Patienters uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandling

Transkript

1 Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelningen för hälsa och miljö Lisa Larsson & Josefin Hallquist Patienters uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandling En intervjustudie Patients perceptions about dental local anesthesia in dental hygienist treatment An interview study Oral hälsa C- uppsats Datum/Termin: Juni/ Vt 2010 Handledare: Margot Rolandsson Examinator: Anna-Lena Östberg Löpnummer: Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax

2 SAMMANFATTNING Titel: Institution: Kurs: Författare: Handledare: Patienters uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar Avdelningen för hälsa och miljö, Karlstads universitet Oral hälsa examensarbete, 15 hp Josefin Hallquist och Lisa Larsson Margot Rolandsson Sidor: 19 Månad och år för examen: juni 2010 Nyckelord: Lokalbedövning, patientintervjuer, tandhygienistbehandling Introduktion: Tandhygienistbehandlingar kan upplevas som smärtsamma och det kan krävas lokalbedövning för att patienten ska få en smärtfri och bra behandling. Alla individer har olika smärttrösklar och olika upplevelser av tandvården som kan påverka valet av att få bedövning eller ej. Syfte: Att beskriva patienters uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar. Frågeställningar: 1. Vilka uppfattningar har patienter om lokalbedövning vid tandhygienistbehandling? 2. Varför väljer patienter lokalbedövning vid tandhygienistbehandling? 3. Varför avstår patienter från lokalbedövning vid tandhygienistbehandling? Metod: Kvalitativ intervjustudie där intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Faktorer som patientens smärttröskel och tidigare upplevelser spelade roll för valet mellan att få bedövning eller ej. En annan viktig faktor var rutiner för regelbundna behandlingar hos samma tandhygienist. Detta skapade förtroende för tandhygienisten och man behövde inte diskutera valet av bedövning vid varje tillfälle. Tandhygienistbehandlingar upplevdes som mindre smärtsamma än vissa tandläkarbehandlingar så som extraktion och lagning av stora kariesangrepp. Konklusion: Helhetsupplevelsen av ett tandhygienistbesök har betydelse för patienters val av att få bedövning vid tandhygienistbehandling. Smärtkänslighet och tidigare erfarenheter av tandvården är två faktorer som hade stor betydelse. Det krävs fler studier och vidare forskning i ämnet för att kunna dra giltiga slutsatser.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INTRODUKTION 1 Smärta 1 Skillnader i smärtupplevelser 2 Smärta vid tandbehandling 2 Smärta och tandvårdsrädsla 3 Bedövningsmedel 4 Injektionsmetoder 4 Anestesi vid tandbehandling 5 Anestesi och tandhygienistbehandling 5 SYFTE 6 FRÅGESTÄLLNINGAR 6 METOD 6 Definition 6 Design 6 Informanter 7 Intervjuguide 7 Datainsamling 7 Databearbetning 7 Etiska överväganden 7 RESULTAT 8 Patienters uppfattning om lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar 8 Bemötande 8 Förtroende 8 Skicklighet 9 Förväntningar 10 Smärtupplevelser 10 Bedövningsform 10 Behandlingsform 11 Faktorer som påverkar patienter att välja lokalbedövning vid tandbehandling 11 Rutin 11

4 Smärtintensitet 12 Smärtfrihet 12 Obetydlig och kortvarigt obehag vid lokalbedövning 12 Faktorer som påverkar patienter att avstå lokalbedövning vid tandhygienistbehandling 12 Obetydlig och kortvarig smärta 12 Smärtsam injektion 13 Obehag efter bedövning 13 Positivt men onödigt 13 DISKUSSION 14 Resultatdiskussion 14 Metoddiskussion 15 Konklusion 16 REFERENSER 17 Bilaga 1 Informationsbrev till patienter Bilaga 2 Samtyckesblankett Bilaga 3 Intervjuguide

5 INTRODUKTION Smärta Smärta har beskrivits som en obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse som förknippas med en direkt eller potentiell vävnadsskada eller hot om vävnadsskada (International Association for the Study of Pain, IASP). För att hjärnan ska kunna ta emot smärtinformation och kunna modulera smärtförnimmelsen, det vill säga dämpa eller intensifiera den, så finns det synapser i smärtbanorna där impulsledningen kan påverkas. När man har negativa förväntningar eller vid olika sinnestillstånd kan smärtupplevelsen förstärkas. Smärta upplevs genom smärtfibrer och smärtreceptorer. Smärtreceptorerna finns i speciella sensoriska nervfibrer som förgrenar sig till fria nervändslut. Dessa aktiveras vid smärta som uppstår vid hastig skada såsom skärsår. Smärtfibrerna har endast en svagt utvecklad myelinskida eller är helt omyeliniserad och därför är impulsledningen i dessa fibrer långsam. De flesta smärtfibrer reagerar på extrem temperatur och kraftig kemisk och mekanisk stimuli (Bjålie et al., 1998). Smärta är något som indikerar att något är fel. När en smärta uppstår reagerar kroppen och sinnet med att trigga i gång systemet för att försvara och vakta kroppen. Det är en naturlig process för individens överlevnad, och i princip har alla människor och djur på jorden samma beteende. Långdragen smärta är tärande och nedslående och bidrar till att personen drar sig tillbaka. Det sociala livet blir lidande och personen blir lätt irriterad. Människan kopplar ofta samman platser där smärtsamma händelser skett. Ett exempel är när en person varit med om en smärtsam behandling på en tandvårdsklinik kan personen känna obehag i framtiden för att vistas i liknande miljöer och detta kan bidra till att eventuella nya smärtupplevelser stärks (Panksepp, Nelson, & Bekkedal, 1999). Det finns två olika kategorier av smärta, känslomässig och fysisk. Vid båda tillfällena triggas smärtkontrollsystemet igång genom endorfiner som frigörs. Det är en liknande process som sker vid båda tillstånden. Forskningen har visat på att det kan finnas ett samband varför en del skadar sig när de mår psykiskt dåligt. Vid fysisk smärta startar smärtkontrollsystemet och bedövar den känslosamma smärtan (Panksepp, 1998; Favazza, 1989). Fysisk smärta kan vara akut eller kronisk. Vid akut smärta är det en faktisk vävnadsskada och detta fungerar som en varningssignal. Vid kronisk smärta håller smärtan i sig under en längre tid och sällan eller aldrig så riskeras en vävnadsskada. Denna signal fungerar därför inte som en varningssignal. Känslomässig smärta är ofta mer påfrestande och svårare att kontrollera och även göra någonting åt. Studier har visat att människor som skär sig känner en sorts tillfredsställelse av den fysiska smärtan som är enklare att förstå sig på än den känslomässiga (Willer, Dehen, & Cambier, 1981). Människor som blivit skadade och har ont beter sig ofta omoget. Det kan kännas som en lättnad att få backa i sin utveckling och åter bli omhändertagen. Patienter som kommer att få genomgå smärtsamma behandlingar uppmanas ofta att vara tuffa och inte tänka på smärtan. Detta kan göra upplevelsen mer påfrestande än om patienten tillåter smärtan att 1

