Min IT-historia från 1963 och framåt.

Transkript

1 Hans-Åke Ramdén Timmermansgatan 20 A Uppsala Född hans-ake@ramden.se Tel: Min IT-historia från 1963 och framåt. 1 Uppväxt Jag växte upp i Växjö i en familj med fem barn där jag var det äldsta barnet. Min far arbetade på arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnden i Växjö och min mor arbetade som sjukbiträde på lasarettet i Växjö. Det var kärvt ekonomiskt för mina föräldrar men jag fick ändå förmånen att gå både i realskola och gymnasium vilket inte var självklart på 1950-talet. Jag började i 5-årig realskola efter årskurs 4 i folkskolan, d.v.s. jag gick nio årskurser innan jag började gymnasium. I Växjö introducerades 9-årig enhetsskola, det som några år senare blev 9-årig grundskola, tre år efter att jag börjat realskolan. 2 Vad ledde mig in på IT-banan Efter att ha tagit studenten på reallinjens matematiska gren i Växjö våren 1962, gjorde jag min militärtjänstgöring i Flygvapnet där jag merparten av min tjänstgöring var vid Blekinge Flygflottilj (F17) i Kallinge. Där fanns en släkting till mig vid namn Lennart Cranz som var flygmeteorolog. När jag hade några månader kvar till muck, kom han att fråga vad jag hade för planer efter militärtjänstgöringen. Eftersom jag inte hade några lysande betyg från min studentexamen (till viss del troligen orsakad av min lättja under gymnasietiden) hade jag själv orsakat att jag inte kunde komma in på några spärrade linjer t.ex. vid en teknisk högskola. Det fanns dock på den tiden alltid en utväg och det var att åka till Lund och vid universitetet där läsa matematik (som då var en icke spärrad utbildning) för att kanske senare bli lärare eller liknande. I alla fall sa Lennart Cranz till mig att jag borde tänka på ADB som han menade var framtiden. Och det är han som orsaken till att jag hamnade på denna banan. Tillfälligheter alltså. Jag hade vid den tiden varken sett en dator eller en hålkortsmaskin. Dessutom fanns det en allmän uppfattning att man behövde matematikkunskaper inom databranschen. 3 Mitt först jobb Så i brist på annat började jag söka jobb inom ADB-området och fick jobb på FOA:s datacentral i Stockholm som dataoperatör. FOA var alltså Försvarets Forskningsanstalt som väl närmast motsvaras av FOI nu för tiden. Jag muckade från F17 den 1 juni 1963 (pingstafton) och började jobba på FOA den 4 juni Sid 1 av 15 Version

2 Jag hade börjat inse vikten av att kunna engelska eftersom man skickade diverse manualer till mig innan jag började jobbet. Detta var en ny liten känga till mig eftersom jag hade slarvat med mina språkstudier under realskole- och gymnasietiden. Jag hade ju tänkt jobba med något med teknisk inriktning och såg då inte vikten av språkkunskaper. Men jag försökte läsa igenom de manualer jag blivit tillsänd i förväg och dök upp på min nya arbetsplats en tisdagmorgon. Efter att ha hälsat på mina chefer och kollegor fick jag direkt åka till IBM:s dataskola i Solna för att där lära mig programmera en dator typ IBM1401. FOA:s datacentral hade vid den tiden en stordator av typ IBM7090 med en IBM1401 som input/outputmaskin. Mer om det senare. IBM1401 var en tecken-orienterad maskin med ett assemblerspråk som hette SPS (Symbolic Programming System). Jag lyckades hänga med på den veckolånga utbildningen som naturligtvis var på svenska men med engelskspråkiga manualer. Den IBM1401 som FOA hade, var utrustad med ett primärminne på 4K tecken (1 tecken = 6 bits, inte som numera oftast 8 bits) d.v.s tecken. Den hade en kortläsare som läste hålkort (med upp till 80 tecken per kort) enligt Hollerith-kod (efter Herman Hollerith), en kortstans, en radskrivare, en hålremsläsare och två bandstationer. Som dataoperatör gick man på FOA precis som på många andra datacentraler i vita rockar innanför ett avgränsat område och alla användare fick lämna sina uppdrag i en kundmottagning, där man också hämtade resultaten från körningarna. Dataoperatörer arbetade också oftast i skift eftersom de dyra hårdvaruinvesteringarna måste utnyttjas maximalt. Personalstyrkan vid FOA:s datacentral hade ganska låg ålder vid den tiden, speciellt gällde detta operatörerna där de flesta var under 25 år. 4 FOA:s datoranläggning 1962 hade FOA investerat i en ny dataanläggning, som enligt vissa uppgifter, var en av nordeuropas största vid den tiden (man kan ju räkna storlek på så många olika sätt). I alla fall hade den kostat cirka 15 miljoner SEK i den tidens penningvärde. I centrum för anläggningen fanns en IBM7090, en med den tidens mått ganska kraftfull beräkningsmaskin med instruktioner bl.a. för flytande räkning (Floating Point Arithmetic) som var viktigt för teknisk-vetenskapliga beräkningar. Den hade ett primärminne av 32K ord à 36 bits (vilket motsvarar 192K tecken à 6 bits). Den var helt bandorienterad d.v.s. hade inget skiv- eller trumminne. Den hade 12 bandstationer, men ingen kortläsare eller skrivare (utöver vad konsolfunktionen hade). För att använda denna dyra dator optimalt hade man alltså en input/outputmaskin IBM1401 för att göra de långsamma operationerna som att läsa hålkort och skriva ut resultat på radskrivare. Man läste in en hel sats av jobb från hålkort (s.k. batchvis bearbetning) till magnetband. När turen kom att köra denna sats av jobb, monterades detta magnetband på en av bandstationerna på IBM7090, varefter jobben kördes ett och ett i serie. Det fanns alltså ingen multibearbetning. De printresultat som jobben genererade skrevs på ett annat magnetband, som när alla jobben i batchen var klara, flyttades tillbaka till IBM1401 för utskrift på radskrivare. Sid 2 av 15 Version

