Beräkningar av magnetiska fält från högspänningsledningar vid Svartmossevägen, Sagered. Lindome

Transkript

1 Yngve Hamnerius AB 1 Beräkningar av magnetiska fält från högspänningsledningar vid Svartmossevägen, Sagered. Lindome 1. INLEDNING 2 2. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT 3 3. UPPMÄTNING AV FÄLTEN 7 4. BERÄKNINGAR AV MAGNETFÄLT 9 5. HÄLSOEFFEKTER OCH MYNDIGHETSKRAV 16 Effekter av starka fält 16 Effekter av svaga fält 17 Internationell bedömning DISKUSSION 27 LITTERATUR 30

2 Yngve Hamnerius AB 2 1. INLEDNING I denna rapport redovisas beräknade årsmedelvärden av 50 Hz-magnetfält vid ett antal fastigheter som ligger nära det komplex av högspänningsledningar som korsar Svartmossevägen, Sagered, Lindome. Den 11 maj 2001 utfördes mätningar av magnetiska fält från Kontiskan och 130 kv-kraftledningar i närheten av Svartmossevägen. Backgrunden till beräkningarna och mätningen är att detaljplan för området håller på att tas fram och i samband med detta arbete vill man få en uppskattning av magnetfälten på befintliga och planerade tomter. Området är genomkorsat av kraftledningar, här finns: 285 kv likströmsledningar: Svenska Kraftnät Kontiskan XL1 S2 samt Svenska Kraftnät Kontiskan XL2 S kv växelströmsledningar: Fortum XL8, Fortum XL36, Fortum XL37 samt Vattenfall ZL5 S1. Typ av stolpe: XL1 hänger vertikalt över XL2 på halv julgransstolpe. XL8 hänger i portalstolpar, XL36 och XL37 hänger på en gemensam tvåstolpledning, vardera ledningens faser hänger vertikalt bredvid varandra. ZL5 hänger på en halv julgransstolpe när den går parallellt med XL8, fortsätter i halv julgransstolpe via vinkelstolpe när den går parallellt Kontiskanledningen. Ledningen XL8 korsar XL1, XL2, XL36 och XL37. Ledningen ZL5 böjer av vid korsningen och följer XL8 norrut respektive kontiskanledningen och övriga ledningar österut. I detta ledningskomplex ligger ledningarna från nord mot syd: ZL5, XL1 och XL2, XL36 och XL37, se figur 1.1. Mätningarna utfördes av Yngve Hamnerius från Yngve Hamnerius AB, vidare deltog representanter för Svenska Kraftnät, Birka Nät AB (numera Fortum), Vattenfall samt planerings och miljö och hälsoskyddskontoren i Mölndal kommun. Själva mätningen har rapporterats till Mölndals kommun under Då samtliga strömdata inte hade erhållits 2001 kunde inte beräkningsrapporten utföras vid denna tidpunkt.

3 Yngve Hamnerius AB 3 Figur 1.1. Kartskiss över de kraftledningar som berör området. Utgående från strömdata för första halvåret 2001 har jag med hjälp av simuleringar försökt uppskatta årsmedelvärdet av magnetfältet som funktion av avståndet från ledningarna. Jag kontaktade ledningsägarna hösten 2005 för att undersöka om strömlasterna ändrats sedan 2001, de meddelade att de uppgivna strömmarna inte hade ändrats nämnvärt under denna tidsperiod. 2. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT Elektriska och magnetiska fält kan karaktäriseras av sin styrka och frekvens. Frekvensen anges i hertz (Hz), som anger hur många fältstyrkemaxima fältet har per sekund i en punkt. I figur 2.1 visas det elektromagnetiska spektrumet som sträcker

4 Yngve Hamnerius AB 4 sig från låga frekvenser, som nätfrekvensen 50 Hz via radiofrekvens och mikrovågsfrekvens, infrarött, synligt och ultraviolett ljus upptill röntgen och gammastrålning. Figur 2.1. Det elektromagnetiska spektrumet (källa Svenska Elverksföreningen). Synligt ljus intar en särställning då vi kan se elektromagnetiska fält av dessa frekvenser, övriga delar av spektrumet är osynligt. Det finns dock mätinstrument för samtliga delar av spektret. Man definierar fältets våglängd som avståndet, i meter, mellan två vågtoppar. Mellan frekvens och våglängd råder ett bestämt förhållande, nämligen att produkten av des-

5 Yngve Hamnerius AB 5 sa, våglängden gånger frekvensen, är lika med vågens utbredningshastighet. Denna hastighet är lika med ljusets hastighet ( km/s) för alla typer av elektromagnetiska vågor. Låg frekvens svarar mot lång våglängd och hög frekvens mot kort. Vid 50 Hz är våglängden 6000 km, i radiofrekvens området några meter, i mikrovågsområdet några centimeter och i ljusområdet mikrometer. Elektriska fält Elektriska fält beror på spänningar; fältet går från en spänning till en annan. Styrkan på det elektriska fältet anges i volt/meter (V/m). Om man har två plåtar som i figur 2.2 och den ena har spänningen 0 V och den andra 1 kv (kilovolt = 1000 V) så blir den elektriska fältstyrkan, E, lika med spänningsskillnaden, U (= 1 kv) dividerat med avståndet, d, (= 1 m), dvs. 1 kv/m. Detta innebär att alla spänningssatta föremål alstrar elektriska fält. De elektriska fälten är lätta att skärma av. Normala byggnadsmaterial som används i hustak och väggar reducerar normalt de elektriska fälten till låga värden även om huset ligger direkt vid en kraftledning. Figur 2.2. Ett elektriskt fält uppstår mellan föremål som har olika spänning. Den elektriska fältstyrkan (E) är lika med spänningsskillnaden delat med avståndet mellan föremålen. Magnetiska fält

6 Yngve Hamnerius AB 6 Elektriska fält alstras av spänningar, de magnetiska fälten alstras däremot av strömmar. Vi tar ett enkelt exempel, en rak ledning som det går en ström i, se figur 2.3. Runt ledningen skapas ett magnetiskt fält. De elektriska fältlinjerna går från en spänning till en annan, de magnetiska fältlinjerna bildar däremot alltid slutna banor runt om de strömmar som alstrar dem. Styrkan på de magnetiska fälten, den magnetiska flödestätheten, mäts i tesla (T). 1 tesla är en mycket stor enhet. När det gäller normal miljö får vi ta till mikrotesla (µt), milliondels tesla och nanotesla (nt), milliarddels tesla. Figur 2.3 Magnetiska fält bildar slutna fältlinjer kring strömförande ledare. Den magnetiska flödestätheten (B) uppgår till 0,2 µt en meter från en ledare som för strömmen (I) 1 A. Om vi låter en ström, I, gå genom ledaren i figur 2.3, får vi en magnetisk fältstyrka, H, på avståndet, r. H = I 2π r (A/m) Den magnetiska flödestätheten B är, B = µ H (T) där µ är en materialkonstant, permeabiliteten (Vs/Am). Permeabiliteten för vakuum brukar betecknas µ 0, den har värdet 4π 10-7 Vs/Am. Nästan alla material har en per-