6 finnas och istället ge smärtan det utlopp som känns naturligt (Kabat-Zinn, Lipworth, & Burney, 1985). Ansiktet är den del av kroppen som uttrycker smärta tydligast. Genom olika grimaseringar och röstlägen kan smärta eller andra känslor avslöjas (Cole, 1999). Gabre och Sjöquist har i en reviewartikel från 2002 visat att ansiktsuttryck och kroppsspråk kan avslöja om en patient upplever smärta. Spända muskler, ihopdragna ögonbryn och rynkad näsa är tecken som indikerar att patienten känner smärta. Andra signaler kan vara ändrad andningsrytm, otålighet, kroppsskruvningar och jämmer (Gabre & Sjöquist, 2002). Skillnader i smärtupplevelser Smärta är en subjektiv upplevelse som uppfattas olika från individ till individ. Vissa patienter, framför allt de som är rädda, kan ha svårt att skilja mellan smärta och obehag. Detta kan bero på tidigare erfarenheter av smärta i vissa situationer (Berggren et al., 2003). Kultur kan vara en faktor i hur människor ger utlopp för smärta. Det är oklart hur olika kulturer påverkar olika beteenden hos människor. En faktor är troligen hur barn blir uppfostrade av sina föräldrar och hur dessa ger utlopp för smärta. I studier bland barn har det visat sig att uttryck för smärta är mångsidigt och beror på känslor, känslighet och det kognitiva beteendet. Hur barn uppfattar och reagerar på smärta är även djupt rotat i hur andra i deras omgivning ger respons på smärta (von Bayer, 2009). I en studie gjord av Lovering (2006) visades både likheter och olikheter i hur smärta upplevdes och behandlades i olika länder. I vissa länder och kulturer visade man smärta öppet och i andra länder skulle smärta inte visas utåt utan förnekas. Likaså visades skillnader i hur emotionell smärta uttrycktes. Tron på vad som orsakade smärta skiljde sig åt i olika länder. En del trodde på det onda ögat och att det var onda makter som var orsaken till smärta. Socioekonomiska skillnader och generationsskillnader har också betydelse för hur smärta uttrycks och upplevs. Fattiga och äldre visade på större smärttolerans än de rika och den yngre generationen. I olika länder och kulturer förekom olika behandling för smärta. I vissa kulturer trodde människorna på helare och religiösa ritualer. I andra kulturer använde man sig av örter och i vissa länder var narkotikapreparat en accepterad smärtlindrare vilket var strängt förbjudet hos andra kulturer (Lovering, 2006). I vården kan det också skilja sig i hur en vårdgivare behandlar sin patient. Empatin för patienter kan se olika ut hos vårdgivaren utifrån om patienten har en annan kulturell bakgrund än vårdgivaren själv (Flores, 2000). Smärta vid tandbehandling Många behandlingar i tandvården kan orsaka smärta hos patienten såsom extraktioner, utförande av restaurationer, rotbehandling, kron- och broterapi och parodontala behandlingar. I en studie påvisades att 42 % av deltagarna upplevt smärta i samband med någon av dessa behandlingar. De som rapporterade mest smärtsamma upplevelser i samband med behandlingar inom tandvården var unga, välutbildade, de som nyligen varit med om smärtsamma upplevelser i tandvården, de som förväntade sig smärta och 2

7 de som kände att de hade dålig kontroll under behandlingen. De som var ängsliga hade också starkare smärtupplevelser (Maggirias & Locker, 2002). En studie genomförd i Turkiet visade att smärttoleransen var högre hos äldre människor än hos yngre. Den faktor som påverkade smärtnivån mest var tandens och vävnadens kondition, tandens placering i bettet och blödningsindex. De som blödde vid fickdjupsmätning uppgav mer smärta vid denna undersökning än de som inte blödde (Canakci & Canakci, 2007). En påverkande faktor till att patienter känner sig nöjda med tandvården är avsaknaden av smärta. Patienter som uppgav att de var mycket nöjda med tandvården i en norsk studie hade sällan eller aldrig upplevt smärta i samband med tandbehandling. De patienter som uppgav att deras senaste tandbehandling varit smärtsam uppvisade stor missbelåtenhet med tandvården och negativ tilltro gentemot behandlaren (Skaret et al., 2005). Smärta och tandvårdsrädsla Smärta i samband med tandvårdsbehandling är något som kan utlösa tandvårdsrädsla, som för övrigt är en av de vanligaste fobierna idag (Hakeberg et al., 2003; Meng et al., 2007). Locker et al. (1997) har i studier visat att rädsla för smärta är den vanligaste anledningen till tandvårdsrädsla. Meng et al. (2007) visade i en studie att tandvårdsrädslan ibland beror på specifik rädsla för smärta vid ett visst moment i behandlingen till exempel en injektion, borra eller dra ut en tand. Obehagliga och smärtsamma upplevelser i barndomen kan vara en riskfaktor för att utveckla tandvårdsrädsla (Skaret & Soevdsnes, 2005, Taani et al., 2004). Tandvårdsrädsla har beskrivits av Darby och Walsh (2003) som en obehaglig mental, känslomässig eller fysiologisk känsla som framkallats av specifik stimulus i tandvårdssituationen, medan tandvårdsångest beskrivs som mer ospecifika föreställningar och negativa tankar om vad som kan hända under ett tandvårdsbesök. Själva källan till bekymren är ofta okänd även för patienten. Tandvårdsfobi innebär en kraftig ihärdig rädsla som stör den fobiskes vardag och normala rutiner. Specifika fobier i tandvårdssituationen kan vara åsynen av kanylen på sprutan eller ljudet av borren (Darby & Walsh, 2003). I en kvalitativ studie beskrevs att tandvårdspatienter med invandrarbakgrund ofta har upplevelser av tandvård från sitt hemland och som påverkar deras inställning till tandvården i Sverige. Gemensamt för deltagarna i denna studie var att samtliga hade genomgått sitt första tandvårdsbesök på grund av tandvärk. De hade alla erfarenhet av smärta i samband med tandbehandling då ingen smärtlindring fanns att tillgå. Många av deltagarna berättade att de valde att undvika även den svenska tandvården på grund av rädsla för smärtsamma behandlingar (Karlberg & Ringsberg, 2006). Kvinnor uppger oftare tandvårdsrädsla än män (Locker et al., 1997). Det har även framkommit att flickor ofta upplever smärta vid behandlingar mer intensivt än pojkar (Salvatore et al., 2005). Kvinnor har också oftare blod- och injektionsfobi än män. Patienter med dessa rädslor kände sig ofta illa till mods och svimfärdiga om de exponerades för blod eller möjligheten att utsättas för en injektion (Locker et al., 1997). 3

