En fjärde migrationsdomstol

Transkript

1 R2A Förslag 1 (17) Juridiska avdelningen En fjärde migrationsdomstol Förslag Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: Fax: domstolsverket@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag

2 Förslag 2 (17) Innehåll 1 Sammanfattning Inledning Bakgrund Domstolsverkets rapport Remissbehandlingen Remissutfallet Förslaget att en ny migrationsdomstol ska avlasta migrationsdomstolen i Stockholm och placeras norr om Stockholm Förslaget att en fjärde migrationsdomstol ska placeras i Umeå och att domsområdet för migrationsdomstolen ska bli Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län Remissvar som tillstyrker förslaget Remissvar som delvis tillstyrker förslaget Remissvar som förordar Förvaltningsrätten i Falun Remissvar som förordar Förvaltningsrätten i Härnösand Remissvars som förordar Förvaltningsrätten i Luleå Vissa övriga remissvar Överväganden och slutligt förslag Ett större, eller ett helt annat, domsområde än det föreslagna? Placeringsort Flexiblare forumregler Konsekvenser av förslaget Genomförande Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Rapport om en fjärde migrationsdomstol Remissammanställning

3 1 Sammanfattning Förslag 3 (17) Domstolsverket har övervägt inrättande och geografisk placering av en fjärde migrationsdomstol. En rapport innehållande bl.a. förslag om placeringsort och domsområde har remitterats till berörda domstolar och myndigheter. En stor andel av remissinstanserna har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan erinran. Det är dock även många remissinstanser som inte har tillstyrkt förslaget, utan i stället har förordat andra placeringsorter. En mycket tydlig tendens i fråga om dessa remissvar är att remissinstanserna förordat den ort som instansen själv är belägen i eller den ort som finns närmast instansen. Efter att ha tagit del av synpunkterna från remissyttrandena har Domstolsverket efter förnyade överväganden stannat för att vidhålla de förslag som den remitterade rapporten innehöll. Domstolsverket står alltså fast vid att en lagom stor avlastning uppnås för migrationsdomstolen i Stockholm genom förslaget och att det finns bäst förutsättningar att skapa en domstol som håller hög kvalitet och som fungerar väl i Umeå. Domstolsverket vidhåller vidare att rekryteringsfrågan är mycket viktig vid valet av placeringsort och att den frågan bör tillmätas större betydelse än vissa andra omständigheter. Domstolsverket föreslår därför regeringen att en fjärde migrationsdomstol ska inrättas i Umeå och att domsområdet för domstolen ska bli Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Den nya migrationsdomstolen kan tidigast vara i funktion den 1 oktober 2013.

4 Förslag 4 (17) 2 Inledning 2.1 Bakgrund En ny utlänningslag (2005:716) med en ny instans- och processordning för utlännings- och medborgarskapsärenden trädde i kraft i mars Den nya instans- och processordningen innebar att Utlänningsnämnden lades ned och att överprövningen av Migrationsverkets beslut flyttades över till de inrättade migrationsdomstolarna i Stockholm, Malmö och Göteborg. Vid den ursprungliga dimensioneringen av migrationsdomstolarna gjordes vissa antaganden om målfördelningen mellan domstolarna. Migrationsdomstolen i Stockholm beräknades t.ex. handlägga 55 procent av utlänningsmålen exklusive medborgarskapsmålen. För samtliga verksamhetsår sedan migrationsdomstolarna inrättades har emellertid migrationsdomstolen i Stockholm fått en större andel migrationsmål än beräknat. Måltillströmningen till migrationsdomstolarna har sedan 2008 även varit större än förväntat. Mot denna bakgrund har Domstolsverket haft i uppdrag att lämna förslag till inrättande och geografisk placering av ytterligare en migrationsdomstol. I uppdraget har ingått att lämna de författningsförslag och förslag i övrigt som uppdraget föranleder samt redovisa de ekonomiska konsekvenserna av förslaget. Uppdraget ska redovisa till regeringen senast den 1 december Domstolsverkets rapport Domstolsverket har i en rapport övervägt inrättande och geografisk placering av en fjärde migrationsdomstol. Rapporten biläggs denna skrivelse, se bilaga 1. I rapporten föreslår Domstolsverket att Förvaltningsrätten i Umeå ska bli migrationsdomstol och att domsområdet för migrationsdomstolen ska bli Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Domstolsverket har i rapporten bl.a. ansett att en ny migrationsdomstol bör avlasta migrationsdomstolen i Stockholm och inte migrationsdomstolarna i Malmö och Göteborg. Mot bakgrund av att mer än en fjärdedel av samtliga migrationsmål härrör från länen norr om Stockholm har Domstolsverket även ansett att en ny migrationsdomstol bör placeras i norra Sverige. Med hänsyn till en rad olika faktorer, bl.a. geografiska förhållanden, målunderlag, allmänna kommunikationer och var de asylsökande är bosatta, har Domstolsverket vidare bedömt att domsområdet för den nya migrationsdomstolen bör vara Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Av de orter som kan vara aktuella i dessa län har Domstolsverket ansett att det finns bäst förutsättningar att skapa en domstol som håller hög kvalitet och som fungerar väl i Umeå. När det gäller den bedömningen har Domstolsverket framförallt beaktat att möjligheten att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Umeå är mycket goda. Mot bakgrund av de rekryteringsproblem Sveriges Domstolar haft på senare år har Domstolsverket framhållit att det är väsentligt att en fjärde migrationsdomstol placeras på en ort som attraherar skicklig personal. 2.3 Remissbehandlingen Domstolsverkets rapport har remissbehandlats. Bland remissinstanserna finns samtliga förvaltningsrätter och kammarrätter samt berörda tingsrätter, hovrätter,