7 Yngve Hamnerius AB 7 meabilitet med värde mycket nära µ 0. Detta gäller för normala byggnadsmaterial, biologisk vävnad och de flesta metaller. Endast magnetiska material som järn har en permeabilitet som avviker kraftigt från µ 0. För material med permeabilitet µ 0 blir flödestätheten från ledaren i figur 3: B =µ 0 H = I r (T) Om det går en ström på 1 A i figurens ledare får vi en magnetisk flödestäthet på 0,2 µt en meter ut från ledaren. Vi ser att för normala strömstyrkor blir flödestätheten mycket mindre än 1 T. Är strömmen en likström bildas ett statiskt fält, är det en växelström bildas ett magnetiskt växelfält. De magnetiska fälten är svåra att skärma, normala byggnadsmaterial har mycket ringa skärmverkan var för magnetfälten från en kraftledning kommer att ge förhöjda värden inne i husen för närliggande hus. De studier som genomförts av barnleukemi och magnetfält har visat på ett möjligt samband mellan magnetfält och leukemi. När det gäller elektriska fält finns inte motsvarande vetenskapliga indikationer. Detta har lett till att man har önskat begränsa de magnetiska fälten i bostäder, se vidare avsnitt 5. Den fortsatta behandlingen i denna rapport behandlar därför de magnetiska fälten. 3. UPPMÄTNING AV FÄLTEN Mätningar har genomförts i två frekvensområden: DC: Statiska fält där källan är likspänningsledningen AC: 30 Hz - 2 khz där vanligtvis det nätfrekventa 50 Hz-fältet dominerar. Det statiska magnetfältet uppmättes genom att ett treaxligt fluxgatemäthuvud av fabrikat Barlington anslöts till ett Radians Innova BMM-3 magnetfältinstrument. Det använda Radians Innova BMM-3 instrumentet är i en specialversion som kan ansluta de tre mätsignalerna från Barlingtonsonden och visa magnetfältsresultanten av det statiska magnetfältet.

8 Yngve Hamnerius AB 8 Det magnetiska lågfrekventa fältet uppmättes med Enviro Mentor AB ML-1 magnetfältslogger. Detta instrument mäter RMS-värdet av resultanten av den magnetiska flödestätheten. Instrumentet mäter, och lagrar vid valbara tidpunkter, RMS-värdet av resultanten av den magnetiska flödestätheten i ett dataminne. Efter mätningen ansluter man en dator till instrumentet och överför mätdata till datorn. Frekvensen för detta fält är vanligtvis 50 Hz, dvs. samma som det elektriska kraftnätet. Ibland förekommer också övertoner till detta (främst 150 Hz och dess övertoner). För att få med även dessa har mätinstrumentet ett bredbandsområde 30 Hz till 2000 Hz. Detta område har använts vid mätningarna. Ett ML-1 instrument användes för att logga. Instrumentet registrerade magnetfältet varje sekund för att se om fältstyrkan varierade under mättiden. När instrumentet placerats ut genomfördes, med ett annat ML-1 instrument, en uppmätning av magnetfältet som funktion av avståndet från kraftledningen. Härvid togs det första värdet vid en ytterfas, sedan togs mätvärden var femte meter längs en sträcka vinkelrätt ut mot ledningen så långt terrängen tillät. Avståndet uppmättes med ett 50 m måttband. Mätningarna genomfördes på höjden 1 m över mark. Mätvärdena antecknades i protokollsformulär. Vid varje mätning ringdes kraftkontrollerna upp för att erhålla den aktuella strömlasten på ledningarna, strömmarna antecknades i protokollet. Mätresultaten har tidigare redovisats med ett mätprotokoll per fastighet. I dessa mätprotokoll angavs typ av stolpe, mättid, av kraftkontrollerna angiven strömlast vid mättillfället, vinkelrätt avstånd från närmaste punkt på aktuell bebodd byggnad mot en punkt under en av centerfaserna för ledningarna. En loggning av magnetfältet, som funktion av tiden, i en mätpunkt som låg direkt under ledningarna finns redovisad i Figur 3.1. Syftet med denna registrering är att se om magnetfältet varierat under mättiden, vilket leder till att magnetprofilkurvan kan behöva korrigeras. Loggningarna visade på endast små tidsvariationer, varför några korrektioner ej är aktuella. Mätningarna visar att DC-fältet från Kontiskanledningen är obetydligt jämfört med det jordmagnetiska fältet som ligger på ca 50 µt. De naturliga AC-magnetfälten är

9 Yngve Hamnerius AB 9 däremot mycket låga. Vid vissa av fastigheterna uppmättes klart förhöjda ACmagnetfält. Lindome µt Tid Datum: Starttid: Max: 1.30 µt Min: 1.03 µt Logger 2 placerad i Lindome på P-plats under ledningarna XL 36-37, ZL 5 samt KontiSkan. Figur 3.1. Magnetfältet som funktion av tiden, registrerat från kl till Mätaren var placerad på marken i ledningsgatan. 4. BERÄKNINGAR AV MAGNETFÄLT Mätningarna visade att DC-fältet från Kontiskanledningen var obetydligt jämfört med det jordmagnetiska fältet. Då DC magnetfält ej inducerar strömmar i kroppen och ej heller misstänks ge upphov till några negativa hälsoeffekter har vi ej gått vidare med simuleringar av detta fält. Däremot finns det misstankar om hälsoeffekter av relativt svaga magnetiska AC-fält, IARC (2002). Jag koncentrerar därför simuleringarna på AC-magnetfälten.

