Remissyttrande över förslag till Vattenskyddsområde med skyddsföreskrifter för Arboga kommuns råvattentäkt i Hjälmaren (Dnr 276/ )

Transkript

1 Sid 1 Remissyttrande över förslag till Vattenskyddsområde med skyddsföreskrifter för Arboga kommuns råvattentäkt i Hjälmaren (Dnr 276/ ) Allmänt Moderaterna ser den långsiktiga försörjningen av dricksvatten som ett mycket angeläget skyddsintresse. Dock måste framhållas att etablerandet av ett vattenskyddsområde bör ses som ett verktyg för detta ändamål, snarare än något som tjänar ett egensyfte. För att kunna ta ställning till såväl skyddsområdets generella relevans som dess specifika föreskrifter krävs därför en grundlig utredning av vattentäktens nuvarande vattenkvalitet, den nuvarande och framtida omfattningen av potentiellt miljöpåverkande verksamheter inom det föreslagna skyddsområdet, samt det långsikta påverkansförhållandet mellan nämnda verksamheter och vattenkvaliteten. I allt väsentligt saknar förslaget detta innehåll och kan därför inte tjäna som beslutsunderlag. Bland det som Moderaterna finner mest problematiskt är följande Förslaget innehåller överhuvudtaget inget resonemang kring varför vattenskyddsområdets gränser är så vidlyftigt dragna. Skyddsområdet kommer att medföra flertalet regleringar som är konsekvenstyngda för såväl enskilda sakägare som för Arbogas kommun. Det är därför viktigt att skyddsområdets omfattning är välmotiverad. När vattenskyddsområdet är etablerat innebär Naturvårdsverkets föreskrifter bland annat att allt bruk av kemiska bekämpningsmedel kommer att omfattas av tillståndsplikt. Detta innebär en påtaglig brist på förutsebarhet för berörda lantbrukare. Därjämte kommer den tillståndsprövande kommunala nämnden att bli belastad. Förslaget innehåller inget resonemang kring hur stor denna belastning kommer att bli, eller i vilken omfattning bruket av kemiska bekämpningsmedel kan komma att inskränkas. Vad som angetts ovan om tillståndsprövning gäller även för de föreslagna föreskrifterna avseende exempelvis djurhållning och upplag av timmer m.m. I miljöbalkens 31 kap. finns bestämmelser som anger att markägare har rätt till ersättning om pågående markanvändning avsevärt försvåras på grund av upprättandet av ett vattenskyddsområde. I det fall kommunen ansöker om upprättandet, är det kommunen som blir ersättningsskyldig. Etablerandet av ett vattenskyddsområde kommer sannolikt föranleda att Arboga kommun måste utge ersättning enligt ovan. Förslaget saknar emellertid uppgifter om hur omfattande denna ersättningsskyldighet kan bli, vad gäller antal sakägare, areal och faktiska kostnader. I allmänhet vill Moderaterna även påtala vikten av en välmotiverad proportionalitetsavvägning mellan inskränkningen av enskildas nyttjanderättigheter och vattentäktens skyddsbehov. Utöver det lagstiftade kravet på en sådan avvägning, som

2 Sid 2 återfinns bland annat i miljöbalken 7 kap. 25, synes det vara en grundläggande skyldighet för folkvalda beslutsfattare att noggrant argumentera för varje inskränkning av enskildas rättigheter. Därjämte måste beaktas skyddsområdets politiska legitimitet bland kommuninnevånare, vilken torde vara avhängig förmågan att tydligt motivera beslutets olika föreskrifter. Sammantaget finner Moderaterna att förslaget är i behov av betydande kompletteringar innan ett beslut om vattenskyddsområde kan fattas. Kemiska bekämpningsmedel: Projektgruppen (PG) har föreslagit att det inom den primära skyddszonen ska etableras ett skyddsavstånd om 20 meter från ytvatten, inom vilket all hantering av kemiska bekämpningsmedel förbjuds. PG föreslår att spridning