Europeiska kommissionen

Transkript

1 Promemoria Dnr.U2001/64/IS Utbildningsdepartementet Europeiska kommissionen Berörda ministrars synpunkter på kommissionens memorandum om livslångt lärande Sverige vill gratulera kommissionen till memorandumet om livslångt lärande som täcker många aktuella frågor och som visar på vikten av ett helhetstänkande inom livslångt lärande. Memorandum om livslångt lärande är ett dokument som till stora delar återspeglar en syn på det livslånga och det livsvida lärandet som Sverige delar. Kommissionen har presenterat ett bra underlag och vi är övertygade om att memorandumet har stimulerat och kommer att stimulera till en intressant diskussion om livslångt lärande. Övergripande synpunkter 1. Sverige välkomnar att kommissionen på ett tydligt vis klargör att livslångt lärande har två lika viktiga mål; att främja ett aktivt medborgarskap och att främja anställbarhet. Den inledande delen av kommissionens memorandum innehåller en bra och överskådlig redogörelse för livslångt lärande där man har ett brett perspektiv och lägger lika vikt vid de båda målen. Inom ramen för diskussionen om de centrala budskapen läggs dock fokus på målet att främja anställbarhet. Det är viktigt att diskussionen vidgas till att också behandla målet att främja ett aktivt medborgarskap. Ett livslångt lärande har en viktig funktion i att ge människor de kunskaper de behöver för att vara aktiva medborgare som kan utöva sina rättigheter och skyldigheter. Människor med breda och djupa kunskaper har bättre möjligheter att ta ställning i frågor och påverka utvecklingen. Bildning och utbildning är därmed ett viktigt redskap för att försvara och utveckla det demokratiska systemet. Det aktiva medborgarskapet och demokratifrågorna är nära sammankopplade med lärande i icke-formella och informella miljöer. Att samhällsmedborgare har kunskap om processerna och organen där beslut fattas är en viktig förutsättning för ett aktivt medborgarskap med möjlighet till inflytande och delaktighet. Sådana kunskaper erhålls ofta genom informellt och icke-formellt lärande i bl.a. föreningsliv. Genom kontinuerlig utbildning ökar medborgarnas kunskaper om och förståelse för det samhälle och den värld de lever i. Livslångt lärande handlar inte bara om

2 utbildningssystemets utformning. Det livslånga lärandet är ett förhållningssätt till lärande hos den enskilde individen, arbetsgivare, arbetsmarknadens parter och i samhället. Det är viktigt att individens behov och förutsättningar sätts i centrum av den process som livslångt lärande innebär. Det handlar också om den enskildes eget intresse av kunskaper för personlig utveckling och tillfredsställelse för ett meningsfullt liv och för att kritiskt kunna värdera och ha ett större engagemang för sociala, kulturella och politiska frågor. Livslångt lärande handlar om den enskildes rätt och möjligheter men också ansvar för att påverka sin livssituation även utanför arbetslivet. Vi vill särskilt kommentera vikten av att hela utbildningssystemet genomsyras av ett främjande av aktivt medborgarskap. Hela utbildningssystemet måste präglas av respekt för alla människors lika värde samt av studerandeinflytande och demokratiska värderingar. 2. Kommissionen anger i det inledande avsnittet i memorandumet att allt lärande ska ses som en oavbruten process från vaggan till graven i det livslånga lärandet. Detta är ett viktigt ställningstagande som vi ställer oss bakom. Vi anser dock att detta ställningstagande borde avspeglas i än större omfattning i memorandumets centrala budskap där diskussionen främst betonar fortbildning och vidareutbildning för vuxna. Diskussionen borde kompletteras med vikten av att så många barn som möjligt från tidig ålder får tillgång till grunden för fortsatt lärande genom förskoleverksamhet av god kvalitet. Vikten av bredd i ungdomsutbildningen är en annan aspekt som bör få ökat utrymme i diskussionen. Oavsett om det är frågan om generell utbildning eller yrkesutbildning är det viktigt att den studerande ges en bred kunskapsbas och därmed