Det svenska arbetssättet för minskade näringsförluster - ett gott exempel

Transkript

1 Det svenska arbetssättet för minskade näringsförluster - ett gott exempel Vad har vi i Sverige gjort för att minska jordbrukets påverkan på haven? Så här i sommartider riktas fokus på havet och problemen med övergödning. Man får ofta höra att jordbruket inte gör tillräckligt för att komma tillrätta med problemen. Faktum är dock att ett mödosamt arbete pågått under mer än två decennier med siktet inställt just på minskade näringsförluster från åkermarken och transport av näring till haven. Effektiviteten i produktionen har ökat. Försäljningen av kvävegödselmedel till det svenska jordbruket minskade med ca 30 procent mellan 1985 och 2005 och fosforgödsel med nästan 60 procent samtidigt som skördarna varit relativt opåverkade. Från 1985 till 1995 minskade utlakningen av kväve från jordbruksmarken med 25 procent och mellan 1995 och 2005 med ytterligare 13 procent. Internationella åtaganden Sverige har skrivit på internationella konventioner för att minska föroreningarna till våra havsvatten. Målet för Helsingforskonventionen (HELCOM) är att skydda Östersjön från föroreningar från land, sjöfart och flyg. Oslo-Paris konventionen (OSPAR) har som mål att skydda och bevara de marina ekosystemen i Nordsjön och Nordostatlanten. Varje medlemsland i EU ska enligt det s.k. nitratdirektivet peka ut områden som är känsliga för nitratpåverkan och upprätta ett åtgärdsprogram med målet att minska näringsläckaget från jordbruket. I EU finns också IPPC-direktivet som genom samordnade åtgärder ska förebygga och minska föroreningar från bland annat stora djuranläggningar med svin och fjäderfä där förlusterna i form av nitrat och ammoniak kan vara stora. I och med att alla länder runt Östersjön utom Ryssland numer är medlemmar av EU blir lagstiftningen successivt allt mer lika mellan länderna. Det svenska åtgärdsprogrammet för växtnäringsförluster från jordbruket Redan år 1988 fattade den svenska riksdagen beslut om ett program för miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Jordbruksverket fick uppdraget att utforma programmet och åtgärder har införts främst i jordbruksintensiva och kustnära områden och omfattade till en början framför allt behovsanpassning av växtnäringstillförseln samt ökad andel höst- och vinterbevuxen mark. Programmet har under senare år utvidgats till att omfatta åtgärder för att även minska ammoniakförlusterna. Lagstiftning och ekonomiska styrmedel Under de första åren av Sveriges åtgärdsarbete skärptes mycket av lagstiftningen kring djurhållningen och djurens gödsel. Lagringsbehållare byggdes ut för att klara lagstadgad lagringstid. Regler infördes för en snabbare nedbrukning av gödseln i jorden. Vi fick regler om att marken ska vara bevuxen under höst och vinter. Lagstiftning, tillsyn och prövningsverksamhet för de större djurföretag som vill utvidga sin verksamhet har utvecklats under åren som gått och framför allt i samband med att Miljöbalken infördes i slutet av 1990-talet. För att begränsa användningen av handelsgödsel finns sedan 1980 särskilda skatter som grundas på innehållet av kväve och kadmium. Under senare år har dessa medel delvis använts i det svenska landsbygdsprogrammet för att finansiera åtgärder för vattenvård. Även styrmedel som avser att stimulera miljöåtgärder har ingått i det svenska åtgärdspaketet såsom ersättningar för att lantbrukarna anlägger skyddszoner längs vattendrag, odlar 1

2 fånggrödor som håller kvar näringsämnena under hösten efter skörd av grödan, minskar bearbetning av jorden under hösten och anlägger av våtmarker i jordbrukslandskapet. Forskning-, information och rådgivning Under 1990-talet genomfördes ett antal forskningsprojekt i fält som bl.a. bidrog till kunskap om när under året som det ur läckagesynpunkt är olämpligt att bearbeta jorden och tillföra gödsel. Lantbrukarna erbjöds under 1990-talet ett antal kurser och besök av rådgivare som visade på möjliga åtgärder som kunde göras för att minska näringsförlusterna. När Sveriges miljömål togs fram år 2000 drogs dock