Bevarandeplan för Natura 2000-område. Brucebo SE

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Bevarandeplan för Natura 2000-område. Brucebo SE0340064"

Transkript

1 Län: Gotland Kommun: Gotland Areal: 33,4 hektar Centralpunktskoordinat: X: ; Y: Fastställd av Länsstyrelsen: 30 augusti 2005 Områdestyp: SCI 1 Skydd: Naturreservat, riksintresse för naturvård, riksintresse för kulturvård, riksintresse för friluftsliv Ägandeförhållanden: Kommunala 1 SCI Site of Community Interest, det vill säga skydd enligt habitatdirektivet. Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet Naturtyp Habitatkod Areal (hektar) Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten ,8 *Havsstrandängar av Östersjötyp ,9 Fuktängar med blåtåtel eller starr ,1 *Kalkkärr med gotlandsag ,03 *Källor med tuffbildning ,02 Rikkärr ,1 Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar ,3 *Västlig taiga ,3 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ ,1 * Prioriterad naturtyp bevarandet av naturtypen bedöms vara av hög prioritet inom EU. Ingående arter enligt fågeldirektivet Art Artens kod Antal par Övervintrande Rastande Silvertärna A194 > 5 Halsbandsflugsnappare A

2 Beskrivning Brucebo utgörs av ett mycket varierande kustområde med ett stort antal naturtyper representerade. Bland naturtyperna finner vi bland annat en kustklint med rasbranter i skogsmiljö, hällmarker med tallskog, källbildning och en källmyr som bildar en bäck närmare havet samt längs med kusten en betad strandäng och en luckig betad strandtallskog. Trots sin begränsade yta utgör området en provkarta över olika växtsamhällen som är typiska för Gotland. Bland de vanligare arterna finns inslag av annars ovanliga arter kärlväxter, mossor, svampar och lavar. De lösa jordlagren inom området består till stor del av sand. I de strandnära delarna finns välutbildade strandvallar bemängda med grus och sten. Ovanför den höga kustklinten växer lågvuxen tallskog med buskar av en, nypon och oxbär. Marken täcks av mattor av mjölon och blåsippor förekommer i stor mängd. Uppe på klinten finns också resterna av en gammal fornborg, Bygdeborg. Nedanför klinten är marken fuktigare, vegetationen frodigare och skogen mer högväxt. I branten och strax nedanför står åtskilliga granar bland de dominerande tallarna. Dessutom hittar vi bland annat rönn, oxel, klippoxel, körsbär, bok och lönn i trädskiktet. Buskskitet domineras av en, slån och hagtorn. Bland de vanligare arterna i markskiktet kan nämnas backskafting, lundskafting, skogssallat, örnbräken och skogsfibbla. På flera ställen längs foten av klinten strömmar vatten fram ur marken och ger upphov till smala bäckar. Mellan klinten och havet finns också flera små källkärr. I kärren växer bland annat axag, kärrlilja, tätört, fjälltätört, kärrknipprot, brudsporre, flugblomster och sumpnycklar. Utstickande i havet ligger Skansudd, en stenig halvö med rikt fågelliv. Halvön består av betad strandäng och är fågelskyddsområde med beträdnas förbud mellan 15 mars-15 juli. Strandängen domineras främst av älväxing och olika starrarter. Längs stigen som löper i kanten mellan skogen och den betade strandängen, växer stora mängder majvivor och här kan man också finna honungsblomster. I den glesa tallskogen i områdets nordöstra del växer vindpinad tallskog som betas kontinuerligt. Centralt i områdets norra del fanns tidigare en ung tallplantering som idag är avverkad samt ett område bestående av gammal åker som tidigare använts som frukt- och sparrisodling. Området är idag hägnat och har de senaste åren använts för hästbete. I anslutning till åkermarken finns diken grävda som avvattnar åkermarken och även en mindre våtmark norr om åkern. I klinten i områdets norra del finns flera grottor, av vilka Brucebogrottan är den mest kända. I branten och på träden klänger murgrönor, och i början av maj blommar här tibasten, en på Gotland sällsynt buske. Områdets fauna är mycket rik. Bland annat häckar här ett flertal fågelarter som är beroende av den betande strandängen. Bland de vanligare arterna kan nämnas silvertärna, större strandpipare, rödbena och enkelbeckasin. Viken innanför Skansudd utgör en mycket viktig rastplats för olika arter änder både vår och höst. Brucebo avsattes som naturreservat 1970 med syfte att skydda och vårda ett område med varierande och vacker natur. Följande fynd av rödlistade arter har gjorts i området: Kärlväxter Vetenskapligt namn Svenskt namn Hotkategori Artemisia rupestris Stenmalört NT Cerastium subtetrandrum Östkustarv VU Gymnocarpium robertianum Kalkbräken VU Herminium monorchis Honungsblomster VU Oxytropis pilosa Luddvedel EN Potentilla sordida Backfingerört NT Rumex conglomeratus Dikesskräppa EN Mossor Vetenskapligt namn Svenskt namn Hotkategori Bryum mamillatum Kustbryum DD Bryum warneum Havsbryum DD Cinclidotus fontinaloid Forsmossa NT Didymodon spadiceu Bäcklansmossa VU Tortula princeps Stäppskruvmossa NT Lavar Vetenskapligt namn Svenskt namn Hotkategori Nephroma laevigatum Västlig njurlav NT Ramalina obtusata Trubbig brosklav VU 2

3 Svampar Vetenskapligt namn Svenskt namn Hotkategori Chamaemyces fracid Droppskivling VU Cortinarius atrovirens Svartgrön spindling VU Cortinarius aureopulverulentus Puderspindling VU Cortinarius caesiocan Duvspindling VU Cortinarius corrosus Bullspindling VU Cortinarius pseudogla Violettrandad spindling VU Hydnum albidum Vit taggsvamp VU Hydnellum auratile Brandtaggsvamp VU RÖDLISTADE RED-LISTED DD Kunskapsbrist Data Dificient NT Missgynnad Near threatened VU Sårbar Vulnerable EN Starkt hotad Endangered CR Akut hotad Critically Endangered RE Försvunnen Regionallay Extinct HOTADE THREATENED Den svenska rödlistans kategorier Brucebo är ett Natura 2000 område norr om Visby med ett stort antal olika naturtyper. Bilden är tagen från den fornborg som är belägen uppe på klinten i östra delen av området. Foto: Magnus Martinsson. 3

4 Det tidigare området med tät ung tallskog i centrala delarna har idag avverkats. Området skall i fortsättningen betas och på så sätt hållas öppen. Foto: Magnus Rignell. Bevarandesyfte Det främsta syftet är att bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för de naturtyper och arter (enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet) som ingår i Natura 2000-området. Bevarandemål 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten Areal Arealen ler- och sandbottnar ska vara minst 2,8 hektar. Struktur och funktion Totalkväve, totalfosfor samt klorofyll a ska uppfylla minst tillståndsklass 2 (NV99) *Havsstrandängar av Östersjötyp Areal Arealen havsstrandängar ska vara 5,9 hektar. 4

5 Struktur och funktion Minst 90 % av landstranden ska ha en så kallad blå bård, vilket innebär att vass, havssäv och blåsäv inte skall förekomma på havsstranden med täta bestånd större än 100 kvadratmeter. Krontäckning av träd och buskar ska vara 0 %. Typiska arter De typiska kärlväxtarterna (baltisk strandmalört, plattsäv, rödsäv, kustarun, dvärgarun, sumpgentiana, strandkrypa, gulkämpar, revigt saltgräs, strandnarv, bunge, klöverärt, smultronklöver, havssälting, liten ärtstarr, slåtterblomma och strandmaskrosor) ska som grupp förekomma med minst 2 arter i minst 65 % av provytorna Fuktängar med blåtåtel eller starr Areal Arealen fuktängar ska vara minst 0,1 hektar. Struktur och funktion Frekvensen av hundäxing och hundkex ska vara högst 1 %. Krontäckning av träd och buskar ska vara högst 10 %. Typiska arter Minst två typiska arter (hårstarr, ängsstarr, hirsstarr, loppstarr, ängsnycklar, Junfgru Marie nycklar, tagelsäv, sumpmåra, gentianor, brudsporre, vildlin, gökblomster, slåtterblomma, tätört, majviva, rosettjungfrulin, älväxing, ängsvädd, strandmaskrosor, ängsruta, kärrsälting) ska förekomma i minst 50 % av de undersökta provytorna *Kalkkärr med gotlandsag Areal Arealen kalkkärr med gotlandsag skall vara minst 0,03 hektar. Struktur och funktion Vegetationen ska domineras av ag. Krontäckning av träd och buskar skall vara mellan 0 och 5 %. Hydrologin skall vara ostörd med avseende på mänsklig påverkan. Typiska arter Minst en typisk art (orkidéer, majviva, axag) skall förekomma i minst 50 % av de undersökta provytorna *Källor med tuffbildning Areal Arealen källor med tuffbildning ska vara 0,1 hektar. Struktur och funktion Vatten ska synligt tränga upp ur marken och ge upphov till bäckbildning. Källor och bäckar ska ha öppet vatten. I området ska aktiv bildning av kalktuff förekomma. Krontäckning av träd och buskar ska vara högst 20 %. Hela arealen ska ha ostörd hydrologi 5

6 Typiska arter Minst två av de typiska kärlväxtarterna (svarthö, kärrknipprot, brun ögontröst, flugblomster, tätört och kärrlilja) ska förekomma i minst 50% av provytorna i fastmattorna. Minst tre av de typiska mossorna (svartknoppsmossa, källtuffmossa, tuffmossor och källmossor) ska förekomma i minst 50 % av provytorna. Källnate ska förekomma i livskraftiga bestånd Rikkärr Areal Arealen rikkärr skall vara minst 0,1 hektar. Struktur och funktion Vedväxter får förekomma med i snitt högst en buske eller träd/10 m 2. Frekvensen av hundkex och örnbräken får vara högst 1 %. Typiska arter Minst två typiska kärlväxtarter (svarthö, hårstarr, ängsstarr, näbbstarr/grönstarr-komplexet, blodnycklar, ängsnyckelkomplexet, tagelsäv, kärrknipprot, gräsull, brudsporre, honungsblomster, gulyxne, flugblomster, slåtterblomma, tätört, majviva,, axag, saffransmaskros) ska förekomma i minst 50 % av de undersökta provytorna. Minst två typiska mossarter (långhalsmossa, fetbålmossa, stor skedmossa, myruddmossa, svanmossa, trekantig, svanmossa, kärrmörkia, piprensarmossa, maskgulmossa, korvgulmossa, späd skorpionmossa, korvskorpionmossa, gyllenmossa) ska förekomma i minst 50 % av de undersökta provytorna Klippvegetation på kalkrika sluttningar Areal Arealen klippvegetation på kalkrika sluttningar ska vara minst 1,3 hektar. Typiska arter Minst en typisk kärlväxtart (svartbräken, tulkört) ska förekomma i minst 50 % av de undersökta provytorna. Minst två typiska mossarter (skör kalkmossa, plyschgrusmossa, röd lockmossa, hättemossor, lansmossor) ska förekomma i minst 50 % av de undersökta provytorna *Västlig taiga Areal Arealen västlig taiga ska vara minst 6,3 hektar. Struktur och funktion Relationen död ved/levande ved skall vara minst 1/5. Träd- och buskskiktet skall ha en varierad åldersstruktur. Områdets hydrologi skall vara ostörd. 6