8 Vika et al. (2008) fann att personer med hög grad av tandvårdsrädsla kombinerat med rädsla för blod, skada och injektion uppvisade hög sannolikhet att undvika tandvårdsbehandling där en dental injektion kunde behövas. De barn som är spruträdda kan också koppla ihop tandvården med risken för att utsättas för injektion och upplever därför rädsla inför tandvården. Patienter med tandvårdsrädsla har ofta flera andra fobier och starka rädslor. Brist på kontroll, rädsla för sprutor, rädsla för kirurgiska ingrepp och rädslor som var relaterade till äckelkänslor är andra exempel som kan kopplas ihop med tandvårdsrädsla. Flera tandvårdsrädda har även uppgivit andra starka rädslor som inte alls har med tandvård att göra, till exempel rädsla för mörker, blixtar och kackerlackor (Armfield, 2008). Bedövningsmedel År 1859 upptäcktes att kokain kunde användas som bedövningsmedel. År 1884 utförde William Halsted de första nervblockaderna i tandvården, med kokain som anestetika. Halsted utvecklade flera injektionstekniker för nervblockader och många används fortfarande inom tandvården. Epinephrine började användas som tillsats i bedövningsmedel i början av 1900-talet. Procaine, ett alkoholbaserat bedövningsmedel upptäcktes Därefter utvecklades flera andra lokalanestetika som så småningom ersatte kokain. Lidocaine, ett amid- (stärkelse-) baserat bedövningsmedel upptäcktes i mitten av 1900-talet. Senare utvecklades fler amidbaserade preparat till exempel mepivacaine, prilocaine, bupivacaine, etidocaine, och articaine (Budenz, 2003). Lokalbedövning fungerar genom att nervcellerna förhindras att förmedla känselförnimmelser till hjärnan. Vanliga bedövningsmedel som används i tandvården är articaine, bupivacaine, lidocaine, mepivacaine och prilocaine. För att uppnå snabbare, längre och starkare verkan av bedövningsmedlet tillsätts ett kärlsammandragande ämne i bedövningsmedlet, vanligtvis epinephrine (Haas, 2002). Ytbedövningsmedel som används i munhålan är en mix av olika lokalanestetika som blandats med andra komponenter för att kunna verka ytligt på vävnaden till skillnad från många lokalanestetiska preparat som måste passera in i vävnaden för att vara verksamma. Dessa preparat kan användas intraoralt på mjukvävnaden för att minska smärtan av insticket vid lokalbedövning. Detta är en vanlig åtgärd för att öka bekvämligheten för patienten vid injektion i munnen. EMLA är en sådan lösning som är blandning av prilocaine och lidocaine. Oraqix är en annan sorts ytbedövningslösning som kan användas som smärtlindring vid intraoral injektion, men som är särskilt effektiv för att minska smärta och obehag vid parodontal behandling. Lösningen appliceras direkt i tandköttsfickan och ger snabb bedövningseffekt (Meechan, 2000). Valet av preparat beror bland annat på hur lång duration och vilken styrka som behövs vid en specifik behandling, om blodstillande effekt är nödvändig samt vilka biverkningar som kan påverka patienten (Budenz, 2003). Injektionsmetoder Injektion är den vanligaste metoden som används för att ge tillräcklig bedövning vid tandbehandling. Injektionen kan antingen läggas som en infiltration då området runt injektionsplatsen blir bedövat eller som en nervblockad då en större yta bedövas (Friskopp et al., 2001). 4

9 Olika injektionshjälpmedel finns att tillgå. Dels finns den traditionella injektionssprutan då bedövningsmedlet sprutas in manuellt och dels finns datorstyrda injektionssprutor som ser till att bedövningsmedlet sprutas in långsamt. Avsikten är att minska trauma på vävnaden och därmed öka komforten för patienten i samband med bedövningen. En positiv aspekt med datorstyrd injektionsspruta är att ett annat grepp kan användas vilket gör att operatören får ett bättre stöd och det blir enklare att lägga injektionen jämfört med att använda en traditionell injektionsspruta. Det finns även produkter som gör det möjligt att injicera bedövningsmedel direkt i alveolarbenet för att nå en lång och säker anestetisk effekt vid pulpaanestesi (Budenz, 2003). Anestesi vid tandbehandling Lokalanestesi används vid tandbehandling för att undvika obehag och smärta. Smärta är subjektivt och patienter upplever smärta olika. Rädsla och ångest kan bidra till att patienten tycker sig känna smärta trots att anestesin är lyckad. Det går därför inte att garantera en helt smärtfri behandling trots anestesi (Berggren et al, 2003). Anestesi vid smärtsamma behandlingar är ofta effektiva och patienten upplever mindre eller ingen smärta i samband med detta. Trots det så har det visat sig att 5-15% av alla anestesier som utförts misslyckats och inte gett den fullgoda effekt på smärtlindring som önskats. De största orsakerna till att en anestesi misslyckas är den stora variationen hos människors anatomi eller att området är infekterat. Då området har en infektion finns risken för bakteriespridning vid en injektion (Maggirias & Locker, 2002; Darby & Walsh, 2003). I en studie av Moore et al. (1998) påvisades stora skillnader mellan olika tandläkares och patienters syn på lokalanestesi vid fyllningsterapi. Vissa tandläkare försökte övertala sina patienter att välja anestesi på grund av att vårdkvaliteten säkrades samt att patienternas tillit ökade. Faktorer som påverkade patienter att avböja anestesi vid tandborrning var att de ansåg det onödigt då smärtan var kortvarig och uthärdlig. Även undvikande av domning efter behandlingen och rädsla för injektion påverkade patienter att avböja anestesi. Vissa ansåg att kostnaden för anestesi var slöseri med pengar (Moore et al., 1998). van Wijk & Hoogstraten (2009) visade i en studie att oroliga patienter kände mer smärta under längre tid vid dental injektion än de som inte var rädda. Oavsett om oron berodde på sprutfobi, rädsla för smärta eller tandvårdsrädsla så ökade smärtkänsligheten hos ängsliga patienter. I en annan studie påvisades att det inte bara är patienterna som tycker att det är obehagligt att få injektionsanestesi utan även att 19 % av tandläkarna uppgav att de fann det stressande att ge injektion. Fler kvinnliga än manliga tandläkare uppgav detta (Mechaan et al., 2005). Anestesi och tandhygienistbehandling Tandhygienistbehandlingar som kan upplevas som smärtsamma är scaling och då främst på patienter som har sjukdomen parodontit. Sjukdomen drabbar bara vissa individer och startar med en vanlig inflammationsprocess som orsakas av bakterier. Hos vissa individer övergår dock denna process till att bryta ned vävnaden kring den sjuka tanden och då uppstår fördjupade tandköttsfickor i detta område. Detta gör att vävnaden runt tänder med parodontit är extra känslig. Det har även visat sig att fickdjupsmätning kan 5