goda förutsättningar för ett fortsatt lärande. Det är viktigt att utbildning inte leder till återvändsgränder utan möjliggör eftergymnasiala studier för alla, oavsett om personen läst en generell utbildning eller en yrkesutbildning på gymnasial nivå. Det är också viktigt att den eftergymnasiala utbildningen är uppbyggd så att den kontinuerligt går att bygga vidare på. Det är tydligt att den snabba utvecklingen i arbets- och samhällsliv och den demografiska trenden kommer att leda till brist på kompetens och bland annat ställa ökade krav på våra system för fortbildning och vidareutbildning. Mot denna bakgrund kan det vara rimligt att vi på kort sikt ägnar särskild uppmärksamhet på åtgärder inom fortbildning och vidareutbildning för vuxna. För att uppnå en strategi för livslångt lärande krävs dock ökade satsningar och ett helhetsperspektiv från förskola och genom hela livet. 3. Kommissionen gör åtskillnad mellan education och training. Man skiljer t ex mellan kunskaper inom education och färdigheter inom training. Det är viktigt att poängtera att kunskaperna är lika viktiga i all utbildning, oavsett inriktning. För att undvika någon form av rangordning och för att i grunden anlägga ett gemensamt synsätt på kunskap och kompetens bör vi arbeta för ett begrepp som inrymmer det som i memorandumet benämns kunskaper respektive färdigheter. 2

3 Grundläggande utbildning, och därefter grundläggande yrkesutbildning, bör utrusta alla ungdomar med de nya grundläggande färdigheterna som krävs i den kunskapsbaserade ekonomin är ett exempel på uttalande som illustrerar det tvådelade synsättet. Den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen måste hanteras tillsammans. Att göra en skillnad mellan grundläggande utbildning och yrkesutbildning är inte fruktbart i ett samhälle där alla behöver både allmänna och yrkesinriktade kunskaper och där möjligheten att röra sig mellan utbildningsformer och nivåer är central. Sverige har implementerat denna helhetssyn på alla nivåer och yrkesutbildningar utgör t ex en stor del av högskolesystemet. Viktigt för alla typer av utbildningssatsningar är att utbildningen håller en hög och jämn kvalitet, oavsett nivå och form av utbildning. 4. I memorandumet anges tre huvudsakliga kategorier av meningsfull inlärningsverksamhet; formellt lärande, icke-formellt lärande samt informellt lärande. Att dessa tre kategorier alla är viktiga delar av livslångt lärande är ett viktigt ställningstagande som Sverige instämmer i. Det är därför viktigt att uppmärksamma att den definition av livslångt lärande som används som utgångspunkt i memorandumet, och som har definierats inom ramen för Europeiska sysselsättningsstrategin; - som omfattande all meningsfull inlärningsverksamhet som bedrivs fortgående med syftet att förbättra kvalifikationer och kunskap inte är förenlig med beskrivningen av det informella lärandet. Informellt lärande är en naturlig del av vardagslivet. I motsats till formellt och icke-formellt lärande är informellt lärande inte nödvändigtvis avsiktligt lärande och därför erkänns det inte ofta ens av individerna själva som något som bidrar till deras kunskaper och färdigheter. Lärande som inte nödvändigtvis är avsiktligt lärande kan inte bedrivas med syftet att förbättra kvalifikationer och kunskap. Det informella lärandet är en viktig del av det livslånga lärandet och det är av stor vikt att det återspeglas i en övergripande definition av det livslånga lärandet. När det gäller definitioner vill vi även påtala att memorandumet kan vara svårläst eftersom inga distinktioner har gjorts mellan kompetens, lärande, kunskap, förmåga och färdighet. Det är viktigt att klargöra vad som menas med olika begrepp. 5. Det är även viktigt att i detta sammanhang, tydligare än vad som görs i kommissionens memorandum, klargöra vilken roll olika aktörer har i det livslånga lärandet. På europeisk nivå är det angeläget att vi, såsom också gjorts av utbildningsministrarna tidigare, utarbetar mål och riktlinjer att arbeta efter, men att 3