7 9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ Areal Arealen trädklädda betesmarker ska vara minst 13,1 hektar. Struktur och funktion Hela arealen ska ha väl hävdad gräsmark varje år vid vegetationsperiodens slut. Icke inhemska trädslag får ej förekomma. Frekvensen av örnbräken och hundäxing ska vara mindre än 1 %. Trädskiktet täckningsgrad ska vara mellan 50 och 75 %. Trädskiktet ska domineras av tall. Minst 30 % av träden ska vara äldre än 100 år. A194 Silvertärna A321 Halsbandsflugsnappare Bestånden skall vara konstanta eller ökande. Beskrivning av livsmiljöer 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten Naturtypen utgörs av grunda, sandiga och leriga bottnar som delvis exponeras vid lågvatten. Dessa bottnar täcks vanligtvis av blågrönalger och kiselalger. Till naturtypen räknas även bottnar med ålgräs. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus är god vattenkvalitet, naturligt vattenutbyte, att bottnarna blottas vid lågvatten, rik bottenfauna och epifauna, rik förekomst av vadare och att ingen påtaglig minskning sker av populationer hos de typiska arterna i habitatet. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Naturtypen är känslig för övergödning, vilket påverkar artsammansättningen och leder till att opportunistiska snabbväxande trådalger konkurrerar ut ålgräs och makroalger. En annan effekt av övergödning kan vara uppkomsten av drivande algmattor, oftast bestående av fintrådiga alger. Algmattorna har ett antal sekundära effekter som att de ger upphov till syrgasbrist, utsöndrar giftiga exudater, hindrar fisk att söka föda samt hindrar evertebrater med planktoniska larvstadier att bottenfälla. Andra hot är förändrat vattenutbyte, fiske med redskap som skadar bottnarna och icke selektiva fiskeredskap som hotar den biologiska mångfalden av däggdjur, fåglar, fisk och bottenlevande djur, utsläpp av olja och kemikalier, sandtäktverksamhet och byggnationer eller annan exploateringsverksamhet Havsstrandängar av Östersjötyp Naturtypen utgörs av strandbetesmarker och strandängar av boreal typ vid Östersjön, vanligen med en salinitet under 1,5 % och en i regel lågvuxen vegetation. Dessa är eller har tills nyligen varit påverkade av slåtter och/eller betesdrift. Vegetationen är mer eller mindre tydligt zonerad och påverkas av landhöjningen. Floran och faunan är artrik med många arter som inte finns i andra miljöer. I södra Östersjön är strandkämpar en viktig indikatorart på en välhävdad miljö. Förutsättningarna för gynnsam bevarandestatus är flera. Kontinuerlig hävd krävs för att bevara den karaktäristiska artsammansättningen. Betespåsläpp bör ske efter det att de flesta strandängsfåglarna kläckt sina ungar i början av juni. Därefter är det viktigt att betessäsongen kommer igång medan lågvatten råder och vassvegetationen är smaklig för betesdjuren. Förlängd betesperiod på hösten är fördelaktigt. Möjligheter till översvämning måste finnas. Ingen stängsling mot vattenlinjen bör förekomma. Om stängsling är nödvändig måste denna ske en bra bit ut i vattnet så att betesdjuren kan hålla tillbaka vassvegetationen. Naturtypen skall hysa ett rikt fågelliv. God vattenkvalitet är en förutsättning för bete. Ingen tillförsel av handelsgödsel får ske. Tångtäkt kan i vissa fall vara positivt. Ingen påtaglig minskning får ske av populationerna hos de typiska arterna i habitatet. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. 7

8 Naturtypen är känslig för upphörd hävd, markexploatering i form av exempelvis utfyllnad, vägdragningar och bebyggelse, uppläggande av muddermassor och övergödning genom ökad pålagring med ruttnande tång och alger. I äldre tider förekom tångtäkt som höll strandområdena fria från större tångvallar/driftvallar. Överbete kan påverka den karaktäristiska floran negativt. Andra hot är erosion på grund av landsänkning/upphörd sedimentering, kväveläckage från angränsande marker, kvävenedfall, vilket påverkar artsammansättningen och uppodling och invallningar. På grund av minskat behov av åkermark är detta inte ett överhängande hot idag. Dräneringar för att påskynda avrinningen från strandängen eller närbelägna marker kan helt eller delvis förstöra biotopen. Strandängens karaktäristiska flora och fauna missgynnas av den minskade saltvattenspåverkan som blir följden Fuktängar med blåtåtel eller starr Naturtypen utgörs av fuktängar på jordar med stort inslag av kalk, lera eller torv. I typen ingår både ohävdade och hävdade marker. Två undertyper finns: a) Fuktängar på neutrala till alkaliska, kalkrika jordar med ett varierande vatteninnehåll, ofta relativt artrika. Här ingår bland annat kalkfuktängen. b) Fuktängar på surare jordar, ibland torvrika, med blåtåtel, tåg- och starrarter. Typen varierar beroende på hävd och hävdintensitet. Enligt definitionen för naturtypen ingår såväl hävdade som ohävdade marker. För upprätthållande av gynnsam bevarandedstatus bör objektets hävdhistoria vara vägledande för den fortsatta skötseln. Fuktängar med lång hävdkontinuitet och hävdgynnade naturvärden är beroende av fortsatt skötsel i form av slåtter eller bete samt röjning av igenväxningsvegetation för att naturtypen skall kunna bibehålla gynnsam bevarandestatus. Skötseln utformas enligt objektets speciella natur- och kulturvärden för fält-, busk- och trädskikt. För vissa varianter av naturtypen krävs återkommande översvämningar. I naturtypen får inte förekomma gödsling (förutom från djur som betar i objektet), stödutfodring, kalkning, dikning eller insådd av för naturtypen främmande arter. Ingen påtaglig minskning bör ske av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Naturtypen är känslig för utebliven eller olämplig skötsel (på grund av ändrad markanvändning, nedläggning av jordbrukmed mera), minskat eller upphört bete som på sikt leder till igenväxning av buskar och träd och utarmning av den hävdgynnade floran och faunan, tillskottsutfodring som indirekt ger näringstillförsel till marken och missgynnar den konkurrenssvaga floran, användning av avmaskningsmedel som innehåller avermectin vilket påverkar den dynglevande insektsfaunan negativt, markexploatering och annan markanvändningsförändring, exempelvis täktverksamhet, i objektet eller i angränsande områden och gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar *Kalkkärr med gotlandsag Naturtypen utgörs av kalkrika kärr, sjöpartier eller annan fuktig mark med gotlandsag. Förutsättningarna för gynnsam bevarandestatus är flera. Hydrologi och hydrokemi bör inte påverkas negativt utifrån situationen vid basinventeringen. Detta inkluderar att torv inte oxideras som en följd av antropogena ingrepp utan endast som en eventuell följd av naturliga klimatförändringar. I sjöarna på fastlandet där ag förekommer får inte halterna av kväve och fosfor bli för höga. Täckningsgraden av botten- fält- busk och trädskikt bör inte förändras till att bli nämnvärt glesare eller tätare, undantaget fall där förändringen är en för habitatet positiv effekt av restaureringsåtgärder. Fortsatt hävd som innebär en viss form av slyröjning och agtäkt för att förhindra igenväxning, behövs i vissa objekt beroende på habitatets utformning. På myrar med lång kontinuitet i trädskiktet bör skogsbruk undvikas eller bedrivas med stor naturvårdshänsyn. Ingen påtaglig minskning bör ske av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Naturtypen är känslig för ett antal störningar. Tillkommande och existerande ingrepp i form av dikning och andra markavvattnande åtgärder liksom dämning kan påverka habitatets hydrologi och hydrokemi på ett negativt sätt, vilket i sin tur kan ge konsekvenser på vegetation och torvbildning samt torvnedbrytning. Även markavvattningsföretag och dämning i närliggande våtmarks- eller fastmarksmiljöer kan ge en negativ påverkan på habitatet. Torvbrytning är ett stort hot mot habitatet idag då det finns en risk för att efterfrågan på torv som energikälla och jordförbättringsmedel blir större. Genom att anlägga skogsbilvägar över eller i närheten av habitatet kan hydrologin och/eller hydrokemin i området förstöras. Skogsbruk och andra företag som innebär att fastmarksholmar och närliggande fastmark avverkas kan innebära är näringsämnen läcker ut på myren och att de hydrologiska förhållandena ändras. Skogsbruk kan innebära att miljöer där det funnits lång skoglig kontinuitet förlorar arter knutna till trädskiktet eller marklevande arter som kräver beskuggning. Spridning av till exempel aska och gödningsämnen i habitatet kan ge drastiska förändringar på vegetationens artsammansättning. Motsvarande spridning av kemiska substanser i habitatets närhet kan också skada habitatet genom luftburen deposition eller genom 8

9 transport med tillrinnande vatten. Ökad våtdeposition av kväve gör att habitatets vegetationssammansättning förändras med resultat att antalet vitmossor minskar, och andelen gräs, buskar och träd ökar. Samhällsbyggande med nya kommunikationsleder, anläggningar med mera kan förstöra eller skada habitatet, antingen som en direkt effekt eller genom anläggningsarbetet. Strandmiljöer och kärr som inte är så blöta kan hotas av igenväxning *Källor med tuffbildning Naturtypen utgörs av källor med hårt, kalkrikt vatten och pågående tuffbildning. De kan finnas både i odlad mark och skogsmark och vara del av större myrkomplex. Dessa källor är oftast små och vegetationen domineras av mossor. Förutsättningarna för gynnsam bevarandestatus är flera. Hydrologi och hydrokemi bör inte påverkas negativt utifrån situationen vid basinventeringen. Detta inkluderar att torv inte oxideras som en följd av antropogena ingrepp utan endast som en eventuell följd av naturliga klimatförändringar och att det finns en ständig tillgång på framspringande källvatten, med hög kalkhalt och helst med pågående tuffbildning. På myrar med lång kontinuitet i trädskiktet bör skogsbruk undvikas eller bedrivas med stor naturvårdshänsyn Täckningsgraden av botten- fält- busk och trädskikt bör inte förändras till att bli nämnvärt glesare eller tätare. Undantaget fall där förändringen är en för habitatet positiv effekt av restaureringsåtgärder. De strukturer/formelement (exempelvis kalktuffavlagringar, källkupoler, källdråg) som finns på myren skall bibehållas och ha samma omfattning och geografiska spridning som vid basinventeringen. Undantaget det som kan klassas som naturliga förändringar eller positiva förändringar som följd av en lyckad restaureringsåtgärd. I och runt öppna källor kan hävd i form av återkommande röjningar eller slåtter vara en förutsättning för att naturvärden knutna till den öppna miljön ska bibehållas. Extensivt bete skulle också kunna fungera i vissa områden. Naturtypen är känslig för ett antal störningar. Tillkommande och existerande ingrepp i form av dikning och andra markavvattnande åtgärder liksom dämning kan påverka habitatets hydrologi och hydrokemi på ett negativt sätt, vilket i sin tur kan ge konsekvenser på vegetation och torvbildning samt torvnedbrytning. Även markavvattningsföretag och dämning i närliggande våtmarks- eller fastmarksmiljöer kan ge en negativ påverkan på habitatet. Torvbrytning är ett stort hot mot habitatet idag då det finns en risk för att efterfrågan på torv som energikälla och jordförbättringsmedel blir större. Genom att anlägga skogsbilvägar över eller i närheten av habitatet kan hydrologin och/eller hydrokemin i området förstöras. Den mycket blöta miljön är extra känslig för sönderkörning av skogsmaskiner och dylikt. Skogsbruk och andra företag som innebär att fastmarksholmar och närliggande fastmark avverkas kan innebära är näringsämnen läcker ut på myren och att de hydrologiska förhållandena ändras. Skogsbruk kan innebära att miljöer där det funnits lång skoglig kontinuitet förlorar arter knutna till trädskiktet eller marklevande arter som kräver beskuggning. På myrar med lång skoglig kontinuitet i trädskiktet bör skogsbruk undvikas eller bedrivas med stor naturvårdshänsyn. Spridning av till exempel aska och gödningsämnen i habitatet ger drastiska förändringar på vegetationens artsammansättning. Motsvarande spridning av kemiska substanser i habitatets närhet kan också skada habitatet genom luftburen deposition eller genom transport med tillrinnande vatten. Ökad våtdeposition av kväve gör att habitatets vegetationssammansättning förändras med resultat att antalet vitmossor minskar, och andelen gräs, buskar och träd ökar. Samhällsbyggande med nya kommunikationsleder, anläggningar med mera kan förstöra eller skada habitatet, antingen som en direkt effekt eller genom anläggningsarbetet. Vissa av källmiljöerna och deras omgivning kan hotas av igenväxning. Intensivt bete med tillhörande tramp kan skada källorna och källkärren samt den tuffbildning som pågår Rikkärr Naturtypen utgörs av öppna eller skogklädda kärr i betydelsen minerotrofa myrar med ständig tillförsel av mineralrikt vatten från omgivningen. ph-värdet är högre än i andra myrtyper, vanligen 6 eller högre. Vegetationen domineras av olika stråväxter och örter. Bottenskiktet byggs upp av så kallade brunmossor eller i vissa fall vitmossor. Många rikkärr, särskilt i södra Sverige har hävdats genom ängsbruk och betesdrift, vilket påverkat vegetationens sammansättning. Många rikkärr som idag inte betas växer därför igen till sumpskog. Förutsättningarna för gynnsam bevarandestatus är flera. Hydrologi och hydrokemi bör inte påverkas negativt efter basinventeringen. Detta inkluderar att torv inte oxideras som en följd av antropogena ingrepp utan endast som en eventuell följd av naturliga klimatförändringar och att det finns en ständig tillgång på baskatjonrikt vatten. Täckningsgraden av botten- fält- busk och trädskikt bör inte förändras till att bli nämnvärt glesare eller tätare, undantaget fall där förändringen är en för habitatet positiv effekt av restaureringsåtgärder. I öppna rikkärr främst i sydsverige kan hävd i form av återkommande slyröjningar, slåtter eller extensivt bete vara en förutsättning för att naturvärden knutna till den öppna miljön ska bibehållas. På myrar med lång kontinuitet i trädskiktet bör skogsbruk undvikas eller bedrivas med stor naturvårdshänsyn. De strukturer och formelement (exempelvis.gungflyn) som finns på myren skall bibehållas och ha samma omfattning och geografiska spridning som vid basinventeringen, undantaget 9

