Bulletinen PRESSTOPP!

Transkript

1 Bulletinen Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning Nr För nya snabba kontaktmöjligheter: skicka in era e-postadresser PRESSTOPP! Mer information finns på vår hemsida Vatten på villovägar Var går gränsen för väghållarens ansvar? Omförrättning? Sök EUbidrag nu Vägbelysningsanläggningar REV reder ut ansvarsfrågan Tjälskador Så minskar ni problemen Vart gick Närtidssatsningens 150 miljoner i medfinansiering? Bulletinen Nr I år ska inte grusvägen damma REVs vägexpert granskar dammbindningsmedel.

2 Nytt år REV satsar framåt Det har varit intressanta och lärorika månader som ny VD på REV. Begreppet enskild väg innebär så mycket mera än vad jag förstod innan jag började här. Enskild väg inrymmer frågor om lantmäteri, juridik, vägteknik men också om politik i flera dimensioner. Det är min uppfattning att REV ska delta i såväl debatt som diskussion om enskilda vägars utveckling men vi ska också lägga resurser på att förbättra villkoren för enskilda väghållare. Inte minst vill vi förbättra servicen till er. Vi håller därför på att förstärka vår organisation. Detta innebär att vi får resurser för att kunna satsa framåt och hinna med alla angelägna frågor och projekt under året. Vi vill ha mera kontakt med våra medlemmar. REV har idag många medlemmar och vår tillväxt fortsätter. Vi har idag kontakt med er via hemsidan, e-post, brev och telefon. Det är bra och viktigt men vi vill också kunna kontakta er direkt. Vi vill snabbt kunna informera om aktuella och viktiga händelser som berör enskilda vägar. Vi har inte den möjligheten idag. Vi vill därför att ni meddelar oss era kontaktuppgifter och e-postadresser. Hjälp oss att etablera bättre kontakt med er. Det är val i år. I år är det val till riksdagen. REV bevakar valet i kommande nummer av Bulletinen. Vad vill de politiska partierna med enskild väghållning? Vi belyser och reder ut. Ekonomi och bidrag. Lågkonjunkturen har inneburit att de kommunala bidragen minskat. För de enskilda väghållarna har detta inneburit att planerade upprustnings- och investeringsåtgärder skjuts på framtiden. De statliga bidragen för drift och byggande av enskilda vägar ligger kvar på en hög nivå. Vägverket har fått 917 miljoner att disponera för dessa ändamål. Närtidssatsning för enskilda vägar för 2009 har avslutats. REV anser dock att ett ökat stöd för konstbyggnader och större reinvesteringar måste etableras. Ett sådant stöd bör vara förutsägbart och långsiktigt. REV kommer att uppvakta regering och riksdag. Vindkraft och enskilda vägar. Sverige står inför en snabb och kraftig utbyggnad av vindkraften. Riksdagen bedömer att det behövs ca nya vindkraftverk för att uppfylla målen. I samband med utbyggnaden kommer enskilda vägar att beröras av kraftigt ökade trafikmängder och tunga transporter. Hur ska det kunna genomföras på ett bra och smidigt sätt? REV arbetar på att ta fram underlag som stöd för de enskilda väghållarna. I kommande Bulletinen kommer vi att beskriva detta mera i detalj. Till sist hoppas jag att ni njuter av en ovanligt vintrig vinter. Hör gärna av er till mig eller till kansliet med synpunkter, önskemål och kommentarer. REV Bulletinen utges av Riksförbundet Enskilda Vägar Adress: Riddargatan STOCKHOLM Telefon: Fax: E-post: kansliet@revriks.se Postgiro: Bankgiro: REV Bulletinen utkommer med 4 nr per år. Citera gärna Bulletinen - men ange källan. Ansvarig utgivare: Sven Ivarsson Produktion: AB Gunilla Hellström / 2st.ab Form och original: Misse Nygård Josefsson Annonser: Kansliet REV tar inget ansvar för annonsörernas utlovade förpliktelser m m. Kansliet har telefontid: Måndagar-onsdagar, fredagar Torsdagar Lunchstängt På kansliet f inns Ulf Säfström, VD , Leif Kronkvist, vägingenjör , Maria Sundström, kanslichef , Solweig Hultén, assistent Bengt Allfors, it-och hemsideansv, tisdagar Sture Källgården, lantmätare, fredagar Birgit Westlund, kassaförvaltare, torsdagar Valda funktionärer Ordinarie: Sven Ivarsson, ordförande Bengt Nydahl, vice ordf, advokat Sture Källgården, lantmätare Mikael Näslund, företagare Margareta Vikgren, ekonom Kristina Åberg, administratör Christer Ångström, jurist Suppleanter: Jan Ellström, ingenjör Uno Jakobsson, advokat Jan Johansson, företagare Lotta Thisell, företagare Revisorer: Åke T Carlestam Ulf Crona Revisorssuppleanter: Anders Gejke Berndt Wiklander Valberedning: Curt Carleteg, sammankallande Inger Strömberg Bengt Larsson Omslagsfoto: Gunilla Hellström Riksförbundet Enskilda Vägar grundades 1968 och har som uppgift att företräda de enskilda väghållarnas intressen. Förbundet bistår medlemsorganisationerna med råd och anvisningar i juridiska, ekonomiska, väg- och lantmäteritekniska frågor, bedriver opinionsbildning och arrangerar utbildningar. Verksamheten finansieras i huvudsak med medlemsavgifter. I medlemsavgiften ingår ett för väghållare heltäckande försäkringspaket. Ulf Sävström VD REV 2 Bulletinen Nr

3 FOTO: MARTIN JOSEFSSON Innehåll VÄGHÅLLNING 13 Vägbelysningsanläggningar kräver sitt ansvar 14 I år ska inte grusvägen damma 18 Röjning, dikning, löpande underhåll och vattenproblematik 20 Vatten på villovägar 23 Trött på tjälskador varenda år? JURIDIK 6 Sök EU-bidrag för omförrättning FOTO: GÖRAN SVENSSON Förening fick länsstyrelsen att upphäva kommunens beslut REV-NYTT 5 Framtiden kräver bättre kontaktmöjligheter 25 Vårens kurser: utbildning för styrelseledamöter ÖVRIGA ARTIKLAR 10 Vad blev resultatet av de 150 miljonerna i medfinansiering? 6 Dags att aktualisera förrättningen? Sök EU-bidrag! 10 Bulletinen Nr

4 Njut av vintern. Låt oss sköta om vägarna. EHRENSTRÅHLE BBDO Svevia sköter sedan många år vinterunderhållet på en stor del av det statliga vägnätet. Vår erfarenhet och expertis har också gett oss förtroende hos ett stort antal kommuner. Vi tar helhetsansvar för vinterunderhållet: vi planerar, handlar upp och utför, dygnet runt. Väglaget och väderutvecklingen följer vi minut för minut i våra övervakningscentraler så att vi kan rycka ut precis när det behövs, dag som natt. Det kan vi göra i din kommun också. Upptäck mer på svevia.se Alltid på väg