3 Av de 12 bandstationerna, var alltså två reserverade för in- resp. output. Vidare fanns operativsystemet, som för övrigt hette IBSYS, och andra systemprogram som kompilatorer och liknande, på ett band som alltså belade en bandstation. Kompilatorer behövde också slaskutrymme för temporära filer som alltså upptog ytterligare några bandstationer. Så i slutändan fanns bara tre eller fyra bandstationer som olika kundjobb kunde utnyttja för att läsa och skriva datafiler. Ordet interaktiv terminal kunde vi knappt stava till vid den tiden. Så gott som all data matades in via hålkortstansar (såg ut som skrivmaskiner men med funktionen att stansa informationen på hålkort). Fysiskt var hålkorten av storleken 187*83 mm och hade plats för 80 tecken. Storleken lär ha valts att vara samma som en amerikansk endollarsedel i början av 1900-talet. Både program och data fanns på hålkort med olika styrkort för att skilja olika jobb såväl som program och data åt. Det gällde att hålla ordning på kortbuntarna, det var inte roligt att tappa dem eftersom det kunde vara svårt att då återskapa rätt ordning. De flesta av de jobb som kördes på FOA:s IBM7090 använde programmeringsspråket FORTRAN (FORmula TRANslator), men vissa jobb utnyttjade också assemblerspråket som hette MAP (Macro Assembly Program) för att göra vissa delar av jobbet effektivare än den kod kompilatorn kunde generera. Om jag minns rätt fanns det också en ALGOL-kompilator för IBM7090. Effekten av att ha en anläggning av detta slag där man körde batchar av jobb, var för kunden att efter man lämnat in sitt jobb i kundmottagningen kunde det ta flera timmar (eller över natten) innan man fick se resultatet. Hade man riktig otur hade man skrivit fel i sina styrkort och inget blev gjort. Likaså om man hade gjort ett syntaxfel i programmet klagade kompilatorn och inget blev kört. Vidare kunde man ha gjort ett tankefel i programmeringen så att jobbet gick fel. I alla dessa fall fick man rätta sina kort och göra ett nytt försök. Realistiskt hade man alltså inte mer än två (i lyckliga fall tre) försök per dygn. Det kunde alltså vara tidsödande att avlusa ett program 4.1 Lite tekniska data Jag har inte sett några MIPS-siffror för IBM7090 men jag uppskattar det till 0,15 MIPS (Miljoner Instruktioner Per Sekund). Kortläsaren (IBM1402R) till IBM1401 läste 800 kort/minut Kortstansen (IBM1402P) till IBM1401 stansade 250 kort/minut Radskrivaren (IBM1403) till IBM1401 skrev 600 rader/minut (papper i löpande bana). Bandstationerna (IBM729) var av rullbandtyp och kunde skriva 7 parallella kanaler (6 för data och en för paritetskontroll). De skrev informationen med en täthet av 200 eller 556 tecken/tum. Bandet kunde röra sig 75 tum/sekund vilket gav en teoretiskt maximal läs/skrivhastighet av tecken/sekund. Ville man skriva ut annan information än alfanumerisk, t.ex. grafisk fick man antingen skriva många olika tecken på samma rad och på så sätt ge en grafisk känsla, eller om man ville ha bättre grafik fick man låta sitt jobb använda speciella plotter-subrutiner som kunde skriva information på ett magnetband som senare flyttades till en pen-plotter av märket Calcomp. Sid 3 av 15 Version

4 Under min tid vid FOA fick jag tillfälle att gå ytterligare programmeringskurser, för att lära mig såväl FORTRAN som assemblerspråket MAP för IBM7090. Visserligen var jag fortfarande dataoperatör men kunde nu både skriva och testa ut såväl egenskrivna som andras program. Så kanske förvaltade jag mina möjligheter väl. IBM:s eget folk nyttjade också FOA:s datacentral eftersom det var den enda IBM7090 som fanns i Sverige. I slutet av 1963 började några IBMare köra ett mycket speciellt program som IBM hade väldigt mycket hyschhysch kring. Det visade sig senare vara en simulator av den kommande IBM360-serien som annonserades i april 1964 och denna simulator fanns bara utvecklad för IBM7090 vid den tidpunkten. Alla skrivare vid denna tiden skrev utdata på papper i löpande bana. Det krävde efterbehandling av papperet om man ville ha resultatet i lösblad. Det fanns speciell utrustning för att dela papperet, antingen klipp- eller riv- maskiner. Ville man ha flera kopior av utdata (och inte skriva det fysiskt flera gånger i skrivaren) kunde man ha papper i löpande bana med 2, 3 eller 4 exemplar som var hopsatta med karbonpapper i löpande bana där emellan. Så det fanns även speciell efterbehandlingsutrustning som kunde separera bort karbonpapperet. 4.2 Nackdelar med tecken uppbyggda med 6 bits Tecken med 6 bits, s.k. BCD-kod (Binary Coded Decimal), ger enbart 64 olika kombinationsmöjligheter, så man hade bara plats för versalerna A-Z, siffrorna 0-9 och diverse specialtecken varav tre blev ersatta för användning till Å, Ä och Ö. I och med IBM360-serien introducerades 8 bitstecken (byte eller oktett) som medgav 256 kombinationer. Då får man möjlighet att representera såväl versaler som gemener, siffror och ett stort antal specialtecken. IBMs 8-bits kod kom att heta EBCDIC (Extended Binary Coded Decimal Interchange Code). Det finns också 7-bits och 8-bits varianter i en annan teckenuppsättning, nämligen ASCII (American Standard Code for Information Interchange). 5 Uppsala Universitets Datacentral (UDAC) Under 1964 hade Sveriges Riksdag fattat beslut om att inrätta fem universitetsdatacentraler. Den första som sjösattes var den i Uppsala. I början av 1965 hade min dåvarande hustru sett en annons att Uppsala Universitet sökte folk för att bemanna en nyinrättad universitetsdatacentral. Hon pushade för att jag skulle söka vilket jag också gjorde, närmast med baktanke att söka tjänsten som chefoperatör, men den visade sig redan vara så gott som tillsatt och jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att bli driftsystemprogrammerare, d.v.s. installera och underhålla operativsystem, kompilatorer och annan systemprogramvara. Jag tyckte den tjänsten var ännu mer spännande och accepterade den och jag påbörjade min anställning där den 1 april 1965 då datacentralen formellt inrättades. Jag hade, som tidigare sagts, redan gift mig och var sedan ett halvår tillbaka också pappa till en pojke, Jonas. Dessförinnan hade chefen, Werner Schneider, och hans närmaste män Klaus Appel och Göran Pettersson redan utvärderat och tillsammans med Statskontoret, fattat beslut om inköp av Sid 4 av 15 Version

