zrt - Y i ah N(n F i \o \o (t)

Transkript

1 (r a v5 z zrt 5 \o \o - Y i ah N(n F i ō -Fi' D A. -E t' Ī I) I-J

2 INNEHALL: 4 8 1l 13 L4 l l 42 Dikr Kurirt Lcttt: Kvinnoma - Sveries nya fattiklass Caroline Runestlotter Ledare Erni Friholt "Vi har bara nåra fråor kvar" Aose Bun Kortare arbetstid - en dröm Hrikan Anderssort Lokala lösninar f-ör 6 timrnars arbetsda Lena Malnt Systerskap - en myt i 80-talets arbetsliv I.J lla Ressner Kåseri Mildred Ek Barn av 68 Kri stintt.l ortssott oc' h Ann Rinströnt "Det ska tidit krökas..." Aase Ban Skolan och jämställdheten Eva Rosell Amalie Skram Helena Fernartcle: Fredsloppet Släpp kvinnorna fram Aase Ban Socialist lnternational Women Marie-Louise Carlber Möte över ränsema Marie-Louise Carlber Recensioner öo c\ (\ t

3 o*..rrot***taoo*n

4 KVINNORNA I Sverles nya fattlklass Tänk om våra mormödrar hade vetat - de som trodde att bara vi f ick arbete och utbildnin så skulle vi bli ekonomiskt oberoende. lda kan en stor del av de ensamstående mödrarna inte klara si utan socialhiälp. Andra odkänns inte som hyresäster då inkomste rna är for låa för att räcka till både hyra och mat. Kvinnorna håller på att bli Sveries nya fattiklass. Sveries Industri är inne ien hökonjunktur får vi veta. Industrins hiul rullar för f ulltoch vi konsumerar för mycket. Det f är vi höra, men märker vi s1älva så mycket av hökoniunkturen? Gundel Hedlund är studieoranisatör på Hotell och Restaurananställdas förbund, ett lålöneförbund med 80 procent kvinnor bland medlemmarna. När hon håller kurser för medlemmarna brukar hon låta deltaarna öra en budet. De får helt enkelt ställa upp sin inkomster mot de fasta utifterna de har. De flesta har aldri jort det förut. - Det brukar bli en rikti aha-upplevelse för de flesta. Då fattar de plötslit varför det är så svårt att få penarna att räcka. Kurs om fattidomen Gundel fick sin aha-upplevelse när hon ick en kurs om fattidom bland kvinnor på kvinnofolkhöskolan i Götebor. Då föll allt på plats, då förstod hon vilken omfördelnin som skett de senaste åren och varför kvinnor fått det allt svårare att klara si, trots att vi nu är ute i arbetslivet och arbetar som aldri förr. I sitt fackförbund blir hon ständit påmind. Nu när pensionssparandet börjar bli aktuellt för allt fler rupper diskuteras det även bland Hotell och restaurans medlemmar. - Kvinnorna har ett helsike att klara si. De har helt enkelt inte råd att läa undan de 200 kronor som behövs i månaden för att få en bättre pension.

5 Gundel brukar fråa hur måna som håller en dastidnin. Försvinnande få ör det. Och det tycker hon är oroande, att folk som lever i ett demokratiskt land inte ska ha råd att inhämta information från en tidnin. Men inte bara det. Allt tal om hökonjunktur ida. E,ller att vi har konsumerat för mycket och måste strama åt. Vi har mycket svårare att kontrollera om det är verkliheten när vi inte ens har råd att följa med i tidninarna. Och så detta att arbeta för fullt, att ha små barn, att inte ha penar mer än till det nödvändiaste. Det tar på krafterna. Gundel möter kvinnor som är förbannade. På dåli lön och på facket som inte får upp deras löner, men de saknar ork att själva sätta iån och slåss. Fattidomen har måna ansikten. Ett är andelen människor utan bostad. Bostadslösa, som bor i andra hand och flyttar runt, eller får bo på nåder hos släkt och vänner i väntan på att det ska lösa si. I Götebor är det unefär hushåll som har det så. Det är nästan uteslutande barnfamiljer och den verklit stora ruppen är ensamstående kvinnor med barn. Måna kan inte få bostad på vanli vä utan måste få hjälp av socialforvaltninen. En del har en vräkninsdom bakom si. Andra har för lå inkomst. Det här är ett problem som inte existerade före Ida blir köerna for att få hjälp till bostad allt länre - och väntetiden kan bli flera månader. Månader när barns skolån och dahem kanske inte alls funerar. När en hel familj bara väntar på att få en fast punkt i tillvaron. Hur fattidomen slait rot bland kvinnorna visar si också på andra sätt. Ett vanlit arbetarhushåll bestående av mamma, pappa, barn har i stort sett klarat si utan reallönesänkninar sedan mitten av sjuttiotalet. Det beror framförallt på att kvinnorna i höre rad än förr arbetar. De ensamstående kvinnorna med barn däremot, har alltid behövt arbeta och de har inte kunnat kompensera si med fler timmar. De har fått känna på hur det är att dra åt svånremmen. Den senaste tioårsperioden har de i enomsnitt fått kronor mindre att röra si med varje månad, enlit konsumentverkets beräkninar. Fler söker hjälp Då är det inte heller förvånande att allt fler måste söka socialbidra för att klara si upp till existensminimum. När socialdepartementet jorde en undersöknin om utvecklinen av socialbidraen under åttiotalet var det en tredjedel av de ensamma mammorna som inte klarade sin een försörjnin. När Tapio Salonen från Socialhöskolan i Lund jorde en motsvarande undersöknin i Malmö visade det si att över hälften av de ca ensamstående mödrarna var beroende av socialbidra. Det här är en utvecklin som kommit smyande de senaste 10 åren. Visst har kvinnor alltid dominerat lålönebranscher', men under åttiotalet har andelen som lever på socialbidra ständit ökat. Gundel minns så väl Gösta Bohman som tittade på oss från TV-rutan och manade till återhållsamhet. Vi hade redan ätit upp smöråsbordet fick vi veta, och våra barns framtid var intecknad. - Såna budskap ick in, tror Gundel. Och ida när vi får veta hur bra ekonomin är år det ju inte att forstå varför just vi har det så kärvt. - Måna tror det är dom själva det är fel på, när penarna inte räcker. Gundel leker med tanken att stencilera upp ansökninsformulär till socialbidra. Måna är berättiade att få hjälp, men vet inte om det. Eller också bär det emot. De försöker klara si ändå. Skyller på mirän När Gundel lät en rupp kursdeltaare öra budet berättade en av dem att hon alltid skyllde på mirän när hennes kille ville att de skulle resa nåonstans under helen. När hon jort sin een budet förstod hon varför. Hon hade 83 kronor över när allt var betalt. Inte underlit då att hon aldri hade råd att öra nåot extra under helen, samtidit som hon var för stolt för att låta si bli bjuden. Restauranbiträden är en av de stora rupperna inom Hotell och restauran. I år har de fått ett bra avtal, eftersom man satsat på de låavlönade. Ida är minimilönen för ett restauranbiträde med tre års vana mellan 47,75 och 4J,65. Det här er en månadsinkomst på eller kronor. Inflationen märker vi i form av prishöjninar. I varje avtalsrörelse jämförs lönehöjninarna med intlationen, men för dem som är låavlönade stämmer inte de här siffrorna.