5 Framtiden kräver bättre kontaktmöjligheter REV satsar på att förbättra servicen till medlemmarna på flera sätt. Vi förstärker kompetensen inom områdena vägteknik och lantmäteri. Vi ökar också insatserna för att bl a delta i samhällsdebatten och mera effektivt föra fram synpunkter till beslutsfattarna i riksdagen, hos myndigheterna och i andra organisationer. REVs medlemsantal fortsätter att utvecklas positivt och vi hoppas att i år kunna passera medlemmar. Vi har idag många kontakter med er via hemsidan, e-post, brev och telefon. Dessa kontakter är bra och viktiga. Men vi upplever ett allt större behov av direktkontakt, i första hand via e-post. Direktkontakt via e-post Vi vill snabbt kunna informera om bl a aktuella och viktiga händelser som berör enskilda väghållare. Vi vill också få möjligheten att bli bättre informerade av er. Ett exempel är den aktuella frågan om ansvaret för vägbelysningsanläggningar på enskild väg. Där vill vi veta hur många medlemmar som har vägbelysning, samt i vilken omfattning och på vilka villkor denna verksamhet bedrivs i föreningen. För att på ett effektivt sätt kunna driva påverkansarbete bl a i denna fråga behöver vi fördjupad kunskap om medlemmarnas verksamhet. Kansliets problem är att vi idag inte har den möjligheten till dialog, då vi saknar e-postadresser och aktuella kontaktuppgifter till många medlemsorganisationer. För att REV ska kunna skapa snabbare och effektivare kontaktvägar, och därigenom bli lite bättre, behöver vi ert stöd och er hjälp. Vi vill därför att ni så snart som möjligt meddelar oss era kontaktuppgifter, kontaktpersoner och e-postadresser. Gå in på REVs hemsida och lämna era nya kontaktuppgifter eller skicka ett e-postbrev till oss på kansliet@ revriks.se. Månadsbrev till medlemmar REV kommer under våren 2010 att starta ett regelbundet månadsbrev med aktuella händelser och senaste nytt från kansliet. Det nya månadsbrevet kommer att läggas upp på hemsidan och skickas med e-post till medlemmarna. E-postutskicken sker till samtliga medlemmar REV har e-postadresser till. Allt eftersom medlemmarnas e-postadresser kommer in uppdateras adresslistan för att omfatta så många som möjligt. Enkät hösten 2010 Under 2010 kommer vi att behöva fördjupad information om medlemsorganisationernas verksamhet: t ex vägtyper, slitytor, underhållsstatus, driftuppgifter, konstföremål, underhåll m m. Hösten 2010 avser vi därför att gå ut med en enkät för att få in sådant underlagsmaterial. Vi återkommer med ytterligare information i frågan under året. Text Ulf Sävström Gå in på REVs hemsida och lämna era kontaktuppgifter för e-post, eller mejla dem till kansliet@revriks.se Bulletinen Nr

6 JURIDIK Sök EU-bidrag för o På REVs jubileumsstämma berättade Jordbruksverkets generaldirektör Mats Persson om regeringens Landsbygdsprogram, som är en satsning på landsbygden på 5 miljarder per år i sju års tid. Av dessa miljarder har hittills 13 miljoner kronor gått till infrastruktur och enskilda vägar. Det rör sig om 320 beviljade projekt, mestadels omförrättningar. Pengar som har beviljats av länsstyrelser runt om i landet. I Landsbygdsprogrammet finns även nationella pengar som har använts för utbildning av styrelseledamöter i vägföreningar. Med åren förändras områden och fastigheters användande. Omförrättning ger rättvis fördelning av kostnaderna. Landsbygdsprogrammet ska fokusera på olika sätt att utveckla landsbygden. En grundförutsättning för att flertalet idéer ska kunna genomföras är att det finns en fungerande infrastruktur med farbara vägar att ta sig fram på mil enskilda vägar Cirka 70 procent av alla vägar i Sverige är s k enskilda vägar, där förvaltning och kostnader för vägskötsel fördelas mellan användarna. Sådan samverkan kräver klara spelregler, i varje fall om delägarna är många. Genom att göra en väg till en gemensamhetsanläggning, och med hjälp av en lantmäteriförrättning bilda en samfällighetsförening för dess förvaltning, får delägarna spelregler som står sig även när fastigheter byter ägare. De gemensamhetsanläggningar som redan finns för enskilda vägar är ofta bildade på talen och många har helt inaktuella andelstal. Fastigheters användning har ändrats, nya fastigheter eller användare har tillkommit, vägar har lagts om etc. Sammantaget blir det omöjligt att rättvist fördela ut kostnaderna för väghållningen enligt föråldrade andelstal. En omprövning av den gamla förrättningen behövs, varför EU-bidrag till bl a kostnader för omförrättningar ingår i de 35 miljarder länsstyrelser runt om i landet ska fördela ut under sju års tid. Varje län gör sin egen strategi över hur man ska använda pengarna, varför fördelningen varierar kraftigt från län till län. Ingrid Öhlund, ansvarig för Landsbygdsnätverket inom Lantmäteriet berättar: Länsstyrelsen har möjlighet att under vissa förutsättningar ge bidrag på upp till 50 procent av kostnaden för en omförrättning. Här i Västra Götaland har man, i de fall man beviljat pengar, valt att göra så. Andra län ger procent. Men det finns några som inte ger ett korvöre. Lantmäteriet förenklar För att förenkla för enskilda väghållare att få möjlighet till EU-bidrag till omförrättningar har Lantmäteriet i Västra Götaland utvecklat ett arbetssätt som innebär att man vid förfrågningar erbjuder väghållare att sättas upp på en s k intresselista. Med listan som underlag kontaktar Lantmäteriet ungefär en gång om året Länsstyrelsen för att söka FOTO: GÖRAN SVENSSON 6 Bulletinen Nr