5 utrustning. Det skulle bli en dator av typen Control Data 3600 (CD3600) med två stycken input-output-datorer typ CD8090. I ett första skede var vi cirka 20 anställda, de flesta relativt unga. En chef, Werner Schneider, som var 30 år, och några väsentligt äldre, men de flesta andra i årsåldern Jag skulle tro att medianåldern då var 23 år. Och de närmast följande åren ökade medianåldern ett år per år. Medan dataoperatörerna, när de inte satt vid datorkonsolerna, hade skrivbord i något som kan liknas vid ett enkelt kontorslandskap, satt den övriga personalen, t.ex. programmerare/systemerare i en- eller tvåmansrum. Maskinen anlände i början av maj 1965 och efter installation skedde högtidlig invigning av universitetsråd (Gunnar Wijkman) och ecklesiastikminister (Ragnar Edenman). Den senare blev 1967 landshövding i Uppsala län. CD3600 var en maskin som var drygt dubbel så snabb som IBM7090 och hade modernare operativsystem. Det var kontrakterat att operativsystemet skulle vara baserat på ett trumbaserat massminne, men denna version av operativsystemet Drum SCOPE, var ännu inte leveransklar så vi fick börja med ett bandorienterat system Tape SCOPE, i funktion liknande det på FOA:S IBM7090. Så till att börja med hade man precis samma teknik med input/outputmaskin (CD8090) för att göra de långsammare funktionerna kort-till-band och band-till-skrivare. Och man flyttade band mellan CD8090 och CD UDAC bland de första med remote-batch anläggningar En helt ny sak för Sverige var att UDAC skulle erbjuda service till övriga universitet tills dessa fått sin egen anläggning. Det ingick i kontraktet med Control Data att ett sådant remotebatchsystem skulle finnas. Så CD-anställda och UDAC-anställda jobbade tillsammans för att utveckla detta. Därför utrustades fyra platser med remote-batch anläggningar baserade på CD8090 och tillhörande kortläsare och skrivare. Dessa var i sin tur förbundna med en CD8090 på UDAC som via telefonlinjer tog emot jobben. Några remote-batch anläggningar var anslutna via fast telefonlinje (2400 bits/sekund), andra över uppringd linje (1200 bits/sekund). I olika skeden var Lantbruksuniversitetet i Ultuna, Kvantkemiska institutionen i Uppsala, KTH i Stockholm, Stockholms Universitet, Lunds Universitet och Umeå universitet uppkopplade mot UDAC via detta system. De olika remote-batchanläggningarna skickade sina jobb parallellt till UDAC:s CD8090 som skrev dessa på ett magnetband som sedan flyttades till CD3600 för bearbetning. När jobben sedan kördes skrevs utskriftsinformationen på ett annat band som sedan flyttades till den CD8090 som hade kontakt med remote-batchanläggningarna och utskrifterna skickades tillbaka över telefonnätet till respektive anläggnings skrivare. Det dröjde nog till 1967 innan det modernare operativsystemet Drum SCOPE sattes igång på UDAC. Då låg operativsystem, kompilatorer och diverse andra systemprogram på ett trumminne. Trumminne kan liknas vid skivminne, men medan skivminne måste både söka sig till rätt spår och invänta rätt vinkel på varvet för att hitta rätt information, är trumminne effektivare då det bara behöver vänta på rätt vinkel på varvet. Men i gengäld är trumminne Sid 5 av 15 Version