6 ö q { *l \ ön r-- F Det är nämlien så att mat och hyra har stiit betydlit mer än inflationen,120 respektive 140 procent mellan 1978 och 87. Jämför då med konsumentprisindexet som lier på 104 procent och lönehöjninarna på 9tl procent för samma period. En lå lön räcker inte till så mycket mer än mat och hyra. Då drabbar prishöjninarna mycket hårdare och lönehöjninen lier lånt ifrån att kompensera vad mat och hyra stiit med. Lever på kredit - När det är åtta, tio daar kvar av månaden är penarna slut. Resten av tiden lever måna på kredit. Kontokortskulder är vanlit och LO-lånen som lanserades för att sanera skulderna användes till stor del till att handla för. Överhuvudtaet tror Gundel att det konsumtionmönster hon ser omkrin si är ett tecken på dåli levnadsstandard. - Man konsumerar för att kornpensera si. Att ha video behöver inte vara tecken på od levandsstandard. I måna fall är det tvärtom. En mor kan köpa video till sina barn fijr att hon jobbar mycket och har dålit samvete fijr att inte ha tid eller ork för dem. Bland medlemmarna ser hon hur fattidomen påverkar hela livssituationen. - Måna stannar kvar i ohäisosalnma relationer. De är ekonomiskt helt beroende av sin man. Gundel bekr'äftar det ja tidiare hört. men haft svårt att tro. Hon ser det bland medle mmarna. Hon ser hur familjer lever vidare tillsamnrans trots att de inte mår ttra av det och hur just kvinnorna tvekar inför att bryta upp just för att slippa hamna i fatticykeln ensamma med barnen. Det är inte nåra hemmafruar, det är kvinnor med yrkesetrbete men med löner sir låa att de inte rilcker till ens det nödvändiaste. Där har vi hamnat ida, vi som växte upp med tanken att har ja bara jobb så ska ja no klara mi. I Caroline Runesdotter

7 -Ledare Svenska Kvinnors Vänsterförbund - JAMSTALLDHET OCH JAMLIKHET Det finns en förträffli bok från Statistiska Centralbyrån. Den heter "Kvinno- och mansvärlden" och belyser jämställdheten i Sverie. Allt det vi läne anat finns där, svart på vitt. Hur måna fler timmar kvinnor arbetar per vecka, hur lånt ner i åldern den skillnaden redan är synli, hur lite männen använder si av möjliheten till pappaledihet, hur få kvinnor det finns i ledande ställnin, i riksdaen, inom LO, TCO, osv, osv. "Kvinno- och mansvärlden" är på 185 sidor, för den late eller stressade finns en sammanfattnin i forrn av en "lathund" i fickformat: "På tal om kvinnor och män". Biritta Hedman är dess upphovsman (obs vårt språkbruk) och dessutom chef för arbetsruppen inom SCB som luskar fram och sammanställer alla data om jämställdheten. Hon ör mi uppmärksam på de små detaljernas betydelse: sä alltid Kvinnor och män, inte tvärtom. Populär utomlands Lathunden är mycket populär utomlands, kanske också mera känd där än här hemma. Den är på vä att översättas till tyska. Och i flera länder i Afrika där man byer upp sin statistik och där Birittas tjänster tas i anspråk, kastar man läntansfulla blickar på det lilla anspråkslösa häftet med rosa tryck som innehåller så mycket spränstoff. Javisst, statistiken är en bra utånspunkt för våra jämställdhetssträvanden. Men som det redan står i inledninen av "Kvinno- och mansvärlden" är jämlikhet en nödvändi förutsättnin för jämställdheten. Jämställdhet avser förhållandet mellan kvinnor och män, jämlikhet däremot betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och rupper i samhället, att alla människor har lika värde och behandlas lika. Och att deras olika kunskaper och erfarenheter tillmäts lika värde, vill man tilläa. Formell jämstättdhet Flera av artiklarna i detta temanummer befattar si med den formella jämställdheten, just den som år att få fram via statistiken. Millimeterrättvisan, lika måna kvinnor som män i alla befattninar, "varannan damernas", osv:, och fråar samtidit om det räcker. O* jämlikhet är uppnådd enom en sådan jämställdhet? Louise Walddn beskriver sin vä från den jämställda Grupp 8-tjejen till den medvetna småbarnsmamman som börjar fundera över de kvinnlia värdena, vårdens betydelse, osv. Samhället värderar inte traditionella kvinnosysslor lika höt som "produktionen". Alltså har vi i alla år smusslat med våra forehavanden. Om vi stickat eller sytt så kunde det i bästa fall bli till "hemslöjd". Då blev det en produkt som eventuellt ick att sälja. trick därmed ett mätbart värde och blev accepterat. När flickor i skolan envisas med att välja "typiskt kvinnlia" yrkesutbildninar är vi förtvivlade och undrar hur läne det ska dröja med jämställdheten eentlien. Då har vi också ått på myten att jämställd är det när tjejer väljer som killar. Eller? Eva Rosell skriver om skolan och jämställdheten: - Att kvinnor och män uträttar olika saker i arbetslivet skulle inte betyda så mycket om inte just till arbetsdelninen kopplades fördelninen av makt, värde, kunskap och materiella resurser. Makten och härliheten Så är vi där ien. Hur ska vi kunna koppla de kvinnlia värdena, kvinnokulturen, det kvinnlia förhållninssättet till makten och härliheten? Vi har ändå klätt de explosiva tankarna i ett enda neutralt krav: Sex timmars arbetsda. Men även det tycks vara för mycket för "samhället". - Beslutsfattarna har förpassat drömmen om sextimmarsdaen till utopiernas värld, konstaterar Tora Friber i sin intervjuundersöknin. Aterstår att inse att allt återstår att öra! Kom ihå att samhället, detta värdeneutrala berepp, är vi. Och samhället accepterar det vi accepterar. Och till slut: vi måste ta strid för både jämställdhet och jämlikhet.! Erni Friholt VI MÄNSKOR utes av Svenska Kvinnors Vänsterförbund. POSTADRESS: Stibersliden 5, Götebor Tel: ANSVARIG UTGIVARE: Aase Ban REDAKTION : Marie-Louise Carlber, Barbro Andersson. PRENUMERATION: 100 kr. Stödprenumeration 150 kr. Gåvoprenumeration 85 kr. POSTGIRO: VI MANSKOR utkommer med 6 nrlär. REDAKTIONSKOMMITTE: Barbro Andersson, Aase Ban, Marie- Louise Carlber, Erni Friholt, Zaida Haman och Lena Malm. Redaktionen ansvarar endast för beställt material. TRYCK OCH SÄTTNINC: Komotryck AB, Uddevallaatan 14. Box 6013, Götebors. Nästa nummer av VI MANSKOR utkommer i början av december. Det kommer bland annat att handla om hur vi bor. vad det kostar och vad vi har for valmöjliheter när det äller våra hem. Omslasbild: Barbro Andrden

