AVIFAUNA IRAN. Infälld: Pleskes ökenskrika, Khar Touran 26 april. Foto Magnus Ullman

Transkript

1

2 IRAN Infälld: Pleskes ökenskrika, Khar Touran 26 april. Foto Magnus Ullman 2

3 DELTAGARE Mikael Frost, Sollentuna Ingegerd Alm-Agvald, Vällingby Håkan Agvald, Vällingby Ulf Björkman, Södertälje Håkan Söderberg, Eksjö Per Dahl, Växjö Sören Svensson, Torna-Hällestad Johni Paakkonen, Storfors Magnus Westerlind, Stockholm Reseledare Magnus Ullman, Brantevik RESRUTT 12/4 Flyg till Iran, natt i Teheran 13/4 Teheran, flyg till Bandar Abbas, natt i Minab 14/4 Minab, Tiab, Chelo, natt i Minab 15/4 Gaz, Mishi, Golshar Shore, natt i Bandar Abbas 16/4 Genu, Golshar Shore, natt i Bandar Abbas 17/4 färja Bandar Abbas Qeshm, Holor, Hara Protected Area, Seydam, natt i Qeshm 18/4 Qeshm, Cinema Darya, flyg till Teheran och till Ahwaz, Karun/Ahwaz, natt i Ahwaz 19/4 Södra Bamdej, Sade Shavar, Dez Protected Area, Choga Zanbil, Shosha, Karkheh, natt i Ahwaz 20/4 Mazrae Seh, Karkheh Koor, flyg till Teheran 21/4 Sightseeing i Teheran; Golestan Palace 22/4 Emamzadeh Hashem, Damavand, Sade Lar, Polur, natt i Badeleh 23/4 Mian Kaleh, Ashura Deh, Bandar Torkaman, natt i Minudasht 24/4 Golestan National Park, Mirza Bailo, Almeh, natt i Minudasht 25/4 Minudasht, Gonbad, Farsian, Abr, natt i Bastam 26/4 Khar Touran, Biyarjomand, natt i Bastam 27/4 Bastam, öster Parvar, Parvar, natt i Semnan 28/4 söder Parvar, Parvar, Mulla Deh, natt i Semnan 29/4 Semnan, Saranza, Lasem, natt i Teheran 30/4 Flyg till Skandinavien OMSLAG Genu 16 april. Foto: Magnus Ullman DENNA SIDA Pleskes ökenskrika Podoces pleskei. Teckning: Peter Eflman 3

4 Kejsarörn Aquila heliaca. Tiab, 14 april. Foto: Magnus Ullman DAGBOK Nedtecknad av Sören Svensson Med reserapporten från Iranresan 2004 inläst i förväg hade de nio deltagarna höga förväntningar på denna nya resa, som i allt väsentligt byggde på den föregående och var förlagd till nästan exakt samma årstid. Det kan sägas redan nu att så gott som alla förväntningar infriades, Alla högprioriterade målarter lyckades nog alla deltagare observera tämligen väl. Arrangemanget var genomgående förnämligt med bra hotell, oftast med fungerande luftkonditionering (värmen besvärade dock inte så tidigt på säsongen ens i söder). Maten var också bra och varierad. Även om allt hette kebab så upptäckte vi rätt snart att bakom denna beteckning dolde sig en variation av kötträtter på lamm, nöt, höns och fisk, både i helt och malet tillstånd. Blandsallader och yoghurt kompletterade utmärkt. Ölet av alkolholhalt 0,0% smakade snart lika bra som annan öl, i varje fall när vi lärt oss beställa den äkta maltvaran, och inte diverse typer av fruktöl. Översiktligt kan resan delas upp i tre portioner: södra Iran kring staden Bandar Abbas med skådning längs kusten och kustnära områden, sydvästra Iran runt staden Ahwaz med skådning främst i jordbruksbygd samt norra Iran med skådning i Elburzbergen, Kaspiska havets kust och Kaviröknen. Om vädret finns inte mycket att orda. Det var molnfritt och sol mest hela tiden utom kortvarigt ett par gånger i Elburzbergen. Torsdag 12 april Resdag Sverige Teheran Deltagarnas samlades för första gången på flygplatsen Charles de Gaulle i Paris, där en sedvanlig fransk flygledarstrejk först skulle lösas innan vi kom iväg. Ett par timmar försenade möttes vi av våra lokala guider på flygplatsen i Teheran och transporterades i buss till Grand Hotel Theran. Klockan 24 var vi installerade på våra rum. Den förste guiden som mötte oss var Babak Musavi, som visade sig vara utomordentligt värdefull eftersom han både talade god engelska och var en skicklig ornitolog, inte minst fågelfotograf. Den andre guiden var Ramezanali Ghaemi, som varken talade engelska eller kunde något nämnvärt om fåglar. Men han hade varit direktör för nationalparken Gorgan vid Kaspiska havet, och detta gav honom rejäl status som löste många små problem. Han var Ecotours officielle representant för resan och skötte alla ekonomiska transaktioner. Fredag 13 april Resdag Teheran Bandar Abbas Minab med strandskådning i Bandar Abbas och sindspettletning nära Minab Frukost och buss till flygplatsen Första Iranfågeln blev turkduva från hotellbalkongen. Norrut reste sig de imponerande och vackert snötäckta Elburzbergen över staden, som ligger på en nivå runt 1200 meter över havet. Med flyg for vi till Bandar Abbas, där Irans flottbas ligger. Det var här som Jan Guillou i Madame Terror lät herr Bush av misstag spränga den iranska flottan i luften. Efter lunch fick vi någon timmes rejäl skådning från stranden Golshar, där en kilometerbred ebbstrand bredde ut sig, full med fågel. Av vadare fanns småspov, storspov, myrspov, mosnäppa, kärr- 4