6 dyrare och har lägre lagringskapacitet. Två trumminnen à 512K ord (à 48 bits) installerades och hela hanteringen av jobb blev enklare. Nu kunde vi ha flera processer igång samtidigt, dock bara ett kundjobb åt gången. Men vi kunde låta CD3600 i bakgrunden läsa in ett jobb från kortläsare till en inkö på trumminnet samtidigt som en annan process i bakgrunden skrev ut på skrivare från en utkö och ett tredje kundjobb exekverade. 5.2 Tekniska data CD3600 med 32K ord (à 48 bits) primärminne. Motsvarar 256K tecken (à 6 bits). Processorhastighet cirka 0,3 MIPS 2 st trumminnen à 512K ord (à 48 bits) 2 st CD603 bandstaioner för 7-kanals rullband (200 eller 556 tecken/tum) 8 st CD604 bandstaioner för 7-kanals rullband (200, 556 eller 800 tecken/tum) 1 st CD8090 som input/outputdator för CD st CD8090 som nav i remote-batchnätet 1 st CD405 kortläsare 1200 kort/minut 2 st CD501 skrivare à 1000 rader/minut (upp till 136 tecken/rad) (papper i löpande bana) 1 st CD415 kortstans 250 kort/minut På varje av fyra remote-batch anläggningar fanns: 1 st CD st långsammare kortläsare 1 st långsammare skrivare På Akademiska sjukhuset i Uppsala hade UDAC också utrustning, en IBM1440, som hade nätverksförbindelse ner till UDAC. 5.3 Föreläsare och författare Jag var ju gift sedan hösten1963 (då 20 år gammal) och sedan september 1964 far till Jonas och i juni 1966 också till Teresia. Tack vare den unga personalstaben och en mycket positiv chef, var Jonas och Teresia ganska ofta med mig på jobbet. De växte så att säga upp i datamiljön. När Jonas och Teresia sedan hade kommit upp i sena tonåren kom de också att arbeta extra på UDAC under lov (och ibland kvällar). Rent personligt hade jag ju kommit in lite bakvägen till en universitetsdatacentral, eftersom jag då inte hade någon akademisk examen. Men jag läste bl.a. matematik och numerisk analys vid sidan av mitt heltidsjobb på UDAC. Det visade sig att, i brist av formellt utbildade lärare, jag och flera av mina kollegor blev engagerade som lärare och föreläsare både på universitet och andra konferenser/kurser. Och därigenom blev det så att jag undervisat i delkurser, framför allt på Institutionen för Informationsbehandling, fram till början av 1970-talet, både i programmering (FORTRAN, ALGOL, COBOL, COMPASS CD3600 assembler, IBM370 Assembler) och i operativsystemkunskap. Därefter började institutionerna själva få tillgång till formellt utbildade lärare. Efter att undervisat i programmering och skrivit kompendier i samband med dessa utbildningar har jag också varit medförfattare till några böcker inom geovetenskaperna. Jag blev också ombedd av ett holländskt/amerikanskt förlag, Elsevier, att skriva en bok. Denna bok, JCL and advanced FORTRAN programming, skrevs naturligtvis på engelska och blev utgiven 1974 och spridd över hela världen. Det är en intressant upplevelse att en gång i sitt liv Sid 6 av 15 Version

7 gjort något sådant. Med tanke på mitt dåliga engelskaresultat i gymnasiet/studenten var det en triumf när jag var i Växjö, att åka hem till min gamle engelskalärare, Stellan Abrahamsson, och överräcka ett exemplar av boken. Och till honom säga att även hopplöst dåliga elever kan bättra sig, det är aldrig för sent att lära sig. 5.4 UDAC utvecklar lönesystem En annan händelse inträffade i oktober Personalavdelningen på Universitetet hade haft stora problem med löneutbetalningar i deras helt manuella system. Universitetets förvaltningschef, Gunnar Wijkman, visste att man haft lika kaotisk situation på universitetet i Lund men att man där hade börjat anlita Lunds kommuns hålkortsavdelning. Vidare hade Statskontoret under några år arbetat med att utveckla ett lönesystem (gick under namnet det Malmströmska systemet ) som skulle bli allmänt tillgängligt för olika myndigheter från januari Den 1 januari 1967 skulle ju testkörningar med Malmströmska systemet börja hos två myndigheter. Men Gunnar Wijkman kontaktade UDAC-chefen Werner Schneider och undrade om inte UDAC kunde göra en hålkortsrutin på CD3600 som motsvarade den i Lund. Och Werner kom till mig och en kollega till mig, Bertil Janson, och frågade om vi kunde göra ett sådant som skulle vara i drift från den 1 januari 1967, alltså tre månader senare. Vi sa att om ambitionsnivån var motsvarande en hålkortsanläggning skulle vi säkert kunna ställa upp. Så vi hade åtagit oss att fixa ett enkelt lönesystem på tre månader och som skulle köras under ett år. Eftersom Bertil J och jag själv var mycket kunniga i FORTRAN beslöt vi själva att skriva lönesystemet i FORTRAN för att inte förlora tid. Själv hade jag vid den bara lite erfarenhet av COBOL, som annars kanske hade varit det naturliga valet. Vi hade ju som sagt lovat att göra ett system som skulle klara det som Lunds kommuns hålkortscentral kunde göra åt Lunds Universitet, men självklart fick löneavdelningarna ut mycket fler olika listor med vårt system. En vecka senare ringde man från UKÄ (Universitetskanslersämbetet), senare kallat UHÄ (Universitets och Högskoleämbetet), ännu senare kallat VHS (Verket för HögskoleStudier). Man frågade då om vi kunde göra samma lönesystem för universiteten i Stockholm och Göteborg, Chalmers Tekniska högskola, Kungliga Tekniska Högskolan och Karolinska Institutet, d.v.s. ytterligare fem högskolor. Vi sa att om kunde acceptera samma programdesign för alla sex högskolorna skulle det vara möjligt. Och det gjorde man så när som på att vi fick myndighetsanpassa kontoplanen för hur saker och ting bokfördes. UKÄ lovade att ställa upp med användardokumentation och användarutbildning. En liten komplikation inträffade i november 1966 då SACO för första gången efter att statstjänstemän fått rösträtt tog ut ett antal medlemmar i strejk. Och det inkluderade en mängd beslutsfattare på högskolorna vilket försinkade lönesystemutvecklingen någon vecka. Allt indata stansades upp på hålkort, uppskattningsvis cirka st. Bertil J:s och mitt arbetsrum var i mitten av januari 1967 helt barrikaderat med lådor av hålkort för de sex högskolorna. Men den 25 januari 1967 fick cirka anställda vid sex högskolor sin lön via detta system, nu döpt till UDAC-lön. Vidareutvecklingen av UDAC-lön skedde sedan av en grupp under ledning av Ulla Lindé medan jag och Bertil återgick till våra ordinarie arbetsuppgifter. Det visade sig senare att testkörningarna med det Malmströmska systemet inte fungerade tillfredsställande så det systemet lades ned i slutet av Då började Statskontoret jobba på Sid 7 av 15 Version

