,-\RKS KOMMUN KOMMUNSTYRELSEN. 2onn _. Överklagande i fråga om detaljplan för Övre Krok, Krok 1:1, 1:12 m.fl. Örby, Marks kommun 1 bilaga

Transkript

1 c^/c REGERINGEN,-\RKS KOMMUN KOMMUNSTYRELSEN 2onn _ Regeringsbeslut M2008/1198/F/P (slutligt) Miljödepartementet Marks kommun KINNA Överklagande i fråga om detaljplan för Övre Krok, Krok 1:1, 1:12 m.fl. Örby, Marks kommun 1 bilaga Regeringens beslut Regeringen avslår överklagandena. Ärendet Kommunfullmäktige i Marks kommun beslutade den 25 september 2007 att anta detaljplan för Övre Krok, Krok 1:1, 1:12 m.fl., Örby, i kommunen. Sedan beslutet överklagats fattade Länsstyrelsen i Västra Götalands län den 30 januari 2008 det beslut som framgår av bilagan. Eva och Jussi Savolainen, dödsboet efter Erhard Reimann, Irmgard, Uwe och Kathrin Reimann, Anne-Marie och Ingemar Öster samt Jan och Kristina Nygren har överklagat länsstyrelsens beslut. Eva och Jussi Savolainen, dödsboet efter Erhard Reimann, Irmgard, Uwe och Kathrin Reimann samt Anne-Marie och Ingemar Öster åberopar vad de tidigare framfört och anför bl.a. följande. De yrkar i första hand att deras fastigheter Krok 1:23, 1:24 och 1:26 samt deras samfällighet S 1527 undantas från detaljplanen. De yrkar i andra hand att deras samfällighet undantas från planen, alternativt att samfälligheten undantas från kommunalt huvudmannaskap men markeras med punktprickning. De yrkar vidare att prickmark på deras tomter undanröjs. Samfälligheten i fråga har sedan 1965 vårdats och utgör inte längre orörd naturmark utan får betraktas som parkliknande. Gräsmattan klipps och stranden sköts om. Strandskydd råder för området som är obebyggt och allmänt tillgängligt. Skäl saknas att ändra rådande förhållanden varför det föreligger särskilda skäl att undanta deras mark. Området utgör ett "resthörn" och är inte en nödvändig del av ett sammanhängande område som måste Postadress Stockholm Besöksadress Tegelbacken 2 Telefonväxel Telefax pos/.registrator environment. ministry.se Telex MINEN S

2 bevakas från det allmänna och ingå i planen. De flesta som passerar området går utmed en bäck i norr till och från den badplats som är belägen cirka 50 meter norrut sett från deras gräns. I övrigt finns det en större kommunal badplats alldeles söder om planområdet. Planarkitekten har uppgett att det inte finns några speciella planer eller avsikter att utföra anläggningar inom området. Tidigare förelåg ett förslag att skapa en gångväg utmed stranden. Förslaget förkastades emellertid då de angränsande fastigheterna i söder utgörs av tomter som går ned till stranden, vilket därmed utgjorde ett hinder. Med hänsyn till att kommunen inte har några särskilda avsikter med området saknas starkt vägande skäl att rubba deras besittning. Deras samfällighet och därtill hörande in- och utfart samt gångväg har inte ingått i Övre Kroks vägförening och kommer på grund därav inte heller att ingå i den kommunala omsorgen om vägarna i området. Genom detaljplanen kommer biltrafik att tillåtas på deras in- och utfart. Stor risk föreligger för att de därför kommer att bli hindrade att utnyttja parkeringsplatserna på samfälligheten, vilka är nödvändiga för dem. Om undantag görs för området kan hela samfälligheten beläggas med s.k. punktprickning. De fördelar som kan vinnas för det allmänna genom att deras område detaljplaneras överväger inte de väsentliga olägenheter som förorsakas dem genom planen. Jan och Kristina Nygren anför bl.a. följande. De yrkar dels att den föreslagna bebyggelsen närmast strandskyddsområdet utgår eller åtminstone omgrupperas och prickmark utökas och att högst en vånings byggnadshöjd tillåts, dels att småbåtshamnar på fritids- och strandskyddsområden utgår ur planen samt dels att deras fastighet Krok 1:6 kvarblir som privat egendom, fritt tillgänglig för allmänheten med gångstig som i dag. Den föreslagna bebyggelsen ligger till stor del inom tidigare angivet område för fritidsändamål och naturvård samt delvis inom gällande strandskyddsområde. Naturen på deras fastighet Krok 1:6 har stort skönhetsvärde och är karaktäristisk för landskapstypen samt gynnsam för fågellivet och fiskyngeltillväxten i angränsande vassruggar. Dessa värden reduceras kraftigt om angränsande mark bebygges. Med den föreslagna exploateringen förloras de natur- och friluftsvärden som kommunen använder för att locka till sig människor. Denna typ av samhällsplanering är mycket kortsiktig och populistisk. Kommunen har inte gjort den lämpliga avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen som anges i plan- och bygglagen. Genom planen gynnas i hög grad en privat exploatörs intressen på bekostnad av allmänhetens möjlighet att utöva allemansrätten på orörd naturmark, bl.a. på deras fastighet Krok 1:6. Strandskyddet bör bevaras. Förslaget till småbåtshamn på deras fastighet står i strid med naturvårdsintressen då vassdungen där utgör skydd och matställe för fisk och fiskyngel. En hamn bör samordnas till ett redan etablerat område för dylik aktivitet, exempelvis Mos strand. För att bäst tillgodose naturvårds- och friluftsintressen bör de även fortsättningsvis förvalta området utan inblandning av intressen från angränsande fastighetsägare, vilka redan framfört önskemål om gallring av träd. Naturkvaliteterna kommer att försvinna om fastigheten övergår till allmän platsmark.

