Förslag till nationell strategi för ökad patientsäkerhet

Transkript

1 Förslag till nationell strategi för ökad patientsäkerhet

2 Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN Artikelnr Omslag Foto Sättning Tryck ISBN läggs in i större rapporter som ska vara maximalt sökbara Har de flesta rapporterna. Artikelnummer erhålls av produktionsledaren. Om formgivet omslag Om det finns foton i rapporten Om sättning gjorts externt Tryckeri, ort, månad årtal alt. om den publiceras på webbplatsen 2

3 Förord I denna rapport presenteras ett förslag till nationell strategi för patientsäkerhet med tillhörande mål och prioriterade insatsområden, uppföljning samt fortsatt arbete och organisation. Förslaget är ett led i arbetet med att förbättra patientsäkerheten och är framtaget av Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen (2011/5702/FS). Syftet med strategin är att beskriva den långsiktiga inriktningen i patientsäkerhetsarbetet. Utgångspunkten har varit patientsäkerhetslagen (2010:659) och regeringens nollvision när det gäller antalet vårdskador. Syftet är att gradvis minska antalet vårdskador. Vidare är strävan att vården ska präglas av en patientsäkerhetskultur som ska kännetecknas av patientens delaktighet och medverkan. Den ska också kännetecknas av ett förebyggande arbete. I arbetet med att utveckla och förbättra patientsäkerheten ingår även att kunna göra jämförelser av insatser och resultat, såväl regionalt som internationellt (S2010/9054/FS). I uppdraget har det även ingått att ta fram ett underlag baserat på bästa tillgängliga kunskap om vilka metoder som finns för att öka patientssäkerheten samt analysera vilket vetenskapligt stöd som finns för att dessa metoder har effekt på patientsäkerheten. Kunskapsunderlaget redovisas i rapporten Kartläggning av metoder för patientsäkerhetsarbete en granskning av insatser för patientsäkerhetskultur och metoder för identifiering och analys av risker mot patientsäkerheten. En delredovisning av båda delarna i uppdraget lämnades till regeringen den 31 maj 2012 (S2011/5702/FS). Lars-Erik Holm Generaldirektör 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Inledning 8 Vad innebär patientsäkerhet? 9 God vård och kunskapsstyrning 9 Flera andra strategier och aktörer påverkar patientsäkerheten 10 Överenskommelser mellan staten och SKL 10 Hur förslaget tagits fram 11 Termer och definitioner 11 Nationell strategi för patientsäkerhet 13 Vision 13 Mål 13 Insatsområden 13 God patientsäkerhetskultur i vården 13 Patienten är delaktig i sin vård och behandling 14 Minskat antal frekventa eller allvarliga vårdskador 14 Rätt kompetens vid rätt tillfälle 14 Ökad kunskap om effektiva insatser 14 Nationell samverkan och samarbete mellan aktörer 15 Uppföljning 15 God patientsäkerhetskultur i vården 17 Insatsområden 18 Ledningssystem 18 Individuellt ansvar 18 Rapportering 19 Mätning av patientsäkerhetskultur 19 Patienten är delaktig i sin vård och behandling 20 Insatsområden 20 Delaktighet 20 Patientens kunskap och erfarenhet 21 Säkra kännedom om patientens rättigheter 21 Minskat antal frekventa eller allvarliga vårdskador 23 Insatsområden 23 Förebyggande arbete lokalt, regionalt och nationellt 23 Vårdrelaterade infektioner 24 Läkemedelsrelaterade vårdskador 24 Säkra vårdmiljöer och vårdövergångar 25 Trycksår 25 Rätt kompetens vid rätt tillfälle 26 Insatsområden 26 5

6 Ökad kunskap om effektiva insatser 28 Insatsområden 28 Förslag till organisation och genomförande 30 Referenser 31 Bilaga 1. Patientsäkerhetsarbete internationellt 33 Världshälsoorganisationen (WHO) 33 OECD 33 Europeiska unionen (EU) 34 Nordiska ministerrådet 34 Danmark 34 Norge 35 Exempel på internationella strategier för patientsäker vård 35 Finland 35 Storbritannien 35 Nederländerna 36 USA 36 6