4 genomförandet av politiken och bedömningen av vilka insatser som är mest ändamålsenliga sker i varje medlemsstat. Vi tror också att partnerskap och lösningar som är anpassade efter individer eller regioner växer underifrån om strukturer och förutsättningar tillhandahålls från den nationella nivån. Centralt budskap nr 1: Nya grundläggande färdigheter för alla Kommissionen talar om vikten av att alla ska kunna förvärva eller förnya de färdigheter som behövs för ett varaktigt deltagande i kunskapssamhället. Man påtalar också att det är de formella systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning i medlemsstaterna som bär ansvaret för att så sker. Att befolkningen ges möjlighet att tillgodogöra sig den kunskap och de färdigheter som är nödvändiga för att kunna delta aktivt i samhälls- och arbetsliv är en grundförutsättning både för ett demokratiskt samhälle och för ett produktivt arbetsliv. Vi håller därför med kommissionen om att ansvaret bör ligga hos de formella systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning. Det övergripande ansvaret för en långsiktig utbildningsplanering bör ligga på nationell nivå. Hur den långsiktiga politiken ska implementeras i verksamheten måste dock vara upp till de enskilda utbildningsaktörerna. Kommissionen påtalar att förmågan att lära sig att lära, att anpassa sig till förändringar och att förstå omfattande informationsflöden är färdigheter som var och en bör ha. Arbetsgivare fordrar allt oftare att man snabbt kan förvärva nya färdigheter och anpassa sig till nya utmaningar och situationer. I detta sammanhang vill vi återigen framhålla vikten av en bred ungdomsutbildning. Det är viktigt att alla ungdomar oavsett som det är frågan om generell utbildning eller yrkesutbildning ges en bred kunskapsbas, en gemensam demokratisk värdebas och de kunskaper som behövs för ett fortsatt lärande. Kommissionen påtalar även behovet av att man ständigt ser över referensnivåerna för grundläggande färdigheter, så att det som tillhandahålls i utbildningen motsvarar det som behövs i näringslivet och i samhället. Vi anser att ambitionen inte bör vara att definiera en europeisk standardnivå när det gäller grundläggande färdigheter. Det skulle innebära ett statiskt inslag som inte är lämpligt med tanke på att behoven är oerhört varierande såväl inom som mellan länderna. Vad man bör göra är att mer allmänt analysera och diskutera trender och tendenser när det gäller kvalifikationskrav. Sverige vill i detta sammanhang betona vikten av de tidiga formerna av lärande som sker i förskola och skola. En bra pedagogisk verksamhet som möter barnen på deras nivå ger lust och motivation att inhämta grundläggande och andra färdigheter kontinuerligt. Vi vill också betona vikten av att skapa en förmåga att lära och att sovra i den flod av information och kunskap som sköljer över medborgarna i det moderna samhället. När det gäller människor med funktionshinder kan särskilda åtgärder behövas. 4

5 Vi vill också påpeka att flera av de nya grundläggande färdigheter som omnämns inte nödvändigtvis bäst studeras som fristående ämnen. Flera av dem kan användas som pedagogiska instrument inom ramen för övriga studier, exempelvis IT och entreprenörskap. Det är viktigt att de studerade lär sig att omsätta färdigheterna i praktiken och använda sig av dem i sin vardag och inom arbetslivet. Kommissionen ställer också frågan om man kan tänka sig en individuell rättighet för alla medborgare att förvärva och uppdatera färdigheter genom livslångt lärande. När det gäller grundläggande utbildning är det rimligt att tala om individens rättighet. Livslångt lärande däremot måste ses som en interaktiv process mellan individen och dennes omgivning som inkluderar alla former av lärande, såväl formellt och icke-formellt som informellt lärande. En rättighet innebär att den kan utkrävas och att någon kan ställas till svars om så inte sker. En rättighet måste vara tydligt avgränsad och lämpar sig därför inte för en ständigt pågående process som livslångt lärande. När det gäller livslångt