Joachim Davidsson Liberal debattör inom innovation & entreprenörskap

Transkript

1 På tal om entreprenörskap Nu har vi fått en ny minister för att leda näringslivsutveckling, entreprenörskap och innovationsarbetet här i Sverige. Hon säger i media att hon vill förbättra innovationsklimatet i Sverige för att "skapa tillväxt och jobb" samt nämner särskilt att hon vill förenkla reglerna för företagare och göra en översyn för statliga riskkapitalbolag. Vår nya näringslivsminister Annie Lööf är en proffspolitiker som aldrig, vad jag kan se, arbetat på ett företag. Hon verkar vara en driven och duktig kvinna som mycket tidigt började med politiken och som nu nått ända fram till att bli partiledare och minister. Stort grattis! Innebär detta något positivt eller negativt? Vet inte men jag skall inte heller ha allt för många förutfattade meningar utan vi får väl se vad hon med hjälp av andra kan skapa för oss alla inom området näringslivsutveckling. Hon säger själv att hon är en lyssnande ledare vilket kan vara bra, men glöm inte att vi också vill se en som kan prestera och resultat talar alltid för sig själv. Utan pension törs inte politiker starta bolag Det bliv lite mediabrus kring detta med politikers pensioner, dvs att regeringen kräver alla andra att aktivt söka nytt jobb utom fd politiker. Detta är dock inte ett borgligt system för det är mest politiker från den rödgröna sidan som utnyttjar detta år efter år. Jag höjer knappast på ögonbrynen när jag ser att akademiker kör lite bolag på sidan för att tjäna lite på att de forskar via skattemedel. Höjer inte heller på ögonbrynen när politiker startar egna firmor för att dra nytta av sitt politiska nätverk. Tycker alla kan få tjäna på sin kunskap och erfarenhet. Vet man var man skall dra gränsen för konkurrens och jäv samt inte drar nytta av andra så tycker jag detta känns både naturligt och riktigt. Vad som där emot gör mig fundersam är om vi har sk lärare inom entreprenörskap, generaldirektörer med ansvar för näringslivsutveckling eller massor av tjänstemän som skall ha utvecklade idéer och förslag kring företagande utan att verkligen drivit eller finansierat bolag. Att ha en politiskt tillsatt ledare utan praktik kunskap och erfarenhet är en sak, att också ha tjänstemän, rådgivare och beslutsfattare inom entreprenörskap och innovation utan praktiskt kunskap och erfarenhet gör mig klart bekymrad. Jag har träffat allt för många som skall lära andra starta bolag men som inte klarar av det med egen kunskap och egna pengar själv. Får man inte pengar från Vinnova eller Tillväxtverket så är inte idéerna värda att gå vidare med. Jag tycker nog då att man inte vet grunderna för vad jag i alla fall kallar entreprenörskap om man går omkring och tänker på detta sätt. Många blir upprörda att politiker tjänar pengar, inte jag även dessa måste få tjäna en slant. Detta med att politiker får betalt via pension av landsting, kommunen eller kanske staten fram tills de går i verklig pension eller får ett nytt jobb, samt att man funnit ett kryphål i det faktum att om man driver företag och endast tar ut vinst, inte lön, så kan man få både, är inte så upprörande för mig som det verkar för andra. Media tog ut Annika Billström som exempel för hon hade ett företag, tog ut några hundra tusen kronor i vinst samtidigt som hon fick runt kronor i månaden från Stockholms stad. Jag vill inte peka på detta exempel på att någon gjort ett fel men jag höjde på ögonbrynen när jag hörde en radiointervju med Annika Billström som sade hade jag inte haft detta skydd så hade jag nog aldrig startat ett företag. Där känns det för mig som är pudelns kärna, inte ens erfarna politiker känner sig trygga i det politiska landskap de valt att bygga upp för att skapa och driva företag. Vad skall då alla andra göra som inte