7 JURIDIK mförrättning projektstöd från Landsbygdsprogrammet för EU-bidrag till del av förväntade förrättningskostnader. När Lantmäteriet fått godkännande från Länsstyrelsen betar man av omförrättningarna en efter en och resultatet, en uppdaterad vägsamverkan, ger förutsättningar för en bra landsbygdsutveckling. På detta sätt slipper väghållare krångel med pappersexercis både före och efter utfört arbete, och var och en behöver inte söka projektstöd hos Länsstyrelsen. REVs medlemmar på hugget Att möjlighet till EU-bidrag finns är troligen ingen nyhet för REVs medlemmar. De informationsmöten Vägen för en levande landsbygd som REV, Lantmäteriet och Skogsstyrelsen har anordnat har varit minst sagt välbesökta. Upp till 110 personer per gång har kommit för att bl a höra representanter för Länsstyrelsen berätta om möjligheten att ge bidrag till enskilda väghållare. Skogsstyrelsen har bidragit med information om skogsvägar och Lantmäteriet har berättat om regler för gemensamhetsanläggningar, dess förvaltning och hur omförrättningar går till. (Informationsmötena fortsätter. Se REVs hemsida för tid och plats nära dig.) För landsbygden är vägsamverkan viktig och den ska fungera efter rättvisa, hållbara och demokratiska regler. Det finns stort behov av bl a uppdatering av äldre vägförrättningar och det behövs information om hur enskilda väghållare kan få tillgång till Landsbygdsprogrammets pengar. På Jordbruksverkets hemsida går det att hitta en del information under rubriken projektstöd i Landsbygdsprogrammet. Länsstyrelserna kan givetvis svara på frågor om inriktningen i sitt respektive län. Lantmäteriet upplyser i annonser och produktblad. Enskilda väghållare är också välkomna att kontakta Lantmäteriet i sitt län för information och hjälp, avslutar Ingrid Öhlund. Ta tillfället i akt aktualisera gamla förrättningar Många av REVs medlemsföreningar lever med förrättningar från tiden då föreningarna bildades. Men på de år som kan ha gått sedan dess har oftast mycket hänt vad gäller bebyggelsen och nyttjandet av de enskilda vägarna. Idag klarar sig nästan ingen utan väg. Så nyttan är självklar. Det är nyttjandet man kan fundera över. Hur långt åker fastighetsägaren på föreningens vägar? Hur ofta? Med vilken belastning? En ny lantmäteriförrättning är lösningen. Den löser alla frågor om andelstal och binder andelsägarna till att betala för väghållningen. Fritidshus har blivit permanentbostäder. Tomter har styckats av och föreningens fastigheter har blivit fler. Gårdar har lagts ner eller gjorts om till inackorderingsstall med mångdubbel trafikbelastning. Fabriker och bensinstationer har byggts och utmed vissa vägar står husen tomma. Ur det förändrade perspektivet kan det med en föråldrad förrättning vara svårt att göra en rättvis fördelning av väghållningskostnaderna. Med en inaktuell förrättning kan det också vara svårt att veta vad man får göra. Exempelvis kräver en omfattande och kostsam förändring som asfaltering av grusvägar omprövning av förrättningen. Många föreningar gör egna bedömningar av hur nya fastigheter ska andelsberäknas och skickar ut fakturor. Men om fastigheten inte ingår i lantmäteriförrättningen har ägaren inte någon rättslig skyldighet att betala. Fastighetsägaren har inte heller rösträtt vid föreningsstämma. God grund REVs lantmätare Sture Källgården uppmanar alla REV-medlemmar att passa på att se över och aktualisera sina förrättningar: Grunden för en samfällighetsförenings verksamhet är den lantmäteriförrättning som oftast har gjorts i samband med föreningens bildande. Där har man bestämt vilka vägar, och ibland även grönområden, man ska ansvara för. Liksom vilka fastigheter som omfattas och vilka andelstal de ska ha. Föreningen ska syssla med det som står i förrättningen, och inget annat. Det finns exempel på föreningar där de ursprungliga förrättningshandlingarna kommit på villovägar. Dokumentet skickades till föreningens första ordförande och det kanske ligger kvar där. Eller så har det kommit på villovägar. Detsamma gäller ibland föreningars stadgar. Samfällighetsföreningarna lever då i forts nästa sida Bulletinen Nr

8 JURIDIK FOTO: GÖRAN SVENSSON ett sorts vakuum där det mesta rulllar på rutin utan att någon egentligen vet varför. Rättvisa i föreningen För att få ordning på föreningen börjar man med att kontakta Lantmäteriet och beställa en ny kopia av lantmäteriförrättningen. Där står det vilka fastigheter som var med vid bildandet och vilka andelstal de tilldelades. Därigenom blir det också tydligt vilka fastigheter som tillkommit i efterhand. (I spalten till sid 9 ger Lantmäteriet sin syn på hur en omförrättning bäst genomförs.) Totalkostnaden för en ny förrättning är ofta i storleksordningen kr. Ett sätt att hålla kostnaderna nere är att förbereda sig noga inom föreningen innan man kallar på lantmätaren, som tar betalt per timme. Lantmäterikostnaden upplevs av många som ett hinder men kan löna sig på sikt. Lantmäteriet ger nämligen ofta omförrättade föreningar rätt att själva uppdatera kommande andelstal. Alternativ för enstaka förändringar I det fall det bara rör sig om enstaka fastigheter som har fått nya förutsättningar finns ett billigare alternativ än att göra en helt ny förrättning. Styrelsen kan träffa skriftliga överenskommelser med ägare till fastigheter vars andelstal ska ändras. Det görs lämpligen genom att man använder Lantmäteriets normer för hur man beräknar andelstal. I den s k tonkilometermetoden finns nyckeltal för hur olika typer av fastigheter bedöms belasta vägarna varje år. (LMV-rapport 1995:11 om tonkilometermodellen finns att köpa på Lantmäteriet i Gävle.) Detta, tillsammans med hur många kilometer fastighetsägaren kör av vägnätets längd, kan användas För fastigheter som inte ingår i förrättningen har ägarna ingen skyldighet att betala vägavgifter. för att beräkna det nya andelstalet. (Mer om hur andelstal räknas ut lärs ut på REVs, Lantmäteriets och Vägverkets gemensamma Utbildning i vägorganisation för styrelseledamöter, som ges runt om i landet. Se REVs hemsida för aktuella tider och platser.) När de nya andelstalen är uträknade träffar föreningen en överenskommelse om dem och registrerar andelstalen. Överenskommelsen ska registreras vid lantmäterimyndigheten. Så här REGISTRERAS ANDELSTAL: 1. Besök hemsidan 2. Gå till Service för samfällighetsföreningar. 3. Vidare till Broschyrer blanketter. 4. Sedan Blanketter och ta fram blanketten Överenskommelse om andel i gemensamhetsanläggning. 5. Skriv ut och fyll i enligt anvisningarna. 6. Skicka sedan in den ifyllda blanketten till lantmäterimyndigheten för registrering. 7. Först därefter blir det nya andelstalet gällande. Registrering av det nya andelstalet kostar några tusenlappar, som normalt betalas av den andelsägare som orsakar förändringen. Samla gärna ihop alla ändringar årsvis, så blir det viss mängdrabatt. Stadgar Glöm inte att även se över föreningens stadgar. De är nära förknippade med lantmäteriförrättningen och kan vara skapade utifrån föråldrad lagstiftning som inte längre gäller. Nya normalstadgar, som utgår från 1998 års lagstiftning Lagen om förvaltning av samfälligheter, finns att hämta på Lantmäteriets hemsida. Sök under broschyrer och blanketter. Text Gunilla Hellström 8 Bulletinen Nr