8 SKV 75 år ',VI HAR BARA I.{AGRA FRAGOR KVAR.,,,, Första ånen ja kom i direkt kontakt med SKV var på en helkurs på Nordiska folkhöskolan i Kunälv Vilken härli upplevelse att träffa så, måna kunnia, medvetna, kamplada kvinnor. Måna hade varit med sen 5O-talet. Vilka historier de kunde berätta. Och sånlädjen sen! Då hade ju redan varit med i den "nya kvinnorörelsen" i nåra år. Den kom att betyda oerhörd mycket för mi - medvetandeörandet, insikten om att "det personlia är politiskt". Systerskap er styrka - det hade ja aldri tänkt på förut. Men efter nåra år med spontanitet och stormötesdemokrati var det skönt att hitta en stabil kvinnooranisation, med traditioner tillbaka till1914. Nu upptäckte ja att kampfråorna från 1968 inte alls var nya. Bra dahem, kortare arbetstid, könskvoterin, internationell solidaritet - det var fråor som hade förts fram av SKV om och om ien enom alla dessa år. I SKV hittade ju dessutom arbetarkvinnorna. Till Kvinnolian i Lund, där ja bodde nåra är, kom bara 8 Bild; Kiell-Ake Steen Bibliotekarie Aase Ban har varit förbundsordförande i Svenska Kvinnors Vänsterförbund sedan de senaste två åren i en trojka tillsammans med Evy Andrön och Erni Friholf. Aase är också ordförande i SKv-Karlstad. Här nedan förmedlar hon nåra tankar krin förbundets 75-års jubileum. Var står SKV ida? Hur ska vi å vidare? Den som vill veta mer om SKV:s historia hänvisar vi till Vi Mänskors jubileumsnummer, studentskor. Vi var socialister, och vi kände oss solidariska med de kvinnor som slet i lålönejobb. Vi ville ärna kämpa sida vid sida med dem, vi visste bara inte hur vi skulle nå dem. De kom aldri till våra möten, hur aneläna dessa än var. När ja flyttade till Skellefteä1976 och bildade en SKVavdelnin där, upptäckte ja dock att de una kvinnornet som då sökte si till SKV var precis samma sort som ja kände från Kvinnolian och Grupp 8. Det var lärare, sjuksköterskor, arkitekter och bibliotekarier. En medlemsenkät för nåra år sedan bekräftade detta intryck. Om man eneraliserar, kan man säa att de flesta SKV-are som är över 60 år tillhör arbetarklassen, medan praktiskt taet alla medlemmar under 40 tillhör en välutbildad medelklass.men vad som är intressant i sammanhanet är, att dessa ynre SKV-are till en stor del kommer från arbetarklassen. De tillhör den första enerationen som fick tillfälle att utbilda si - och de har behållit den radikala rundsyn de fick med siq hemifrån.

9 Det är svårare att få folk att enaera si aktivt i da än det var för nåra år sedan. Ja tror detta äller de flesta föreninar. Det har naturlitvis sina skäi. Pionjärerna, dessa fantastiska kvinnor som var med i vårt förbund redan på 10- och 2}-talet, hade fått kämpa si till en utbildnin som tidiare varit ständ for flickor. De blev läkare, advokater, skolledare - samtidit som de kämpade idot för ett bättre'' mer jämställd samhälle. Vi beundrar dem för deras styrka, deras klarsyn och visioner - men hade de klarat sitt enaeman utan en armd av hembiträden som så till att marktjänsten funerade? Som så till att maten varje da stod på bordet, att det alltid fanns nystrukna blusar och blankputsade skor? Nästa stora period i SKV:s historia kom omkrin 1950, då arbetarklassens kvinnor strömmade till. De hade ått ut i arbetslivet strax efter folkskolan, som hembiträden eller på fabrik, rnen nu var de hemmafruar under nåra år. Visserlien var det måna av dem som jobbade som städerskor eller som tidninsbud, men det räknades liksom inte. De var hemmafruar, och de hade tid och ork att kämpa för tvättstuor och skolfrukostar, samla underskrifter mot atomvapen och sälja förbundets tidnin i bostadsområdena. De var runa och de hade barn, och fråor som ällde skola och uppfostran var mycket aneläna. Visserlien är vi mer jämställda ida, men samtidit är vi mer stressade. Nästan alla svenska kvinnor yrkesarbetar, samtidit som de fortfarande har huvudansvaret för hem och barn. Eftersom våra medlemmar är politiskt medvetna (även om de inte är partipolitiskt anslutna), så visar enkäten att de ofta är aktiva inom fack- och konsumentrörelse, de enaerar si i Hem och skola-föreninar, jobbar med miljöfråor och är med i solidaritetsoranisationer. Nåonstans måste de få vara passiva medlemmar, och alla ska veta att även de passiva medlemmarna behövs', för att eldsjälarna ska kunna kämpa vidare. Det finns måna eldsjälar runt om i landets SKV-avdelninar, och tack vare dessa kan vi hålla låan brinnande. Men de får ärna bli fler! Ja tror att vi ida står inför en vändpunkt. Fler och fler inser att nåot måste öras för att stoppa den skrämmande utvecklinen bort från välfärdssamhällets ideal. Skattereformer som drabbar de låavlönade, nedrustnin av den offentlia sektorn, urusel åldrinsvård, mentalsjuka som lämnas ensamma, barnomsor som inte räcker till... Det är sannerlien på tiden att vi säer ifrån. och det verkar som om kvinnorna nu snart har fått no. Det märks bland annat på en jämn tillströmnin av nya medlemmar till SKV. Var står så SKV ida, och vad kan vi vänta oss av framtiden? Den utan tvekan starkaste insatsen ör vi vad äller internationell solidaritet. Insamlinen till Vietnams kvinnor och barn, som har påått i 25 år, har hittills bland annat resulterat i 15 hälsostationer. Insamlinen fortsätter, men vietnamesiska kvinnoforbundet ska få avöra vad vi ska satsa på härnäst. En rupp Stockholmstjejer driver framånsrikt insamlinen till systuor i Anola. Måna SKV-are har besökt Nicaraua, vilket har lett till ett intensivt enaeman. Ja vet inte hur måna containers med barnkläder, leksaker och sänlinne som har skickats från Götebor, efter att Marareta Mannheimer och Barbro Sjören delto i en kaffebriad för ett par år sedan. Lokala Nicarauaprojekt tas om hand av flera avdelninar, förutom vår centrala insamlin till duhem. Vad äller Chile', stödjer vi kvinnooranisationen Accidn Femenina. Emma Maldonado, chilensk forskare som är bosatt i Sverie, har dessutom startat ett kombinerat alfabetiserins- och hantverksprojekt för indiankvinnor. SKV har ett ekonomiskt stöd, och snart kommer vi att erbjuda deras vackra stickade tröjor till försäljnin. Fistulasjukhuset i Etiopien är ett annat konkret projekt som vi stödj"r, tillsammans med andra kvinnooranisationer. Vår styrka är att vi enom KDV, Kvinnornas Demokratiska Världsförbund, har direkta kontakter i de länder där vi stödjer olika projekt. Därför vet vi att allt vad vi skickar kommer fram dit det skall, och penarna som samlas in äts inte upp av kostsam administration. Fredsfråan har prioriterats inom SKV ända sedan starten, då Första världskriets fasor väckte förbundet till aktivt fredsarbete. Vi är med i Sveries Fredsråd, och ja våar påstå att de flesta av våra medlemmar enaerar si i fredsfråorna på ett eller annat sätt. Flera lokaloranisationer samarbetar med andra freds-