7 Sammanfattning Detta är en slutredovisning av ett regeringsuppdrag om ett mer samlat patientsäkerhetsarbete. I uppdraget har ingått att dels ta fram ett förslag till en nationell strategi för patientsäkerhet, dels ta fram ett kunskapsunderlag om vilka metoder som finns för att öka patientsäkerheten. Kunskapsunderlaget redovisas i rapporten Kartläggning av metoder för patientsäkerhetsarbete en granskning av insatser för patientsäkerhetskultur och metoder för identifiering och analys av risker mot patientsäkerheten [1]. Det övergripande målet med strategin är att antalet vårdskador har minskat till noll. Vidare är strävan en vård som kännetecknas av en god patientsäkerhetskultur och av patientens delaktighet och medverkan, där vårdskador förhindras genom en aktivt riskförebyggande verksamhet. Ett led i att utveckla och förbättra patientsäkerheten är även att kunna göra jämförelser av insatser och resultat, såväl regionalt som internationellt. Förslaget till strategi innehåller fem långsiktiga och patientfokuserade mål som visar riktningen för det fortsatta arbetet: God patientsäkerhetskultur i vården Patienten är delaktig i sin vård och behandling. Minskat antal frekventa eller allvarliga vårdskador Rätt kompetens vid rätt tillfälle Ökad kunskap om effektiva åtgärder För varje mål föreslås särskilda insatsområden. En handlingsplan behöver tas fram för att konkretisera de åtgärder och utvecklingsinsatser som krävs för att nå målen. Strategin innehåller också förslag till organisation, genomförande och uppföljning. Förslaget till nationell strategi för patientsäkerhet tar upp frågor som är av gemensamt och nationellt intresse och anger mål och insatsområden som i vissa fall behöver samordnas på nationell nivå. Ett långsiktigt arbete utifrån strategins intentioner bygger på att flera olika aktörer tar ett gemensamt ansvar och tillsammans lyfter fram frågor som behöver samordnas. Aktörerna är staten, huvudmän, vårdgivare (offentliga och privata), universitet och högskolor samt intresseorganisationer. Vårdgivare har ett uttalat ansvar i lagstiftningen för patientsäkerhetsfrågorna (se t.ex. 3 kap. PSL). 7

8 Inledning Varför en strategi med nollvision? Nollvisionen är bilden av en framtid där människor inte avlider eller skadas för livet i hälso- och sjukvården eller tandvården. Nollvisionen är inte bara en vision utan också ett etiskt förhållningssätt och utgår från att allt ska göras för att förhindra att människor avlider eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra vårdskador, måste hälso- och sjukvårdssystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag och att vårdskador därför inte kan undvikas helt. Den ofelbara människan finns inte. Den föreslagna strategin riktar sig till vårdens och tandvårdens alla olika aktörer, privata som offentliga, kommunala, landstingsdrivna liksom helt privata vård och tandvårdsverksamheter. Behovet av en nationell strategi Varje år skadas över personer i svensk hälso- och sjukvård. Skadorna medför lidande för den enskilda patienten och extra vårddygn på sjukhus. Närmare 9 procent av de patienter som vårdas på sjukhus i somatisk vård (kroppsjukvård) varje år får en vårdskada, visar Socialstyrelsens nationella studie av vårdskador 2008 [2]. Hur många som skadas i primärvården, kommunal hälso- och sjukvård eller i tandvården är inte känt. Det finns inte bara skillnader mellan olika vårdområden utan även regionala skillnader i hur långt patientsäkerhetsarbetet kommit. Säker hälso- och sjukvård är en grundsten i allt kvalitetsarbete och innebär att vårdskador ska förhindras genom aktivt riskförebyggande verksamhet. Kvaliteten och patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården regleras i patientsäkerhetslagen (PSL 2010:659) samt genom de formella krav som finns på ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (3 kap. 1 SOSFS 2011:9). Trots detta inträffar alltså många skador i hälso- och sjukvården och tandvården som hade varit möjliga att undvika. Hälso- och sjukvården behöver bli bättre på att organisera vården utifrån patientens behov och stärka patientsäkerhetskulturen, och samtidigt med begränsade resurser möta det ökade behovet av sjukvård. Hälso- och sjukvården genomgår dessutom fortlöpande tekniska och organisatoriska förändringar, vilket innebär att nya typer av risker ständigt måste hanteras. För att möta denna utmaning behövs gemensamma prioriteringar och mål för att åstadkomma en säker vård till nytta för patient och samhälle. Det är detta behov som Socialstyrelsens förslag på nationell strategi för patientsäkerhet strävar efter att möta. Många aktörer är involverade i arbetet med patientsäkerheten och ett förbättringsarbete pågår redan på många håll inom hälso- och sjukvården. Arbetet har resulterat i flera redan antagna nationella strategier och överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som specificerar olika aktiviteter och mål för det fortsatta arbetet. Patientsäkerhetsarbetet följs upp och redovisas årligen och det visar att en stor utveckling skett 8