slutsatsen att för att komma längre i anpassningen behövdes ett med intensivt och uppföljande arbete på gårdarna. Greppa Näringen Arbetssättet Projektet Greppa Näringen startade år 2001 som ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF och länsstyrelserna i södra Sverige. Projektet leds av Jordbruksverket och länsstyrelserna upphandlar rådgivning av organisationer som Hushållningssällskap, Husdjursföreningar och andra rådgivningsorganisationer. Lantbrukare i jordbruksintensiva områden väljer mellan ett 20-tal olika rådgivningstema och får ett antal återkommande besök på sin gård. Rådgivare med olika kompetenser samverkar och kompletterar varandra. Exempel på vad som tas upp vid besöken är: gödslings- och fältstrategier, utfodring och stallmiljö, anläggning av våtmarker, säker hantering av växtskyddsmedel och beräkning av gårdens växtnäringsbalans och utlakning av kväve. Information samlas in från gårdarna före och efter rådgivning och miljöeffekterna för projektet kan följas. Rådgivning och information i Greppa Näringen är kostnadsfri för lantbrukaren. Han eller hon satsar sin tid och sitt engagemang. Finansieringen har skett genom landsbygdsprogrammet och pengarna har kommit från Svenska staten, EU och återförda skatter på mineralgödsel. Den årliga kostnaden har varit ca 30 miljoner kr. Det kan tyckas vara mycket pengar men ska jämföras med de ca 5000 miljoner som årligen används inom det svenska landsbygdsprogrammet. Vad har vi gjort, har det betytt något? Projektet har pågått i 7 år och successivt utvidgats. Efter att ha startat i Skåne, Halland och Blekinge omfattas idag större lantbruk och gårdar med djurproduktion i stora delar av Sveriges jordbruksintensiva områden. De utvärderingar som gjorts visar att miljöeffekter har uppnåtts både när det gäller att minska förlusterna av kväve till vatten och luft och av fosfor till vattendragen. Ett ledord har varit ökad effektivitet. Genom att trimma produktionen från utfodring av djuren till gödslingen på åkern kan förlusterna minimeras och mineralgödsel sparas. Genom att förbättra markstrukturen minskar förlusterna av fosfor genom ytavrinning, etc. Besöken har inneburit en avsevärd kunskapshöjning av den svenska rådgivare- och lantbrukarkåren och tvingat fram precisering av verksamma ofta lönsamma miljöåtgärder på gårdarna. Idag har drygt 7000 lantbrukare fått ett antal rådgivningsbesök på gårdarna, totalt ca , och alla Sveriges lantbrukare har vid några tillfällen fått skriftlig information från Greppa Näringen om verksamma åtgärder, hemsänt i brevlådan 2

3 Resultat Från en databas har en analys av 1400 gårdar utförts vilka i genomsnitt deltagit i projektet 2-3 år. Överskotten av kväve i gårdarnas växtnäringsbalans har minskat inom alla produktionsinriktningar. Allra mest på gårdar med grisproduktion. Användningen av kväve med mineralgödsel har minskat, mest på mjölkgårdarna. Rådgivningen har lett till att huvuddelen av fälten bearbetas senare på hösten än tidigare, vilket minskat kväveutlakningen. Alltfler gårdar har gått över till flytgödsel, framförallt på mjölkgårdarna, vilket minskar ammoniakförlusterna. Odling av fånggrödor, som fångar upp näringsämnen ur marken, har ökat inom alla produktionsinriktningar. Överskotten av fosfor har minskat på alla djurgårdar. På gårdar med grisproduktion, mer än halverats. Den årliga kväveutlakningen från jordbrukets åkrar beräknas sammantaget ha minskat med drygt 800 ton genom åtgärderna som vidtagits på Greppa Näringens gårdar. Den årliga ammoniakavgången till luften från Greppa Näringens gårdar beräknas ha minskat med 560 ton. Av kvävetillförseln till Östersjön står luftnedfallet av ammoniak och kväveoxider för en tredjedel. Den årliga fosforutlakningen från jordbrukets åkrar beräknas ha minskat med nära 20 ton genom åtgärderna som vidtagits inom Greppa Näringen. Rådgivningen får anses vara kostnadseffektiv, eftersom kostnaden för att minska kväveutlakningen via rådgivning bedöms vara ungefär hälften jämfört med rening i reningsverk. Hur vill vi arbeta med Greppa Näringen framöver? Trots de framsteg som gjorts