9 Omprövning av förrättning: Steg för steg till faktiska förhållanden Styrelsen kontaktar Lantmäteriet. (Det går även som enskild medlem att ansöka om omförrättning hos Lantmäteriet.) Lantmäteriet bjuder in till rådgivning, där en lantmätare och en arbetsgrupp från föreningen går igenom den befintliga förrättningen, vilka vägar, vägstandard, diken, trummor, grönområden etc som föreningen ska ansvara för. Man går även igenom vad som hänt i området och vilka de aktuella medlemmarna är. Styrelsen tar på en stämma upp behovet av omförrättning. Stämmans bifall protokollförs och ansökan skickas in till Lantmäteriet så att processen kan påbörjas. (Då Lantmäteriet tar betalt per timme är det en fördel om majoriteten av medlemmarna är överens redan innan man vänder sig dit för rådgivning.) Samtliga medlemmar kallas till sammanträde med Lantmäteriet. En arbetsgrupp från föreningen och styrelsen kan bistå med en bedömning av vilka som bor permanent respektive är fritidsboende och vilka verksamheter som finns. Arbetsgruppen/styrelsen kan också minska lantmäterikostnaden genom att själva ansvara för att skicka ut enkäter (antal anställda, leveranser etc till olika verksamheter) och kallelser till medlemmarna. En bedömning görs av hur noga man ska vara med hur långt respektive fastighetsägare åker på vägen/vägarna. Går det att schablonisera eller ska man vara petnoga med väglängdsfaktorn? Mäta upp väglängd från tomtutfart till allmän väg kan styrelsen också utföra. Lantmäteriet kallar samtliga medlemmar till sammanträde där beslut om väganläggningen med bl a nya andelstal fattas. Besvärshänvisning meddelas. Om inga överklaganden inkommer inom fyra veckor vinner den nya förrättningen laga kraft. Lantmäteriet skickar en sakägarkopia till styrelsen. Kostnaderna för lantmäteriförrättningen kan fördelas på olika sätt; lika för alla, efter andelstal eller en kombination av båda. Antingen kan Lantmäteriet skicka en faktura till styrelsen som kan ta pengar ur kassan och i sin tur fakturera medlemmarna, eller så kan man låta Lantmäteriet (mot avgift) fakturera samtliga medlemmar direkt. Allt ni behöver veta om lagar och förordningar, förvaltning och vägteknik Många nya i styrelsen? Dags att uppdatera kunskaperna för föreningens trotjänare? Vill ni arbeta tillsammans eller läsa in er var och en för sig? REVs kursbok Förvaltning av samfälligheter är framtagen för att passa lika bra till en studiecirkel som för självstudier. Kursmaterialet är upplagt så att styrelsen själv kan starta en studiecirkelkurs. I boken tas lagar och förordningar, förvaltning och vägteknik upp. Teori varvas med exempel tagna ur verkligheten. För er som vill arbeta i en studiecirkel kommer handledarmanualen och USB- minnet med Powerpointbilder, som båda ingår i kurspaketet, väl till pass. Kurspaketet på tre handböcker, en handledarmanual samt ett USB-minne med Powerpointbilder kostar för REVs medlemmar 795 kr. Övriga betalar 1595 kr. Ytterligare exemplar av handboken kostar för medlemmar 235 kr och för övriga 470 kr. På samtliga priser tillkommer moms och porto. Välkommen med er beställning till REVs kansli via e-post kansliet@revriks.se eller tel Bulletinen Nr

10 Närtidssatsningen 2009: Vad blev resu 150 miljoner REV har som bekant länge påtalat behovet av medfinansiering till framförallt broar och bärighet. I budgetarbetet hösten 2008 avsatte regeringen en pott av 150 miljoner till statsbidragsvägnätet i Sverige. Resultatet blev totalt 153 miljoner kronor, varav 19 procent gick till broar, 21 procent till beläggningar och 60 procent till övrigt. Regeringens medel var tänkta att användas under 2009 och skulle hanteras av Vägverket. REV fick samtal till kansliet från undrande väghållare angående hur pengarna skulle fördelas. Frågan var om alla enskilda väghållare kunde få ta del av slantarna eller bara de som redan var bidragsmottagare. I samma veva bad REV alla medlemmar att lista sina åtgärdsbehov, kostnadsberäkna dem och sända in detta. Uppgifterna skickades i början av 2009 vidare till Vägverket. Vad Vägverket gjorde med dem är oklart, men förhoppningsvis fanns en viss nytta med dessa uppgifter. Lång startsträcka Tiden gick och först under mars 2009 sände Vägverket ut en förfrågan till samtliga bidragsmottagare om att lista sina önskemål och sända in dessa till Vägverkets regionkontor. Sålunda var startsträckan för Vägverket lång innan beslut togs om att fördela medlen. Aldrig har väl Vägverket fått in så många ansökningar från de enskilda väghållarna på så kort tid. Självklart blev detta ett stort och tungt arbete för handläggarna ute på regionerna, men troligen fungerade det OK. Visst ringde en och annan väghållare till REV och undrade om det skulle bli några pengar till deras åtgärder. Då ingen på REV hade 10 Bulletinen Nr

11 ltatet av de na i medfinansiering? några besked att ge hänvisades medlemmarna vidare till Vägverket. Kommuner drog in medel Vissa föreningar var tvungna att med kort varsel kalla sina medlemmar till extrastämma för att besluta om att utföra de tänkta åtgärderna. Ett litet aber var att de kommuner som tidigare haft möjlighet att medfinansiera vissa projekt inte avsatt medel just beroende på att de redan spikat sina budgetar för Det fick till följd att den tilltänkta medfinansieringen från kommunerna inte alltid fungerade. I slutändan är ändå frågan om pengarna kom till rätt objekt eller om de som hamnade överst i högen fick ta del av slantarna. REVs förhoppning var att tyngdpunkten av pengarna skulle hamna på större objekt, t ex upprustning av broar. Tyvärr blev det inte alltid så, vilket naturligtvis har både en och två förklaringar. En orsak kan vara att Vägverket troligen inte har byggt upp och underhållit någon objektbank som förankrats hos väghållarna. När väl väghållarna ställdes inför faktum att pengar fanns att tillgå så var inte beslutsprocessen klar i föreningen. Stämmobeslut var inte tagna, föreningens finansiering var inte klar, eventuella myndighetsbeslut kvarstod och ritningar och förfrågningsunderlag var inte heller påbörjade. Denna process tar från tanke till färdigställande i- bland upp till två år, vilket naturligtvis är en förklaring till varför så få stora objekt genomfördes. Förmodligen hade det sett annorlunda ut om pengarna också fått användas under Hur ser fördelningen ut? Vägverket valde att lista i tre huvudgrupper. Broar, beläggning och övrigt. I övrigt ingår allt som inte inryms under de två första huvudsyftena. Det kan röra sig om förstärkningsåtgärder och övriga upprustningsåtgärder. Vägverket har levererat ett antal diagram och siffror till REV. Av totalt 153 miljoner utbetalade kronor har 19 procent gått till broar, 21 procent till beläggningar och 60 procent till övrigt. Bidragsprocenten: procent av beslutad kostnad Totalt alla regioner per huvudsyfte (Mkr) Beläggning Bro Väg Totalt utförda objekt: 2930 st till ett snitt av kr/objekt. Totalt utförda beläggningsobjekt: 340 st till ett snitt av kr/objekt. Totalt utförda broobjekt: 223 st till ett snitt av kr/objekt. Summorna avser statens medfinansiering fastighetsägare och kommuner svarar för motsvarande drygt 150 miljoner kronor. Bulletinen Nr

