ÅLÄNDSK UTREDNINGSSERIE

Transkript

1 ÅLÄNDSK UTREDNINGSSERIE 2002: 1 UTVÄRDERING AV ALKOHOL- OCH NARKOTIKAPOLITISKT PROGRAM FÖR LANDSKAPET ÅLAND Synnöve Jordas John Lilja Januari 2002 ISSN X

2 Inledning Ålands landskapsstyrelse har beslutat att det alkohol- och narkotikapolitiska programmet för åren skall utvärderas innan ett nytt alkohol- och narkotikapolitiskt program formuleras. Syftet med utvärderingen är att granska i vilken utsträckning målsättningarna i programmet för åren har uppnåtts. För att mäta den totala alkoholkonsumtionen och jämföra med den totala alkohol konsumtionen år 1995 gjordes en undersökning av ålänningars alkohol- och drogvanor i augusti år Till 1043 slumpmässigt utvalda ålänningar i åldern år sändes ett frågeformulär. 15 av de utvalda bodde inte på den adress som fanns i befolkningsregistret. 678 svar kom in till landskapsstyrelsen. Professor John Lilja vid Åbo Akademi har fungerat som handledare för utvärderingsarbetet och alkohol- och drogundersökningen. Han har även skrivit undersökningsrapporten som finns som bilaga till utvärderingen. Övriga som arbetat med alkohol- och drogundersökningen är projektledare, pol.mag. Synnöve Jordas, studerande Pamela Roth och Alexandra Sjöblom. Utvärderingsarbetet har projektledaren utfört tillsammans med professor Lilja. Mariehamn den 8 februari 2002 Synnöve Jordas Ålands landskapsstyrelse John Lilja Åbo Akademi

3 Innehållsförteckning: I ALKOHOLPOLITIK Bedömning av i vilken grad målen uppnåtts... 1 Mål 1. Den totala alkoholkonsumtionen i landskapet Åland skall minska med 25 %... 1 Mål 2. Hälsofrämjande alkoholpolitik... 6 Mål 3. Tillräcklig verksamhet på kommunal nivå... 7 Mål 4. Tidig upptäckt av alkohol- och drogproblem Strategier för att nå målen Konkreta åtgärder Beviljande av serveringstillstånd Skapandet och bibehållandet av alkoholfria miljöer Polisens tillstånd till uppbevaring och förtäring av alkohol Kommunernas utlåtanden i serveringstillståndsärenden Ålands hotell- och restaurangskolas undervisning Redan etablerade restaurangägares utbildning Påverkan av attityder till alkohol Nykter vid ratten Undersökning beträffande ålänningars attityder till tobak, alkohol och narkotika Program för tidig upptäckt av alkohol- och drogproblem I vilken grad har de avsatta resurserna gett måluppfyllelse? Resurser Metoder Har målen definierats rätt? II DROGPOLITIK Utgångspunkt Målsättning Strategier Konkreta åtgärder Narkotikasituationen på Åland år Har cannabisbruket ökat eller minskat? Cannabisattityden Annat illegalt drogbruk bland vuxna Högstadieelevers drogvanor Antalet tunga missbrukare Narkotikabrott Narkotikamarknaden De illegala drogernas tillgänglighet år Bedömning av i vilken grad målet Aett narkotikafritt Åland@ har uppnåtts Hur kunde målen ha definierats på ett bättre sätt? Sammanfattning Källförteckning BILAGA: Undersökningsrapport - Alkohol och droger på Åland baserat på ett slumpmässigt urval av befolkningen, professor John Lilja, Åbo Akademi och Synnöve Jordas, Ålands landskapsstyrelse

4 I ALKOHOLPOLITIK 1 Ålands landskapsstyrelse antog den 21 mars 1996 ett alkohol- och narkotikapolitiskt program för landskapet Åland åren Hösten 2000 påbörjades en utvärdering av det alkohol- och narkotikapolitiska programmet vid Social- och miljöavdelningen på uppdrag av landskapsstyrelsen. Syftet med utvärderingen är att granska hur och i vilken utsträckning målsättningarna i programmet har uppnåtts. Då det nya projektet startade i början av år 2001 fördes uppdraget med att slutföra utvärderingen av programmet över från socialinspektörens arbetsområde till projektet som planerades för ett år d.v.s. år 2001, men fortsätter t.o.m Projektledaren som anställdes fick vidare uppgiften att påbörja utarbetandet av ett nytt program för åren samt att samordna och främja kvalitén på det drogförebyggande arbetet på Åland. Undersökning av ålänningars alkohol- och drogvanor För utvärderingen genomfördes en undersökning av ålänningarnas alkohol- och drogbruk för att jämförelser skulle kunna göras med t.ex. totala alkoholkonsumtionen som den var år 1995 enligt Thomas Karlssons undersökning och som den är år Enkät sändes ut i mitten av augusti år 2001 till 1043 slumpmässigt utvalda ålänningar i åldern år. 678 enkäter återsändes ifyllda. Svarsandelen var alltså 65 %. Vid urvalet valde vi att överrepresentera ungdomsgruppen (åldern år). Detta för att öka möjligheterna att upptäcka tendenser i ungdomsgruppen när det gällde bruket av illegala droger. I den här sammanställningen presenteras det korrigerade värdet för resp. variabel om inte annat anges (d.v.s. överrepresentationen elimineras genom att vi slumpmässigt tar bort en del av ungdomsgruppen). Den korrigerade analysen baseras på 597 individer. Av de svarande utgjorde 54 % kvinnor. Medelåldern var 42 år. 43 % angav att de var bosatta i Mariehamn, 49 % på övriga fasta Åland och 8 % i skärgården. Ungdomsgruppen (18-24 år) bodde i större utsträckning i Mariehamn (56 %) och mer sällan i skärgården (4 %). En kort enkätvariant och en längre enkätvariant sändes ut. Den längre varianten sändes till 208 individer, de övriga fick den kortare varianten. 1. Bedömning av i vilken grad målen uppnåtts Mål 1. Den totala alkoholkonsumtionen i landskapet Åland skall minska med 25 % Den totala alkoholkonsumtionen i landskapet, som omräknad i 100 %-ig alkohol var 7,5 8 liter per capita år 1995, skall i enlighet med WHOs målsättning att minska medlemsländernas alkoholkonsumtion med 25 % före år 2000, nedbringas till högst 6 liter per capita år Uppnåddes mål 1? Den totala alkoholkonsumtionen i landskapet skulle i enlighet med WHO:s målsättning minska med 25 % före år Alkoholkonsumtionen skulle nedbringas till högst 6 liter per capita före år Det är ett orealistiskt mål eftersom det inte finns tillräckligt