med hjälp av lagstiftning, miljöersättningar och Greppa Näringen, visar modellberäkningar att utsläppen till Östersjön, både av kväve och fosfor, måste minska ytterligare av för att Östersjön ska tillfriskna. Jordbruksverket har nyligen för regeringen föreslagit åtgärder för att möta kraven i Baltic Sea Action Plan (BSAP) på ytterligare minskning av förluster från jordbruket, en kombination av lagstiftning, rådgivning och miljöersättningar och fortsatt verksamhet i form av Greppa Näringen. Att fortsätta att trimma systemen och öka effektiviteten och utnyttjandet av insatsmedel i produktionen, kommer att vara prioriterat även för att minska förluster från jordbruksproduktionen i form av växthusgaser såsom lustgas, metan och koldioxid. Att bjuda in fler lantbrukare till att tillsammans med en rådgivare gå igenom gårdens förutsättningar i Greppa Näringen kommer med all sannolikhet att ge ytterligare miljöeffekter. Varför exportera Greppa Näringen? Sverige har redan tagit de stora stegen. För att vi ska kunna fortsätt att producera på våra åkrar är det viktigt att motsvarande arbete som vi gjort även görs i övriga Östersjöländer. Det gäller främst att länderna bygger ut gödselbehållare och effektiviserar sin gödselhantering. Tanken har även väckts att försöka intressera länderna kring Östersjön för ett frivilligt arbete kring miljöåtgärder. Viss miljörådgivning pågår redan idag i länderna på andra sidan Östersjön, bl.a. rådgivning om de s.k. tvärvillkor som gäller för dem som vill ha gårdsstöd, men någon omfattande systematisk rådgivning är det sällan tal om. En informationskampanj i andra länder ska troligen inte innehålla exakt samma delar som den vi driver i Sverige men arbetssättet i sig bör man kunna dra lärdom av. Exempel på hur man skapar ett samarbetsprojekt, hur projektet kan finansieras, följas upp och utvärderas, samt hur man 3

4 pedagogiskt når lantbrukaren och tar till vara lantbrukarens engagemang är sådant som kan kommuniceras. Samtidigt måste vi i Sverige ta vårt ansvar och göra vad vi kan för att föra miljöarbetet ytterligare framåt med bibehållen konkurrenskraft i jordbruket i linje med betinget i miljömålen och BSAP. Hur ska vi gå tillväga? Greppa Näringen bör kunna fungera som ett mönster även för lantbrukare i andra länder. Ett första initiativ togs i Riga i december förra året med ett seminarium på initiativ från Länsstyrelsen i Stockholms län finansierat av SIDA och miljödepartementet, om hur miljörådgivning inom jordbruket organiseras och genomförs i de olika länderna kring Östersjön. En arbetsgrupp bestående av representanter för Jordbruksverket, LRF, WWF, Baltic University och en grupp från rådgivningsorganisationer och myndigheter i Lettland förberedde seminariet. Seminariet utmynnade i ett antal förslag till fortsatt arbete. Regeringen avser att satsa medel för ett arbete om rådgivning som ett redskap i miljöarbetet kring Östersjön och detta stöds av Jordbruksverket. I ett första skede satsas ca 3 milj. kr. Ett samarbetsprojekt startar i sommar under ledning av LRF och i samverkan med andra organisationer med erfarenhet av Östersjöarbete; SLU, Baltic University, WWF m.fl. för att exportera Greppa Näringen till andra sidan Östersjön. Tanken är att i första hand arbeta med ett program i enlighet med förslagen från Riga-seminariet. I programmet planeras att ingå utbyte av kompetens och erfarenheter om miljörådgivning mellan länderna kring Östersjön. Samverkan planeras för att finna gemensamma redskap för utformning av webbtillämpningar och checklistor för vad som bör ingå i god miljörådgivning. Bildande av nätverk mellan lantbrukare, rådgivare och tjänstemän som har intresse av miljöfrågor inom jordbruket kopplat till rådgivningsmetodik, finns också som en viktig tillämpning. Med tanke på hur det svenska åtgärdsprogrammet successivt växt fram i växelverkan mellan lagstiftningsåtgärder, stöd till miljöinvesteringar, tillståndsplikt, miljöersättningar, och tillämpad forskning tillsammans med kompetensutveckling av lantbrukarna, är dock slutsatsen att rådgivning måste ingå i ett större