10 Yngve Hamnerius AB 10 Från Fortum och Vattenfall har jag erhållit timmedelvärden av strömmen för perioden hela eller delar av 2000 och 2001 för 130 kv-ledningarna (i några fall saknas någon månad). En uppskattning av medelströmmen över ett år från dessa data var 536 A för ZL5-ledningen, 528 A för XL36-ledningen och 438 A för XL37- ledningen. För XL8 har jag inte fått någon uppgift om årsmedelströmmar från Fortum. En beräkning av medelströmmen utgående från erhållna data för strömmar kl. 01 och kl. 13 den 5, 10, 15, 20, 25 och 30 i månaderna jan juni 2001 ger en medelström på 43 A. Vid mätningarna , var strömlasten i de flesta fall något lägre än den registrerade medelströmmen för ledningarna. På den aktuella platsen finns ett stort antal kraftledningar. Strömmarna på dessa ledningar kommer naturligtvis att variera med tiden. Ledningarna är ej synkroniserade utan varierar oberoende av varandra. För en ensam ledning varierar magnetfältet från denna linjärt med strömlasten, varför 10 % mer ström ger 10 % mer magnetfält. Detta innebär att årsmedelmagnetfältet i ett hus vid en ensam ledning, som XL8, kan beräknas med god noggrannhet utgående från årsmedelströmmen. För dubbelledningen XL36 + XL37 är fasledarna i de två ledningarna så arrangerade att fälten från de två ledningarna delvis tar ut varandra. Även ZL5-ledningen ligger så att den kan motverka XL36 men ligger i fas med XL37. Hur bra fälten tar ut varandra beror på riktning och storleksrelationen mellan strömmarna i respektive ledningar. Av strömdata framgår att det inte finns någon synkronism mellan strömmarna i dessa ledningar utan strömstyrkan varierar oberoende i ledningarna. Till och med strömriktningen kan variera och vara olika i ledningarna. Dock finns det en dominerande riktning för alla AC-ledningarna. Detta innebär att det inte finns ett enkelt samband mellan strömstyrka och magnetfält. Om strömmen på den bortre ledningen minskar kan magnetfältet öka hitom ledningen. För att ta hänsyn till detta har jag genomfört teoretiska beräkningar. Beräkningarna har genomförts för kombinationen av de tre ledningarna ZL5, XL36 och XL37. Jag hade tyvärr inte tillgång till någon ritning där alla ledningarna är med på samma bild. Jag har genom att utgå från olika ritningar försökt skapa mig en så bra bild av ledningarnas positioner som möjligt.

11 Yngve Hamnerius AB 11 Beräkningarna har genomförts för horisontella ledningar med nedersta linan på höjden 23 m över plan mark för ZL5 och 28 m för lägsta lina på XL36 och XL37. Detta är använt som en medelhöjd för ledningarna. Magnetfältet har beräknats längs en linje 1 m över mark vinkelrätt ut från ledningen. Här finns ett betydande problem då terrängen är mycket kuperad. Svartmossevägen går i en dalgång med närliggande ledningsstolpar på höjder på ömse sidor om vägen. Svartmossevägen lutar dessutom i sig med högre höjd norrut. Ledningarna har ett nedhäng som beror på temperatur, strömstyrka och eventuell snö- eller islast. För att validera beräkningsmodellen har de beräknade värdena från kraftledningarna jämförts med mätvärdena längs Svartmossevägen från , när de vid mättillfället aktuella strömmarna ansatts i modellen. Överensstämmelsen mellan modellsimuleringen och de uppmätta värdena är god. För att skatta magnetfältet över längre tid har jag genomfört beräkningar av medelmagnetfältet från den kombinerade ledningen. För ledningarna har medelmagnetfältet beräknats utgående från 70 olika timmedelvärden för strömmarna på de tre ledningarna. Beräkningarna har genomförts för de uppmätta timmedelströmmarna på vardera ledningen timmen samt timmen den 5, 10, 15, 20, 25 samt 30 i månaderna januari till och med juni Tiderna har valts för att få ett statistiskt mått på medelmagnetfältet över tiden för tillgängliga data. Det simulerade medelmagnetfält beräknat för plan mark redovisas i tabell 4.1 och 4.2. Den del av ledningen 130 kv-ledningen XL8 som går mot sydost mot Sinntorp, efter att ha korsat Kontiskanledningarna går ensam på portalstolpar, utom en bit når den åtföljs av en lokal 10 kv-ledning. Denna 10 kv-ledning går med fasledarna samlade i en kabel varför de inte bidrar nämnvärt till magnetfältet. I tabell 4.3 redovisas magnetfältet från XL8 en meter över mark, när den uppskattade medelströmmen på 43 A går i ledningen. Fortum uppger att linhöjden är m, för att inte underskatta magnetfältet har beräkningen utförts för linhöjden 10 m.

12 Yngve Hamnerius AB 12 Avstånd norr om ZL5 mittfas Magnetfält 1 m över plan mark Höjdkorrigerad höjd /magnetfält (m) (µt) 0 1,67 5 1, , , , , ,71 +6 m / 0,86 µt* 35 0, , , ,36 +6 m/ 0,39µT** 55 0, , , , , ,16 +6 m/ 0,17 µt*** 85 0, , , , , , , , , , , , , ,05 Tabell 4.1. Beräknat årsmedelmagnetfält 1 m över mark, norr om ledningskomplexet XL37, XL36, XL1, XL2 och ZL5. Avstånd utgår från 1 m över mark under ZL5:s mittfas. Beräkning genomförd för plan mark. Vissa fastigheter ligger på annan höjd vilket ger ett annat magnetfältsvärde, se tredje kolumnen där beräkningar för byggnader på följande fastigheter redovisas * Sagered 3:17, ** Sagered 3:34, *** Backen 2:65.

13 Yngve Hamnerius AB 13 Avstånd söder om ZL5 mittfas Magnetfält 1 m över plan mark (m) (µt) 0 1,67 5 1, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,05 Tabell 4.2. Beräknat årsmedelmagnetfält 1 m över mark, söder om ledningskomplexet XL37, XL36, XL1, XL2 och ZL5. Avstånd utgår från 1 m över mark under ZL5:s mittfas. Beräkning genomförd för plan mark. Mittfasen för XL36 ligger på avståndet 36 m och mittfasen för XL37 ligger på avståndet 43,5 m.

14 Yngve Hamnerius AB 14 Avstånd från XL8 mittfas Magnetfält 1 m över plan mark (m) (µt) 0 0,74 5 0, , , , , , , , , ,03 Tabell 4.3. Beräknat årsmedelmagnetfält 1 m över mark, på båda sidor om ledningen XL8. Avstånd utgår från 1 m över mark under XL8:s mittfas. Beräkning genomförd för plan mark. I figur 4.1 redovisas de beräknade årmedelvärdena för magnetfältsnivåerna 1 m över mark där områden med magnetfältet > 0,4 µt visas med orange färg och områden som ligger mellan 0,2 µt och 0,4 µt visas med gul färg.