5 snäppa, större strandpipare, svartbent strandpipare, tereksnäppa, roskarl, rödbena och mongolpipare. Visa arter fanns i ganska stora antal och sågs senare på flera ställen. Vi såg också några dammsnäppor, en art som vi däremot inte återsåg på resan. Storspovarna var av den östliga enormt långnäbbade formen. Av måsfåglar såg vi den mörkryggade tundratruten, tofstärna, skräntärna och långnäbbad mås. Några få revhägrar och flera flamingoer stod på avstånd. Färden gick snart österut till Minab, där vi skulle bo och där vi skulle leta efter den i Palaearktis svårflörtade sindspetten. Vi sökte på en känd lokal i en dadelodling, även med hjälp av inspelad trumning. Vi hörde någon svarstrumning, men såg inte fågeln som dock rimligen var en sindspett. Det var dock mycket annat att titta på. De ljudliga vitkindade bulbylerna hördes överallt och smyrnakungsfiskarnas genomträngande och vittljudande drillar gav intryck av fler individer än de fyra det troligen var. Några indiska blåkråkor prydde kraftledningen längs vägen och purpursolfåglar hördes och sågs talrikt. Streckade prinior noterades också med flera exemplar och rätt nära hördes svart frankolin. Gulstrupiga stensparvar var talrika. Vi fick suveränt fina obsar av tofsbivråk, både flygande och sittande, och resans första shikra drog förbi. Eftersom den kom att ses även nästa dag rörde det sig väl om ett bofast par. En viktig obs var också de två braminugglorna, eftersom denna orientaliska art inte går mycket längre västerut. Det var i trakten av Minab som vi hade chansen på spontant förekommande majnastare, men vi fick bara se enstaka exemplar på platser där den är införd. Den händelserika dagen närmade sig sitt slut och det var dags att fara till hotellet Sadaf i Minab. Nytt försök på sindspetten i morgon, och i nödfall ytterligare ett i övermorgon, var planen. Lördag 14 april Sindspettlokalen vid Minab och båtttur i Tiab Creek Upp och iväg till sindspettlokalen utan frukost. Redan från bussen, strax innan vi skulle stanna, ropade Johni ut en hackspett och sedan vi ställt bussen på samma plats som i går blev det omedelbart marsch till platsen för obsen. Omgående hittade vi sindspetten, en matsamlande hona som gång på gång återkom till samma palm och därefter flög med mat i näbben i samma riktning. Det var bara att följa efter och mycket snart hade vi hittat platsen för boträdet, som för övrigt vänligen pekades ut för oss av mannen som bodde på tomten där trädet stod. Snart hade vi identifierat bohålet och kunde skåda både honan och hanen matande ungar, som var rätt stora och matades i boöppningen. Boet låg ca fem meter upp i trädet, som inte var en dadelpalm. Till att börja med stod vi litet väl nära och honan ville inte gå in och mata med de stora larver 5 AVIFAUNA hon kom med. Hanen verkade mindre störd men matade å andra sidan mindre frekvent. Så småningom lugnade sig fåglarna och fotograferna kunde ta fina bilder av denna högoddsare. Efter sindspetten blev det en längre promenad i området, bl.a. längs en bevattningskanal med flera smyrnakungsfiskare uppradade. Vitkindade bulbyler, gulstrupiga stensparvar och solfåglar följde oss hela tiden. Rätt som det var hörde vi en sång av fallande toner (lät som en gråspett sade någon). Det var orientskriktrasten, denna sociala art som vi fick höra och se flera av under promenaden. Splitvarning ropade Magnus för att hålla oss på alerten. De flesta arterna i övrigt var desamma som i går, bland annat en av tofsbivråkarna, och de eländigt klagande rödflikviporna. Men litet nytt fick vi, minst fyra svarta buskskvättor, varav tre gamla hanar. Svarta var också många damer i sina chador. Speciellt för denna trakt av Iran var att de för ansiktsöppningen bar en röd mask med smala ögonspringor. Eljest såg man det pakistanska inflytandet genom att många kvinnor bar färgglada sariliknade kläder. Nöjda och belåtna över full pott i dadelodlingarna for vi till hotellet och åt frukost. Därefter ut igen kl , nu till kustlokalen Tiab Creek och en båttur. Redan medan vi väntade på båtarna kunde vi lyssna till en ny orientalisk art med en utstickare från Pakistan längs Irans sydkust, nämligen sandlärka. Flera fåglar sjöng i omgivningen. Båtturen blev helt suverän med massor av fina närobsar längs stränderna. Det var en nästan fullödig skara vadare som kunde räknas in: mosnäppa, ökenpipare, större strandpipare, svartbent strandpipare, drillsnäppa, rödflikvipa, tereksnäppa, kärrsnäppa, kustpipare, myrspov, småspov, storspov och strandskata. Här fick vi den första ökenpiparen, som skulle visa sig vara mycket fåtalig under resan till skillnad från mongolpiparen, som visade sig i större antal, dock inte alls vid Tiab Creek. Det riktigt stora var dock den ena strandtjockfoten efter den andra på superfint närhåll. Totalt räknade vi in minst fyra stycken! Nya för resan var också de rishägrar som satt längs stränderna bland ägretthägrar, gråhägrar och talrika revhägrar. Några småtärnor gav upphov till den första av flera diskussioner om rastillhörigheten, vanlig eller persisk småtärna; här var det den vanliga. Vi såg också några kaspiska trutar av rasen barabensis. Bland det bästa var också närobsar av kejsarörn och stäppörn, den senare med två olika individer. Vi fick också nyttig repetiton på tofsbivråk. Två schakaler skyndade att gömma sig i mangroven när vi svängde om en krök. Lunchen intogs i bussen och på återvägen till hotellet gjorde vi ett stopp längs vägen. En liten rundvandring gav några blåkråkor, ett tiotal indiska silvernäbbar, en isabellatörnskata, trädnäktergal, misstänkt orientsångare, svarthuvad sparv. Ett stort antal gulstrupiga stensparvar passerade. Flera par av rödflikvipa varnade. Vid en liten gård med vat-

6 Irakskriktrast Turdoides altirostris. Sade Shavar, 19 april. tenpump och vattenmagasin, där ett stort antal solfåglar höll på och drack av sprutet från pumpen, blev vi bjudna på saft och te av herr Suleiman. Kl. 18 var vi tillbaka på hotellet, dit nu också en grupp schweiziska skådare hade anlänt. Söndag 15 april Fiskuvravin vid Gaz, isfabrik i byn Mishi och strandskådning i Bandar Abbas Dagens mål var en flodravin nära Gaz, drygt sex mil söder om Minab, där det vid AviFaunas resa 2004 häckade brun fiskuv. Förhandsbeskedet var att häckningsplatsen var övergiven, men en så exklusiv art var värd ett försök ändå, särskilt som vi i går lyckades så bra med sindspetten att denna morgon inte behövde tas om anspråk som reservtid för den arten. Vi stannade där den nu helt torra floden korsade vägen. Ett par blåkråkor spelflög en lång stund över frukoststället medan palmduvor och turkduvor tutade. Det blev en angenäm vandring i lugn takt genom den torra ravinen med flera ökenkorpar, afrikanska klippsvalor och klippduvor i branterna. En visselhöna stöttes, men kunde inte återfinnas, och sågs därför inte av flertalet deltagare. Trädnäktergalar spelade på marken med utbredda stjärtar och vingar och en hona sågs komma med mat. Några snårsångare exponerade sig fint när de hoppade in och ut ur en buske. Även resans första av bara två saxaulsångare identifierades här. Längst inne i ravinen sågs svartvita stenskvättor, 2 ad och 2 juv. Utöver obsarna i Genu nästa dag, var detta enda lokalen för arten. Även stenökenlärkor sågs och hördes. När vi befann oss längst inne i ravinen kom en jeep med poliser dammande längs vägen och påstod att vi inte fick vara på platsen. Efter litet palaver fick bussen åka in till stan med poliserna för att klara ut problemen. Vi sattes av i en by som hette Foto: Magnus Ullman Mishi, där vi gick en liten runda. Vi hamnade vid en isfabrik, där en familj afrikanska klippsvalor höll till under ett tak. Här fick vi en rundvandring inne i fabriken och fick se hur man tillverkade is med hjälp av en stor vattensprayad kylanläggningar utomhus. Efter tolv timmars kylning blev resultatet isstavar, drygt 10 gånger 10 cm i fyrkant och någon meter långa. De gick efter behov till en iskross där isgrossisterna hämtade krosset säckvis. Inne i isfabriken uppehöll sig en vilsekommen papyrussångare, och runt omkring frodades de vanliga byfåglarna: gråsparv, gulstrupig stensparv, palmduva, turkduva, ladusvala, bulbyl och tofslärka. Orientskriktrastar var det också flera av, både runt byn och tidigare i Gaz. När vi kom tillbaka efter vår promenad hade bussföraren i överdriven vänlighet kört ut i bushen där han trodde att vi behövde hämtning. Där hade han kört fast ordentligt och det gick inte att få loss bus sen, varken med hjälp av polisens jeep eller med allt större lastbilar. Vi fick ta taxi tillbaka till hotellet i Minab där vi åt lunch. Så småningom hade man fått loss bussen med en rejäl traktor, och den kom till hotellet och hämtade oss för färd till Bandar Abbas. Där fick vi litet tid på vadarstranden Golshar. Antalet flamingoer hade ökat rejält och fler revhägrar än vid förra besöket spatserade ute vid vattenlinjen. Och vi kunde jämföra de rätt många mongolpiparna med den enda ökenpiparen, sannerligen ingen lätt uppgift! Nytt var småsnäppa, skäggtärna och fisktärna. Antalet smalnäbbade måsar var en god bit över hundra stycken, vilket innebär att denna lokal låg i paritet med Holor för denna art. Över stan kretsade åtskilliga bleka tornseglare. Middagen på hotel Homa intogs vid poolen till förskräcklig musikalisk underhållning. Ulf demons- 6