av kemiska bekämpningsmedel ska göras tillståndspliktigt inom övriga delar av den primära skyddszonen. Annan hantering av kemiska bekämpningsmedel ska förbjudas även inom dessa övriga delar av primärzonen. Till stöd för förslaget har PG anfört följande: Naturvårdsverkets (SNV) allmänna råd (2003:16) anger att all hantering, inklusive spridning, av kemiska bekämpningsmedel bör förbjudas inom primära skyddszoner. Dock anser PG att spridning kan tillåtas i det föreslagna vattenskyddsområdet, med angivet skyddsavstånd, eftersom skyddsområdet utgör endast 7 % av vattentäktens tillrinningsområde. Därjämte sker en beaktansvärd utspädning av det tillrinnande vattnet, innan det når råvattentaget. PG uppger att inga kemiska bekämpningsmedel har kunnat påvisas i råvattnet eller dricksvattnet. Enligt SNV:s allmänna råd (97:3) är 6 meter ett minsta acceptabelt skyddsavstånd till vattendrag och sjöar. I de fall tveksamhet råder kring hur stort skyddsavståndet ska vara, bör en säkerhetsmarginal hållas. Skyddsavståndet om 6 meter till vattendrag återfinns även som rekommendation i LRF:s broschyr Säkert Växtskydd. I skriften Hjälpredan från organisationen Greppa Växtskyddet anges rekommendationer för skyddsavståndets omfattning, vid olika vindförhållanden. Upp till 50 meters skyddsavstånd rekommenderas, beroende på omständigheter. Vidare anges i en broschyr från LRF, Säkert Växtskydd, att cirka 45 % av lantbrukarna inte följer dessa rekommendationer. Detta visar att en reglering behövs. Den återkommande rekommendationen av 6 meter som skyddsavstånd gäller vattendrag i allmänhet. Eftersom större försiktighet bör iakttagas för vattentäkter anser PG att ett skyddsavstånd utökat till 20 meter bör ansättas.

3 Sid 3 Moderaternas synpunkter: Förslaget innehåller inga uppgifter om hur stora areal som skulle träffas av förbudet respektive tillståndsförfarandet avseende kemiska bekämpningsmedel. Inte heller finns några uppgifter avseende hur stora areal inom det föreslagna området som idag utsätts för kemiska bekämpningsmedel. Redan idag följer berörda lantbrukare bestämmelser om skyddsavstånd om 6 meter. Den praktiska effekten av de föreslagna regleringarna skulle alltså bli att det befintliga skyddsavståndet utvidgas till 20 meter. En utgångspunkt i utarbetandet av sådana föreskrifter som här diskuteras måste vara att finna en tillfredsställande balans mellan det allmännas och den enskildes intressen. I miljöbalken ges den så kallade proportionalitetsprincipen flertalet uttryck, bland annat i 7 kap. 25. Där anges att en inskränkning i enskilds rätt att använda mark inte får gå längre än vad som krävs för att syftet med vattenskyddsområdet ska tillgodoses. Att utöka den zon inom vilken all hantering av kemiska bekämpningsmedel är förbjuden med över 200 % torde vara en ovälkommen inskränkning i berörda lantbrukares rätt att använda sin mark. En central fråga blir därför huruvida det utökade skyddsavståndet krävs för att vattenskyddsområdets syfte ska tillgodoses. Med bakgrund av att inga kemiska bekämpningsmedel kunnat påvisas i rå- eller dricksvattnet under nuvarande förhållanden, synes argumentationen i denna riktning vara bristfällig. PG har vidare gett uttryck för farhågan att lantbrukare inte självmant väljer att hålla erforderligt skyddsavstånd till vattendrag vid onormala vindförhållanden. Huruvida dessa uppgifter, som förekommer i broschyren Därför skyddar vi ytvattnet och sammanställdes för sju år sedan, är generellt tillförlitliga eller signifikanta för Arboga kommuns lantbrukare diskuterar inte PG. I alla händelser torde den mest naturliga och för