5 Förslag 5 (17) kommuner, regionförbund och länsstyrelser. Därutöver finns som remissinstanser Migrationsverket, Rikskriminalpolisen, Kriminalvården, Sveriges advokatsamfund, fackliga organisationer och nämndemannaföreningar. Synpunkter har även inkommit från instanser som inte omfattades av remissutskicket. Bland dessa kan nämnas polismyndigheterna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län vars remissyttranden sänts in av Rikskriminalpolisen. Remissinstansernas synpunkter har sammanställts i bilaga 2. 3 Remissutfallet 3.1 Förslaget att en ny migrationsdomstol ska avlasta migrationsdomstolen i Stockholm och placeras norr om Stockholm I princip samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller har inte någon erinran mot förslaget att en ny migrationsdomstol ska avlasta migrationsdomstolen i Stockholm och inte migrationsdomstolarna i Malmö och Göteborg. Samma sak gäller förslaget att en ny migrationsdomstol ska placeras norr om Stockholm och bli en del av Förvaltningsrätten i Uppsala, Falun, Härnösand, Umeå eller Luleå. Länsstyrelsen i Värmlands län, Förvaltningsrätten i Karlstad och Karlstads kommun har dock förordat ett annat domstolsalternativ än något av de fem nämnda, nämligen Förvaltningsrätten i Karlstad. Instanserna har bland annat framhållit att Förvaltningsrätten i Karlstad har utmärkta förutsättningar att snabbt komma i gång som migrationsdomstol och att Karlstadsregionen har mycket goda förutsättningar att rekrytera de specialister som krävs. 3.2 Förslaget att en fjärde migrationsdomstol ska placeras i Umeå och att domsområdet för migrationsdomstolen ska bli Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län När det gäller förslaget om att en fjärde migrationsdomstol ska placeras i Umeå och att domsområdet för migrationsdomstolen ska bli Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län har en stor andel av remissinstanserna tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Det är dock även många remissinstanser som inte har tillstyrkt förslaget, utan i stället har förordat Förvaltningsrätten i Falun, Härnösand eller Luleå. En mycket tydlig tendens i fråga om dessa remissvar, och också när det gäller vissa av de remissyttranden som gäller Umeå, är att remissinstanserna förordat den förvaltningsrätt som ligger i eller närmast den kommun eller det län som remissinstansen själv är belägen i. Detta gäller både domstolar, kommuner, regionförbund, länsstyrelser och polismyndigheter. Endast en remissinstans har framfört att möjligheten att inrätta en ny migrationsdomstol i Uppsala bör övervägas ytterligare. Ett fåtal remissinsatser har framfört att två nya migrationsdomstolar bör inrättas i stället för en Remissvar som tillstyrker förslaget De remissinstanser som har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran är Sveriges Advokatförbund, Kriminalvården, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Förvaltningsrätten i Uppsala, Förvaltningsrätten i Umeå, Hovrätten för Övre

6 Förslag 6 (17) Norrland, Uppsala tingsrätt, Umeå tingsrätt, Skellefteå tingsrätt, Lycksele tingsrätt, Gällivare tingsrätt, Polismyndigheten i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västerbotten, Umeås kommun, Håbos kommun, Hallstahammars kommun, Nordmalings kommun, Sundbybergs kommun, Ljusdals kommun, Salas kommun, Vilhelminas kommun, Vännäs kommun och Nämndemannaföreningen vid Förvaltningsrätten i Stockholm. Länsstyrelsen i Södermanlands län har uppgett att man ser positivt på att det inrättas en fjärde migrationsdomstol i Umeå. När det gäller dessa remissinstanser kan det läggas till att Sveriges Advokatsamfund bl.a. har framfört att samfundet tidigare avstått från att yttra sig över rapporter från Domstolsverket i frågor om val av verksamhetsorter men att samfundet i detta fall funnit anledning att särskilt peka ut Förvaltningsrätten i Umeå som lämpligast att bli migrationsdomstol. Samfundet har även påpekat att den allra viktigaste frågan vid inrättande av en fjärde migrationsdomstol är möjligheten att kunna rekrytera kompetent personal. Förvaltningsrätten i Umeå har bl.a. anfört att det är förvaltningsrättens bestämda mening att en rekrytering till domstolen i den omfattning som föreslås är fullt möjlig att genomföra. Det nämns även att förvaltningsrättens personal i allt väsentligt är positivt inställd till att förvaltningsrätten blir migrationsdomstol. Förvaltningsrätten har dock uttryckt en viss farhåga när det gäller möjligheten att långsiktigt kunna behålla kompetent personal. Förvaltningsrätten anser därför att det vore av stor betydelse att domstolen får ett tillskott av inte bara migrationsmål, utan även av andra mål. Umeå tingsrätt har bl.a. lagt till att Umeå har en god tillgång på behöriga sökanden samt erbjuder en mycket bra juridisk miljö. Domstolen har det senaste året rekryterat sammanlagt fem domare, varav två tekniska råd, utan större problem och konkurrensen om tjänsterna har varit hård. Gällivare tingsrätt har bl.a. anfört att skälen för en lokalisering till Umeå synes överväga skälen för en lokalisering till någon av de andra orter som är aktuella. Tingsrätten har också nämnt att Luleå kommunikationsmässigt ligger bättre till i förhållande till Gällivare. Flyg mellan Gällivare och Umeå går via Stockholm. Andra allmänna kommunikationsmedel tillåter inte resa till Umeå över dagen Remissvar som delvis tillstyrker förslaget Förvaltningsrätten i Växjö har tillstyrkt förslaget utifrån de utgångspunkter utredningen haft att beakta. Umeå är den domstol som av förvaltningsrätten bedöms ha bäst förutsättningar att skapa en välfungerande domstol, inte minst med hänsyn till att rekryteringsmöjligheterna får anses mest gynnsamma där. Förvaltningsrätten har dock även anfört att en grundläggande fråga är om en fjärde migrationsdomstol utifrån de möjligheter som erbjuds verkligen kommer att innebära en märkbar avlastning för verksamheten vid Förvaltningsrätten i Stockholm. Enligt förvaltningsrätten kan det ifrågasättas om en avlastning som uppgår till knappt mål har en så stor påverkan att det är motiverat att av det skälet inrätta en ny domstol. Kammarrätten i Stockholm har inte haft något att invända mot förslaget förutsatt att de utgångspunkter som ställts upp i rapporten vidhålls. När det gäller dessa har kammarrätten emellertid anfört bl.a. följande. Den klart största utmaningen när en ny migrationsdomstol ska inrättas är att rekrytera tillräckligt många kompetenta rådmän. Utifrån det underlag som presenteras i rapporten och de allmänt kända svårigheterna att rekrytera ordinarie domare utanför storstadsregionerna kan det komma att bli mycket svårt att rekrytera omkring nio lämpliga rådmän till den nya domstolen i Umeå. Med hänsyn till sitt geografiska läge, och utfallet

7 Förslag 7 (17) från tidigare anställningsförfaranden, har Förvaltningsrätten i Uppsala de klart bästa möjligheterna att rekrytera nya domare jämfört med de övriga i rapporten aktuella domstolarna. Det finns därför anledning att närmare granska vissa av de utgångspunkter som förslaget grundar sig på och som varit avgörande för att Uppsala inte ansetts som en lämplig lokalisering. När det först gäller frågan om den nya domstolens storlek skulle både Förvaltningsrätten i Uppsala och Förvaltningsrätten i Umeå få ungefär dubbelt så många mål om någon av domstolarna blir migrationsdomstol. Förhållandet mellan det befintliga antalet domare och nya migrationsdomare är också detsamma. Att den relativa ökningen av antal mål och domare skulle göra Uppsala olämpligt utan att det samma gäller Umeå är således en slutsats som kan behöva revideras. När det därefter gäller frågan om förflyttning av ordinarie domare är det i princip en riktig utgångspunkt att försöka undvika sådana. Denna principiella utgångspunkt måste emellertid ställas mot vikten av att en ny migrationsdomstol kan upprätthålla de högt ställda krav på effektivitet och rättsäkerhet som krävs. Utifrån farhågorna om att rekryteringen till en migrationsdomstol i Umeå skulle bli mycket svår att genomföra, är det kammarrättens bedömning att hänsynen till Förvaltningsrätten i Stockholms verksamhet och framförallt till de ordinarie domare som påverkas kan behöva revideras. I fråga slutligen om vikten av sammanhängande domkretsar är det enligt kammarrätten naturligt att i första hand försöka skapa domkretsar som hänger samman. Samtidigt kan erinras om att det redan i dag finns avsteg från denna princip genom att Gotland, trots sitt geografiska läge, omfattas av Förvaltningsrätten i Stockholms domkrets. Enligt kammarrättens mening väger intresset av sammanhängande domkretsar lätt jämfört med vikten av att kunna besätta den nya migrationsdomstolen med kompetenta rådmän. Förutsatt att intresset av att den nya domstolen ska ha en geografiskt sammanhängande domkrets får vika mot rekryteringsaspekten bör möjligheten att inrätta den nya domstolen i Uppsala, med en domkrets omfattande domstolens nuvarande upptagningsområde samt Förvaltningsrättens i Faluns domkrets, tas under allvarligt övervägande Remissvar som förordar Förvaltningsrätten i Falun Förvaltningsrätten i Falun har tillstyrkt förslaget att inrätta en migrationsdomstol i Umeå men har anfört att det även bör inrättas en femte migrationsdomstol och att den bör placeras i Falun. Förvaltningsrätten anser att det antal mål som enligt förslaget ska lyftas från migrationsdomstolen i Stockholm är alltför litet för att det ska tjäna syftet att lindra påfrestningarna på domstolen. Förvaltningsrätten delar inte heller uppfattningen i rapporten att en radikal minskning av målunderlaget till migrationsdomstolen i Stockholm skulle leda till övertalighet vid den domstolen. Det vore enligt förvaltningsrätten snarare en fördel för migrationsdomstolen i Stockholm att under en tid inte behöva anställa nya rådmän. Förvaltningsrätten föreslår att mål förs till Förvaltningsrätten i Falun med ett domsområde bestående av Dalarnas, Gävleborgs och Västmanlands län. Även Faluns kommun, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Falun Borlänge Regionen och Region Dalarna, som lämnat ett gemensamt yttrande, har ansett att en femte migrationsdomstol bör inrättas, att den bör ligga i Falun och ha Dalarnas, Gävleborgs och Västmanlands län som domsområde. Region Gävleborg och Borlänges kommun har anslutit sig till detta yttrande liksom Gagnefs kommun. Dessa remissinstanser har påpekat att problematiken med en stor ärendebelastning i Stockholm kvarstår om avlastningen för migrationsdomstolen begränsas till mål. Instanserna har även bl.a. lyft fram att en migrationsdomstol i Falun ligger väl till i förhållan-

8 Förslag 8 (17) de till Migrationsverkets asylprövningsenhet och förvarsenhet i Gävle, tillståndsenheterna i Västerås och asylmottagningsenheterna i Västerås, Hedemora och Söderhamn Remissvar som förordar Förvaltningsrätten i Härnösand De remissinstanser som har avstyrkt förslaget och förordat Förvaltningsrätten i Härnösand är Förvaltningsrätten i Härnösand, Ångermanlands tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Polismyndigheten i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västernorrland, Härnösands kommun och Bergs kommun. Kommunförbundet Västernorrland, Kramfors kommun, Sundsvalls kommun, Sollefteås kommun, Timrås kommun, Ånges kommun och Örnsköldsviks kommun har ställt sig bakom det yttrande Länsstyrelsen i Västernorrland lämnat. Hudiksvalls kommun har ställt sig bakom det yttrande som Härnösands kommun lämnat. I stort sett samtliga remissinstanser som förordat Förvaltningsrätten i Härnösand har anfört att de anser att redovisningen i rapporten när det gäller Härnösand behöver kompletteras eller att skälen till att Härnösand avfärdats som lokaliseringsort till förmån för Umeå borde belysas bättre. Förvaltningsrätten i Härnösand har t.ex. framfört att det i förslaget inte tillräckligt beaktats att Sundsvall- Härnösandsområdet utgör en betydande arbetsmarknadsregion med goda pendlingsmöjligheter. Förvaltningsrätten har pekat på att det inom området finns kammarrätt, hovrätt, förvaltningsrätt och tingsrätter och ett tiotal myndigheter med juridisk kompetens. Förutsättningarna för rekrytering av det relativt stora antalet domare som blir aktuellt bör enligt förvaltningsrätten i vart fall vara lika goda i Härnösand som i Umeå. Ångermanlands tingsrätt har bl.a. framfört att Förvaltningsrätten i Härnösand är den största förvaltningsrätten i norra Sverige, både vad avser antal mål och antal anställda. Förvaltningsrätternas storlek var av avgörande betydelse när migrationsdomstolarna inrättades och enligt tingsrätten bör så även vara fallet vid inrättandet av en fjärde migrationsdomstol. Östersunds tingsrätt har framfört att ett mycket tungt vägande skäl för Härnösand har glömts i rapporten, nämligen att kammarrätten i norra Sverige finns i Sundsvall. Länsstyrelsen i Västernorrland och Härnösands kommun har vidare framfört att viktningen av olika lokaliseringsfaktorer i rapporten delvis är ologisk. De anser att frågan om lokalförsörjning samt de aktuella domstolarnas storlek och produktivitet inte har tillmäts tillräcklig betydelse vid värderingen samtidigt som frågan om kompetensförsörjning tillmäts oproportionerligt stor vikt. Remissinstanserna har i många fall även varit kritiska till det bedömningsunderlaget som Domarnämnden haft när det gäller möjligheterna att rekrytera domare. Ångermanland tingsrätt har bl.a. pekat på att någon beaktansvärd skillnad utifrån de tillsättningsärenden som skett de två senaste åren inte går att utläsa mellan förvaltningsrätterna i Härnösand och Umeå. Länsstyrelsen i Västernorrland och Härnösands kommun har även framfört att antalet sökande till en tjänst är ett mycket osäkert mått på kompetensförsörjning. När det gäller den föreslagna domkretsens storlek har Förvaltningsrätten i Härnösand tillstyrkt förslaget. Länsstyrelsen i Västernorrland och Härnösands kommun har däremot anfört att den föreslagna domkretsen inte är det alternativ som bäst uppfyller målsättningarna i regeringens beslut att inrätta en fjärde migrationsdomstol. Detta är att korta handläggningstider och stärka rättsäkerheten genom att avlasta migrationsdomstolen i Stockholm samt utjämna fördelningen av mål mellan migrationsdomstolarna. Länsstyrelsen och kommunen menar att de sex

9 Förslag 9 (17) nordligaste länen (Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg och Dalarna) utgör en mer fördelaktig lösning Remissvars som förordar Förvaltningsrätten i Luleå De remissinstanser som avstyrker förslaget och förordat Förvaltningsrätten i Luleå är Migrationsverket, Förvaltningsrätten i Luleå, Luleå tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Polismyndigheten i Norrbotten, Länsstyrelsen i Norrbotten, Kommunförbundet Norrbotten, Luleås kommun, Bodens kommun, Kirunas kommun, Luleå tekniska universitet och Umeå Nämndemannaförening. Gällivare kommun har ställt sig bakom det yttrande som Kommunförbundet Norrbotten lämnat. Migrationsverket har delat Domstolsverkets uppfattning att det egentliga valet står mellan Umeå och Luleå som placeringsort för en fjärde migrationsdomstol. När det gäller domsområdet har Migrationsverket inte haft några andra kommentarer än att det är angeläget att migrationsdomstolen i Stockholm blir avlastat utlänningsmål. Migrationsverket har vidare vidhållit att starka skäl talar för Luleå som placeringsort för en fjärde migrationsdomstol. Enligt Migrationsverkets uppfattning fäster man i rapporten alltför stor vikt vid de antaganden som har gjorts när det gäller möjligheten att rekrytera personal på de båda orterna och om att förutsättningarna är bättre i Umeå än i Luleå. När i princip samtliga övriga verksamhetsskäl talar för Luleå bör dessa antaganden beträffande rekryteringsunderlag inte fälla utslaget enligt Migrationsverket. När det gäller de verksamhetsskäl som talar för Luleå har Migrationsverket uppgett att enheten i Boden inte har några svårigheter att rekrytera personal. Man har även lagt till att antalet årsanställda i Boden som arbetar med asyl- och annan tillståndsgivning uppgår till närmare 60 personer. Till detta kommer personal som arbetar med mottagning och återvändande, cirka 45 årsanställda. En klar majoritet av de anställda har en fullständig akademisk examen. Bland personalen som prövar utlänningsärenden har en majoritet juristutbildning eller utbildning från Rättsvetenskapliga programmet vid Luleå tekniska universitet. Migrationsverket har även uppgett att antalet muntliga förhandlingar sannolikt kommer att bli fler än de 250 per år som Domstolsverket beräknat. En mer realistisk siffra enligt Migrationsverket är 300 och kanske ännu fler inledningsvis. Migrationsverket har även nämnt att det finns ett förslag inom verket att göra Boden till ett fullservicekontor. I fråga om avståndet och möjligheterna att resa till domstolen har Migrationsverket uppgett att det kommer att bli nödvändigt för sökande från Kiruna, Gällivare, Boden och Luleå att övernatta i Umeå om migrationsdomstolen placeras där, i flera fall två övernattningar, eftersom det inte går att resa tur och retur över dagen till Umeå från framförallt Kiruna och Gällivare. Även de som reser från Luleå och Boden behöver alltså enligt verket en övernattning. Med antagandet om en genomsnittlig resekostnad på kr och logikostnad på kr per natt är det inte orimligt att anta att merkostnaden till följd av sökandes resor blir i storleksordningen en miljon kronor vid en placering av en migrationsdomstol i Umeå. När det gäller merkostnader för offentliga biträden har dessa beräknats till 1,6 miljoner kronor per år (1,3 miljoner kr för tidsspillan och kr för resor). Beräkningen har gjorts utifrån ett antagande om en restid om 4 timmar, vilket enligt Migrationsverket troligtvis är i underkant. Migrationsverket har även lagt till att det i mål som gäller barn utan vårdnadshavare även finns en god man förordnad som närvarar vid förhandlingen och att resekostnader för dem alltså tillkommer. Migrationsverket har även pekat på de goda erfarenheter som finns med att personal inom verket söker anställning vid migrationsdomstolen och det omvända förhål-

10 Förslag 10 (17) landet. Det främjar i allra högsta grad effektiviteten hos berörda arbetsgivare och förståelsen på ömse håll. Den möjligheten kommer inte att kunna tas till vara i samma utsträckning om domstolen placeras i Umeå. I stort sett samtliga övriga remissinstanser som förordat Förvaltningsrätten i Luleå har framfört att det finns starka verksamhetsskäl som talar för att en fjärde migrationsdomstol ska placeras i Luleå. Remissinstanserna har även ansett att Luleå ger en väsentligt bättre tillgänglighet än Umeå för alla inblandande aktörer. När det gäller rekrytering har remissinstanserna motsatt sig att rekryteringsaspekten skulle vara till Luleås nackdel till sådan grad att den nya migrationsdomstolen ska placeras i Umeå, trots de uppenbara nackdelar som en placering i Umeå medför verksamhetsmässigt. Förvaltningsrätten i Luleå har bl.a. framfört att rekryteringsläget för jurister med specialkunskaper inom området migrationsrätt tvärtom är väsentligt bättre i Luleå än i Umeå eftersom Migrationsverkets stora enhet i Boden utgör en naturlig rekryteringsbas för en framtida migrationsdomstol. Förvaltningsrätten har även uppgett att just rekrytering av personer med särskilda kunskaper inom migrationsrätt måste anses som mycket väsentligt för att verksamheten i den nya migrationsdomstolen ska komma igång snabbt. Förvaltningsrätten har även varit kritisk till rapportens underlag för att bedöma rekryteringsmöjligheterna på de fem undersökta orterna. Bland annat påpekas att de slutsatser som dragits i huvudsak synes bygga på ett enda anställningsärende rörande en rådmanstjänst, vilket inte ger en rättvisande bild av de senaste årens rekryteringssituation i Luleåregionen. Liknade invändningar om underlaget för att bedöma rekryteringsunderlaget har framförts av Bodens kommun, Kommunförbundet Norrbotten och Länsstyrelsen i Norrbotten. Vidare har Bodens kommun lyft fram att det i Luleå och närliggande kommuner finns åtskilliga arbetstillfällen för jurister, t.ex. på domstolar, statliga myndigheter, kommuner och advokatbyråer. Luleå har dessutom ett stort universitet och regionen har en stor och varierad arbetsmarknad, vilket erbjuder även domstolspersonalens familjemedlemmar goda möjligheter att få arbete. Kommunförbundet Norrbotten och Länsstyrelsen i Norrbotten har lyft fram att Norrbotten har den största tillväxten i hela landet vid sidan av Stockholmsområdet. Man har också uppgett att Luleåregionen är en stor arbetsmarknad, störst norr om Stockholm, med ca personer inom pendlingsavstånd. Länsstyrelsen i Norrbotten har vidare framfört att staten har ett ansvar för alla regioner i Sverige. Den svenska regionalpolitikens portalparagraf är att skapa likvärdiga utvecklingsvillkor i hela landet. Att då lägga också en regionalpolitisk aspekt på lokaliseringsvalet kan enbart ses som ett mervärde i själva beslutssituationen. Flera remissinstanser har vidare vänt sig mot att rapporten framhåller att det regionala rättscentrumet i Umeå blir större om migrationsdomstolen placeras där. Förvaltningsrätten i Luleå har t.ex. uppgett att Domstolsverket genomgående prioriterar ett tiotal orter i landet, utan att sakskälen för detta egentligen övervägs närmare. Detta får till följd att övriga små och mellanstora städer i landet som i dag har fullt fungerande domstolar inte ges möjlighet att växa och utvecklas, ens när alla sakliga skäl talar för att en ny verksamhet borde lokaliseras dit. Även Luleås kommun har varit kritisk när det gäller detta, liksom Luleå tingsrätt som anfört att det är mycket viktigt att man tillåter att det skapas ett regionalt domstolscentrum även i Norrbotten. Kirunas kommun har framhållit att eventuella svårigheter med personalrekrytering och kompetensutveckling snarare borde stärka skälen för en placering av en migrationsdomstol i Luleå än försvaga dem.

11 3.2.6 Vissa övriga remissvar Förslag 11 (17) Förvaltningsrätten i Stockholm har välkomnat förslaget om en fjärde migrationsdomstol. Förvaltningsrätten har uppgett att migrationsdomstolen i Stockholm sedan tillkomsten 2006 haft en besvärlig situation med fler inkommande migrationsmål än väntat. Detta i kombination med svårigheter att rekrytera personal, såväl domare som handläggare, har gjort att balanserna varit för stora och att regeringens verksamhetsmål inte har kunnat uppnås. Den avlastning som en ny domstol kommer att ge ökar förutsättningarna betydligt att uppnå målen och att visa ett önskvärt resultat. Förvaltningsrätten i Stockholm har inte haft några synpunkter på den föreslagna domstolens geografiska placering. Rikskriminalpolisen, Centrala gränskontrollenheten, har bl.a. uppgett att Migrationsverkets enda förvarsenhet norr om Stockholm är placerad i Gävle som inte föreslås ingå i den nya migrationsdomstolens domsområde. Om en förvarstagen person placeras i Gävle kan den av polismyndigheterna i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens eller Västernorrlands län som är handläggande myndighet välja att antingen handlägga ärendet på distans, vilket medför att ett överklagande av förvarsbeslutet skulle prövas av domstolen i Umeå, eller lämna över ärendet till Polismyndigheten i Gävleborg, vilket innebär att överklagandet skulle prövas i Stockholm. Transporten av personen ombesörjs i normalfallet av Kriminalvårdens transporttjänst, men i vissa fall av polismyndigheterna själva, vilket med långa avstånd blir både tids- och resurskrävande. Det ligger i den enskildes intresse att transporten från förvarsenheten till domstolen blir så kort som möjlig. Tunga kostnadsskäl talar även för utbyggnad av tekniska lösningar som inte kräver personlig närvara i domstolen. Rikskriminalpolisen instämmer i Domstolsverkets bedömning att en viktig faktor är att skapa goda förutsättningar för rekrytering till den fjärde migrationsdomstolen. Detta talar för en universitetsstad som Umeå. Även Förvaltningsrätten i Härnösand skulle i detta sammanhang kunna vara ett gott alternativ mot bakgrunden av närheten till Sundsvall. Vid en placering i Härnösand skulle transporterna från Gävle bli betydligt kortare än vid en placering i Luleå och Umeå. Å andra sidan kan en placering i Luleå vara fördelaktig av bl.a. verksamhetsskäl. Nämndemännens riksförbund (NRF) har tillstyrkt förslaget att inrätta en fjärde migrationsdomstol och har delat uppfattningen att den bör placeras i norra Sverige. NRF har däremot inte velat lämna något förord om var den nya domstolen ska placeras. Med hänsyn till att domsområdet för migrationsdomstolen i Stockholm redan minskats med Östergötlands län har NRF emellertid förordat alternativ 2 i rapporten, dvs. att den nya domstolens domsområde omfattar endast Norrbottens och Västerbottens län. Med en begränsning av den nya domstolens domsområde behöver neddragningarna inte bli lika omfattande i Stockholm samtidigt som rekryteringsbehovet vid den nya domstolen skulle bli lägre och lättare att tillgodose. Det skulle också på ett önskvärt sätt minska den nya migrationsdomstolens dominans i den förvaltningsrätt där den placeras. Inte heller de fackliga organisationerna har velat ta ställning när det gäller placeringsort. ST inom Sveriges Domstolar har ansett att en fjärde migrationsdomstol bör förläggas till de nordligaste delarna av landet och att det är viktigt att domstolsprövningen sker så nära den part som ska prövas som det bara är möjligt. ST har vidare inte varit helt övertygad om att en omflyttning av resurser från Stockholm till Umeå kommer att lösa problemen med stora balanser och svårigheter att uppfylla verksamhetsmålen. För att komma till rätta med de problemen behövs

12 Förslag 12 (17) kanske trots allt mer resurser. Jusek har delat bedömningen i rapporten att bildandet av en fjärde migrationsdomstol, på sikt, kommer att förbättra förutsättningarna för att korta handläggningstiderna och öka effektiviteten. Jusek har även delat uppfattningen att det finns fördelar med en migrationsdomstol norr om Stockholm. Intresset av hög flexibilitet och minimerad sårbarhet väger dock enligt Jusek lika tungt i dag som när de ursprungliga migrationsdomstolarna bildades. De intressen som måste beaktas i detta sammanhang är inte enkla att tillgodose oavsett var man väljer att placera en ny domstol. Det gäller särskilt i fråga om rekrytering. Jusek har framhållit att en lösning därför skulle kunna vara att inrätta två nya migrationsdomstolar. 4 Överväganden och slutligt förslag Inledningsvis vill Domstolsverket betona att samtliga förvaltningsrätter som vi utrett närmare är väl fungerande domstolar som uppfyller de högt uppställda krav som ställs på Sveriges Domstolar. Vi har därför inte tillmätt mindre skillnader i t.ex. produktivitet eller kostnader per avgjorda mål någon nämnvärd betydelse, vilket även beror på att dessa faktorer erfarenhetsmässigt kan variera över tiden. Lämpliga lösningar i fråga om lokaler för en ny migrationsdomstol finns även på samtliga orter, varför inte heller den frågan fått något stort utrymme i rapporten. Vidare vill Domstolsverket påpeka att verkets uppgift är att tillförsäkra att såväl den inre som den yttre domstolsorganisationen är rättssäker och effektiv. Organisationen ska vara långsiktigt hållbar och garantera en konstant hög kvalitet i den dömande verksamheten. Däremot är det inte Domstolsverkets uppgift att ta regionalpolitisk hänsyn. Domstolsverket hyser stor respekt för de regionalpolitiska aspekter som först fram av vissa remissinstanser men har inte tillmätt dessa någon betydelse vid valet av placeringsort. 4.1 Ett större, eller ett helt annat, domsområde än det föreslagna? Vissa remissinstanser har framfört att migrationsdomstolen i Stockholm bör avlastas fler mål än det föreslagna och att domsområdet för den nya domstolen bör bli större än Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. Av samma skäl har alternativt även föreslagits att en femte migrationsdomstol ska inrättas, utöver en migrationsdomstol i Umeå, med Dalarnas län, Gävleborgs län och Västmanlands län som domsområde. Det kan noteras att en stor majoritet av de remissinstanser som förordat en större målreduktion i Stockholm samtidigt har förordat antingen Förvaltningsrätten i Härnösand eller Förvaltningsrätten i Falun som migrationsdomstol. Det kan även noteras att ett större domsområde än det föreslagna, alternativt två domsområden, ger dessa domstolar en mer central eller strategisk plats i domsområdet eller är en förutsättning för att domstolen ska kunna ingå i ett domsområde för en migrationsdomstol. I denna del bör därför enligt Domstolsverkets uppfattning stor vikt i stället läggas vid vad de domstolar som enligt nuvarande regler prövar migrationsmål ansett. Varken Förvaltningsrätten i Stockholm, Göteborg och Malmö eller Kammarrätten i Stockholm har emellertid framfört att migrationsdomstolen i Stockholm har ett större behov av avlastning än vad som föreslagits. I denna fråga är det vidare enligt Domstolsverkets uppfattning viktigt att

13 Förslag 13 (17) komma ihåg att måltillströmningen till migrationsdomstolen i Stockholm redan reducerats i viss omfattning genom de förändringar av domstolens domsområde som trädde i kraft den 1 juli Sammantaget vidhåller Domstolsverket att en lagom stor avlastning uppnås om man minskar domsområdet för migrationsdomstolen i Stockholm på det sätt som föreslagits. Även andra skäl än enbart behovet av avlastning har emellertid framhållits för att domsområdet, och därmed även domstolsalternativet, bör bli ett annat än vad rapporten förespråkat. Kammarrätten i Stockholm har framfört att rekryteringsfrågan är den enskilt viktigaste och mest svårlösta frågan inför inrättandet av en ny migrationsdomstol. Kammarrätten har även framfört att de utgångspunkter som varit avgörande för att Uppsala inte ansetts lämpligt som placeringsort bör granskas och eventuellt revideras eftersom Uppsala har ett stort försteg ur rekryteringssynpunkt. En lösning som bör övervägas enligt kammarrätten är att en ny migrationsdomstol inrättas i Uppsala, med en domkrets omfattande Förvaltningsrätten i Uppsalas och Förvaltningsrätten i Faluns nuvarande upptagningsområde. Domstolsverket delar kammarrättens uppfattning att rekryteringsfrågan är mycket viktig, vilket också betonats i rapporten. Domstolsverket delar även kammarrättens uppfattning att Uppsala har de bästa förutsättningarna i fråga om rekrytering jämfört med de övriga i rapporten aktuella domstolarna men anser alltjämt att förutsättningarna att genomföra en rekrytering i Umeå i den omfattning som följer av förslaget också är goda. I denna del har vi bl.a. beaktat att Domarnämnden uttalat sig om möjligheterna att anställa 7 10 rådmän på de fem domstolar vi tittat närmare på och att Domarnämnden rangordnat Umeå och Uppsala lika. Båda domstolarna hamnade i den grupp som enligt Domarnämnden hade godast rekryteringsmöjligheter. I detta sammanhang kan även nämnas att Domstolsverket, trots den kritik som framförts angående Domarnämndens underlag, alltjämt anser att Domarnämndens bedömning i frågan om rekrytering av rådmän på de aktuella orterna bör tillmätas stor betydelse. Detta bl.a. mot bakgrund av den specialkunskap i frågan som nämnden har och att nämnden inte bara tittat på rekryteringsförfarandena på de fem aktuella förvaltningsrätterna utan översiktligt även på de tingsrätter som finns på orterna. Genom att föreslå Umeå har alltså inte rekryteringsaspekten enligt Domstolsverkets uppfattning fått vika för andra mindre viktiga aspekter. För att ändå bemöta vissa av de omständigheter kammarrätten fört fram vill Domstolsverket påpeka att verket står fast vid att det är olämpligt att dela upp domsområdet för migrationsdomstolen i Stockholm i två områden som inte hänger samman geografiskt. Domstolsverket har i och för sig inte några principiella invändningar mot osammanhängande domkretsar. Förutsättningarna för kommunikation förbättras hela tiden och samhällsutvecklingen gör därför att det kan finnas skäl att i framtiden överväga frågan. Att det är olämpligt i detta fall beror i stället främst på att någon förbättring vad gäller tillgängligheten för parter och ombud över huvud taget inte skulle åstadkommas om man lokaliserade en fjärde migrationsdomstol till Uppsala. Det särskilt med beaktande av att de asylsökande i enlighet med migrationsdomstolarnas praxis sällan beviljas resor med flyg till en migrationsdomstol. Den stora andel asylsökande som bor i Norrbotten och Västerbotten skulle t.ex. alltjämt få resa med tåg till Stockholm med den lösning avseende domsområdet som nämnts av kammarrätten. Domstolsverket står därför fast vid att alla alternativ som inkluderar Förvaltningsrätten i Uppsala bör leda till att samtliga fem

14 Förslag 14 (17) aktuella förvaltningsrätters domkretsar bör brytas ut ur domsområdet för migrationsdomstolen i Stockholm. Domstolsverket vidhåller även att en sådan stor förändring inte bör genomföras om det inte finns ett egentligt behov av förändringen. Som konstaterats både i rapporten och ovan anser Domstolsverket inte att det finns något sådant behov. Vidare går det inte att bortse från att Förvaltningsrätten i Uppsala skulle komma att bli mycket stor om domstolen skulle tillföras migrationsmål. Även om den relativa förändringen när det gäller antalet mål och domare skulle bli lika stor i Uppsala som i Umeå är det ändå stor skillnad på att tillföra en domstol över 100 nya anställda, vilket skulle bli fallet i Uppsala, jämfört med drygt 40 nya anställda, vilket skulle bli fallet i Umeå. Mot bakgrund av ovanstående samt med beaktande av att en stor andel av remissinstanserna tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran i denna del vidhåller Domstolsverket att domsområdet för den nya migrationsdomstolen bör bli Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. 4.2 Placeringsort I fråga om placeringsort står Domstolsverket fast vid att det egentliga valet står mellan Umeå och Luleå, vilket även Migrationsverket ansett. Som framgår av rapporten grundas detta bl.a. på att målunderlaget från domkretsen för Förvaltningsrätten i Härnösand endast är 300 mål. Målen är tillståndsmål och några muntliga förhandlingar i den måltypen förekommer i princip inte. Även om rekryteringsmöjligheterna i Härnösand är goda vidhåller Domstolsverket således att skälen som talar för såväl Umeå som Luleå är betydligt starkare än de som talar för Härnösand. I valet mellan Umeå och Luleå har vissa remissinstanser, däribland Migrationsverket och flera domstolar och andra myndigheter i Norrbotten, ansett att Domstolsverket lagt alltför stor vikt vid eller felbedömt rekryteringsfrågan. Å andra sidan är det också en mycket stor andel av remissinstanserna som delat vår uppfattning att rekryteringsfrågan är mycket viktig och att rekryteringsmöjligheterna är väsentligt bättre i Umeå än i Luleå. I denna del kan Domstolsverket bara konstatera att en avvägning mellan olika omständigheter måste göras och att det finns delade meningar om vilka argument som ska ha företräde. Domstolsverket har t.ex. full förståelse för de verksamhetsskäl som Migrationsverket fört fram och inser även att tillgängligheten för enskilda och andra aktörer i vissa fall kan bli sämre om migrationsdomstolen placeras i Umeå i stället för i Luleå. Under remissförfarandet har emellertid inget framkommit som haft sådan tyngd att Domstolsverket ändrat uppfattning. Domstolsverket vidhåller t.ex. att man måste beakta att förfarandet i migrationsmål i huvudsak är skriftligt, vilket påverkar behovet av närhet till domstolen väsentligt, och att utvecklingen när det gäller närvaro via videolänk snabbt går framåt i migrationsmålen. Domstolsverket vidhåller även att man måste se på de nuvarande förhållandena på arbetsmarknaden och att det redan i dag finns ett rättscentrum i Umeå, bestående av många myndigheter som både ingår och inte ingår i Sveriges Domstolar, som gör att det finns ett bredare rekryteringsunderlag i Umeå än i Luleå. Utöver vad Domstolsverket anfört i frågan om rekrytering i rapporten kan tilläggas att mycket högt ställda krav bör ställas på de jurister som utses till rådmän. De rådmän som anställs i dag har juristutbildning och oftast även domarutbild-

15 Förslag 15 (17) ning. Det senare innebär minst sex års tjänstgöring i underrätt och överrätt med stigande ansvar och befogenheter. Därutöver har flertalet även mångårig erfarenhet av anställning i t.ex. departement eller som utredningssekreterare. De rådmän som anställs utan att ha genomgått domarutbildning har styrkt sin lämplighet för anställning som rådman genom andra motsvarande meriter. Att rådmännen även fortsättningsvis utses bland de allra skickligaste och mest välmeriterade juristerna har betydelse inte bara ur kvalitetssynpunkt utan även för domstolarnas förtroende hos allmänheten. Konkurrensen om dessa jurister är dock mycket hård, inte minst från näringslivet, men även inom den statliga förvaltningen. Som nämnts i rapporten är rekryteringssituationen för Sveriges Domstolar alltså för närvarande besvärlig. Mot denna bakgrund vill därför Domstolsverket återigen betona att det är väsentligt att en ny migrationsdomstol placeras på en ort som både i nuläget och i framtiden kan attrahera de allra skickligaste och mest välmeriterade juristerna. Det kan även nämnas att en rekrytering motsvarande omkring nio rådmän är en mycket stor rekrytering i sammanhanget. Domstolsverket står fast vid bedömningen att rekryteringsförutsättningarna för framförallt rådmän men även för övrig personal är väsentlig bättre i Umeå och att rekryteringsfrågan är så viktig att den bör ha företräde framför t.ex. frågan om tillgänglighet. En fjärde migrationsdomstol bör alltså enligt Domstolsverkets uppfattning placeras i Umeå med Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län som domsområde. 4.3 Flexiblare forumregler Förvaltningsrätten i Stockholm har understrukit vikten av att mer flexibla forumregler för migrationsmålen utreds närmare. Migrationsdomstolarna är enligt förvaltningsrätten i dag helt beroende av hur Migrationsverket organiserar sin verksamhet. Omflyttningar inom Migrationsverket får omedelbara konsekvenser för målfördelning mellan migrationsdomstolarna. Därtill kommer att vissa grupper av asylsökande ibland kan koncentreras till en del av landet vilket ökar inströmningen av mål till en viss domstol. För att få en jämnare inströmning och för att inte vara beroende av Migrationsverkets organisation är mer flexibla forumregler önskvärda. Även Förvaltningsrätten i Malmö har anfört att det är angeläget att det utreds och införs flexiblare forumregler. Kirunas kommun har ansett att det vore olyckligt att problemet med belastningen på migrationsdomstolen i Stockholm löses genom en förändring i överlämnandereglerna. Domstolsverket står fast vid bedömningen att förutsättningarna för flexiblare forumregler i migrationsmål bör utredas närmare. 4.4 Konsekvenser av förslaget Förvaltningsrätten i Stockholm har framfört att mål, varav 900 avlägsnandemål, på migrationsdomstolen i Stockholm beräknas motsvara ungefär sex rådmän, 20 handläggare och fem domstolssekreterare. Till detta kommer övrig administrativ servicepersonal som kan motsvara cirka två tjänster. I denna del vidhåller emellertid Domstolsverket den ungefärliga beräkning när det gäller personalbehovet på en ny migrationsdomstol i Umeå som presenterats i rapporten. Beräkningen har gjorts utifrån förhållandena på samtliga migrationsdomstolar, inte bara de som gäller i Stockholm. Vi har även beaktat att migrationsdomstolen i Umeå kommer att bli den minsta migrationsdomstolen och att den därför inte kommer att ha samma stordriftsfördelar som domstolen i Stockholm har. Dom-

16 Förslag 16 (17) stolsverket vill dock betona att beräkningarna är ungefärliga och att frågan om det exakta antalet årsarbetskrafter kommer att bestämmas i samråd med berörda domstolar. Domstolsverket finner inte heller anledning att ändra på de andra ekonomiska beräkningarna som gjorts. Migrationsverket har uppgett att de merkostnader som kommer att uppkomma för resor och tidspillan om en migrationsdomstol placeras i Umeå i stället för i Luleå kan uppskattas till ungefär 2 3 miljoner kronor per år. Domstolsverket finner ingen anledning att ifrågasätta dessa siffror, men vill samtidigt påpeka att en jämförelse framförallt måste göras med vad detta kostar i dag och att de sammanlagda resekostnaderna för enskilda, offentliga biträden och tolkar inte kommer att öka om en fjärde migrationsdomstol inrättas i Umeå. Domstolsverket vidhåller även att antalet muntliga förhandlingar sannolikt kommer att bli ungefär 250 per år. Det kan dock nämnas att något behov av ytterligare en förhandlingssal, utöver den redan föreslagna, inte kommer att finnas även om förhandlingarna blir så många som 300 eller något mer. Länsstyrelsen i Västerbotten har framfört när det gäller nämndemän att det i Västerbottens län finns en tradition och ett samhällsengagemang som i och för sig gör det möjligt att tillgodose det behov av nämndemän som kommer att uppstå. Trots detta kan Länsstyrelsen se en fördel om regelverket kunde ändras så att nämndemannarekryteringen till dessa mål kunde ske från hela domsområdet. En sådan ordning skulle enligt Länsstyrelsen innebära en bredare rekryteringsbas och en förbättrad representativitet i nämndemannakåren. Förvaltningsrätten i Malmö har vidare ställt sig frågande till varför den fjärde migrationsdomstolen inte på samma sätt som övriga migrationsdomstolar själv ska fastställa antalet nämndemän som ska tjänstgöra i förvaltningsrätten. Om nämndemän i den föreslagna migrationsdomstolen skulle utses inom hela domsområdet skulle kostnaderna för nämndemännens resor öka väsentligt. Domstolsverket finner därför inte anledning att frångå den princip som gäller samtliga migrationsdomstolar, nämligen att en nämndeman i en migrationsdomstol ska vara nämndemän i den förvaltningsrätt som är migrationsdomstol. Domstolsverket anser inte heller att det finns anledning att föreslå en ändring i fråga om vem som ska fastställa antalet nämndemän i Förvaltningsrätten i Umeå. Bakgrunden till att förvaltningsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö själva utser antalet nämndemän är att de domstolarna är mycket större än övriga förvaltningsrätter och beror alltså inte bara på att de är migrationsdomstolar. 5 Genomförande Den tillbyggnad som behövs i Umeå kommer att ta ungefär ett och ett halvt år från projektering till dess lokalerna är helt färdigställda. I Umeå måste hänsyn tas till att en byggnation är svårare att genomföra vintertid. För att byggarbetet inte ska dra ut på tiden bör det därför inledas redan sommaren 2012 så att ett tak finns på plats när snön börjar falla. Detta förutsätter ett snabbt beslut i frågan av regeringen. Enligt Domstolsverket kan den nya migrationsdomstolen tidigast vara i funktion den 1 oktober Förvaltningsrätten i Göteborg har framfört att det noga bör övervägas om det är rimligt eller ens möjligt att inrätta den nya domstolen fullt ut vid ett tillfälle. Farhågorna avser såväl rekryteringen av rådmän som föredragande. Förvaltningsrätten i

17 Förslag 17 (17) Stockholm har uttryckt förståelse för att det kan vara svårt för en ny migrationsdomstol att rekrytera nödvändig personal vid ett och samma tillfälle. För att ge ökad möjlighet för den föreslagna migrationsdomstolen att rekrytera och utbilda personal och under ordnade former starta verksamheten har domstolen uppgett att den är positiv till att domkretsen för den föreslagna domstolen utökas successivt. Enligt Domstolsverkets uppfattning bör emellertid större personalförändringar genomföras i ett sammanhang och så snart som möjligt efter att ett beslut har fattats. För personalen vid berörda domstolar är det viktigt att undvika ovisshet och erfarenhetsmässigt upplevs en utdragen förändring oftare som mer betungande än ett snabbare förfarande. God tid finns även att förbereda den rekrytering som ska ske och för att underlätta processen kan en del personal anställas redan innan migrationsdomstolen börjar sin verksamhet. Något förslag om en successiv utvidgning av migrationsdomstolens domsområde föreslås därför inte. När det gäller genomförande kan slutligen nämnas att Kammarrätten i Stockholm uppgett att det bör övervägas om fiskaler med förankring vid domstolarna i Norrland bör erbjudas tjänstgöring under viss tid vid Migrationsöverdomstolen samt att det finns ett behov av adjunktionstjänstgöring vid Migrationsöverdomstolen för presumtiva sökande. Domstolsverket delar Kammarrättens uppfattning och avser att arbeta vidare med dessa frågor.