7 terade hur man äter brödinbakade räkor, man pillar ut räkorna, äter dem och lämnar resten. 7 AVIFAUNA Måndag 16 april Bergsreservatet Genu och strandskådning i Bandar Abbas Uppstigning med te och kakor. Iväg kl En liten flock kohäger drog över hotellet innan bussen embarkerades. Dagens mål var berget Genu ett ganska kort stycke norr om Bandar Abbas. Flera stopp gjordes längs vägen allt eftersom vi kom högre upp; till att börja med färdades vi över en måttligt sluttande slätt. Visselhöns hördes vid flera stopp och vid ett tillfälle fick Johni in en i tuben; totalt blev det ett tjugotal, varav vi efter hand såg åtskilliga. Östlig klippnötväcka matade ungar och totalt noterades åtskilliga under dagen. Afrikanska klippsvalor var en annan art som sågs på flera olika ställen. En ökenvarfågel (rasen aucheri) hade bo som fåglarna besökte flera gånger, antingen hade paret ungar eller så höll de på och avslutade bygget. Två hökörnar kom flygande och slog till i ett stup, där de sedan satt en längre tid innan de for vidare. Vid niotiden stannade vi för frukost på nivån 750 m. Ett par av indisk törnskata plus en ungfågel noterades här. Längs bergsvägen fanns små hus eller grottor, mest fäbodlika saker som inte användes just nu. Men något ställe var bebott med några getter och åsnor utanför. Nästa stopp var vid en stor bro, vilket gav orientsångare, snårsångare och gök. Genu var för övrigt den enda lokal där vi hade mer än enstaka orientsångare. Nästa stopp gjordes vid en mindre bro på 1125 m höjd. Här kretsade både bleka tornseglare och stubbstjärtseglare, åtminstone fyra av de senare. Tofsbivråk, möjligen mer än en individ, dök upp över bergskammen ett par gånger, orientskriktrastar ropade och rostgumpsvalor jagade i dalen. En örnvråk noterades. På detta ställe fann vi ett bo av indisk törnskata där honan ruvade ca fyra meter upp, efter en stund helt oberörd av att vi vistades under trädet. Under dagen hade vi kontakt med åtminstone fyra par i olika stadier av häckning av denna läckra art! En gråsparv hade sitt yviga bo i samma träd. En observation av orientstenskvätta blev en av endast två under hela resan. Svartvit stenskvätta var ganska vanlig i Genu. Lite längre upp, 1500 m, satt en blåkråka. Vid 1650 m nådde vi upp till reservatets central, med kontor och vakter, där vi bjöds på te och skådade några djur som hölls i fångenskap, bl.a. en varg och en apa. Gråsparvar fanns vid praktiskt taget varje stopp och även här vid byggnaderna. Minst en nunnestenskvätta, flera stentrastar och klippnötväckor huserade runt byggnaderna. Ingegerd upptäckte en blåtrast som länge förblev resans enda. På en uthusbyggad klättrade en orm (Rock Racer Coluber rhodorachis) på den vertikala väggen. Vi hade hoppats komma upp på rejäl höjd, nämligen till de thujaskogar som vi kunde skymta övanför bergskammarna på några ställen. Men på 1670 meter var det stopp; där ovanför var det militärområde. Svarthuvad sparv, tofsbivråk, gök samt en tagg av piggsvin blev skörden. Återfärden blev snabb och intogs lunch på hotellet. En halvtimme senare for vi åter till vadarstranden Golshar. Denna gång gick vi hela vägen ut till havet, en sträcka som nog var mer än en kilometer. Botten var så fast att man kunde gå utan problem, och till och med bilar och motorcyklar körde där. Arterna var ungefär desamma som vi sett vid de tidigare besöken. Iltärnor, tofstärnor, skräntärnor och revhägrar höll till längs vattenlinjen eller satt på fiskeredskapen ett stycke ut i vattnet. Bland vadarna var spovsnäppa och sandlöpare nya och antalet tereksnäppor var över hundra. En lättare middag kl avslutade dagen. Tisdag 17 april Qeshm: hägerpipare vid Holor, Hara mangrove och sköldpaddor Frukost och iväg med bussen Dagens mål var Qeshm, ön i Hormuzsundet. En gammal vackert blå träfärja tog oss dit. Bussturen till hamnen gav några huskråkor och någon majna, båda arterna inplanterade (förmodligen oavsiktligt) i området. Färjan avgick klockan åtta och tog ungefär två timmar. Det var fågelfattigt och spaningen från däck gav bara mindre antal av långnäbbad mås, tofstärna, iltärna, tundratrut och småtärna. Några indiska tumlare sågs kortvarigt. En buss tog oss till Qeshm International Hotel för incheckning. Efter en kopp te kunde dagens exkursion börja vid halvtolvtiden. Efter vägen såg vi flera smutsgamar i olika åldersdräkter och en del indiska blåkråkor. Två strandbesök gjordes vid Holor, det första vid en sandstrand, det andra med utsikt från en kulle över vida dyfält som kryllade av några miljarder slamkrypare. På båda ställen fanns mangrovefält med sjungande papyrussångare. Dessa två stopp, som låg ganska nära varandra, resulterade i en synnerligen fullödig skara vadarfåglar: över 100 mongolpipare, ett par ökenpipare, ett femtiotal tereksnäppor, samt måttliga antal av myrsnäppa, småsnäppa och myrspov. Förutom iltärnor, tofstärnor, sotmåsar och tundratrutar kunde vi också konstatera en kaspisk trut. Holor var också enda lokalen där vi säkert kunde bestämma rasen persisk småtärna saundersi. Det främsta med denna strand var dock målarten hägerpipare, och av dem fick vi förnämliga obsar där de gick och sökte föda förhållandevis långt ut. Totalt räknade vi ungefär 200 individer, både adulta utfärgade fåglar och litet gulaktiga ungfåglar. Efter hägerpiparna satt det fint med en förnämlig lunch hemma hos en familj i den närliggande byn Hara. Grillade fiskar med tillbehör av olika slag. Bland annat utmärkta dadlar. Smakade sindspett enligt Per.