lärande anser vi därför att det är rimligare att diskutera tillgänglighet till lärtillfällen än att försöka formulera rättigheter till lärande. Att skapa tillgänglighet till lärtillfällen rymmer ett vidare perspektiv som inkluderar hela infrastrukturen kring lärande där ett varierat utbud av utbildning, möjlighet till lärande oberoende av tid och rum, uppsökande verksamhet, motivation till studier, vägledning, validering, stöd i olika former för personer med funktionshinder och studiefinansiering är några viktiga inslag. Basen för en sådan struktur skall även vara att systemen är öppna och inte leder till återvändsgränder. Ett tidigt val av utbildningsinriktning får inte leda till att vägarna för framtida omval i princip är stängda på grund av allt för strikta formella tillträdeskrav eller den tid det skulle ta att hämta in kunskaper motsvarande en annan inriktning. Målet för det första centrala budskapet är Att garantera allmän och fortlöpande tillgång till lärande.. Att det finns en god tillgänglighet till lärande är väsentligt men det framgår inte av memorandumet hur man ska förmå alla människor att ta möjligheten till fortsatt lärande. Det saknas en diskussion om vikten av motivation för att individer ska vilja lära. Lusten att lära måste väckas redan hos barnen och det är viktigt att vi redan i förskolan tar vår utgångspunkt i individens behov och betonar leken och lusten att lära som arbetsmetod. Kvaliteten i den utbildning som ges till barn är av avgörande betydelse eftersom grunden för fortsatt lärande läggs här. Även hos den vuxna befolkningen är motivation till fortsatt lärande en nyckelfråga. Memorandumet pekar på vikten av att de som inte kunnat förvärva basnivån på de grundläggande färdigheterna måste erbjudas ständiga tillfällen att göra det, oavsett hur ofta de misslyckats med dem eller inte tagit emot det som erbjudits dem. Det är ett viktigt ställningstagande som dock behöver kompletteras med en diskussion om motivationens betydelse. Det kan behövas särskilda åtgärder för att motivera personer som har dåliga erfarenheter från sin skoltid eller som av andra anledningar känner sig främmande inför vidare studier. Diskussionen bör kompletteras med exempelvis uppsökande verksamhet som en möjlig väg att övertyga människor om vikten av fortsatt lärande. Motivationens betydelse kan inte nog understrykas. 5

6 6 Centralt budskap nr 2: Mer investering i mänskliga resurser Målet att tydligt öka investeringarna i mänskliga resurser är viktigt men begränsas i memorandumet främst till vuxna som har en anställning. Diskussionen bör utökas och även inkludera investeringar för att främja lärande för barn och ungdom. När vi diskuterar investeringar i mänskliga resurser är det viktigt att betona att bildning och kunskap har ett värde i sig såväl som för att möta arbetsmarknadens behov av kompetens. Bildning för personlig utveckling, för att kunna följa den samhälleliga debatten och för tillfredsställelse är ett mål i sig. I diskussion om investeringar i mänskliga resurser nämns arbetsmarknadens parter, individen, företagssystem och utbildning på arbetsplatsen. Även statens roll för investeringar i utbildning och infrastruktur för utbildning bör diskuteras i detta sammanhang. För att nå målet om livslångt lärande måste alla parter ta sitt ansvar. Det övergripande ansvaret för en långsiktig utbildningsplanering måste dock ligga på nationell nivå eftersom utbildning på arbetsplatsen ofta syftar till att möta mer kortsiktiga kompetensbehov. Investeringar måste också omfatta de personer som står utanför arbetsmarknaden. I det här sammanhanget är det viktigt att betona att individen måste ges ekonomiska förutsättningar att utbilda sig, oavsett vem som ställer resurser till förfogande. Införande av ett generellt statligt studiestödssystem har varit ett avgörande steg i den svenska strategin att möta behoven av ett livslångt lärande. Att utbildningen är flexibel och möjlig att anpassa till yrkesverksamhet och familjeliv är också det högst väsentligt. När vi talar om investeringar