10 föreninar inom olika FRE,DSAMrupper. Det kan älla arraneman på Hiroshimadaen, demonstrationer vid Lucia eller Ara kärrinar mot kärnvapen E,n aspekt av vårt fredsarbete är också alla besök vi får från systeroranisationer i andra länder, nu senast från Sovjet, och vårt eet deltaande på internationella konferenser, tribunaler osv. Rapporter från dessa hittar man i Vi Mänskor eller i SKV:s internbulletin. Våra fredsseminarier, som vi har kunnat enomföra de senaste tre åren tack vare ekonomiskt stöd från UD, har haft brett internationellt deltaande. I oktober ska vi enomföra det fjärde i raden, på temat Oroshärdar i världen, under medverkan av framstående föreläsare. I juni kunde vi välkomna redaktörer från kvinnotidninsar i måna länder i Öst- och VästJ.rtopu till ett seminarium i Kunälv. (Se Marie- Louise Carlbers rapport på annat ställe itidninen). *** Men är man SKV-are kämpar man på flera fronter, och vårt internationella enaeman får inte överskua vårt jämställdhetsarbete har hemma. Den sereerade arbetsmarknaden, med kvinnorna väl avränsade inom lålöneyrkena, ör att kvinnorna drabbas hårt av den politik som förs för närvande. När det äller att få fram fler kvinnlia chefer, så är det no ott och väi, men här får andra kvinnooranisationer föra kampen. SKV menar att det är mer aneläet att det l0 stora flertalet, som aldri kan komma i närheten av en chefsposition, får dräliare livsvillkor. Att bevara arbetsplatserna inoin den offentlia sektorn är viktit för oss, dels därför att här finns de flesta kvinnojobben, men också därför att en väl funerande offentli sektor är nödvändi om vi ska kunna ta hzrnd om barn och amla, sjuka och utslana. Vi önskar inte kvinnorna tillbaka till härden. eftersom vi vet hur viktit det är att kunna försörja si sjiilv och hitta emenskap i en arbetsrupp. Men förhållandena på arbetsplatserna måste förbättras. Det är horribelt att una kvinnor förslits och förtidspensioneras i tuna och enahanda jobb. Det är också horribelt att kvinnor måste välja mellan halvtidsjobb, som de inte kan försörja si på, och heltidsjobb som sliter ut dem. (Antalet heltidsanställda kommer att öka så som arbetsmarknaden ser ut ida). Darför kräver SKV sex timmars arbetsda med åtta timmurs lön för alla. Det är en reform som såväl den enskilde som samhället skulle tjäna på. i form av färre sjukskrivninar och ökad effektivitet. E,tt annat ofrånkomlit krav för att kunna åstadkomma jämställdhet är en fullt utbyd barnomsor. Bra dahem för alla barn borde vara en självklarhet i ett välfärdssamhälle. Detta får räcka som exempel på vad SKV sysslar med för närvarande, problem som inte är nya, men som heller inte kommer att lösas ien handvändnin. Dessa fråor kommer att enaera oss även i fortsättninen. Tillsammans med miljöfråorna och cxploittcrinctr ur,' kvinttokroppen cnom porr och prostitution. viilclsutbudet i TV och pll video, problcmet rnecl kvinnors tnissbruk av tabletter och alkohol. invandrarkvinnornus situatit-rn och allt det andra som vi försöker (iru naqot irt. k** Vad szi mecl framticlen'l Tyvärr kan ja bitra i)ra sonl Churchill. lova er "blod. svett och tårar". Fiirhopnninsvis liidjctrirar. när vi sakta men siike rt niirmar oss målet. ett dernokrutiskt sunthcille rned en ekonomi sont intc bltt'r' 1'tti profit utun pti mtinniskors behov, (tt sumhtille I'ritt frrirt ulla.t''onner uv'.l'örtrvc'k. Vi har trots allt kommit en bra bit pir vä under dessa 75 är som SKV har stirtt på barrikaderna. Men inentin har vi firtt ratis. vi har firtt kämpa för allt, från barnbidra till kvinnlia priister. Kampen blir siikert inte mindre tuff i framtiden. niir vi ska klara av de dåir sista. svåra frriorna. SKV behiivs en sjiilvstiindi oranisation utan bindninar till nåot politiskt parti. Vi harr ett arv att förvalta. Vi har lärt oss att eenskaper som uthållihet, envishet. trofasthet mot våra ideer 2ir viktia vapen i kampen för jämställdhet. Samt en stor portion liidje och ott humör! " Och en du ska barnen säu, tack mödrar, det jrtrde ni bra. En du sku hurrtut säu. tlenna mrinsklia t'iirld villvi hu-" 1) Aase Ban

11 .*\ -' \, ir\ > 't) Kortare arbetstid - en dröm (lpp och ivä. Lämna barnen. Resa. Jobba. Resa. Hämta barnen. Vi hinner inte nu, barn. Lädas. Trött ikväll, älsklin. Släcka, sova. Så rinner daarna ivä. Höst på önskelistan för barnfamiljerna i Götebor: Kortare arbetsda. Först länre ner på listan kommer förländ semester och länre föräldraledihet. Det framår av en intervjuundersöknin som kultureorafen Tora Friber jort i Götebor om kortare arhetstid. Men Tora Friber vet mycket väl att intervjuresultaten stämmer dålit med tidsandan: - En allmän förkortnin av arbetstiden är väl inte en fråa som lier i luften precis nu. I varje fall inte bland dem som bestämmer. Drömmen om sextimmarsdaen lever dock kvar. Inte minst hos föräldrar som fråar si hur de skall klara av att både arbeta och leva, hinna med barnen och kanske också sis själva. Trots desssa drömmar har beslutsfattarna förpassat sextimmarsdaen till utopiernas värld. Frarntiden är intecknad av annat. Tora Friber har tillsammans med kolleorna Eric Clark och Bo Lenntorp jort rapporten "Kortare arbetstid - väen till välfärd?" Hon har besökt olika typer av familjer i Götebor för att få en bild av tidspusslet och vardaslivet. Hon har utrustat familjerna med tidsdaböcker. I dem har familjemedlemmar detaljerat plitat ner sitt tidsschema nåra vanlia daar. Där framår mycket klart hur arbetetlarbetstiden styr våra liv. Arbetstiden tar först sin del och bestämmer sedan när vi får tid med annat. Tiden räcker inte till Ta familjen Svensson i denna studie. Två heltidsarbetande tjänstemän med två barn. Både mannen. Per och kvinnan, Gunilla, tycker det är svårt att få tiden att räcka till. De arbetar båda mycket och detta står i motsättnin till att vara tillsammans med barnen. Per och Gunilla skulle uppskatta kortare arbetstid. De skulle båda ta ut den i form av ledia daar - en ledi da i veckan. Men hur de vill utnyttja lediheten skiljer si: Per skulle vilja vara hemma i lun och ro och kunna ta emot barnen när de kommer hem från skolan. Han skulle också läsa de böcker han inte hunnit med, komma ut i naturen och kanske få tid att handla kläder till sie själv.