8 Natthäger Nycticorax nycticorax. Floden Karun, Ahwaz, 18 april. Foto: Magnus Ullman Nästa mål var det stora mangrovereservatet och nationalparken Hara. Av en informationsskylt fick vi veta att denna sea forest täckte ha. Vidare fick vi förklaringen till namnet Hara (eller Haara), som helt enkelt är ett vardagligt persiskt alternativnamn på mangroveträdet. Vi fick också veta att mangrovens latinska släktnamn Avicennia kommer av den persiske filosofen och läkaren Avicenna eller Abu Ali Sina på persiska. I anslutning till reservatets administrationsbyggnad bordade vi två små båtar som tog oss runt i de talrika meandrande vattendragen. Nästan omgående möttes vi av tre näbbdelfiner, som oberörda av våra båtar passerade på bara några meters håll i riktning ut mot havet. Tyvärr var det ganska glest mellan fåglarna: få individer av revhäger, gråhäger, rishäger, småspov, drillsnäppa, tereksnäppa, kärrsnäppa och kustpipare. Revhägrarna föreföll dock vara vanligare här än på någon annan av kustlokalerna. Ett kort stopp i en misslyckad skogsplantering på återfärden vid solnedgången avslutade dagens fågelskådning med de ständigt närvarande tofslärkorna, ett flertal födosökande solfåglar, ett tiotal smutsgamar över en bergskam i fjärran och parningsspel av två tjockfotingar, vilkas förehavanden i dunklet kunde följas länge i tubkikarna. Middag i form av grillspett intogs på en mindre restaurang i byn Turian, där vi också fick tillfälle att besöka moskén, som var stor, men av den lite påvrare sorten jämfört med de praktbyggnader vi besökte tidigare och senare. När det blivit ordentligt mörkt for vi till en räddningsstation för karettsköldpadda, belägen vid den lilla fiskebyn Shib Deraz på öns sydspets. Vi hade tur. Två sköldpaddor var uppe och lade ägg och vi kunde följa både själva äggläggningen och räddningsarbetet på nära håll. Arbetet gick ut på att ta hand om alla äggen och åter gräva dem i sanden inom en inhägnad som skydda 8 de äggen tills de kläcktes. Hotet var både insamling av äggen för konsumtion och markpredatorer, särskilt rävar. De nykläckta sköldpaddorna insamlades omedelbart efter kläckningen, transporterades iväg och släpptes i havet på ett skyddat ställe. Ledare för projektet presenterade verksamheten för oss och det drevs delvis av frivilliga, inklusive studenter. Onsdag 18 april Transportdag, flyg Qeshm Teheran Ahwaz Några deltagare startade dagen med att studera tärnsträcket strax söder om hamnen. Bland flera tusen fisktärnor som drog ut i Hormuzsundet för dagens födosök kunde ett antal vitkindade tärnor och iltärnor bokföras. Flera karettsköldpaddor låg också på grunt vatten nära land. Så for vi till Qeshms flygplats. Färden gick på en mindre väg genom den bergskedja över vilken vi i går kväll såg smutsgamarna. Vi fick också se åtskilliga sådana i varierande dräkter, bl.a. en yngre fågel som lät sig fotograferas på nära håll från bussen. Några ökenkorpar uppehöll sig också längs vägen liksom någon indisk blåkråka. Flyget, en Fokker 100, tog oss till Teheran, där vi landade Eftersom det var rätt lång väntetid till flyget till Ahwaz, som var nästa mål, åt vi lunch på flygplatsen. Vi försökte med ostburgare och äggburgare, som vi tidigare fått på andra håll, men fick ge oss. Vi fick en baguette med två långsträckta pannbiffar. En Boeing 720 tog oss sedan till Ahwaz där vi omgående besökte en liten park längs floden Karun för en stunds skådning i solnedgången. Mängder av bleka tornseglare cirklade runt över staden och ett par ringduvor kom och satte sig i ett träd. På andra sidan floden låg en väldig hägerkoloni: silkeshägrar, kohägrar och natthägrar. Flera ladusvalor jagade längs floden och i strandbuskagen identifie-

9 rades två eksångare. Incheckning på Oxin hotell nära flygplatsen. Torsdag 19 april Jordbruksslätten norr om Ahwaz, sandslott och reservat vid Choga Zanbil, betesäng vid Karkheh Kaffe kl 05 och iväg Körde norrut på motorvägen mot Teheran, lätt mulet, litet disigt och behagligt svalt. Målet var en känd lokal för irakskriktrast, men den var inte lätt att återfinna. Det blev diverse irrfärder mellan olika byar och återvändsvägar på den intensivt uppodlade och dränerade slätten. Överallt fanns kanaler, bevattningsdiken och pumpstationer, allt dock inte i perfekt skick. I denna trakt nära gränsen till Irak led man fortfarande av den förstörelse som uppstod under kriget. Efter några kortstopp och rätt gott om fågel längs vägen stannade vi en längre stund vid en järnvägskorsning, Bamdej södra. Redan från bussen hade en hypocolius siktats och nu fick vi flera fina obsar, även på nära håll i en buske. Här fanns också grön biätare, rödflikvipan var vanlig, blåkråkor, dvärgrördrom, rödvingade vadarsvalor, åtskilliga styltlöpare, sex rödspovar, isabellatörnskata och mesopotamisk kråka. Skriktrastlokalen vid Sade Shavar var en vass i kanten av ett vattendrag med betesmark, låga buskar och en liten träddunge längs stranden. Här såg vi minst fem adulta irakskriktrastar plus några ungfåglar som fortfarande verkade matas. Även orientskriktrastar fanns här. Flera sångare registrerades: trastsångare, östlig sammetshätta, eksångare, papyrussångare, höksångare och ärtsångare. Några rödstrupiga piplärkor flög över, två gökar drev omkring och minst två svarta frankoliner hördes. Den ena satt exponerad och ropade på en kulle under nästan hela vår vistelse på lokalen. Fler gröna biätare fanns här. Vi for sedan vidare norrut längs stora vägen till ett tempel som nog måste vara världens största sandslott, en jättelik kvadratisk och våningsterrasserad pyramid: det gamla elamittemplet Chogha Zanbil, ett av UNESCOs världsarvsobjekt nära den gamla huvudstaden Shush. Anlagt för 3000 år sedan åt överguden Inshushinak, var det en ytterligt imponerande anläggning med talrika svårtydda kilskriftstexter på stenarna. En restaurering av byggnadsverket pågick. Stora delar verkade välbevarade, förmodligen tack vare att eroderad och nerrasad sand täckt och skyddat de lägre delarna. Men därmed var också själva centraltemplet på toppen av pyramiden helt borta. Jättelika gångjärn av sten indikerade storleken på de portar som fanns en gång i tiden. Av fåglar såg vi främst ett par hypocolius, talrika gröna biätare och minervauggla. Här blev vi, och särskilt Ingegerd, ivrigt fotograferade av en besökande klass skolflickor i blå uniformer. Vi stannade därefter i ett skyddat område längs floden Dez inte långt från sandslottet. Här gick vi 9 AVIFAUNA en längre promenad i omväxlande gles och tät skog längs floden. Det var både gott om fågel och god sångaktivitet. Särskilt sydnäktergalar hördes från nästan varje buske och åtskilliga trädnäktergalar sjöng också. Det var rätt gott om hypocolius. Påtagligt var det stora antalet ringduvor som rörde sig i terrängen, överlägset fler än vi såg på någon annan plats under hela resan. Ett par av sumpvipa kunde beskådas på nära håll. Andra arter var svart frankolin, orientskriktrast, koltrast, turkduva, palmduva, talgoxe, mindre strandpipare, flera eksångare, rödstjärt, ärtsångare och ormvråk. Kråkorna som vi såg flera av här och som vi även sett ett par gånger tidigare under dagen var av ljusa rasen capellanus, kallad mesopotamisk kråka och försedd med splitvarning. Den viktigaste arten här, och främsta anledningen till stoppet, var tamarisksparv. Sådana fick vi också se flera av, inte minst flera både gamla och nya bon, stora som skatbon. Ett bo höll på att konstrueras av en hane som hämtade material från ett gammalt bo. Vid ett annat, färdigt bo satt både hanen och honan tillsammans och skulle väl snart börja lägga ägg. Totalt fanns fyra till fem par, men vi såg tiotals bon utan fåglar. Senare på dagen, vid Karkheh, hittade vi också flera bon, men såg bara en enstaka fågel. Gulärla Motacilla flava lutea. Karkheh, 19 april. Foto: Magnus Ullman Lunch intogs på en restaurang nära floden i staden Shush, den gamla provinshuvudstaden på achaemenidtiden med talrika historiska minnesmärken, en del dock ganska sentida, t.ex. den dominerande franska hundraåriga borgen Morgan och en också ganska ny monumentalbyggnad över Daniel i lejongropen, ett klassiskt pilgrimsmål för både muslimer, judar och kristna, trots att Daniel inte ligger begravd här, aldrig var ens i närheten av Shush och sannolikt aldrig ens funnits annat än som biblisk sagofigur. Men så märkligt är det ju med gudomligheter.