2 har kr i månaden från Stockholm Stad? Bidrag och stöd verkar vara enda modellen för en del att skapa och driva företag men det måste vara så mycket mer, eller hur? Jag vill inte komma med allt för många pekpinnar för alla de som satsar sin fritid till att engagera sig till att förbättra sina samhällen skall ha beröm. Visst är det så att vi inte alltid håller med varandra men jag vill inte kritisera engagemang även om en del personers engagemang kanske handlar mer om att synas och att få bekräftelse. Vem behöver inte detta? Med detta sagt så tycker inte jag om modellen med proffspolitiker eller att man ger sig in i regionalt och kommunalt politisk arbete på livstid. Jag noterar under resor i Sverige att man kan se personer cementerar sig i vissa positionen inom kommunal och landstingspolitiken. Vissa håller samma plats i 20 år eller mer och då undrar jag vad för utveckling man har att vänta sig om man bor i detta samhälle? Nytänkande eller något annat? Alla politiker, från regeringskansliet till riksdagen och ned, får nog sätta sig ned och börja se över om vi inte borde skapa ett system där man tvingas ut i arbetslivet om man skall få fortsätta vara politiker. Jag är dock inte säker på att jag tycker det måste krävas pension i alla lägen för att tvinga fd politiker att också börja jobba och tjäna egna pengar. Visst är det så att politik kan vara en karriär man annars inte skulle haft med den utbildning, karriärsval mm man tidigare valt. Visst finns det ekonomiska incitament för personer som också gör att de kanske klamrar sig fast vid något de egentligen borde lämna över till andra. Jag är mycket positiv till den utveckling jag sett de senaste 4-5 åren där man börjat rekrytera mer från näringslivet till de positioner som har nära koppling till näringslivsutveckling eller finans. Jag har länge vänt mig mot vad man beskriver som du skall ha erfarenhet av politiskt styrda organisationer inom kommunal och statlig förvaltning. Vad man då ofta har menat att man inte söker någon med nya initiativ och idéer. Vi behöver i stället nytt blod, nya tankar och impulser i vår offentliga (ofantliga) förvaltning. Tycker inte alls om det tjänstemannavälde som utvecklat sig och tror definitivt vi kan bli, och borde blir effektivare och bättre. Jag tror inte argumentet håller mot alla problem man upptäcker att "vi måste få mer medel till vår verksamhet. Vi måste lära alla att anpassa sig till sin egen plånbok precis som alla familjer och företag får göra, samt att vi skall bli mycket bättre att få ut mer för varje krona vi investerar i statliga och kommunala tjänster. Statligt riskkapital, eller inte? Kanske kan man stimulera via inköp? Företaget Visma presenterade nyligen statistik som säger att fyra av tio svenska småföretagare tycker att staten gör bättre nytta genom att köpa från dem än att förse dem med riskkapital. Frågan är dock om det ena skall utesluta det andra? Svenska småföretag behöver lättare tillgång till riskkapital, frågan är kanske om det borde vara statlig eller privat? Regeringen har i sin höstbudget presenterat ett förslag om regelförenklingar som ska göra statligt riskkapital mer tillgängligt för svenska entreprenörer. Det låter bra men hur skall det fungera i praktiken, fråga är som statens tjänstemän är lämpliga beslutsfattare om vad som är en bärande affärsidé, eller inte? Kanske gör de bättre nytta i att investera i privata riskkapitalföretag som sedan får instruktioner att prioritera i små företag? Jag deltog i Sweden/US Entreprenurial Forum här i Stockholm och när vi hade en liten workshop under titeln Creating policies for innovation and entrepreneurship diskuterade vi ämnen som såddfinansiering, entreprenörskap som sådan, är en innovationsstrategi verkligen nödvändig samt är det design som driver innovation, eller är det tvärtom? Kanske med rätta tycker man i USA att man är bättre än oss på att skapa och fostra entreprenörer, men en del av detta är också ett resultat av att det finns program och strategier att tvinga federala myndigheter att hjälpa små företag, jämfört med dem vi har här i Sverige. Ett exempel på detta är att amerikanska myndigheter förväntas spendera 23,5% av sin offentliga upphandling via småföretag. Det finns också krav på federala myndigheter att