i mänskliga resurser är det också viktigt att komma ihåg att en stor del av mänskligt lärande sker helt informellt. Investeringar inom många andra samhällssektorer än utbildning och forskning är avgörande för detta lärande. Några exempel på sådana investeringar är stöd till dagspress, bibliotek och museer. Det är också viktigt att beakta det icke-formella lärandet som sker inom fackföreningsrörelser och folkbildningen. Det är viktigt att vi tar del av varandras erfarenheter på olika områden men vi är mycket tveksamma till tanken att införa ett europeiskt pris för företag som är nytänkande när det gäller fortbildning. Centralt budskap nr 3: Innovation i undervisning och inlärning Kommissionen påtalar att vi allt mer förväntar oss att metoder och innehåll i undervisning och inlärning ska ta hänsyn till och anpassas efter en mycket skiftande skala av intressen, behov och krav och att det innebär ett stort steg i riktning mot användarorienterade system med flytande gränser mellan sektorer och nivåer. Vidare påtalas att IKT-baserade metoder för lärande erbjuder stora möjligheter, även om verksamma inom pedagogik betonar att de måste sättas in i verkliga sammanhang och relationer mellan lärare och elever för att vara fullt effektiva. Man tar också upp att läraryrket står inför väsentliga förändringar och att lärare och utbildare blir ledsagare, handledare och medlare.

7 7 I diskussionen om innovation i undervisning och inlärning i memorandumet är det främst IKT som framhålls. Målet för det tredje centrala budskapet är att utarbeta effektiva metoder för undervisning och inlärning för ett ständigt livslångt och livsvitt lärande. För att uppnå det målet bör diskussionen vidgas och även inkludera vikten av ett mer flexibelt stöd för individens lärande. Hur man kan möta individuella önskemål vad gäller tid, plats, undervisningsmetoder och innehåll är centrala frågor i sammanhanget. En sådan diskussion bör inkludera förutsättningar för att skräddarsy utbildningar efter väglednings- och valideringsförfarande och möjligheten att kunna studera parallellt på olika nivåer inom olika ämnesområden efter behov. Användandet av modern teknik för att stödja lärande och distribuera kunskap är ett viktigt inslag i infrastrukturen för det livslånga lärandet för att nå hela målgruppen och för att utveckla pedagogiken. Modern teknik ger möjlighet till långtgående individualisering och geografisk spridning. Kunskap förmedlad med modern teknik behöver dock nästan alltid kompletteras med individuell handledning. När det gäller studier på distans bör även förutsättningar för att klara sådana studier diskuteras. Studier visar att det är en betydande andel av en åldersgrupp som har svårt att tillgodogöra sig utbildning på egen hand lika bra som i grupp med lärare. Ju mer begränsade den enskildes erfarenheter av självständiga studier är, desto viktigare är den personliga handledningen. Betydelsen av det mänskliga mötet med lärare och andra studerande i lärsituationen bör framhållas. Vi måste skapa förutsättningar för människor att lära av varandra. Vi vill särskilt poängtera vikten av ett förändrat förhållningssätt till undervisning, handledning och lärande, bl.a. beroende på deltagargruppens ökade heterogenitet, om man ska nå framgång i det pedagogiska arbetet. Det är mycket viktigt att förmågan att hantera IKT kompletteras med förmågan att selektera information och omvandla den till kunskap samt att lärare har kompetens att inkorporera IKT i den dagliga hanteringen. Vi behöver en ökad forskning om olika lärstilar och om resultaten av undervisning med hjälp av IKT. När vi diskuterar den vuxna befolkningen får vi inte glömma den äldre delen av befolkningen. Det är viktigt att seniorerna i samhället ges möjlighet till fortbildning och vidareutbildning generellt men särskilt med avseende på den nya tekniken som allt mer ingår som ett naturligt inslag i vår vardag. Med hänsyn till de stora demografiska utmaningar unionen står inför, med en allt äldre befolkning samtidigt som det föds allt färre barn, är det viktigt att höja arbetskraftsdeltagandet bland äldre. För att nå detta mål spelar utbildningen en stor roll. För att kunna möta nya grupper av studerande på alla nivåer är den kontinuerliga pedagogiska förnyelsen mycket viktig. Pedagogiken måste anpassas efter elever och studenter och de erfarenheter och färdigheter de har med sig. Lärare måste ha en kunskap om lärstilar och pedagogiska metoder som gör att hon eller han

