Motion till riksdagen 1985/86:404

Transkript

1 Motion till riksdagen 1985/86:404 Kersti Johansson m. fl. (c) Inriktningen av konsumentpolitiken m. m. (prop. 1985/ 86:121) Mot. 1985/ Målet för konsumentpolitiken är att skapa förutsättningar för enskilda konsumenter att medvetet och effektivt kunna hushålla med resurser. Den som kan planera sina utgifter och medvetet välja i utbudet av varor och tjänster behärskar sin vardagssituation. Kunniga och medvetna konsumenter kan också ställa krav på produktutveckling och produktutbud och därigenom styra producenten. Kunskap är också vägen till en god privatekonomi och ger enskilda del av välfärdssamhället. Samhället har ett totalt ansvar för att ge människor dessa kunskaper. Enligt centerpartiets uppfattning är det därför mycket viktigt att samhällets olika myndigheter deltar i ett sådant arbete. Skolans roll i det konsumentpolitiska arbetet l centerns konsumentpolitiska program poängteras vikten av en kontinuerlig undervisning i konsumentfrågor från förskola till universitet. Grunden för att bli en god konsument måste läggas redan i förskolan och i grundskolans låg- och mellanstadium. Barn är också konsumenter, och det är nödvändigt att de får den kunskapsbas som behövs för kritiskt tänkande i konsumentfrågor. Undervisning i konsumentkunskap och därmed näraliggande frågor skall bedrivas i förskolan och i alla skolans stadier och årskurser såväl i grund- som i gymnasieskolan. Även i gymnasieskolan skall konsumentkunskap ingå som ett obligatoriskt ämne på samtliga linjer. Undervisning i hushållsekonomi och andra konsumentfrågor liksom i kost, näringslära och hälsa måste planeras så att en rimlig avvägning mellan teoretiska och praktiska moment uppnås. Konsumentutbildning är inte en fråga om ett teoretiskt kunskapsinhämtande enbart utan också i stor utsträckning en fråga om träning och praktisk övning. Skolans roll när det gäller att samtidigt påverka elevernas åsikter och uppfattningar såväl som deras beteenden som konsument fordrar därför en förändring av undervisningen från enbart teoretiska moment till en kombination av teori och praktik. Riksdagen bör därför besluta att som sin mening ge regeringen till känna behovet av obligatorisk undervisning, teoretisk och praktisk, i konsumentkunskap på gymnasieskolans alla linjer. Vad gäller betydelsen av gymnasieutbildning med huvudinriktning på konsumentkunskap, hushållsekonomi liksom lanthushållsskolornas verksamhet m. m. hänvisar vi till motion 1985/86:Ub829 av Pär Granstedt m. fl. Riksdagen /985/86. J sam/. Nr

2 Utbildning av lärare och förskollärare m. m. Mot. 1985/86:404 En väl anpassad undervisning i konsumentfrågor kräver tillgång på kompetenta och kunniga lärare. Konsumentkunskap är därför en nödvändig del i utbildningen av lärare. l propositionen understryker också statsrådet vikten av att en sådan breddning av lärarutbildningen sker. Enligt centerpartiets mening är det glädjande att insikten om behoven av lärarinsatser inom området ökat så som propositionen ger uttryck för. Därutöver finns anledning uppmärksamma det faktum att skolvärlden redan i dag har tillgång till lärarkrafter i konsumentkunskap. Dessa måste tas till vara. Landets drygt verksamma hushållslärare har intresse, vilja, kunskap och förmåga att delta i det attityd kapande arbete som undervisning i konsumentkunskap syftar till. Konsumentverksamhetens organisation Vuxna konsumenter har ett fortlöpande behov av en väl fungerande konsu mentverksamhet centralt, regionalt och lokalt. Samhället har ett absolut ansvar för att arbetet kan organiseras så att enskilda människor i hela landet får tillgång till konsumentinformation och -rådgivning liksom hjälp och stöd i reklamationsfrågor. Lokal konsumentverksamhet Tyngdpunkten i konsumentarbetet måste ligga lokalt i kommunerna nära människorna. Huvuddelen av det konsumentpolitiska arbetet utförs i direkt anslutning till människornas vardagssituation. Av propositionen framgår att också regeringen delar denna vår principi ella inställning. Mot den bakgrunden är det betänkligt att föredragande statsrådet avstår från att klart slå fast kommunernas ansvar för en väl fungerande lokal konsumentverksamhet riktad till kommuninvånarna. Förslaget inskränker sig till en allmän rekommendation för kommunerna. "'Utvecklingen av den lokala konsumentpolitiska verksamheten ges hög prioritet inom konsumentpolitiken. Verksamheten skall vara frivillig. Det är önskvärt att den har en särskild politisk förankring." (Prop. s. 51.) En effektiv samhällsorganisation som optimalt utnyttjar tillgängliga re surser kräver en klar och entydig ansvarsfördelning mellan olika nivåer i den offentliga verksamheten. Detta gäller även frågor om kompetens och ansvar i det konsumentpolitiska arbetet. Så som propositionen utformats är både ansvars och kompetensfördelningen oklar. Förslaget hade vunnit i stringens och klarhet om det i stället klart fastslagit det kommunala ansvaret för den lokala konsumentverksamheten. Däremot finns inte anledning att styra kommunernas val av organisation och omfattning för ett sådant arbete. Regional konsumentverksamhet Verksamheten på det kommunala planet riktar sig direkt till enskilda konsumenter. Däremot kan en lokalt knuten organisation inte åläggas uppgif- 2