12 Gunilla skulle städa på sin nyvunna ledihet. Hon tycker det är svårt att hinna med rundliare städnin som läet är ida. Hon skulle också illa att få mer tid till läsnin. Och kunna ha mellanmålet klart när unarna kommer från skolan. Vikti timme Småbarnsfamiljen Johansson, Peter (forskare) och Karin (sjuksköterska) med barnen fem och tio år amla, har skaffat två bilar for att få sin tidsekvation att ä ihop. På det tjänar de en vikti timme vardera per da jämfort med kollektivtrafik. Trots detta menar Karin och Peter att familjen har för lite tid tillsammans på vardaarna. Därför skulle båda föredra sex timmars arbetsda framfor andra typer av arbetsforkortninar. Peter tror på bättre livskvalitet särskilt om familjen också kunde ha samma arbetstider. De skulle kunna äta frukost och midda tillsammans, kanske också samåka till och från jobbet och därienom slippa ha två bilar. Familjen Perez, Carlos och Maria, är industriarbetare och arbetar på samma företa i Götebor. De tycker det tar for mycket kraft att arbeta åtta timmar per da. De ser sextimmarsdaen som en mycket efterläntad reform. Och nu hoppas de att de ansvaria i samhället inte bara tänker på "produktionen" utan också på "att det ena folket" måste orka. Hård styrd varda konflikter de brottas med. - När de fyllt i sina tidsdaböcker kunde både de och ja se hur hårt styrd vardaen är för måna. Det finns inte så mycket tid att vifta på. Numera jobbar ju ofta två personer i varje hushåll. Det ör 16 timmar med heltidsjobb. - Och det är klart att måna undrar; "Är det verklien så här det ska vata, är det så här man ska leva?" - Men ja har lite olika lösninar på hur man vill läa den kortare atbetstiden. Varje familj försöker ordna det så bra som möjlit utifrån sina förutsättninar. - Måna kvinnor har redan drait ner sina arbetstider for att kunna sy ihop en bra lösnin för familjen. I måna kvinnoyrken är det accepterat. Karriär år före Men där kvinnor kommer i karriärarbeten är det betydlit kärvare att forsöka å ner i tid. Ofta är det svårt då det återverkar for mycket på deras jobb. - De kan inte häna med i arbetet om de minskar sin arbetstid. Och eentlien accepterar inte heller arbetsivaren: "Vill du visa att du är intresserad av ditt jobb får du jobba heltid", sådan är ofta inställninen. Bland de karriärinriktade familjerna vill man inte ha kortare arbetstid för een del - arbetet är ju det viktiaste i livet. Men utifrån barnens behov kan det vara viktit med en förkortnin av arbetstiden medan barnen är små, låter det från den kanten. Bland de familjer som ser si som lönearbetare är det fritiden, inte arbetet, som er menin åt livet. Kortare arbetstid skulle för dem innebära mer fritid, nåot positivt. Sextimmarsdaen är i månt och mycket en kvinnofråa, menar Tora Friber. - Det är ida kvinnorna som i stor utsträcknin arbetar deltid. Särskilt De Tora Friber redovisar nåra typväljer att öfamiljer och deras vardartiu, uiiå i-lpfnsfamiljer' för att det inte finns så måna i9:l andra alternativ' Passar si inte Att ida ställa si upp och arumentera för sextimmarsda är inte riktit passande, konstaterar Tora Friber. Och även inför Arbetstidskommitt6n kändes det lite avslaet för Tora och hennes forskarkolleor att presentera sina resultat. - Det är en politisk och Partsammansatt rupp. De känner på si vad som äller. Och det som äller är det ynnsamma ekonomiska läet där industrin ropar efter arbetskraft. Bristen är skriande och hjulen snurrar i skenande tempo. Och i skattedebatten talas det om att det ska löna si att arbeta, att folk ska kunna jobba mer - inte mindre. E,n annan så kallad dynamisk effekt är att anställda i framtiden ska kunna ta ut sin övertid i penar - inte i ledihet. - I denna situation finns det inte mycket ehör bland beslutsfattarna för en sextimmarsda. Tanken på en sådarr reform har tränts undan av en sjätte semestervecka och förländ föräldraledihet. Inte hoppfullt Tidiare var det lite optimistiska tonånar krin sextimmarskravet, men ida är måna röster tysta. Det känns inte hoppfullt., säer Tora Friber. - Samtidit talas det så mycket om att människor i framtiden ska få drälia livsvillkor. Hinna umås, hinna återhämta si. Men med daens arbetsvillkor blir ju människor slitna på lån sikt. - Det drabbar särskilt ensamstående med barn. De är en utsatt och pressad rupp. Men de tidspusslande barnfamiljerna över hela landet kan inte räkna med nåon snabb lindrin. Atminstone inte från dem som makten haver. Före sommaren ska Arbetstidskommittdn läa fram sitt betänkande. De starka krafterna i den kommittdn ser sextimmarsdaen som ett mycket avläset måi, om ens nåonsin enomförbart. Framtiden, fram till sekelskiftet, är intecknad av den sjätte semesterveckan och en utbyd föräldraförsäkrin. Istället talar man om "flexibla lösninar" där bland annat semesterdaar kan användas för att korta arbetsdaar under en kortare period. I det perspektivet är det en tröst för tierhjärtan att vi om 20 år kan ha minskat veckoarbetstiden från 40 till 38 timmar. tr Håkan Andersson t2

13 Lokala lösninar,, tl I rr en m0jil va till ltimmars arbetsdu - Det kommer att bli svårt att enomdriva 6-timmarsdu for alla samtidit, och man kan inte vänta på centrala beslut från Stockholm. Därför dr lokala lösninar bästa modellen. Det säer Bent Lorentzon,, före detta socialchef i Kiruna kommun. Kiruna kommun har sedan februari i år infört 6 timmars arbetsda för vårdbiträden inom hemtjänsten. Skälet till enomförandet är att man vill öka kvaliten och få en större kontinuitet inom arbetsrupperna. På det sättet kommer persona- len att orka med att möta de problem som kan uppstå i arbetet med människor. Det är ju inte bara "lada" ålderspensionärer som vårdbiträdena möter, utan även deppia och ånestfyllda. Den pedaoik - den id6 som är rundläande i arbetet, är att plocka fram och ta tillvara deras möjliheter. - Förutsättninarna att enomföra 6 timmars arbetsda i Kiruna, var idealiska, säer Bent Lorentzon. Man hade ina vakanser och det är lätt att få vikarier. I storstäderna är enomströmnin en 22 procent per år. Det var för att undvika en liknande situation som man to steet till förkortad arbetstid. Man ska kunna arbeta som vårdbitrade i hela sitt liv, utan att bli utsliten i förtid och dessutom trivas hela tiden. Kan vi uppnå det är mycket vunnet. Hur har man då jort for de som ville arbeta 6 timmar? Jo, de som arbetade heltid fick kortare arbetsda med bibehållen lön, och de som arbetade mindre än 6 timmar blev erbjudna att öka arbetstiden och få heltidslön (40 timmar). De som redan arbetade 6 timmar per du, fick naturlitvis också full lön. De flesta tackade ja till forslaet. På lån sikt räknar man med att tjäna in de kostnader som forändrinen innebär enom färre sjukskrivninar och ett läre behov av vikarier. Hur har reaktionerna varit bland politiker och andra rupper? - Politikerna har inte reaerat neativt vare si på kostnader eller annat, säer Bent Lorentzon, och den facklia oranisationen var naturlitvis enbart positiv. De enda som var orolia var landstinet i Norrbotten, som väntade si att kommunen på det här sättet skulle "stjäla" personal från dem. - Eftersom det bara är ett halvår sedan arbetstidsforkortninen enomfordes, är det svårt att säa om oron är befoad, men det man hoppas på är att landstinet foljer efter och även de minskar arbetstiden för sin personal, säer Bent Lorentzon. Det verkar vara enda sättet att enomdriva reformen, speciellt nu när reerinen har lovat 6 veckors semester istället for 6 timmars arbetsda. tr Lena Malm t46e CECILIA TORUDI) 5914 VnxuGT.f KVAR - L{HNAT BARA t. OCH./ sf{ulor : P iil JAG Bt_r B. VAIVS/NN rc I N"7 NEP, HED AL1TI I OP I DCR,AS SÄXEAR : ',('I r r3