sammanhang för att bli effektiv. Detta är också en erfarenhet att dela med oss av till länder som inte kommit lika långt i miljöarbetet som Sverige. Vid ett erfarenhetsutbyte mellan länder kan även vi i Sverige få uppslag från andra länder som vi kan utveckla inom Greppa Näringen till nytta för de svenska lantbrukarna. Projektet inleds med att sondera intresset i olika länder och medel för samverkan kommer framöver att sökas från olika fonder vilka finansierar samarbetsprojekt mellan olika regioner kring Östersjön. Framförallt bör länderna uppmanas att lägga in kompetensutveckling och rådgivning i sina respektive landsbygdsprogram, eftersom alla EU-länder har samma redskap i form av Landsbygdsprogram. 4

5 BAKGRUNDSFAKTA Varför läcker det näring från jordbruket till havet? Utlakningen från jordbruket beror på flera faktorer och bara en del av dem går att påverka. Det går inte att ha en nollvision eftersom mark läcker naturligt och all odling medför att utlakningen ökar från marken. Ungefär hälften av läckaget till haven från Sverige kommer från naturligt läckage från skog och annan mark. Av de mänskligt påverkade utsläppen kommer 40 procent av både kvävet och fosforn från jordbruket medan 37 procent av kvävet och 54 procent av fosforn kommer från punktkällor, det vill säga reningsverk enskilda avlopp och industrier. Jordbruksmark innehåller från början stora mängder kväve och fosfor och den omrörning i marken som odlingen medför genom plöjning harvning och sådd gör att omsättningen i jorden ökar och näringsämnen frigörs. Det mesta tas upp av grödorna med en del hamnar längre ner i marken där den inte kan nås av växtrötterna. Den näringen förs istället vidare till grundvatten, diken och vattendrag och i slutändan hamnar den i haven. En betydande del av jordbruket utsläpp består i ammoniakavgång till luften från djurproduktionen och den bidrar till kvävenedfallet. Samtidigt behövs det betande djur i våra marker för att den biologiska mångfalden ska behållas. Hälsokontrollen och Sveriges inställning till denna EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP har under de senaste 15 åren alltmer gått från produktionsstöd till stöd till landsbygdsutveckling och miljöhänsyn. För närvarande pågår en översyn kallad hälsokontroll som föreslår att jordbrukaren ska producera mer på marknadens villkor och mindre efter politiska beslut. Gårdsstödsreformen som infördes 2005 innebär att merparten av de tidigare produktionsbundna direktstöden ersatts med ett frikopplat gårdsstöd. Detta ska stärka jordbrukets konkurrenskraft och ge ett livskraftigt svenskt jordbruk som producerar vad konsumenten efterfrågar. Produktionen ska leva upp till regler för miljö, djurskydd och säkra livsmedel. I förslagen i hälsokontrollen föreslås att budgeten för landsbygdsutveckling förstärks för att möjliggöra en ökad satsning på åtgärder inom områdena för klimatförändring, förnybar energi, vattenförvaltning och biologisk mångfald. För det ändamålet ska överföring av medel från direktstöd till landsbygdsutveckling successivt ökas. Detta ligger väl i linje med inställningen från Svenska myndigheter och den svenska regeringen och med en fortsatt satsning på kompetensutveckling av lantbrukarna inom miljöområdet. Beskrivning av Greppa Näringen Rådgivnings- och informationsprojektet Greppa Näringen drivs av Jordbruksverket i samverkan med LRF, Länsstyrelserna och lantbrukets rådgivningsorganisationer lantbrukare med av Sveriges totalt 2,7 miljoner hektar deltar i projektet. Lantbrukare från 12 jordbruksintensiva län i södra och mellersta Sverige deltar; Skånes, Hallands, Blekinges, Kalmar, Västra Götalands, Gotlands, Östergötlands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala, Västmanlands och Örebro län. Drygt 200 rådgivare från lantbrukets olika rådgivningsorganisationer ingår i projektet. Åtgärder följs upp systematiskt och stäms av mot miljömålen. Data från miljöarbetet på 5700 gårdar finns samlat i en databas. Projektet finansieras av svenska staten, EU och LRF via återförda miljöskatter. Kostnaden uppgår till ca 30 miljoner per år. 5