9 inom vissa områden. Senaste rapporten visar dock även på regionala skillnader så det handlar inte enbart om att bredda patientsäkerhetsarbetet till områden där alltför lite skett utan även till att minska de regionala skillnaderna [8]. För att skapa en långsiktighet i arbetet behövs en patientsäkerhetsstrategi på nationell nivå med en tydlig organisation som säkerställer att arbetet hålls ihop och når önskade resultat. Det finns en bred konsensus kring behovet och relevansen av att ta fram en nationell patientsäkerhetsstrategi bland de organisationer och experter som bidragit till detta förslag. När det gäller vilka frågor som ska prioriteras skiljer sig dock åsikterna åt, eftersom deltagarna företräder olika verksamhets- och intresseområden. Det är angeläget att utvecklingen av patientsäkerheten genomförs på flera nivåer inom hälso- och sjukvårdsområdet. Många av de områden och frågor som behöver utvecklas är dessutom överlappande eller beroende av varandra. Detta förutsätter också att aktuella aktörer samarbetar. Den föreslagna strategin behöver operationaliseras i ett nästa steg med en tidssatt handlingsplan där aktiviteter och ansvar tydliggörs. En avgränsning har gjorts i strategiförslaget och det är att strategin utgår ifrån att de åtgärder som ges i patientens vård och behandling ges utifrån bästa tillgängliga kunskap. Vad innebär patientsäkerhet? Patientsäkerhet handlar ytterst om skydd mot vårdskada, som enligt PSL, definieras som lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården (1 kap. 5 och 6 PSL). Patienter som har många kontakter med hälso- och sjukvården löper högre risk att drabbas av skador. Dit hör till exempel multisjuka äldre, kroniskt sjuka och patienter inom psykiatrin. Hälso- och sjukvård är verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, tandvårdslagen (1985:125), lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar samt lagen (2009:366) om handel med läkemedel (1kap. 2 PSL). God vård och kunskapsstyrning I 2 a första stycket HSL står det att hälso- och sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Det innebär att den särskilt ska vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, vara lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen samt tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården. God vård är ett även samlingsbegrepp för de mål och kriterier som är vägledande när hälso- och sjukvårdens processer, resultat och kostnader följs upp. Med begreppet god vård menas där att vården är kunskapsbaserad och 9