10 Trädnäktergal Cercotrichas galactotes. Karkheh Koor, 20 april. Foto: Magnus Ullman Vid Karkheh stannade vi för att leta ökennattskärra som tidigare noterats här. Det var en större betesäng med spridda buskar en trädridå i kanten mot åkerfälten. Någon nattskärra blev det inte men däremot fina obsar av olika raser av gulärla i vårdräkt: lutea, beema, thunbergi och feldegg. En utflugen talgoxkull, svarthuvad sparv, smyrnakungsfiskare, lövsångare, orientskriktrast, rödflikvipa, svart frankolin, rödstrupig piplärka, trädnäktergal, buskskvätta, rödflikvipa och tjockfot var annat som noterades på denna trevliga och pastorala idyll, där en svart frankolin höll låda i bakgrunden. Anlände till hotellet i Ahwaz kl. 21 efter en synnerligen varierad och givande dag trots strulet med vägfinnande på morgonen. Fredag 20 april Mazrae Seh med basrasångaren samt flyg Ahwaz Teheran Kaffe kl 6, iväg Målet var en by som hette Mazrae Seh, vilket skulle betyda tredje odlingen. Efter en del förfrågningar om vägen i odlingarna nr 1 och 2 hittade vi byn och kunde börja skåda kl. 8. Det var ett relativt begränsat våtmarksområde, smårester längs avvattningsdiken i det i övrigt helt uppodlade landskapet. Målart här var basrasångare, som veterligen inte tidigare registrerats så långt österut och bara mycket sällan över huvud taget i Iran. Det dröjde inte särskilt länge förrän en fågel kunde misstänkas som sådan, och med hjälp av uppspelning av sång, som Magnus lyckats komma över, kunde en hane lockas fram för goda observationer och fotografering en kortare stund. Efter denna första observation lyckades vi dock inte få fram den flera gånger, bara se den i sångflykt ett par gånger även om den oförtröttligt fortsatte sjunga. Morgonaktiviteten sjönk för övrigt ganska snabbt 10 hos de flesta vassarterna: rörsångare, sävsångare och papyrussångare. Vi gick en längre promenad längs den långsträckta kanalen och det var gott om fågel. Flera rörhöns kacklade i vassen och ettriga gråfiskare ryttlade. Dvärgrördrommar och purpurhägrar gjorde förflyttningar vid några tillfällen. Resans enda marmoränder stöttes upp här. Rödvingade vadarsvalor och styltlöpare var vanliga på fälten, där också enstaka brushanar sökte föda. Sumpvipor var också ganska vanliga på denna lokal liksom naturligtvis de ständigt förekommande rödflikviporna. Ett tjugotal trädnäktergalar och flera irakskriktrastar noterades. Korttålärka, rödstrupig piplärka, enkelbeckasin, buskskvätta, lövsångare, grönsångare, purpurhäger, ängshök, rörsångare, hypocolius, östlig sammetshätta, brun kärrhök, ängshök, bronsibis, grön biätare, orientskriktrast, kornsparv och backsvala var andra observerade arter på denna rika och lättskådade lokal. Resans enda vattenpiplärka noterades här. Även i dag var det gott om gröna biätare. Plötsligt, när vi var på väg tillbaka till bussen blev det larm. En ökennattskärra hade stötts upp! Platsen där den fällt var lokaliserad, och snart hade hela gruppen samlats i en ring runt den tryckande fågeln för att i rätt medljus kunna fotografera den. Det rörde sig om två fåglar, varför vi säkert var på deras häckningsplats. Vi lämnade denna fina, men vad vi förstod ännu inte naturskyddade lokal kl Efter lunch på hotellet gjorde vi ett kort besök (kl ) vid ett mindre vassområde med litet öppet vatten vid Karkhe Koor. Här fick vi se resans första vitstrupiga näktergal. Rödhuvad törnskata, masktörnskata, törnskata, vattenrall, smådopping, dvärgrördrom och dvärgskarv vara andra arter. En saxaulsångare sjöng intensivt i några träd. Flera irakskriktrastar höll till i vassen, de sista under