10 det som kan klassas som naturliga förändringar eller positiva förändringar som följd av en lyckad restaureringsåtgärd. Ingen påtaglig minskning får ske av populationerna av de typiska arterna i naturtypen. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Naturtypen är känslig för ett antal störningar. Tillkommande och existerande ingrepp i form av dikning och andra markavvattnande åtgärder liksom dämning kan påverka habitatets hydrologi och hydrokemi på ett negativt sätt, vilket i sin tur kan ge konsekvenser på vegetation och torvbildning samt torvnedbrytning. Även markavvattningsföretag och dämning i närliggande våtmarks- eller fastmarksmiljöer kan ge en negativ påverkan på habitatet. Torvbrytning är ett stort hot mot habitatet idag då det finns en risk för att efterfrågan på torv som energikälla och jordförbättringsmedel blir större. Genom att anlägga skogsbilvägar över eller i närheten av habitatet kan hydrologin och/eller hydrokemin i området förstöras. Skogsbruk och andra företag som innebär att fastmarksholmar och närliggande fastmark avverkas kan innebära att näringsämnen läcker ut på myren och att de hydrologiska förhållandena ändras. Skogsbruk kan innebära att miljöer där det funnits lång skoglig kontinuitet förlorar arter knutna till trädskiktet eller marklevande arter som kräver beskuggning. Spridning av till exempel aska och gödningsämnen i habitatet ger drastiska förändringar på vegetationens artsammansättning. Motsvarande spridning av kemiska substanser i habitatets närhet kan också skada habitatet genom luftburen deposition eller genom transport med tillrinnande vatten. Ökad våtdeposition av kväve gör att habitatets vegetationssammansättning förändras med resultat att antalet vitmossor minskar, och andelen gräs, buskar och träd ökar. Samhällsbyggande med nya kommunikationsleder, anläggningar med mera kan förstöra eller skada habitatet, antingen som en direkt effekt eller genom anläggningsarbetet. Vissa av de öppna källkärren med hävdgynnad flora hotas av igenväxning eller är under igenväxning på grund av upphörd hävd. Intensivt bete med tillhörande tramp kan skada bottenskiktet i främst blöta rikkärr Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar Naturtypen utgörs av klippvegetation på kalkrika bergssluttningar. Olika växtsamhällen uppträder beroende på solexponering, bergets vittring och geografiskt läge. Bibehållande av gynnsam bevarandestatus kräver att substratet lämnas orört till naturliga processer, oförändrad hydrologi och gynnsam bevarandestatus hos de typiska arterna. Intilliggande skog är ofta gynnsamt för klippvegetationen. Naturtypen påverkas negativt av bergtäkt, för intensivt friluftsliv med slitage och störning som följd, särkilt bergsklättring, igenväxning med buskar och kvävepåverkan från till exempel jordbruksmark som ligger ovanför *Västlig taiga Naturtypen utgörs av naturliga, gamla, boreala och hemiboreala skogar samt yngre successioner som utvecklas naturligt efter brand eller omfattande stormfällningar, naturskog eller naturskogsartad skog. Med naturliga, gamla skogar menas skogar som bibehållit en stor del av den naturliga skogens artsammansättning, åldersvariation och ekologiska funktion. Dessa skogar kan ha en viss mänsklig påverkan genom exempelvis plockhuggning, men de har aldrig omfattats av större kalavverkningar. De hyser en rad hotade arter bland mossor, lavar, svampar och evertebrater (främst skalbaggar). Brand präglade förr i hög grad skogarna i den boreala regionen och många hotade arter är beroende av förekomst av död ved och olika successionsstadier. Undergrupper: A. naturlig, gammal granskog B. naturlig, gammal tallskog C. naturlig, gammal blandskog D. naturlig, gammal triviallövskog E. nyligen brända områden (brandfält) F. yngre successionsstadier som utvecklats efter brand, t.ex. lövbrännor. En viktig förutsättning för gynnsam bevarandestatus är skoglig kontinuitet av träd, som har skapat en naturlig åldersdifferentiering och artsammansättning. Naturvärdena utvecklas i huvudsak genom naturlig dynamik, vilket omfattar störningar, till exempel stormfällningar, insektsangrepp, översvämningar och brand. Förekomst av substrat är en förutsättning för epifytiska lavar och svampar knutna till naturtypen, samt även för vedlevande insekter. Exempel på substrat är död ved; grenar, torrträd, lågor med mera i olika nedbrytningsstadier. Gamla och grova träd med dithörande barkstruktur och lång trädkontinuitet är även viktigt för bland annat marklevande mykorrhizasvampar. I områden med brandhistorik är vissa typer av bränd ved en förutsättning för många typiska 10

11 arter av framför allt vedlevande insekter. Lövträd (speciellt gamla och/eller grova träd) av till exempel asp, sälg och rönn är viktiga substrat, och dessutom viktiga som hålträd för fåglar. Brandrefugiala miljöer, till exempel fuktigare granskogar, sumpskogar, raviner med mera, förutsätter en buffertzon mot hyggen och brandfält. Ostörd hydrologi i framför allt sumpskogsmiljöer, samt i angränsande myrmark (så kallade skogs/myrmosaiker) är ytterligare en förutsättning för gynnsam bevarandestatus. Naturtypen är känslig för olika former av produktionsinriktat skogsbruk, i eller i anslutning till objekt; vilket leder till brist på gamla träd, död ved med mera. Exempel på skogsbruksåtgärder som kan hota naturtypen är avverkningar som slutavverkning, gallring, röjning, blädning med mera (gäller ej naturvårdsinriktade avverkningar), transporter, markberedning, dikning och plantering. Skogsbilvägar fragmenterar området och medför att hydrologin i skogsområdet kan förstöras. Fragmentering kan leda till minskad konnektivitet mellan områden, brist på genflöde mellan populationer och kanteffekter i små objekt. Sur nederbörd kan i delar av landet påverka förutsättningarna negativt för många arter. Brist på bränder ger minskad mängd nybränd ved och mark, som är ett hot för många brandberoende arter, samt kan ge en tillväxt av humuslagret med efterföljande vegetationsförändringar. Kvävenedfall kan skapa eutrofiering, med negativa effekter på lavar med mera. Graninvandring kan vara ett hot mot flerskiktade tallskogar och lövskogar som tidigare uppkommit efter brand. Viltbete hindrar lövföryngringen. Exploatering för samhällsbyggande av olika former är också ett potentiellt hot mot naturtypen Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ Naturtypen utgörs av betesmarker bevuxna med träd och buskar med en krontäckning av minst 25%, antingen hagar med ett glest trädskikt av björk, ek eller andra trädslag, eller dungar av skog i en för övrigt öppen hagmark eller betade skogar med kontinuitet på tidigare utmarker. Hagmarker med grova lövträd är speciellt värdefulla eftersom träden i regel är artrika vad gäller lavar, svampar och evertebrater, ofta med flera rödlistade arter. Floran och faunan i övrigt varierar i hög grad beroende på typ av trädklädd betesmark och var i landet den uppträder. Fältskiktet hör ofta till de vegetationstyper som återfinns hos övriga betes- och slåttermarkstyper. En förutsättning för gynnsam bevarandestatus är att det inte sker någon påtaglig minskning av arealen, eller av populationerna hos de typiska arterna (främst kärlväxter, svampar, lavar och insekter) i naturtypen. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Fortsatt hävd i form av bete, är en förutsättning för många kärlväxter och marksvampar. För att en lämplig och relevant skötselplan ska kunna göras för naturtypens områden bör en naturvärdesbedömning göras för varje enskilt objekt. En bedömning av markanvändningshistorik, beståndshistorik och hävdhistoria bör vara vägledande för den fortsatta skötseln. Ett objekt med lång kontinuitet av bete ska även fortsättningsvis betas. Både arterna och skötseln kan dock variera mellan olika delar av landet beroende på klimat, jordmån med mera. På Gotland sker en snabb igenväxning med en, nypon, blåhallon och slån om hävden upphör. Sådan igenväxningsvegetation ska röjas bort. För att gynnsam bevarandestatus skall bibehållas i betad skog krävs att fältskiktets kärlväxter får ljus genom viss plockhuggning. Fortsatt hävd är en förutsättning för att inte grässvålen ska luckras upp och växterna utkonkurreras av skuggtåliga arter. Betade skogar, särkilt på kalkmarker, har ofta en rik marksvampflora som också är hävdberoende. Naturtypen behöver också en luckighet för att ljus och värme ska nå marken. För gynnsam bevarandestatus gäller ett bibehållet krontäcke av minst 25 %, skogs- och trädkontinuitet med inslag av gamla träd, fortsatt hävd i form av bete (marken skall vara väl avbetad vid vegetationsperiodens slut), blommande buskar av till exempel slån, hagtorn, nypon och blåhallon som ökar diversiteten och är hemvist för många fjärilar och andra insekter, kontinuerlig luckighet och gläntor för större ljusinsläpp och förekomst och kontinuerligt tillskott av substrat för epifytiska lavar, mossor och svampar, samt för insekter. Exempel på substrat är död ved; grenar, torrträd, hålträd, lågor med mera av olika trädslag och i olika nedbrytningsstadier. Naturtypen hotas av utebliven eller felaktig skötsel på grund av ändrad markanvändning med mera, minskad hävd på grund av färre antal betesdjur, igenväxning med träd och buskar, skogsplantering, gödning, samt läckage av bekämpningsmedel och gödning från omkringliggande jordbruksmarker med eutrofiering och utarmning av floran som följd, stödutfodring och vinterbete, också med eutrofiering som följd, skogsbruk i eller i anslutning till objektet: avverkningar annat än i naturvårdssyfte, markberedning och plantering, virkestransporter eller körning med andra tyngre fordon som kan skada för naturtypen viktiga markförhållanden och leda till förändrad hydrologi, ökat graninslag i lövträdsbärande hagmarker, luftföroreningar, främst bilavgaser från angränsande större vägar, som kan utarma den känsliga epifytfloran av lavar och svampar som är knutna till gamla grova ekar och ett ökat kvävenedfall som kan förändra artsammansättningen i fältskiktet. I delar av landet kan även sur nederbörd påverka förutsättningarna för många arter. Exploatering för samhällsbyggande av olika former kan också vara ett hot mot naturtypen. 11

12 Beskrivning av arter A194 Silvertärna Silvertärnan häckar längs stora delar av den svenska kusten. Det svenska beståndet har uppskattats till par. Sedan mitten av 1970-talet har silvertärnan ökat i antal såväl i Östersjöområdet som i Vänern. Lokalt har arten försvunnit till följd av minkens expansion. Beståndet på Gotland uppskattas till 2500 par. Silvertärna är ej rödlistad i Sverige. Silvertärnan häckar solitärt eller kolonivis. I Sverige överstiger koloniernas storlek sällan 25 par. De häckande fåglarna rör sig över stora områden under födosöket, ofta i storleksordningen 25 km 2. Arten häckar såväl vid fiskrika insjöar som längs grunda kustområden. Silvertärnan flyttar extremt långt, från norra halvklotets tempererade och arktiska områden till motsvarande breddgrader på södra halvklotet. Europeiska silvertärnor övervintrar längs södra Afrikas kust och i Södra Ishavet. Hoten mot arten är bland annat ökad båttrafik och expanderande friluftsliv som kan skapa stora störningar under häckningssäsong och ohävd och igenväxning som kan leda till att viktiga häckningsplatser försvinner. Lokalt kan förekomst av mink leda till att kolonier försvinner. Spridning och ackumulering av miljögifter har negativa effekter på häckningsutfallet. Eventuell etablering av vindkraftverk vid kända kolonier kan vara ett framtida hot. A321 Halsbandsflugsnappare Halsbandsflugsnapparen behöver tillgång på lämpliga bohål, främst i form av trädhåligheter och holkar. Arten föredrar rikare lövskogsområden, men häckar regelbundet i all typ av skog. Den gynnas av luckig och hagmarksartad struktur i lövmarker (träd- och buskbärande äng och liknande). Arten hävdar revir och rör sig då inom ett område i storleksordningen mellan tre och fyra hektar. Halsbandsflugsnapparen övervintrar i tropiska Afrika, möjligen även i södra Afrika. Inga kända hot föreligger. Halsbandsflugsnapparen har en mycket begränsad utbredning i Östersjöområdet. Arten häckar i Sverige regelbundet endast på Gotland och norra Öland. Det svenska beståndet uppskattas till cirka par varav minst 95 % på Gotland. Huvuddelen av världsbeståndet på par finns i centrala och östra Europa. Mycket lite är känt om eventuella beståndsförändringar i Sverige. Artens sentida expansion på Öland (första häckningen 1956) kan eventuellt tyda på en viss ökning. Bevarandeåtgärder 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 1630 *Havsstrandängar av Östersjötyp 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr Strandängen i västra delen av området utgörs av en betad gräsmark, som varit betesmark under lång tid, och bör hållas öppen genom fortsatt bete. Detta för att bevara de naturvärden som är knutna till området, till exempel det rika fågellivet och den rika örtfloran. En del angränsande skogsområden med bäckfåror och kärrvegetation bör därvid också ingå i betesområdet. Det är av stor vikt att skötseln sker på det sätt som här beskrivs. Bete Området skall årligen betas med nötkreatur och/eller hästar, om möjligt i kombination. Vid varje betessäsongs slut ska grässvålen vara väl avbetad. På torr mark skall ingen skadlig ansamling av förna och obetat gräs äga rum. Området ska nyttjas som betesmark under den tiden på året det är möjligt. Betesdjuren får inte vistas i området om marken skadas av tramp eller om våtmarksfåglarnas häckning riskerar att spolieras. Påsläpp av betesdjuren på strandängen bör därför ske efter 1 juni. Markskador kan uppkomma om marken är så blöt att marken blir upptrampad om djuren vistas där. Stödutfodring av djur får ej ske. Övergångsutfodring under några dagar vid betessläppning och installning är dock tillåtet. Avmaskning av betesdjur Avmaskning i förebyggande syfte, så kallad strategisk avmaskning, ska undvikas. I stället skall kombinationsbete med flera djurslag och rotationsbete praktiseras. Avmaskningen skall skötas utanför naturbetesmarken. Avmaskningsmedel som innehåller avermectiner får ej användas. 12