14 SYSTE] - en myt i B0-t nder 1970-talet bibrinercles mzina ftjreställnincn att birde kampen fijr demokrati och jiimi arbetslivet var vital och pä frarnställdhet marsch. Dessa visioner har emellertid krossats under trycket av 80-talets aressiva arbetsivaroffensiv. Utvecklinen har i praktiken ått i motsatt riktnin och arbetslivet har ytterliare avdemokratiserats samtidit som mansväldet stärkt sina positioner. Så har till exempel löneskillnaderna mellan män och kvinnor åter börjat öka. Dessit förhållanden l-rar också bidrait till en ökad polariserin mellan kvinnor ur olika yrkeskateorier och talet om svsterskap upplevs därför ida av måna kvinnor som falskt eller klibbit. Varför förväntas till exempel kvinnor jubla om de får en kvinnli chef, när de erfarenhetsmässit kanske har anlednin anta att hon inte kommer att funera så mycket annorlunda än en manli chef? Kvinnor i chefsbefattninar er på motsvarande sätt ofta uttryck för att de tycker det är besvärande att de vanlitvis förväntas vara solidariska med andra kvinnor. Nåot som helt enkelt känns främmande för dem. Bild : J an- Erik Jonasson n fråa som då och då ställts av birde kvinnor och män är den om vad som är starkast i den konkreta situationen - klassintressen eller könsintressen. I det följande vill ja därför ta upp den diskussionen mot bakrund av hur förhållandena i arbetslivet utvecklats under 8O-talet. Om vi ser oss om ivärlden, inte bara i USA utan till exempel också i Sydeuropa och i Indien, finns det fler kvinnor i höa positioner inom det privata närinslivet jämfört med i Sverie. Detta häner sannolikt samman med att i vissa länder är det betydlit större motsättninar mellan klasserna än mellan könen inom den ena klassen. Därför tillåts överklasskvinnor att inneha höa poster, eftersom alternativet är att hämta innehavarna från en läre klass. I Sverie har klassklyftorna ökat under hela 80-talet. Arbetare och läre tjänstemän har blivit fattisare och klasskillnaderna har t4

15 ;RSKAP talets arbetsliv? ökat i takt med att produktionens resultat överförts från löner till vinster. Men de har också blivit fattiare reellt. För de stora inkomstrupperna i Sverie har köpkraften minskat och de materiella omständiheterna försämrats sedan början av 80-talet. en även i själva arbetsprocessen har både det kvinnlia arbetarkollektivet i den offentlisa sektorn och det manlia arbetarkollektivet i den privata sektorn fått allt sämre förhållanden, vilket kan avläsas bland annat i statistiken över förslitninsskador och antalet förtidspensionerade. Kurvorna pekar brant uppåt. Det finns således skäl att hävda att svenskt arbetsliv brutaliserats. När den överripande samhällelia motsättninen mellan arbete och kapital skärps, skärps olika motsättninar på alla nivåer i arbetslivets hierarkier. Toppstyrninen och kontrollen av de anställda ökar, konkurrensen hårdnar både mellan individer', rupper och kollektiv, mansväldet stärks ytterliare och mobbninen av "avvikande" ökar både i omfattnin och intensitet. I ett utprälat konkurrenssamhälle, där män skaffat si kontroll över de flesta maktpositionerna och de flesta resurserna, är det förhållandet mellan män (klassförhållandet) som blir den centrala motsättninen. Det blir då förändrinar i mäns förhållanden till män som leder till förändrinar i mäns förhållanden till kvinnor (könsförhållandet) men också till förändrinar i kvinnors förhållande till kvinnor. ao kade klassmotsättninar i samhälle och arbetsliv kan således säas avspelas också i en ökad polariserin mellan kvinnor, som i viktia avseenden liknar polariserinen inom daens svarta, amerikanska samhälle. I USA finns ida en stor svart medelklass, måna svarta myndihetspersoner, svarta bormästare, svart presidentkandidat etc. Samtidit har den svarta majoritetens förhållanden allvarlit försämrats med skyhö ar- Bild: Invar Svensson l5

16 " I Sverie har klassklyftorna ökat under 90-talet. Arbetare och löre tiänstemän har blivit fattiare och klasskillnadernq har ökat i takt med att produktionens resultat överförts från töier till vinster. t' betslöshet, utbredd fattidom etc. Ur ett rasperspektiv har således förtryckaren blivit mer diffus. På motsvarande sätt har vi i Sverie under S0-talet fått en växande och välbeställd kvinnli medelklass. Vi har ida kvinnlia polischefer och domare, kvinnlia företaare, kvinnlia professorer och kvinnlia ministrar med villkor som i hö rad liknar den manlia maktelitens,, även om deras situation fortfarande utmärks av relativ underordnin i förhållande till denna. Samtidit tycks majoriteten kvinnor ha fått det allt sämre i olika avseenden. Ur ett kvinnoperspektiv kan således förtryckaren allt oftare visa siq ha en kvinnas ansikte. et finns få studier av hur kvinnors förtyck av kvinnor ser ut. Men om vi antar att detta är en avspelin av de allmänna förtrycksformerna i samhället kan vi, enom att studera hur män etablerar dominans/underkastelseförhållanden så snart de strukturella omständiheterna uppmuntrar till det, få en inblick i förtryckets allmänna mekanismer. Koloniserinens och slaveriets dynamik ser i stort sett ut att vara identiska med den manlia överhöhetens. Förhållandet mellan parterna är destruktiva, eftersom det rundas på falska föreställninar om både de förtryckta och förtryckarna. Till skillnad från de koloniserade hålls till exempel inte slavar i särskilda stadsdelar utan på särskilda delar av ården, huset eller fabriken. Båda rupperna tillbrinar emellertid större delen av sin tid på de områden som tillhör härskarklasserna, där får de arbeta och passa upp. De har stort faktiskt ansvar för dessa områden, men inen rätt till dem. Deras klass utörs inte av individer, utan ses istället som ett anonymt kollektiv underläset sina herrar i alla avseenden. lla kulturer sereerar kvinnorna på ett eller annat sätt. Kvinnorna hålls inte alltid för si själva rent rumslit, men det är inte ovanlit. Från de klassiska atenarnas tid till daens muslimska medelklass i Mellanöstern har kvinnorna ålats att hålla si i vissa delar av huset samtidit som de tillbrinar en stor del av sin tid i den manlia delen där deras arbete i stort år ut på att betjäna männen. Likheterna med förhållandena på daens svenska arbetsmarknad är slående. Ända sedan kvinnor i stor skala sökte si ut på arbetsmarknaden har den manlia maktelitens huvudsaklia försvarsstratei varit att hålla kvinnor nere på oranisationernas lästa nivåer, vilket har kallats det hierarkiska förtrycket. I ett samhälle där antalet kompetenta och kvalificerade kvinnor ständit ökar, behöver denna stratei förändras eller kompletteras. När kvinnorna trots alla hinder ändå sakta men säkert tränt uppåt i hierarkin, har den manlia makten avdelat speciella områden eller funktioner i periferin av maktens centrum (dvs stabsfunktioner), där kvinnor kan tillåtas dominera och utöva ledarskap utan att detta i viktia avseenden hotar den manlia maktelitens ställnin. Detta har kallats det funktionella förtrycket. om resultat har vi fått en av de mest könssereerade arbetsmarknaderna i världen'' vilket ivetvis bidrar till att förstärka föreställninar om kvinnors underläsenhet. För mi tycks det därmed uppenbart att manssamhällets viktiaste försvarsstratei i allt väsentlit år ut på att upprätthålla könssereerinen i samhället och arbetslivet. Det kanske allvarliaste problemet och det största hindret för en framånrik kvinnokamp - även i de kulturer där kvinnorna har uppnått en del rättiheter och positioner - är att vi kvinnor själva i hö rad tillänat oss förtryckarnas normer. Denna internaliserin av den manlia maktelitens normer leder till självförakt och till förakt för andra som liknar en själv. Detta tillstånd leder till tävlan, hat och avundsjuka mellan kvinnor och en del av de värsta anreppen på kvinnor utförs ofta av andra kvinnor, som låter si utnyttjas som marionetter för männens intressen. åna medel- och överklasskvinnor har således ida relativt stor frihet, handlinsutrymme och möjliheter så läne som de tydlit markerar att de accepterar sin relativa underordnin t6