15 Yngve Hamnerius AB 15 Figur 4.1. Beräknat årsmedelvärde för magnetfält.

16 Yngve Hamnerius AB HÄLSOEFFEKTER OCH MYNDIGHETSKRAV Det elektromagnetiska spektrumet innefattar ett stort frekvensomfång, och en biologisk inverkan från mikrovågor behöver inte ha samma verkan som magnetfält från en kraftledning. Vi kan därför inte undersöka inverkan från alla elektromagnetiska fält i en studie. I detta avsnitt går vi först igenom de allmänt erkända hälsoeffekterna av riktigt starka lågfrekventa fält, för att senare komma in på forskningen om biologiska effekter av svaga magnetfält och frågan om dessa biologiska effekter kan innebära några hälsorisker. Effekter av starka fält Det är sedan länge känt, att det finns hälsorisker vid direktkontakt med spänningsförande föremål. Om man vid kontakt med en elektrisk strömkrets får ström genom kroppen kan strömmen excitera nervsignaler. Detta kan i värsta fall leda till hjärtstillestånd. Om man tar om ett ledande föremål och ström går genom armen och vidare genom kroppen, kan man inte släppa föremålet, om strömstyrkan ligger över en viss nivå. Detta beror på att handens gripmuskler styrs av strömmen och de elektriska signaler som kommer från hjärnan överröstas av strömmen. För en vuxen man ligger denna nivå på ca 15 ma, något lägre för kvinnor och för små barn kan den ligga så lågt som 5 ma. Vid kontakt med högspänningsledningar kan strömstyrkan bli så stor, att den inte endast exciterar nervsignaler, utan kan även ge upphov till brännskador. Det har genom åren skett ett antal olyckor. Personer har klättrat upp på järnvägsvagnstak och kommit nära kontaktledningen. Ett överslag har skett och personen har förutom nervpåverkan fått brännskador, som inte sällan lett till döden. För att i möjligaste mån minimera antalet elolycksfall, kringgärdas såväl vanliga elinstallationer, som kraftledningar, av en rad säkerhetsbestämmelser. Dessa exempel handlade om direktkontakt med elektriska ledare, hur är det då med exponering av elektromagnetiska fält? Det råder stor enighet om att riktigt starka lågfrekventa elektriska och magnetiska fält kan ge upphov till hälsoskadliga effekter. Elektriska och magnetiska växelfält alstrar inducerade strömmar i människokroppen. Blir dessa strömmar tillräckligt stora, kan de, precis som för ledningsströmmar, excitera nervsignaler. Den inducerade strömtätheten är proportionell mot fältets styrka och mot fältets frekvens. Kraftledningars fält har den mycket låga frekvensen 50 Hz vilket innebär att det krävs myck-

17 Yngve Hamnerius AB 17 et starka fält, för att excitera nervsignaler. Om vi koncentrerar oss på fält under en kraftledning, så ligger magnetfältet på nivåer, upp till ett tiotal µt. Dessa nivåer ligger mer än tiotusen gånger lägre, än de nivåer, som krävs för att excitera nervsignaler. Det är därför ingen risk att magnetfältet från kraftledningen kan leda till excitering av nervsignaler. Effekter av svaga fält Synen på om svaga elektriska och magnetiska fält har någon hälsoskadlig inverkan, har ändrats de senaste åren. De svaga fält man exponeras för i hem och kontorsmiljö, inducerar svaga strömmar i kroppen. Styrkan på dessa strömmar är ej större än de strömmar som finns naturligt i kroppen av t.ex. hjärtats aktivitet. Med anledning av detta, bedömde forskarna allmänt, att hälsorisker av dessa fält var mycket osannolika. Ett första tecken på att denna bedömning kanske var felaktig, kom 1979, då en studie publicerades, där man funnit en korrelation mellan barncancer och magnetfält i hemmen, Wertheimer och Leeper (1979). När denna rapport kom, möttes den av en utbredd misstrogenhet. Den ledde dock till att flera liknande studier genomfördes. När resultaten från de flesta av de fortsatta studierna, (Greenland m.fl 2000) också gav resultat som tydde på ett samband mellan magnetfält och barncancer, började en omprövning att göras. Cancer och påverkan på nervsystemet År 1992 presenterades två svenska studier, dels den s.k. närboendestudien, dels en studie av cancer och yrkesexponering för magnetfält. I närboendestudien undersöktes alla barncancerfall, vuxenleukemier och hjärntumörer för den del av befolkningen som bor mindre än 300 m från 220 och 400 kv-ledningar. Resultaten var att man fann ett dos-responssamband mellan beräknad magnetfältsexponering och barnleukemier. Signifikant förhöjda barnleukemirisker observerades vid exponering över 0,2 µt (Feychting och Ahlbom 1992, 1993). I deras rapport finner man ingen korrelation mellan vuxenexponering i bostäder och leukemi eller hjärntumörer. Forskargruppen har gått vidare och förfinat sitt exponeringsmått till beräknad magnetfältdos under en tioårsperiod före diagnostillfället. Med denna metod finner man en ökad risk för en form av vuxenleukemi, för dem vars beräknade dos överstiger 2 µtår (Feychting och Ahlbom 1994). Studien av yrkesexponering av män och cancer har genomförts av Birgitta Floderus m.fl. (1992, 1993). I undersökningen har man med hjälp av dosimetrar mätt exponeringen över en arbetsdag för fall och kontroller. I denna studie ser man statistiska samband mellan yrkes-