10 vara smärtsamt (Maggirias & Locker, 2002). För att läka och stoppa parodontit är scaling en viktig del i behandlingen då tandhygienisten gör rent i fickorna. Behandlingen går till på så sätt att tandhygienisten för ned ett instrument i fickan och skrapar bort bakterier och skadad vävnad. För att lindra smärtan och obehagliga upplevelser i samband med scaling kan patienten få bedövning i någon form. I samband med fickdjupsmätning är det dock mer sällan att en behandlare ger patienten bedövning (Canakci & Canakci, 2007). Canakci och Canakci (2007) hävdade att tandhygienisten bör utföra all behandling så smärtfritt som möjligt genom att erbjuda någon sorts smärtlindring även vid fickdjupsmätning. Generellt har patienter uppvisat starkare tandvårdsrädsla gentemot tandläkaren än mot tandhygienisten. Vid tandhygienistbehandlingar är det kvinnliga patienter som behandlats mot parodontit som visat starkast rädsla inför tandhygienistbehandlingar. Polering, fickdjupsmätning, lokalanestesi, handscaling och ultraljudsscaling är exempel på moment som kan orsaka smärta vid tandhygienistbehandling. De starkaste smärtupplevelserna vid tandhygienistbehandling upplevdes i samband med scaling. Ett signifikant samband har påvisats mellan rädsla för att behandlas av tandhygienist och starka smärtupplevelser under behandling (Hakeberg & Cunha, 2008). I en amerikansk studie påvisades att tandhygienister ofta eller alltid använde anestesi vid behandling av patienter med parodontala sjukdomar. Tandhygienisterna ansåg att lokalanestesi bidrog till vårdkvalitet för patienterna och var nödvändig vid tandhygienistbehandling (DeAngelis & Goral, 2000). Kunskap om vilken uppfattning patienter i svensk tandvård har till anestesi i samband med olika behandlingar är mycket begränsad. Tidigare forskning om anestesi i tandvården har framförallt riktats mot vårdgivarens syn på anestesi, patienternas rädsla samt smärtupplevelser vid tandbehandling. De har framför allt utförts med kvantitativa metoder, vilket försvårar att patienternas subjektiva åsikter kommer fram. SYFTE Syftet med studien var att beskriva patienters uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandling. FRÅGESTÄLLNINGAR Vilka uppfattningar har patienter om lokalbedövning vid tandhygienistbehandling? Varför väljer patienter lokalbedövning vid tandhygienistbehandling? Varför avstår patienter lokalbedövning vid tandhygienistbehandling? METOD Definition I föreliggande studie definieras begreppet lokalbedövning som infiltrationsanestesi och ledningsanestesi. Design Studiedesignen är en kvalitativ intervjustudie. 6

11 Informanter Informanterna var fyra vuxna manliga patienter som erbjudits lokalbedövning i samband med tandhygienistbehandling vid två olika folktandvårdskliniker. Informanterna var 25 år, 44 år, 50 år och 72 år. Två patienter som tackat ja och två patienter som tackat nej till lokalbedövning tillfrågades av sin ordinarie tandhygienist om att delta i studien. Tillfrågandet skedde direkt efter ett behandlingstillfälle där lokalbedövning erbjudits av tandhygienisten eller önskats av patienten. Informanterna erhöll ett informationsbrev (Bilaga 2) som de tog med hem för genomläsning. Efter cirka en vecka kontaktade författarna informanterna per telefon då tid för intervjun bokades. En spridning av patienter med olika kön och ålder eftersträvades. Intervjuguiden Intervjuguiden (bilaga 1) var uppbyggd med en inledande fråga som handlade om informantens erfarenheter av tandhygienistbesök i allmänhet. Detta för att få en helhet av dennes upplevelser som patient hos tandhygienisten. Under intervjuns gång styrde intervjuaren in samtalet mot vissa specifika frågor om patienternas syn på och upplevelser av lokalbedövning vid tandhygienistbehandling för att få svar på frågeställningarna (Kvale, 1997). Datainsamling Datainsamlingen genomfördes i ett avskilt rum på informanternas ordinarie folktandvårdsklinik. Intervjuerna spelades in på band. Innan intervjun startade lämnade informanten en undertecknad samtyckesblankett (Bilaga 3) och alla personuppgifter antecknades på ett separat papper. Varje deltagare tilldelades en kod som användes istället för namn under inspelningen och den efterföljande databearbetningen. Databearbetning Materialet skrevs ut ordagrant av författarna. Därefter lästes materialet upprepade gånger av författarna för att få en förståelse för helheten. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Delar av intervjuerna som handlade om ett och samma område sammanfördes och bildade domäner. Sedan kortades texten ner (kondenserades) genom att viktiga ord och fraser lyftes ur texten utan att störa det centrala och väsentliga innehållet. Efter detta lyftes innehållet till en mer abstrakt nivå och försågs med koder. Koderna ordnades slutligen in i kategorier och underkategorier och utifrån dessa kunde rubriker och underrubriker bildas (Granheim & Lundman, 2004; Granskär & Höglund- Nielsen, 2008). Materialet analyserades till att börja med enskilt av var och en av författarna. Därefter diskuterades och jämfördes resultaten av de båda författarna tillsammans för att få fram patienternas uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandling samt vilka faktorer som påverkade patienterna att välja respektive att avböja lokalbedövning vid tandhygienistbehandling (Kvale, 1997). Etiska överväganden Studiedeltagarna informerades om studiens syfte och gav sitt muntliga och skriftliga medgivande till att delta i studien. De informerades också om att medverkandet i studien var frivilligt och när som helst kunde avbrytas. Studiedeltagarna tilldelades en kod som användes vid bearbetning av data för att skydda deltagarnas identiteter Det inspelade materialet hölls inlåst när det inte bearbetades för att ingen utomstående skulle få tillgång till materialet och för att skydda deltagarnas identiteter (Kvale, 1997). 7