8 kan möta denna utmaning. Vikten av en god grundutbildning och fortbildning av lärare nämns men bör lyftas fram tydligare. Resonemanget bör kompletteras med en diskussion om vikten av kvalificerad personal på alla utbildningsnivåer, inklusive förskolan, och att lärare ska ha tillgång till information om och kontakt med forskningsverksamhet på sitt område för att kunna utveckla sin undervisning. I en av diskussionspunkterna talar man om att utbildning och kvalifikationer för lärare inom den icke-formella sektorn är underutvecklad överallt i Europa. I detta sammanhang bör det också föras ett resonemang om vikten av kvalificerad personal inom barnomsorg och förskola. En lärarutbildning ska också ge goda förutsättningar för en individ att arbeta med lärande även utanför det formella utbildningssystemet, t ex i arbetslivet. Sverige anser inte att kommersiellt framställda läromedel bör övervakas på europeisk nivå. En bedömning av läromedel bör ske i varje land på den nivå där sådana beslut ligger idag. Centralt budskap nr 4: Att värdesätta lärandet Kommissionen anger i inledningsavsnittet att individerna och deras behov måste stå i centrum för undervisning och inlärning. Det är människorna själva som har de ledande rollerna i kunskapssamhällena och de kommer bara att lära under hela livet om de vill lära. Man skriver också att människor inte kommer att vilja investera tid, ansträngning och pengar i vidareutbildning om den kunskap och de färdigheter de förvärvat inte erkänns på ett konkret sätt. Slutsatsen är att systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning bör anpassas till individens behov och krav snarare än tvärtom. I diskussionen som förs kring att värdesätta lärandet är det framför allt mobilitetsperspektivet som sätts i fokus. Memorandumet fokuserar på diplom, utbildningsbevis och kvalifikationer som en viktig referenspunkt på den nationella och internationella arbetsmarkanden. Detta är viktigt och vi vill poängtera den strategiska betydelsen av att utbildningssystemen är utformade så att övergångar mellan olika nivåer och utbildningar underlättas. Det är angeläget att avlägsna eventuella hinder. Det är också viktigt att vi använder oss av, och utvecklar, de system som finns för att erkänna andra länders utbildningar och kvalifikationer. Vi måste skapa relationer och system som bygger på förtroende både mellan utbildningsformer och nivåer i varje enskilt land, men också länderna emellan, för att frågor som rör erkännande och tillgodoräknande skall kunna utvecklas. Kommissionen påpekar även att det är absolut nödvändigt att utarbeta system av hög kvalitet för värdering av tidigare erfarenhetslärande och att arbetsgivare och ansvariga för antagning till utbildning måste övertygas om värdet av denna typ av utbildningsbevis. Detta är ett viktigt ställningstagande som dock behöver utvecklas. Utgångspunkten måste vara att all kunskap och kompetens är lika mycket värd oavsett var den inhämtas och att det är individens faktiska kunskapsnivå som bör 8