8 ett nytt Personaladministrativt informationssystem (PAI) som också skulle kunna betala ut löner. Vi på UDAC betraktades nu som lönesystemexperter och blev involverade i PAI-LÖN som senare kom att döpas om till SLÖR (Statens LÖneutbetalningsRutin). UDAC-lön, som även under några år användes av en del myndigheter utanför universitetsvärlden, kom att användas inom universitetsvärlden ända till år UDAC har även senare fortsatt att utveckla programmoduler för SLÖR. De skrivare (CD501) som fanns till CD3600 hade inga Å, Ä eller Ö, och det var inte enkelt att byta typuppsättning som på vissa andra skrivare. Detta innebar att vi under 1967 när lönerna fortfarande betalades ut via postgiroutbetalningskort och lönebeskeden skrevs ut på UDAC:s skrivare, vi översatte Å, Ä och Ö till A, A och O. Detta är ju numera ett bekant problem i URL-adresser på Internet. Bankerna hade dock börjat intressera sig för att få in lönerna från olika företag och myndigheter till bankkonton, så från 1968 kom alla löner från UDAC-lön att betalas in till bankkonton på Kreditbanken (statens bank som senare döpts om till PK-banken, Nordbanken och numera Nordea) som också skrev ut lönespecifikationerna. Och därmed försvann problemen med Å, Ä och Ö i samband med UDAC-lön. Vad som var typiskt för universitetsdatacentralerna var de knappa anslagen till utrustning, så UDAC (precis som andra universitetsdatacentraler) sålde också datatjänster på den öppna marknaden och då till marknadsmässiga priser medan forskning och undervisning på universiteten körde mycket billigt. Detta gjorde att förbättringar och utökningar av anläggningarna kunde göras tidigare än som annars hade varit fallet. De s.k. externa tjänsterna bidrog till driftkostnaderna och på så sätt gav forskning och undervisning mer kapacitet utan extra anslag. 5.5 UDAC ersätter CD3600 Efter sex års drift år 1971 med CD3600, beslöts att en ny kraftfullare och mer kostnadseffektiv anläggning skulle införskaffas. Efter mycken utvärdering tillsammans med Statskontoret av offerter hamnade valet på en IBM370/155 som kom att levereras Avgörande för valet var bland annat kravet från Institutionen för Informationsbehandling, som ville ha tillgång till ett terminalsystem där de olika terminalerna kunde köra valfri applikation. Vidare skulle flera kundprogram kunna köra samtidigt. Det byggde alltså på Time-sharing och multibearbetning. Den modell 155 som UDAC valde var en av de första i IBM:s 370-serie som var en vidareutveckling av IBM360-serien. Det visade sig dock något år senare att den saknade en väsentlig funktion som IBM då introducerade nämligen virtuell minnesadressering. Den gamla CD3600-datorn på UDAC kom att flyttas till Stockholms universitets Fysiska institution som hade många specialanpassade program för denna datortyp. Precis som 360-serien, så kunde IBM370/155 bara adressera primärminnet med reella adresser och dessutom tillät arkitekturen bara att man i sina program kunde adressera upp till 16 MB (MegaBytes=Miljoner bytes à 8 bits). Men ytterst få anläggningar hade råd med 16 MB primärminne p.g.a. att de var så dyra. I UDACs fall köptes IBM370/155 med 512KB (KiloBytes=tusen bytes à 8 bits) primärminne och 4 st skivminnesenheter som kunde ha utbytbara skivpackar med lagringskapaciteten 100MB per styck, d.v.s. 400MB diskdata kunde nås samtidigt. Eftersom 512KB primärminne relativt snart visade sig i minsta laget Sid 8 av 15 Version

9 kompletterades detta med ett extra primärminne på 256KB. (Om jag minns rätt kostade detta extra primärminne cirka SEK och det var inte original IBM-minne, som skulle kostat ännu mer). Man gör sina reflektioner när man jämför med den egna PC:n, som jag har sedan några år tillbaka, som har 512MB primärminne, virtuell minnesteknik och hårddisk på 120GB. 5.6 Tekniska data 1 st IBM370/155 med 512KB primärminne (kunde ej hantera virtuell minnesadressering) 4 st IBM3330 skivminne med skivpackar à 100MB Initialt ersatta av 6 st IBM2314 skivminne med skivpackar à 28MB 4 st IBM3420 bandstationer för 9-kanals rullband (800 eller 1600 tecken/tum) 2 st IBM3420 bandstationer för 7-kanals rullband (200, 556 eller 800 tecken/tum) 1 st IBM2540R kortläsare 1 st IBM2501 kortläsare 3 st IBM1403N1 radskrivare (papper i löpande bana) 8 st IBM3270 terminaler Initialt ersatta av 8 st IBM2260-terminaler Mjukvaran bestod bland annat av: Operativsystemet MVT (Multitasking with Variable number of Tasks) med tilläggssystemet HASP (Houston Automatic Spool Priority system) Terminalsystemet TSO (TimeSharing Option) Kompilatorer för bl.a. FORTRAN, COBOL, ALGOL, Assembler m.m. 5.7 Terminalsystem Behovet av effektivare hantering av program och data gjorde att trycket ökade att få igång ett effektivt system för terminalhantering. TSO på den anläggning vi hade på UDAC vid den tiden var väldigt resurskrävande och det innebar att Institutionen för Informationsbehandling fick två st tvåtimmarspass per dag för att köra TSO (samtidigt som vi då stoppade batch). Andra tider på dygnet körde vi bara batchkörningar. En annan orsak till att TSO inte blev allmänt använd var att TSO var mycket anpassad till IBM:s 3270-terminaler, som var relativt dyra. Vi ville kunna köra billigare terminaler baserade på Teletype-33 protokollet (ett asynkront protokoll) GUTS För att tillgodose dessa krav började vi använda GUTS (Gothenburg University Terminal System, alltså ett svenskt system från UDAC:s systerdatacentral i Göteborg). Framför allt var detta ett effektivt sätt att mata in och redigera program och data för att sedan skicka in jobb för batchbearbetning. I GUTS:s redigeringsprogram fanns syntaxkontroll som gjorde att många fel upptäcktes direkt och kunde därmed rättas innan det skickades för bearbetning. Man slapp alltså jobbet att hantera de fysiska hålkortsbuntarna. Vidare fanns i GUTS möjlighet att skriva kommandoprocedurer för olika ändamål. Sid 9 av 15 Version