5 2 effektiva påverkningsmöjligheter för att nå målet på så kort tid. Alla i samhället bör sträva mot samma mål och attityderna bör förändras hos gemene man för att åstadkomma en förändring. Att ändra människors tänkande är svårt och tar lång tid. Det effektivaste sättet att minska total konsumtionen är att höja priset på alkoholdryckerna med högre alkoholskatt men alkoholskatten kan vi inte påverka på Åland. Den nästeffektivaste metoden är att minska tillgängligheten. En ny utmaning för det förebyggande arbetet blev den ökade tillgängligheten efter EUinträdet. Mängden alkohol vi fick föra in ökade. Från och med den fick vi ålänningar ännu flera möjligheter att inhandla skattefria alkoholdrycker på färjorna, det blev nämligen möjligt att handla skattefritt även på resa till Finland och vice versa. Alkoholkonsumtionen på Åland år 1995 och år 2001 Alkohol- och narkotikaundersökningen (Lilja, Jordas, 2001, se bilaga) som gjordes i augusti år 2001 visar att den totala alkoholkonsumtionen förblivit oförändrad på samma nivå som år Konsumtion av öl/cider/long-drinks Medianvärdet för den konsumerade mängden år 2001 ( hur mycket brukar du i allmänhet dricka? ) föll på 1-2 flaskor öl/cider/long-drinks för hela populationen år. Här skilde sig ungdomsgruppen (18-24 åringarna) starkt från totalurvalet. För ungdomsgruppen föll medianvärdet på klassen 4-5 flaskor. (Lilja, Jordas, 2001) I Thomas Karlssons undersökning från 1995 Alkoholvanor på Åland en undersökning om ålänningarnas alkoholkonsumtion och alkoholvanor framkommer att konsumerad mängd öl vid varje konsumtionstillfälle även år 1995 var 1-2 flaskor. Öl/cider/long-drinks var den högsta användningsfrekvensen bland alkoholdryckerna år Medianvärdet föll på klassen ett par gånger i månaden. Samma medianvärde fanns i åldersgruppen år. Självklart var frekvensen mycket varierande. 9 % uppgav att de intog öl/cider/long-drinks en gång om året eller mer sällan i totalurvalet (6 % i åldern år). 40 % uppgav att de konsumerade sådana drycker en gång i veckan eller oftare (en sammanslagning av svarsalternativen med de mest frekventa användningsklasserna) (motsvarande andel år var 36 %). Bara 0.7% uppgav att de konsumerade denna typ av drycker varje dag ( bland åringar ingen sådan konsumtion). (Lilja, Jordas,2001) I Thomas Karlssons undersökning (1995) framkommer att en stor del av befolkningen konsumerade starköl endast några få gånger om året. 27 % av männen drack starköl ett par gånger i månaden. Mellanöl drack man dock oftare, 10 % av kvinnorna och 39 % av männen drack mellanöl 2 gånger i veckan eller mer.

6 3 I undersökning från år 2001 framgår ett samband mellan konsumtionsfrekvens och konsumerad mängd. De som hade frekvent konsumtion tenderade ha en högre konsumtion vid resp. användningstillfälle i jämförelse med de med lågfrekvent användning. Konsumtion av vin Medianvärdet för vins användningsfrekvens år 2001 föll på kategorin ungefär en gång i månaden, ungdomarnas medianvärde är några få gånger om året. De som uppgav att de bodde i Mariehamn tenderade att använda vin något oftare än de som bodde på övriga delar av fasta Åland. (Lilja, Jordas, 2001) Det går att jämföra Karlssons uppgifter om vinkonsumtionen med data från den aktuella undersökningen eftersom frågorna överensstämmer relativt väl. Karlssons data visar på samma medianvärde d.v.s. ungefär en gång per månad. Medianvärdet för konsumerad mängd vin vid användningstillfällen föll både år 1995 och 2001 på ett glas. Konsumtion av starksprit Medianvärdet för starkspritens användningsfrekvens år 2001 föll på kategorin några få gånger om året, i ungdomsgruppen noterades en högre användningsfrekvens, ungefär en gång i månaden. 21 % angav att de intog starksprit en gång om året eller mer sällan (ungdomarna år 16 %). 8 % uppgav att de använde starksprit en gång varje vecka eller oftare, samma andel noterades i ungdomsgruppen. Män tenderar att ha en betydligt mer frekvent användning av starksprit än kvinnor. (Lilja, Jordas, 2001) Motsvarande samband har noterats av Karlsson (1995, s.27, 28). Användningsfrekvensen tenderar att ha ett svagt samband med åldern. De yngre har en mer frekvent konsumtion än de äldre. I Karlssons undersökning (1995, s.28) tenderar de äldre, märkligt nog, att ha en högre konsumtion av starksprit än de yngre. Vad förändringen beror på är inte närmare känt. Medianvärdet för konsumerad mängd starksprit år 2001 vid användningstillfällen föll på kategorin 8 cl (en högre konsumtionsmängd kunde noteras i ungdomsgruppen, medianvärdet är 12 cl ). Unga tenderar också att konsumera större mängder starksprit analyserat på totalurvalet. Kvinnor konsumerar en mindre mängd starksprit vid varje dryckestillfälle i jämförelse med män. Starkspritsanvändningen kan jämföras med Karlssons uppgifter. Som nämnts fann vi att medianvärdet för frekvensen av starkspritsbruk var några få gånger om året. Median frekvensen i den aktuella undersökningen är lägre än den medianfrekvens som Karlsson anger, ungefär en gång i månaden. Medianvärdet för konsumerad mängd starksprit vid varje tillfälle var i Lilja Jordas (2001) undersökning 8 cl, vilket överensstämmer med det medianvärde som rapporterats från år 1995 (Karlsson 1995, s.27).