10 ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid. Att vården är säker är en grundsten i allt kvalitetsarbete inom hälso- och sjukvården. Ett medel för att uppnå god vård och omsorg är att utveckla kunskapsstyrningen inom detta område. Kunskapsstyrning är en arbetsmodell för systematisk utveckling, användning och uppföljning av den bästa tillgängliga kunskapen. Målet är att bästa tillgängliga kunskap ska genomsyra arbetet i vård och omsorg. Kunskapsunderlag styr och stödjer beslutsfattande på alla olika nivåer från praktiken till politiken för att göra största möjliga nytta för befolkningen. Betydelsen av en välfungerande kunskapsstyrning inom vård- och omsorgssektorn har även uppmärksammats i ett flertal utredningar samt i olika överenskommelser mellan regeringen och huvudmännen. Intresset för kunskapsstyrning har även ökat internationellt. Bakgrunden till detta är hälsooch sjukvårdens starka innovationskraft och de snabbt ökande kostnaderna. Det finns också ett ökat tryck från politiker och huvudmän att systematiskt utvärdera medicinska metoder i syfte att stödja beslutsfattande och att förbättra hälso- och sjukvårdens effektivitet. Flera länder har slagit fast att tekniska och medicinska innovationer måste analyseras utifrån ett kostnadseffektivitetsperspektiv innan beslut om finansiering eller subvention fattas. Även ur ett professionsperspektiv blir det allt viktigare att få hjälp att sortera i informationsflödet samt att få stöd att ompröva tidigare kunskap och rutiner [4]. Flera andra strategier och aktörer påverkar patientsäkerheten Regeringen har fastställt strategier som berör patientsäkerheten på flera områden. Några av dessa är Nationell läkemedelsstrategi [12], Nationell ehälsa strategin för tillgänglig och säker information inom vård och omsorg [13] Förslag till utveckling av strategin mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner [14], och En nationell cancerstrategi för framtiden (SOU 2009:11). För att optimera strategiernas effekt inom områden som berörs av flera strategier, bör åtgärderna samplaneras. Överenskommelser mellan staten och SKL För att ytterligare stimulera arbetet för ökad patientsäkerhet har staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) enats om en överenskommelse om förbättrad patientsäkerhet för perioden Överenskommelsen syftar till att genom ekonomiska incitament och genom att sätta patientens behov i centrum, uppmuntra till och intensifiera patientsäkerhetsarbetet. De områden som lyfts fram i överenskommelsen är patientmedverkan, ehälsa, läkemedelsanvändning, antibiotikaresistens, vårdrelaterade infektioner och överbeläggningar. Socialstyrelsen har till uppgift att årligen följa upp överenskommelsen genom att bedöma i vilken grad landstingen har uppfyllt de uppställda kraven. Staten och SKL har också en överenskommelse för åren som gäller sammanhållen vård och omsorg för de mest sjuka äldre. Den överenskommelsen handlar om att sätta de mest sjuka äldres behov i centrum och 10

11 använda ekonomiska incitament för att uppmuntra, stärka och intensifiera samverkan mellan kommuner och landsting. Hur förslaget tagits fram För att inhämta relevant kunskap och erfarenhet har Socialstyrelsen genomfört workshops och seminarier med experter inom patientsäkerhet, säkerhetskultur, organisation och hälsoekonomi samt representanter från universitet, högskolor och SKL. Inhämtande av synpunkter har skett under arbetets gång, i enskilda samtal och i hearings, med representanter från SKL, Svenska läkaresällskapet, Vårdföretagarna, Vårdförbundet, Famna, Patientnämnden i Stockholms läns landsting, Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund, Svensk sjuksköterskeförening, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, Privattandläkarna och Sveriges Pensionärsförbund. En litteraturgenomgång har gjorts som inkluderat aktuell lagstiftning med förarbeten, rapporter, artiklar och forskning inom patientsäkerhetsområdet samt olika strategier. Kartläggningen av den vetenskapliga litteraturen har också legat till grund för förslaget [1]. Även nationella och internationella konferenser och dokument i ämnet patientsäkerhet har studerats (bilaga 1). Förslaget till strategin har sänts på remiss till SKL, Svenska läkaresällskapet, Vårdföretagarna, Vårdförbundet, Famna, Patientnämnden i Stockholms läns landsting, Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund, Svensk sjuksköterskeförening, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, Privattandläkarna och Sveriges Pensionärsförbund samt företrädare för olika vårdgivare via de regionala tillsynsmyndigheterna och till enskilda experter. Utifrån remissvaren har förslaget redigerats och även beaktat de värdefulla synpunkter som framkom i ett avslutande möte där representanter ovan namngivna organisationer representerades. Termer och definitioner De centrala termer som används rapporten definieras enligt följande: Vårdskada Lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården (1 kap. 5 första stycket PSL). Allvarlig vårdskada Vårdgivare En skada som är bestående och inte ringa eller har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit (1 kap. 5 andra stycket PSL). Statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som myndigheten, landstinget eller 11

12 kommunen har ansvar för (offentlig vårdgivare) samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet (privat vårdgivare) (1 kap. 3 PSL, se även ) Huvudman Myndighet eller organisation som juridiskt och ekonomiskt har ansvaret för viss verksamhet ( 12