10 5.7.2 Billigare terminaler De första terminalerna vi hade var av typ skrivmaskinsterminaler som kunde skriva upp till 30 tecken per sekund (motsvarar 300 bps = bits per sekund) men ganska snart kom behovet av snabbare överföring och då började man använda alfanumeriska, ointelligenta bildskärmsterminaler (oftast med kapaciteten 24 rader à 80 tecken). Med dessa kunde vi köra 1200 bps, som senare blev förbättrat till 9600 bps. Vi fick vid den tiden en debatt med många användare om eventuell farlig strålning om man satt länge vid bildskärm. Själv tror jag att många som var rädda för att datorisering skulle leda till att de miste sitt jobb och därmed vantrivdes, var de som oroade sig mest för strålning. Vi som bara såg nytta av bildskärmar, oroade oss inte Dyra modem Men även om modem för asynkron överföring var billigare än de för synkron överföring (IBM3270), blev modemhyra och telefonkostnader snabbt ganska höga. Därför var vi en liten grupp som inom UDAC (som hade lokaler i tre närliggande kvarter) började dra egna kablar och anslöt terminalerna via s.k. nollmodem. Vi utvecklade också hårdvara som simulerade modemfunktion både mot terminal och dator UPNOD Men för att nå andra universitetsanvändare i Uppsala som ju finns spridda över ett mycket stort område var vi tvungna att ta till andra grepp. En forskargrupp vid Tekniska Institutionen vid Uppsala universitet utvecklade då, med idéer från UDAC, ett terminalväxelnät i Uppsala för asynkrona terminaler. Detta terminalnätverk kom att kallas Upnet och terminalväxlarna kom att produktifieras och tillverkas/säljas av ett nybildat bolag, UPNOD GUTS med äkta time-sharing Något år efter att GUTS introducerats på UDAC kom också funktionen att kunna exekvera (köra) valfritt program på samma sätt som i TSO. Detta gjorde att UDAC kunde erbjuda denna tjänst till alla kunder, dock med vetskap att IBM 370/155 hade begränsad kapacitet. TSO kom därefter att bara köras vid mycket speciella tillfällen. 5.8 MIMER UDAC insåg tidigt att de databasmodeller som fanns på marknaden t.ex. hierarkiska och nätbaserade modeller inte var praktiska i vissa sammanhang. Relationsdatabaser hade börjat dyka upp. Dock var de flesta knutna till ett speciellt maskinsystem/operativsystem. Så UDAC beslöt att utveckla ett eget, maskinoberoende, system som kom att heta Mimer. De första versionerna började sättas i drift Mimer kom sedan att överföras till ett separat bolag, Mimer, som vidareutvecklat såväl relationsdatabassystemet självt som tilläggsmoduler. Mimer har varit mycket framgångsrik i tester gentemot konkurrenter (t.ex. Oracle), men tyvärr inte haft en tillräckligt god marknadssida för att ta stora marknadsandelar. Men många kunder kör fortfarande Mimer. Sid 10 av 15 Version

11 5.9 Minidatorer Parallellt med att programsystem utvecklades på UDAC:s stordator kom många applikationer att utvecklas på mindre datorer. Exempel på dessa var PDP-8, PDP-11 och VAX från Digital, Nord-10 från Norsk Data o.s.v. Det gällde i synnerhet om de skulle styra någon speciell utrustning t.ex. strålbehandling i samband med cancerbehandling IBM 370/155 byggs ut Den ursprungliga konfigurationen visade sig ganska snart vara otillräcklig inte minst när det gällde lagringskapacitet på skivminnen. Så fler diskenheter inköptes, oftast från s.k. PCMleverantörer (= bolag som säljer IBM-kompatibel utrustning) eftersom dessa var avsevärt billigare än original IBM. Det visade sig att dessa utrustningar var väl så driftsäkra som IBM:s egen. Men fortfarande hade UDAC:s dator ingen möjlighet att använda virtuell minnesteknologi. Efter hand som modernare skivminnesarkitekturer annonserades av IBM, skaffade sig också UDAC sådana t.ex. kompatibla med IBM , 3350, och För varje ny arkitektur förbättrades pris/prestanda både vad gäller läs/skrivhastighet som kostnad per lagrad byte. Det dröjde till slutet av 1970-talet innan UDAC hade råd att skaffa en begagnad IBM 370/158 som hade möjlighet att köra virtuell minneshantering. Men det skulle dröja ytterligare något år innan UDAC började använda ett operativsystem, MVS/SP med JES2, som kunde dra nytta av det. Maskinparken utökades också med IBM-kompatibel dator från BASF (egentligen en Hitachi), den första BASF-datorn i Sverige. Likaså kompletterades bandutrustningen med kassettband kompatibla med IBM3480. På utmatningssidan hade tidigare tillkommit en mikrofilmsplotter, och senare också en XEROX9700 som skrev på lösbladspapper i A4-format. Då kunde vi skriva både alfanumerisk text och grafisk utmatning och vrida utmatningen 90 grader, något som vi tar för givet idag vid vår PC Externa nätverk I slutet av 1970-talet började man på allvar se behovet mellan universiteten att kunna samarbeta inom olika forskningsprojekt. I USA (och NATO-länder) hade man sedan länge haft ett nätverk ARPA-net. Inom Sverige skapades SUNET som var de första stegen i Sverige till Internet. Jag var med i de första arbetsgrupperna i SUNET i början av 1980-talet på samma sätt som jag var med i den arbetsgrupp för det gemensamma nätverk som skulle byggas upp av de högenergifysiker som forskade vid CERN i Genève. Från Sverige var bl.a. Gustav Werner Institutet i Uppsala med. Från början var man inställd på att använda protokollet X.25 men plötsligt fick man klart för sig att grunden för ARPA-net (TCP/IP) var mycket billigare och snabbare att implementera. Så man ändrade alltså sig och fick ett Internet liknande system trots att TCP/IP inte har samma inbyggda datasäkerhet som X.25. Som Internet-användare kan man också komma ihåg är att web-språket HTML utvecklades av CERN. Sid 11 av 15 Version