7 Mängddrickandet Binge-drinking 4 En fråga ställdes år 2001 i den kortare enkätvarianten om hög konsumtion av alkohol vid ett och samma tillfälle (binge-drinking). Frågan löd: Tänk tillbaka på de senaste 30 dagarna. Hur ofta har du druckit en alkoholmängd motsvarande 24 cl starksprit (det är samma som 6 flaskor öl/cider/long-drinks eller en flaska vin). 47 % uppgav att de inte gjort det någon gång under de senaste 30 dagarna. 25 % uppgav att de gjort det en gång och 12 % att de gjort det två gånger. 12 % valde alternativet 3-5 gånger och 4 % valde alternativen som motsvarade 6 eller flera gånger. Binge-drinking tycks alltså vara rätt ovanligt om man ser till hela befolkningen. I ungdomsgruppen är självklart bingedrinking vanligare. I ungdomsgruppen hade 25 % inte druckit den beskrivna mängden under de senaste 30 dagarna. 16 % hade gjort det en gång och 15 % två gånger under samma period. De egentliga binge-drickarna kan sägas utgöras av de som druckit den beskrivna mängden 3 eller flera gånger under de senaste 30 dagarna. 33 % uppgav att de intagit den beskrivna mängden 3-5 gånger under perioden och 11 % hade gjort det 6 eller flera gånger under perioden. Det är alltså en relativt stor grupp ungdomar (44 %) som intar den angivna mängden mer än 3 gånger i månaden. (Lilja, Jordas, 2001) Individens totala alkoholkonsumtion Den totala alkoholkonsumtionen under ett år erhölls genom att lägga ihop konsumtionen för öl/cider/long-drinks, vin och starksprit och räkna fram en beräknad totalkonsumtion under året för resp. individ uttryckt i 100 %-ig alkohol. Vid beräkningen användes den s.k. Qf-indexet (Karlsson 1995, s.11). Öl, cider eller long-drinks antogs innehålla 5 vol % alkohol, vin 15 vol % och starksprit 40 vol % alkohol (Lilja, Jordas, 2001). Karlsson (1995, s.10) har motsvarande volymprocenter. Medelvärdet uttryckt i mängden ren alkohol var 362 cl och medianen 216 cl i Lilja Jordas undersökning år Standardavvikelsen kring medelvärdet var hög, 447 cl (n=577). För ungdomsgruppen var medelvärdet för totalkonsumtionen betydligt högre, 503 cl (n=165) i undersökningen från år Medelvärdet för totalurvalet kan jämföras med medelvärdet 1995 som var 407 (medelvärdet för män och kvinnor sammantagna, Karlsson 1995, s.29). Det kan tyckas ha skett en minskning sedan 1995 eftersom medelvärdet i undersökningen år 2001 var 362 cl med signifikansgränserna kring medelvärdet +/- 37 cl. Det innebär att Karlssons medelvärde faller utanför signifikansgränserna. Men eftersom Karlssons medelvärde också är baserat på urval måste signifikansgränserna i den av Karlsson rapporterade undersökningen också beaktas. Signifikansgränserna kring det av Karlsson rapporterade torde ungefär motsvara de signifikansgränser som erhölls i den här undersökningen (d.v.s. +/- 37 cl, Karlsson rapporterar inte spridningen). Det innebär att signifikansgränserna överlappas. Slutsatsen måste därför bli att konsumtionen är förhållandevis oförändrad. Alkoholkonsumtionen bland kvinnor och män i Sverige ligger relativt oförändrad år 2000, jämfört med år 1996 och 1998 (Helmersson Bergmark, 2001, s.22 och 53).

8 5 Alkoholkonsumtionen i 100 %-ig alkohol per invånare 18 år och däröver, i liter, är också tämligen oförändrad i Finland (Stakes, 2001, s. 20, 53-56). Konsumtionen hade samband med följande variabler (Lilja, Jordas, 2001): Åldern: Unga använder mer alkohol än äldre. Kön: Kvinnor använder mindre alkohol än män. Medelvärde på ren alkohol: kvinnorna 272 cl ren alkohol, männen 484 cl. Rökning: regelbundna rökare/snusare (24 % av åringarna och 33 % av åringarna röker regelbundet) har högre konsumtion än icke-rökare. Bedömning av riskerna med 8 cl alkohol nästan varje dag: de som bedömde riskerna som stora hade en lägre konsumtion än de som bedömde riskerna som små. Graden av alkoholpositiv inställning: de med en alkoholpositiv inställning har en högre konsumtion än de med en mer negativ inställning. Utbildningsnivån: de med hög utbildning tenderar ha högre konsumtion än de med låg utbildning. Ser man på medelvärdena för resp. utbildningsnivå mer i detalj så är det de med grundskola eller motsvarande som har en förhållandevis låg konsumtion medan de övriga grupperna har en likartad konsumtion. Cannabisbruk: användningsfrekvensen för cannabis tenderar ha samband med alkoholkonsumtionen. De som använt cannabis har en högre konsumtion än de som inte använt cannabis. Skolelevers (åk 9) alkoholkonsumtion år 2001 Av lic.stud. Kirsi Janssons undersökning av skolelevers alkoholvanor, som utförts via en enkät hösten 2001 på elever i åk 9 (Kyrkby, Godby, Strandnäs, Övernäs), framgår att ungdomar i årskurs 9 gällande volymen öl, cider eller long-drinks vid varje konsumtionstillfälle ligger på medianvärdet 1-2 flaskor. 23 % uppgav dock att de aldrig druckit eller bara smakat på den här typen av alkoholdrycker. 44 % av ungdomarna angav dock att de konsumerade 4-5 flaskor eller mer vid varje konsumtionstillfälle. Enligt undersökningen framgår beträffande konsumtionsfrekvensen att öl, cider eller long-drinks konsumeras en gång i veckan eller oftare av 17 % av ungdomarna i åk % uppgav att de konsumerade öl, cider eller long-drinks några få gånger om året, medan 28 % konsumerade nämnda drycker en gång om året eller mer sällan. (Jansson, 2001) Konsumtion av starksprit är inte så vanlig i denna åldersgrupp och vindrickande är ännu ovanligare. Det som framkommit av undersökningen visar att det finns ett problem med alkoholen bland ungdomar i åk 9 trots att unga under 18 år inte ens får köpa ut alkoholdrycker.

9 6 Man bör dock ha en kritisk inställning till de här uppgifterna eftersom det kan vara så att eleverna svarar på frågan hur många öl, cider eller long-drinks de brukar ta med till festen. Ungdomar delar ofta på öl och det är möjligt att ungdomarna överdrivit sin konsumtionsmängd i enlighet med normen att tåla mycket. Detta gör att den verkligt konsumerade mängden kan vara lägre. (Jansson, 2001) Värdering Tiden för att nå målet, en 25 %-ig minskning av alkoholkonsumtionen, var för kort och det finns inte många tillräckligt effektiva metoder för att minska efterfrågan på alkohol. Priset på alkohol kan vi inte påverka och möjligheterna att påverka tillgängligheten är begränsad. Ser vi på medianvärdet för den konsumerade mängden och användningsfrekvensen av öl/cider/long-drinks, vin och starksprit ser det inte alarmerande ut. Och vi kan konstatera att män dricker mer starksprit än kvinnorna. Unga använder mer alkohol än de äldre. Till vår dryckeskultur hör att vi dricker fredagskvällar och lördagskvällar men sällan vardagar. Då vi dricker, dricker vi en större mängd åt gången. Dricker man 24 cl starksprit vid samma tillfälle ökar risken för alkoholrelaterade problem. 44 % av ungdomarna i åldern år, som dricker den angivna mängden per konsumtionstillfälle mer än 3 gånger i månaden har en riskkonsumtion. Dessa ungdomar utgör en riskgrupp på grund av sina val i samband alkohol. Enkätundersökning för att mäta den totala alkoholkonsumtionen på Åland borde göras vart tredje år för att vi skall kunna få en bra bild av i vilken riktning utvecklingen går. Nästa undersökning kunde utföras år 2004 för att landskapsstyrelsen skall ha en möjlighet att följa med utvecklingen gällande den totala alkoholkonsumtionen och narkotikamissbruket på Åland. I nästa undersökning vore det intressant att även kartlägga vilka veckodagar ålänningar dricker alkohol och hur mycket mängderna varierar under veckans sju dagar, likaså i vilken miljö man dricker de olika dagarna och tillsammans med vem? Dricker man ensam, tillsammans med familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater och så vidare. Mål 2. Hälsofrämjande alkoholpolitik Landskapets offentliga alkoholpolitik skall vara hälsofrämjande. Enligt de mål som landskapsstyrelsen satt upp år 1996 skall landskapets alkoholpolitik vara hälsofrämjande. Uppnåddes mål 2? Det är svårt att uttala sig om i vilken grad målet uppnåtts eftersom målet inte formulerats på ett sådant sätt så att graden av måluppfyllelse skulle vara mätbar. Landskapsstyrelsen