11 resan och med samtliga koncentrerade till gränslokalerna mot Irak i går och i dag. En göktyta sökte föda på en liten markväg. Den blev ett angeläget fotoobjekt för Babak eftersom det var en av de få arter han ännu inte fotograferat i Iran. De vitkindade bulbylerna, som varit så vanliga hittills under resan i södra Iran, sågs här för sista gången. Därefter kvällsflyg till Teheran och övernattning där. Rödvingad vadarsvala Glareola pratincola. Mazrae Seh, 20 april. Foto: Magnus Ullman Lördag 21 april Turist i Teheran En riktig storstad med hetsig biltrafik och inte minst en massa motorcyklar. Intensiv kommers i otaliga affärer från de enklaste till de lyxigaste. Det lär finnas över sju miljoner innevånare i de centrala delarna och över arton miljoner i Stor-Teheran. Hela dagen var fågelledig och ägnades åt besök på Golestanpalatsets museer, basaren, en glasmosaikmoské och en bokhandel. Av fåglar kan vi dock notera halsbandsparakit, alexanderparakit, sångsvan och knölsvan, de förstnämnda två inplanterade och naturaliserade och de två sistnämnda vinglösa prydnader i en liten damm utanför palatset. Några vilda fåglar sågs också, bl.a. gråsparv, kråka, tornseglare, sädesärla och turkduva. I parken utanför Golestanpalatset såg vi resans första sädesärlor av rasen personata, vilka vi senare såg dagligen i norra Iran. Lunch intogs på en restaurang med gamla valv. Den skulle vara exklusivt traditionell och enligt Lonely Planet en av de fem finaste restaurangerna i landet! Fast det uppfattade vi nog inte. Kebaberna smakade inte annorlunda än annorstädes. Ett besök på ett ganska torftigt och stökigt tehus gjordes också. Märkligaste händelsen var nog en olja i ett av muséerna, där det hängde jättelika praktporträtt av kungar, kejsare och tsarer, gåvor från europeiska härskare. På en pelare hängde ett litet malplacerat landskap med en bokskog, en 11 AVIFAUNA stenmur och en markväg. Okänd konstnär, okänt år. På en liten platta i ramens nederdel stod Foret de hetres, Ringsjön, Scania. Högst märkligt! Skulle vara intressant att ta reda på hur denna tavla kommit på plats. En snabbsökning på nätet gav bara det föga förvånande svaret att ett otal konstnärer målat tavlor med titeln Bokskog. Söndag 22 april Transportdag Teheran Neka genom Elburzbergen med Damavandvulkanen Packning för resans sista vecka, som skulle föra oss till Elburzbergen, Kaviröknen och Kaspiska havet. Vid halvniotiden hade vi fördelat oss på fyra fyrhjulsdrivna jeepar från företaget Desert Explorer och for mot högre höjder. Första stoppet gjordes i passet vid Emamzadeh Hashem på 2700 meters höjd. Här fanns en moské med gyllene kupol, några affärer och matställen. Här sågs tornfalk, stensparvar, klippsvala och stenskvätta. Bakom husen fanns ett hämplingpar, som hämplingspecialisten HåkanS bestämde till den mera fylligt rödbröstade rasen bella. Längs vägen hade vi sett åtskilliga råkor och även i passet fanns flera som tydligen hämtade föda där. En stund senare gjorde vi ett fotostopp med imponerande utsikt mot vulkanen Damavand, 5678 m. Här blev det fler stensparvar, en svart rödstjärt och en större flock alpkråkor. Några kilometer senare blev några av bilarna stoppade av polisen en stund och vi kunde spana in sånglärka, härfågel och alpseglare. Nästa stopp, vid Sade Lar, var planerat, och här släppte bilarna av oss för en litet längre promenad längs vägen neråt. Denna gav stenskvätta, många alpkråkor, stentrast, flera berglärkor, både ung och gammal kungsörn, örnvråk, berghöna, tornfalk samt resans första persiska stenskvätta. Längs vägen noterades flera berghöns. Vi körde därefter tillbaka till byn Polur där vi åt lunch och skådade en timme ungefär (kl ): bl.a. rödstjärt, svart rödstjärt, örnvråk och forsärla. Många skator längs vägen ner, men inte så mycket mer. Längs den branta och slingrande nerfarten fanns små odlingar och flera fiskodlingar längs floden i botten på dalen. Körsbärträden hade börjat blomma. Från bilarna sågs klippnötväcka, skäggtärna, tornseglare, starar och hussvalor. Övernattning på hotellet Badleh i Neka. Måndag 23 april Kaspiska havet, Gorganlagunen och Bandar Torkaman Start vid femtiden efter att ha lyssnat till en sydnäktergal hela natten i hotellträdgården. Färden gick ut mot Kaspiska havets strand och sedan längs stranden till reservatet Mian Kaleh. När vi var nästan framme vid reservatet fick vi se den första fasanen, som här med rasen talischensis har en av sina västligaste naturliga förekomster. Som något klammerallergisk skådare, som hittills lyckats undgå de

12 Shikra Accipiter badius. Mian Kaleh, 23 april. invaderande nilgässen i Skåne, kändes det gott. Förutom ett enda exemplar i Golestan NP senare, blev detta resans enda fasanlokal. Området präglades av betesmarker med både öppna områden och mera igenvuxna buskmarker samt en del skogsdungar och våtmarker. Den första vandringen gjordes alldeles vid porten till reservatet. Här hörde vi flera fasaner och noterade ett glest sträck av brun glada, brun kärrhök och sparvhök. I buskagen huserade östlig sammetshätta, spansk sparv och mindre flugsnappare. Flera härfåglar hördes från olika håll. En lövsångare bestämdes till rasen yakutensis. Ett par av den prydliga, kortstjärtade rasen alpinus av stjärtmes höll på att bygga bo i en buske. Efter ytterligare en liten körning hamnade vi på en rastplats, tyvärr rätt nerskitad av tidigare besökare, där även vi intog vår måltid. Här höll ytterligare ett stjärtmespar på att bygga bo. Ett par shikror hade redan sitt bo färdigt och ägnade sig åt parning utan att visa någon blygsel trots att vi stod på bara tjugofem meters avstånd. Några kaukasiska lundsångare vistades högt upp i trädkronorna medan ett tjugotal lövsångare drev fram genom buskagen i vattenkanten och en gransångare bestämdes till rasen tristis. Resans första rödfalkar kretsade här, men bara några få. Flera bruna kärrhökar passerade och rörhöns kacklade utifrån vassarna. Flera gråhägrar och ett par purpurhägar flög över. En dvärguv tutade på avstånd. Nästa uppehåll skedde i den allra västligaste delen av den stora lagunen. Här sågs för första gången Foto: Magnus Ullman under resan större antal av änder: gravand, gräsand, skedand, årta och rödhuvad dykand. Även flera vadare uppehöll sig i det grunda vattnet: rödspov, småspov, styltlöpare, svartbent strandpipare, sandlöpare, drillsnäppa och dvärgbeckasin. En imponerande flock på inte mindre än 200 svartsnäppor landade och på avstånd sågs över 400 sothöns. Bland skrattmåsar, långnäbbade måsar, fisktärnor och skäggtärnor kunde experterna identifiera ett exemplar av svarthuvad mås, en extrem raritet i Iran! En lärkfalk passerade liksom ett par bruna kärrhökar. Svart frankolin spelade från åtminstone två olika håll. Nästa insats blev en lång tur på den sandrevel som skiljer Gorganlagunen från själva Kaspiska havet. Här låg några schabbiga fiskelägen, som såg övergivna ut, men som lär användas kortvarigt någon gång under året. På ett ställe låg några båtar som tydde på viss fiskeaktivitet. Så småningom hamnade vi i en buskmark med ett litet pastoralt lantbruk där ett gäng biätare rumsterade i ett par träd och lät sig fotograferas. Längs stranden gjordes inte många observationer: en liten flock smalnäbbad mås, nå gon dvärgmås, större strandpipare, några flockar av småspov samt åtskilliga kråkor. Turen längs havsstranden kändes ganska överflödig i synnerhet som den tillbringades nästan uteslutande i bilarna. Efter återfärden runt hela lagunen kom vi så småningom till Bandar Torkaman, där vi reste med båt till en liten ö, Ashura Deh, som ligger längst ut på den långa sandreveln. Här finns en störfiske- 12