12 Närtidssatsningen 2009: Kolmårdens VF fick brobidrag Conny Johansson, Sofie Eriksson och Bo Eklöf är glada över nya bron. REV har besökt Kolmårdens vägförening i Östergötland som fått ta del av pengarna ur Närtidssatsningen och som själva har jobbat hårt för att få det hela att genomföras på kort tid. När REV kom på besök fanns Kolmårdens VFs ordförande Sofie Eriksson, vägfogde Conny Johansson och Vägverkets handläggare Bo Eklöf på plats. Sofie Eriksson berättar entusiastiskt om projektet: Jag läste i Bulletinen om de extra pengar som föreningarna hade möjlighet att ta del av. Snabbt tog jag kontakt med Bo Eklöf på Vägverket i Linköping som verkligen ställde upp och hjälpte till att få igång projektet. Eftersom vi är glada amatörer så kör vi hårt med hjälp av vår vilja och det hela resulterade i att efter beslut om medfinansiering från Vägverket och Norrköpings kommun satte vi fart och beställde en projektering av en ny rörbro då den gamla var helt utdömd av Vägverkets broexpert. Totalvikten var nedsatt till 6 ton vilket naturligtvis försvårade transporterna avsevärt. Vägfogden Conny Johansson fyller på med mer uppgifter: Det var en lång trumma som låg på plats innan och den nya blev lika lång, med en bottenlängd av 26 meter och en diameter av 2,27 meter. FOTO: LEIF KRONQVIST Specialtillstånd för laxförande vatten Sofie Eriksson fortsätter: Men innan bron var på plats så var vi naturligtvis tvungna att få till all formalia. Eftersom ån var ett så kallat laxförande vatten så krävdes lite mer än vanligt när det gäller tillstånd från Länsstyrelsen. Tiden för utförandet var begränsad till en kort period under hösten för att inte störa laxen. Alla blanketter för tillstånd att utföra vattenverksamhet är inte direkt skapade för en amatör i en vägförening. Det var mycket svårtolkade sidor som krävde åtskilliga telefonsamtal och frågor. Blanketterna måste förenklas så att en väghållare kan förstå, det ska inte vara så att man måste anlita en konsult för att det ska bli rätt ifyllt. REV tog med sig hemläxan och uppdraget att beskriva lättfattat hur kontakter med myndigheter när det gäller vattenverksamhet ska gå till. Vägverkets Bo Eklöf hjälpte till med förfrågningsunderlag och efter en upphandling antogs Svevia, som hade god erfarenhet av liknande arbeten. Vägen stängdes av under två veckor på hösten och arbetet förlöpte bra. Snabb beslutsgång Tack vare Närtidssatsningen och medfinansieringen från Norrköpings kommun slapp föreningen att låna pengar till investeringen. En förklaring till att det gick smidigt var att egenfinansieringen rymdes inom föreningens normala budget varför föreningen inte behövde kalla till extrastämma. Text Leif Kronkvist Faktaruta Totalkostnad för Kolmårdens VFs projekt var kr inklusive moms. Närtidssatsningen gav 70 procent, kommunen 10 procent och resterande 20 procent tog föreningens medlemmar. Föreningen består av fastigheter, den totala väglängden är 4 mil varav 1 mil är statsbidragsberättigat. Totalt omsätter föreningen 1,2 miljoner. 12 Bulletinen Nr

13 FOTO: MARTIN JOSEFSSON Vägbelysningsanläggningar kräver sitt ansvar REV har låtit utreda hur ansvaret för enskilda väghållares vägbelysningsanläggningar är utformat. Resultatet visar att en enskild väghållare som har en vägbelysningsanläggning behöver diskutera om man hanterar sin anläggning rätt, samt hur anläggningens ansvarsfrågor löses på bästa sätt. Den fullständiga utredningen finns att hämta på REVs hemsida Utredningen visar att det är belysningsanläggningens ägare som har det yttersta innehavaransvaret för anläggningen. I regel ligger alltså ansvaret på den enskilda väghållarens styrelse och, när det gäller det straffrättsliga ansvaret, på styrelsens ordförande. I ansvaret ingår bl a att: se till att anläggningen är utförd och hålls i sådant skick att den ger nödvändig säkerhet för personer, husdjur och egendom. systematiskt övervaka och kontrollera anläggningen. REV rekommenderar föreningar som inte själva har tillräcklig kompetens att låta styrelsen via avtal anlita en entreprenör för skötsel, drift m m. Entreprenören ansvarar (genom sitt arbetsgivaransvar) för säkerheten hos de anställda som arbetar på anläggningen samt för att det finns rutiner för systematiskt arbetsmiljöarbete. Observeras att elektriska montagearbeten ska utföras av behörig installatör. Utförda arbeten ska kontrolleras och överlämnas till anläggningens ägare. Skötsel av anläggningen ska utföras av en eldriftansvarig som utses av innehavaren. Följande tjänster upphandlas normalt av innehavaren: Utförande av ny- och ombyggnad av belysningsanläggningar. Den behöriga installatören hos det upphandlade företaget ansvarar för att utförandet utförs enligt gällande föreskrifter. Drift och underhåll av belysningsanläggningar. Omfattningen av drift och underhåll bestäms av innehavaren, t ex vilket tidsintervall som det ska vara mellan lampbyten. Ansvarig för de elektriska arbetenas utförande är behörig installatör hos det upphandlade företaget. Enklare arbeten som lampbyten kan dock utföras av företag med s k begränsad behörighet. Underhålls- och driftbesiktning av belysningsanläggningar. Upphandlas av innehavaren alternativt från konsult eller kan samordnas med periodiskt underhåll på anläggningen. Det ställs inga krav på behörighet för denna typ av arbete. Dokumentation av belysningsanläggningar. Dokumentationen kan t ex utföras av det företag som sköter drift och underhåll eller av konsult. REV anser att utredningen visar att ansvarsfrågorna i samband med innehav och drift av vägbelysningsanläggning är många och att de i vissa fall har långtgående konsekvenser. Det är därför angeläget att rutiner för hantering av anläggningen klarläggs samt att ansvarsfrågorna gås igenom och belyses. REV kommer under våren att arbeta vidare med dessa vägbelysningsfrågor. Text Ulf Sävström Bulletinen Nr