10 7 har inte närmare preciserat vad som menas med en hälsofrämjande alkoholpolitik. Vi vet dock att en minskad alkoholkonsumtion ger hälsovinster. Restaurangprojekt, enligt STAD-projektets modell i Stockholm, påbörjades hösten år Bland restaurangprojektets delmål finns att sänka berusningsnivå och minska det nöjesrelaterade våldet. Prime for life föreläsningarna som erbjuds landskapsanställda sedan år 2001 ger kunskaper om risker med en hög konsumtion av alkohol och om hur man konsumerar alkohol på ett riskfritt sätt. Enligt Prime for life - modellen ses alkoholism som ett livsstilsrelaterat hälsoproblem. Landskapsstyrelsen har den fastställt bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av serveringstillstånd,där det under rubriken Serveringsställets verksamhetsidé står att serveringsställen med alkoholservering skall tillhandahålla mat åt sina gäster. Alkoholdryckerna ses som måltidsdrycker. Det ställdes större krav för att få serveringstillstånd (A- och B-rättigheter) med en verksamhetsidé som huvudsakligen gick ut på att sälja alkoholdrycker. På ett serveringsställe med A-rättigheter krävdes alltid ett komplett utbud av mat, ett ställe med B-rättigheter skulle tillhandahålla lagad mat, medan det på serveringsställen med s.k. mellanölstillstånd räckte med kalla rätter. Matgäster och pubgäster blandades på krogen. Krögarna skulle ha ett kök som motsvarar verksamheten och som var godkänt av hälsonämnden. Ansvariga föreståndaren på ställen med A- eller B-rättigheter skulle ha restaurangutbildning eller minst två års branschvana. De här reglerna ändrades (se pkt 3.1.). Det krävdes en större satsning än tidigare för att inleda serveringsverksamhet. Värdering Om den totala alkoholkonsumtionen hade minskat hade vi fått en hälsovinst på köpet, men som vi konstaterat har alkoholkonsumtionen inte minskat sedan år Landskapsstyrelsen har startat ett restaurangprojekt för att sänka berusningsnivån på krogen. Landskapsstyrelsens bestämmelser från innebar att det krävs en större satsning än tidigare för att inleda serveringsverksamhet. Landskapsstyrelsen erbjuder sina anställda föreläsningar med målet att minska livsstilsrelaterade hälsoproblem och man har startat programmet för tidig upptäckt av alkohol- och drogproblem inom hälso- och sjukvården. Mål 3. Tillräcklig verksamhet på kommunal nivå En tillräcklig verksamhet på kommunal nivå för att motverka av alkoholen förorsakade olägenheter skall etableras. Målet var att en tillräcklig verksamhet på kommunal nivå, för att motverka av alkoholen förorsakade olägenheter, skulle etableras. Landskapsstyrelsen borde detaljerat beskrivit vad man menar med en tillräcklig verksamhet på kommunal nivå för att måluppfyllelsen skulle vara mätbar. I programmet framgår inte vilka åtgärder som förväntades att skulle vidtas på kommunal nivå.

11 Uppnåddes mål 3? 8 Primärprevention (åtgärder riktade till hela befolkningen) De åländska kommunernas verksamhet på det drogförebyggande området har utretts genom att fråga socialsekreterarna om drogproblematik i kommunerna samt om kommunens drogförebyggande verksamhet och planer på drogförebyggande verksamhet. Brevet sändes i februari år Svar från sex kommuner kom till landskapsstyrelsen. Av socialarbetarnas svar framgår att man i kommunerna har fortsatt med ungefär samma verksamhet som tidigare för att motverka av alkoholen förorsakade olägenheter. I kommunerna ordnas till exempel klubbkvällar, idrottsaktiviteter och informationstillfällen om alkohol och droger för ungdomar. Flera kommuner än tidigare har idag en fritidsledare som ordnar fritidsaktiviteter åt ungdomarna. Socialarbetarna litar på fältarna när det gäller förebyggande insatser och uppsökande verksamhet. Mariehamn stads socialarbetare i fältarbete, de s.k. fältarna, står för den huvudsakliga primärpreventionen i de åländska kommunerna. Verksamheten finansieras till 75 % av Mariehamn stad och till 25% av landsbygdskommunerna. Landsbygdskommunerna betalar för en tjänst (1/4). Kostnaderna fördelas på kommunerna enligt skattören och stadens bokslut för fältarnas verksamhet. För år 2000 betalade kommunerna sammanlagt FIM till Mariehamn stad. Fältarna lär känna ungdomarna genom att vistas på offentliga platser där ungdomarna rör sig och genom att besöka skolor där de informerar om bl.a. risker med alkohol och narkotika. Fältarna kan i sitt arbete gripa in på ett annat sätt än socialarbetarna i kommunerna som arbetar på kommunkansliet kontorstider. Fältarnas roll i det drogförebyggande arbetet Fältarna är anställda för att ungdomarna i åldern år skall ha någon vuxen att prata med om jobb, skola, bråk hemma, droger, alkohol, vänskap, kärlek, övergrepp, mobbning, fritid med mera. Fältarbetets syfte är att etablera kontakt med ungdomar så tidigt som möjligt för att förebygga sociala problem. De motiverar ungdomar att ta emot hjälp och stöd vid behov. De förmedlar kontakt med olika samhällsinstanser. Fältarbetets grund är uppsökande och förebyggande arbete i offentliga miljöer. Fältarbete utgår från ungdomars behov och inriktas på att frigöra de ungas egna resurser. Fältarbete är professionellt socialt arbete som bedrivs kontinuerligt i ett långsiktigt perspektiv. Fältarbetarens roll gentemot ungdomen är att upptäcka, motivera och stödja. Olika instanser i vårt samhälle har som uppgift att kontrollera (t.ex. polis, skola, socialtjänst) och andra har till uppgift att vårda (t.ex. sjukvård, mentalvård, socialtjänst). Fältarnas uppgift är varken att kontrollera eller vårda, utan enbart stödja. (Fältarnas årsrapport 2000) Fältarnas verksamhet är mycket värdefull för hela Åland. Speciellt med tanke på våra små kommuner där det oftast finns endast en ensam socialsekreterare som förväntas hinna ha hand om