18 Yngve Hamnerius AB 18 exponering för magnetfält och leukemier samt ett något svagare samband för hjärntumörer. De nivåer där man ser riskökningar ligger vid 0,2 0,3 µt. Två danska studier har genomförts med liknade uppläggning, Olsen (1993), Johansen (1998). Resultaten i dessa studier pekar åt samma håll som de svenska studierna, men resultaten är inte statistiskt säkerställda. Vid studier av vuxencancer och magnetfältsexponering i hemmiljön har man i de flesta studierna inte funnit något samband. Det finns numera ett stort antal studier av personer som yrkesmässigt exponeras för elektromagnetiska fält. Studierna bygger i allmänhet på information om yrkestitlar som telegraf och radiooperatörer, aluminiumsmältverksarbetare, spårvagns- och lokförare, ställverks- och linjearbetare etc. I endast ett fåtal av studierna har man genom mätningar försökt fastställa den egentliga exponeringen som individen alternativt yrkesgruppen utsatts för. Data om exponering för andra faktorer i arbetsmiljön som kan vara cancerframkallande saknas också i flertalet av dessa studier. Det är framförallt leukemi och hjärntumörer som undersökts i dessa studier. Leukemiundersökningarna kan delas upp i studier av leukemi som dödsorsak respektive sjukdomsorsak. Majoriteten av studierna av leukemi som dödsorsak visar ej korrelation till yrkesexponering, medan man däremot finner en sådan korrelation i flera av studierna av leukemi som sjukdomsorsak. Resultaten från hjärntumörundersökningarna visar en något mer spridd bild, men även här ser man en korrelation med yrke i flera studier. I flera av yrkesstudierna har man även observerat överrisker för manlig bröstcancer, se t ex.. Matanoski m.fl. (1991). Då detta är en ytterst sällsynt sjukdom har antalet fall varit mycket begränsat, varför inga säkra slutsatser kan dras. En naturlig fråga i sammanhanget är om det finns motsvarande överrisker för den betydligt vanligare kvinnliga bröstcancern. I de flesta studier av exponerade yrkesgrupper har andelen kvinnor varit så låg att några riskuppskattningar ej kunnat göras. Den största undersökningen som gjorts, har genomförts av Lomis och medarbetare (1994). De studerade dödlighet i kvinnlig bröstcancer i 24 av USA:s delstater. Av kvinnor som hade avlidit av bröstcancer, hade endast 68 elektriska yrken. Dessa kvinnor, i elektriska yrken, visade en överrisk för dödlighet i bröstcancer på 38 %. Författarna menar, att man måste vara försiktig med att dra slutsatser, om ett eventuellt samband mellan bröstcancer och yrkesexponering. Tynes (1996) har studerat kvinnliga radiotelegrafister i den norska handelsflottan och sett tendenser till förhöjd brösttumörförekomst för denna grupp.

19 Yngve Hamnerius AB 19 Man har fått störst samstämmighet i resultaten från studier av magnetfältsexponering och barnleukemi. Trots detta kan resultaten från även dessa studier tolkas på olika sätt, då flertalet, i och för sig, finner ökade barnleukemirisker, men i många fall är dessa riskökningar ej statistiskt säkerställda. En möjlig förklaring till att många resultat ej är statistiskt säkerställda, är att det är få barnleukemifall i varje studie varför siffrorna blir osäkra. Att det är få barnleukemifall beror på att barnleukemi, tack och lov är en mycket sällsynt sjukdom. För att få ett säkrare bedömningsunderlag, samarbetade författarna till nio barncancerstudier, varvid de lade samman sina rådata, till en sammanslagen (pooled) analys, Ahlbom m.fl. (2000). I denna sammanslagna analys, ser man en statistiskt säkerställd, drygt fördubblad barnleukemirisk, vid medelexponeringar över 0,4 µt. Man ser inga riskökningar under nivån 0,4 µt. Materialet är så stort, att författarna menar att det inte är sannolikt att riskökningen skulle kunna bero på slumpen. Men de påpekar samtidigt att det aldrig är möjligt att bevisa ett orsakssamband, med hjälp av epidemiologiska undersökningar, varför det är ej är möjligt att utesluta, att en annan faktor, skulle kunna ligga bakom riskökningen. En hypotes som framförts av bl.a. Stevens (1987) är att magnetfältets eventuella cancerverkan skulle ske via påverkan på tallkottkörtelns utsöndring av hormonet melatonin. Melatonin är den starkaste kända antioxidanten och har därför en skyddande inverkan på cellerna mot skador. Vissa djurförsök (Löscher m.fl. 1994) och även försök på människa, har visat att magnetfältsexponering kan sänka den nattliga utsöndringen av melatonin. Enligt hypotesen skulle denna sänkning av melatoninhalten kunna innebära en ökad bröstcancerrisk. Det har också publicerats studier, där man inte sett någon påverkan på melatoninnivåerna, av magnetfält, varför hypotesen måste ses som obevisad hittills presenterades en finsk-amerikansk studie i vilken man fann ett statistiskt samband mellan demenssjukdomen Alzheimer och elektriska yrken, Sobel m.fl. (1995a, 1995b). Denna studie har följts upp med fler undersökningar där liknande tendenser funnits liksom för ALS, Davanipour m.fl. (1995). Epidemiologiska studier kan aldrig bevisa ett orsakssamband mellan en faktor och en sjukdom, för detta behövs djurförsök. I en översiktsartikel skriver Löscher och Mevissen (1994) att det samlats allt mer bevis för att det i försöksdjur som exponerats för kraftfrekventa magnetfält erhålls en cancerpåverkan. Men att bevisen fortfarande är för svaga för att fastlägga ett orsak-verkansamband. Flera av djurförsöken tyder på att magnetfält skulle kunna vara en bidragande faktor för brösttumörutveckling, se t.ex. Löscher m.fl. (1994). Löschers grupp

20 Yngve Hamnerius AB 20 har därefter arbetat vidare med djurförsök och i dessa sett en ökad cancerfrekvens hos magnetfältsexponerade djur, Baum m.fl. (1995). Vid upprepningsstudier vid Batellelaboratoriet i USA, har man ej lyckats upprepa dessa resultat, Anderson m.fl. (1999). Man måste sätta in dessa eventuella överrisker i sitt sammanhang. Vi har cirka 200 barncancerfall om året i Sverige, varav cirka 70 är leukemier. Feychting och Ahlboms (1992) studie visade att mindre än ett barnleukemifall per år kunde orsakas av 220 och 400 kv-ledningar i Sverige. Dvs. risken för det enskilda barnet är mycket liten, även om man bor i ett hus mycket nära en stor kraftledning. Myndigheternas rekommendationer Internationell bedömning WHO koordinerar arbetet med bedömning av hälsorisker av elektromagnetiska fält vid kontoret i Geneve, under the WHO International EMF Project. WHO-organet International Agency for Research on Cancer (IARC), utreder cancerrisker. IARC klassificerar olika agens cancerrisker, enligt en strikt procedur. Denna klassning är indelad enligt Tabell 5.1. Under 2002 studerade en expertgrupp vid IARC forskningen om cancerrisker av statiska och extremt lågfrekventa elektromagnetiska fält. Arbetet finns dokumenterat i en bok, som sammanställer och kommenterar en betydande del av forskningen på området, IARC (2002). Enligt IARC är: Bevisen begränsade för att det skulle finnas ett samband mellan ELF-magnetfält och barnleukemi. Bevisen otillräckliga för att det skulle finnas ett samband mellan ELF-magnetfält och alla andra cancerformer. Bevisen otillräckliga för ett samband mellan magnetfält och cancer i försöksdjur. IARC s bedömning när det gäller statiska elektriska och magnetiska fält samt lågfrekventa elektriska fält är, att nuvarande data, inte räcker för att man skall kunna bedöma om de är cancerframkallande eller inte (grupp 3).