12 5.12 Ansvar Jag fick förtroendet att under många år leda den s.k. driftsystemenheten vid UDAC d.v.s. den grupp som ansvarade för installation och underhåll av operativsystem, kompilatorer och övriga gemensamma program. Den var från början tre personer men växte med tiden till sju personer. Jag fick också under något år ansvaret för driftavdelningen d.v.s. operatörerna. En av de saker jag minns att jag tryckte på var att prata på vanlig svenska när man talar med våra kunder över disken vid kundmottagningen. Jag betonade att man inte kan gå ut och säga att vi är sena för att vi var tvungna att IPL:a systemet (utan säga att vi var tvungna att starta om systemet). Det finns alltså en riktig jargong med fackuttryck på svengelska som den vanlige kunden inte känner till (även om han/hon är professor) 6 Sammanfattning Det som slår en när man tittar tillbaka är: Den fantastiska förbättringen av pris/prestanda. När jag köpte min första PC i slutet av 1980-talet kostade den cirka SEK och den var internt lika kraftfull (eller bättre) än den stordatoranläggning (IBM7090/IBM1401) på FOA som jag först arbetade med, och som då kostade SEK. D.v.s. en pris/prestandaförbättring på 1000 gånger och tar man sedan hänsyn till inflationen kanske ytterligare en faktor 10 skall tas med. Skillnaden i fysisk storlek. Trots att de maskiner jag arbetat med inte har varit elektronrörbaserade utan transistoriserade, var de första av mina datorer otroligt stora i volym med dagens mått mätt och avgav ganska mycket värme som behövde kylas bort. Lagringskapacitet på skivminne. De första skivminnena på IBM/360 kallades IBM2311 och hade lagringskapaciteten 5MB och var stor som ett mindre skrivbord. Idag har jag sedan några år en hårddisk till min egen Fujitsu/Siemens PC som kan lagra 120GB. Denna disk har yttermåtten 14*5*20 cm. Lagringskapacitet på bandminne. På 1960-talet hade vi rullband som hade bandlängden 2400 fot. Med teckentätheten 556 tecken per tum innebar det en teoretiskt maximal lagringskapacitet av 16M tecken. Idag kan man på en mycket mindre bandkassett lagra 500GB. Förbättringar i användarinterfacet. Idag har vi i allmänhet en intelligent PC som presenterar resultat o.dyl. på ett för applikationen lämpligt sätt. Med grafik, färg m.m. I början av 1960-talet var det i stort bara radskrivare som gällde även om det kom penplotters. All inmatning var tvungen att göras via hålkort/hålremsa. Förändringar i programmeringstekniken. Innan man fick virtuell minnesteknik måste man alltid programmera så att tabellerna man beräknade fann plats i minnet. Om det inte fick plats fick man själv i programmet läsa in del för del. Numera behöver man i praktiken inte tänka på sådant. Standardprogram. Idag använder vi i stor utsträckning standard-program som WORD, EXCEL, PowerPoint och nyttjar databassystem med hjälp av moduler som SQL. Detta gör att man snabbare får fram en produkt som genererar de önskade resultaten. WEB-sidor skapas t.ex. med system som Frontpage eller Dreamweaver. Sid 12 av 15 Version

13 7 Vad har hänt mig själv efter 1985? Jag arbetade kvar på UDAC till januari 1986 då jag efter en skilsmässa beslöt mig för att ta tillfället i akt att nappa på ett av flera erbjudande om jobb jag fått genom åren. Jag kom då att byta från kund- till sälj-sidan. Det var i sig en intressant upplevelse. Dock ska jag betona att de 21 åren på UDAC var mycket intressanta och produktiva. Med en mycket dynamisk och framåtsiktande chef, Werner Schneider, kom jag att bli involverad i en mängd olika projekt inom olika områden. Utan det goda samarbetet med Werner Schneider hade jag nog inte blivit den jag är. 7.1 BASF/Comparex Under en 15-månadsperiod arbetade jag här med sälj- och marknadsstöd av den PCMutrustning som BASF (efter den 1 januari 1987 omdöpt till Comparex) sålde. Det var i huvudsak utrustning från Hitachi, både CPUer och kringutrustning som skivminne, bandstationer, radskrivare och laserskrivare. Den laserskrivare som BASF började sälja, hade mycket bra noggrannhet och det dök därför upp frågan från tänkbara kunder om man kunde skriva streckkoder t.ex. EAN-koder. Efter att ha kollat med BASF i Tyskland fick jag veta att man inte hade (eller hade några planer på) någon sådan programvara. Därför skrev jag en egen programvara som kunde användas, och den visade sig vara så pass bra att kunder köpte skrivare bl.a. på grund av den funktionen. Det slutade med att innan jag slutade på BASF/Comparex att man gjorde en officiell produkt av min lilla programrutin. 7.2 Network Systems Corporation Från slutet av april 1987 har jag arbetat i amerikanska bolag. Network Systems Corporation (NSC) hade grundats 1974 av en man vid namn James Thornton med en produktidé, HYPERchannel. James Thornton var tillsammans med Seymour Cray chefsutvecklare av superdatorer vid Control Data. Och båda slutade i princip samtidigt från Control Data. James Thornton grundade som sagt NSC och Seymour Cray grundade Cray Research. NSC HYPERchannel var ett datoroberoende höghastighets lokalt nätverk som redan när de första kommersiella utrustningarna levererades 1976, kunde köra upp till 200Mbps (Miljoner bits per sekund). Jag hade även här huvuduppgift att vara sälj- och marknadsstöd framför allt i Norden. Detta var innan TCP/IP fått spridning så NSC utvecklade ett eget LAN-protokoll vid namn NETEX. Det mest intressanta här var att även om jag arbetade i det svenska dotterbolaget, var jag mycket involverad i design och utveckling av nya produkter både på Europanivå (Europa kontoret låg i Ascot väster om London) och vid huvudkontoret i Minneapolis. Så det blev mycket resor, något som jag själv tyckt vara roligt. HYPERchannel kunde också användas för s.k. kanalförlängning framför allt av IBMkanaler. Typisk användning av denna funktion var vid konsolidering av datacentraler. Sid 13 av 15 Version