13 Underhållsröjning Träd och buskar inom det betade området som ratas av betesdjuren skall kontinuerligt röjas bort manuellt så att strandängen och fuktängen hålls öppna. Innan röjning sker skall de träd/buskar som skall tas bort markeras av personal från länsstyrelsen. Röjningsrester tas bort *Kalkkärr med gotlandsag 7220 *Källor med tuffbildning 7230 Rikkärr Naturtyperna är endast svagt kulturberoende. På lång sikt sker dock invandring av vedväxter. Slåtter av ag är en åtgärd som gynnar agkärren på lång sikt. Slåtter är dessutom en åtgärd som bidrar till att upprätthålla eller återupprätta variationen i en agmyr eftersom slåttern leder till att öppna vattenspeglar bildas. Slåtter av ag uppmuntras. Om uppföljningen detekterar negativa förändringar i habitatet, till exempel igenväxning, ska slåtter utföras. Betet inom området bidrar också till att hålla tillbaka igenväxningen och även fortsättningsvis bör våtmarkerna inom området betas. Underhållsröjning Träd och buskar inom våtmarkerna som ratas av betesdjuren skall kontinuerligt röjas bort manuellt. Innan röjning sker skall de träd/buskar som skall tas bort markeras av personal från länsstyrelsen. Röjningsrester tas bort Klippvegetation på kalkrika sluttningar 9010 *Västlig taiga Inom större delen av området som utgörs av skog bör vegetationen få utvecklas fritt för att på sikt få urskogskaraktär. Döda träd skall få vara kvar. Fallna träd skall få ligga utan att bli upparbetade (då träd faller över stigarna skall dessa kapas och placeras bredvid stigen). Avverkningar av trädgrenar eller trädtoppar skall ej ske. Skoglig kontinuitet med träd i olika åldrar, liksom död ved i olika nedbrytningsstadier, är en förutsättning för gynnsam bevarandestatus. Röjning En viss röjning av buskar kring utsiktsplatsen på klintkanten kan i framtiden bli önskvärd, då en förbuskning med bland annat nypon har skett under senare tid. Från kulturminnesvården finns önskemål om att skogen skall hållas gles och att buskar röjs bort på och omkring fornborgen. Röjningen skall endast göras utifrån länsstyrelsens förslag. Det är vikigt att skydda mindre vanliga växter, till exempel alvaroxbär, klippoxel och svartoxbär, vid en eventuell röjning. Stigarna inom området skall också hållas öppna genom röjning av sly Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ Den delen av området som utgörs av en betad skogsmark har varit betad under lång tid. För att bevara de naturvärden som är knutna till området är det av stor vikt att den traditionella hävden upprätthålls. Skogsbete skall bedrivas även i fortsättningen. Inga former av skogbruk får förekomma. Bete Området ska nyttjas som betesmark under den tiden på året det är möjligt. Betesdjuren bör inte vistas i området om marken skadas allvarligt av tramp. Markskador kan uppkomma om marken är så blöt att marken blir upptrampad om djuren vistas där. Stödutfodring av djur får ej ske. Övergångsutfodring under några dagar vid betessläppning och installning är dock tillåtet. Underhållsröjning Uppslag av träd och buskar som ratas av betesdjuren röjs bort manuellt. Detta är av extra vikt i områdena med fuktiga inslag och runt våtmarkerna då betet ej är lika intensivt på sådana marker. Ett område med planterad ung tallskog nedanför klinten håller på att röjas för att bli mer strövvänlig och för att gynna trädens utveckling. 13

14 Tidigare åkermark Den tidigare åkermarken i den centrala delen av området som betas av hästar och är omgiven av skog skall även fortsättningsvis hållas öppen. Igengrävning av befintliga diken kan påskynda utvecklingen mot en mer naturlig naturtyp. A194 Silvertärna För att skydda arten inom området krävs att den betade strandängen bibehålls och att störningen inom fågelskyddsområdet minimeras. A321 Halsbandsflugsnappare En kritisk faktor för arten är tillgång på lämpliga bohål, främst i form av trädhåligheter och holkar. För att skydda arten inom området krävs att betningen i skogsmiljön upprätthålls och att inslaget lövträd bibehålls. Hotbild vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Ingrepp och störning Alla former av produktionsinriktat skogsbruk till exempel avverkning, gallring, markberedning eller plantering utgör ett hot mot området. Avverkning av omkringliggande skogsområden ger en fragmentering och minskar kontakten mellan området och andra skogar vilket minskar utbytet mellan olika populationer. Brist på död ved och gamla träd kan leda till utarmning av artantalet och på så sätt vara ett hot mot områdets naturvärden. För att skydda områdets våtmarker får hydrologin inte påverkas negativt genom ingrepp så som till exempel dikning. Många nischer och levnadsbetingelser för en mängd organismer förstörs vid ett dikningsingrepp I området får inte förekomma gödsling (förutom gödsel från djur på bete), kalkning eller introduktion av främmande arter. Området får inte utsättas för någon typ av markskador, såsom exempelvis trampskador, plöjning, harvning, körskador eller schaktning. Slitaget på klintkanten från det stora antalet besökare kan påverka floran negativt och bör begränsas till redan befintliga stigar. Igenväxning Det mest påtagliga hotet mot de biologiska värden som är kopplade till områdets öppna våtmarker är igenväxning. Då buskar och träd etablerar sig i våtmarkernas kanter minskar solinstrålningen och flertalet arter kärlväxter missgynnas. Den rika förekomsten av orkidéer inom områdets våtmarker missgynnas också kraftigt vid igenväxning och ändrade hydrologiska förhållanden. Utebliven eller felaktig skötsel Det är av stor vikt att den traditionella hävden som beskrivits ovan inom den betade delen av området upprätthålls. Redan en liten förändring i hävden kan leda till att känsliga arter slås ut. Således kan alltför intensivt betestryck påverka den karaktäristiska floran negativt. Alltför hårt betestryck kan också skada källkärren samt den tuffbildning som pågår. Gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar Många av de arter som finns i betesmarker är starkt beroende av att markens kvävestatus inte förhöjs. Genom betet sker ett ständigt uttag av näring från marken. Det finns således ett näringsunderskott i marken. En lång rad arter är beroende av att detta förhållande råder. Övergödningseffekter kan också påverka områdets skyddsvärda lermader som blottas vid lågvatten genom att dessa växer igen med snabbväxande trådalger. Nedfallet av kväve kan medföra att kvävestatusen förändras. En lång rad organismer riskerar att drabbas av surt nedfall och även av luftburna föroreningar. 14

15 Bevarandestatus idag Naturtyp Habitatkod Bevarandestatus Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 1140 Ej gynnsam *Havsstrandängar av Östersjötyp 1630 Gynnsam Fuktängar med blåtåtel eller starr 6410 Ej gynnsam *Kalkkärr med gotlandsag 7210 Ej gynnsam *Källor med tuffbildning 7220 Ej gynnsam Rikkärr 7230 Ej gynnsam Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar 8210 Ej gynnsam *Västlig taiga 9010 Gynnsam Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ 9070 Gynnsam * Prioriterad naturtyp bevarandet av naturtypen bedöms vara av hög prioritet inom EU. Art Artkod Bevarandestatus Silvertärna A194 Gynnsam Halsbandsflugsnappare A321 Gynnsam Uppföljning av bevarandemål 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten Uppföljningen och utvärdering av gynnsam bevarandestatus sker objektvis. Flygbildstolkning av strukturer och funktioner berör alla objekt. Dessutom utförs ett stickprov av habitatet utanför de utpekade objekten. Om indikation på eutrofiering märks i denna uppföljning sker uppföljning av typiska arter i det berörda objektet. Uppföljning av areal följs med glesa intervall (vart 24:e år), samt vid eventuell exploatering eller tillkomst. I alla objekt följs indikation för bevarandemålet om vattenkvalitet genom indikatorerna snabb vasstillväxt eller stor utbredning av flytande trådalger vart 6:e år.. Syftet är att genom dessa indikatorer fånga upp eutrofiering av habitatet. Vattenkvalitet mäts som regel ej i de utpekade objekten utan i intilliggande referenslokaler som övervakas inom vattendirektivet. Typiska häckfågelarter som födosöker i habitatet följs inom ramen för den regiuonala milöövervakningen *Havsstrandängar av Östersjötyp Uppföljning och utvärdering av gynnsam bevarandestatus sker objektvis. Habitatet är komplext och utgörs nästan alltid av flera olika vegetationstyper varav rödsvingelsamhället, salttågssamhället, saltbrännor och skonvegetation är de mest utmärkande. Följande undergrupper urskiljs: a) Grässvålsamhällen, b) Saltbrännor och skonor (en skona är en plats som tidvis fylls med salt vatten som inte rinner därifrån utan avdunstar). Arealen följs upp med i samband med uppföljning av typiska arter vart 12:e år och utgörs av fältkontroll i områdets gränser. Dessutom sker uppföljning vid eventuell förändring av ytan orsakad av exploatering eller annan verksamhet. Vid minst ett tillfälle varje 6-årsperiod skall uppföljning av vegetationshöjd och genomföras i alla objekt. Höjden mäts med gräslinjal (>3 mätställen i objekt). Uppföljning av parametern vegetationshöjd riktas till rödsvingelsamhället som är den vegetationstyp som är mest osmaklig för betesdjuren och som i regel betas sist av allt. Utläggningen av dessa mätpunkter sker subjektivt och är beroende av förrättningsmannamässig kompetens. Negativa indikatorarter i fältskiktet, samt sly och annan vedartad igenväxningsvegetation högre än 1,3 meter, följs upp i subjektivt utlagda ytor i samband med vegetationshöjdsmätning vart 6:e år. Ytorna förläggs till delar 15

