåder) Barroso, kommissionen. (FR) Herr talman! Jag tänker inte återkomma till de frågor som vi redan diskuterat. Det luxemburgska ordförandeskapet har tydligt redovisat sina prioriteringar. Kommissionen stöder dessa prioriteringar och tänker samarbeta med ordförandeskapet, samtliga medlemsstater och rådet på ett lojalt och konstruktivt sätt för att uppnå konkreta resultat under det halvår som vi betraktar som avgörande. Jag skulle emellertid vilja ta upp en fråga som inte nämndes i inledningsanförandena, men som har tagits upp av minst en ledamot, nämligen frågan om bättre lagstiftning. Även vi stöder det luxemburgska ordförandeskapets avsikt att prioritera åtgärder för att förbättra lagstiftningens kvalitet, och den prioriteringen anges faktiskt i ordförandeskapets program. Av Coxrapporten framgår att lagstiftningens kvalitet är en av de viktigaste faktorerna för att förbättra ekonomin, men alldeles oavsett ekonomisk ram skulle jag vilja påstå att en förbättrad lagstiftning också är en avgörande faktor för att förbättra den europeiska allmänhetens förståelse av och förtroende för den europeiska integrationen. Bättre lagstiftning har inte bara med konkurrenskraften att göra, utan även med medborgarskapet. Allmänhetens syn på Europeiska unionens arbete präglas ofta av kritik mot unionens byråkratiska ingripanden, som betraktas som verklighetsfrämmande. Lagstiftningen bör förenklas både systemmässigt och operativt, och regelverket måste bli lättare att förstå. En utvärdering av lagstiftningens effekter är av avgörande betydelse om vi skall vara bättre förberedda inför viktiga politiska beslut. En enklare och bättre förberedd lagstiftning är en förutsättning för att skapa bättre förståelse av och därmed också bättre acceptans för denna lagstiftning från våra medborgares sida. Jag vill också understryka att tillämpningen har blivit en viktig fråga. Om EU och dess medlemsstater inte kan garantera att olika direktiv snabbt genomförs i den nationella lagstiftningen och att regelverket accepteras, kommer EU:s trovärdighet att hamna i riskzonen. Kommissionen kommer å sin sida att sätta nytt fokus på brott mot gemenskapsrätten och frågan om hur överträdelser hanteras. Avslutningsvis vill jag ta upp granskningen av Lissabonstrategin. Jag vill påpeka att vi inte bör leta efter skillnader där det inte finns några. Jag tror att vi alla är överens om att ekonomisk konkurrenskraft, miljö och lagstiftning på det sociala området är av avgörande betydelse i detta vårt Europa. Samma sak kan man däremot inte säga om den globala konkurrenskraften, eftersom detta är ett område där vi skulle kunna bli bättre än våra partner. Jag tror uppriktigt sagt inte att vi har särskilt mycket att lära eller göra för att hinna ikapp våra partner i fråga om miljö och sociallagstiftning, men mycket återstår att göra när det gäller konkurrenskraft, till exempel inom forskning och utveckling. Om man jämför EU även EU-15 före utvidgningen med USA och Japan när det gäller till exempel investeringar i forskning och ny teknik, så kan vi se att de investeringar som gjorts i EU-15 endast motsvarar en tredjedel av investeringarna i USA och att de ligger 30 procent under de japanska investeringarna. Men ändå måste investeringar i forskning och förnyelse för tillväxt i Europa prioriteras, och vi samarbetar för närvarande med det luxemburgska ordförandeskapet och alla medlemsstater för att se till att så sker, dvs. att en mer riktad uppmärksamhet ägnas åt de viktigaste frågorna. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna anta en reviderad Lissabonstrategi under det nuvarande ordförandeskapet, en strategi som kommer att vara kraftfullare och som kan återuppliva den europeiska samhällsmodellen i modernare tappning för att garantera våra medborgares välfärd. (Applåder) Talmannen. Debatten är avslutad. Skriftlig förklaring (artikel 142) Figueiredo (GUE/NGL). (PT) Det luxemburgska ordförandeskapet lyckas undvika att dess program blir en total besvikelse enbart på grund av att vi ändå inte förväntade oss särskilt mycket av innehållet. Vi beklagar att man i programmet har glömt bort ett par mycket viktiga frågor. I programmet sägs ingenting om arbetslösheten, trots att den har förvärrats. Det sägs ingenting om åtagandet att utvärdera euron i de tolv medlemsstater som ingår i euroområdet, trots ökande problem i de flesta av dessa länder, inte minst på grund av valutans alltför höga kurs. I programmet görs inget åtagande att kräva en granskning av avregleringen av textil- och beklädnadssektorn, eller att åtminstone tillgripna skyddsklausuler för de känsligaste produkterna. Programmet tar inte upp 60-årsdagen av fascismens fall. När det gäller Lissabonstrategin drar man i programmet inte de rätta slutsatserna om effekten av den nuvarande situationen. Långt därifrån. Man fortsätter på den inslagna avreglerings- och privatiseringsvägen. Man fortsätter att göra jobben mindre trygga och att attackera den offentliga sektorn. Man föreslår inte heller att stabilitets- och tillväxtpakten ersätts med en pakt för sociala framsteg och sysselsättning som ligger i linje med målen om full sysselsättning, hållbar ekonomisk utveckling samt ekonomisk och social sammanhållning Europeiska unionens bistånd till offren för flodvågen i Asien