3 ter om omfattar större geografiska områden eller befolkningsgrupper. Många mindre kommuner kommer också att behöva hjälp och stöd från regionala och centrala konsumentpolitiska organ för att kunna fullfölja uppgiften att svara för den lokala konsumentriktade verksamheten. Till detta kommer att viss kon umentupplysande verk amhet bör samordnas. Dit hör bl. a. utställnings- och kampanjverksamhet lik om vi sa riktade informationsinsatser till lokalradio m. m. Dessa, och andra. uppgifter utfördes tidigare av de till länsstyrelsen knutna hemkonsulenterna. En majoritet i riksdagen beslöt avveckla hemkonsulentverk amheten från den l januari Centerpartiet reserverade sig mot beslutet. Effekterna börjar nu skönjas. Den i vissa kom m u ner bristfälligt utbyggda verksamheten har medfört att enskilda konsumenter och organisdtioner i stället tagit Hushållningssällskapets konsulentresurser i anspråk. Konsulenterna har noterat en mycket stark efterfrågan på sina tjänster och tvingas dagligen avvisa hjälpsökande. Verksamheten behöver därför förstärkas för att svara mot ett dokumenterat behov. Sällskapens konsumentpolitiska verksamhet inriktas huvudsakligen på demonstration, utställnings- och utbildningsverksamhet till sällskapens arbetsområde. Den personal som engageras i verksamheten har en bred konsumentutbildning och är väl skickad att utföra dessa regionalt riktade arbetsuppgifter. Företrädare för hushållningssällskapen har ock å förklarat sig beredda att delta i en sådan verksamhet. Samhället bör ta till vara denna kompetens. Vad vi ovan anfört visar tydligt behovet av en regionalt verksam konsumentverksamhet. Riksdagen bör besluta uttala behovet av en regional konsumentverksamhet samt begära förslag till medelsanvisning för denna. M o t. 1985/86:404 Central konsumentverksamhet Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden är de myndigheter som ålagts ett centralt samhällsansvar för att ett konsumentpolitiskt arbete, i enlighet med riksdagens intentioner, utvecklas. Det presenterade förslaget ger också uttryck för detta. Vi accepterar i huvudsak propo itionen med följande tillägg och undantag. l. Konsumentverkets ansvar för utbildning och information av kommunernas konsumentvägledare bör betonas. l dag tvingas vi konstatera att kompetensen hos enskilda vägledare varierar och tycks vara beroende av den enskildes egna initiativ och arbetsgivarens inställning till utbildning. Vi kan inte se att propositionens uttalanden avser au ändra detta förhållande. Enligt vår mening bör konsumentverket åläggas ett ansvar för utbildningsoch informationsprogram som direkt riktas till konsumentvägledare. Verket bör erhålla medel för detta. 2. Glesbygdsstödet. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen avvisat konsumentpolitiska kommittens majoritetsförslag vad gäller glesbygdsstödet. l propositionen föreslås att stödet bevaras. Enligt vår mening är det viktigt att understryka nödvändigheten av att också på lång sikt slå vakt om ett direkt riktat stöd till särskilt drabbade områden av landet. Det är en 3 l* Riksdagen J sam/. Nr