21 Yngve Hamnerius AB 21 Klass Benämning Bevis för cancer 1 Är cancerframkallande Tillräckliga bevis 2A Troligen cancerframkallande Begränsade bevis 2B Möjligen cancerframkallande Mer begränsade bevis 3 Kan inte klassas som cancerframkallande Otillräckliga bevis 4 Troligen inte cancerframkallande Bevis saknas Tabell 5.1 Sammanställning av IARCs klassning av cancer. För lågfrekventa magnetfält görs bedömning att de möjligen skulle kunna vara cancerframkallande, grupp 2B. Expertgruppen gjorde bedömningen att barncancerstudierna utgjorde ett begränsat bevis (limited evidence) för en överrisk för cancer, medan bedömningen av studier på vuxna blev att bevisningen var ofullständig (inadequate evidence). IARC ställningstagande bygger framförallt på epidemiologiska studier av barncancer och magnetfältsexponering. Nationell bedömning Svenska Riksdagen har 1997 beslutat om 15 miljökvalitetsmål. Intressant för denna fråga är miljökvalitetsmålet säker strålmiljö. Människors hälsa och den biologiska mångfalden skall skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön "Riskerna med elektromagnetiska fält ska kontinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgärder ska vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifieras. (detta skall ske löpande)" I Sverige finns för närvarande inga tvingande gränsvärden för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält. Däremot finns flera rekommendationer. Statens strålskyddsinstitut har under år 2002, givit ut allmänna råd för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält, som bygger på Europarådets rekommendation från den 12 juli 1999, om allmänhetens exponering för fält med frekvenser mellan 0 och 300 GHz, SSI (2002). De nivåer som SSI rekommenderar är de som

22 Yngve Hamnerius AB 22 ICNIRP (International Comission of Non-Ionizing Radiation Protection, 1998) har givit ut riktlinjer för exponeringen för elektromagnetiska fält inom frekvensområdet GHz. ICNIRP:s riktlinjer bygger på två allmänt accepterade hälsoeffekter. 1) Lågfrekventa fält kan inducera ström, som om den är tillräckligt stark, kan excitera nervsignaler. 2) Högfrekventa fält kan alstra en skadlig uppvärmning av vävnader i kroppen. Utgående från dessa akuta hälsoeffekter, har ICNIRP satt upp grundläggande begränsningar som, för arbetsexponering ligger 10 gånger under den nivå, där effekten dokumenterats. För allmänhetens exponering har man lagt till en ytterligare säkerhetsfaktor på 5 gånger, för att täcka in variationer i känslighet för barn, gamla och sjuka. De grundläggande begränsningarna säkerställer att elektriska och magnetiska fenomen som kan uppträda i kroppen, inte stör funktioner i nervsystemet eller ger upphov till skadlig värmeutveckling. För lågfrekventa fält innebär de grundläggande begränsningarna, att den inducerade strömtätheten i centrala nervsystemet, medelvärdesbildad över 1 cm 2, är 10 ma/m 2 för yrkesexponering och 2 ma/m 2 för allmänhetens exponering. Då dessa grundläggande begränsningar är svåra att mäta, i en praktisk situation, har ICNIRP infört något man kallar referensvärden. Referensvärdena anges i storheter som kan mätas utanför kroppen och är härledda ur de grundläggande begränsningarna och säkerställer att dessa inte överskrids. Om referensvärdet överskrids innebär det inte nödvändigtvis att de grundläggande begränsningarna överskrids. Om ett referensvärde överskrids ska man istället göra en grundligare utredning för att undersöka om de grundläggande begränsningarna överskrids eller ej. Referensvärden varierar med frekvensen, för kraftfrekvensen 50 Hz är referensvärdet för magnetiska fält 500 µt för arbetsexponering och 100 µt för allmänhetens exponering. Exponeringarna från kraftledningarna ligger med betryggande marginal, under dessa värden, varför det inte är något problem att uppfylla SSI och ICNIRPs krav. SSI:s rekommendationer ger ett tak för kortvariga exponeringar för att undvika akuta hälsoeffekter.

23 Yngve Hamnerius AB 23 Det finns forskning som tyder på att det även skulle kunna finnas långsiktiga hälsoeffekter som barnleukemi. För att skydda mot dessa eventuella effekter utarbetade fem myndigheter under 1996 Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält - en vägledning för beslutsfattare. De fem myndigheterna var Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut. Myndigheterna rekommenderar gemensamt följande försiktighetsprincip: Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Det övergripande syftet med försiktighetsprincipen är att på sikt reducera exponeringen för magnetfält i vår omgivning för att minska risken att människor eventuellt kan skadas. En förklaring av vad menas med normal magnetfältnivå ges i skriften Medianvärdet för bostäder och daghem i större städer är cirka 0,1 µt. I mindre städer och på landsbygden är värdena ungefär hälften. I storstadsområdena har cirka 10 procent av bostäderna minst ett rum med ett magnetfält över 0,2 µt. Nära kraftledningar och transformatorstationer är magnetfälten högre. Mitt under en kraftledning kan det vara ungefär 10 µt. Man beräknar att cirka 0,5 procent av bostadsbeståndet har ett magnetfält över 0,2 µt på grund av närhet till elektriska ledningar av olika typer. Mätningar har gjorts för ett stort antal yrkeskategorier på deras arbetsplatser. Medianvärdet för dessa var cirka 0,2 µt. I många industrimiljöer varierar naturligt nog värdena avsevärt. Det högsta dagsmedelvärdet 1,1 µt mättes för yrkesgruppen svetsare. I juni 2005 gav Socialstyrelsen ut ett meddelandeblad Elektromagnetiska fält från kraftledningar. Meddelandebladet har tagits fram i samråd med Boverket, Elsäkerhetsverket och Statens strålskyddsinstitut. Syftet är att förse beslutsfattare med ett uppdaterat bedömningsunderlag.