14 VÄGHÅLLNING Vintern börjar just släppa taget om Sverige och det känns långt till sommar och dammiga grusvägar. Men det är nu det är som bäst att påbörja förebyggande åtgärder. För dammbindning ska helst ske på fuktigt underlag, menar REVs vägexpert Leif Kronkvist. En stor del av det svenska enskilda vägnätet består av grusvägar, och även om vissa vägar förses med någon form av bitumenbeläggning så kommer många grusvägar att även i framtiden ha ett slitlager av grus. Anledningen är att många av dessa vägar har väldigt låg trafikmängd och inte är uppbyggda på ett sådant sätt att de klarar beläggning. Bärigheten är inte tillräcklig. Ett annat skäl är att en deformerad grusväg normalt kan återställas både snabbare och billigare än en deformerad sönderkörd belagd väg. Den svenska väghållartraditionen har fört med sig att även lågtrafikerade vägar med trafik under 125 fordon per dygn dammbinds. Därigenom slipper man olägenheter med förhöjda partikelhalter i luften och övriga luftföroreningar. Men vissa av de dammbindningsmedel som används på vägarna I år ska inte grusväge medför negativa effekter i form av korrosion och påverkan på växtlighet i vägens närhet. Nyttan med att dammbinda vägen överväger dock vanligtvis de negativa effekterna. Det är lätt att som väghållare konstatera att om dammbindningen uteblir så börjar det att damma, finjorden och även större fraktioner i slitlagret försvinner. Det blir snabbt tvättbräde-effekt av de så förargliga groparna. Dammbindning är förenad med stora kostnader och studier visar att minst 30 procent av den totala kostnaden för grusvägsunderhåll kan hänföras till just dammbindning. Den stora kostnaden, och också kostnaden om dammbindning uteblir, föranleder väghållaren att fundera på ett antal faktorer som har stor betydelse för resultatet. Skapa goda förutsättningar Grunden för ett lyckat resultat är att vägen har ett tillräckligt bra tvärfall, vilket innebär överhöjning av vägmitt och skevning i kurvor. Alla eventuella grus- och torvkanter på vägens sidor ska vara borttagna så att vatten kan rinna av körbanan på ett tillfredställande sätt. Dessutom måste befintligt slitlager vara väl sammansatt enligt idealgruskurva för slitlagergrus. Tjockleken på slitlagergruset bör vara minst dubbla stenstorleken och cirka 5 cm tjockt. Sammansättningen av slitlagret på en väg går att fastställa genom att ett prov på gruset analyseras. Ta hjälp av sakkunnig och sänd provet till laboratorium, exempelvis VTI i Linköping. När man lyckats med att grusa och tillforma vägen med väghyvel återstår sist men inte minst att dammbinda grusvägen. Att välja dammbindningsmedel Här följer en sammanställning av ett antal produkter som är användbara för väghållare. Sedan gäller det för varje förening att göra en samlad bedömning av vad som passar en speciell väg bäst vad gäller miljö, transportkostnad, effekter, varaktighet etc. Kalciumklorid är det mest förekommande dammbindningsmedlet i Sverige. Det består av hygroskopiskt salt, som absorberar fukt ur luften och bildar en saltlösning som tränger ner i slitlagret och omger gruspartiklarna med en fuktig hinna. Beroende på att saltlösningen har högre ytspänning och lägre ångtryck än vatten stannar fukten kvar i vägen vid höga temperaturer och torra perioder. Kalciumklorid har jämförelsevis högre aktiv substans än Magnesiumklorid. Saltet sprids i form av flingor och kan även blandas till 14 Bulletinen Nr

15 VÄGHÅLLNING FOTO: MISSE N JOSEFSSON dammbindning blandas produkten med vatten till en 20- procentig lösning, som fungerar som ett lim och skapar en hård hinna på ytan. Desto högre lerhalt en vägs slitlager har, desto bättre varaktighet får denna metod. Ett litet minus är att ytan kan spricka sönder, vilket medför behov av omhyvling. Tillverkning av produkten sker på ett fåtal platser i Sverige. Bitumenemulsion BE 60/65 är en oljeprodukt som blandad med vatten fungerar som ett lim. Metoden anses dyr och används vanligtvis på vägar som har slitlager av kalksten eller skiffer. Bitumenemulsion används bl a på Gotland då Gotlands kommun tillsammans med Vägverket beslutat att inte överhuvudtaget använda salt på vägarna. Övriga metoder Vidare har försök gjorts med stärkelse, rapsolja, terra och biomassa. Detta är inte speciellt vanliga metoder varför de lämnas utan kommentarer. n damma en lösning. Kalciumklorid tillverkas i Finland, hanteras vanligtvis i s k storsäck à kg och skeppas till Sverige via båt. Magnesiumklorid är också hygroskopiskt salt med liknande egenskaper som Kalciumklorid. Den aktiva substansen uppgår till 47 procent, vilket innebär att man för att uppnå ett likvärdigt resultat med Magnesiumklorid måste dosera givan 30 procent högre än Kalciumklorid. Även Magnesiumklorid kan blandas så att en lösning erhålls. Magnesiumklorid sprids i form av flingor, hanteras på samma sätt som Kalciumklorid och skeppas till Sverige från Europa. Både Magnesiumklorid och Kalciumklorid kan vid kraftig nederbörd urlakas, vandra nedåt i gruslagren och därigenom mista sin funktion. Dustex/Listab är i stort sett likartade produkter med olika namn beroende på olika leverantörer. Medlet utvinns vid tillverkning av pappersmassa. Då cellulosa skiljs från lignin övergår ligninet till en vattenlöslig lignosulfonat. För Saltlösning REV vill slå ett slag för att testa dammbindning med saltlösning. Detta mot bakgrund av en utvärdering dåvarande Vägverket Produktion (i dag Svevia) utförde tillsammans med Högskolan i Dalarna. Utvärdering av dammbindningsmedel pekar på goda effekter av att använda saltlösning. Försöken visar att det går åt mindre saltgivor, vilket därmed bör resultera i totalt sett mindre miljöbelastning. Nackdelen är att blandnings- och spridningsutrustning måste anpassas och att sådan utrustning heller inte finns tillgänglig på alla orter i landet. Ett förslag är att kontakta den lokala driftentreprenören för de statliga vägarna och undersöka möjligheten att köpa denna åtgärd. Några kom ihåg: Kolla upp prisskillnader för respektive dammbindningsmetod, väg in för- och nackdelar. Rådgör med er entreprenör och samordna gärna med grannföreningarna. Här finns förmodligen en slant att spara. Börja i god tid Vänta inte tills er väg börjar damma utan förbered dammbindning redan på senvintern så att respektive utförare kan planera åtgärden i god tid. Dammbindning ska ske på ett fuktigt underlag. Vanligtvis är det nödvändigt att vattna vägen i samband med hyvling/dammbindningsåtgärder. Ett sista råd: Resultatet förbättras avsevärt om man låter körbanan packas med vattenbil eller liknande tyngre fordon. Text Leif Kronkvist Bulletinen Nr