9 fastställas. Målet måste vara att en individ ska kunna få sin kunskap och kompetens validerad både i förhållande till det offentliga skolväsendets betyg och i förhållande till arbetsmarknadens krav. Någon begränsning till erfarenhetslärande bör inte göras utan även kunskaper som uppnåtts på informell och icke-formell väg ska omfattas av denna möjlighet. För att uppnå målet att individerna och deras behov ska stå i centrum för undervisning och inlärning måste utbildningssystemen i ökad utsträckning möta en individ på hans eller hennas faktiska kunskapsnivå. Validering som ett moment i den pedagogiska processen och som ett led i motivering till deltagande i utbildning saknas i memorandumet. Genom att en person kan utgå från sin faktiska kunskapsnivå för att bygga vidare på sin kompetens sparar individen både tid och pengar eftersom dubbelt lärande undviks och tidsvinster uppnås. Det gäller även när både reella och formella kunskaper och färdigheter inhämtats i andra länder. En sådan process torde också öka incitamenten för arbetsgivare att investera i utbildning för sin personal eftersom priset blir lägre när utbildningstiden kan kortas. Diskussionen borde i större utsträckning omfatta betydelsen av informellt och icke-formellt lärande för unga. Även ungdomar lär utanför de formella utbildningssystemen, exempelvis i familjen, i föreningslivet eller på en arbetsplats. IT är ett exempel på ett sådant område där många ungdomar skaffar sig värdefulla kunskaper genom informellt och icke-formellt lärande. Ungdomar som är aktiva i föreningsliv eller har tillgång till mentorskap, i dess olika former, får en bred bas av kunskaper genom learing-by-doing. Denna breda bas ger goda förutsättningar för ett effektivare livslångt lärande under hela livet. Det finns därför all anledning för samhället att uppmuntra unga människors informella och ickeformella lärande för att få medborgare idag och imorgon att delta aktivt i ett livslångt lärande. Ungdomars kunskaper har ett de facto värde i arbetslivet, men kan oftast inte få motsvarande erkännande eftersom det saknas metoder för rättvis validering. En validering är därför viktig såväl för den enskilde individens motivation till livslångt lärande som för samhället, för att få en bättre resursanvändning. Centralt budskap nr 5: Nytt tänkande inom studie- och yrkesvägledning Kommissionen skriver bland annat att användarnas behov och efterfrågan ska placeras i centrum, att vägledningstjänsterna måste bli mer holistiska, kunna möta en rad olika behov och krav och olika målgrupper samt att tjänsterna måste vara tillgängliga lokalt. Vi instämmer i denna värdering och anser att vägledning är en viktig del i infrastrukturen för lärande. I perspektivet av livslångt lärande måste vägledningen ses i ett större sammanhang än ett snävt skolperspektiv. Individens behov av vägledning är både växande och återkommande under olika perioder i livet. Vägledningen måste också sättas i relation till internationaliseringen och en ökande mobilitet. Dagens trender pekar mot en tydlig och kraftig riktningsförändring från institution och kollektivism till individ och individuella lösningar. En sådan perspektivförskjutning kommer att få 9

10 konsekvenser för den framtida vägledningen och kommer att kräva omprövning av förhållningssätt, metoder och tekniker. Andra faktorer som kan påverka omfattningen och inriktningen av vägledningen är bl.a. ökad valfrihet, självbetjäning, mångfald och privatisering. Utvecklingen inom IT-området innebär nya möjligheter för individen att själv hantera och skaffa sig information. Utbildning och vägledning per distans är redan idag en realitet som bryter social och geografisk isolering, vilket också får konsekvenser för vägledningen. Vi anser att alla oavsett ålder och sysselsättning bör ha tillgång till god vägledning. Vi anser att det är viktigt att fokusera på vägledaren och dennes kompetens. Att vara vägledare kräver en god kunskap om och förtrogenhet med både utbildningssystem och arbetsmarknad, samt en förmåga att sovra i det stora utbud av information som finns och omformulera information och kunskap till råd till den enskilde. Vägledarens arbete handlar också om att motivera individer att lära i olika former. För att nå målen måste vägledare ges möjlighet till fortbildning för att kunna tillgodogöra sig nya kunskaper, bland annat inom IT-området. En vägledare måste också ha ett nätverk av kontakter i arbetslivet, inom utbildningssystemet, i relevanta organisationer och på myndigheter som på lokal eller regional nivå tillsammans skapar en resurs för vägledning och rådgivning för olika