12 9 alla slags sociala frågor. Åland är privilegierat som har kunnat ha kvar denna viktiga verksamhet. Den här typen av förebyggande verksamhet finns det just inte i Sverige och på fastlandet efter de nedskärningar som gjordes där på 1990-talet. Fritidsnämnder, föreningar och allmänhetens roll inom primärpreventionen Fritidsnämndernas verksamhet och fritidsledarna, som finns i allt flera kommuner, är viktiga för primärpreventionen genom att de ordnar meningsfulla fritidsaktiviteter åt ungdomarna i kommunen. Föräldrar, ungdomar, föreningar på Åland kan involveras i det drogförebyggande arbetet. Nya föreningar på Åland är Fri från narkotika r.f. och JC mot narkotika. Fri från narkotika r.f. bildades hösten 1999 och arbetar för ett narkotikafritt Åland. Föreningen vill hindra användning av droger, hjälpa missbrukare till vård, stöda anhöriga till missbrukare, hjälpa till att utveckla alternativa stödformer, påverka och utveckla det förebyggande missbruksarbetet och medverka till att den restriktiva drogpolitiken bibehålls. Föreningen har en anhöriggrupp, utbildade stödpersoner och en jourtelefon. (Lindholm, 2002) Projektet JC mot narkotika startade i januari JC-medlemmarna arbetar ideellt med insamlingsaktiviteter. Mariehamns Juniorhandelskammare har bildat och registrerat föreningen JC mot narkotika. Syftet med projektet är att på olika sätt samla in ekonomiska medel. Dessa medel skall användas lokalt dels i förebyggande syfte, dels i direkt hjälpinsatser. (Nyberg, 2002) Föräldrar och andra vuxna kan vara ett föredöme för unga. Vuxna bör visa att de gör förnuftiga val i förhållandet till alkohol och därmed tar avstånd från berusningsdrickandet, samt att de klart tar avstånd från narkotika. Vuxna kunde medvetet försöka ändra det kulturella firandet av arbetsveckans slut och helgens inträde. Andra former för att markera övergången till helgen kunde uppmuntras. Det samma gäller andra ritualer förknippade med alkohol. Vuxnas alkoholbruk har ett klart samband med ungas alkoholbruk. Vi behöver skapa en medvetenhet om riskerna med och skadorna av alkoholbruket generellt i samhället och inte bara kalla berusningsdrickandet ett ungdomsproblem. Det är fel att bara anklaga ungdomen när det är ett kulturellt problem som omfattar alla i samhället. Ett omfattande alkoholbruk har även samband med prövande av andra droger. Om man inte gör något åt ett omfattande alkoholbruk så bidrar man till att introducera andra substanser med berusningseffekter. Vuxna och ungdomar bör tillsammans föra en dialog om alkohol och narkotika. Alla kan delta i det drogförebyggande arbetet. Föreningar kan ta upp alkohol- och narkotikapolicyn till diskussion på sina möten. Hur ser föreningen på narkotika, tobaksrökning och alkoholkonsumtion? När är det rätt med alkohol och när är det inte? Hur kan vi få en hälsosammare policy i föreningen?

13 10 Idrottsföreningarna har börjat utarbeta egna alkohol- och narkotikapolicyn i samarbete med Ålands Idrottsförbunds projektledare som är anställd för antidrogprojektet Åländsk idrott visar vägen. Det var Ålands Idrottsförbund tillsammans med Rotaryrörelsen som startade projektet hösten år Föräldrars nattvandringar ger en lugnare stämning i staden. Problemet för föreningen Vuxna på sta n r.f. har varit att intresset bland föräldrarna inte varit tillräckligt stort. Föreningen samarbetar med Hem och skola-föreningarna i skolorna. Vuxna på sta n r.f. s vandringar görs huvudsakligen av högstadieelevernas föräldrar enligt ett schema. Vuxna på sta n r.f. driver även ett drogfritt café i Mariehamn. Frivilligorganisationernas ungdomsarbete i samarbete med grundskolan, såsom Power Club projektet, tycks ha betydande positiva effekter men metoden borde närmare utvärderas År 2001 påbörjades ett projekt The Four Islands Project. Grönland, Island, Åland och Färöarna fick projektmedel från Nordiska Ministerrådets ämbetsmannakommitté för narkotikafrågor. Målgruppen är skärgårdsungdomar och andra ungdomar (16 18 år), som p.g.a. skolgång flyttar till annan ort. Ungdomarna själva och deras föräldrar kommer att ges möjlighet att delta i projektet. Kommunerna och de alkoholfria miljöerna Kommunen har möjligheter att påverka alkoholkonsumtionen och alkoholrelaterade problem genom att styra beviljandet av serveringstillstånd. Landskapsstyrelsen har innan beviljandet av nya serveringstillstånd begärt utlåtande från kommunen, så att kommunen kan motverka olägenheter som kunde uppstå om serveringstillstånd, förlängda serveringstider, utvidgat serveringsområde eller tillfälliga serveringstillstånd beviljas. I de flesta fall har dock kommunen förordat ansökan. Bra exempel på försök att skapa alkoholfria festmiljöer för ungdomar är TFO-Ålands (Tid För Offensiv-Åland) Ung 2000 och Ung 2001 som innebär ett evenemang med ungdomsaktiviteter och rockkonserter helt utan alkohol och andra droger. Evenemanget har effektivt övervakats för att det inte skall finnas alkohol eller andra droger på platsen. Målet är att ungdomarna skall uppleva att det är trevligt på konserter och fester utan droger. På det kommunala planet kunde kommunala organ samarbeta med festarrangörer för att få ungdomsfester alkohol- och drogfria. På ungdoms- och vuxenevenemang med alkoholservering är det viktigt att alkohollagen följs i fråga om effektiv övervakning och att det, där många minderåriga deltar, finns särskilt serveringsområde med 18 års åldersgräns. Förebyggande insatser på lokal nivå Målinriktade och samordnade förebyggande insatser på kommunal nivå för att begränsa den totala konsumtionen av alkoholdrycker är viktig även i små kommuner.

14 11 Konsumtionen kan begränsas genom att göra alkoholen mindre tillgänglig och genom att verka för total alkoholfrihet i vissa sammanhang och skeden i livet genom att informera människor om alkoholens negativa effekter. Opinionsbildning och upplysning är viktiga delar i det förebyggande arbetet för att stödja och stimulera människor att ta eget ansvar för att deras alkoholkonsumtion inte leder till negativa effekter för dem själva eller någon annan. Kommunerna kunde ta ett större ansvar för att utveckla och samordna insatser inom samtliga områden på lokal nivå. Kommunen kan ha en alkoholpolitisk handlingsplan antagen av kommunstyrelse eller kommunfullmäktige och som kontinuerligt följs upp och uppdateras. (Regeringskansliet, 2001). I undersökningen om ålänningars alkohol- och drogvanor frågades om intresset för en föreläsning om alkohol och droger. Bedömningen skedde på en tregradig skala. 56 % angav ett svagt intresse (62 % i ungdomsgruppen), 35 % var intresserade (30 % i ungdomsgruppen) och 9 % var mycket intresserade (8 % i ungdomsgruppen). Kvinnor var mer intresserade än män av en föreläsning om alkohol och droger. Intresset hade däremot inget samband med åldern, alkoholkonsumtionen eller cannabisbruket. Det betyder att 44 % av ålänningarna vill gå på en föreläsning om alkohol och droger (38 % i ungdomsgruppen år) om en sådan ordnas i deras kommun. (Lilja, Jordas, 2001). Det är bra för kommunen att känna till att detta intresse finns när man gör upp handlingsplan för sin drogförebyggande verksamhet. Kommunen kunde även samverka dels med angränsande kommuner, dels med andra intressenter utanför kommunen. Om man vill nå resultat med de drogförebyggande insatserna skall hela samhället genomsyras av samma budskap.(room, 2001) Verksamhet i skolorna på Åland Skolorna har en viktig roll när det gäller att påverka elevernas framtida alkoholkonsumtion och drogvanor. Eleverna behöver kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa och en förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön. Det är värdefullt om skolan också utarbetar en alkoholpolicy och ger riktlinjer för hur man ska förebygga problem, i vilka situationer skolan ska agera, vem som ska agera och på vilket sätt. En sådan plan bör omfatta hela skolan, såväl elever som lärare. (Regeringskansliet, 2001, Sverige, s. 35) År 1996 informerade landskapsstyrelsen skolorna om att de skall göra upp en egen SANT-plan utgående från de behov skolan har. Handlingsplan mot narkotika för landskapet Åland innehållande anvisningar för hur en SANT-plan kunde göras upp sändes till skolorna. Handlingsplanen och anvisningarna hade utarbetats av en arbetsgrupp, som landskapsstyrelsen tillsatte I arbetsgruppen satt sakkunniga tjänstemän. Se Åländsk utredningsserie 1996:2, Handlingsplan mot narkotika för landskapet Åland.