24 Yngve Hamnerius AB 24 I sammanfattning skriver man Sambandet mellan exponering för elektromagnetiska fält från kraftledningar och vissa andra elinstallationer och ökad risk för leukemi hos barn har diskuterats under många år. Under 2001 gjordes en omfattande genomgång av de epidemiologiska forskningsrapporter som då fanns. Resultaten från genomgången tyder på att man kan se en viss ökning av leukemirisken hos befolkningsgrupper som exponeras för magnetiska fält på 0,4 µt eller mer (avser långvarig exponering för 50 Hz magnetfält i bostäder). Däremot ser man ingen riskökning under 0,4 µt. Det finns inte någon känd mekanism som skulle kunna förklara hur exponering för så svaga och lågfrekventa fält skulle kunna påverka risken för sjukdom. Det vetenskapliga underlaget anses fortfarande inte tillräckligt gediget för att man ska kunna sätta ett gränsvärde. Det beror bland annat på att det saknas en biologisk förklaringsmodell för påverkan på cancerrisken. Ellagstiftningen liksom miljöbalkens regler om försiktighet är tillämpliga på den här typen av exponeringar. De innebär att risker för människors hälsa ska undvikas så långt som det kan anses ekonomiskt rimligt. Krav på att årsmedelvärdet av magnetfältet skall vara under 0,2 µt vid nybyggnation har ställts på kommunal nivå av Miljöförvaltningen Stockholms stad (2002) respektive Miljöförvaltningen Malmö stad (1998). Elsäkerhetsverket sände under våren 2003 ut en rapport Reduktion av magnetfält från kraftledningar på remiss. I denna preciserar Elsäkerhetsverket, som är en nationell myndighet, vilken nivå som skall gälla vid nya och förnyade kraftledningskoncessioner. Som skrivs i rapporten är forskningsläget inte tillräckligt för att sätta gränsvärden baserade på de epidemiologiska studierna. Elsäkerhetsverket väljer, som en försiktighetsåtgärd, nivån 0,4 µt, för magnetfält från kraftledningar. Tyvärr har inte Elsäkerhetsverket, vid tidpunkten för denna rapports utarbetande, givit ut någon definitiv version av rapporten efter remissbehandling. Den 25 november offentliggjorde Svenska Kraftnät en magnetfältspolicy, nedanstående citat är hämtat från Svenska Kraftnäts hemsida.

25 Yngve Hamnerius AB 25 Svenska Kraftnät har antagit en magnetfältspolicy som innebär en högsta magnetfältsnivå på 0,4 µt som årsmedelvärde för boende invid nya kraftledningar. Nivån gäller all nyprojektering av 400 och 220 kv kraftledningar i det svenska stamnätet och är styrande för utformningen av kraftledningen. - Att vi nu sätter en nivå på pränt innebär att vi tydliggör vårt arbetssätt. Säkerheten har alltid varit viktig för oss och vi tillämpar sedan länge försiktighetsprincipen om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält, säger Jan Magnusson, generaldirektör för Svenska Kraftnät. Försiktighetsprincipen rekommenderades av svenska myndigheter redan år Den lyder: Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Svenska Kraftnät följer alltså denna rekommendation. Vi förtydligar den nu genom att ange 0,4 µt som en säkerhetsnivå vid nyprojektering av kraftledningar. Det är inte vetenskapligt belagt att magnetfält från kraftledningar har skadlig inverkan på människors hälsa. I en del studier har forskarna dock visat på ett visst samband mellan barnleukemi och magnetfält. Vid magnetfältsnivåer under 0,4 µt ses inga sådana samband. - Med policyn visar vi att vi tycker att det är viktigt att de som bor invid våra kraftledningar ska kunna känna sig trygga, säger Jan Magnusson. När det gäller befintliga kraftledningar kommer Svenska Kraftnät att se över hur man kan minska magnetfält som avviker väsentligt från vad som är normalt. Denna översyn kommer att ske i samband med att tillstånd (koncessioner) förnyas. - Vid högre nivåer kommer vi att genomföra åtgärder som minskar exponeringen för magnetfält, om det går att göra till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt, säger Jan Magnusson. Exempel på sådana åtgärder är att ändra sträckningen för kraftledningen eller att vid känsliga avsnitt välja kraftledningsstolpar som medför väsentligt lägre magnetfält än vanliga stolpar.

26 Yngve Hamnerius AB 26 Om magnetfältsnivåerna är höga, över 4-5 µt, där människor bor eller vistas varaktigt, är Svenska Kraftnät berett att åtgärda kraftledningen eller erbjuda inlösen av byggnaden. Koncessioner För att en ledningsägare skall få bygga en högspänningsledning krävs ett tillstånd, koncession, från regeringen. Regeringen får bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse. Villkoren för koncessionen regleras i Ellagen 1, i 11:e anges En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän synpunkt. Koncessionen ges på en bestämd tid, i 13 i Ellagen anges En nätkoncession skall meddelas för fyrtio år, om den avser linje, och för tjugofem år, om den avser område. Om det finns särskilda skäl eller om sökanden begär det, får kortare tid bestämmas. Frågan om förlängning behandlas i Ellagens 14:e Nätkoncessionens giltighetstid får på ansökan av koncessionshavaren förlängas med fyrtio år i taget, om nätkoncessionen avser linje, och med tjugofem år i taget, om den avser område. Om det finns särskilda skäl eller om sökanden begär det, får kortare tid bestämmas. Ansökan om förlängning av giltighetstiden skall göras senast två år före koncessionstidens utgång. Nätkoncessionen gäller till dess att ansökningen har prövats slutligt. I den 15:e stadgas Om det finns särskilda skäl får, på ansökan av koncessionshavaren, en nätkoncessions giltighetstid förlängas tillfälligt på oförändrade villkor. En tillfällig förlängning får meddelas för högst fem år. För de aktuella ledningarna går koncessionerna ut inom den närmaste tioårsperioden 2. För likströmsledningarna XL1 och XL2 gick koncessionen ut , led- 1 SFS 1997:857 2 Telefonkontakt med Ann-Mari Ahlin Statens Energimyndighet Eskilstuna.

27 Yngve Hamnerius AB 27 ningsägaren, Svenska Kraftnät, har lämnat in en ansökan om förlängning. För Vattenfalls 130 kv-ledning ZL5 går koncessionen ut 2013 och för Fortums 130 kvledningar XL8, XL36 och XL37 finns en gemensam koncession som löper till DISKUSSION Som framgår av föregående avsnitt finns det för närvarande inga tvingande gränsvärden för allmänhetens exponering för magnetiska fält. Vissa kommuner har satt ett krav på 0,2 µt för att tillåta nybyggnation av byggnader där människor vistas längre tider. Socialstyrelsen och även Svenska Kraftnät talar om nivån 0,4 µt vid nybyggnad. Svenska kraftnät ger även en nivå 4 µt, när de är villiga att vidta åtgärder för befintliga byggnader. Jag tar i denna rapport inte ställning för någon av dessa nivåer, utan redovisar både var gränsen för 0,4 och 0,2 µt går. Nivån 4 µt uppnås inte för de beräknade medelströmstyrkorna. Beräkningarna visar skillnader i magnetfält mellan olika fastigheter. Den avgörande faktorn är avståndet mellan huset och ledningen. Den starkaste källan i komplexet av ledningar är ZL5, vilket förklarar varför det förhöjda magnetfältet är centrerat kring denna ledning. Det går ungefär lika höga medelströmmar i XL36 och XL37, men på grund av att dessa båda ledningar hänger på gemensamma kraftledningsstolpar varvid faserna har placerats så att fälten från de två ledningarna motverkar varandra blir bidraget mindre från dessa. Ledningen XL8 är lågt belastad vilket förklarar de låga fältnivåerna kring denna. Om man skulle välja nivån 0,4 µt som gräns så går gränsen för denna nivå söder om ledningskomplexet innanför den yttersta ledningen. Det är dock ej tillåtet att bygga