fastighetsbrukare minst inträngande åtgärden vara, att införliva de omnämnda rekommendationerna i vattenskyddsområdets föreskrifter, snarare än att lägga dem till grund för ett generellt besprutningsförbud. Föreskrifter som karaktäriseras av en sådan ändamålsenlig flexibilitet bör förmodas åtnjuta en större legitimitet bland sakägare. I miljöbalkens 31 kap. finns bestämmelser som anger att markägare har rätt till ersättning om pågående markanvändning avsevärt försvåras på grund av upprättandet av ett vattenskyddsområde. I det fall att kommunen tar initiativet till upprättandet, är det kommunen som blir ersättningsskyldig. Införandet av ett förbud mot spridning av kemiska bekämpningsmedel kommer sannolikt föranleda att Arboga kommun blir tvungen att utge ersättning enligt ovan. Förslaget till vattenskyddsområde saknar emellertid beräkningar på såväl kostnad för ersättning till markägare som berörda areal. PG påtalar att SNV förordar en säkerhetsmarginal i de fall tveksamhet råder kring hur stort skyddsavståndet ska vara. Med bakgrund av att inga kemiska bekämpningsmedel påträffats i

4 Sid 4 rå- eller dricksvattnet, bör ingen betydande tveksamhet om lämpligt skyddsavstånd föreligga. Tillängliga data styrker att nuvarande skyddsavstånd är adekvat för att upprätthålla vattenkvaliteten. I det fall osäkerhet anses föreligga på grund av brister i vattenanalysernas genomförande, bör detta åtgärdas genom ytterligare provtagning. Att därmed åtgärda eventuell osäkerhet, torde vara mer kostnadseffektivt än att utge ersättning till sakägare med anledning av säkerhetsmarginalens större skyddsavstånd. Med bakgrund av vattnets nuvarande goda kvalitet, måste även den ekonomiska kostnadens proportionalitet till den eventuella marginalnyttan av ett utökat skyddsavstånd ifrågasättas. Djurhållning Pälsdjur och fjäderfän som inte är sällskapsdjur samt hov- och klövbärande djur får inte utan tillstånd hållas i större mängd än 2 djurenheter, inom den primära skyddszonen. Till stöd för förslaget har PG anfört följande: Strandbetande djur och gödsel kan vara en källa för vattenburen smitta. Bland annat kan den mycket motståndskraftiga organismen Cryptosporidium spridas. Ytvattenförorening av Cryptosporidium kan ha flera källor; avlopp, slamspridning, djurgödsel från jordbruk, badande barn och från vilda djur. En genomgång av riskfaktorer för vattenverk vid Mälaren 2002 resulterade i bedömningen att strandbete som källa till smittspridning är så försumbar att den kan anses som obefintlig. PG framhåller avseende djurhållning att riskens litenhet till trots, är det endast genom reglering man kan skydda sig mot den. Moderaternas synpunkter: Förslaget innehåller inga uppgifter om hur utbredd djurhållningen idag är inom det område som skulle omfattas av vattenskyddsområdet. Förslaget innehåller inget resonemang kring sannolikheten för djurhållningens framtida ökande eller minskande. Med bakgrund av att den risk som strandnära bete utgör bedömts vara obefintlig i praktiska hänseenden, ter sig behovet av att motverka den inte särskilt trängande. Proportionaliteten i förhållandet mellan skyddsbehovet och inskränkningen i djurägares nyttjanderätt framstår därmed som svårt förfelad. Mer generellt bör påtalas att förfarandet att låta praktiskt obefintliga risker ligga till grund för nyttjanderättsinskränkningar, inte kan förväntas tjäna vattenskyddsområdets legitimitet bland kommuninnevånare. Inte heller bör den principiella argumentationen, att obefintliga risker måste motverkas, anses tillräckligt bärande för att motivera inskränkandet av grundlagsfästa rättigheter.