3 om de vill spendera 100 miljoner dollar på forskning och utveckling (som exempel) i medicinsk forskning (som exempel) måste man automatiskt avsätta 2,5% av dessa 100 miljoner dollar för programmet SBIR (Small Business Innovation Research ), som ger bidrag till små företag och enskilda innovatörer att kommersialisera sina forskningsresultat. Även om inte direkt samordnade, har USA tre stora program för att utveckla innovation och entreprenörskap i små företag och de kallas SBIR (att finansiera forskning), SBIC (Small Business Investment Company, för att skapa små företag riskkapital med fokus på startkapital) och STTR (Small Business Technology Transfer Program med fokus på tekniköverföring). När vi i Sverige säga att vi försöker kopiera det här så vi har inte riktigt gjort det eftersom vi inte ta detta samlade grepp om frågan om forskning, finansiering och kommersialisering som det har gjort i USA. Den amerikanska kongressen har haft ett långsiktigt engagemang för att stimulera små företag och deras tillväxt, även om det faktiska genomförandet av programmen är ganska decentraliserad. Vi här hemma i Sverige har mer byggt ett löst nätverk av resurser som mer påminner om olika öar måste man simma mellan för att få hjälp och stöd när man vill finansiera en idé eller innovation. De som är duktiga simmare klarar att finna kapital, i alla fall delar av vad man behöver. Många ger dock upp för man tycker man drunknar i byråkrati och regelverk. Samarbete och samverkan mellan dessa resurser och myndigheter är inte vår starka sida. När företaget Visma frågade dessa småföretagare nyligen om vad de tycker om statligt riskkapital och stöd så tycker lika många, ca 30% av de tillfrågade, att det är viktigt med statligt riskkapital som de antal som tycker att staten inte ska ge något stöd alls. Detta beror självklart på vem man frågade och vad de har för verksamhet men det finns nog också ett visst misstroende på att Statens representanter är de som skall utföra detta arbeta. Är de bäst lämpade för att förstå kommersialisering samt hur man utvecklar affärsidéer till globala företag? Var skapas egentligen de svenska jobben, via lokala handels- och tjänstebolag eller forskningstunga teknikbolag som diskussionerna oftast fokuseras på? På kort sikt är det nog de lokala tjänstegivarna men det finns ett samband mellan stora företag som Ericsson, Volvo, LKAB mm samt de nätverken av underleverantörer och annat de skapar. Tror inte allt är frid och fröjd i USA, när man frågar amerikaner så tycker också de också att det finns gott om problem med såddfinansiering och bra lösningar för enkel kommersialisering i USA. Vi klagar på detta i Sverige men det finns också gott om kritik i USA rörande deras egna system. Frågan är komplicerad och statistik från USA visar också att även om spridningen av forskning via universitet och institutioner är ganska bra i USA, skiljer det sig rejält om man analyserar var man finner exempel på kommersialisering och finansiering. Då utmärker sig Kalifornien, New York och Boston medan andra storstäder och delstater inte alls kan visa upp samma frekvens av att skapa bolag baserad på forskning gjorde på institutioner och små företag. Även med bra program så är det ofta individerna bakom som avgör samt de nätverk de besitter om man lyckas eller inte. Jag har redan skrivit om att vi lever i en patentstorm men denna storm kommer troligen inte från att vi blivit mer innovativa nu än tidigare. Det finns tyvärr för många patent, för många dåliga patent och ett dåligt rustat system att tidigt stoppa eller lösa rättstvister innan en skapar orimliga kommersiella problem på marknaden. Jag vill inte påstå att jag läser allt båda sidor skriver men jag kan tipsa om två böcker jag själv läst senaste åren, Innovation and its Discontents av Adam B. Jaffe & Josh Lerner samt Patent failure av James Bessen & Michael J. Meurer. Dessa böcker handlar mest om problemen inom patentsystemet i USA för jag anser nog att vi är lite bättre och restriktiva inom EU när det gäller patent men det innebär fortfarande att vi har mycket mer att göra i Europa och Sverige.