16 av objektet där förhållandena kan förväntas vara som sämst. Igenväxning och negativa indikatorarter följs mer noggrant om negativ indikation erhållits, samt vart 12:e år. Registrering av parametrarna sker då i samma punkter där kartering av typiska arter genomförs. Utbredning av vattenstrand med så kallad blå bård, samt förekomst av större täta bestånd av vass, havssäv, blåsäv eller rörflen följs vart 6:e år. Negativ indikation utlöser uppföljning av typiska arter. Förekomst/icke förekomst av typiska arter följs upp i provytor slumpade utmed permanenta transekter. I samma provytor följs även ett urval negativa indikatorarter. Då habitatet som regel hyser flera vegetationstyper bör antalet provytor som regel inte understiga 50 per objekt. Uppföljning görs minst 12:e år. Objektvis utvärdering av typiska växtarter sker mot uppställda bevarandemål, relaterade till måttet antal träffar av typiska arter per provyta. I samband med uppföljning av typiska arter registreras vilken undergrupp provytan tillhör (skonvegetation respektive grässvålsvegetation). Materialet kommer i första hand att användas för utvärdering på biogeografisk nivå Fuktängar med blåtåtel eller starr Uppföljningen och utvärdering av gynnsam bevarandestatus sker objektvis. Habitatet är oftast trädfritt och floran skiljer sig mellan kalkrika och silikatrika marker. Av denna anledning urskiljs ekologiska undergrupper vid utvärdering av typiska växtarter: a) Kalkfuktäng, b) Blåtåtel/starräng. Arealen följs upp i samband med uppföljning av typiska arter vart 12:e år och utgörs av fältkontroll i områdets gränser. Dessutom sker uppföljning vid eventuell förändring av ytan orsakad av exploatering eller annan verksamhet. Vid minst ett tillfälle varje 6-årsperiod skall uppföljning av vegetationshöjd och genomföras i alla objekt. Höjden mäts med gräslinjal (>3 mätställen i objekt) i de delar av området som förväntas vara dåligt avbetade. Utläggningen av dessa mätpunkter sker subjektivt och är beroende av förrättningsmannamässig kompetens. Negativa indikatorarter i fältskiktet, samt sly och annan vedartad igenväxningsvegetation högre än 1,3 meter, följs upp i subjektivt utlagda ytor samband med vegetationshöjdsmätning vart 6:e år. Ytorna förläggs till delar av objektet där förhållandena kan förväntas vara som sämst. Igenväxning följs mer noggrant vid negativ indikation, samt vart 12:e år i samma punkter där kartering av typiska arter genomförs. Diken med avvattnande effekt följs upp efter eventuell utförd restaureringsåtgärd. Förekomst av typiska arter följs upp i >30 stycken provytor per objekt slumpade utmed permanenta transekter. I samma provytor följs även ett urval negativa indikatorarter. I objekt med stor variation inom habitatet och de undersökta ytorna justeras antalet ytor med utgångspunkt från variationskoefficient. Uppföljning görs med högst 12 års intervall. Objektvis utvärdering av typiska växtarter sker mot uppställda mål relaterade till av måttet antal träffar av typiska arter per provyta. Den biogeografiska utvärderingen av typiska arter sker för de båda undergrupperna för var och en av de ingående typiska arterna *Kalkkärr med gotlandsag Bevarandestatusen i utpekade objekt följs objektvis. Strukturer och funktioner följs även i ett stickprov av habitatet utanför de utpekade Natura 2000-objekten. Arealen följs upp minst vart 24:e år med hjälp av IRF-flygbilder. Täckningsgrad av buskskikt, vass och gotlandsag följs upp med IRF. Utanför objekten görs denna IRFuppföljning i kärr och sjöar med habitatet som faller inom NILS stickprov (inom 5x5 kilometers-ytan). I objekt med diken som har avvattnande effekt görs kontroll att dämning av tröskel har utförts. Förekomst av diken utlöser en tätare uppföljningsfrekvens. Typiska kärlväxtarter följs i provytor som förläggs utmed permanenta transekter. Ovanliga typiska arter kan vid behov följas med väkterimetoder. Uppföljning sker vart 12:e år. 16

17 7220 *Källor med tuffbildning Uppföljningssystemet bygger på uppföljning av objektvis uppsatta mål. Arealen följs minst vart 12:e år. Uppföljning sker genom att områdesgränser mäts in i fält med måttband och i större objekt med GPS. Täckningsgrad av träd- och buskskikt följs upp i fält med hjälp av täckningsgradsskattning i objekt <500 m 2 och med hjälp av närmaste grannemetod i objekt med större yta. Själva källan dokumenteras också med fotografi från permanent fotopunkt. Vid minst ett tillfälle varje 6-årsperiod skall uppföljning av vegetationshöjd genomföras i alla hävdade objekt. Höjden mäts med gräslinjal enligt i de delar av området som konstateras sämst avbetade. I objekt med diken som har avvattnande effekt görs kontroll att dämning av tröskel har utförts. Förekomst av diken utlöser en tätare uppföljningsfrekvens. Typiska arter kärlväxter och mossor följs provytor som förläggs utmed permanenta transekter. 30 provytor följs i varje källa. I ytorna mäts även täckningsgrad för vissa dominanta arter. Ovanliga typiska arter kan vid behov följas med väkterimetoder. Uppföljning sker vart 6:e år i hävdade objekt och vart 12:e år i ohävdade objekt Rikkärr Uppföljning av bevarandestatus sker objektvis. De två nedanstående undergrupperna skall utgöra separata redovisningsenheter i uppföljningssystemet: a) Trädklädda och videbevuxna rikkärr, b) Öppna rikkärr. Uppföljningssystemet bygger på uppföljning av objektvis uppsatta mål. Motiv för detta är att habitatet är mycket varierat beroende på om det är hävdat eller ej, samt på att antalet vegetationstyper i habitatet är mycket stort. Arealen följs minst vart 18:e år, eller då uppföljning av strukturen stamtäthet uppvisar värden på över 2500 stammar per hektar. Uppföljning sker genom att områdesgränser avsynas i fält i samband med annan uppföljning. Uppföljning av habitatets areal bör även utföras utanför de utpekade objekten. Denna arealmätning samordnas med miljömålsuppföljningen. Täckningsgrad av träd- och buskikt, samt utbredning av de hydromorfologiska strukturerna strängar, lösbottenflarkar, mjukmattegolv och gölar följs upp med hjälp av IRF-flygbilder. I samband med trädskiktstolkning eftersöks även täta vassbestånd. Mindre strukturer som exempelvis ristuvor, och sällsynta småstrukturer som exempelvis blekeområden eller smågölar följs antingen i provytor utmed permanenta transekter (se typiska arter) eller med GPS. Vid minst ett tillfälle varje 6-årsperiod skall uppföljning av vegetationshöjd genomföras i alla objekt. Höjden mäts med gräslinjal (>3 mätställen i objekt större än 10 hektar) i de delar av området som förväntas vara dåligt avbetade. Utläggningen av dessa mätpunkter sker subjektivt och är beroende av förättningsmannamässig kompetens. Stamtäthet hos träd och buskar högre än 0,5 meter mäts i permanenta cirkelprovytor vid stamtätheter på mer än 1000 stammar per hektar och med närmaste grannemetod vid stamtätheter på färre än 1000 stammar per hektar. I objekt med diken som har avvattnande effekt görs kontroll att dämning av tröskel har utförts. Förekomst av diken utlöser en tätare uppföljningsfrekvens. Typiska arter kärlväxter och mossor följs i provytor som stratifieras utmed permanenta transekter. I varje myrkomplex som slumpats ut för uppföljning följs provytor. I myrkomplex med stor variation inom habitatet och de undersökta ytorna justeras antalet ytor med utgångspunkt från variationskoefficient. Ovanliga typiska arter kan vid behov följas med väkterimetoder Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar Grunden för uppföljning utgörs av standardiserad flygbildstolkning. Utbredning av habitatet (areal), samt täckning av träd och buskar följs med denna metod. Samtliga objekt i boreal region följs upp med IRF med ett omdrev på 18 år. Typiska växtarters förekomst och uppträdande varierar från objekt till objekt. Uppföljningen kommer därför att relateras till objektvis uppsatta mål. 17

18 Typiska arter lavar (cyanolavar) föreslås följas genom linjetaxering på del av bergsfoten. Uppföljning av typiska lavar och kärlväxter genomförs i samtliga objekten i boreal region. Uppföljningsfrekvens föreslås vara vart 12:e år *Västlig taiga Grunden för uppföljning utgörs av Riksinventeringen av skog (RIS) som i ett stickprov av objekten gör mätningar av ett flertal parametrar. Objektvis uppföljning kommer främst att ske i de områden där skötselkrävande habitat finns och där skötselåtgärder sätts in. Uppföljning av habitatets areal i objekten görs med hjälp av data från RIS. En totalkartering genomförs med glesa intervall med hjälp av IRF eller i framtiden möjligen med satellitdata vart 24:e år. Arealuppföljning på objektsnivå genomförs också vid eventuell exploatering eller utökning av objektsarealen. Lövbrännor registreras och följs i samband med bränder och naturvårdbränningar. Denna skötselåtgärd utlöser en objektvis uppföljning av flera olika strukturer. Rikskogstaxeringens stickprovsvisa inventering i Natura 2000-objekt används som det viktigaste redskapet för uppföljning av strukturerna död ved, förekomst av exotiska trädslag, samt andel beteskänsliga lövträd och andra lövträd. Om icke gynnsam bevarandestatus konstaterats vid basinventeringen vad gäller död ved och förekomst av exotiska trädslag utlöser detta uppföljning av parametrarna på objektsnivå. Samma princip gäller för uppföljning av befintliga diken. När gynnsam bevarandestatus konstaterats för de ovan nämnda strukturerna lämnas den objektvisa uppföljningsmodellen och ersätts av RIS som uppföljningsmetod Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ Uppföljningen och utvärdering av gynnsam bevarandestatus sker objektvis. Arealen följs upp i samband med uppföljning av trädskiktstäckning vart 18:e år med hjälp av IRF. Dessutom sker uppföljning vid eventuell förändring av ytan orsakad av exploatering eller annan verksamhet. Negativa indikatorarter följs vart 6:e år i provytor där förhållandena kan förväntas vara som sämst. Överskrider täckningsgraden av de negativa arterna uppsatt gränsvärde för täckningsgrad utlöses uppföljning av typiska arter. Träd- och buskskiktets täckningsgrad följs med 18 års intervall med hjälp av IRF-flygbilder. Grova träd bör följas upp minst vart 18:e år. Vid första uppföljningsomgången skall träden positionsbestämmas med hjälp av ortofoto och GPS. I samband med detta registreras även positioner för rekryteringsträd som skall vårdas på ett sådant sätt så att de i framtiden kan få kvalitéer liknande de grova träden. Sly och annan vedartad igenväxningsvegetation >1,3 meter följs upp vart 6:e år. Parametern mäts under kronan på värdefulla grova träd. Vid negativ indikation utlöses uppföljning av grova och hamlade träd. Uppföljningen görs i de delar av objektet där hävden kan förväntas vara som sämst. Igenväxning följs mer noggrant vid negativ indikation, samt vart 18:e år vid samtliga grova träd. Förekomst/icke förekomst av typiska arter följs upp i minst 30 provytor per objekt, slumpade utmed permanenta transekter. I samma provytor följs även ett urval negativa indikatorarter. I objekt med stor variation inom habitatet och de undersökta ytorna justeras antalet ytor med utgångspunkt från variationskoefficient. De typiska arterna följs med högst 12 års intervall i alla objekt. Transekterna fördelas i slumpvis utvalda delområden. Objektvis utvärdering av typiska arter sker mot uppställda mål, relaterade till måttet antal träffar av typiska arter per provyta. Den biogeografiska utvärderingen av typiska arter sker för var och en av de ingående typiska arterna. A194 Silvertärna Eftersom tärnorna är lättrörliga är det viktigt att så stora områden som möjligt inventeras samtidigt. Projekten blir med nödvändighet mycket omfattande och måste därför ske i samarbete mellan flera länsstyrelser. Även det praktiska inventeringsarbetet utförs i länsstyrelsernas regi, men i nära samarbete med de regionala ornitologiska föreningarna.den årliga uppföljningen sker lämpligen genom boräkning under ungtiden. 18

19 A321 Halsbandsflugsnappare Med tanke på artens relativa sällsynthet och det begränsade utbredningsområdet är det nödvändigt att genomföra en riktad inventering. Enklast är att utgå från befintliga holkstudier och därefter utöka antalet holkar för att på så sätt kunna bedöma utvecklingen i det holkhäckande beståndets storlek. Övervakningen skall omfatta minst 30 geografiskt och habitatmässigt väl spridda områden på Gotland. 19