28 Yngve Hamnerius AB 28 hus vid denna punkt, minimiavståndet till yttersta faslina är 10 m i detaljplanerat område. De teoretiska beräkningarna är gjorda för raka ledare på plan mark. I verkligheten har vi ett betydande nedhäng mellan stolparna och marken var kraftigt kuperad vid vissa fastigheter. Dessa skillnader leder till att det verkliga fältet avviker från den teoretiskt beräknade. Avvikelsen kan vara både positiv eller negativ beroende på om det verkliga avståndet från ledarna till huset är större eller mindre än det teoretiskt beräknade. Direkt vid ledningsstolparna hänger linorna betydligt högre än i den teoretiska modellen, varför det verkliga magnetfältet blir mindre och omvänt där nedhänget är som störst. På grund av den starka kuperingen ligger några av husen i backen på Svartmossevägen norr om kraftledningskomplexet på en högre höjd. Dessa fastigheter har angivits i tabell 4.1 som höjdkorrigerade. Beräkningen är utförd för höjden 1 m över mark. För eventuella flervåningshus kommer de övre våningarna att ligga närmare kraftledningslinorna och därför få ett högre magnetfält. Detta kan approximativt korrigeras genom att gränsavstånden till 0,4 och 0,2 µt ökas med lika många meter som översta våningsplan ligger över mark. Vi ser att det finns en mängd faktorer som innebär att det verkliga magnetfältet inte behöver bli som det beräknade. En viktig faktor för magnetfältsnivåerna i framtiden är om strömlasterna kommer att ändras. Historiskt sett har elförbrukningen ökat i samhället, men även antalet kraftledningar har ökat varför strömlasten per ledning inte behöver öka i samma mån som totalförbrukningen. Beräkningarna är genomförda för typiska strömnivåer för dagens drift. Vid kontakt med ledningsägarna ser de inga trender att strömstyrkorna kommer att ändras i den närmaste framtiden. Både kraftledningar och byggnader har en mycket lång livslängd varför det är vanskligt att sia om strömnivåerna på lång sikt. Ledningarna ZL5, XL36 och XL37 går redan i dagsläget med ganska stora strömlaster, varför de teoretiskt inte kan öka mer än ca en faktor 2, utan att ledningarna förstärks. Ledningen XL8 går däremot med en medelström på 43 A vilket är långt under dess tekniska kapacitet. Jag skulle därför

29 Yngve Hamnerius AB 29 rekommendera att man vid detaljplaneringen för nya byggnader lägger till en marginal för framtida möjlig effektökning, speciellt för XL8. Göteborg Yngve Hamnerius, bitr. professor

30 Yngve Hamnerius AB 30 LITTERATUR Ahlbom A, Day N, Feychting M, Roman E, Skinner J, Dockerty J, Linet M, McBride M, Michaelis J, Olsen JH, Tynes T, Verkasalo PK. A pooled analysis of magnetic fields and childhood leukemia. Br J Cancer 2000; 83: Anderson LE, Boorman GA, Morris JE, Sasser LB, Mann PC, Grumbein SL, Hailey JR, McNally A, Sills RC & Haseman JK. (1999) Effect of 13-week magnetic field exposures on DMBA-initiated mammary gland carcinomas in female Sprague-Dawley rats. Carcinogenesis 20: Arbetarskyddsstyrelsen m fl (1996) Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält - en vägledning för beslutsfattare Arbetarskyddsstyrelsen ADI 477. Baum A, Mevissen M, Kamino K, Mohr U & Löscher W. (1995)A histopathological study on alterations in DMBA-induced mammary carcinogenesis in rats with 50 Hz, 100 mt magnetic field exposure. Carcinogenesis 16: Davanipour, Z., Sobel, E., Bowman, J., Will, A. & Qian, Z. (1995) Occupational exposure to electromagnetic fields and the risk of amyotrophic lateral sclerosis The annual review of research on biological effects of electric and magnetic fields from the generation, delivery & use of electricity Palm Springs, Nov 12-16, 1995, Project abstacts: 50. Elsäkerhetsverket. (2002) Reduktion av magnetfält från kraftledningar. Remissutgåva. Feychting, M. & Ahlbom A. (1992) "Magnetic fields and cancer in people residing near Swedish high voltage power lines". IMM-rapport 6/92, Stockholm. Feychting, M. & Ahlbom A. (1993) "Magnetic fields and cancer in people residing near Swedish high voltage power lines".am. J. Epidemiol., 138: Feychting, M. & Ahlbom A. (1994) "Magnetic fields leukemia, and central nervous system tumors in Swedish adults residing near high voltage power lines" Epidemiology 5: Floderus, B., Persson T. & Stenlund, C. (1992) "Ökad risk för leukemier och hjärntumörer vid yrkesmässig exponering för magnetfält" Läkartidningen, 89, nr 50: Floderus, B., Persson, T. Stenlund, C., Wennberg, A., Öst, Å. & Knave, B. (1993) "Occupational exposure to electromagnetic fields in relation to leukemia and brain tumors: a case control study in Sweden Cancer Causes Control, 4: Greenland S, Sheppard A, Kaune WT, Poole C, Kelsh MA. (2002) A pooled analysis of magnetic fields, wire codes, and childhood leukaemia. Epidemiology 2000;11: Guénel, P., Raskmark, P., Bach Andersen, J. & Lynge, E. (1993) Incidence of cancer in persons with occupational exposures to electromagnetic fields in Denmark Br. J. Ind. Med., 50: Hardell, L., Holmberg, B., Malker, H & Paulsson, L.-E. (1995) Exposure to low frequency electromagnetic fields and the risk of malignant diseases - an evaluation of epidemiological and experimental findings European J. of Cancer Prevention, 4, Suppl 1: ICNIRP Guidelines on limits of exposure to time-varying electric, magnetic, and electromagnetic fields (up to 300 GHz), International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection, Health Pysics, April 1998, Volume 74, Number 4. International Agency for Research on Cancer (IARC) (2002), IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans Vol 80, Non-Ionizing Radiation, part 1: