Återhämtningsinriktat arbetssätt.

Transkript

1 Kompendium Malmö stad Sociala Resursförvaltningen Återhämtningsinriktat arbetssätt. Detta material är framtaget av Sociala resursförvaltningen inom avd. Vuxna, Myndighet, arbetsgrupp för kompetenssatsning återhämtning 2016, inom LSS PK 3 och Projektledare Susanna Agerius i samråd med Camilla Bogarve socionom, certifierad rehabiliterare, utbildare och verksamhetsutvecklare i Psykiatrisk rehabilitering. Vid referens: Camilla Bogarve, David Ershammar, David Rosenberg (red.), Rehabilitering och stöd till återhämtning vid psykiska funktionshinder. Gothia, Underrubriken (Möjligheternas metoder för en ny praktik). Vårdguiden. Lars Hansson Professor Medicinska fakulteten (Lunds universitet) stigma och självstigma.

2 2 (9) Kompetensutveckling inom återhämtningsinriktat arbetssätt/förhållningsätt Det är aldrig för sent att återhämta sig från psykisk funktionsnedsättning, det visar de senaste decenniernas forskning. Det är möjligt även om man haft besvär i flera år. Flera faktorer samverkar till återhämtningsprocessen. En viktig drivkraft är hoppet om att livet kan förändras till det bättre. Sociala resursförvaltningen inom avd vuxna och myndighet kommer att påbörja en långsiktig kompetenssatsning inom området återhämtning och återhämtningsinriktat arbetssätt för medarbetare som arbetar på PK3-boenden inom LSS. Under våren 2016 kommer medarbetare som arbetar med psykisk funktionsnedsatta och/eller samsjuklighet att få en övergripande kompetens inom området återhämtning. Vi kommer att erbjuda dialogseminarium som innehåller både teoretiska och praktiska moment. Medarbetare får en översikt i återhämtningsinriktad arbetssätt, dess principer och förhållningssätt vilka stödjer återhämtning samt ger möjlighet till att reflektera över sitt egna arbetssätt. Med denna satsning vill vi bidra till en gemensam grundvärdering och samsyn kring hur vi arbetar med personer med psykisk funktionsnedsättning, hur vi motiverar, ger stöd och vägleder till återhämtning och integrering i samhället. Samtidigt lyfter vi fram tidigare kompetenssatsning, MI som samtalsmetod. Denna samtalsmetod är till hjälp att stärka självbestämmande och delaktighet utifrån brukarnas framtidsmål. Under 2016 kommer de medarbetare som ännu inte fått MI-utbildning erbjudas det parallellt med denna satsning. Motiverande samtal är en viktig del i det återhämtningsriktade arbetet. Dialogseminariumen riktar sig till medarbetare inom Sociala resursförvaltningen som arbetar med personer med psykisk funktionsnedsättning/samsjuklighet. Innehåll Innebörden i begreppet återhämtning Brukares erfarenheter Föreläsning egen erfarenhet av återhämtning från psykisk ohälsa Aktuell forskning Stöd och hinder i individuell återhämtning Stigma/självstigma Grupparbete, reflektion kring det egna arbetet Återhämtning har blivit en ideologisk ledstjärna när det gäller socialpsykiatri. Människor med svåra psykiska funktionsnedsättningar vill leva ett normalt, friskt liv som andra medborgare i samhället. Återhämtning innebär tron på möjligheten att kunna bemästra sin sjukdom och att kunna gå vidare med sitt liv.

3 3 (9) Fördjupad kunskap om återhämtning Under hösten 2016 kommer en fördjupad utbildning inom återhämtningsinriktad förhållningsätt/arbetssätt genomföras till fyra utvalda LSS-boende inom PK 3. Man kommer att få en introduktion till Återhämtningsinriktad arbetssätt/återhämtning inriktat system och hur man kan integrera evidensbaserade metoder, som bygger på kunskap om återhämtning och stödja ett rehabiliteringsperspektiv, i en socialpsykiatrisk verksamhet. Fokus på brukarperspektiv och delaktighet i planering av vård- och stödinsatser är central i ett sådant system, där man kommer att få en beskrivning av principerna och metoden. Delat beslutsfattande är en väsentlig komponent i en återhämtningsinriktad verksamhet. Man kommer att få en introduktion kring några instrument, som kan användas av både personalgruppen och brukare för att mäta om verksamheten är välförankrad i ett sådant arbetssätt. Långsiktig implementering För att kunna arbeta återhämtningsinriktat kommer man erbjudas kontinuerlig metodhandledning utifrån ett återhämtningsinriktat arbetssätt. På detta sätt säkerställs långsiktigheten i arbetssättet. Man kommer att få verktyg där man fokuserar på att öka brukarens delaktighet och ansvar över de egna besluten. Målet är även att man ska kunna mäta om man arbetar återhämtningsinriktat som medarbetare och verksamhet. Tre steg mot varaktig förändring I all planering för utveckling, och på alla nivåer, bör tre delar möjlighet, metod och förverkligande ges utrymme. Principen om delaktighet i samhällslivet och återhämtning behöver tydliggöras i verksamhetens vision. Verksamheten behöver också aktivt arbeta med en värdegrund som kan bära medarbetarna framåt. Värdegrunden ska ge svar på frågan: Varför gör vi detta? Verksamhetsplaner och andra styrdokument är exempel på var detta kan uttryckas. Men vackra ord räcker inte, vi behöver arbeta med hur vi verkar för att nå vår vision och hur vi agerar utifrån vår värdegrund. Hur ser vi att vi i denna verksamhet sätter individen i centrum? Vad gör vi? Vad säger vi? Metoder verksamhet och omgivning Genom mer konkreta målsättningar och rätt metoder kan vi jobba för visionen. På vilket sätt stödjer verksamheten principen om rätten till delaktighet och visionen om återhämtning? Hur ska insatserna leda till resultat, till förändring i människors liv? Visionen bryts på så sätt ner i konkreta policyer och rutiner. Är diagnos, funktion, och problem i fokus eller är det individens drömmar, intressen, förmågor och möjligheter att delta i samhället som är i fokus? Hur ser

4 4 (9) samspelet mellan personal och brukare ut? Följer samspelet det vi vet om återhämtningsinriktat arbetssätt? Frågor som kan ställas när insatser och aktiviteter planeras kan vara: Finns det aktiviteter i den naturliga miljön som möter individens behov och önskemål? Bör individen bli del av denna istället för den kommunalt drivna aktiviteten? Kan exempelvis personen gå en vanlig utbildning men med stöd av oss, istället för att vi ordnar en studiecirkel i den kommunala verksamheten Förverkligande implementering och långsiktighet Hur säkerställer vi att återhämtning verkligen stöds i det dagliga arbetet? Uppföljning, resultatmått, enkäter med mera behöver koppla tillbaka till visionen, värderingarna och de enskildas önskade resultat. Stödjer verksamheten individer att komma närmare dessa? Professionell personal kan bara till en begränsad del bidra till människors återhämtning. Återhämtning kan aldrig bli en metod, något för en verksamhet att syssla med. Det är individens resa. Vi vet att återhämtning vid svåra psykiska sjukdomar är en verklig möjlighet. Vi vet också att alltför många människor aldrig ges rätt förutsättningar och därmed inte heller möjligheten till återhämtning Vad är återhämtning Stigma och självstigma Den som drabbas av psykisk ohälsa är redan stigmatiserad genom sin egen internalisering av föreställningar och stereotyper. Detta medför ofta att man hemlighåller sitt tillstånd och undviker att söka vård, m.m. Det finns inte mycket forskning kring psykiskt funktionsnedsattas egna attityder och erfarenheter. Det är dock belagt att allmänhetens attityder internaliseras, likaså att de flesta har erfarenhet av nedvärderande kommentarer, att bli behandlade som mindre vetande och att ha utsatts för diskriminerande behandling. Andra konsekvenser är arbetslöshet, inkomstbortfall, utebliven eller försenad vård och social isolering/ensamhet. Stigmatisering av personer med psykisk ohälsa är ett av de allvarligaste hindren för framgångsrik behandling/rehabilitering vilket medför: Personligt lidande Sämre självkänsla o livskvalitet Social isolering

5 5 (9) Sämre livsvillkor Arbete, ekonomi, bostad Försämrad vård o rehabilitering Försenad eller utebliven vård Hinder i vård o rehabilitering Omgivningens stigmatisering självstigma Allmänhetens stigma Stereotyp: Negativa föreställningar om en grupp (farlig, svag, inkompetent) Fördom: Instämmande i föreställning och/eller negativ emotionell reaktion (vrede, rädsla) Diskriminering: Beteende relaterat till fördom (undvikande, inte anställa, inte ge bostad) Självstigma Stereotyp: Negativ föreställning om sig själv (svag och inkompetent) Fördom: Instämmande i denna föreställning, negativ emotionell reaktion (låg självkänsla) Diskriminering: Beteende relaterat till fördom (söker inte arbete, bostad) Återhämtningsinriktat arbetssätt I ett återhämtningsinriktat arbetssätt är idealet att människor med svåra psykiska problem har stor möjlighet att välja vad de själva tycker stödjer dem bäst. Fokus skiftas från professionellas bedömningar till att främja individens eget arbete för återhämtning och välbefinnande. Tillsammans kan personen i återhämtning och personal fungera som ett team med fokus på att skapa möjligheter och att eliminera eller minska hinder och konsekvenser av funktionsnedsättningen. I ett återhämtningsinriktat arbetssätt integreras önskemål, erfarenheter och synpunkter från brukaren. Målgruppens behov och önskemål styr utbudet av stöd och service. Det är relationen, som bygger på engagemang, omtanke och tilltro till individens egen förmåga, som stödjer återhämtning. Återhämtning, en individuell process Återhämtning handlar om att gå från psykisk ohälsa till att må bättre. Det är en process som ser olika ut från person till person, och den utgår ifrån varje individs unika förutsättningar. Det är bara man själv som kan återhämta sig, ingen annan kan göra det åt en, varken vården eller de närstående. Däremot behöver man oftast omgivningens stöd och ibland kan man även behöva behandling. När man har kommit en bit på väg i sin återhämtningsprocess märks det genom att man kan hantera sina symtom, att man kan fungera i sociala relationer och kan klara av sådant som man själv tycker är viktigt.

6 6 (9) Återhämtning beskrivs som en djupt personlig och unik process som ofta innebär en förändring av en persons attityder, värderingar, känslor och roller. Det handlar om att leva ett tillfredsställande, hoppfullt och konstruktivt liv även inom ramen för de begränsningar som orsakas av sjukdomen. Det handlar om att skapa nya mål och ny mening i sitt liv när man växer förbi den kris, den katastrof som den psykiska sjukdomen kan ha åsamkat (Anthony, 1993) Hoppet en drivkraft En av de viktigaste drivkrafterna för återhämtningsprocessen är hoppet om att tillvaron kan förändras till det bättre. Insikten att förändring är möjlig kan skapa en grogrund för längtan och livslust och ge den kraft man behöver för att känna framtidstro. Utan hopp om förändring är det lätt att låta andra ta över och styra ens tillvaro. Ibland har man inte kraft eller ork att hoppas längre. Då har det visat sig att andra människor kan fungera som ett ställföreträdande hopp. Bara genom att finnas där och visar att man fortfarande bryr sig om och tycker om den som mår dåligt kan den personen ersätta det hopp som den drabbade har förlorat. Nätverk Om man länge har lidit av psykiska besvär kan man ha tappat sitt vanliga sociala nätverk. Även om man kan ha värdefulla relationer med personal från psykiatrin eller socialtjänsten har de ingen kunskap om vem man var innan man började må dåligt. Då är det viktigt att den bilden kan rättas till av de som känt en under en längre tid, som familj, vänner eller släktingar. Det är inte bara relationer till människor som kan vara till hjälp i en återhämtningsprocess. Ofta kan relationen till ett djur ha en avgörande betydelse. Ju tydligare djuret visar sitt beroende av en, desto mer främjar det återhämtningen. Empowerment I berättelser om återhämtning finns många perspektiv liknande de som finns i begreppet egenmakt (efter engelskans empowerment ). Principen innebär att man tar kontroll över sitt liv, i motsats till att vara en mottagare av andras omsorg och beslut, utan makt att påverka sin livssituation. Med begreppet följer ett positivt synsätt som betonar ens egna resurser och förmågor, i motsats till ett synsätt som enbart fokuserar på ens brister eller problem. Om man upplever att man själv har makten att förändra sin livssituation påverkas också möjligheten till återhämtning. Att känna sig respekterad och uppskattad som den person man är, med de unika erfarenheter man har, är viktigt. Att möta andra som upplevt liknande saker som man själv kan vara en källa till kraft och bidra till återhämtningen.