12 Projektplanen har granskats och godkänts av Etikrådet vid Avdelningen för hälsa och miljö, Karlstads universitet. RESULTAT För att få en rättvisande och komplett bild av hur patienter upplever lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar behöver patienternas allmänna uppfattningar om tandhygienistbesök och behandling redovisas. I resultatet nedan beskrivs hur intervjupersonerna rapporterar om tidigare erfarenheter av behandling och förväntningar på tandhygienistbesök samt hur detta spelar in på patienternas uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar. Även tandhygienisternas individuella egenskaper har visat sig ha betydelse för patienternas upplevelser. Resultatet redovisar hur patienter uppfattar lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar samt vilka faktorer som påverkar patienterna att välja eller avböja lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar. Patienters uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar Under intervjuerna framkom det att flera faktorer har betydelse på hur patienterna uppfattar bedövning vid tandhygienistbehandling. Områden som lyftes fram av intervjupersonerna gällde dels tandhygienistens egenskaper så som bemötande och skicklighet. Områden som gällde patienternas egna förväntningar, erfarenheter och smärtupplevelser visade sig också ha inverkan på patienternas inställning. Faktorer som gällde behandlingsmetoder och bedövningsformer beskrevs också som avgörande för hur patienterna slutligen uppfattar lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar. Dessa olika områden redovisas mer i detalj nedan. Bemötande Två av deltagarna rapporterade att de enbart hade positiva erfarenheter av tandhygienistbesök. Tandhygienisterna ansågs vara vänliga och duktiga. En av deltagarna uppgav att han tyckte det var spänt att gå till tandvården överlag men att det brukade gå bra. Informant 1 tyckte det var dålig information om vem han skulle till när han blev kallad till tandvården. Han visste inte att han skulle till tandhygienist förrän han kom till folktandvården. Tidigare brukade han alltid komma till en tandläkare. Han upplevde dock behandlingstillfället som positivt och tyckte att hans tandhygienist var trevlig och duktig. Informant 1 om sin tandhygienist; det var en go och trevlig tjej så att gå till tandhygienist är inga problem. Informant 4 har haft samma tandhygienist under flera års tid och på frågan om hur han upplevde tandhygienistbesök svarade han. Jaa.. vad ska jag svara.. jag kan väl säga att jag har enbart positiva saker att säga om tandhygienister, ja här i.. har de alltid varit väldigt vänliga och duktiga. Förtroende I intervjuerna framkom att informanterna litar på den tandhygienist de besöker och att de kände sig trygga med tandhygienistens kompetens. Informanterna uppfattade att tandhygienisten visste vad som skulle göras och detta bidrog till att patienterna litade på sin behandlare. 8

13 Det visade sig att regelbundna besöksintervaller bidrog till att patienterna regelbundet träffade och lärde känna en och samma tandhygienist, informanterna med oregelbundna besöksvanor träffade olika tandhygienister vid varje besök. Det var lång tid mellan besöken hos tandhygienist för två av deltagarna. De besökte bara tandvården vid akuta besvär. De patienter som regelbundet besökte tandvården och som alltid gick till samma tandhygienist beskrev att detta bidragit till ökat förtroende och samförstånd med behandlaren. Informant 4 uttryckte detta tydligt; Men jag har ju gått så många gånger hos tandhygienisten här så hon vet ju vad jag behöver. Informant 4 berättade också att hans ordinarie tandhygienist i början erbjöd bedövning före behandling men det hade hon slutat med nu, när de lärt att känna varandra bättre. Informant 3 och 4 besökte tandhygienist regelbundet. Informant 4 har varit hos samma tandhygienist under flera år och finner att hon är en viktig del i skötseln av hans munhälsa. Informant 3 har också haft samma tandhygienist varje gång och han går ca två gånger om året. Båda upplever att de lärt känna tandhygienisterna de besöker. Informant 3 berättade att både han själv och tandhygienisten, som han regelbundet besöker två gånger per år, är medvetna om att bedövning är nödvändig vid vissa undersökningar och behandlingar. Detta uttrycktes som; Jag vet ju också att jag ska ha bedövning varenda gång jag är här, Ibland bedövar hon innan hon kör igång med någonting. Patienterna uppgav att de själva inte behövde efterfråga bedövning vid tandhygienistbehandlingar. Det beskrevs att tandhygienisterna tar initiativ och erbjuder sina patienter bedövning när hon anser att det är nödvändigt. Informant 2 uttryckte detta med uttalandet; Ja det var ju hon som sa det. Informant 3 berättade att han får bedövning när han har ont och tandhygienisten vet när bedövning behövs; Jag brukar ha ont och hon brukar ta bedövningen då. Skicklighet Intervjupersonerna beskrev en rad egenskaper som visar att en tandhygienist är skicklig i sitt arbete. Att tandhygienisten var lätt på handen uppgavs som positivt av två av informanterna eftersom det underlättade behandlingen och minskade smärtnivån för patienterna. Tandhygienisten ansågs också ha betydelse för patienternas munhälsa genom behandlingen. Informant 1 uttrycker detta två gånger under intervjutillfället; hon jag hade nu sist var lätt på handen. Så det är inga problem med det inte och det gick jättebra Hon var duktig, lätt på handen.. Informant 4 beskrev att viktiga egenskaper som bevisar att en tandhygienist är skicklig är noggrannhet och varsamhet De är så lätta på handen och gör det så väl. Andra viktiga egenskaper hos en duktig tandhygienist är att vara hjälpsam, bra på att motivera och lära ut. Jag kom till en tandhygienist som var duktig nog att hjälpa mig att få igång vården på tänderna. Informant 2 går hos tandhygienisten för att bli infektionsfri inför en hjärtoperation. Han säger att tandhygienisten är duktig och att hon hjälper honom. Han påpekar att han 9