17 " Ökade klassmotsättninar i samhälle och arbetsliv kan således säas svspelas också i en ökad polariserin mellan kvinnof, som i viktia avseenden liknar polariserinen inom daens svert&, amerikanska samhölle. " till och sin primära lojalitet med sina manlia "klasskamrater". Ställninen i hierarkin prälar sannolikt oss människor i minst lika hö rad som det kön vi tillhör och kvinnor "i karriären" tycks lika lite som män i karriären vara benäna att kritisera rådande förhållanden. För att inte stöta si med den manlia makten tvinas karriärkvinnor ofta överta manssamhällets kvinnoförakt och destruktiva behandlin av människor som är svaare eller har mindre makt än man själv. Alla som inår i ett förtryckande system deformeras, korrumperas och förstörs av det. Denna internaliserin av förtryckarens normer är den värsta plåan för de förtryckta och den plåa som är svårast att öra si av med. rsaken är ivetvis att förtryckarnas normer inte bara enomsyrar samhälle och arbetsliv och därmed vårt medvetande. Det prälar också sådant som lastiftninen och formerna för klass- och könskampen. Motståndsstrateierna formas och påverkas av de ramar de utvecklas inom. Under och 7O-talen skapade strukturratonaliserinar och den tekniska utvecklinen allvarlia problem i arbetslivet såsorn arbetslöshet, ohälsa och utarmnin av arbetet och mot slutet av 60-talet kulminerade en stor del av arbetarklassens missnöje i ruvarbetarstrejken. Kvinnornas speciella problem i arbetslivet började också framträda allt tydliare under 7O-talet. Trots att kvinnorna då började utöra närmare hälften av arbetskraften var en majoritet av dem hänvisade till yrken med lå lön, lå status, obefintlia utvecklinsmöjliheter och hö rad av kontroll och st)'rnin. För att motverka eller dämpa en del av dessa problem tillkom medbestämmandelaen och jämställdhetslaen. Lastiftninsprocessen har ivetvis påverkats av det kapitalistiska och patriarkala samhälle den formades i. Ett sådant samhälles stratei för att bevara rådande makt- och styrkeförhållanden är ofta att söka dölja dem och presentera dem i termer av jämlikhet och jämställdhet. en kapitalistiska stratei som på detta sätt talar enom medbestämmandelasen och dess forarbeten säer till exempel att laen skall e de leala instrumenten för de fria, oberoende och jämbördia parternas möjliheter att forhandla och sluta avtal i fråor som rör förhållandet mellan arbetsivare och arbetstaare. Därienom döljer laen den verklia motsättninen i förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, det vill säa de ojämna makt- och styrkeförhållandena (klassrelationen). En officiell och dominerande ideoloi som söker osynliöra makt, bidrar istället till att leitimera den enom att vi lätt bibrinas uppfattninen att vi lever i ett demokratiskt och jämställt samhälle. På liknande sätt döljer den patriarkala stratei som kan säas tala enom jämställdhetslaen den verklia motsättninen i förhållandet mellan könen (könsrelationen). Den likhetsprincip laen byer på' det vill säa att kvinnor och män skall behandlas lika i arbetslivet, osynliör att kvinnor är den underordnade och diskriminerade kateorin. Laens "könsneutralitet" har därfor mest bidrait till att leitimera det dominerande manssamhället och till en "individualiserin" av kvinnoförtrvcket. en manlia makteliten i vårt land har således med stor framån lyckats kooptera och därmed "ofarliöra" kampen för demokrati och jämställdhet i arbetslivet. Kvinnor är ivetvis själva en del av orsaken till detta, bland annat enom att vi inte varit tillräcklit medvetna om vilka fällor vi skulle kunna fastna i. Allteftersom positioner', inflytande och makt blivit tillänlia för kvinnor, har systerskapet för måna kommit att framstå som en mytoloi - omöjli att tillämpa i den verklihet vi lever l. Det är sannolikt så att inen lastiftnin i världen kan förändra kvinnors rundläande situation om inte en allvarli omprövnin av våra värderinsar och vår moral först komtr mer till stånd. Ulla Ressner Arbetslivsforskare t1

18 rtaflrfl!fl!f,lritrfl!flfflt!f,rfllilt s rså7>7steif rhrntf,ifltflftsaqififflt'lqr{tttlfl!z' attså'lttttt!t!zlfitttlt$xslf 20" -"-;-4 ""'4 Halv fem skräller eller rättare sat skär klockan enom tystnaden. Rena tortyren. Går upp.sömndrucken och vimsi på med röten. Har ställt fram allt kviillen innan så det ska å så smidit som möjlit. Tyst. tyst ör ja vad ja ska. Martin får inte vakna. Vi har ått ienom noa kvällen innan hur han ska öra niir hans klocka riner. Bäst att det blir som vi bestämt. känner mi inte i form för nåra ändrinar i schemat. Har lovat att rina till fritids från jobbet och kolla att han kommit dit. Flera människor sitter och sover på tunnelbanan pii vä in till stan. Vart ska de ta väen så här tidit / Där sitter en reklamskylt från vauhuset jzr ska städa på. Kliver av i city och år framåt på en tom ata. Följer efter nåra invandrarkvinnor, antar att de ska städa på samma ställe som ja. Bild: Sti Hammarstedt Lönen kan jata reda på senare, tönkte ja......ju börjar ju sex på moronen och arbetar fredaskvällar så det måste vara anska bra betalt. Dessutom är det ett tunt jobb. Bra med ett extrajobb och skönt att få lite omväxlin till vårdjobbet. Kan städa på moronen och åka hem och sova nåson timme till Martin kommer hem från skolan. i åker rulltrappan ner två våninar och ja följer efter dem till våra klädskåp som står där råa och trista i låna rader. Den undre delen är fri från allt litter som finns i den delen som är över jord. Det är två delar som åir helt beroende av varandra. men det är den undre dclen som håller den övre iån. I fickan har ja en fusklapp med mitt skäpnummer. Det tar lite tid för mi att få på arbetskläder och hitta till stämpelklockan. På väen till klockan finns flera väktare som cirkulerar omkrin. Det känns olustit, ju känner mi iakttaqen. Snart dyker städledaren upp. - Har ni lömt att vi börjar arbeta klockan sex medan ja varit på semester, skriker hon till mina arbetskamrater. De rycker på axlarna, ler lite och år ivä till sina respektive städområden. Alla verkar vara av utländskt ursprun och år i lånsam takt. I den takten år inte svenskar, de småspriner, tänker ja. Men den här takten passar mi utmärkt, ja blir ofta kritiserad för att ja år för sakta. Ja blir överlämnad till damen som ansvarar för ena huset och som ska ta hand om mis denna första das. ä står ja alltså bland tv-apparater, skivor, bandspelare och smycken väl inlåsta, med min städvan full med städutrustnin. Det här ska no så fint, tänker la. Har tre och en halv timme på mi att öra fint på den här våninen. Börjar med att tömma papperskorar. Det tar lite länre tid än ja trott. Mycket skräp, kvitton och annat lier utanför korarna och det blir måna ryböjninar innan ja är klar. Ju moppar, dammsuer heltäckande mattan, svabbar och märker att det tar förskräcklist låns tid. lfu5ao***!fls:rt!fltflrfirfirfltlarr*iflrflrttrflrflqezrttrttsffi97srfilrrrtrflriflff,lf,rttrflslrlf åäs Irlf,!flsrytif,!fllE!,

