Blendow Lexnova Expertkommentar - Entreprenadrätt, maj 2014

Transkript

1 Expertkommentar - Entreprenadrätt Blendow Lexnova Expertkommentar - Entreprenadrätt, maj 2014 I maj månads expertkommentar i entreprenadrätt skriver Karl-Oscar Dalin om grov vårdslöshet i entreprenadsammanhang. Kommentaren utgår från ett aktuellt hovrättsavgörande, där domstolen haft att pröva om entreprenörens val av en viss bult gjort att ett fallskyddsräcke lossnat och fallit ned nio meter när en hantverkare lutat sig mot det. Är det grovt vårdslöst att använda expanderbult istället för betongskruv? 1. Inledning Bedömningen om vårdslöshet varit av grov eller av normalgraden blir ofta mycket viktig i byggvärlden. Om en entreprenör har agerat grovt vårdslöst kan det få dramatiska konsekvenser i relation till friskrivningar, ansvarsbegräsningar (t ex i AB 04 och ABT 06 5 kap 11 ) och försäkringsskydd. Det kanske mest välkända av de få svenska överrättsfall som berör begreppet grov vårdslöshet i entreprenadsammanhang är NJA 1992 sid. 130, Mariefreds skola. I korthet avsåg målet om entreprenören varit grovt vårdslös vid uppsättandet av ett innertak, där utförandet avvek från konstruktionsritningarna och där man använde för klen spik och för långa spikavstånd. Resultatet blev att taket rasade ner, dock utan personskador. HD fann att taket förmodligen skulle ha rasat även om entreprenören inte hade ändrat konstruktionen i förhållande till ritningen, men att utförandet stred mot gällande myndighetsföreskrifter. HD menade att bolaget borde ha gjort nya beräkningar avseende infästningen före arbetets utförande och att entreprenören hade varit grovt vårdslös, särskilt med hänsyn till att det avsåg en lokal där risken för personskador var uppenbar. Antalet vägledande domstolsavgöranden avseende grov vårdslöshet är som sagt blygsamt, men frågan om grov vårdlöshet berörs ibland i andra sammanhang än de rent kontraktsrättsliga. Ett sådant avgörande kom den 25 april 2014 från Hovrätten för Övre Norrland (mål nr B ). I målet hade tingsrätten fällt en entreprenör för arbetsmiljöbrott då man agerat grovt vårdslöst vid

2 uppsättande av ett skyddsräcke. Hovrätten friade emellertid vid överprövningen. Ett brottmål innefattar naturligtvis en annan bedömning än ett civilmål, men domen innehåller ändå en del intressanta resonemang som är väl värda att belysa. 2. Umeå tingsrätt mål nr B En underentreprenör, AB Strängbetong, hade monterat fallskyddsräcken på ett håldäcksbjälklag av betong på tredje våningsplanet i ett hus som var under uppförande i Umeå. Den 25 januari 2011 pågick montering av väggblock i trä på våningsplanet, som utfördes av personal från en annan underentreprenör, PEAB. I samband med att en snickare skulle ta emot ett ytterväggblock, lutande han sig mot fallskyddsräcket som då lossnade och föll ner ca 9 meter. Snickaren blev lyckligtvis kvar på betongbjälklaget. Enligt en bygghandling betecknad Beskrivning fallförhindrande åtgärder skulle skyddsräcket bestå av en multifot i metall, som skulle monteras på bjälklaget med betongskruv. Betongskruvens dimensioner hade emellertid inte specificerats närmare. Montaget av fallskyddsräcket var utfört på kontraktsenligt sätt, men med den skillnaden att betongskruven hade ersatts av en expanderbult av Strängbetongs personal. Åklagaren väckte åtal mot Strängbetong med yrkande om företagsbot på kronor för arbetsmiljöbrott med framkallande av fara för annan, med hänvisning till 36 kap 7 1 st; 3 kap 9-10 brottsbalken samt 2 kap 4 och 3 kap 7g, 8, 11 arbetsmiljölagen (1977:1160). Åklagaren menade att Strängbetong av grov oaktsamhet framkallat livsfara eller fara för svår kroppsskada genom att i strid med anvisningarna använda expanderbult istället för betongskruv vid uppförandet av fallskyddet. Den använda expanderbulten var dessutom så kort att den inte fått tillräckligt fäste i betongen i bjälklaget. Strängbetong anförde till sitt försvar att föreskriften att använda betongskruv inte innehöll någon specifikation av vilken betongskruv som skulle användas. Det upplag av betongskruv som fanns på plats tog slut och stolparna kom därför att monteras med expanderbult istället. Strängbetongs montörer hade stor vana av att använda expanderbultar och den bult som använts var godkänd för montering av skyddsräcken enligt handboken Säker arbetsmiljö som ges ut av Betongvaruindustrin. Monteringen överensstämde även med den europeiska standarden EN13374 för tillfälligt skydd enligt klass A, och Combisafes föreskrifter. Combisafe hade tillverkat multifoten som räcket var fäst i. Tingsrätten konstaterade inledningsvis att det var klarlagt att snickaren utsatts för livsfara eller fara för svår kroppsskada och att det därför blev nödvändigt att bedöma om faran orsakats av grov