14 tidigare inte trodde att munnen kunde påverka en operation och att han tack vare information från tandhygienisten inser att det är viktigt att sköta munnen i fler syften än att inte få hål; jag trodde väl inte att det skulle påverka min operation nu har jag ju fattat att det är viktigt med att sköta sin mun också. Förväntningar Informant 3 uppgav att han inte hade tandvårdsrädsla men alltid kände sig spänd och nervös inför tandhygienistbesök. Orsaken till oron var att han kunde utsättas för en smärtsam behandling och smärta efter behandlingstillfället. En av informanterna beskrev att han inte kände någonting alls innan han skulle till tandhygienisten det är som att gå och sätta sig vid bordet och äta säger han. Informant 4 berättade om tidigare smärtsamma upplevelser i tandvården. Han poängterade att det var viktigt att lämna dessa upplevelser bakom sig för att inte utveckla tandläkarskräck vilket han uppgav att han själv absolut inte har. Smärtupplevelser Tandhygienistbehandlingarna framkom inte vara så smärtsamma som vissa tandläkarbehandlingar, till exempel extraktion och lagning av stora hål. Samtliga informanter tar bedövning vid extraktion, tre av dem väljer bedövning vid större lagningar och två informanter väljer bedövning vid tandhygienistbehandling. De två deltagarna som avböjer bedövning uppgav endast obetydlig smärta under en tandhygienistbehandling. De andra två (de som tackar ja till bedövning) tyckte att det gjorde ont vid tandhygienistbehandling. Informant 4 Det kan väl vid något tillfälle sticka till lite granna. Men det är så obetydligt Två av deltagarna uppgav att de tyckte tandhygienisterna utförde tandstensborttagning med lätt hand och på ett smärtfritt vis. Två av informanterna uppgav att deras egna orala hälsa påverkar smärtnivån vid tandhygienistbehandling. Informant 1 är medveten om att en tandköttsinflammation innebär att tandköttet inte är friskt och att detta kan öka smärtkänsligheten det var ju inflammerat tandkött så då känns det ju mer än friskt Informant 3 berättar att han är extra känslig i tandköttet i underkäksfronten, han uttrycker att det är hans eget fel att det gör ont. Ja, jag har väldigt dåligt tandkött. Men det blir så när man fuskar vet du. Bedövningsform Det visade sig att informanterna hade fått bristfällig information om vilka olika bedövningsalternativ som fanns tillgängliga inom tandvården. Alla intervjupersonerna hade fått bedövning i injektionsform. En av dem hade fått ytbedövning i form av salva. Resterande tre informanter hade aldrig blivit erbjudna någon annan bedövningsform och var heller inte medvetna om att det finns olika bedövningsalternativ att tillgå. Informant 2 svarade på frågan om vilken bedövningsform han brukar erbjudas; det brukar vara spruta vad finns det för annat?. 10

15 Informant 3 beskrev att han hade lite sprutfobi men trots detta ges bedövningen oftast genom injektion och han uppfattar injektionsbedövning som mest effektiv. Vid frågan om vilken bedövningsform han brukar välja svarade han; Det är nog mest sprutor tror jag... det är ju den som är bäst. Informant 1 var den enda av informanterna som erbjudits ytbedövning. Han hade fått ytbedövning före injektion och upplevt detta som positivt eftersom insticket annars kan vara en aning smärtsamt. Han uttryckte också att han upplevde ytbedövning som lite barnsligt och bad aldrig själv om att få det innan injektion. Informant 1 om ytbedövning; På stället jag var innan så hade de en salva som de la innan då kändes det inget, det är jag och barnen som har det hahaha. Behandlingsform Samtliga deltagare hade varit hos tandhygienist för scaling av subgingival och supragingival tandsten. Vid behandlingarna hade tandhygienisten använt ultraljud och handinstrument. Det som upplevdes mest besvärligt av tre deltagare var ultraljud. De tyckte att det isade lite och att det var jobbigt med allt vatten som sprutade omkring. En uppgav ljudet av ultraljud och sugen som besvärligt och skärande. En tyckte att handinstrument var mest smärtsam och att det kändes som att man skulle dra ut tänderna. Informant 2 jag tycker att då hon rycker eller skrapar är obehagligt då känns det som att hon ska dra ut tänderna. Informant 3 däremot tyckte att vattnet som sprutar vid behandlingen med ultraljud var mest besvärande. Så sade han; jag tror hon ska dränka mig ibland. Informant 3 tyckte även att det gjorde ont vid undersökning. Det som han uppgav som smärtsam undersökning var när tandhygienisten gjorde fickdjupsmätningar. Då stack det till på vissa ställen. Faktorer som påverkar patienter att välja lokalbedövning vid tandhygienistbehandling Intervjupersonerna som tackade ja till lokalbedövning uppgav att olika faktorer hade betydelse för deras val. Fyra områden lyftes fram av informanterna: rutin, smärtintensitet, smärtfrihet och obehag efter bedövning. Dessa områden beskrivs nedan. Rutin En av informanterna lyfte att rutin var en viktig anledning till att han valde lokalbedövning vid tandhygienistbehandling. Han berättade att han alltid skulle ha lokalbedövning vid tandhygienistbesök och att han aldrig genomgått en behandling utan bedövning. Han själv och tandhygienisten var överens om att bedövning behövdes vid behandling, det var ingenting som diskuterades från behandlingstillfälle till behandlingstillfälle. Det bara var så. Informant 2 besöker sällan tandvården och går bara dit om det är något akut som behövs göras. Han har varit hos olika tandhygienister vid akuta besök. Informant 2 berättar att behandlaren och han själv samtalar om bedövning vid varje behandlingstillfälle och att det hittills har resulterat i att han valt lokalbedövning vid tandstensborttagning. De 11