20 Referenser Alexandersson, H. & Wallin, K Förekomst av typiska arter i hävdade Natura 2000 habitat. Kapitel täckningsgrad av buskskiktet. Allard, A Instruktioner för flygbildstolkning NILS. Rapport under arbete. Andersson, C., Dahlgren, S., Kautsky, L., Typiska arter i Natura 2000-habitat i egentliga Östersjön. Stencil. Andersson, Å. & Staav, R Den häckande kustfågelfaunan i Stockholms län Stockholms läns landsting. Regionplanekontoret, Nacka. Bladh. A., & Alexandersson. H Uppföljningsmetoder för registrering av typiska arter. Rapport under arbete. Blank, H Inventering av fåglar på högmosse. Brattström, H Iakttagelser över halsbandsflugsnapparen på Nordgotland. Fauna och flora 41: Ekstam, U. & Forshed, N Äldre fodermarker. Esseen, P-A., Glimskär, A., Ståhl, G., & Sundquist, S., Fältinstruktion för nationell inventering av landskapet i Sverige. NILS år Granath, L Bildtolkning av sjöar och vattendrag. En handledning. Naturvårdsverket, Rapport Gunnarsson, U Metodbeskrivning Övervakning av Nautra2000 objekt för Högmossar (7110) och Degenererade Högmossar (7120) Gustavsson, L., Högström, S Hur många fåglar häckar på Gotland?. Bläcku, nr2, årgång 7. Landgren, E. & Landgren, T Fågelskär i Vänern. Inventering av fågelskär i Vänern Länsstyrelsen i Värmlands län, Miljöenheten. Rapport 1998:5. Landgren, E. & Landgren, T Fågelskär i Vänern. Inventering av fågelskär i Vänern Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Rapport 1999:13. Landgren, E. & Landgren, T Övervakning av fågelfaunan på Vänerns fågelskär Metodutvärdering och förslag till framtida inventeringar.vänerns vattenvårdsförbund, Rapport nr Landgren, E. & Landgren, T Fågelskär i Vänern 2000.Vänerns vattenvårdsförbund, Rapport nr Larsson, T Häckfågelfaunan i östra Smålands ytterskärgård Länsstyrelsen Kalmar län, Meddelande 2000:21. Lundgren, U Fåglar och fågeldöd i Blekinges skärgård Länsstyrelsen i Blekinge län. Rapport 2003:6. Länsstyrelsen i Östergötland. 2001:2. Standardisering av metodik för övervakning av rödlistade kärlväxtarter. Miljövårdsenheten, rapport 2001:19. Metria Geodata, Möjligheter att använda IR-flygbilder vid Natura 2000 basinventering och uppföljning. Metria Geodata, Provkartering av vegetation i Dalarna. Metria Kartografisk kartering av Natura-2000-habitat marin miljö. Mosknes, P.-O., Pihl, L Utbredning och produktion av fintrådiga alger i grunda mjukbottenområden i Göteborgs och Bohus län. Rapport till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.. Mossberg, B. & Stenberg, L Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand. Naturvårdsverket, Biologiska inventeringsnormer, BIN, Fåglar. Punkt-linjekartering Naturvårdsverket Inventering av Sveriges våtmarker. Metodik. SNV pm Naturvårdsverket Handbok Miljöövervakning. Hydrografi och närsalter. Naturvårdsverket Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura Naturvårdsverket förlag. Naturvårdsverket Handbok Miljöövervakning. Inventering av häckande kustfåglar. (N98). Naturvårdsverket Kust och hav. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Naturvårdsverket Handbok Miljöövervakning. Siktdjup. Nilsson, Å. & Kilnäs, M Ett metodförslag för övervakning av stränder och grunda bottnar m.h.a. IRbilder/ortofoton och digitalt underlagsmaterial. Koncept. Länsstyrelsen i Blekinge län. Nordiska Ministerrådet Naturgeografisk regionindelning av Norden. Nystrand, P.-O. In prep. Rikkärr i Jämtlands kamrosilurområde. Pettersson, J Kustfågelinventering Länsstyrelsen Västernorrlands län. Publikation 1999:6. Rodebrand, S Halsbandsflugsnapparen, Ficedula albicollis, på Öland. Calidris 1:3-7. Rossvall, S Halsbandsflugsnappare, Ficedula albicollis. Bläcku 4:27-34 SGU Förekomst och utbredning av sandbankar, berg och hårdbottnar inom svenskt territorialvatten och svensk ekonomisk zon. SLU, Inst. För Skoglig Resurshushållning och Geomatik Fältinstruktion, Riksinventeringen av skog. SMHI Svenskt havsområdesregister. Sundberg, S Programförslag för övervakning av rikkärr. Svefa Förslag till objektsbaserat inventeringssystem för basinventering vid upprättande av bevarandeplaner inom Natura 2000-nätverket. Svensson, M Artövervakning Natura 2000, Jaktfalk och Pilgrimsfalk. Arbetsmaterial. Tullback, K Fysisk störning av stränder. Prov av bedömningsgrunder för miljökvalitet. Länsstyrelsen i Stockholms län, Underlagsmaterial nr 25, Waldemarsson, N Häckande tärnor i Skåne I: SkOF. Fåglar i Skåne Anser supplement 47:

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 1 (7) Bevarandeplan Natura 2000 Sörbyn SE0820416 Fastställd av Länsstyrelsen: 2007-12-11 Namn: Sörbyn Områdeskod: SE0820416 Områdestyp: SCI (utpekat enligt art- och habitatdirektivet) Area: 5,40 ha Ytterligare

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Tågsjöbrännan SE0710075 Namn: Tågsjöbrännan Sitecode: SE0710075 Områdestyp: psci 1995-01 enligt Art- och habitatdirektivet Area: 19 hektar Skyddsform: Naturreservat Kommun: Örnsköldsvik

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Björkbäcksmyran SE0710195 Namn: Björkbäcksmyran Sitecode: SE0710195 Områdestyp: psci 2003-10 enligt Art- och habitatdirektivet Area: 187,2 hektar Skyddsform: Oskyddat, blivande

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området Viggesbo

Bevarandeplan för Natura 2000-området Viggesbo 511-4607-05 t Viggesbo enligt 17 förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Områdeskod: SE0330245 Områdestyp/status: Området är antaget av regeringen enligt habitatdirektivet i januari

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Sumpskog vid Flärkmyran SE0710200 Foto: Per Sander Namn: Sumpskog vid Flärkmyran Sitecode: SE0710200 Områdestyp: SAC 2011-03 Areal: 2,3 hektar Skyddsform: Biotopsskyddsområde

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område

Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0 5402 19 E ngelska p ar ke n 2005-09-15 Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0540219 Engelska parken EU:s medlemsländer bygger upp ett sk. ekologiskt nätverk av naturområden som kallas Natura 2000.

Läs mer

Morakärren SE0110135

Morakärren SE0110135 1 Naturvårdsenheten BEVARANDEPLAN Datum 2007-02-05 Beteckning 511-2005-071404 Morakärren SE0110135 Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd) Inledning Bevarandeplanen

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Lillsjöslåttern SE0710084 Namn: Lillsjöslåttern Sitecode: SE 710084 Områdestyp: psci 1995-12 enligt Art- och habitatdirektivet Areal: 4,9 ha Skyddsform: Naturreservat Kommun:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 (enligt 17 förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken) SE0620096 Högsveden Innehållsförteckning Beskrivning... 1 Bevarandesyfte... 2 Bevarandemål... 2 Beskrivning av arter/livsmiljöer...

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område. Hädinge. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd Beteckning

Bevarandeplan för Natura 2000-område. Hädinge. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd Beteckning Bevarandeplan för Natura 2000-område Hädinge Områdeskod SE0310641 Bevarandeplanen fastställd 2006-04-20 Beteckning 511-1573-06 0600-40-0641 Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara hotade arter och naturtyper

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Rigstakärret SE0710201 Foto: Per Sander Namn: Rigstakärret Sitecode: SE0710201 Områdestyp: SAC 2011-03 Areal: 4,6 ha Skyddsform: Biotopskydd Kommun: Timrå Tillsynsmyndighet: Skogsstyrelsen

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Klövberget (norra) SE0710004 Namn: Klövberget Sitecode: SE0710004 Områdestyp: psci 1997-01 enligt Art- och habitatdirektivet Areal: 23 hektar Skyddsform: Naturreservat Kommun:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Nipor i Myre SE0710222 Foto: Länsstyrelsen Namn: Nipor i Myre Sitecode: SE0710222 Områdestyp: SAC 2011-03 Areal: 4,3 ha Skyddsform: Oskyddat Kommun: Sollefteå Naturvårdsförvaltare:

Läs mer

Sida 2 av 8 revideras när ny kunskap tillkommer eller om omständigheterna i eller utanför området ändras.

Sida 2 av 8 revideras när ny kunskap tillkommer eller om omständigheterna i eller utanför området ändras. Sida 1 av 8 Fastställd 2005-08-15 Ärendenummer 511-05535-2004 Bevarandeplan för Natura 2000 (enligt 17 Förordningen om Områdesskydd (1998:1252)) Område: Malmaryd Kommun: Ljungby Områdeskod: SE0320147 Areal:

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.)

Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.) 1 (7) Enheten för naturvård Bromseby SE0110369 Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.) Inledning Bevarandeplanen är det dokument

Läs mer

Bevarandeplan för. Klövberget (södra) SCI (Art- och habitatdirektivet) Mittpunktskoordinat: 1543249 / 6900148

Bevarandeplan för. Klövberget (södra) SCI (Art- och habitatdirektivet) Mittpunktskoordinat: 1543249 / 6900148 Dnr 511-8928-06 00-001-064 Bevarandeplan för Klövberget (södra) Upprättad: 2006-12-15 Namn: Klövberget (södra) Områdeskod: SE0630129 Områdestyp: SCI (Art- och habitatdirektivet) Area: 46 ha Skyddsform:

Läs mer

Ettödeltat. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE0310317. Bevarandeplanen fastställd/reviderad 2005-12-13 2008-07-04

Ettödeltat. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE0310317. Bevarandeplanen fastställd/reviderad 2005-12-13 2008-07-04 Bevarandeplan för Natura 2000-område Ettödeltat Områdeskod SE0310317 Bevarandeplanen fastställd/reviderad 2005-12-13 2008-07-04 Beteckning 0600-40-0317 Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara hotade

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Rågsvedjeberget SE0710070 Namn: Rågsvedjeberget Sitecode: SE0710070 Områdestyp: psci 1997-01 enligt Art- och habitatdirektivet Areal: 46 hektar Skyddsform: Naturreservat Kommun:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Malungsfluggen SE0710002 Namn: Malungsfluggen Sitecode: SE0710002 Områdestyp: psci 1995-12 enligt Art- och habitatdirektivet Areal: 30 hektar Skyddsform: Naturreservat Kommun:

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.)

Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.) 1 (6) Enheten för naturvård Ekoberget SE110170 Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.) Inledning Bevarandeplanen är det dokument

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området Abborravan

Bevarandeplan för Natura 2000-området Abborravan 1(5) Bevarandeplan för Natura 2000-området Abborravan Foto: Lars Björkelid Fastställd av Länsstyrelsen: 2016-12-12 Namn och områdeskod: Abborravan, SE0810361 Kommun: Lycksele Skyddsstatus: Natura 2000:

Läs mer

Områdestyp/status SAC (Särskilt bevarandeområde enligt EU:s art- och habitatdirektiv). Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet

Områdestyp/status SAC (Särskilt bevarandeområde enligt EU:s art- och habitatdirektiv). Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet Bevarandeplan 1(4) Natura 2000-områdets namn och områdeskod Uppsala Kungsäng, SE0210243 Områdestyp/status SAC (Särskilt bevarandeområde enligt EU:s art- och habitatdirektiv). Området är en del av naturreservatet

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Remmarn SE0710223 Foto: Per Sander Namn: Remmarn Sitecode: SE0710223 Områdestyp: SAC 2014 01 Areal: 1,2 hektar Skyddsform: Oskyddat Kommun: Örnsköldsvik Naturvårdsförvaltare:

Läs mer

Naturtyper enligt Natura 2000 Områdets naturtyper (se tabell 1 och bilaga 1) konstaterades vid fältbesök 2002.

Naturtyper enligt Natura 2000 Områdets naturtyper (se tabell 1 och bilaga 1) konstaterades vid fältbesök 2002. 1(8) Bevarandeplan för Natura 2000-område SE 0430158 psci beslutat av Regeringen 2003-11. SCI fastställt av EU-kommissionen 2004-12. Bevarandeplan kungjord av Länsstyrelsen i Skåne län 2005-12-16. Kommun

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 (enligt 17 förordningen om Områdesskydd; 1998:1252) Mjölby kommun, Östergötlands län Natura 2000-område Stämma Totalareal Natura 2000-kod SE0230381 21,8 ha (22,8 ha enligt regeringsbeslut)

Läs mer

Datum Vagn SE Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd)

Datum Vagn SE Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd) Naturvårdsenheten BEVARANDEPLAN Datum 2007-02-05 Beteckning 511-2005-071402 Vagn SE0110290 Bevarandeplan för Natura 2000-område (enligt 17 förordningen (1998:1252) om områdesskydd) Inledning Bevarandeplanen

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område Husrygg SE0340171

Bevarandeplan för Natura 2000-område Husrygg SE0340171 Län: Gotland Kommun: Gotland Areal: 38,4 hektar Centralpunktskoordinat: X: 1 642 757; Y: 6 315 365 Fastställd av Länsstyrelsen: 30 augusti 2005 Områdestyp: SCI 1 Skydd: Naturreservat, riksintresse för

Läs mer

NATURRESERVAT OCH NATURA 2000

NATURRESERVAT OCH NATURA 2000 NATURRESERVAT OCH NATURA 2000 Murstensdalen (även Natura 2000), syftet med reservatet är att bevara ett vilt och väglöst taiganaturskogsområde med omfattande förekomst av myrar, sjöar och tjärnar och med

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Myckelsjö hackslått SE0710220 Foto: Per Sander Namn: Myckelsjö hackslått Sitecode: SE0710220 Områdestyp: SAC 2011-03 Areal: 0,76 ha Skyddsform: Oskyddat Kommun: Sundsvall Naturvårdsförvaltare:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Uvsjön SE0710189 Namn: Uvsjön Sitecode: SE0710189 Områdestyp: psci 2004-04 enligt Art- och habitatdirektivet Areal: 171 hektar Skyddsform: Naturreservat Kommun: Örnsköldsvik Tillsynsmyndighet:

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område

Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0 540258 Kedums-Torpa 2005-08-15 Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0540258 Kedums-Torpa.lst.s EU:s medlemsländer bygger upp ett sk. ekologiskt nätverk av naturområden som kallas Natura 2000. Livsmiljöerna