4 absolut förutsättning för att bevara möjligheten till närservice för alla män- Mot. 1985/86:404 niskor i landet. 3. Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Majoriteten i konsumentpolitiska kommitten före log en avveckling av ARN. Vi anser au detta var ett oklokt och dåligt underbyggt förslag. Vår uppfattning delades av en majoriteten av remissinstanserna. Det är därför med tillfredsställelse vi noterar att statsrådet tagit intryck av remissopinionen och föreslår au ARN bibehålls som en självständig statlig myndighet. Av propositionen framgår på s. 68: "En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser att nämnden bör bibehållas som en självständig myndighet. Bland dessa finns myndigheter, kommuner, näringslivsorganisationer, folkrörelser och andra intresseorganisationer. Huvudskäletför deras ställningstagande är au de anser att nämnden måste vara heltfri och oberoendefrån olika partsintressen om förtroendet för verksamheten skall kunna uppräuhållas... (Vår kursivering.) Vi instämmer i denna uppfattning. AR :s fristående ställning måste bevaras. Den är en förutsättning för att ARN:s verksamhet och dess praxisskapande arbete även i framtiden kall respekteras av alla parter. Mot den bakgrunden avstyrker vi förslaget att inrätta ett partssammansatt råd för att vägleda AR i dess arbete. Vi hävdar att AR :s ställning som vägledande instans till parterna måste bevaras. Det är ARN:s uppgift att ge parterna vägledning i policyfrågorinte parternas att vägleda ARN. Riksdagen bör därför avvisa förslaget att inrätta ett till ARN knutet partssammansatt råd. Med hänvisning till den förändrade arbetsfördelningen mellan ARN och den kommunala konsumentverksamheten föreslår statsrådet en reducering med ca lo% av ARN :s anslag budgetåret 1986/87. Statsrådet utgår således från att kommunerna under löpande budgetår har möjligheter omfördela resurser för att förstärka det lokala konsumentarbetet. För vår del är vi inte övertygade om att så kommer att ske. Vi kommer därför att noga följa utvecklingen av ärendetillströmningen liksom arbetsbelastningen i övrigt förarn. Särskilt om konsumentaspekter på offentlig varu- och tjänsteproduktion På s. 17 i propositionen anger statsrådet konsumentpolitikens arbetsområde: konsumentpolitiken skall avse de problem som hänger samman med konsumenternas köp och användning av varor och tjänster, som bjuds ut på den privata marknaden eller på marknader som arbetar enligt liknande principer." Detta skulle kunna tas till intäkt för att privat konsumtion av varor och tjänster- vare sig de tillhandahålls av privata eller offentliga producenter - tillhör konsumentpolitikens ansvarsområde. En sådan bokstavlig tolkning av definitionen är ur konsumenternas synpunkt naturlig. För enskilda människor är det lika viktigt au privat eller offentligt producerade och tillhandahållna varor styrs av samma regler för marknadsföring, reklamation, produktsäkerhet m. m. Med förvåning tvingas vi konstatera att statsrådet avvisar en sådan hel- 4

5 hetssyn. Särskilt anmärkningsvärt blir statsrådets ställningstagande i för- Mot. 1985/86:404 hållande till andra principiellt viktiga uttalanden. Bl. a. framhålls att en effektiv konkurrens är ett led i konsumentpolitiken. Vi delar denna principiella syn. Den offentliga sektorn bör därför få möjligheter att verka i fri och lika konkurrens med den privata. Enligt vår mening har den offentliga varu- och tjänsteproduktionen goda förutsättningar att hävda sig. Vår tilltro till denna leder till ett ställningstagande för de enskilda konsumenterna och för den offentliga servicens kvalitet. Riksdagen bör därför besluta som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om konsumentpolitikens arbetsområde vilket skall omfatta såväl privat som offentlig varu- och tjänsteproduktion. Näringslivsstrukturen påverkar konsumentens möjligheter Inom näringslivet har mindre och medelstora företag slagits ut och storföretag bildats genom företagssammanslagningar. Utvecklingen mot allt större företagsbildningar har fortsall i multinationella företag. Dessa behärskar nu stora delar av marknaden inom länderna och internationellt. Resultatet har blivit en mer och mer fjärrstyrd produktion och mindre närservice. Det ligger i konsumenternas intresse att utvecklingen mot allt större företag och koncernbildningar begränsas och att små och medelstora företag ges möjlighet au fortleva och konkurrera på sunda villkor. Härigenom kan man åstadkomma en decentraliserad produktion, vilket har nera fördelar. En decentraliserad produktion med företag över hela landet ökar möjligheterna för orter och kommuner att leva kvar och ge sina invånare god service. Mindre företag ger möjligheter till ökad insyn i och påverkan på dess produktion. Också ur distributions- och transportekonomisk synpunkt är en decentralisering av tillverkningen fördelaktig för konsumenterna. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställer vi l. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om obligatorisk teoretisk och praktisk undervisning i ämnet konsumentkunskap på samtliga av gymnasieskolans linjer, 2. att riksdagen be lutar uttala vad i motionen anförs om ett primärkommunalt ansvar för den lokala konsumentverksamheten, 3. att riksdagen beslutar med avslag på propositionen i denna del uttala behovet av en regionalt konsumentpolitisk verksamhet så som motionen anför, 4. att riksdagen beslutar av regeringen begära förslag till medelsanvisning så att hushållningssällskapens konsumentupplysande verksamhet kan bevaras och utvecklas, 5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om konsumentverkets ansvar för information 5

6 och råd till de lokala kommunala konsumentorganen samt behovet Mot. 1985/86:404 av medel till verket för denna verksamhet, 6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om konsumentverkets ansvar för utbildning av konsumentvägledare, 7. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om betydelsen av ett bevarat glesbygdsstöd, 8. att riksdagen beslutar avslå förslaget om inrättande av ett partssammansatt råd att knytas till allmänna reklamationsnämnden, 9. att riksdagen beslutar som sin mening uttala vad i motionen anförs om det konsumentpolitiska verksamhetsområdet samt behovet av fri konkurrens mellan privat och offentlig varu- och tjänsteproduktion, JO. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av stimulans för lokal produktion och decentralisering av produktionsresurserna. Stockholm den l april 1986 Kersti Johansson (c} Bengt Kindbom (c} E/ving Andersson (c) Martin Olsson (c) lngbri(( lrhammar (c) Bertil Fiskesjö (c) 6