3 oaktsamhet hos Strängbetong (vilket krävs för att döma ut företagsbot). Tingsrätten fann det även utrett att expanderbulten inte monterats på avsett sätt och att räcket lossnade på grund av att bulten inte expanderat och fäst i betongen. Den avgörande orsaken till att bulten inte expanderat antogs ligga i att den var för kort och därför inte fått tillräckligt infästningsdjup. Avseende grov oaktsamhet anförde tingsrätten att det arbetslag hos Strängbetong som monterade skyddsräcket, måste ha valt att i strid med kontraktshandlingen förankra stolpfötterna med 100 mm lång expanderbult, istället för någon av de två ungefär lika långa föreskrivna betongskruvarna. De personer som utförde arbetet borde då ha lagt märke till om en expanderbult inte fick fäste i betongen. Tingsrätten ansåg även att det var utrett, att flera stolpfötter försetts med expandrar som inte fäst ordentligt, vilket talade för att de arbetare som satt fast stolpfötterna medvetet lämnat flera av dem bristfälligt förankrade i bjälklaget. Omständigheten att Strängbetong valt en annan infästningsmetod än den föreskrivna borde enligt tingsrätten ha föranlett särskild försiktighet och särskilt övervägande av konsekvenserna av att använda expanderbult istället för betongskruv. Med tanke på att stolpfötterna hörde till skyddsräcken avsedda att förhindra att arbetare från andra företag som inte själva hade satt upp skyddsräckena från att falla, menade rätten att man måste se särskilt allvarligt på handlandet. Det fanns en betydande risk för ett allvarligt olycksfall, vilket man på Strängbetong måste ha varit medveten om. Tingsrätten drog även slutsatsen att Strängbetong utfört arbetet snabbt och slarvigt, för att kunna gå vidare med andra arbetsmoment. Strängbetong hade grovt oaktsamt utsatt arbetarna för livsfara och ålades därför att betala kronor i företagsbot. 3. Hovrätten för Övre Norrland B Målet överklagades till Hovrätten för Övre Norrland som frikände Strängbetong. Hovrätten menade i och för sig att snickaren utsatts för livsfara eller fara för svår kroppsskada i samband med incidenten, men att orsakssamband inte var visat i relation till beslutet att använda expanderbult. I hovrätten hade en fördjupad teknisk utredning framlagts avseende expanderbultarnas infästning. Hovrätten fann att den ytterligare utredningen hade klargjort vissa tekniska frågor som kanske inte hade belysts tillräckligt under förhandingen i tingsrätten. Mot bakgrund av denna nya utredning och vissa kompletterande förhör, ansåg hovrätten att allt talade för att den aktuella expanderbulten faktiskt hade expanderat och fäst i betongbjälklaget. Räckesinfästningen befanns därför, trots det begränsade infästningsdjupet, uppfylla såväl de formella krav som fanns uppställda genom den europeiska standarden EN13374 som tillverkaren Combisafes föreskrifter. Infästningen av skyddsräcket ansågs även dimensionerat för den belastning det kunde