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området Rabnabäcken

Bevarandeplan för Natura 2000-området Rabnabäcken 1(5) Bevarandeplan för Natura 2000-området Rabnabäcken Fjällviol. Foto: Andreas Garpebring Fastställd av Länsstyrelsen: 2016-12-12 Namn och områdeskod: Rabnabäcken, SE0810426 Kommun: Sorsele Skyddsstatus:

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området Ersmarksberget

Bevarandeplan för Natura 2000-området Ersmarksberget 1(6) Bevarandeplan för Natura 2000-området Ersmarksberget Blåsippor. Foto: Andreas Garpebring Fastställd av Länsstyrelsen: 2017-03-24 Namn och områdeskod: Ersmarksberget, SE0810429 Kommun: Umeå Skyddsstatus:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Hassel hackslått SE0710217 Foto: Annika Carlsson Namn: Hassel hackslått Sitecode: SE0710217 Områdestyp: SAC 2011-03 Areal: 0,55 ha Skyddsform: Oskyddat Kommun: Sundsvall Tillsynsmyndighet:

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område Tornskogen, SE , Katrineholms kommun, Södermanlands län

Bevarandeplan för Natura 2000-område Tornskogen, SE , Katrineholms kommun, Södermanlands län Dnr: 511-11329-2004 Bevarandeplan för Natura 2000-område Tornskogen, SE0220421, Katrineholms kommun, Södermanlands län Natura 2000-kod: SE0220421 Områdets namn: Tornskogen Totalareal: 26 ha Upprättad av:

Läs mer

Älmås askskog. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd/reviderad

Älmås askskog. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd/reviderad Bevarandeplan för Natura 2000-område Älmås askskog Områdeskod SE0310737 Bevarandeplanen fastställd/reviderad 2005-09-06 2008-07-04 Beteckning 0600-40-0737 Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara hotade

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 (enligt 17 förordningen om Områdesskydd; 1998:1252) Norrköpings kommun, Östergötlands län Natura 2000-område Natura 2000-kod Totalareal Bråxvik SE0230376 97,3 ha Fastställd av

Läs mer

Bevarandeplanen är under uppdatering

Bevarandeplanen är under uppdatering Bevarandeplanen är under uppdatering För aktuell naturtypskarta hänvisas till Länsstyrelsens webbplats Bevarandeplan för Natura 2000-område Mo Områdeskod SE0310517 Bevarandeplanen fastställd 6 september

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område Heligholmen SE0340121

Bevarandeplan för Natura 2000-område Heligholmen SE0340121 Län: Gotland Kommun: Gotland Areal: 11,8 hektar Centralpunktskoordinat: X: 1 650 930; Y: 6 313 540 Fastställd av Länsstyrelsen: 30 augusti 2005 Områdestyp: 1 SCI, 2 SPA Skydd: Riksintresse för naturvård,

Läs mer

Hur har naturvärden påverkats av röjning/avverkning i betesmarker?

Hur har naturvärden påverkats av röjning/avverkning i betesmarker? Hur har naturvärden påverkats av röjning/avverkning i betesmarker? Resultatet av en snabb inventering 2008 av trädklädda betesmarker som åtgärdats under och efter införandet av den s k 50-trädsregeln Leif

Läs mer

Förvaltningsplan Natura 2000

Förvaltningsplan Natura 2000 Förvaltningsplan Natura 2000 Natura 2000-område Natura 2000-kod Totalareal Naturreservatet Espholm FI1400004 7 ha landområde Fastställd: 1997, naturreservat sedan 1987 Områdestyp, status SAC-område Natura

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området Strömby

Bevarandeplan för Natura 2000-området Strömby t Strömby enligt 17 förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Områdeskod: SE0330185 Områdestyp/status: Området är antaget av regeringen enligt habitatdirektivet i januari år 2002 Areal:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Markbäcken SE0710174 Namn: Markbäcken Sitecode: SE0710174 Områdestyp: psci 2002-01 enligt Art- och habitatdirektivet Areal: 54 ha Skyddsform: Blivande naturreservat Kommun: Ånge

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området Norra Petikträsk

Bevarandeplan för Natura 2000-området Norra Petikträsk 1(5) Bevarandeplan för Natura 2000-området Norra Petikträsk Åkerbär. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten Fastställd av Länsstyrelsen: 2016-12-12 Namn och områdeskod: Norra Petikträsk, SE0810422 Kommun: Norsjö

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Måckelmyran SE0710192 Foto: Per Sander Namn: Måckelmyran Sitecode: SE0710192 Områdestyp: SAC 2011 03 Areal: 62,3 hektar Skyddsform: Oskyddat Kommun: Sundsvall Tillsynsmyndighet:

Läs mer

Art enligt Natura 2000 Arten hålträdsklokrypare påträffades vid en inventering 1996.

Art enligt Natura 2000 Arten hålträdsklokrypare påträffades vid en inventering 1996. 1(8) Bevarandeplan för Natura 2000-område SE 0430156 psci beslutat av Regeringen 2002-01. SCI fastställt av EU-kommissionen 2004-12. Bevarandeplan kungjord av Länsstyrelsen i Skåne län 2005-12-16. Kommun:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Prästflon SE0710060 Namn: Prästflon Sitecode: SE0710060 Områdestyp: psci 1995-12 enligt Art- och habitatdirektivet Areal: 66 hektar Skyddsform: Naturreservat Kommun: Sollefteå

Läs mer

Skogsvårdsplan 2014 Skanssundets Samfällighetsförening

Skogsvårdsplan 2014 Skanssundets Samfällighetsförening www.skanssundet.se Skogsvårdsplan 2014 Skanssundets Samfällighetsförening Skogsvårdsplan Skanssundets Samfällighetsförening BG 20140302 Sid 1 Bakgrund Skanssundets samfällighet har sedan dess bildande

Läs mer

NATURVÄRDES- INVENTERING STRANDNÄRA DELAR AV MÖCKELN, ÄLMHULTS KOMMUN PÅ UPPDRAG AV 2014-10-07

NATURVÄRDES- INVENTERING STRANDNÄRA DELAR AV MÖCKELN, ÄLMHULTS KOMMUN PÅ UPPDRAG AV 2014-10-07 NATURVÄRDES- INVENTERING STRANDNÄRA DELAR AV MÖCKELN, ÄLMHULTS KOMMUN PÅ UPPDRAG AV ÄLMHULTS KOMMUN 2014-10-07 Inventering, text och foto Naturcentrum AB 2014 Strandtorget 3 444 30 Stenungsund Tel. 0303-726160

Läs mer

Isberga hage. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen reviderad/fastställd

Isberga hage. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen reviderad/fastställd Bevarandeplan för Natura 2000-område Isberga hage Områdeskod SE0310615 Bevarandeplanen reviderad/fastställd 2016-12-12 2005-09-06 Beteckning 0600-40-0615 Bakgrund Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område Valdemarsön, SE , Katrineholms kommun

Bevarandeplan för Natura 2000-område Valdemarsön, SE , Katrineholms kommun Dnr: 511-11332-2004 Bevarandeplan för Natura 2000-område Valdemarsön, SE0220425, Katrineholms kommun Valdemarsön Kärrgräshoppa Natura 2000-kod: SE0220425 Områdets namn: Valdemarsön Totalareal: 16 ha Upprättad

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område

Bevarandeplan för Natura 2000-område SE 0 5201 61 Gus ta vs b er g- K o rpberge t 2005-08-15 Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0520161 Gustavsberg-Korpberget EU:s medlemsländer bygger upp ett sk. ekologiskt nätverk av naturområden som

Läs mer

Bilaga 1 Biotopkartering och naturvärdesbedömning

Bilaga 1 Biotopkartering och naturvärdesbedömning Bilaga 1 Biotopkartering och naturvärdesbedömning Biotopkartering Syfte Biotopkartering är en väl beprövad metod för inventering och värdering av skyddsvärda naturmiljöer. Syftet är att med en rimlig arbetsinsats

Läs mer

Tomtägare som vill hålla brynet öppet bör kunna få rätt att röja zonen fram till stigen utifrån ovanstående beskrivna principer.

Tomtägare som vill hålla brynet öppet bör kunna få rätt att röja zonen fram till stigen utifrån ovanstående beskrivna principer. Målbild en bitvis gles skogsmiljö rik på död ved och blommande buskar. Den domineras av lövträd: främst ek, hassel, sälg, vildapel och fågelbär. Bland ekarna finns flera grova friställda individer med

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Smedsgården SE0710158 Namn: Sitecode: Områdestyp: Areal: Skyddsform: Kommun: Naturvårdsförvaltare: Koordinat: Karta: Ägarförhållanden: Fastighetsbeteckning: Smedsgården SE 0710158

Läs mer

Sida 2 av 8 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet Rapporterad areal Inventerad areal Kod Naturtypsbeskrivning 0,6 0, *Artrika stagg-gräsm

Sida 2 av 8 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet Rapporterad areal Inventerad areal Kod Naturtypsbeskrivning 0,6 0, *Artrika stagg-gräsm Sida 1 av 8 Fastställd 2005-08-15 Ärendenummer 511-05564-2004 Bevarandeplan för Natura 2000 (enligt 17 Förordningen om Områdesskydd (1998:1252)) Område: Törnabygd Kommun: Tingsryd Områdeskod: SE0320163

Läs mer

Bilaga. Beskrivningar av naturvärdesobjekt Björnekullarna

Bilaga. Beskrivningar av naturvärdesobjekt Björnekullarna Bilaga. Beskrivningar av naturvärdesobjekt Björnekullarna 2015-12-14 Objekt-ID Nvklass Biotop Beskrivning 1a 3 Ädellövskog Ädellövskog med stor trädslagsvariation. Bok dominerar i större delen av området.

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Rismyrberget SE 0710089 Namn: Rismyrberget Sitecode: SE 0710089 Områdestyp: psci 1995-12 enligt Art- och habitatdirektivet Area: 34 ha Skyddsform: Naturreservat Kommun: Örnsköldsvik

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området. Furön

Bevarandeplan för Natura 2000-området. Furön Bevarandeplan för Natura 2000-området Furön Omslagsfoto: Per Folkesson Natura 2000 Natura 2000 är ett ekologiskt nätverk av värdefulla naturområden inom EU. Utpekande av Natura 2000- områden bygger på

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område. SE Stora Silpinge

Bevarandeplan för Natura 2000-område. SE Stora Silpinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0410257 Stora Silpinge Natura 2000 Natura 2000 är ett ekologiskt nätverk av värdefulla naturområden inom EU. Utpekande av Natura 2000- områden bygger på krav som

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området. Lilla Tjärbruket

Bevarandeplan för Natura 2000-området. Lilla Tjärbruket Bevarandeplan för Natura 2000-området Lilla Tjärbruket Omslagsfoto: Per Folkesson Natura 2000 Natura 2000 är ett ekologiskt nätverk av värdefulla naturområden inom EU. Utpekande av Natura 2000- områden

Läs mer

Axamoskogen -Nyckelbiotoper och naturvärden 2016

Axamoskogen -Nyckelbiotoper och naturvärden 2016 Axamoskogen -Nyckelbiotoper och naturvärden 2016 Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 Metodik och avgränsning... 3 Resultat... 4 Områden... 4 Arter... 4 Områdesredovisning... 5 Litteratur... 11 Framsidans

Läs mer

Skogliga åtgärder vintern 2011/2012

Skogliga åtgärder vintern 2011/2012 INFORMATION 1 [10] 2011-12-02 Skogliga åtgärder vintern 2011/2012 Under vintern 2011/2012 kommer gallring att ske på flera platser inom kommunen. Åtgärderna startar som tidigast i mitten av december och

Läs mer

Källeryds ekhage. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd/reviderad

Källeryds ekhage. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd/reviderad Bevarandeplan för Natura 2000-område Källeryds ekhage Områdeskod SE0310616 Bevarandeplanen fastställd/reviderad 2005-09-06 2008-07-04 Beteckning 0600-40-0616 Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara

Läs mer

NATURVÄRDEN VID SÖDRA TÖRNSKOGEN, SOLLENTUNA KOMMUN

NATURVÄRDEN VID SÖDRA TÖRNSKOGEN, SOLLENTUNA KOMMUN NATURVÄRDEN VID SÖDRA TÖRNSKOGEN, SOLLENTUNA KOMMUN Inledning Inför en planerad exploatering vid södra Törnskogen i Sollentuna kommun har Ekologigruppen AB genomfört en bedömning av områdets naturvärden.

Läs mer

!!!! Naturvärdesinventering (NVI) i Skarpäng, Täby kommun !!!!!