13 hamn, enligt uppgift den enda lagliga i hela världen. På hotellet där intog vi vår lunch på just stör! Vi observerade storskarv, dvärgskarv, grön biätare, mindre flugsnappare, stare, många sträckande bruna kärrhökar och sparvhökar, samt gott om hussvalor och tornseglare. Här identifierades också ett exemplar av den nordöstliga bleka rasen dukhunensis av sädesärla samt en gulhämpling, som bara är tillfällig gäst i Iran. En flock om 17 natthägrar kom in för övernattning till en talldunge. I sundet noterades snatterand, brunand, skäggdopping och sothöns på återfärden med den långsamma bilfärjan, som drevs av en fastmonterad traktor och med en knarrande stållina från ön till land. Sedan vi kommit tillbaka till hamnen kl. 17 åkte vi in i Torkamans centrum för att njuta av rödfalkarnas uppvisning. Det var imponerande att se den magnifika svärmen mot aftonhimlen. Inte mindre än ca 250 rödfalkar seglade över stan i solnedgången. Åtminstone en del av dem sades häcka i en förfallen fabriksbyggnad, men de häckade säkert på andra håll i staden också. I mörkret fortsatte vi till staden Minudasht, där vårt hotel låg. Tisdag 24 april Golestan nationalpark I hotellträdgården noterade vi pilfink varefter vi for mot dagens mål, Golestans nationalpark. Längs vägen såg vi inte mindre än elva blåkråkor och flera kornsparvar. I en torraka satt en stäppvråk. Efter ett kort stopp för att hämta tillstånd att besöka nationalparken gjordes första egentliga stoppet på ett ställe där nationalparkens naturliga skogar bredde ut sig åt ena sidan och betade berg med buskvegetation åt andra sidan. Tre vildsvin försvann in i skogen. Här lyckades HåkanS plocka fram resans enda balkanflugnappare vars sång kunde avnjutas i de höga trädkronorna. Andra arter var koltrast, svarthätta, härmsångare, svartmes, nötväcka, blåmes, talgoxe, större hackspett och spillkråka. Större hackspetten såg något annorlunda ut än vår ras, brunaktig ton över kroppen, särskilt tydligt på undersidan, och tillhörde rasen poelzami. Spillkråkan lär vara ytterst sällsynt i Iran. Annars kände man sig nästan som hemma med både biotop och artsammansättning! Ett undantag var en gransångare som sjöng med enskilda toner som var lika vår gransångares men som satte ihop dem på ett helt annat sätt. Nästa vandring skedde på en rastplats med affärer, restauranger och bensinstation. Här sjöng stäppsparv, åtskilliga törnsångare, gärdsmyg samt sågs dvärgörn och flera korpar. En kungsörn var ihärdigt attackerad av ett par tornfalkar. I övrigt var det en rikedom på olika vårblommor på sluttningen, inklusive vilda tulpaner. Ett kort stopp på en odlad slätt gav vaktel, spelande isabellastenskvättor, gott om hämpling och sånglärka samt en stäppvråk, som satte sig fint på 13 AVIFAUNA en lada. Vid halvtolvtiden körde vi in genom ett staket, som omgärdade en del av nationalparken, vid en vaktstation. Nästan omgående fick vi syn på en flock krävgaseller, totalt ett femtiotal, och senare fick vi också se mufflonfår, totalt ett tjugotal. På slätten sjöng kalanderlärkor och litet högre upp en trädlärka. Det var gott om stentrastar och ett par nunnestenskvättor. Frukoststället blev Almeh. Här fanns mängder av vilda tulpaner, både gula, röda och vita. Många mästersångare sjöng i buskarna och det var gott om isabellastenskvättor. Ytterligare att par trädlärkor och nunnestenskvättor tillkom och jag tror att det var här som den stora stenskvättehybriddiskussion började, som följde oss resten av resan. Per lyckades här upptäcka resans första och enda lammgam. Ganska gott om stensparvar var det också. Och här fick vi våra första rödpannade gulhämplingar och tillfälle att granska några rätt noga i en buske. Vi skjutsades sedan upp till högsta punkten där vägen slutade (c m) och därifrån gick vi neråt. Stäppvråk, flera kungsörnar och några stäppörnar noterades liksom dvärgörn. Av örnvråk såg vi sammantaget ett tiotal under hela dagen. Litet diskussion om shikra eller sparvhök löstes elegant genom att båda arterna noterades. Andra arter var höksångare, törnsångare, svartpannad törnskata, isabellatörnskata, buskskvätta, fältpiplärka, trädlärka, gök, rödstjärt och klippduva. Kaukasisk lundsångare Phylloscopus trochiloides nitidus. Khar Touran, 16 april. Foto: Magnus Ullman Efter bergsturen, vid utfarten till stora vägen (Mirza Bailo), gick vi en runda i trädgården bakom affärerna och bensinmacken. Ett tiotal kaukasiska lundsångare och flera mindre flugsnappare höll till där och dessutom en rosenfink och några starar. När vi skulle börja samla oss för avfärd och konstatera att vi missat en av resans målarter, som vi hoppats hade hunnit anlända just till denna plats i nordost, kom Ulf springande och ropade rosenstare! Full fart över vägen, och vi fick se tio rosenstarar, alla hanar, en kort stund först på en tråd och sedan

14 Isabellatörnskata Lanius isabellinus. Almeh, 24 april. Foto: Magnus Ullman på ett fält tillsammans med vanliga starar innan de lyfte och försvann. Målarten inplockad! Förmodligen de allra första att anlända från vinterkvarteret. Bra timing. Åter till Minudasht där dvärguven spelade i trädgården. Onsdag 25 april Transport Minudasht Bastam över Elburzbergen med Abr Morgonskådningen i hotellträdgården gav resans enda busksångare och flera pilfinkar. Jag tror att vi knappast såg pilfink på några andra ställen än i våra hotellträdgårdar. Ute på landsbygden var det i varje fall bara de ständigt närvarande gråsparvarna. Efter en sen avfärd (8.30) och ett besök i världens högsta tegeltorn Gonbad med utmärkt ekoakustik körde vi upp i bergen. Det blev snart blåsigt och kallt. De första stoppen gjordes strax före och strax efter byn Farsian. Efter vägen registrerades ett tjugotal blåkråkor. De två Farsian-stoppen gav stäppvråk, stäppörn, klippsparv, rosenfink, steglits, mästersångare, nunnestenskvätta, medelhavsstenskvätta och andra stenskvättor (hybrid nunne/medelhavs). Hybriddiskussionen fortsatte. Efter att ha kört igenom byn Abr kom vi till målet, en rastplats på en höjd med vidsträckt utsikt ner över dalen, som dock successivt fylldes med kall dimma som efter ett tag vällde över kanten och gjorde även vår vistelse kall och försämrade sikten. En av de första fåglarna var en ärtsångare av rasen althea, d.v.s. bergsärtsångare, som det lär vara splitvarning på. Sången var förvisso annorlunda även om några strofer var förväxlingslika den vanliga ärtsångarens. Stäppvråk, berberfalk, kungsörn, dubbeltrast, koltrast, gransångare, bofink, korp, klippsparv och kaukasisk lundsångare var andra noteringar. Litet längre ner i dalen noterades ortolansparv, mästersångare, isabellatörnskata och svarthakad buskskvätta. 14 Sedan färd till hotellet i staden Bastam, där vi gjorde ett besök i en moské, där det också fanns ett mausoleum över Imam Zadeh Mohammad, byggt av Quazan Kahn ( AH). En sufist satt utanför och lät sig fotograferas av den eljest mest flickplåtande Ulf. Bastam skilde sig rätt mycket från städer vi besökt tidigare, annan byggnadsstil bland annat, men inte minst rent och snyggt, vilket det sannerligen inte varit överallt. Torsdag 26 april Touranreservatet i kanten av Kaviröknen med Pleskes ökenskrika Iväg för att hinna någorlunda tidigt till dagens mål var Khar Tourans nationalpark i norra kanten av den stora Kaviröknen. Först till parkvakternas byggnad, där en grönuniformerad herre hämtade sin k-pist och intog plats i en av bilarna. Senare presenterades han som son till den man som ursprungligen fick denna nationalpark avsatt. Syftet var främst att skydda den lilla stammen av vildåsnor, som tyvärr var utsatta för en omfattande tjuvjakt. Vi tog oss till platsen där man tidigare registrerat Pleskes ökenskrika, den främsta målarten denna dag. Öknen, en slätt med låga kullar på runt 1000 meters höjd, var detta år grön och frodig. Vi fick senare veta att vintern hade varit regnrikare än på tio år. Vegetationen bestod av låga och glesa buskar på mestadels rätt öppen sand mark, bl.a. de Zygophyllum som ökenskrikorna är beroende av. Åtskilliga växter blommade, bl.a. en lågvuxen lök och irisar. Vi spred oss över slätten i alla riktningar, men det tog ganska lång tid innan vi fick något napp på ökenskrikorna. Det blåste hårt, och förmodligen var det detta som gjorde att de höll till på marken i stället för att exponera sig i busktopparna. En fågel som Micke lyckades skrämma upp försvann och sågs inte till mera trots mångas letande. Efter ett bra tag hade dock MagnusW lyckas hitta några exemplar, och här visade det sig att en liten