15 12 Skolorna uppdaterar sina SANT-planer kontinuerligt och diskuterar hur verksamheten skall läggas upp. Det har framkommit att det vore bra med en verksamhetsberättelse över de drogförebyggande insatserna skolan vidtagit under året, som vid årets slut skulle lämnas till utbildningsavdelningen vid landskapsstyrelsen. Skolorna har egen drog- eller friskvårdsinformation som ofta handhas av skolans biologi-, gymnastik- eller kemilärare. Informatörer utifrån bjuds också in för att informera om riskerna med droger. Genomtänka strategier för vad som skall undervisas vid olika åldrar finns dock inte i skolorna. Det skulle vara viktigt med en sådan handlingsplan (strategi och ålder) eftersom lärarna växlar över tid och mellan olika skolnivåer. Kontinuitet är viktigt, därför bör verksamheten planeras för att fungera. Förslagsvis skulle skolan välja en lärobok i friskvård eller livskunskap för de olika stadierna, anpassad till elevernas ålder (exempelvis Folkhälsoinstitutets arbetsmaterial om hälsa, samlevnad och droger Steget 1 för skolåren 4-6, Steget 2 för skolåren 7-9 och Hakuna matata för gymnasialstadiet). Skolan skulle fastställa vilka kapitel man skall gå igenom de olika läsåren och undervisningsmetoden skolan kommer att använda. Insatser som stärker den förebyggande undervisningen i skolan behövs. Undervisning om olika framgångsrika metoder och hur man kan ändra undervisningssättet kunde vara ändamålsenligt. Vid möte med rektorer och representanter från skolornas elev vårdsgrupper den kom önskemål från skolorna att ordna mera utbildning om Britt Unni Wilhelmsens undervisningsmetod för högstadieelever hösten För att nå effekter med det drogförebyggande arbetet krävs det att varje elev involveras i ett antal informations- och diskussionstillfällen där inte bara alkohol- och drogfrågor tas upp utan också frågor om ungdomars självbild, självförtroende, grupptillhörighet, gruppnormer och förväntningar på alkohol och droger. Det gäller att skapa verksamhet där ungdomarna själva engageras i diskussionerna. Det har framförts från elevernas håll via fältare att det inte är så lyckat att de egna lärarna har hand om droginformationen och diskussionen. Eleverna vågar inte öppna sig inför sina lärare i fråga om attityder till alkohol och droger samt om festandet på fritiden då de är rädda att de skulle hamna i en sämre position om läraren fick veta allt om deras beteende på fritiden. Det finns alltså elever som anser att det är bättre om utomstående drar drogdiskussionerna. Från skolhälsovårdare har önskemål framförts om särskilda timlärare i friskvård gemensamt för flera skolor just för att det skulle vara en person utanför skolan och för att den personen skulle ha möjlighet att fördjupa sig i drogförebyggande metoder och bli expert på området. Det är viktigt att komma ihåg att utvärdera det drogförebyggande arbetet som skolan gör. Utvärdering borde ske kontinuerligt t.ex. genom enkät som eleverna fyller i. Ungdomars resurser kunde bättre tas tillvara i det drogförebyggande arbetet. Ungdomar som fått grundutbildning på ANT-läger arrangerat av Ålands Nykterhetsförbund på Åland borde ges möjligheter att få tilläggsutbildning i Sverige. Ungdomarna skulle då få de

16 13 färdigheter de behöver för att arbeta med yngre ungdomar och påverka deras attityder till alkohol, narkotika och tobak. Även den norska preventionsmodellen som Britt Unni Wilhelmsen (1997) utarbetat i Bergen går bl.a. ut på att äldre elever undervisar yngre elever i små grupper inom högstadierna samt att elever intervjuar vuxna i samhället om t.ex. ungdomssuperiet. Ungdomar i grundskolan, men även elever på gymnasialstadiet, borde ges resurser för att arbeta drogförebyggande på olika sätt. Ett bra exempel är Övernäs årskurs 9 som hösten år 2001 i samarbete med fältarna arbetade med en Stoppa langningen! -kampanj. Eleverna skrev om droger, tillverkade reklamaffischer och gjorde folder som skall sändas till föräldrar. Skolornas drogförebyggande verksamhet med föräldrar I Österbotten använder man så kallade nätverkskontrakt för föräldrar i skolorna. De innebär att föräldrar kommer överens om gemensamma regler för barnen: När barnen måste vara hemma på kvällarna, om barnen får ha fester utan vuxna närvarande, hur föräldrar skall agera om de får veta att andras barn röker eller dricker Föräldrarna kan underteckna ett kontrakt med regler och lämna det till skolan. Det viktiga är dock inte att föräldrarna undertecknar kontraktet utan processen då de diskuterar reglerna vid föräldramöten. Den öppna diskussionen skall underlätta föräldrarollen. Tanken är att det behövs en hel by att uppfostra ett barn föräldrar skall kommunicera med varandra helt enkelt. (Föräldrar slår tillbaka, HBL sid 22) Laukasmodellen för kollektiv fostran fick år 1996 de Europeiska föräldraförbundens organisations pris för bästa projekt inom fostran. På finskt håll har man hunnit pröva modellen på flera orter, med goda resultat. Genom samarbete får vuxna redskap, rättighet och ansvar att ge bygdens barn och unga en sund uppfostran inom gemensamt överenskomna ramar.(eskelinen, 2001) Mariehamn stads socialnämnd och skolnämnd har hösten 2001startat en liknande diskussion bland föräldrar till elever i Mariehamns grundskolor. Diskussionen pågår på andra orter i Finland och i Sverige också för att förbättra den sociala kontrollen i samhället. Sekundär prevention (åtgärder riktade till riskgrupper) och vård Fältarna och ungdomsbehandlarna utför ett slags uppsökande verksamhet där riskbeteenden kan upptäckas och åtgärdas. Missbrukarvården på Åland handhar A- kliniken, medan den nya barnskydds- och ungdomsvårdsavdelningen erbjuder missbrukarvård åt ungdomar under 25 år. Behandlingshem i Sverige eller svensk Finland anlitas vid behov. Socialarbetarna i kommunerna borde också ha en möjlighet att ingripa på ett tidig stadium om de kommer i kontakt med missbrukaren eller riskgruppen.