14 7.2.1 Mobiltelefon revolutionerar arbetet Jag fick vid min anställning hos NSC tillgång till min första mobiltelefon. Det var en NMT450-telefon från Panasonic som i praktiken var fast i bilen även om man kunde promenera med den under några timmar som en 4 kg tung axelväska. Därefter var batteriet slut. Den kostade vid inköpet i maj 1987 för min tjänstebil cirka SEK. Vi som var ute på fältet blev ju mycket mer tillgängliga med hjälp av mobiltelefonen. En liten episod när jag varit på semester och en måndag morgon var på väg från Växjö till Uppsala för att börja arbeta på tisdagen. Då ringde vår servicechef upp mig vid 1200-tiden på måndagen och undrade om jag redan var på väg hemåt när han ringde. Han bad mig då att på hemvägen passera en av våra kunder i Södertälje (ett stort bolag som tillverkar lastbilar och bussar). De hade sedan måndagsmorgonen haft problem med vår utrustning och kunde inte lösa det. Jag hade då kommit i höjd med Jönköping och hade då cirka 30 mil kvar till Södertälje. Jag ringde då till XX hos kunden som beskrev feldiagnosen, varvid jag relativt snart insåg att det var ett syntaxfel i hur man beskrev konfigurationen i deras HYPERchannel-nätverk. Jag bad honom rätta felet och på mindre än 10 minuter efter telefonsamtalet var systemet igång igen. Orsaken till problemet var att en annan kollega, YY, hos kunden hade gjort ändringar i konfigurationen på fredagseftermiddagen innan han gick på semester. Och på måndagen kom XX tillbaka från sin semester utan att veta att ändringar gjorts på fredagen. Och först när systemet startades om på måndagsmorgonen visade sig felet. Så gissningsvis satt 100 utvecklingstekniker och väntade från tidiga morgonen på att systemet skulle komma igång. Så man kan säga att 4*100 arbetstimmar gick förlorade och det kunde ha dröjt ytterligare 3 timmar innan jag kommit dit om problemet inte lösts via mobiltelefonen. Så genom en sådan kalkyl kan man säga att investeringen i mobiltelefon lönade sig med råge på bara denna incident. 7.3 StorageTek I början av 1995 blev NSC uppköpt av Storage Technology Corporation (StorageTek eller STK). Det innebar även att de svenska dotterbolagen slogs samman och jag hamnade hos StorageTek, med ungefär samma jobbfunktion. Jag fortsatte att vara involverad i design och utveckling av nya produkter inom den produktdivision jag arbetade. Framför allt inom området SAN (Storage Area Network) som allmänt sett var ett nytt område, men NSC hade ju jobbat med sådana problem förut (om än mest i stordatorsammanhang). Även om Minneapoliskontoret fanns kvar blev det nu också ett antal resor till Boulder i Colorado där StorageTek hade sitt huvudkontor. StorageTeks Europakontor låg i Woking, väster om London. I slutet av 2003 blev jag, då nyss fyllda 60 år, erbjuden avtalspension eftersom det kommit påbud att personalstyrkan skulle minskas (5-10 personer i Sverige skulle försvinna). Jag accepterade, och förstod 1,5 år senare troligen varför jag fått erbjudandet. StorageTek skulle snygga till sina siffror eftersom man var under uppköp från SUN Microsystem. Så Sid 14 av 15 Version

15 sedan hösten 2005 finns StorageTek som en division inom SUN medan de svenska dotterbolagen flyttade ihop under våren Egen firma Så jag startade en egen firma, Ramdén IT Konsult, för att kunna ta konsultuppdrag när och om projekt dyker upp. Men i övrigt har jag inte jagat några projekt. Så jag tillbringar min övriga tid på mitt sommarställe i Stockholms skärgård, träffar mina barn och barnbarn, går på gym i Uppsala och träffar min älskade Elisabeth i Sollentuna. Har det alltså ganska bra. 7.5 Mina barn Både Jonas och Teresia kom att helt eller delvis gå i mina fotspår. Jonas kom att hamna ITsidan först hos PK-banken sedan hos SEB. Teresia läste vidare på Tekniska högskolan i Linköping och arbetar sedan snart tio år på utvecklingsavdelningen hos SCANIA i Södertälje. Både Jonas och Teresia är gifta och har vardera två barn. Framtiden får väl utvisa vad dessa fyra barnbarn kommer att syssla med. Sid 15 av 15 Version