13 Nationell strategi för patientsäkerhet Vision Visionen är en nollvision vilket innebär att ingen patient ska få en vårdskada. Nollvisionen beskriver en vård som kännetecknas av en patientsäkerhetskultur där vårdskador förhindras genom en aktivt riskförebyggande verksamhet. Mål Till visionen om en säker vård till nytta för patienten knyts fem långsiktiga och patientfokuserade mål som visar riktningen för det fortsatta arbetet: God patientsäkerhetskultur i vården Patienten är delaktig i sin vård och behandling Minskat antal frekventa eller allvarliga vårdskador Rätt kompetens vid rätt tillfälle Ökad kunskap om effektiva insatser Insatsområden För att åstadkomma en utveckling inom de uppsatta målen föreslås olika insatsområden för varje mål sammanlagt handlar det om 16 insatsområden. Insatsområdena har hög angelägenhetsgrad och kräver nationell samordning samt gemensam prioritet av flera aktörer. Olika insatsområden kan oftast kopplas till flera mål. Till exempel berör målet om en god patientsäkerhetskultur i vården samtliga insatsområden och det är angeläget att det genomsyrar allt patientsäkerhetsarbete. En handlingsplan behöver tas fram för att konkretisera de åtgärder och utvecklingsinsatser som krävs för att nå målen. God patientsäkerhetskultur i vården För att uppnå målet om en god patientsäkerhetskultur i vården föreslås följande insatsområden: Stärka patientsäkerhetskulturen genom att tydligagöra ledares, chefers och personalens individuella ansvar i kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet. Säkerställa att ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete är infört. Säkerställa kopplingen mellan patientsäkerhetskultur och vårdskador. 13

14 Mäta patientsäkerhetskulturen i olika verksamheter och omsätta resultatet i åtgärder. Patienten är delaktig i sin vård och behandling För att uppnå målet om att patienten är delaktig i sin vård och behandling föreslås följande insatsområden: Skapa delaktighet genom att på ett enkelt och begripligt sätt involvera den enskilda patienten i beslut som rör hälsotillstånd, vård- och behandlingsalternativ samt risker. Ta tillvara patientens kunskap och erfarenhet i vårdens alla nivåer och som underlag inför förbättringsarbete och övergripande beslut. Säkra att chefer, vårdpersonal och patienter har kännedom om patientens rättigheter. Minskat antal frekventa eller allvarliga vårdskador För att uppnå målet om minskat antal frekventa eller allvarliga vårdskador föreslås följande insatsområden: Identifiera risker och vidta åtgärder lokalt, regionalt och nationellt för att förebygga frekventa och allvarliga vårdskador. Identifiera risker och vidta åtgärder för att förebygga frekventa och allvarliga vårdskador för de mest sköra patientgrupperna. Öka kunskapen om vårdskador och risker inom kommunal hälso- och sjukvård, psykitrisk vård, primärvård och tandvård. Rätt kompetens vid rätt tillfälle För att uppnå målet om rätt kompetens vid rätt tillfälle föreslås följande insatsområden: Säkra yrkeskompetens och integrera riskhanteringskunskap i grund- och specialistutbildningar samt i påbyggnads- och vidareutbildningar. Säkra yrkeskompetens och riskhanteringskompetens vid introduktion av ny personal samt kontinuerlig fortbildning. Säkra yrkeskompetens vid förändringar i vården, som till exempel vid införande av nya metoder, läkemedel, teknik och organisation. Ökad kunskap om effektiva insatser För att uppnå målet om ökad kunskap om effektiva insatser föreslås följande insatsområden: Satsa på forskning och utveckling av metoder för patientsäkerhetsarbetet, med speciell hänsyn till patientsäkerhet inom olika vårdformer, vårdens övergångar och patientmedverkan. Utveckla lokala och nationella uppföljningssystem för att möjliggöra utvärdering av metoder som redan används i hälso- och sjukvårdens patientsäkerhetsarbete. 14