17 Värdering 14 Tillräcklig verksamhet har inte definierats vilket gör det omöjligt att bedöma huruvida målet har uppnåtts. Allt flera åländska kommuner har idag fritidsledare som arrangerar menigsfulla fritidsaktiviteter åt ungdomarna i kommunerna. Fältarnas arbete med primär- och sekundär prevention kommer även i fortsättningen att utgöra en viktig del av den drogförebyggande verksamheten bland ungdomar på Åland. Denna verksamhet kunde utvecklas. I det ungdomsinriktade förebyggande arbetet är det viktigt att ta tillvara ungdomarnas egna erfarenheter och engagemang mera än tidigare. Fältarna har den kontakten till ungdomarna som krävs för att få de unga med i det förebyggande arbetet med att hitta ett ansvarsfullt förhållningssätt till alkohol. Det är även viktigt att få föräldrarna och föreningarna mera aktiva. Skolan borde stärkas i sin förebyggande roll. Kurser för skolpersonal om framgångsrika metoder och undervisningssätt kunde vara ändamålsenligt. En handlingsplan med genomtänkta strategier för vad som ska undervisas för elever vid de olika åldrarna (i låg-, hög- och gymnasialstadiet) saknas ofta i skolorna. En sådan plan vore viktig för kontinuiteten, eftersom lärarna växlar över tid och mellan olika skolnivåer. Det drogförebyggande arbetet borde kontinuerligt utvärderas t.ex. genom enkät som eleverna fyller i. Mål 4. Tidig upptäckt av alkohol- och drogproblem Hälso- och sjukvårdspersonalens kunskaper om och aktivitet i fråga om alkoholrelaterade hälsofrågor skall förbättras. Målet var att aktivera hälso- och sjukvårdspersonalen och förbättra deras kunskaper om alkoholrelaterade hälsofrågor. Landskapsstyrelsen har tagit initiativ till en utbildning för att öka hälso- och sjukvårdspersonalens kunskaper framförallt när det gäller möjligheterna att tidigt upptäcka alkoholproblem. Ett program för tidig upptäckt av alkohol- och drogproblem, det s.k. ADDIS projektet, enligt B. Jonasson och A. Anderssons bok Tidig upptäckt av alkohol- och drogproblem har genomförts. Målgrupp var olika sjukvårdsinrättningar och tanken var att deltagarna i utbildningen skulle tillämpa modellen på sina arbetsplatser efter genomgången kurs. När en anställd, eller flera, från en enhet deltagit i utbildningen skulle den nya metoden implementeras och flera i arbetsteamet skulle bli tvungna att ändra litet på sitt sätt att arbeta. Se konkreta åtgärder, punkt 10 om hur man lyckades implementera modellen i det praktiska arbetet. Kursdeltagare som arbetade på hälsocentralen meddelade att det var svårt att få in på hälsocentralen. Ålands hälso- och sjukvård borde ha fått resurser för ett

18 15 eget sjukvårdsprojekt med en projektledare för att utveckla sekundär prevention innefattande kartläggning av alkoholbruket och riktade insatser gällande högkonsumenter med somatiserade symptom. Projektledaren kunde ha medverkat i utarbetandet av en handlingsplan gällande olika slags förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården, samt verkställandet och utvärderingen av en sådan handlingsplan. Skolhälsovårdarna strävar till tidig upptäckt av alkoholmissbruk eller annat missbruk i landskapets skolor. De känner till tystnadsplikts- och anmälningspliktsförfarandet men många är osäkra på hur de skall förfara vid misstanke om drogmissbruk. SANT-planerna är inte alltid användbara i praktiken. Poliser som i sitt arbete kommer i kontakt med missbrukare har som princip att motivera missbrukare till att söka hjälp vid A-kliniken eller motsvarande verksamhetsenhet (Mattsson, 2001) Värdering Hälso- och sjukvårdspersonalen har deltagit i föreläsningar om både alkohol och narkotika, men få har tid och möjlighet att delta i längre och mer omfattande utbildningar som ADDIS-utbildningen. Ålands hälso- och sjukvård är en stor organisation och kunde ha haft ett eget sjukvårdsprojekt med en projektledare för att utveckla drogprevention, tidig upptäckt av missbruk och vård av rusmedelsmissbrukare inom sjukvården. På de mindre enheterna, såsom företagshälsovårdsstationerna, mentalvårdsbyrån och A- kliniken lyckades arbetet enligt ADDIS - modellen komma igång. 2. Strategier för att nå målen Landskapets alkoholpolitik skall bygga på en totalitet av varandra stödjande insatser beträffande den ekonomiska och geografiska tillgängligheten samt attityderna, för att minska den totala alkoholkonsumtionen och av densamma förorsakade sociala och hälsomässiga problem. Särskilda insatser skall inriktas på individer och grupper med riskkonsumtion av alkohol. 3. Konkreta åtgärder Beviljande av serveringstillstånd Landskapsstyrelsen kommer att ställa sig restriktiv till beviljande av nya och utvidgade serveringstillstånd. Vid beviljandet skall näringsställenas klass i fråga om lokaliteter, personalens kompetens och rörelsens omgivning samt eventuella störningar beaktas. Särskilda regler för beviljande av serveringstillstånd kommer att fastställas.