4 tänkas utsättas för. Hovrätten konstaterade att Strängbetong, i strid med givna instruktioner i bygghandlingarna, hade använt expanderbult istället för betongskruv, men tillade att det dels funnits tveksamheter avseende den tillhandhållna betongskruvens kvalitet, dels att det saknades dimensioneringskrav avseende betongskruven i bygghandlingarna. Mycket tydde även på att expanderbulten som användes hade tillräcklig kapacitet för att användas vid infästning av den aktuella multifoten. Hovrätten fann sammanfattningsvis att det varken hade visats att Strängbetongs personal hade varit försumlig när skyddsräcket sattes fast, eller att räcket/infästningen inte var dimensionerat för den belastning det kunde tänkas utsättas för. Det var heller inte visat att expanderbulten varit så kort att den inte fått fäste i bjälklaget. Det enda som visats var att personalen vid monteringen förvisso i strid med angivna anvisningar hade använt expanderbult istället för betongskruv. Hovrätten ansåg därför inte att åklagaren hade lyckats styrka något orsakssamband mellan personalens användande av expanderbult och den livsfara som uppkommit. Åtalet ogillades därför av hovrätten utan att man behövde ge sig in på frågan om grov vårdslöshet. 4. Avslutande kommentar En helt rak jämförelse mellan domstolarnas resonemang haltar något eftersom det förekom ytterligare teknisk utredning i hovrätten, som hovrätten uttryckligen fäste stor vikt vid. Men en intressant skillnad mellan domstolarnas bedömning är vilka regler man relaterade användningen av expanderbult till. Tingsrätten fokuserade på att Strängbetongs personal avvek från den metod som föreskrivits i bygghandlingarna (betongskruv), och menade att avvikelsen ålade Strängbetong ett strängare ansvar än vad som annars hade varit fallet. Hovrätten relaterade användandet av expanderbult till de allmänna reglerna i den europeiska standarden EN3374 om fallskydd och tillverkaren Combisafes föreskrifter och fann att dessa säkerhetsföreskrifter inte gör någon åtskillnad mellan användande av betongskruv eller expanderbult. Eftersom det inte visats att betongskruv hade lett till ett annat resultat ansåg hovrätten att det inte fanns något orsakssamband mellan användandet av expanderbult och framkallandet av faran. Om man vill dra en parallell till avgörandet i Mariefreds skola kan man notera att HD där fann att den valda metoden avvek från såväl ritningen som från gällande myndighetsföreskrifter. Avvikelsen från ritningen var dock inte avgörande för utfallet och det finns inget tydligt resonemang i domskälen om att en sådan avvikelse i sig skulle skapa ett strängare ansvar för entreprenören. Det var snarare avvikelsen från myndighetsföreskrifterna och underlåtenheten att rent praktiskt försäkra sig om att den valda lösningen var tillräckligt säker som blev avgörande.

5 På ett liknande sätt fann hovrätten i Umeåfallet att avvikelsen från ritningen inte var avgörande, eftersom det inte visats att avvikelsen orsakade faran. Denna slutsats bygger på att betongskruv och expanderbult verkligen var likvärdiga tekniska lösningar och till skillnad från Marifredfallet ansåg hovrätten att användandet av expanderbult överensstämde med tillämpliga säkerhetsregler. Tingsrättens tanke att avvikelsen från ritningen bör ålägga entreprenören ett utökat ansvar, är väl i och för sig rimlig om expanderbult vore en sämre lösning, men föll på att den utökade utredningen visade att expanderbult verkligen var likvärdigt. Avslutningsvis kan man konstatera att frågan om grov vårdslöshet i entreprenadförhållanden men även i relation till arbetsmiljöbrott fortfarande är i stort behov av klargörande i rättspraxis. Även om hovrätten dömde på en annan grund i Umeåfallet, så har bedömningen av vårdslöshetens grad ofta stor inverkan på det ekonomiska utfallet för alla inblandade aktörer. Karl-Oscar Dalin Advokat vid Grönberg advokatbyrå med huvudsaklig inriktning på processer och skiljeförfaranden. Tidigare verksam som koncernjurist på Skanska AB och som advokat på Gernandt & Danielsson och Vinge i Stockholm samt på Sullivan & Cromwell i New York. Blendow Lexnovas Expertkommentarer skyddas av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Kopiering och tillgängliggörande för allmänheten är förbjuden. Informationen får endast återges för internt bruk eller efter överenskommelse med Blendow Group AB. Missbruk beivras. Blendow Group AB, Humlegårdsgatan 14, Stockholm, Tel: , Hemsida: Ansvarig utgivare: Peter Ekström Har du förslag till innehållet i en Expertkommentar? Vi tar gärna emot tips, skicka e-post till info@lexnova.se. Copyright 2013 Blendow Lexnova