4 Vad detta då har skapat, förutom de resurser som IP-bank man ny börjar skapas i Asien för att hjälpa företag hantera denna situation på marknader som jag beskrev i förra månadens nyhetsbrev är att vi numera inte har en dödens dal utan minst två eller flera. När man talar om kommersialisering så talar man ofta om steg eller en trappa med större och större finansiella trappsteg allt medan tiden går och företag förhoppningsvis växer. Dödens dal (Valley of Death) är alla de kostnader man behöver ta innan man kan börja se intäkter av en viss innovation. Problemet för många innovatörer är att investerare vet att det är inte bara rekrytering och marknadsföring som man måste finansiera, man måste också kunna hävda sina intellektuella tillgångar vilket inte är helt lätt. Ser man inte snabba intäkter och små problem med att skydda sina tillgångar så väljer man ofta att inte investera och små företag måste då med mindre resurser klara av detta själva. Man börja marknadsföra och sälja sina produkter, man börjar skapa ett märke och intäkter men hamnar i tvister och intrångssituationer som gör att man dör i den andra dalen. Företag får så mycket juridiska kostnader samt måste lägga så mycket kreativ energi åt dessa juridiska problem att det blir ett dödligt sänke för både företag och innovationen innan de kan börja generera nya arbetstillfällen. Är inte detta något vi borde arbeta mer med? Ser man på kommersialiseringstrappan så kan trappsteget när man skulle växa på marknaden I stället bli en fallgrop där man faller ihop och dör som företag. Detta är ett större problem för innovatörer i Europa, än USA och Asien. Mest för att det i USA finns företag som kan kliva in och själva ta kostnaden att driva processer för innovatörerna samt då dela på resultatet, om det blir ett sådant. Den inhemska marknaden är större och man känner sig mer hemma i det egna regelverket innan man behöver bli internationell. Det tvinga fler till förhandlingsbordet lite snabbare. Om man är innovatör i Asien så har man lite mer hjälp att komma in på större företag med sina innovationer, eller få tillgång till riskkapital så man har ofta lite bättre lösningar för att skapa finansiella muskler även om stora företag nu också känner att dessa kostnader börjar bli för mycket och det är dags att samordna sig, samverka och samarbeta. Var står våra svenska innovatörer i detta många gånger bistra klimat, tyvärr ganska ensamma.

5 Invest Sweden kan skrotas Ni kanske alla följer debatten kring Invest Sweden och dess vara eller icke vara. En ny utredning som UD arbetar med föreslår bl.a. att Invest Sweden bör integreras i Exportrådet. Jag har läst artiklarna och också blivit kontaktad av en del personer som gett sin version av vad som kan ligga bakom detta förslag. Har själv skrivit till UDs utredare Torsten Ericsson om vad jag tycker och tänker kring detta för jag tycker samverkan är bra men jag är inte säker på att Exportrådsmodellen som vi har skapat är rätt väg framåt för att integrera mer skattemedel i denna resurs. Jag kan dock ha helt fel och är öppen för att se vad man till slut kan arbeta fram. Jag tycker kritiken mot Invest Sweden har varit onödig hård för vem tolkar inte siffror på sitt egna lilla sätt när man konkurrerar om medel och affärer? Jag skrev till Handelsminister Ewa Björling redan för ett år sedan med förslaget att skapa Sweden Trade & Experience för jag ville gärna se en större och mer samordnad resurs men vill nog helst se den helt statlig, inte ett joint venture med privata företag för det skapar problem med både finansiering, fokus samt de som skall använda myndigheten måste känna fullt förtroende för dem som tjänstegivare. Under det sk Sweden/US Entreprenurial Forum så meddelade representanter från Näringsdepartementet att man arbetar hårt för att presentera en innovationsstrategi nästa år som skall sträcka sig till 2020 men samtidigt också erkänner att dagens och kanske morgondagens strategier och förslag till stor del är storföretagsanpassade. Jag hoppas vi kan ändra oss. Jag ser just detta problem med fokus på storföretag och det faktum att innovationslandskapet till stor del är ett löst sammansatt nätverk som ett av våra stora problem just nu. Tankarna om att Exportrådet skall ta över Invest Sweden är inte helt rätt, de är skapade och formade för att tjäna svenska storföretag. Vill hellre se en stor och verkligt statlig resurs, utan jävs och konkurrenshinder, som samordnar investeringar från utlandet, investeringar av svenskar utomlands, exportstöd vilket innefattar finansiering samt inkluderar turist och besöksnäring som en del av detta. Jag vill se ett samlat och samordnat grepp och att Sverige blir bäst i världen på att skapa nya affärer för stora och små svenska företag, samt bäst i världen på samverkan, samarbete och projektöverlämning. Det kommer kräva människor med kunskap och praktik och jag vill samtidigt se en klar plan i vår kommande innovationsstrategi om hur vi skall bli bättre på att köpa från svenska småföretag, utan att trampa våra EU-vänner och tjänstemän allt för mycket på tårna. Kan och får man sälja så kan man växa, när man har vuxit så kan man sälja till fler lite längre bort, detta är tillväxt! Joachim Davidsson Liberal debattör inom innovation och entreprenörskap.