!!!! Naturvärdesinventering (NVI) i Skarpäng, Täby kommun !!!!! Naturvärdesinventering (NVI) i Skarpäng, Täby kommun Bilaga 3 Naturvärdesobjekt 1 Beställare: Täby kommun, Plan- och bygglovavdelningen Kontaktperson: Sören Edfjäll, Miljöplanerare Projektledare Calluna:

Läs mer

Ny vägsträckning vid Fiskeby

Ny vägsträckning vid Fiskeby Att: Gun-Marie Gunnarsson Vectura Ny vägsträckning vid Fiskeby Norrköpings kommun Allmän ekologisk inventering Sammanfattning Allmän ekologisk inventering Vid den allmänna ekologiska inventeringen har

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Stormyran på Ulvön SE0710182 Namn: Stormyran på Ulvön Sitecode: SE0710182 Områdestyp: psci 2002-01 enligt Art- och habitatdirektivet Area: 89,5 Skyddsform: Naturreservat Kommun:

Läs mer

Restaureringsplan för Björnön och Dragsö i Natura 2000-området Stora Hammar-Varö-Lillö, i Karlskrona kommun.

Restaureringsplan för Björnön och Dragsö i Natura 2000-området Stora Hammar-Varö-Lillö, i Karlskrona kommun. 2012-09-10 1 (6) Restaureringsplan för Björnön och Dragsö i Natura 2000-området Stora Hammar-Varö-Lillö, i Karlskrona kommun. Restaureringsplan inom Life+ projektet GRACE för delområde Björnön- Dragsö.

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-området Böda backar

Bevarandeplan för Natura 2000-området Böda backar 511-738-05 t Böda backar enligt 17 förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Områdeskod: SE0330120 Områdestyp/status: Området är antaget av regeringen enligt habitatdirektivet i januari

Läs mer

Skogsvårdsplan. Kungshamns Samfällighetsförening

Skogsvårdsplan. Kungshamns Samfällighetsförening Skogsvårdsplan Kungshamns Samfällighetsförening Anders Larsson Mammut konsult Yxlan 22 April 2014 Sid 1 Skötselbeskrivning av naturmark, allmänt. Kungshamns Samfällighetsförening. Området är mycket vackert,

Läs mer

Restaureringsplan för Natura 2000-området Vendelsö, SE051009 i Varbergs kommun

Restaureringsplan för Natura 2000-området Vendelsö, SE051009 i Varbergs kommun 2012-12-20 1 (11) Restaureringsplan för Natura 2000-området Vendelsö, SE051009 i Varbergs kommun Restaureringsplan inom Life+-projektet GRACE för delområde Vendelsö. Bilaga 1 Karta med restaureringsområden

Läs mer

Sand Life (Life 11 NAT/SE/000849): Restaureringsplan för SE0420232 Bjärekusten i Båstads kommun

Sand Life (Life 11 NAT/SE/000849): Restaureringsplan för SE0420232 Bjärekusten i Båstads kommun 1 Sand Life (Life 11 NAT/SE/000849): Restaureringsplan för SE0420232 Bjärekusten i Båstads kommun Martorn på Ängelbäcksstrand inom Bjärekustens naturreservat. Bilaga 1 Karta med Natura 2000 område Bjärekusten

Läs mer

Förslag till nytt naturreservat

Förslag till nytt naturreservat Sidan 1 Förslag till nytt naturreservat Ransby-Gillersberg - ett naturskogsområde i norra Värmland - Sidan 2 Ransby-Gillersberg är ett område som ligger öster om Sysslebäck, vid gränsen mot Dalarna i Torsby

Läs mer

Bevarandeplan Natura Haparanda hamn SE

Bevarandeplan Natura Haparanda hamn SE 1 (7) Bevarandeplan Natura 2000 Haparanda hamn SE0820713 Fastställd av Länsstyrelsen: 2007-12-11 Namn: Haparanda hamn Områdeskod: SE0820713 Områdestyp: SCI (utpekat enligt art- och habitatdirektivet) Area:

Läs mer

Aggarp-Åshuvud. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd September 2005

Aggarp-Åshuvud. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Områdeskod SE Bevarandeplanen fastställd September 2005 Bevarandeplan för Natura 2000-område Aggarp-Åshuvud Områdeskod SE0310415 Bevarandeplanen fastställd September 2005 Beteckning Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara hotade arter och naturtyper som

Läs mer

Vilka åtgärder är effektiva? Vetenskapliga resultat. Åke Berg Centrum för Biologisk Mångfald, SLU

Vilka åtgärder är effektiva? Vetenskapliga resultat. Åke Berg Centrum för Biologisk Mångfald, SLU Vilka åtgärder är effektiva? Vetenskapliga resultat Åke Berg Centrum för Biologisk Mångfald, SLU 1. Underlag för uppföljning av effekter av miljöersättningar Det saknas data för att kunna analysera effekten

Läs mer

1 Checklista för åtgärder i Naturvård / Skötsel bestånd (NS)

1 Checklista för åtgärder i Naturvård / Skötsel bestånd (NS) 1 Checklista för åtgärder i Naturvård / Skötsel bestånd (NS) (Listan ska även användas för generella naturvårdhuggningar) Man kan grovt dela upp NS bestånd i två kategorier. Dels en kategori som utgörs

Läs mer

Granskningsversion. Naturvärdesinventering vid Kragstalund, Vallentuna kommun

Granskningsversion. Naturvärdesinventering vid Kragstalund, Vallentuna kommun Naturvärdesinventering vid, Vallentuna kommun 2 Beställning: Structor Miljöbyrån Stockholm AB Framställt av: Ekologigruppen AB www.ekologigruppen.se Telefon: 08-525 201 00 Slutversion: Uppdragsansvarig:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000 Köpmansmossen

Bevarandeplan Natura 2000 Köpmansmossen Dnr 511-7915-05 00-001-064 Bevarandeplan Natura 2000 Köpmansmossen Upprättad: 2005-08-12 Namn: Köpmansmossen Områdeskod: SE0630007 Områdestyp: SCI (Art- och habitatdirektivet) Area: 154 ha Skyddsform:

Läs mer

Bild från områdets södra delområde som betas med inslag av uppluckrad grässvål med sandblottor. Foto: Johan Jansson, år 2013

Bild från områdets södra delområde som betas med inslag av uppluckrad grässvål med sandblottor. Foto: Johan Jansson, år 2013 1 Sand Life (Life 11 NAT/SE/000849): Restaureringsplan för Natura 2000-området Skedeås (tidigare namn Skedemosse), SE0330104, Mörbylånga kommun, Kalmar län Bild från områdets södra delområde som betas

Läs mer

Skötselplan. Rökland 1:144. Samråd

Skötselplan. Rökland 1:144. Samråd Stadsbyggnadskontoret Markavdelningen Skötselplan Rökland 1:144 Samråd 2014-03-03 Skötselplanen har tagits fram av tjänstmän på Markavdelningens parksektion, Sundsvalls kommun: Cecilia Andersson, Hans

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Masugnsgrundet SE0710203 Foto: Länsstyrelsen Namn: Masugnsgrundet Sitecode: SE0710203 Områdestyp: SAC 2011-03 Areal: 13,2 ha Skyddsform: Oskyddat Kommun: Timrå Naturvårdsförvaltare:

Läs mer

Förvaltningsplan Natura 2000

Förvaltningsplan Natura 2000 Bilaga 2 S0315E43 Förvaltningsplan Natura 2000 Natura 2000-område Natura 2000-kod Totalareal Naturreservaten Boxö och Länsmansgrundet FI1400021 samt FI1400011 Boxö 1 406 ha, varav 315 ha land och 1 091

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000 Buskan

Bevarandeplan Natura 2000 Buskan Dnr 511-7944-05 00-001-064 Bevarandeplan Natura 2000 Buskan Upprättad: 2005-08-12 Namn: Buskan Områdeskod: SE0630221 Områdestyp: SCI (Art- och habitatdirektivet) Area: 1 ha Skyddsform: Miljöstöd Naturvårdsförvaltare:

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 (enligt 17 förordningen om Områdesskydd; 1998:1252) Ödeshögs kommun, Östergötlands län Natura 2000-område Stora Lund Totalareal Natura 2000-kod SE0230369 35 ha Fastställd av Länsstyrelsen

Läs mer

Naturvårdsinventering inför detaljplan för befintliga och nya bostäder inom fastigheterna Ödsby 4:1 m.fl.

Naturvårdsinventering inför detaljplan för befintliga och nya bostäder inom fastigheterna Ödsby 4:1 m.fl. Version 1.00 Projekt 7320 Upprättad 20111031 Naturvårdsinventering inför detaljplan för befintliga och nya bostäder inom fastigheterna Ödsby 4:1 m.fl. Naturvårdsinventering inför detaljplan för befintliga

Läs mer

2015-08-28 Slutversion. Naturinventering och översiktlig spridningsanalys. Solskensvägen Tullinge

2015-08-28 Slutversion. Naturinventering och översiktlig spridningsanalys. Solskensvägen Tullinge Naturinventering och översiktlig spridningsanalys Tullinge 2 Beställning: Wästbygg Framställt av: Ekologigruppen AB www.ekologigruppen.se Telefon: 08-525 201 00 : Uppdragsansvarig: Karn Terä Medverkande:

Läs mer

BEVARANDEPLAN. 1(10) Gällabjär 2005-12-16 511-22409-05 1214-202

BEVARANDEPLAN. 1(10) Gällabjär 2005-12-16 511-22409-05 1214-202 1(10) Bevarandeplan för Natura 2000-område SE 0430098 psci beslutat av Regeringen 1996-12. SCI fastställt av EU-kommissionen 2004-12. Bevarandeplan kungjord av Länsstyrelsen i Skåne län 2005-12-16. Kommun:

Läs mer

Restaureringsplan för Natura 2000- området på Utlängan, SE0410224, i Karlskrona kommun

Restaureringsplan för Natura 2000- området på Utlängan, SE0410224, i Karlskrona kommun 1(6) Restaureringsplan för Natura 2000- området på Utlängan, SE0410224, i Karlskrona kommun Restaureringsplan inom Life+ projektet GRACE för delområde Utlängan. Postadress: SE-371 86 KARLSKRONA Besöksadress:

Läs mer

Sand Life (Life 11 NAT/SE/000849): Restaureringsplan för Natura 2000-området Verkeåns dalgång, SE , delområde Drakamöllan och Kumlan.

Sand Life (Life 11 NAT/SE/000849): Restaureringsplan för Natura 2000-området Verkeåns dalgång, SE , delområde Drakamöllan och Kumlan. 1 Sand Life (Life 11 NAT/SE/000849): Restaureringsplan för Natura 2000-området Verkeåns dalgång, SE0420075, delområde Drakamöllan och Kumlan. Bilaga 1 Karta med restaureringsområden 2 Inledning Restaureringsplanen

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område

Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0 520119 Bredmosse n-hensbacka 2005-08-15 Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0520119 Bredmossen-Hensbacka.lst.s EU:s medlemsländer bygger upp ett sk. ekologiskt nätverk av naturområden som kallas

Läs mer

Restaureringsplan för Kalvö i Natura området Sonekulla, Ronneby kommun.

Restaureringsplan för Kalvö i Natura området Sonekulla, Ronneby kommun. 2011-12-14 1 (5) Restaureringsplan för Kalvö i Natura 2000- området Sonekulla, Ronneby kommun. Restaureringsplan inom Life+ projektet GRACE för delområde Kalvö. Postadress Besöksadress Telefon/Telefax

Läs mer

Förvaltningsplan Natura 2000

Förvaltningsplan Natura 2000 Förvaltningsplan Natura 2000 Natura 2000-område Natura 2000-kod Totalareal Naturreservatet Ramsholmen FI1400001 13 ha landområde Fastställd: 1997, naturreservat sedan 1925 Områdestyp, status SAC-område

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252)

Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252) Natura 2000-område SE0610189 Bergs Klätt Dnr 511-6742-05 Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252) Bergs Klätt, Arvika kommun, Värmlands län Områdeskod och namn: SE0610189

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 Bevarandeplan Natura 2000 Vällingsjö urskog SE0710044 Namn: Vällingsjö urskog Sitecode: SE0710044 Områdestyp: psci 1995-12 enligt Art- och habitatdirektivet Areal: 230 hektar Skyddsform: Naturreservat

Läs mer

Bevarandeplan för Natura 2000-område

Bevarandeplan för Natura 2000-område 200 SE0540200 Loringaskogen 2006-03-31 Bevarandeplan för Natura 2000-område SE0540200 Loringaskogen.lst.s EU:s medlemsländer bygger upp ett sk. ekologiskt nätverk av naturområden som kallas Natura 2000.

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252)

Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252) Natura 2000-område SE0610211 Potten Dnr 511-8171-05 Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252) Potten, Karlstad kommun, Värmlands län Områdeskod och namn: SE0610211 Potten

Läs mer

SKÖTSELPLAN Dnr

SKÖTSELPLAN Dnr 1(8) Åsa Forsberg 010-2248752 asa.forsberg@lansstyrelsen.se Skötselplan för naturreservatet Alntorps storskog i Nora kommun Hällmarksskog vid Alntorps storskog. Foto: Kjell Store. Skötselplanen upprättad

Läs mer

Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252)

Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252) Natura 2000-område SE0610251 Skårsjöbranten Dnr 511-6764-05 Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252) Skårsjöbranten, Eda kommun, Värmlands län Områdeskod och namn: SE0610251

Läs mer