15 Genomföra mindre omfattande effektutvärderingar av nya metoder för att arbeta med patientsäkerhet i hälso- och sjukvården, innan de introduceras på nationell nivå. Nationell samverkan och samarbete mellan aktörer Strategins mål spänner i detta förslag brett över patientsäkerhetsområdet och ska leda arbetet mot strategins vision och övergripande mål. Den breda ansatsen innebär att strategin vänder sig till ett stort antal aktörer, direkt och indirekt berörda av patientsäkerhetsarbetet. Förslaget tar dessutom upp frågor som är av gemensamt och nationellt intresse och anger delmål och insatsområden som i vissa fall behöver samordnas på nationell nivå. Ett långsiktigt arbete utifrån strategins intentioner bygger på att flera olika aktörer tar ett gemensamt ansvar och tillsammans lyfter fram frågor som behöver samordnas. Aktörerna är staten, myndigheter, huvudmän, vårdgivare (offentliga och privata), universitet och högskolor samt intresseorganisationer. Vårdgivare har ett uttalat ansvar i lagstiftningen för patientsäkerhetsfrågorna (se t.ex. 3 kap. PSL). Det finns ett antal utmaningar som måste hanteras för att få till ett mer samlat patientsäkerhetsarbete och det kräver en nationell samordning och ett nationellt helhetsansvar. Uppföljning Ett viktigt led i att utveckla och förbättra patientsäkerheten inkluderar uppföljning av mål och insatsområden och möjligheten att kunna göra jämförelser av insatser och resultat, såväl på regional som nationell nivå, för att se över vilka åtgärder som eventuellt behöver revideras. Lika viktigt är att arbetet följs upp av vårdgivarna själva som en del i deras systematiska kvalitetsarbete. Även internationell benchmarking bör så långt möjligt eftersträvas. Det är av stor vikt att de rådande regionala skillnader inom patientsäkerhetsområdet, som bland annat påvisats i Socialstyrelsens lägesrapport inom patientsäkerhetsområdet 2013 [8] avseende såväl processer som resultat, minskar. Vad som ska följas upp nationellt behöver diskuteras och metoder för detta behöver utvecklas. De uppföljningssystem som redan är i bruk ska tas till vara och används, till exempel den nationella modellen för uppföljning av överbeläggningar på sjukhus, de nationella mätningarna av vårdrelaterade infektioner, basala hygienrutiner och klädregler, tryckssårsförekomst och användning av strukturerad journalgranskning. Ett utvecklingsarbete avseende möjligheten att kategorisera och sammanställa rapporterade lex Maria-händelser, enskildas klagomål och inkomna ärenden till landets olika patientnämnder är önskvärt så att dessa informationskällor kan användas i större utsträckning än vad som för närvarande sker. Uppföljningen av insatsområdena bör beskriva hur arbetet framskrider medan uppföljningen av målen är mer övergripande. Ambitionen bör vara att uppföljningen är så heltäckande som möjligt samt att den ger en sammanhållen bild av utvecklingen inom patientsäkerhetsområdet. 15

16 För att kunna bedöma de olika insatsernas genomslag i verksamheterna och effekterna på patientsäkerheten är det väsentligt att det finns uppbyggda system för datainsamling och en uppsättning av särskilt utvalda indikatorer. En viktig förutsättning är att termer och begrepp är tydligt definierade och kända. Indikatorer kan också målsättas genom att kopplas till målnivåer. Resultat av uppföljningar på nationell nivå bör presenteras i årliga lägesrapporteringar samt i öppna jämförelser och utvärderingar som ökar insynen i vad som görs inom patientsäkerhetsområdet. Öppna jämförelser skapar också möjlighet för beslutsfattare och profession att lära av varandra. Syftet med jämförelserna är att stödja ett systematiskt förbättringsarbete som bidrar till en god och säker vård som är till nytta för patienten. Även en proaktiv tillsyn av patientsäkerheten, där snabb återkoppling till verksamheterna samt nationella iakttagelser sammanfattas, är ett viktigt verktyg för att omsätta visionen i handling. Vidare kan resultat av en nationell uppföljning av utveckling inom patientsäkerhetsområdet vara en viktig grund för en mer riskbaserad tillsyn. 16