3 Beträffande tillåten byggnadshöjd utgår de från att vad som anges i utställningsutlåtandet om högst en våning gäller före den på plankartan motstridande angivna byggnadshöjden om två våningar/sex meter. Planen bör justeras så att deras rätt och möjlighet till transport över angränsande fastighet tillgodoses enligt gällande servitut. Enligt en mötesanteckning i planärendets handlingar ägs vattenområdet av en samfällighet, S:l. Uppgiften är felaktig. Marks kommun har under ärendets beredning inkommit med en begäran om att regeringen enligt 13 kap. 8 andra stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ska förordna att de delar av detaljplanen som på en till begäran bifogad karta markerats med skraffering ska få genomföras utan hinder av att överklagandena inte slutligen har avgjorts. Kommunen har samtidigt medgivit att antagandebeslutet får upphävas eller ändras på annat sätt i den del av planen som inte omfattas av genomförandeförordnandet. Regeringen beslutade den 18 juni 2008 att avslå kommunens begäran. Marks kommun har därefter medgivit att detaljplanen får upphävas eller på annat sätt ändras inom de områden som regeringen finner nödvändigt i sin prövning av överklagandena. Medgivandet gäller inom hela planområdet. Eva och Jussi Savolainen, dödsboet efter Erhard Reimann, Irmgard, Uwe och Kathrin Reimann, Anne-Marie och Ingemar Öster samt Jan och Kristina Nygren har inkommit med ytterligare skrivelser. Skälen för regeringens beslut Regeringen har i detta ärende endast att pröva kommunens beslut att anta aktuell detaljplan. Vid denna prövning har regeringen enligt 13 kap. 8 PBL att antingen fastställa eller upphäva planbeslutet i dess helhet. Om kommunen har medgivit det, får dock beslutet upphävas i viss del eller ändras på annat sätt. Regeringen konstaterar att Marks kommun har medgivit att detaljplanen får upphävas eller ändras på annat sätt inom de områden som regeringen finner nödvändigt. Vilka områden eller ändringar som särskilt avses har dock inte närmare angivits av kommunen. Vid detta förhållande har regeringen endast att pröva huruvida planbeslutet bör fastställas eller upphävas i dess helhet. Frågor om alternativa planutformningar prövas därför inte i detta ärende. Vad gäller strandskyddsfrågan förutsätts den vara avgjord innan en plan antas (se prop. 1985/86:90 s. 111). Om så inte skett utgör det en brist i förfarandet. Någon ovillkorlig bestämmelse finns dock varken i PBL eller miljöbalken som hindrar att detaljplaner antas för områden där strandskydd råder. Regeringen konstaterar dock att länsstyrelsen den 11 november 2005 beslutat att den kvartersmark inom aktuell plan som då var strandskyddad inte längre ska omfattas av strandskydd.