16 JURIDIK Förening fick Länsstyrelsen att När en andelsägare i Föne-Movägens samfällighetsförening klagade på damm fattade Ljusdals kommun beslut att föreningens väg skulle dammbindas med salt senast den 15 maj varje år. Med hjälp av REVs advokat Uno Jakobsson upphävdes beslutet. Föreningen kan nu åter dammbinda med den metod och vid det tillfälle de anser lämpligast. Att det sommartid dammar från en grusväg, det vet både väghållare och boende utmed vägen, säger Uno Jakobsson. Båda parter har intresse av att det finkornigaste gruset hålls kvar på vägen. För vägföreningens del handlar det om att behålla vägkroppen farbar och i gott skick. Föne-Movägens SFF bedriver redan en väl fungerande väghållning som även omfattar dammbindning. Det var alltså inte att vägen ska dammbekämpas som samfällighetsföreningen vände sig emot. Invändningen gällde att kommunen angav saltning som enda metod och en tidsbegränsning som inte tog någon hänsyn till de faktiska förhållandena i Ljusdals kommun. För föreningen handlade det också om att ta reda på ifall dammet kunde anses som skadligt och vad som var rimligt att ålägga väghållaren att göra åt problemet. Att bakgrunden till anmälan av dammproblemen troligen var tillfälligt ökad lastbilstrafik pga en omläggning maj-juni 2008 av trafik från det allmänna vägnätet, gjorde också frågan speciell för vägföreningen. Beslutsgången Ljusdals kommuns Bygg- och Miljö- och Räddningsnämnd fattade beslut utifrån sin tolkning av miljöbalken. Med hjälp av REVs advokat överklagade föreningen kommunens beslut till Länsstyrelsen Gävleborg. Rent juridiskt finns det möjlighet för en Uno Jakobsson. Bara för att en miljönämnd säger något, så behöver det inte vara rätt. Vi hjälper gärna fler REVmedlemmar att överklaga, säger REVs advokat Uno Jakobsson. FOTO: MISSE N JOSEFSSON tillsynsmyndighet att utifrån sin tolkning av lagen förelägga enskilda, företag och föreningar olika saker. Eftersom det inte går att i detalj lagstifta om varje sak har lagstiftarna tänkt att det ska fungera så. Så för att miljöbalkens intentioner ska fungera ute i det praktiska livet krävs att tillsynsmyndigheten ger riktlinjer. Dessa kan i sin tur prövas högre upp i rättsväsendet, i det här fallet i Länsstyrelsen. Argument mot saltning Det bör vara en förenings rätt att använda det dammbindningsmedel som är vägtekniskt och miljömässigt bäst för en aktuell vägsträcka. Saltning är bara en av många möjliga metoder. På Skogsstyrelsens hemsida finns en rad alternativ redovisade. Argument mot tidpunkten Att fastställa ett sista datum till den 15 maj innebär att låsa föreningen till att utföra dammbindning innan väderlek och vägförhållanden är lämpliga. Bästa tiden att hyvla och dammbinda en väg är när tjälen gått ur marken och vägbanan fortfarande är fuktig. Väderleken i Ljusdals kommun innebär att det vissa år är risk för snö på vägen långt in i maj och ofta inte tillräckligt torrt för hyvling av vägbanan. Länsstyrelsens bedömning Det visade sig att Länsstyrelsen Gävleborg inte delade kommunens syn på saken: För att en tillsynsmyndighet skall vidta åtgärder krävs att det kan antas föreligga risk för olägenheter för människors hälsa eller miljö (jmf Miljödomstolens dom, M ). Det rör sig i ärendet om en grusväg som enligt ordföranden i Föne-Movägens SFF dammbinds. Hyvling sker när tjälen har gått ur marken. Det har inte framkommit att damning från sådan väg kan antas innehålla hälsovådliga partiklar och förekommande 16 Bulletinen Nr

17 JURIDIK upphäva kommunens beslut damning måste enligt Länsstyrelsens mening anses vara en mindre störning som inte torde medföra risker för hälsan. Vad anmälaren (Kommentar: REV har bytt ut namnet mot anmälaren) har anfört i övrigt föranleder inte heller någon annan bedömning. Sammantaget anser Länsstyrelsen att det saknas skäl att ingripa med stöd av miljöbalken i form av föreläggande. Överklagandet skall därför bifallas och nämndens beslut upphävas. Föne-Movägens SFF fick alltså rätt i högre instans och kunde fortsätta dammbinda vägen på det sätt de bedömde lämpligast. Frågan är om det hade kunnat gå på annat sätt: Om det vid en utredning visade sig att föreningen fullständigt struntade i att dammbinda vägen hade troligen bedömningen sett annorlunda ut. I det här fallet räckte det att vi i rätten sa att den här föreningen dammbinder, men på tidpunkter då det är lämpligt ur väderlekssynpunkt. REV hjälper till Länsstyrelsen ansåg också att störningen var för liten för att man rättsligen skulle ingripa och ge ett vitesföreläggande om det inte följdes. Det som är bekymmersamt för en vägförening är att om man får ett vitesföreläggande av det här slaget så krävs det oftast att man anlitar någon form av expertis för att komma till rätta med det. I fallet Föne-Movägens SFF kunde vi hjälpa till. Men i många fall är det nog så att föreningar som får sådana här förelägganden bara accepterar faktum och utför det som ålagts dem. På REV får vi bara reda på problemen när någon ringer oss. Vi hjälper gärna våra medlemmar. Text Gunilla Hellström VÅRFINA VÄGAR När våren kommer efter en lång och kall vinter, upptäcker man allt för ofta att vägarna blivit slitna, ibland till och med ofarbara. Vi erbjuder allt ifrån enkelt underhåll av grusvägar till olika typer av asfaltbeläggningar skräddarsydda efter vägens behov. Vi hanterar stora och små jobb med samma noggrannhet. Vår erfarenhet och kunskap gör att vi kan bygga och underhålla grus vägar med dammbindning, samt beläggning med olika typer av asfalt. Förutom själva vägen erbjuder vi vägservicetjänster såsom dikning, dikesrensning och trumbyten. Vi besiktar även broar och reparerar eller sätter in nya vägräcken. Du hittar oss över hela landet. Läs gärna mer om oss på vår webbplats. Bulletinen Nr