17 God patientsäkerhetskultur i vården Ledarskapet är centralt för säkerhetskulturen. Alla ansvariga chefer och utsedda befattningshavare i hälso- och sjukvården, tandvården samt berörda delar av socialtjänsten behöver ta en ledande roll i utvecklingen av en aktiv säkerhetskultur inom organisationen för att den ska bli en integrerad del i verksamheten. Ledarskap handlar om att mobilisera uppmärksamhet, resurser och metoder mot särskilda mål, värden eller resultat. En kontinuerlig minskning av patientskada kräver tydlighet och uthållighet bland alla ledare, från första linjen till den politiska ledningen. Ledarskap kräver närvaro och synlighet. Ledare måste i första hand lära sig direkt från och arbeta nära den personal för de ansvarar för. Kulturella förändringar och ständiga förbättringar kommer ur hur ledare agerar, genom sina åtagande, uppmuntran och medkänsla. [22]. Säkerhetskultur är en benämning som utvecklats ur begreppet organisationskultur. Organisationskultur är i sin tur är en benämning på kollektiva tankar och värderingar som påverkar medarbetarnas uppfattningar och därmed också verksamheten i en organisation [18]. Med säkerhetskultur avses kollektiva tankar och värderingar som påverkar riskmedvetenheten och hanteringen av risker i en verksamhet. Med patientsäkerhetskultur avses därmed värderingar och förhållningssätt som påverkar patientsäkerheten. Grunden till en god patientsäkerhetskultur är att all personal är medveten om och vaksam på de risker som kan uppstå, och att verksamhetskulturen tillåter en öppen diskussion om sådana risker och tillstånd som påverkar patientsäkerheten. För att medarbetare ska vilja, tillåtas och våga diskutera frågor om säkerhet är det viktigt att organisationsledningen för en vårdverksamhet skapar förutsättningar i form av följande exempel: En rapporteringskultur där medarbetare frivilligt rapporterar misstag, där den rapporterade informationen tas tillvara och analyseras och där resultaten återförs till den personal som är berörd. En rättvisekultur med en förtroendefull atmosfär, där medarbetare uppmuntras att dela med sig av säkerhetsrelaterad information i vetskap om att de inte kommer att skuldbeläggas, och där de samtidigt inser sitt eget ansvar. En flexibel kultur med en respekt för medarbetarnas kunskap som medför att de som kan en specifik arbetsuppgift bäst, också tillåts kontrollera den. En lärande kultur som innefattar en vilja och en kompetens att använda information från tillgängliga säkerhetssystem samt en förmåga att driva igenom förändringar om det behövs [20]. 17

18 Insatsområden Till delmålet om en god patientsäkerhetskultur i vården kopplas följande insatsområden: Stärka patientsäkerhetskulturen genom att tydliggöra ledares, chefers och personalens individuella ansvar i kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet. Säkerställa att ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete är infört. Säkerställa kopplingen mellan patientsäkerhetskultur och vårdskador. Mäta patientsäkerhetskulturen i olika verksamheter och omsätta resultatet i åtgärder. Ledningssystem En grundförutsättning för att vårdskadorna ska minska är att vårdgivarna tar ansvar för kvaliteten och säkerheten i vården (se till exempel 3 kap. 2-2h och 31 HSL samt SOSFS 2011:9). Det är grundläggande att vårdgivarna ansvarar för att det finns ett ledningssystem för verksamheten som uppfyller de krav som ställs i lagstiftningen, till exempel i SOSFS 2011:9. Därtill är det viktigt att de uppföljningar av den egna verksamheten som ingår i detta ledningssystem efterfrågas samt att resultaten används för att kontinuerligt förbättra patientsäkerheten. Det är också angeläget att ledningen inom hälso- och sjukvården skapar förutsättningar för att personalen ska kunna arbeta systematiskt för att förhindra vårdskador och för att verksamheten ska hålla en hög kvalitet [21]. Socialstyrelsens krav på ledningssystem har funnits i hälso- och sjukvården sedan 1993 och dagens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) trädde i kraft den 1 januari Föreskrifterna och de allmänna råden är tillämpbara för hälsooch sjukvården, tandvården, socialtjänsten och verksamheter enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (1 kap. 1 SOSFS 2011:9). Ledningssystemet ska enligt 3 kap. 1 2 SOSFS 2011:9 användas för att systematiskt utveckla och säkra verksamhetens kvalitet samt för att planera, leda, kontrollera, följa upp, utvärdera och förbättra verksamheten. Individuellt ansvar Tydliga regler och rutiner är viktigt för att säkerställa patientsäkerheten i en verksamhet. Kända och accepterade riktlinjer och rutiner som tillämpas, utgör grunden för en patientsäkerhetskultur som alla medarbetare i en verksamhet ansluter sig till. Vårdgivarna har det yttersta ansvaret för att säkerställa patientsäkerheten i en verksamhet (3 kap. 1 PSL). Men all yrkesverksam hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att bidra till att en hög patientsäkerhet upprätthålls. 18