15 grupp höll till, och vi fick en rad utmärkta observationer av denna märkliga fågel. Ulf misstänkte häckning i en buske där en adult fågel var särskilt orolig och stack in huvudet i busken. Ut hoppade en ungfågel, medan ytterligare en unge satt kvar och tryckte och kunde fotograferas av alla deltagare som nu hade samlats på samma ställe. Totalt blev det sex adulta fåglar utöver ungarna. En annan art som kunde väntas på denna plats var kragtrapp, och åtminstone flertalet deltagare fick se den, först en lågt passerande fågel och sedan ytterligare en som stöttes på platsen för ökenskrikefamiljen. Bleka stensparvar sjöng litet varstans, tillsammans ett hundratal inklusive resten av dagen, några svartbukiga flyghöns passerade på avstånd och enstaka sandökenlärkor sjöng. På avstånd hade vi redan spanat in en flock på 16 vildåsnor, men vi ville se dem på närmare håll. Vi fick tillstånd att köra den långa rundväg som täckte in det mesta av parken. Av vildåsnor blev det dock bara ett enda djur ytterligare, dock denna gång på ganska nära håll. Längs vägen noterade vi ytterligare bleka stensparvar, flera ökenstenskvättor och flera ökenvarfåglar av rasen pallidirostris. Vid ett stopp passerade en lärkfalk och sex kronflyghönor sökte föda på marken. Halvvägs stannade vi vid en övergiven oas för lunch. Oasen måste ha använts tills helt nyligen av utseendet på de små åkrarna att döma. I vegetation av buskar, några träd och högre örter som fortfarande fanns kvar höll mängder av fåglar till. Trots den sena timmen ( ) kom nya fåglar in söderifrån, vilka alltså hade passerat öknen. Följande arter noterades: stäppvråk, kråka, gulärla, grå flugsnappare, rosenfink, grönsångare, lövsångare, gransångare, rödstjärt, ökenfink, sparvhök, stäppvråk, ökenvarfågel, gök, klippsvala, orientstenskvätta, kaukasisk lundsångare, mindre flugsnappare, kråka, sommargylling, ortolansparv och klippnötväcka. Dagen avslutades med en liten vandring i den odling som fanns nära vaktstationen. En vattendamm gav kohäger, purpurhäger och fisktärna (rasen longipennis). I övrigt litet rastande småfåglar såsom mindre flugsnappare, grå flugsnappare, kaukasisk lundsångare, rosenfink och lövsångare. Några spanska sparvar hittades i passerande flockar av gråsparv. Åter vid hotellet Bastam Tourist Inn 21.15, där vi kunde lyssna till tre hornugglor och en dvärguv i talldungen framför hotellet. Fredag 27 april Transportdag plus Parvar med stenbockar Frukost och ganska sen start inför en dag med i huvudsak transport från Bastam till Semnan. Tack vare flera goda stopp och ett besök vid Parvarreservatets vaktstation blev det en fin fågeldag ändå. I hotellträdgården och talldungen framför hotellet i Bastam noterade vi flera sjungande eksångare, en 15 AVIFAUNA råkkoloni, dvärguv, skata, palmduva, ringduva, turkduva och sydnäktergal. En grönbena flög över. Färden gick huvudsakligen i bergstrakter och det blev mycket stenskvättejakt och stenskvättesnack. Redan vid första stoppet såg vi nunnestenskvättor och fler sågs på senare stopp. Jakten inriktade sig främst på finschstenskvätta, och en säker sådan blev det i varje fall, plus ett par misstänkta som dock ansågs vara hybrider mellan nunne- och medelhavsstenskvätta. Även vanlig stenskvätta fanns. Här fick vi också se en tatarfalk högt upp bland bergen. Efter vägen noterades en skogssnäppa, resans enda. Nästa stopp blev längre i samband med lunch söder om Parvar ( ). Här sågs steglits av den gråhuvade rasen paropanisi. Vi hörde steglists både tidigare och senare, men jag tror detta var första gången vi säkert såg att de var denna ras. Runt lunchplatsen noterades också alpkråka, stenökenlärka, berglärka, sånglärka, isabellastenskvätta, isabellatörnskata, dvärgsångare, vitstrupig näktergal, stenskvätta, klippsparv, bergortolansparv, hökörn, tornfalk, kungsörn, örnvråk, ormvråk, berghöna och stentrast. Det var också gott om pipharar. Dagens sista stopp var vid parkens vaktstation. Sju stenbockar spanades in på fint håll i branten tvärs över vägen. Ovanligt många stentrastar sågs på nära håll. Här uppehöll sig också några alpseglare och många tornseglare av den östliga form som är aningen brunare och har litet större strupfläck. Under dagen, på olika ställen, hade vi också tillsammans sett 7 kungsörnar och 15 tornfalkar. Vi anlände till hotellet i Semnan (Semnan Tourist Inn, tillhörande kedjan TTTIC Inns) kl. 19. Lördag 28 april Parvar med snöhöna och Mulla Deh med hyrkanmes Första lokalen kallades Parvar södra, där vi höll till mellan kl 7 och 11. Det var en bred dalgång med berg på ömse sidor. Närmast vägen var terrängen ganska platt eller svagt sluttande, medan längre upp blev det successivt allt brantare och till slut klippstup med raviner emellan. Även rätt långt ner växlade terrängen mellan låga åsar och mellanliggande grunda raviner. I ravinbottnarna växte det buskar och snår. En av de första arterna vi fick efter att vi hade stannat och börjat gå uppåt var den kaspiska snöhönan, som hördes uppifrån högsta bergskammen. Snart hade vi också spanat in den i tubarna och kunde följa tuppens spel i profil mot himlen. Snart fick vi syn på ytterligare en något längre ner. En annan art som tilldrog sig mycket uppmärksamhet var de vitstrupiga näktergalarna som var i full praktdräkt och mycket sångaktiva och aggressiva mot varandra. En hona byggde bo i en liten taggig buske. De var mycket vanliga med över tio par inom någon kvadratkilometer. Flera dvärgsångare,