18 VÄGHÅLLNING REVs styrelseordförande Sven Ivarsson berättar om: Röjning, dikning, löpande und FOTO: MISSE N JOSEFSSON Vilken standard ska vår väg ha? Måste vi röja och dika längs vår väg? Vems ansvar är vattnet? Som den som känner våra erfarna, kunniga, intresserade och nyfikna medlemmar förstår är det svårt att avhandla dessa frågor under ett seminarium på 45 minuter. När man på stämman i Södertälje fick chansen att ifrågasätta, bolla, byta erfarenheter, diskutera, blev det 15 minuters tidsöverdrag, som lätt kunde ha blivit en timme. Men roligt och intressant var det. Några generella, konkreta regler över vilken standard en enskild väg ska hålla finns inte. Enligt Pär Blomkvist, som forskar om väghistoria, så fanns det i de medeltida landskapslagarna vägnormer som innebar att en Kungsväg skulle hålla minst 10 alnar, byväg 6 alnar och kvarnväg 5 alnar. Dessbättre åberopas väl dessa inte så ofta i dag. Ekonomin avgör vägstandarden För de föreningar som är rättsligt bildade kan det framgå av lantmäteriförrättningen att vägen ska ha viss bredd eller att den ska ges en viss minsta bärighet eller dylikt. Men oftast är det upp till väghållaren att bestämma detta. Sedan ställer naturligtvis staten genom Vägverket vissa krav avseende bidragsvägarnas framkomlighet, trafiksäkerhet och så vidare. Motsvarande krav kan ställas av annan medfinansiär. Men mest konkret är det ändå medlemmarna som lägger standardnivån genom Sven Ivarsson. den budget som fastställs för vägens drift och underhåll. Om man till exempel avsätter tjugo tusen kronor för dammbindning så räcker det till ett visst antal saltgivor. Om det då inte varit en snäll vinter som gett pengar över eller styrelsen kunnat trolla med knäna så blir det inte mera saltat än budgeten medger. Medlemmarna får då nöja sig med detta och eventuellt på nästa stämma föreslå att budgetbeloppet för dammbindning ökas. I slutändan blir det medlemmarna på stämman som, beaktande vissa minimikrav från medfinansiärer, i god demokratisk anda och utifrån sin betalningsvilja avgör standarden på vägarna. I de fall betalningsviljan är otillräcklig och styrelsen bedömer att vägen med anslagna medel inte kan hållas i ett tillfredsställande skick lär stämman få söka en ny styrelse. För naturligtvis kan ingen ta ansvar för en verksamhet som inte är finansierad. Grundregeln kan sägas vara att vattnets naturliga väg får fastighetsägare tåla. Samlar väghållaren upp vattnet får denne ett ansvar för vidareledning till lämplig recipient. Röjning väghållarens ansvar Väghållaren är skyldig att genom röjning hålla borta växtlighet från vägområdet för att få bättre sikt och påskynda vägkroppens upptorkning. Ansvaret är väghållarens och det kan inte genom till exempel ett stämmobeslut läggas på respektive fastighetsägare att röja vid sin fastighet. I de fall stämman trots ovanstående ändå fattar ett sådant beslut gäller precis samma sak som i så många andra frågor, dvs att det går att genomföra mycket så länge alla är lojala och gör som majoriteten beslutat. Det är först när någon låter bli och hänvisar till väghållaransvaret som kollektivet får betala även för denne. Detta trots att de övriga lojalt har röjt sina egna gränser till vägområdet. Vad är ett vägområde? Vägområdet är det område som behövs för vägens bestånd, drift och underhåll. Förutom körbanan ingår dikenas slänter till bakslänts krön, eller till släntfot om vägen går på bank. Ansvaret gäller även röjning till fri höjd, minst 4,6 meter över vägen inom vägområdets fulla bredd. Alltså även utanför vägen över dikena, minst en meter från körbanekanten. Bussar och lastbilar med kapell behöver krängningsutrymme och fordonet kan gunga i sidled till exempel vid möte, rivs då ett kapell sönder kan det bli en kostsam historia. Om grenar från träd utanför vägområdet växer in mot och över vägen inom det fria rummet ska dessa tas bort. Eftersom grenarna kommer från växtlighet som andra råder över ska trädets ägare ges möjlighet att själv avlägsna grenarna. Görs inte detta får väghållaren låta utföra åtgärden på föreningens bekostnad. För högröjningen finns entreprenörer med speciella högröj- 18 Bulletinen Nr

19 VÄGHÅLLNING erhåll och vattenproblematik ningsaggregat, som utför arbetet på ett ur trafiksäkerhets- och arbetsmiljösynpunkt bra sätt. Lyssna med Vägverket om eventuell samordning för att slippa framkörningskostnader. FOTO: BENGT ALLFORS Viktigt att avvattna Vatten är bra, men i vägen hör det inte hemma. Vatten kan försämra bärigheten, orsaka halka, tjälskador och mycket mer. Det gäller att få bort vattnet från vägytan utan att det tränger ner i vägkroppen. För detta krävs tillräckligt tvärfall, bombering på raksträcka och skevning i kurva. Om vägen är så smal att vettig bombering inte kan fås med tillgängliga maskiner får ensidigt tvärfall övervägas även på raksträcka. Tvärfallet måste bibehållas genom riktiga underhållsåtgärder. Längst ut mot diket tenderar ofta växtlighet att slå rot. Efter en tid har växtligheten bildat en liten jordvall mellan diket och körbanan som hindrar vattnets vandring ner i diket. Denna sträng tas bort genom kantskärning, till exempel vid sista hyvlingen innan vintern eller i vårbruket. En stor del av materialet går att återanvända genom inblandning i slitlagret, varifrån det kommit. Väntar man för länge med den här åtgärden blir den besvärande genom mängden finmaterial och humus. Det går mycket lättare om man beskär årligen eller vartannat år. 3. Vägteknik Röjning och slåtter Ökad upptorkning Vägområde Kantskär regelbundet. Annars kan vackra växter bilda jordvall som hindrar vattnets vandring i diket. Vägdikena ska avvattna vägen och ta hand om eventuellt tillströmmande vatten från omgivningen. Dikesbotten ska ligga under terrassens underkant, vilket ger cm som minimidjup för dikena. Innerslänt bör luta 1:3, bakslänt 1:2. Grässvål och rotfilt i ytterslänt Vägverket bevaras. Förbättrad sikt 5,0 m Dika regelbundet Underhållsdikning planeras så att massorna hanteras rätt, eventuella samråd klaras ut och beslut tas om rätt maskininsats. Rätt entreprenör med lämplig maskin och kunnig förare kan innebära stora besparingar. Dikescykeln för enskild väg beräknas till 10 år. Det vatten som rinner ner i dikena måste ibland ledas bort från vägen i dikenas lågpunkter. Frågan är då var väghållarens ansvar slutar. Det är inte ovanligt att medlemmarna klagar över vatten som rinner in på tomt från vägen eller vägområdet. Generellt gäller att varje fastighetsägare är skyldig att tåla vattnets naturliga väg, tillrinning eller avrinning, som berör fastigheten. En fastighet belägen nedanför en väg eller högre beläget markområde får tåla att vatten rinner in på och ut från hans ägor. Ägaren kan acceptera eller åtgärda detta. Det är hans ensak. Om väghållaren däremot samlar upp vattnet med ett dike och leder det till en lågpunkt för att genom en trumma släppa ut det nedströms, får väghållaren ta ansvaret för att det leds till lämplig recipient. Text Sven Ivarsson Bulletinen Nr