19 Det anges i 6 kap. 4 PSL. I detta syfte ska personalen, enligt samma paragraf, rapportera risker för vårdskador samt händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada till vårdgivaren. Rapportering Vårdgivaren ska utreda händelser som har medfört eller kunde ha medfört en vårdskada. Det anges i 3 kap. 3 PSL. Två viktiga förutsättningar för att kunna fullgöra detta är att verksamheten har fungerande rutiner och en patientsäkerhetskultur som gör att medarbetarna kan och vågar rapportera de avvikelser som observeras. En god patientsäkerhetskultur omfattar även att verksamheten använder den kunskap som vårdpersonalen rapporterar för att förhindra att liknande tillbud eller vårdskador uppstår (se även kraven på utredning av avvikelser och förbättringsåtgärder i 5 kap. 3-8 SOSFS 2011:9). Mätning av patientsäkerhetskultur Patientsäkerhetskultur beskrivs som ett förhållningssätt och attityder, hos enskilda personer och grupper inom en vårdenhet, som har betydelse för patientsäkerheten. Attityderna och förhållningssättet i en organisation förändras i takt med att insikten om riskerna i verksamheten växer. De påverkas även av utvecklingen i samhället, nya metoder, ny teknik och så vidare, och är alltså inte oföränderliga. Det finns således skäl till att återkommande mäta patientsäkerhetskulturen i en verksamhet. Syftet med att mäta patientsäkerhetskulturen är att [1]. kartlägga styrkor och svagheter i patientsäkerhetskulturen för att tydliggöra angelägna förbättringsområden öka insikten hos både ledningen och övriga medarbetare om de faktorer som kan påverka patientsäkerheten studera förändringar i förhållningssätt och attityder som effekt, till exempel av genomförda interventioner jämföra enheter, yrkeskategorier etc. Resultatet av mätningen utgör ett underlag till beslut om förbättringsåtgärder [7]. 19

20 Patienten är delaktig i sin vård och behandling Att nå och förstå varandra i rollerna som patient och behandlare är en grundläggande förutsättning för god vård. Kommunikation och information är områden som har direkt bäring på patientsäkerhet. Att patienter känner sig respekterade och kan lita på att vården ges på lika villkor skapar förtroende som har betydelse för patientens upplevelse av delaktighet i sin vård och behandling. I förlängningen har detta även betydelse för behandlingsresultatet och patientens säkerhet. Patientmedverkan innebär mer än bara engagerade människor i en diskussion om vården. Engagemang innebär att patientens röst hörs på varje nivå i vårdsystemet, även när den rösten är svag. Patientsäkerheten förbättras när patienter är mer delaktiga i sin vård och har mer kontroll. Patientmedverkan är avgörande för leverans av god och säker hälso- och sjukvård. Patientmedverkan är viktig i vårdens alla delar och nivåer: i första linjen, i mötet mellan patienten och vårdaren; på den organisatoriska nivån; och på nationell nivå. Patientens röst bör också höras vid driftsättning av ny hälsooch sjukvård, under utbildningen av vårdpersonal och i regleringen av hälso- och sjukvård. Målet är inte att patienter är passiva mottagare utan patientens delaktighet kan skapa ett mervärde för många. Patientmedverkan får aldrig krävas men bör välkomnas i hälso- och sjukvården [22]. Insatsområden Till delmålet om patientens delaktighet i sin vård och behandling kopplas följande insatsområden: Skapa delaktighet genom att på ett enkelt och begripligt sätt involvera den enskilda patienten i beslut som rör hälsotillstånd, vård- och behandlingsalternativ samt risker. Ta tillvara patientens kunskap och erfarenhet i vårdens alla nivåer och som underlag inför förbättringsarbete och övergripande beslut. Säkra att chefer, vårdpersonal och patienter har kännedom om patientens rättigheter. Delaktighet Enligt 6 kap. 1 PSL ska vården så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska enligt 2 b HSL bland annat få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. En patient som är aktivt delaktig kan lättare medverka till att uppnå målen för vården och behandlingen och förebygga säkerhetsrisker. I delbetänkandet Patientlag (SOU 20