7 7 (9) Återhämtning från en svår psykisk sjukdom handlar om krävande mänskliga utvecklingsprocesser och ser så individuellt ut från person till person. Salutogent perspektiv Ett Salutogent förhållningssätt hos de professionella underlättar återhämtningsprocessen genom att se det friska och vilka friskfaktorerna är samt vad som gör att vissa individer klarar motgångar bättre än andra. Salutogenes är därmed ett alternativt perspektiv till att ha fokus på sjukdomen och vad som har orsakat denna. Perspektivet löser upp uppdelningen sjuk eller frisk och visar att vi alla är mer eller mindre friska/sjuka under olika perioder. Detta resonemang leder bort från kategorisering, att någon är sin sjukdom, exempelvis en schizofren eller en paranoid. Resonemanget leder också till att det kanske inte alltid handlar om sjukdom, utan istället olika tillstånd eller kriser som ibland är en del av att vara en människa. Sammantaget leder detta till minskad stigmatisering. Begriplighet, hanterbarhet och mening är komponenter som utgör känslan av sammanhang (KASAM), och en stark känsla av sammanhang ger motståndskraft vid motgångar och predicerar bättre hälsa och återhämtning. Mening och hopp är centralt i Salutogent perspektiv likväl som i återhämtningsinriktat arbete, samtidigt som det i allmänhet kan anses utgöra en grund för vår existens. Gemensamma faktorer Återhämtning är en process som skiljer sig åt från person till person men det finns fem viktiga faktorer som återkommer i personers berättelser om återhämtning. Den egna självbilden Ömsesidiga relationer Social trygghet Att kunna hantera sina symtom Att hitta en meningsfull sysselsättning Den egna självbilden En faktor handlar om den egna självbilden, alltså hur man ser på sig själv och hur man upplever sin situation och sin psykiska ohälsa. Man kan behöva hitta nya sätt att se på sina problem och svårigheter, men också uppmärksamma sin inre styrka, sina resurser och goda egenskaper. Ömsesidiga relationer För att kunna återhämta sig behöver man andra människor. Det kan vara personal, vänner eller närstående. De som finns kvar och håller kontakten med den som mår dåligt förmedlar bara genom sin närvaro att de fortfarande

8 8 (9) accepterar honom eller henne som en mor, en son, en syster, en vän. Genom att fortsätta finnas kvar utgör de ett konkret tecken på ett fortsatt hopp om återhämtning. Det som främjar återhämtningsprocessen är de ömsesidiga relationerna, där båda parter är beroende av varandra. Det handlar både om att uppleva ett förtroende för någon, och att känna att man betyder någonting för någon annan. Social trygghet För att man ska kunna återhämta sig är det viktigt att ens grundläggande sociala trygghetsbehov är tillfredsställt, det vill säga att man har ett fungerande boende och en ordnad ekonomi. Att kunna hantera sina symtom Att kunna hantera sina symtom är viktigt. Dels genom att ta del av vård och stöd, dels genom att man hittar sina egna strategier. Många som återhämtat sig beskriver hur de blivit informerade och delaktiga i beslut som rörde deras behandling. Att de börjat uppleva sig själva som en del i ett sammanhang och fått tillbaka sin livslust och sitt hopp. Många beskriver hur de kunnat finna lindring för svåra besvär i musik, eller genom att gå ut i naturen eller träffa andra människor. Att uttrycka sig och skapa, eller använda sina händer i ett hantverk är en hjälp för många. För andra har fysisk aktivitet, som att promenera, cykla eller syssla med yoga och meditation varit till hjälp. "Min kreativitet har varit till stor hjälp under mitt tillfrisknande. Det har varit ett verktyg. Verkligen. Det har gjort att jag har kunnat uttrycka mig och det är ett slags läkningsprocess. Man skapar någon slags begriplighet för sig själv... Det har varit väldigt viktigt Att hitta en meningsfull sysselsättning En ytterligare faktor handlar om att hitta meningsfulla aktiviteter och få möjlighet att komma ut och delta i samhället. Det kan handla om att till exempel utbilda sig, börja arbeta eller ägna sig åt konstnärlig eller andlig verksamhet. Lika olika som människor är, lika stora skillnader finns i hur man väljer att leva vidare med sina erfarenheter av psykisk ohälsa. En del finner en väg i kreativ eller konstnärlig verksamhet, där det är tillåtet och ibland hör till att inte vara strukturerad eller leva ett regelbundet liv. Andra tar vägen in i ett inrutat liv, och skaffar tydliga ramar och strukturer för sin tillvaro.

9 9 (9) Om vi planterar ett frö i öknen och det inte växer, frågar vi då: Vad är det för fel med detta frö? Nej, istället undersöks förutsättningarna för fröet att gro med frågan: vad måste förändras i omgivningen för att ett frö ska kunna växa här? Utmaningen för oss, är att sluta ställa frågor om vad som är fel med dem som lider av psykiska funktionsnedsättningar och istället ställa oss frågan: hur kan vi skapa en human omgivning, fylld med hopp och relationer, som kan ge näring till människors växande? ( Fritt översatt efter Patricia Deegan, Recovery and the conspiracy of hope)