4 Regeringen konstaterar härefter att det i första hand ankommer på kommunen att ta ställning i frågor som gäller markanvändningen i kommunen och avvägningar mellan olika allmänna intressen. En avvägning ska emellertid ske även gentemot berörda enskilda intressen. Enligt 5 kap. 2 PBL ska därvid bl.a. skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. I de delar som planen medför att mark eller annat utrymme eller särskild rätt till mark eller annat utrymme kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap PBL ska planen dessutom utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda. Vad gäller överklagandet av Eva och Jussi Savolainen, dödsboet efter Erhard Reimann, Irmgard, Uwe och Kathrin Reimann samt Anne-Marie och Ingemar Öster kan konstateras att enligt den nu överklagade detaljplanen avses den av dem delägda samfälligheten Krok S:2 (S 1527) utgöra allmän plats: natur samt lokalgata. Ett genomförande av planen kan därför antas medföra inskränkningar i deras rättigheter till det samfällda markområdet med hänsyn till att det kan komma att lösas in av kommunen i samband med planens genomförande. Mot bakgrund av att det i ärendet inte framkommit annat än att marken redan i dag är allmänt tillgänglig finner regeringen att planens utformning i sig inte kan anses påverka den nuvarande markanvändningen på samfälligheten i någon nämnvärd omfattning. Fördelarna med planen får därmed anses överväga de nackdelar ett genomförande av den kan antas åsamka Eva Savolainen m.fl. varför skäl saknas att upphäva antagandebeslutet mot bakgrund av vad som framförts i detta avseende. Regeringen finner vidare att planbestämmelserna om begränsning av markens bebyggande avseende Eva Savolainens m.fl. fastigheter Krok 1:23, 1:24 och 1:26 inte kan anses åsidosätta deras rätt på ett sådant sätt att planen av det skälet inte kan godtas. Inte heller utgör vad Eva Savolainen m.fl. framfört i övrigt skäl för att ändra länsstyrelsens beslut. Deras överklagande bör därför avslås. Vid prövningen av överklagandet av Jan och Kristina Nygren kan konstateras att enligt den överklagade detaljplanen avses deras fastighet Krok 1:6 utgöra allmän plats: natur. Ett genomförande av planen kan därför antas medföra inskränkningar i deras rättigheter till fastigheten med hänsyn till att den kan komma att lösas in av kommunen i samband med planens genomförande. Mot bakgrund av att det i ärendet inte framkommit annat än att fastigheten redan i dag är allmänt tillgänglig finner regeringen att planens utformning i sig inte kan anses påverka den nuvarande markanvändningen på fastigheten i någon nämnvärd omfattning. Fördelarna med planen får därmed anses överväga de nackdelar ett genomförande av den kan antas åsamka Jan och Kristina Nygren varför skäl saknas att upphäva antagandebeslutet mot bakgrund av vad som framförts i detta avseende. Regeringen finner vidare att de olägenheter som kan uppstå för Jan och Kristina Nygren i form av förändrad

5 närmiljö inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de framfört om detaljplanens inverkan på naturmiljön, om tillåten byggnadshöjd eller om planens lämplighet i allmänhet utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklagande ska upphäva beslutet att anta planen. Inte heller utgör vad Jan och Kristina Nygren framfört i övrigt skäl för att ändra länsstyrelsens beslut. Även deras överklagande bör därför avslås. På regeringens vägnar. /Andreas Carlgren Magnus Moreau Kopia till Boverket Länsstyrelsen i Västra Götalands län (handlingar återsänds) Eva och Jussi Savolainen, dödsboet efter Erhard Reimann, Irmgard, Uwe och Kathrin Reimann samt Anne-Marie och Ingemar Öster, c/o Ingemar Öster, Brättingstorpsvägen 35, ÖRBY Jan och Kristina Nygren, Öresjövägen 23, ÖRBY

6