individer. Kommissionen anger att det förblir den offentliga sektorns ansvar att fastställa överenskomna lägsta kvalitetsnormer och bestämma vem som har rätt att använda tjänsten. Att den offentliga sektorn ska fastställa vem som har rätt att använda tjänsten är ett centralistiskt perspektiv som vi inte delar. Det är den enskilde individen som är mest lämpad att avgöra om denne är i behov av vägledning. Det är också viktigt att skilja mellan rådgivning och vägledning. Rådgivning bygger på rådgivarens tolkning av befintlig information. Vägledning innebär att det är individen som lär sig fatta övervägda beslut utifrån sina egna förutsättningar och de möjligheter som står till buds. Vägledning ska erbjuda verktyg och metoder så att individen kan fatta övervägda beslut och förstå konsekvenserna och ta ansvar för dem. Centralt budskap nr 6: Att föra lärandet närmare individerna Målet att tillhandahålla möjligheter till livslångt lärande så nära individerna som möjligt är av stor vikt för att livslångt lärande ska bli en reell möjlighet. Det är viktigt att poängtera att det inte bara är närheten till själva lärandesituationen som är betydelsefull. För att lärande ska bli verklighet krävs en infrastruktur som kan möta människor och tillgodose deras behov av lärande utifrån den enskilda personens önskemål, behov och förutsättningar. Tillgång till information, vägledning, validering och studiefinansiering är några viktiga faktorer. Många tar för sig av de möjligheter till lärande som finns men det kan krävas särskilda åtgärder för att nå mindre studiemotiverade grupper och därmed förhindra marginalisering och utslagning. Det är viktigt att utvecklingen inte leder till nya klyftor utan att alla ges möjlighet att aktiv delta i arbetslivet och som medborgare i 10

11 samhället. På lokal nivå är det därför väsentligt att skapa förutsättningar genom att bygga nätverk, skapa former och kanaler för samarbete och samverkan mellan olika aktörer. Partnerskap på lokal och regional nivå måste växa fram underifrån, utifrån de behov de olika aktörerna ser. Utan tvekan är IKT ett viktigt verktyg i detta arbete men måste samtidigt ses som ett viktigt komplement till andra former av undervisning och inte som en ersättning. Distansutbildning är en värdefull möjlighet men det är viktigt att inte underskatta vikten av möten mellan individer. Sverige vill betona vikten av att lärande på distans och med hjälp av IKT kombineras med ett mänskligt möte, både med lärare och andra studerande, och med professionell handledning. I Sverige har man på flera håll uppnått just en sådan kombination i lokala lärcentra. Gruppen kan spela en avgörande roll för stimulans och motivation. Den sociala tryggheten och det stöd som gruppen ger i en lärandesituation får inte heller underskattas. Särskilt i yngre åldrar är den sociala miljön viktig för den personliga utvecklingen. En annan viktig aspekt att diskutera är hur vi kan skapa närmare kopplingar mellan det formella utbildningssystemet och arbetsplatsen. IKT är ett användbart instrument för människor som vill kombinera sitt lärande med yrkesverksamhet. I memorandumet förs IKT fram som ett särskilt viktigt hjälpmedel för människor i glesbygd och för människor som har något funktionshinder. När det gäller människor med funktionshinder är det viktigt att framhålla att det kan behövas särskilda åtgärder för att skapa tillgänglighet till lärtillfällen. Människor med funktionshinder är en heterogen grupp och det krävs därför individuella lösningar och en väl utbyggd infrastruktur för att tillgodose olika behov. Icke-formellt och informellt lärande kan inte styras av samhället. Däremot kan sådana former av lärande uppmuntras genom att förutsättningar ges i form av exempelvis mötesplatser, folkbildnings- och kulturverksamhet och TV eller radioprogram med direkta eller indirekta utbildningsanslag. För att ge redskap och möjligheter för lärandet behövs en stödjande infrastruktur där redan befintliga institutioner, exempelvis bibliotek och museer, är viktiga resurser. 11