5 Sid 5 Moderaterna saknar även ett resonemang kring hur det nationella miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap kan komma att påverkas av föreskrifterna. I miljömålet ingår bevarandet av kulturmiljövärden. Om djurhållningen begränsas av den föreslagna regleringen, riskerar ytvattennära hagar och betesmarker bli igenvuxna. Detta kan strida mot uppfyllandet av nämnda miljömål, för vilket förekomsten av betesmarker är en indikator. Avverkning och upplag av timmer Inom primär skyddszon är permanenta upplag av bark, flis, spån, timmer och liknande förbjudna, med undantag för bark- och timmerupplag med tät täckning. Permanenta upplag av bark och timmer med tät täckning samt tillfälliga upplag av bark, flis, spån och liknande är tillståndspliktiga. Privatpersoners upplag för normalt husbehov är inte tillståndspliktiga. Avverkning med annat än handhållna redskap får inte förekomma utan anmälan. Med tillfällig menas högst 1 år. Med permanent menas längre än 1 år, samt återkommande på samma plats. Inom sekundär skyddszon är permanenta upplag av bark, flis, spån, timmer och liknande tillståndspliktigt. Privatpersoners upplag för normalt husbehov är inte tillståndspliktiga. Till stöd för förslaget har PG anfört följande: Ett vattendrags vattenkvalitet kan påverkas negativt vid ovannämnda lagring beroende på utlakning av fenoler. Därmed bör permanenta upplag enligt ovan förbjudas i primär skyddszon. Permanenta upplag med tät täckning regleras så att krav på skyddsåtgärder kan ställas vid tillståndsprövning. Upplag medför även en ökad frekventering av lastbilar och andra maskiner innehållande bland annat drivmedel nära vattendragen. PG hoppas att föreskrifterna kommer att resultera i att fler upplag förläggs längre ifrån vattendragen. Avverkningsrelaterade risker är främst förknippade med de maskiner som används, innebärande risk för läckage av hydraulolja, drivmedel m.m. Handhållna redskap kan därför undantas. Anmälningsplikten medför att kommunen kan ställa krav på skyddsåtgärder. Moderaternas synpunkter: Förslaget innehåller inga uppgifter om nuvarande situation avseende berörda upplagstyper inom området. Inte heller förekommer uppgifter om förekomsten av fenoler i vattentäkten, eller vilka kvantiteter av upplag som skulle krävas för att vattentäkten skulle utsättas för en oacceptabel påverkan.

6 Sid 6 Förslaget saknar även resonemang kring eventuella framtida förändringar i skogsbruket, med anledning av areal och virkestyper etc. En verksamhet som avverkning av skog omfattas idag av de så kallade allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens andra kapitel. Detta innebär att den som utför verksamheten måste utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Lagregeln avser all verksamhet, men synes vara särskilt relevant i förhållande till risken för plötsliga olycksfall, som läckage från fordon. Förslaget innehåller ingen motivering till varför kommunen skulle behöva uppställa säkerhetsåtgärder utöver de som verksamhetsutövaren identifierar som lämpliga på plats för att skydda vattendragen från olyckshändelser. Avverkningsverksamhetens tillfälliga natur bör föranleda att någon särskilt beaktansvärd risk för vattentäkten, på grund av plötsliga läckage från skogsmaskiner inte föreligger med mindre än att skogsbruket ifråga är ovanligt intensivt, med en osedvanlig grad av kontinuitet. Vad som ovan sagts om miljöbalkens allmänna hänsynsregler gäller även upplag. Oaktat eventuell tillståndsprövning, har markägare idag en juridisk skyldighet att tillse att deras upplag inte försämrar vattendragens vattenkvalitet. I det fall man finner det nödvändigt att uppställa