19 äi:$$ cjvsaqlrslflfflfml>f!altjsxstjry'ltlrlf tfrllttstttå6tsaettttttlrltt!nfal'isif rs!firnf;rf6rrtr!fi^flfrrfflff,sas4f7$ff,tafqå Visst tusan, kontoren och trapporna har ja lömt! Och det är bara tio minuter kvar. Slarvar ienom det sista och är klar precis när klockan är halv tio och kunderna strömmar in. Ja är enomsvetti och har fickorna fulla med skräp. Nu ska ja bara tömma ur vattnet och plocka undan så är ja färdi. Känner mi rätt så belåten och trött efter tre och en halv timmes oavbrutet städande. Det känns i ryen när ja lyfter hinken för att hälla ut vattnet. Så här stressit kan det inte vara jämt, tänker ja. Det orkar man ju inte. Det är väl för att ja är ovan. Kommer ner till omklädninsrummet "för sent" och en väktare säer i vresi ton att ja är sen. -- Ja, ja är väl det svarar ja. Vad menar han? Vad tror han att ja jort? Stämplar så ut och klär om. Kommer ut till ett fullt vaket city med massor av kunder överallt. Går in tillsammans med dem fiir att se mitt städområde med deras öon. Det blir ett litet blandat intryck, men det ser fint och rent ut. Ja släner ina tuummi eller annat skräp på olvet. oronen efter fråar städledaren hur ja tycker det verkar..l. Y L - Bra, frånsett att det är svårt att hinna med. svarar ja. - Ju har städat i hela varuhuset och vet att det år utmärkt att hinna med. blir kommentaren. Ja, ja tänker ju, ja får väl rutin så småninom ja också, och hinner med. Lönen är, tar ja reda på 4l,45 vardaar, 51,80 fredaskvällar och 100 procent på heler. För lite tycker ja. Det är ett tunt och smutsit och föa uppskattat jobb. Hur skulle det se ut om vi inte höll rent? Ja har min free-style med mi och vill lyssna på musik medan ja dammsuer andra daen. - Det får du inte, säer damen som ansvarar för det huset. Då hör du inte när vakten ropar i hötalaren. - Men ja ska bara ha den när ja dammsuer och då hör ja ändå inte vakten, svarar ja. - Nej, det år inte. andra har försökt och fått nej. Dålit me d arument. Här finns ju ett utmärkt tillfälle att underlätta arbetet, tycker ja, men det år alltså inte. Nåra rnånader och måna städpass senare är ja i lera erfarenheter rikare. Det är omöjlit att hinna med städområdet på ett bra sätt och kunna å efter avslutad städnin och känna att man jort ett bra arbetspass. Det kan se ut som det är möjlit att hinna med städytan. Men det uppstår små "avbrott" hela tiden. Skräp, kvitton, tuummin som måste avläsnas. Det kan också saknas renorinsmedel vilket medför att man blir tvunen att städa in de minuter det tar att hämta det saknade. a blev inte informerad om reler som ällde. Gick en moron ut i "fel ordnin" det vill säa ja klädde om först och ick sedan med ytterkläder och rysäck till stämpelklockan för att stämpla ut. En väktare kom sprinande efter mi. Då ja så hans ansiktsuttryck forstod ja att ja jort nåot förskräcklit. Ja hade inte en tanke på att stjäla nåot så det to en stund innan ja forstod vad for fel ja beått. Väktaren hann vrålande fråa var ja varit. - Ja har städat och ska å hem, sa ja. Då förstod ja att ja var misstänkt for stöld. En fredaskväll var väktarna i full aktion vid utånen. Det skulle öras stickprov och förhoppninsvis skulle de avslöja oss, som trötta efter två städpass förväntades ha fyllt våra väskor och i mitt fall rysäcken med stöldods. De hade parkerat si vid utånen för att där muddra oss. Nu vet ja att väktare inte har befoenhet att å ienom nåons tillhöriheter, det är bara polisen som får öra det. Detta måste väktarna själva vetat om. De här två var väldit snorkia och otrevlia. Ska vi behöva finna oss i att bli betraktade som tjuvar tills vi bevisat motsatsen? Ja ville en fredaskväll ta med mi min son till städninen. Det ick inte på rund av säkerhetsrisker! Det är numer anska vanlit att barn följer med sina föräldrar till deras arbeten. Vi lever och arbetar så avskilt och det är bra för barnen att få se vad föräldrarna ör på sina arbeten. "Säkerhetsrisker" finns det väl på alla jobb. a fick en sönda ta hand om kundtoaletterna. Nåot skitiare får man leta efter. "Ren" skit u r e r-,,, r r tt', U fanns på väarna. Toaletterna och handfaten tr samt väar runt om skulle öras rent med borste och I trasa. Hur man känner si efter en sådan renörin är svårt att beskriva. Varför inte bara spola bort skiten med hett vatten? Ja har en vision om att det ska vara trevlit att arbeta och tror fullt och fast att det år att öra städarbete till en uthärdli och anska trevli sysselsättnin. Men då måste det till förändrinar. Både vad det äller lönen och arbetssituationen. Det verkar som inställninen till arbetet (nu talar ja om låstatusjobb, som är det området ja känner till) är att det ska vara nåot vi bara ska stå u1 med fram till pensionen. Ar- beiet ska liksom vara jäklit och så blii det också. Ja menar att det ska vara trevlit att arbeta. Vi tillbrin- --D- * - ar så stor del av vår tillvaro på arbetet så det måste * " r* :^"':'"" '"" """' rrrurrv u vara vqrq rolit. lvrrö!. Vi y l lever rvvvl i I en vlr välfärd, yqllqlu, säs JaöJ det \r\,l ofta, \_rrlc., spe- Jplv- ö n ciellt från politikerhåll, men hur lånt sträcker si den öu ä välfärden när arbetssituationen är sådan att man mås- fr te pina si ienom veckorna för att komma fram till I heldaarna? tr u I u u u u u u Mildred Ek rr!t!flrtttts,fnrflrfifflif,rf,!trtrr!flleirarf *flfr97hlt*rsrrfl^firtrferwretererl,trrf l=6ra*a*avaalana*nlj l9

20 Efter en svår barndoffi, utan vare si barbiedockor eller Starlet - vad är naturliare än att söka efter roten till det onda? Som barn av 68 ville vi naturlitvis ta reda på varifrån våra mödrar fått sina id6er om barnuppfostran, offi fria och jämlika döttrar. Själva visste vi inte nåontin mer än att de - Grupp B - var ara och inte illade smink. Och de åner vi själva var ara fick vi "Grupp 8" slänt efter oss, som skällsord. Vi är dock ovanlit upplysta för vår ålder: Jonas,27 är: - De var inte riktit kloka va? Anna,20 är: - Vad är Grupp 8 för nåontin? Niklas,20 är: - Vänta lite, e mi en ledtråd. - Kvinnor. - Det är en terroristrupp va? Jaså inte, det lät så på namnet. Vi började läsa tidninsartiklar och böcker från Grupp B:s lansperiod i början av 7}-talet. Ju mer vi läste desto arare verkade de, men också klokare. Och enaerade. Det verkar i alla fall ha varit mycket roliare än SO-talets "satsa på di själv"-ideal. Kristina Jonsson och Ann Rinström rir två tjejer som i våras ick ut iournalisthöskolan i Götebor. Deras examensarbete var en djupdyknin i Grupp B:s historia, och vad som sedan hönt med de kvinnor som startade det hela. lt'lio kvinnor har de intervjuat. Vi har valt en av dessa. Valet var svårt, alla nio hade mycket att säa, men vi valde interviun med Louise Watdön, lite också med tanke på att måna av Vi Mänskors läsare känner henne sedan tidiare. 20