19 16 Då det alkoholpolitiska programmet skrevs var alkohollagen ny och myndigheterna trodde att man kunde ge avslag på en serveringstillståndsansökan på grund av att det i området redan fanns flera serveringsställen. Då det första besväret på ett dylikt, av Produkttillsynscentralen vid Socialministeriet givet, avslag behandlades i Högsta förvaltningsdomstolen blev det känt att det inte var möjligt att avslå en ansökan om sökanden i övrigt uppfyllde de krav som ställs. Därefter sattes tyngdpunkten på de övriga krav som ställs på lokaliteter, rörelsens omgivning mm och fastställdes regler beträffande beviljandet av serveringstillstånd : Bestämmelser om förutsättningar för beviljande av serveringstillstånd. Efter några års erfarenhet upptäckte man att det fanns brister i bestämmelserna och därför fastställdes nya regler som gäller från och med I bestämmelserna från och framgår hur landskapsstyrelsen ser på serveringsställets läge, serveringslokalen, serveringsställets verksamhetsidé, sökandens lämplighet, ansvarig föreståndare och tillfälliga serveringstillstånd. Landskapsstyrelsen beslöt den att de ansvariga föreståndarna och ställföreträdande föreståndare på pubar och nattklubbar (serveringsställen vars huvudsakliga affärsidé är att servera alkohol) skall tentera alkohollagstiftning. Av ansvariga föreståndare utan restaurangutbildning på serveringsställen med B-rättigheter krävs likaså godkänd tentamen i alkohollagstiftning. För ansvarig föreståndare som inte har restaurangutbildning, på serveringsställe med A-rättigheter, krävs att vederbörande arbetat på serveringsställen med A- eller B-rättigheter minst två år samt att hon/han avlagt godkänd tentamen i alkohollagstiftning. Krav på tentamen i alkohollagstiftning för ansvariga föreståndare är en rätt så unik och mycket bra åtgärd eftersom den innebär att alla ansvariga föreståndare på serveringsställen med A- eller B-rättigheter känner till alkohollagstiftningen. Antalet beviljade tillstånd totalt har ökat något men den totala mängden serveringsställen har inte ökat märkbart utan ligger kring cirka 90 stycken. De tillfälliga serveringstillstånd som beviljats årligen har inte ökat mycket på dessa år. Avslag på ansökningar om serveringstillstånd är ovanliga, år 1996 avslogs 5 ansökningar, år 1997 avslogs 4 ansökningar, år 1998 avslogs 2 ansökningar och år 1999 avslogs 2 ansökningar. Avslag Antal År År År År Det totala antalet serveringsställen på hela Åland var år stycken (A-rättigheter 33 st, B-rättigheter 9 st, C-rättigheter 45 st). Den är det totala antalet serveringsställen på hela Åland 95 stycken (A: 48 st, B: 18 st, C: 29 st).

20 17 Fördelningen mellan stad och landsbygd var år och 54 st och år 2000 är den 37 st och 58 st ( ). Serveringsställen år 1995 år 2000 A-rättigheter B-rättigheter 9 18 C-rättigheter Serveringsställen år 1998 år 2000 Stad Landsbygd Antalet serveringstillstånd har ökat från 87 till 95 stycken sedan år Sedan år 1998 har antalet serveringstillstånd i Mariehamn ökat med 3 stycken, ett ställe med B-rättigheter och två serveringsställen med C- (eller s.k. mellanöls-) rättigheter har kommit till i Mariehamn. På landsbygden har serveringsställen med A-rättigheter ökat med 9 stycken, fyra flera serveringsställen med B-rättigheter finns år 2000, medan C-rättigheterna minskat med 9 stycken. Det har alltså inte tillkommit så många nya serveringsställen utan de befintliga serveringsställena har ansökt om att få servera starkare alkoholdrycker. Mellanölsställen har blivit vinrättighetsställen med B-rättigheter och matservering medan serveringsställen med B-rättigheter har ansökt och beviljats A-rättigheter. Ungefär hälften av det totala antalet serveringsställen har öppet året om, medan resten av serveringsställena har öppet under sommarhalvåret. De tillfälliga serveringstillstånden och tillstånd till utvidgade serveringsområden har ökat till antalet från år 1996 till år1999 med 13 stycken (1996: 29 st, 1997: 37 st, 1998: 39 st, 1999: 42 st). Överträdelser av bestämmelserna i alkohollagstiftningen har uppdagats vid alkoholinspektioner och lett till sanktioner enligt följande: år 1997 gav landskapsstyrelsen skriftliga anmärkningar till två tillståndsinnehavare, år 1998 gavs en skriftlig varning. År 1999 gavs skriftlig varning till tre tillståndsinnehavare, landskapsstyrelsen återkallade ett serveringstillstånd för en vecka, samma serveringstillstånd återkallades i slutet av året permanent. År 2000 ( ) gav landskapsstyrelsen skriftlig varning till två tillståndsinnehavare och anmärkning till en tillståndsinnehavare. (Landskapsstyrelsens berättelse ) Värdering Landskapsstyrelsen har inte använt sig av möjligheten att höja avgiften för serveringstillstånd som en alkoholpolitisk åtgärd för att minska på antalet tillfälliga serveringstillstånd i landskapet. Man vet inte heller hur en sådan åtgärd skulle ha utfallit, men om avgifterna hade höjts till den nivå som finns på fastlandet hade nog antalet

21 18 tillfälliga serveringstillstånd minskat (fr.o.m infördes dock högre avgifter för serveringstillstånd). Möjligheten att få tillstånd till förlängd serveringstid till kl och öppethållningstid till kl har diskuterats många gånger under de senaste åren, men ändringar har inte gjorts trots att det framförts önskemål om att förlängd serveringstid skulle ges endast till kl och förlängd öppethållningstid till kl Orsaken till att man inte ändrat tiderna är att det finns serveringsställen som betjänar kryssningsresenärer som anländer sent på natten till Mariehamn. Landskapsstyrelsen har inte använt sig av möjligheten att ta initiativ till ny lagstiftning gällande servering av alkoholdrycker på Åland. Landskapsstyrelsen har infört krav på godkänd tentamen i alkohollagstiftning för vissa föreståndare (se ovan). Man har också satsat på att utbilda serveringspersonal i ansvarsfull alkoholservering vilket på sikt torde leda till att berusningsnivån på krogen sjunker. Kursen tar också upp frågan om hur man håller narkotikan borta från krogen Skapandet och bibehållandet av alkoholfria miljöer Landskapsstyrelsen går in för skapandet och bibehållandet av alkoholfria miljöer i samhället. Detta hänför sig både till frågan om geografisk tillgänglighet och frågan om attityder. Av särskild betydelse är här de offentliga miljöer som är avsedda för såväl barn och unga, som vuxna, genom dessa miljöers inverkan speciellt på barns och ungas mönsterbilder och attityder, såsom fallet är med gator, torg, idrottsanläggningar och kulturinstitutioner, ungdomslokaler samt platser för friluftsfester. Landskapsstyrelsen kommer därför att ställa sig restriktiv till avsteg från principen om dessa miljöers alkoholfrihet. Ett kriterium för avsteg kan vara att en begivenhet riktar sig enbart till vuxen publik. Skapandet och bibehållandet av alkoholfria miljöer i samhället har diskuterats mycket under åren. Skall det beviljas tillfälliga tillstånd för evenemang i idrottshallar, på tillställningar där barn och ungdom deltar? Ibland har landskapsstyrelsen beviljat serveringstillstånd i idrottsanläggning på grund av att en middag omfattar så många gäster att de inte ryms in i någon av stadens restauranger. Serveringstillstånd för rockfestivalen som arrangeras årligen på torget har väckt mycket diskussioner på grund av svårigheter med att kombinera servering av alkoholdrycker och underhållning som lockar till sig mycket unga personer. Efter några års erfarenhet har alkoholserveringen vid nämnda rockfestival på torget hittat formerna och sommaren år 2001 hade man ett tydligt avgränsat serveringsområde med åldersgräns inne på festivalområdet, vilket möjliggör en effektiv övervakning av alkoholserveringen. Värdering Alkoholföretagen måste arbeta enligt affärsmässiga principer, vilket innebär att de försöker hitta nya situationer och nya miljöer där alkoholdrycker passar in och nya drycker som skall tilltala nya grupper människor. Skapandet och bibehållandet av alkoholfria miljöer är därför viktigt.