villkor som är mer långtgående, eller mer explicit formulerade än miljöbalkens hänsynsregler, bör man i möjligaste mån reglera detta direkt i vattenområdets föreskrifter. Detta främjar förutsebarhet för verksamhetsutövare och stävjar den belastning ett utbrett tillståndsförfarande innebär för den kommunala organisationen. I fråga om en så standardmässig och för olika utövare likartad verksamhet som upplag av avverkningsprodukter bör generella regler kunna utformas utan oöverkomliga svårigheter. Moderaterna finner sig nödgade att påtala vikten av någon form av kvantifiering eller kvalificering, om än rent språklig, av de risker man vill motverka, för möjligheten att göra en meningsfull avvägning mellan nyttan och skadan som föreskrifterna åstadkommer. Förfarandet att regleringen omfattar verksamheter som okvalificerat kan utgöra risk för vattendragens vattenkvalitet, tycks inte åstadkomma någon motiverad avgränsning av vattenskyddsområdets, eller dess föreskrifters, räckvidd. Moderaterna vill härvid upprepa att nyttjanderättsinskränkningar, som är potentiellt destruktiva i samhällsekonomiskt hänseende, bör vara välmotiverade för att vinna legitimitet bland kommuninnevånare. Regleringar som generellt riskerar att upplevas som negativa, kan inte förväntas vinna popularitet genom att ges ett skimmer av godtycklighet i sin utformning. Sammanfattning Enligt de uppgifter som PG gjort tillgängliga har Arboga kommun idag en försörjning av dricksvatten som håller god kvalitet. För att motivera ett vattenskyddsområde skulle således krävas en tydlig argumentation för att detta förhållande med något meningsfullt mått av risk

7 Sid 7 står inför förändring. Förslaget brister i denna argumentation, i hypotetisk och praktisk mening. Med beaktande av bristen på mätbar vattenpåverkan under nuvarande förhållanden, samt förslagets överlag svaga motivyttranden kring risker i övrigt, kan skyddsbehovet idag inte anses stå i proportion till de långtgående inskränkningar i pågående markanvändning som förslaget innebär för berörda näringsidkare och privatpersoner, samt den vidhäftade byråkratiska och ekonomiska börda som riskerar placeras på den kommunala organisationen. Vad Moderaterna härvid särskilt vill betona är den brist på förutsägbarhet som uppstår för näringsidkare och privatpersoner med anledning av det omfattande tillståndsförfarandet, den synbarliga bristen, i vissa avseenden, på proportionalitet mellan skyddsbehovet och inskränkningar av enskildas nyttjanderättigheter, samt bristen på resonemang kring skyddsområdets avgränsning. Innan beslut om vattenskyddsområde kan fattas, förordar Moderaterna att främst följande kompletteringar görs: - Redogörelse för motiv till vattenskyddsområdets föreslagna avgränsning. - Redovisning av vattentäktens nuvarande utsatthet av de ämnen föreskrifterna syftar till att skydda emot. - Redogörelse för nuvarande omfattning av de verksamheter som förslaget syftar till att begränsa (djurhållning, upplag av timmer etc.) - Redogörelse för hur nuvarande omfattning av reglerade verksamheter kan förmodas förändras i framtiden. - Redogörelse för omfattningen av den ersättningsskyldighet som kan uppstå för kommunen enligt 31 kap. miljöbalken. - Redogörelse för hur landskapsbilden inom skyddsområdet kan påverkas av de föreslagna begränsningarna av nuvarande djurhållning, jordbruk etc. - Uppskattning av den arbetsbörda som uppstår för kommunen med anledning av det föreslagna tillståndsförfarandet. - En tydligare proportionalitetsavvägning mellan vattentäktens skyddsbehov och föreslagna nyttjanderättsinskränkningar Arboga Anders Röhfors Moderaterna Mats Öhgren Moderaterna