16 gånger han varit hos en tandhygienist för tandstensborttagning tycker han att det är bäst. att ta bedövning för att det känns ju annars. Smärtintensitet Både informant 2 och 3, som väljer lokalbedövning vid tandhygienistbesök uppgav att de upplevde tandstensborttagning hos tandhygienist som smärtsam. Informant 3 berättade att han ibland upplevde smärta även vid undersökning. Informant 2 tyckte att tandstensborttagning kändes men att det inte var farligt. Han uppgav också att det var värre att ta bort tandsten på ett obedövat område än där en bedövning lagts. Smärtfrihet Det framkom att anledningen till att informanterna valde att tacka ja till lokalbedövning var för att uppnå smärtfrihet vid de behandlingar som upplevdes kunde orsaka smärta. Informant 2 berättade att han väljer bedövning för att slippa smärta under behandling men han ändå inte kommer ifrån smärtan helt. I detta citat berättade han om varför han väljer bedövning; Ja det är ju för smärtan, då kommer smärtan senare (skratt). Informant 3 berättade vad som är positivt med att välja bedövning vid tandhygienistbehandling; Man känner ju inget Det är det som är bra.(haha) Och sen gör det inte lika ont heller. Obetydligt och kortvarigt obehag vid lokalbedövning En av informanterna uppgav att själva injektionen kunde vara något obehaglig, men han upplever inte att det är något problem efter att han fått lokalbedövning. Informant 3 beskrev att han väljer lokalbedövning trots rädsla för sprutor. Jag får hellre en spruta för att slippa ha ont, så tänker jag. Känslan efter bedövning beskrevs såhär av informant 3; Ja men det brukar kännas som en fläskläpp.. haha... Det går ju över på en timme eller någonting och det är ju bra. Informant 2 tyckte att det var dumt att bedövningen satt i efter att behandlingen var klar men själva injektionen var inte ett problem eftersom den var snabbt avklarad. Det var inget det gick ju fort. Faktorer som påverkar patienter att avstå lokalbedövning vid tandhygienistbehandling Fyra områden som påverkade patienter att avstå lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar lyftes av intervjupersonerna; obetydlig och kortvarig smärta, smärtsam injektion, obehag efter injektion och onödigt. Obetydlig och kortvarig smärta De informanter som tackade nej till lokalbedövning vid tandhygienistbehandling uppgav båda att de inte tar bedövning för att de inte behöver det. De ansåg att smärtintensiteten är låg eller obefintlig vid tandhygienistbehandlingar och att eventuell smärta är snabbt övergående. 12

17 Informant 1 beskriver smärtan vid tandhygienistbehandlig som att det sticker till, men han tycker inte det är nödvändigt att ta bedövning för att slippa smärtan eftersom det handlar om så kort tid; Tycker inte att det är värt det lilla, det tar ju inte många minuter. Informant 4 förklarade, i likhet med informant 1, att tandhygienistbehandlingar inte gör ont men att det ibland kan sticka till lite. Denna smärta är dock obetydlig och kortvarig. Han fortsatte med att förklara varför han endast tar bedövning vid extraktion; ska vi säga tre år sedan kan det vara... då jag tog bort en tand. Men det kanske är naturligt att det gör ont.. Då.. då hade jag bedövning men det är en annan sak för det här när jag går till tandhygienisten då har jag inte bedövning. Men tar man bort en tand så kan det göra ont och det är ju dumt att chansa. Men annars så vid lagningar och så då vill jag inte ha bedövning. Smärtsam injektion De två deltagare som uppger någon sort av smärta i samband med injektion är de två som tackar nej till bedövning i samband med tandhygienistbehandlingar. Både informant 1 och 4 uppger från början att de inte har några problem med att få sprutor och att detta inte är något som bekymrar dem. Sedan berättar informant 1 om att ett instick och en injektion i gommen kan vara smärtsam. Informant 4 har en annan uppfattning, han anser att dagens sprutor är så skarpa att en injektion inte känns, men han berättade om upplevd smärta vid injektion som barn. Obehag efter bedövning Informant 4 tar endast bedövning vid extraktion och uttrycker att bedövning vid andra behandlingar känns onödigt på grund av att smärtan är kortvarig och obetydlig; ska man väga det mot varandra så står jag hellre ut med den smärtan när det sticker till än har en bedövning som aaah (gapar och visar med munnen hur det känns att ha bedövning).. ja. Så upplever jag det hela. Känslan efter bedövning illustreras av informant 4 genom att han gapar, skakar på huvudet så kinderna skakar och säger aaah så blir man, ja du förstår vad jag menar. Vidare beskrivs känslan efter bedövning som obehag och stumhet i det bedövade området. Informant 1 som också avböjer bedövning vid tandhygienistbehandling beskriver känslan efter bedövning; Det är efteråt som det känns konstigt och man känner inte igen truten (skratt) det är som att de möblerat om (skratt), det känns när man drar med tungan då känns det inte likadant Positivt men onödigt Positiva aspekter med bedövning lyftes fram även av de intervjupersoner som avböjer bedövning vid tandhygienistbehandling. Informant 4 menar att nu förtiden så känns inte bedövning som ges med spruta. Nålarna har blivit skarpare än de var tidigare i tandvården som han minns. Han upplever inte det smärtsamt att få bedövning i sprutform; som idag när man har engångssprutor va då är de så skarpa så man känner ingenting. Förr när man hade de här flergångssprutorna som man tvättade emellan varje då blev de ofta så slöa så der gjorde ont utav att bara sticka in den i tandköttet då. 13

18 Informant 1 tycker att det är bra att det finns bedövning i tandvården i fall det gör så ont att bedövning känns befogat; Skulle det göra så ont att jag inte står ut så säger jag väl till. DISKUSSION Resultatet visar att smärtupplevelsen under tandhygienistbehandling, så som scaling, har betydelse för om patienten väljer att ta lokalbedövning eller ej. Andra faktorer som hade betydelse för valet av bedövning var hur rutinen mellan tandhygienisten och patienten såg ut under behandlingsmötena. Faktorer som påverkade valet att avstå lokalbedövning var bland annat hur patienten upplevde känslan av att få själva bedövningen. Vissa tyckte att obehaget att få en bedövningsspruta överträffade smärtan under scalingen. Resultatdiskussion Smärta vid tandvårdsbehandling kan ligga till grund för tandvårdsrädsla, missnöje och undvikande av tandvård (Skaret & Soevdsnes, 2005; Taani et al., 2004; Hakeberg et al., 2003; Meng et al., 2007; Locker et al., 1997; Skaret et al., 2005). Därför är det viktigt att tandhygienister känner till patienters uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar, vilka faktorer som påverkar patienter att välja eller avböja lokalbedövning vid behandling. Inte minst är detta viktigt när det gäller hur tandhygienister i sitt arbete ska lyckas med att motivera patienter att välja bedövning för att undvika smärta vid behandling. I denna studie har det framkommit att patienternas uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandling påverkas av hur de upplever tandhygienistbesöket och behandlingen i sin helhet. Tandhygienisternas förmåga att skapa förtroende hos patienterna genom ett gott bemötande och sakkunskap uppgavs vara viktigt för patienternas upplevelser. Intervjupersonernas tidigare erfarenheter skapade förväntningar som påverkade smärtupplevelser och hur patienterna såg på bedövning. Regelbundna besöksintervaller visade sig ge informanterna tilltro till tandhygienistens förmåga och samförstånd mellan behandlare och patient. Skaret och Soevdsnes (2005), Skaret et al. (1998) samt Abrahamson et al. (2007) belyste i likhet med dessa resultat att tidigare positiva upplevelser och förtroende för behandlaren påverkar patienternas uppfattningar om behandlingen i positiv riktning. I intervjuerna framkom det olika faktorer som påverkade patienten att välja bedövning. I likhet med i studien av Moore et al., beskrev intervjupersonerna att rutinen som skapats mellan patienten och tandhygienisten under behandlingen hade betydelse för uppfattningarna om lokalbedövning. Det vill säga att tandhygienisten bestämde att och när bedövning var nödvändig och att patienten inte funderade så mycket på det. Smärtintensitet och smärtfrihet under behandlingen var också avgörande faktorer i valet att välja bedövning. Obehag vid injektion och efter bedövning var så lindrigt att det inte påverkade de som tackade ja att utesluta bedövning (Moore et al., 1998). I studien framkom att de patienter som väljer bedövning gör det på grund av att de i likhet med respondenterna i Canakci & Canakci s studie (2007) upplever tandhygienistbehandlingar så som scaling med handinstrument och ultraljud smärtsamma. Fickdjupsmätning upplevdes smärtsamt av en av informanterna. Studierna 14

19 av Maggirias & Locker (2002) och Hakeberg & Cunha (2008) uppvisade liknande resultat. Informanterna upplevde inga problem med att få lokalbedövning, utan ansåg att den var värd att ta för att få en smärtfri behandling. De litar på sin tandhygienist och den patient som går regelbundet till samma tandhygienist upplever att bedövningen går lite på rutin. Tandhygienisten vet att patienten brukar välja bedövning så det är inget som direkt diskuteras vid varje aktuellt tillfälle. Informationen om alternativa bedövningsformer så som ytbedövning i salva eller gelform var dålig och kan påverka valet av att vilja ha bedövning. Den bedövningsform som deltagarna blivit erbjudna vid behandlingen inför intervjutillfället var genom injektion. Själva injektionen och känslan efter en injektionsbedövning har uppgetts vara obehaglig av två av deltagarna. Även andra studier visar att patienter känner rädsla och obehag inför injektioner med spruta (Armfield, 2008). De faktorer som påverkade patienterna i föreliggande studie att tacka nej till bedövning vid tandhygienistbehandlingar var i likhet med studien av Moore et al. (1998) obetydlig och uthärdlig smärta under behandlingen. De tyckte ändå att bedövning var positivt i vissa fall och valde bedövning vid behandlingar som de upplevde som mer smärtsamma än tandhygienistbehandlingar. Detta är i överensstämmelse med studien av Maggirias & Locker (2002) där en stor del av deltagarna uppgav att de upplevt smärta vid tandvårdsbehandlingar som extraktion och lagning. Spridningen i ålder på deltagarna i föreliggande studie gav indikationer på att ålder kan ha betydelse för smärtupplevelse. Den yngsta patienten av informanterna uppgav starkast smärtupplevelser vid tandhygienistbehandling, medan den äldsta informanten uppgav låg eller obefintlig smärtintensitet vid tandhygienistbehandlingar. Detta är i linje med den tidigare nämnda studien av Canakci och Canakci (2007), som fann att äldre patienter hade högre smärttolerans än yngre. Metoddiskussion Föreliggande studie utfördes med kvalitativ ansats på grund av att den ansågs passande då patienternas uppfattningar undersöktes. En begränsning med denna metod är att resultatet inte är generaliserbart eftersom uppfattningarna som illustrerats är utmärkande just för informanterna i studien. Antalet informanter var också begränsande då endast fyra patienter intervjuades på grund av tidsbegränsning. Detta gjorde att informationsmättnad inte kunde uppnås. Ett större antal genomförda intervjuer skulle behövas för att uppnå informationsmättnad (Kvale, 1997). Platsen där intervjuerna utfördes kan ha hämmat informanterna att uttrycka sina verkliga åsikter då dessa utfördes på en tandvårdsklinik. För att undvika att informanterna hämmades utfördes intervjuerna i ett avskiljt rum på kliniken och intervjupersonerna informerades om att ingen förutom författarna kunde ta del av informationen som framkom under intervjutillfället. Vetskapen om att författarna var tandhygieniststudenter kan dock ha påverkat informanterna och hämmat deras uttalanden. Författarna hade dock ingen relation till informanterna varken privat eller professionellt. För att förstärka intrycket av neutralitet var författarna civilklädda vid intervjutillfället. 15

20 Författarna styrde inte urvalsprocessen då patienterna tillfrågades om deltagande i studien av sina ordinarie tandhygienister. Av en ren slump föll det sig så att fyra manliga patienter tillfrågades och tackade ja till deltagande. Detta kan ses som en svaghet med studien som kunnat undvikas med mer specifik information till de ordinarie tandhygienisterna som skötte urvalet och bättre tidsplanering från författarnas sida. Andra uppfattningar hade kanske lyfts av kvinnliga deltagare, då det i tidigare studier har framkommit skillnader mellan könen gällande smärtupplevelser, injektionsfobi och tandvårdsrädsla (Locker et al., 1997; Salvatore et al., 2005). En annan faktor som också kan ha påverkat resultatet var att alla deltagare hade svensk bakgrund. Studier har visat att människor i olika kulturer och länder upplever smärta och hanterar smärta på olika sätt. I en del länder ska mannen vara stark och inte visa smärta medan kvinnorna högljutt och tydligt visar smärta. I andra länder är det tabu med smärta och den ska inte visas för att inte visa sig svag (Lovering, 2006). Analysmetoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys. Denna analysmetod valdes för att den ansågs lämplig då målet var att identifiera variationer, likheter och skillnader mellan de olika intervjuerna. En begränsning med analysmetoden är att författarnas bakgrund som tandhygieniststudenter kan ha påverkat objektiviteten vid analysen och influerat tolkningarna av intervjusvaren. För att stärka tillförlitligheten i analysen lästes och bearbetades intervjuerna av båda författarna. Tolkningarna och kategoriseringarna diskuterades sedan fram av författarna gemensamt. Konklusion Patienternas totalupplevelse av behandlingssituationen påverkade deras uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandling. Smärtkänslighet och tidigare erfarenheter påverkade patienter att välja eller avböja lokalbedövning vid tandhygienistbehandling. Fler kvalitativa studier med ett större antal informanter som undersöker patienters uppfattningar kombinerat med studier om tandhygienisternas inställning och uppfattningar om lokalbedövning vid tandhygienistbehandlingar skulle kunna bidra till en ökad förståelse av området. 16